En Stockholmsborgares Familjebrev

Pehr W. Sundström alias Bill Shark

1926B

~ 1926 ~

Back Back to Intro Next

Amerikabreven

Long Beach 1 juni 1926. 1702 Cherry Ave

Käraste Far;

Tusen tack för brev i dag sänt den 12 maj och tack för dess föregångare av den 26 april. Nu har du igen fått vänta länge på brev från mig, men det är för att jag har så gränslöst mycket att göra på kliniken. Brukade skriva brev på lediga stunder mellan patienterna, men nu har jag ingen stund emellan varje behandling. Det går i ett från kl.8 f.m. till kl.5 e.m. Så du kan förstå att kliniken vuxit betydligt på de två månader den varit verksam. Jag har nu en sekreterare som gör allt ”outside work”, en förtjusande flicka i min ålder. Hon hjälper mig också på morgnarna att ta hand om barnen som komma med klinikens egen ”bus” som far och hämtar barnen och skjutsar dem hem igen. De komma utan sina mammor och måste hjälpas att klä av och på. De leka i ett lekrum medan de vänta på att fara hem igen då alla fått sin behandling. ”The outside work” består mest i att investigera familjernas ekonomiska förhållanden och därav bestämma avgifterna el. om det skall vara ren välgörenhet.

Tusen tack för beskrivningen av kronprinsparets resa, el. rättare programmet för densamma. Den sista meningen roade mig synnerligen -- att programmet för vistelsen på västkusten ännu ej var bestämt. Det är så likt ”västkusten”. Svenskarna här äro omöjliga. De ha troligen ej en aning om hur en kronprins skall mottagas. Californien blir naturligtis det härligaste på resan (redan lokalpatriot!!!) men om vistelsen här skall kunna bli njutbar för kronprinsparet beror nog på amerikanarna. Att västkustsvenskarna skulle kunna ordna något gediget och trevligt tvivlar jag på. De äro av helt annan typ än de i östern, som äro mer svenska och ha behållit nationalkänslan och hemkärleken ren och oblandad att stundom tagas fram som en gömd klenod och låta lysa och stråla i solskenet. Men det synes som om California-svensken skämdes för sitt hemland. Jakten efter pengar och bekvämligheter och den eviga avundsjukan tyckas ha förtärt all nationalstolthet. De glömmma sitt språk, fuska bort sina gamla sedvänjor och kunna ändå ej fullt absorbera den amerikanska atmosfären utan utvecklas till något halvt mitt emellan, betraktade som ”foreigners” av amerikanarna men ändå ej som svenskar bland de ”rena” svenskarna.

Ren svensk menar jag en sådan som t.ex. mig själv och mina få verkliga vänner härute och en och annan resande jag stundom träffar. Bland amerikanare försöka vi vara så amerikanska som möjligt tillägnande oss deras levnadssätt och umgängesvanor, bemödande oss att tala en felfri engelska (el. amerikanska rättare sagt). Men hemma hos oss själva äro vi genuina svenskar i hemvanor och språk. Det gör ens hem till ”hem” i dubbel mening.

Sven och Gunnar på Beachen

Det känner jag bäst nu, då Sven och jag återigen ha ett eget litet krypin efter tre månaders inackordering hos amerikanare. Sven kom tillbaka från gruvan i Bradley i slutet av maj. Bolaget håller på att omorganiseras och driften är nedlagd på omkr. ett halvt år. Så är det med nästan allt härute. Det finns ej något sådant som en fast anställning tycks det, om man ej är sin egen. Ena dagen har man en utmärkt plats, nästa dag existerar ej bolaget längre. Eller med arbetarna: de anställas ena dagen med utsikt om flera månaders jobb -- och nästa dag äro de avlagda. Det ser jag ideligen bevis på bl.a. på kliniken. Hör den ena historien efter den andra hur männen förlora sina jobb och hur de flesta gå utan arbete för månader. Så det är nog likadant här som i Europa.

Det är bättre ställt för kvinnorna. Det lider ej arbetsbrist där. Själv är jag lycklig nog att vara utbildad inom ett yrke där efterfrågan på arbetskraft är större än tillgången. Man är nu mycket noga med kvalificeringen och de s.k. massöserna få nöja sig med badmassage och kunna ej komma in hos läkarna eller i skolorna, där efterfrågan på utbildade sjukgymnaster för korrektions-gymnastik stiger varje månad. California håller på att vakna upp även på det området!

Sven skall nu försöka slå sig igenom som självständig ”investigation-chemist” med eget laboratorium. Han har nu goda förbindelser på åtskilliga håll och bestämda arrangemang med vissa firmor. Så du skall få se det går bra. Så behöver han ej flacka hit och dit och ge ut en massa pengar på resor. Och så kan vi få ett hem för jämnan och slippa bo hos främmande människor och slita upp våra nerver genom längtan och oro och ideliga förändringar.

Vi ha hyrt ett litet hus med tillhörande liten byggnad, där Sven skall ha sitt laboratorium. Det är det trevligaste ställe vi någonsin hyrt -- och ändå det billigaste. Jag fortsätter på kliniken och lämnar Gunnar till Mrs Huggins (där jag förut bodde) om dagarna, 5 dagar i veckan.

Tack för allt du berättar om Herbert och de andra syskonen. Det var innerligen roligt höra om dem. Tänk att Herbert skall passera mig utan att vi få träffas! Hoppas han skriver sin adress till mig så snart han får någon. Hälsa alla så innerligen

Din Rosa-bit.

New Westminster 17/6 1926

Kära Far!

Ja, nu är jag lyckligt och väl installerad i detta härliga land. Anlände hit för idag precis 14 dagar sedan och hyrde genast ett houskeeping-room i Vancouver. (Det finns gott om rum o. lägenheter att hyra där i småvillor, av vilka det finnes ett stort antal.) Du må tro, att jernvägsresan var ganska tröttsam, och så svart man blev sedan! Hedvig fik ont i halsen av luftombytet och fick ligga till sängs flera dagar efter ankomsten hit, men jag, som ju har ömtålig hals, klarade mig alldeles från några sviter.

Det var vekligen storartat att passera Klippiga Bergen! Här sänder jag en del fotografier, som jag tog från det framilande tåget.-- Det är verkligen storslaget däruppe! (Resan igenom de snötäckta bergen varade nära ett helt dygn, och i dalarna voro jordgubbarna mogna.) Men det är ett under, att det ej händer fler olyckor på jernvägen, ty den är oförlåtligt provisoriskt byggd och slarvigt underhållen. Sådant skulle då alrig tillåtas i Sverige. Man tycker sig i andanom se tåget störta nedför dessa branta och gapande avgrunder, ned i dessa djupa canyons, ty det hela är ”endast byggt på trästickor”, som en svensk här ute sade. Om det händer olyckor? Ja ofta, fast ingen tar någon vidare notis därom. Här får var och en svara för sig själv och ingen hyser någon ansvarskänsla eller ngt medlidande med andra. Det är bara att basa på.

Nåväl! Dagen efter jag hade anlänt hit besökte jag ett par gubbar, som jag hade rekommendationsbrev till. Jag bad om råd, då jag sökte ett arbete vid något stort sågverk, där jag kunde ha framtidsutsikter. Jag blev hänvisad till Fraser Mills, New Westminster, och for ut dit, visade mina rek.brev och fick genast plats -- men som vanlig ”brädgårdskarl”, trots min erfarenhet i branschen. Denna ta de nämligen ej hänsyn till här, utan en nykomling får ”börja från början”. Nu jobbar jag således på en av världens största sågverk-snickerifabr. och brädgårdar. Här äro anställda ca 1.200 man. Jag sade till farbror Ivar, att jag skulle till en riktig Canada brädgård, och det har jag verkligen gjort också! Du må tro, det är intressant för mig här. Sådana dimensioner!

På skeppningskajen ligger en hel bunke 24x24tum 40 fot långa skarpkantade bjälkar och jag har just lastat 200 st. 1x16tum planhyfl. 18 fots kvistrent. Av lister,ledstänger, balustrar och trappträ finnes här allt, som användes i byggena, och det är ca 800 sorter. Allt hyvlas på lager, och allt är kvistrent. Även sådana dimensioner som upp till 3x7tum i ledstänger äro absolut rena. Det är läckert att se, och läckert att hantera! Det gläder en gammal tränavares själ. Men lönen är liten här. Endast 38 cent pr timme. Och oändligt många före mig om ”godbitarna”, så det vete tusan hur det går med avancemanget.

Vi ha flyttat till New Westminster nu, för att jag skall vara närmare jobbet. Bo i en villa, som ligger på en höjd med härlig utsikt över Fraser River. Där på andra stranden är också ett sågverk. Där bränna de upp avfallsveden i ett stort bål både dag och natt. Blott för att bli utav med den. Det blir för dyrt, att frakta den därifrån påstås det. Så billig är veden här! Den skulle man haft i Sthlm, så hade man snart varit rik.

I söndags voro vi på biltur ända till U.S.A;s gräns. Det är blott 3 svenska mil härifrån till tullhuset. Men kan du tänka dig, att hela vägen hade vi att passera en formlig fil av bilar. Bil på bil, så tätt, att man ej kunnat gå mellan dem, och detta sträckande sig 3 sv. mil! Jag tror ej, att jag sett en stad, med så många bilar, som denna. Det var många i Shanghai och Soerabaya, men här är fler.

Ja, vet du, detta var en härlig plats, som jag kommit till. Att tänka sig, att en främling skulle kunnat kommma till Sverige, och få arbete genast! Nej, där går det ej ens för en inföding. Här finnes många möjligheter, så mycket har jag förstått av det lilla, jag på dennna korta tid kunnat inhämta av förhållandena här. Härligt klimat är här också. Varken för varmt eller för kallt. Och sommaren varar 9 månader av året. Fastän gräset är grönt hela ”vintern” igenom. Ja, jag har ej en minut ångrat, att jag for hit. Bara dumt, att jag ej kom för 10 år sedan. Då kunde jag vid det här laget haft en ställning.

Vet du vad? Jag har en väldig nytta av mina kunskaper i engelska, och att jag friskade upp dem innan jag reste. Folk fråga alltid, hur länge jag varit här i landet, när de höra mig tala. Först var jag dum nog att säga, att jag var nykomling, men när de ej ville tro, att man kan lära sig engelska hemma i Sverige, utan prompt ville, att jag ”vistats i England då”, så säger jag nu, att jag varit i Canada 3 år, ”men i Östern”. Då har jag sett, att de bli mera tillfreds, och anse utvecklingen normal. Jag har träffat svenskar här, som vistats i Canada 2 år, men ej på långt när kunna så mycket engelska som jag. De ha för mycket vistats tillsammans med sina landsmän.

Här bredvid har en arbetare installera högtalare i sitt kök. När jag skriver detta ackompanjeras jag utav pianomusik någonstans ifrån. Här äro kläder dyra, men matvaror av alla slag äro mycket billigare, än hemma, och bättre. Både kött och grönsaker bli saftigare här. Färsk potatis har funnits nu i 6 veckor, mogna således i början å Maj! Kära hälsningar från din tillgivna son

Herbert

Adressera endast:Royal Avenue 725 New Westminster B.C.Canada

Här skall man ej inlämna några som helst papper till någon som helst myndighet. Är det ej egendomligt?

Nya Eriksberg den 28 juni 1926

Kära Rosabiten min!

Tack för ditt ytterst kärkomna brev, daterat den 1 juni, men postat den 8. Hur kan det komma sig? Du har rätt, jag har väntat rätt otåligt på det men då du dröjer över en vecka med att sända av det, är det förklarligt nog. (På min pulpetalmanacka antecknar jag de approxamativa tiderna, då mina brev till dig skola vara framme samt ungefärlig datum då jag kan vänta svar från dig.) Det var emellertid ett hugnande brev du sände mig. Men du är rolig, Biten min. De viktigaste nyheterna kommo -- som vanligt -- inbäddade i slutet av brevet, som ett slätstruket P.S. till det andra. Man riktigt ”hoppar till” av överraskning, då man slutligen nått fram till kvintisansen i brevet. Ja, jag skall inte ”gräla” mer nu, snälla du!

Korten voro intressanta att få, men postverket här hade skurit upp kuvertet och undersökt innehållet, i tanke att det möjligen var insmuggling med brev (som talats och skrivits om en längre tid). Att vyerna ej ange något skönt för ögat, är då visst och sant. Stackars ni innevånare som ha sådana tröstlösa environger! Med denna skog av ”derricks” slår L.B. rekordet som Baku innehade. Du talar om att staden är ett ”veritabelt Grönköping” och det förvånar mig ej, då jag hör att den är en ”rush-town” av yngre datum. Men vad som förvånar mig är att Pac.Publ. & Novelty Co. i Los Angeles kan trycka och översvämma världen med så pass simpelt utförda vykort, då man vet att fotografikonsten står så högt i U.S.A. (Jag tänker speciellt på de utomordentliga saker som N.G.Soc. Magazine kan uppvisa.) Men det är väl ett billigt pris på dem, kan jag tänka mig.

Från Herbert hade jag häromdagen ett vykort av staden Winnepeg i Canada, som han då genomfor; det var utfört av samma firma i L.A. ehuru utgivet i Winnepeg. Herbert sände mig meddelande i brev postat på Atlanten, att han haft många svårigheter att övervinna vid resans anträdande, på grund av den engelska stora strejken, men att allt slutligen ordnat sig i Antwerpen. Sedan en intressant skildring av sjöresan (bra skriven). Om Winnepeg -- där de skulle byta om tåg till Vancouver -- säger han, att ”detta är en ganska snygg stad, men verkar något hastigt hopkommen. För 25 år sedan var här 2 hus med 11 innevånare, nu äger staden 260 000!!” Sedan har jag ej hört från honom. Och detta kan ju ha sina skäl. Du skall få hans adress så fort jag själv vet om den.

Adlers bo i år vid Morgongåva (uppåt Uppland) och dem ser jag alltså ej till förrän i höst. Erdtmans har fått ett gratisupplåtet litet hus vid Mälaren, hos en av Sigurds förmögnare bohemebekanta, som lyckats skaffa sig en rik svärfar. S. affärer ligga f.ö. i ett bedrövligt skick, och jag bävar för utgången -- Nen har äntligen fått ett litet vikariat för en månad (juli) på Sabbatsbergs Sjukhus. Kr 150 i månaden för tre timmars tjänst, men då skall hon resa in varje dag, som kostar pengar -- men detta med landet är ”för flickornas skull” säger hon. Hon hoppas på att möjligen genom detta engagemang kunna få komma in med några privatbehandlingar på sidan om det ordinarie arbetet. Och detta vore ju väl! Från May har jag ännu ej hört något nytt, och ej heller från Bergqvists, naturligtvis. Själv hade jag tänkt få gästa Kalle Ekegréns i Ulricehamn en månad, men det torkade in komplett, enär den stackars gossen har råkat ekonomiskt illa ut med sitt Frimurarmatrikel-förlag, på vilket han förlorat så gott som allt vad han äger!! Jag får därför stanna hemma även i sommar. Vi ha nu äntligen fått sommar, ehuru den är ganska klen av sig, och detta är fallet i hela Europa, märkvärdigt nog.

Dina reflektioner över Kronprinsens eventuella mottagande i ”Västern” intresserade mig mycket. Dina åsikter passar bra in på mina egna erfarenheter i ”Östern” för 40 år sedan. Men där har en ny generation av svenskar invandrat eller uppväxt sedan den tiden, och de ha, som du säger, mera svenskt sinne och stå på en väsentligt högre kulturstandard. Vi måste emellertid med glädje konstatera, att Sverige och våra landsmän i U.S.A. genom detta besök av vår blivande konung, lyfts upp på ett högre plan i de invandrade nationernas miljö. Detta var ej en dag för tidigt.

Vårt gamla kulturland och dess insats i världens utveckling har alldeles för länge fått dväljas i skuggan! Det gäller nu för eder amerika-svenskar att utnyttja och vidare utveckla de kraftiga ansatser, som gamla Sveriges folk här hemma i dessa tider gör för att få ”en plats i solen”. Och jag tror att det som gjorts redan, även tacksamt senteras av svensk-am.

Vad kronprinsparet beträffar, förmodar jag, att de nu äro övermätta på alla de ansträngande hyllningar de mottagit, och att ett enklare mottagande i Västern skall kännas som en lättnad för dem. Vår Kr.P. är mycket olik Prinsen av Wales i det fallet. De urklipp, jag härmed sänder äro endast några få från Sv.D. under närmaste tiden, men de kunna ju kanske ha intresse för dig. G.A. har promoverats till Doktor vid 4 universitet, men jag hittade ej beskrivning på mer än 3 -- men det kan ju räcka. Det vimlar f.ö. av roande anekdoter i andra tidningar, och jag misstänker det blir en hel bok av det, då resan är slut.

Det var mycket arbete du fått på kliniken, kära Rose. Får du ingen hjälp av Miss A.White på din avdelning? Och detta med Svens hemkomst och etablerande som sin egen var ju bara glädjande -- under förutsättning att han kan få jämt med arbete av goda, fasta affärsförbindelser, som jag hoppas blir fallet.

Av allt hjärta gläder jag mig åt att ni nu fått komma tillsammans och få njuta äktenskaplig lycka i edert svenska hem. Gud vare med er!!

Hälsa Sven och bed honom skriva någon gång, ty nog borde ni förstå att jag väntat mig mer än två brev på dessa år. Dina hälsningar skall jag framföra!

Din trofaste gamle

Fader Bill

Roses inkomst i juni Utgifter

Lön klinik $150 Utg.........$74

Bilavbet....$21

Col.Outfit..$10

Sven........$ 8

Mrs Huggins.$22

Bekins bet..$15

Summa......$150 Summa......$150

Nya Eriksberg Stockholm 1, July 5th 1926.

Kungl.Svenska Konsulatet, Vancouver B.C.

Undersigned kapten Pehr W.Sundström, Stockholm has a son: G.H.W. (Herbert) Sundström -- formerly in the lumbertrade of Sweden -- who has immigrated in Canada, where he arrived the first of June and ought to have been in Vancouver the 4th or 5th.

He promised to write me immediately after his arrival to V. But as no letter has come, I take the liberty to request your kind assistance in forwarding the enclosed letter to him, as I hope his address is known to You.

With my best thanks I remain Yours gratefully

Pehr W.Sundström

Nya Eriksberg den 5 juli 1926

Kära min gosse!

Jag börjar bli ängslig att ej höra från dig! Dvs. jag har fått ditt på sjön postade brev samt vy-kortet från Winnepeg. Men så återkom mitt härmed närslutna brev till dig, som sänts från Antwerpen till N.Y. i st.f. till Vancouver. Månne du ej i Antwerpen anmälde hur du tänkte lägga din färd? Det var förargligt att brevet varit sådana avvägar utan att det nått dig.

Som du minns, bad jag dig skriva, hur än det gestaltade sig för dig, ty ovissheten är det värsta av allt -- ”alltid har du väl till ett frimärke”, sade jag. Och du tycktes vara med på detta själv.-- Som jag ej har någon adress till den buildingcontractor du omnämnt, försöker jag med Svenska kosulatet i V. i hopp om att du inom rimlig tid kan få detta -- ty jag hyser den förhoppningen, att du anmält din ankomst å konsulatet, så att de veta var du håller till, så länge du är svensk medborgare, åtminstone.

F.n. har jag intet nytt att omtala. Vi ha nu full och vacker sommar -- så länge det varar. Alla ”de mina” bo nu på landet (även Erdtmans) så att jag längtar än mer efter att höra från dig. Från Rose hade jag ett brev, däri hon omtalar, att Sven slutat i gruvbolaget, enär driften lagts ned på ett å 1/2 år. Han är nu ”sin egen”, etablerat sig i Long Beach som consulting chemist: deras nya adress (den 20de i ordningen) är Cherry Ave, Long Beach.

Gud vare med dig min gosse! Din egen trofaste

Fader Bill

Hälsa Hedvig!

Nya Eriksberg den 6 juli 1926

Käraste gosse!

Nyss i dag bekommit ditt kärkomna och efterlängtade brev av den 17/6. Innerlig tack för det! Orolig för att jag ej hört från dig,skev jag igår ett brev till dig och inneslöt även mitt från Amerika returnerade brev, som ej nådde dig i Antwerpen, jag sände detta jämte en skriftlig anhållan till Royal Swedish Consulate, Vancouver B.C. Nog var det märkvärdigt att ditt brev sedan skulle komma 12 timmar senare!!

Nu vet jag visserligen ej säkert om det finns något svenskt konsulat i V. men jag har för mig, att du nämnt om att du skrivit till detta och fått svar. Alltnog jag adresserade min försändelse dit, och om konsulaet existerar, har du kanske varit klok nog att uppge din adress i New Westminster så att de sända det till dig, i annat fall får du omedelbart meddela dig med konsulatet.

Tack för de briljanta fotos du tagit från färden. Du är ju styv även på det! Och, min gubbe lilla! Detta gör att du nog får mata mig med bilder så länge vi äro åtskilda -- ty jag tycker att du är mig närmare på det sättet, förstår du.

Jag trodde ej att Canadensarne voro ändå slarvigare än Yankees i sina järnvägsbyggen, vad vårt land beträffar kommer du nog snart att inse, att det i ordning och vederhäftighet står som ett mönsterland för den övriga världen.

Glad är jag, att du fått jobb, ehuru mindre avlönat än motsvarande härhemma. Men ”det ordnar sig alltid, sa Maggie”. Intressanta dimensioner på virke! Roligt höra att min uppfattning om klimatet stämde. Måtte nu blott din uttalade entusiasm över landet hålla sig i längden, då du fått se avigsidorna. Men friskt mod gossen min! Jag är själaglad åt starten, anspråkslös visserligen -- men en god början likväl. Håll segt i bara, och spring ej från det ena till det andra. Skifta ej förrän du är säker på förbättring i ställningen. Låt intet tillfälle gå dig ur händerna att visa gyckarne vad du kan och sitter inne med! Det stärker ditt anseende och lättar vägen uppåt -- liksom ock engelska språkets behandlande. Gör det. Träffade du Joseph Carlsson? och vad sade han? Har Hedvig fått någon anställning, och var det så gott och bra om sådana som du förespeglats?

Jag närsluter härmed ett par tidningsurklipp om Otto Nordströms stora uppfinning, som även Canada naturligtvis lägger beslag på genom Combustion Eng.Corp. Den skulle du ha haft med dig i bakfickan då du reste. De svenska uppfinnarne gå i dessa dagar fram som en stormvind över världen. Det ena storartade världspatentet avlöser det andra. Det egna landet kan ej utnyttja all denna storslagna kraft, dels ligga vi för mycket i en avkrok, dels äro våra arbetare för dyra och för socialistiska för att t.ex. de mekaniska fabrikaten skulle kunna tillverkas för hela världen hemma.

Jaså, de tro ej vi kunna engelska i Sverige -- tror dom att vi överhuvudtaget kan något alls? De sabla gyckarne! Ja, ännu en hälsning sändes dig från oss alla och -- the old country!

Fader Bill

Nya Eriksberg den 26 juli 1926

Kära min gosse Butt!

Jag skriver till dig med den särskilda anledningen att du lär ha ett litet penningebelopp omkr. 300 kr att få efter Moster Tekla. Tro ej att någon av döttrarne underrättat mig om detta, utan det kom sig så, att Folke Adler och jag talade om hur galet Sigurd handskades med pengar, då han -- utom att bo på långt håll från stan under sommaren, så att Nen får resa upp sin dagsförtjänst,-- även köpt sig en stor (gammal) kosterbåt, då man bara lever på lånta pengar,-- därvid framgick det att S. fått Nens ”arvspengar” för ändamålet. Jag hade ingen aning om att hon (Tekla) lämnade något efter sig, och fick så höra, att Nils Folkes skuld till Tekla var omkring 5.000 kr (ej 3.000, som jag sade till dig) och att sterbhuset måst lösa reversen i banken, varefter summan avdragits från tillgångarne och återstoden delas ut kontant till arvtagarne.

Arvtagarne få således övertaga en mycket osäker fordran å Nils Folke -- så framt jag blivit rätt meddelad av Folke. Jag har ju personligen intet att skaffa med denna arvshistoria, men det har av mig begärts att få din adress och därför ville jag varsko dig om vad jag vet i saken. Vi ha haft halvtropiskt varmt här under juli, nu äntligen har det kommit litet regn. Sänder dig några nya urklipp från Sv.D. som kan intressera dig. Hälsotillståndet oförändrat. Nu är även Folke A. på semester hela augusti, så att nu finns det ingen kotte kvar på en tid.

Hälsa Hedvig! Har hon fått plats ännu?

Skriv omgående. Din tillgivne

Farsgubbe.

Nya Eriksberg den 26 juli 1926

Kära min Rosabit!

Jag hoppas att du fått mitt brev av den 28 juni! Sedan dess har jag av Folke Adler hört att ett litet arv efter Moster Tekla utfallit till delning mellan hennes systerbarn, vidare att Nils Folke, redan innan han gifte sig med Maggie, lånat 5.000 kr av Tekla (som anskaffat dem genom banklån) och att sterbhuset nu fått löst denna revers i banken, för att N.F. ej kunde göra det. Att döma av detta skulle ni barn alltså ha fått en tämligen osäker fordran innestående hos N.F. Jag blev av Folke A. ombedd att lämna din sista adress, men Lizzie har möjligen redan givit utredningsmannen den första Long Beach-adressen. Hur som helst bör du väl få pengarne i sinom tid -- om du ej redan fått dem.

Jag hade ju gärna sett, att du av dessa arvspengar kunnat göra en avbetalning till mig. Och då du den 6 mars skrev att du gjort upp en avbetalningsplan för dina fordringsägare och att du skulle sända mig min månatliga andel ”ehuru det dröjer litet ännu innan jag kan sända dig den” -- får jag nu bedja härom, så att jag själv kan få göra rätt för det jag på sin tid lånade för att hjälpa dig.

Detta om detta.

Dagen efter mitt sista brevs datum slog vädret om här och vi ha allt sedan haft halvtropiskt och torrt. Det efterlängtade regnet har dock nu kommit i vissa delar av vårt avlånga land.

Häromdagen fick jag ett långt brev från Herbert. Han fick nästan genast arbete vid ett av Canadas största sågverk, Fraser Mills i New Westminster B.C. ett par miles utanför Vancouver och vid den härliga Fraserfloden ej långt från U.S.A. gränsen. Han fick emellertid nöja sig med att ta anställning som vanlig brädgårdskarl t.e.b., ty en nykommens antecidencia och kunskaper tages ingen hänsyn till -- alla måste börja från början, vad de än varit förut. Han gjorde klokt i alla fall, ty han slår sig nog fram bara han blir varm i kläderna.(...)

Hoppas att du har hälsan och att du, vis à vis din anställning, ej blir utsatt för samma riskabla ”ombytlighet” i livsbetingelser som du beskrev i ditt förra brev. Måtte du få behållla din goda plats i Tichenor-institutionen och om möjligt, få din löneställning i en snar framtid än mer förbättrad -- ehuru detta kanske blir svårt att ernå för dig som är gift, i synnerhet om familjen skulle växa.

Då Sven -- av skäl som jag ej känner eller förstår , men som han väl själv har klart för sig -- aldrig skriver till mig, kan jag naturligtvis här hemma blott bedöma saker och ting ensidigt. Det ringa intresse han hittills visat för min person kan ju ej heller uppmuntra mig att pressa fram en kontakt som han tydligen söker att undvika.

Adlers må alla bra och trivas ute på Brunkeberg, där Folke nu vistas på semester hela augusti. Dahlgrens bo i Ljungskile som förra sommaren. May har nyligen återtagit sina sysslor efter den långa kur hon genomgått. Måtte hon nu blott ha fått varaktig förbättring av hälsan. Nen har som semestervikarie haft arbete på Sabbatsbergs Sjukhus under juli; hon har fått några privatpatienter i samband med detta -- men sedan??? Sigurds försök med ”Pressens Akvisitionsbyrå” har hittills endast syltat in de stackarne i ännu djupare skulder.-- Men ändå bo de på landet och köpte en segelbåt för ”arvspengarne”. Sic!

”Boden-barnen” leva sitt liv för sig i stolt oberoende av oss andra; de skriver aldrig till någon av oss och svara fortfarande ej på alla de brev systrarne sänt dit. Bra konstigt på de sista åren.--

Det ser så tröstlöst svart ut ibland, och då ohälsa och smärtor, fysiskt och psykiskt sätta in, önskar man sig borta från alltsammans, ja, borta från de ljusa drömmar man drömt, men som bara visat sig varit luftslott. Och här, i den miljö jag lever fram mitt liv, lyftes man minsann ej, utan sjunker, sjunker -- hur ljus och klar man än är i hjärnan då man kommer hit, suges man ned, ned av de åldriga halvstollar, man dagligen är i kontakt med:”andlig smitta” kallar jag detta fenomen.

Men nu är det ej meningen att göra dig ledsen, kära Biten min -- Du är ung och skall vara glad den tid du kan få vara det -- tids nog kommer ålderns oundvikliga följeslagare och tvingar oss med sitt maktspråk.

Hoppas ni båda äro friska och lilla Gunnar thriving. Skriv omgående, så är du så snäll! Hjärtliga hälsningar till de båda herrarne Svantesson. Din egen trofaste

Fader Bill

P.S. Först efteråt såg jag att du utanpå kuvertet skrivit med blyerts om att Hammond ej hade agent i L.B. Ja, käraste barn vi få väl låta saken vara då, och jag får köpa här, då jag får något att köpa för. D.S.

Roses inkomst i juli Utgifter

Lön klinik $150 Utg.............$100

Massage....$3 Till Sven....$42

Svens case..$24

Arv............$79 Bilavbet......$21

Bilrep..........$19

Huggins......$16

Dr Stark......$ 5

Dr Steph......$10

Dr Lyman....$10

Summa.......$232 Summa.........$247

Long Beach 6 aug.1926

Kära far

Först vill jag be om ursäkt för blyertspennan, men jag sitter ute och skriver, Gunnar springer här omkring och leker, så jag törs ej ha bläck i närheten. Jag är nu hemma från kliniken på några månader, då vi vänta oss en liten flicka om en månad el. så. Kanske är hon född då du får detta. Jag slutade arbetet förra lördagen (31 juli), men var där idag för att föra protokoll vid undersökningarna. Varje lördag är det nämligen läkarundersökning av nya patienter och ”checking up” av gamla. Min vikarie är ännu inte riktigt inne i arbetet. Nästa lördag skall jag assistera vid en klumpfot-operation. Så du ser jag hänger i in i det sista. Jag är ju så frisk och stark, att jag ej kan sluta arbeta. Dock har jag haft just så mycket jag har orkat med -- 20 patienter om dagen att behandla.

Vi bo fortfarande 1701 Cherry Ave. Sven har gjort iordning garaget till kemiskt laboratorium och arbetar där dag och natt, praktiskt taget. Han är en verklig vetenskapsman och har funnit en del helt nya reaktioner. Men det fordras pengar att få praktisk nytta av upptäckter -- alltid pengar -- pengar -- pengar!

Tack för beskrivningarna av kronprinsparets resor. Fick ej tillfälle att fara till Los Angeles och se dem, då de ej voro där över söndag. Hoppas du sänder fler urklipp om dem. Är ledsen du fått vänta på brev igen, men som du förstår har jag varit för trött att skriva om kvällarna. Arbetet på kliniken (8.30 f.m.--5 e.m.) och sedan hushållningsbestyr och Gunnar på kvällar och morgnar har tagit all min tid.

Vi har det skönt här i den lilla ”stugan” med gräsmatta runt omkring, där Gunnar springer naken och tar solbad varje morgon. Huset ligger långt från gatan, så vi äro alldeles ostörda. I ”trädgården” ha vi fikonträd, som för tillfället digna av mogna fikon. Jag har syltat och kokat marmelad i långa banor, men ändå är där sådana massor, så jag ser intet slut på dem. Skall nu försöka mig på torkning av dem. Framsidan av huset är skuggad av två pepparträd, så man märker man bor i Sö.California.

Från Herbert har jag ej hört något alls. Undrar så var han befinner sig och hur han finner allt på denna kontinent. Det är ju ej stora utsikter att vi skola träffas så vida han ej beslutar sig för California. Ger jag mig ut på långresa någon gång blir det Sverige, som blir målet först och främst.

Du talar om vykorten. Ja sådana är dom nu. Jag blev lika chokerad som du först jag kom till U.S.A. och såg ”konstverken”. Det finns ju foton också, men de äro betydligt dyra. (N.G.Soc.Magazine är en verkligt flott tidskrift. Tror ej det finns något mer liknande det i U.S.A.)

Skickar dig några urklipp ur ”Long Beach Morning Sun” om vår klinik. Observera även artikeln om evangelisten Mrs Mc Pherson, som försvann helt mystiskt. Hon har en stor församling och ”helar” genom handpåläggning. Har ett tabernakel i Los Angeles, som kostat över en million dollars (men ännu ej är betalat!!). Hon har själv hand om alla pengar hon tigger ihop och ej redovisningsskyldighet för någon. Storartat hem själv. Försvinnande-historien har urartat sig till en stor skandal och hon kommer troligen att avslöjas som en humbugmakare i stort.

7 aug.

Nu skall jag väl försöka skicka av detta bums och ej gå med det en vecka i väskan i väntan på 5 cents frimärke.-- Tack för brevet av den 28 juni ännu en gång. Hoppas du svarar bums. Du är den enda som låter mig veta allt som händer hemma.

Innerliga hälsningar från oss alla.

Rosa-biten

Roses inkomster i aug. Utgifter

Lön klinik 1 dag $5 Utg...............$100

Lån mrs Bixby....$100 Svens case....$.12

Sven.............$.14

Col.Outfit.....$.10

Kemikal........$.15

Bilrep............$..7

Barnpassn.....$.10

Summa............$105 Summa.........$168

3025 Harwood St. Burnaby, New W. B.C. 8/8 1926

Kära Farsgubben min!

Hjärtligt tack för dina 3 brev. Det sista, det du skrivit 6 juli fick jag första dagarna i denna månad; ret. hit till min nya adress, och de andra hämtade jag på konsulatet dagen därpå. Konsuln gav mig en särskild reprimand för att jag ej tycktes skriva hem så ofta! (Inom parentes sagt är han engelsman, och lär ej lägga så värst många strån i kors för svenskarna här, säges det. Egendomligt, att de ej kunna utse en svensk till vice konsul, då här i V. finnes över 10.000 svenskar.)

För att nu börja med första brevet, som varit över Atlanten 4 ggr, kan jag ej förstå, varför ej kontoret i Antwerpen sänt det till V., då de visste, att jag reste hit. Jag hade näml. att hämta min jernvägsbiljett hos dem, vilken naturligtvis var registrerad på flera ställen i deras böcker, samt var omedelbart innan båtens avgång inne och frågade efter brev, samt anhöll om deras vidaresändande till härvarande konsulat. Ang. Antwerpen, så besökte jag denna stad även på min nedresa med ”Formosa”, exakt på dagen ett år före min vistelse där iår. Jag har skrivit en hel del därom i min loggbok, men ser nu, att du ej fått början av den i det häfte, jag lämnade dig i St.

Det var roligt och uppmuntrande, att Far fick en god uppfattning om min moraliska styrka. Ja, jag känner mig särdeles stark i det avseendet, synd blott, att jag ej var i god kondition vid mitt besök, så att vi mera ingående kunde byta tankar. Till detta blev ju f.ö. tiden alldeles för kort.

Trevligt, att Far tyckte om fotografierna. Ja, de blevo verkligen lyckade, och detta till stor del tack vare den härliga, underbart klara luften där uppe. Men jag är ganska ”mallig” över min smak, att välja motiv från ett i full fart framrusande Pacific-train. Jag skall gärna, och med nöje, då jag får råd (ty det blir rätt dyrt att fotografera) förse dig med flera intressanta bilder härifrån.

Jag var hos Jos.Carlsson genast jag kommit hit, men han hade ej arbete åt mig nu under sommaren, ty här ligger byggnadsverksamheten (märkvärdigt nog) i dödvatten ett par 3 månader på sommaren (Juni--Aug.). Detta beror på, att folk då ta sig ledigt, ligga på landet och bada, samt göra långa bilturer och ge fasingen i jobbet. I slutet av denna månad börjar emellertid den livliga höstsäsongen, och har ”Joseph” lovat mig erh. jobb så fort tillfälle öppnas.

Och nu den stora nyheten! Jag har byggt ”my own home in Burnaby”. Saken är den, att hyror äro mycket höga här. Man får betala för ett ”house-keepingroom” 20$ pr månad, och vill man inackordera sig, kostar detta 8$ pr vecka.

Därför köpte vi en tomt här i Burnaby (mellan Vancouver o. New Westminster) för $100 på avbet. Virket köpte jag kontant för de pengar, vi hade kvar hemifrån. Nu kostar oss hyran blott $15 pr månad, vilket utgör amort. på tomten.(Då denna är betald kostar hyran blott $10 om året, utgörande skatten.)

Jag har gjort stugan 20x16 fot, 14 fot till nocken, svensk stil, 1 rum o. kök. Virket går till ca $150, då det är ganska billigt här. Byggt har jag gjort alldeles själv (Hedvig har förstås ”hållit i”). Den är riktigt trevlig och beboelig, med stor garderob, linneskåp och skafferi. Skulle du ha trott, att jag kunde bygga ett hus? Knappast jag själv, men jag har gått iland med det fint. T.o.m. dörr- och fönsterkarmarna har jag hopsatt bra. Det var ett fint drag det här. Det hela kostar fullt betalt $250 (utan arbetskostn.) men är värt $750 enl. marknadsläget här, och vad som begäres för likn. hus i detta distrikt. Således har jag på en månad tjänat $500. Detta har givit mig idéen att köpa tomter, uppföra småhus och sälja.

I detta distrikt har byggts och sålts 10 hus på 2 mån. Gott om spekulanter finnes, och gott om tomter till billiga priser. Därför har jag tänkt mig att arbeta hos någon byggmästare ett år eller så, för att skaffa mig erfarenhet över landets byggnadsmetoder, samt sedan slå mig på byggnadsverksamhet enl. ovan skisserade. Hit anlända ca 100 personer dagligen, Vancouver är i stark utveckling, så jag tror, att jag är inne på rätt tankegång. Det egendomliga är, att sedan jag utarbetat den här planen, har jag genom en annons häromdagen sett, att Jos. Carlsson arbetar precis på samma sätt!

Nu måste jag emellertid till att börja med hålla mig till min lumberfirma för att få min utkomst, men jag ser vägen klar för mig. Jag har överflyttat min arbetskraft till Mohawk Lumber Co L:td, New Westminster, vilken för mig ligger handigare till än Fräser Mills. Mohawk är betydligt mindre, sysselsätter ”blott” 200 man. Jag erh. här blott ca 3$ om dagen, (några cent mer än på Fräser men till en början får man vara nöjd därmed). En byggn.snickare, som arb. här 1/2 år erh. 6:50 pr dag.

Det var verkligen särdeles gott om platser för hushållskvinnor här, men Hedvig har ej tagit någon sådan plats, då vi kunna göra det hela mycket billigare genom att hon sköter hushållet för oss båda, samt har hon erh. hemarbete att sy gobeläng för en firma i Vancouver.

Här är fortfarande ett härligt klimat, full sommar, men varmare än det kan vara hemma. Jag gillar landet ”skarpt”. Några skildringar härifrån, som vi talade om, kan det nog ej bli, förrän jag blir mera varm, och van, i kläderna. Hälsa alla så hjärtligt.Din tillgivne

Son

Nya Eriksberg den 25 augusti 1926

Käraste Rosabiten!

Detta är nu det tredje brevet jag skriver sedan jag fick ditt 1sta junibrev. Du sade då att du hade ”gränslöst mycket att göra”-- men det är ju dock nära 3 månader sedan dess. Men jag längtar mycket mer nuförtiden efter underrättelser från de mina sedan jag efter mors död blev ensam. Och just av det skälet borde jag väl också kunna göra anspråk på en livligare kontakt än förr. Det har emellertid visat sig vara blott en chimär.

Jag hade väntat få höra något om vårt kronprinspars vistelse i Californien; vi ha knappast haft mer än korta notiser i våra tidningar om denna del av ”triumftåget”. Däremot många intressanta saker från turistandet före ankomsten till Cal. Att Prinsen blivit indianhövding (sedan han utnämndes till ”Hedersparkvakt” i Yellowstone park) har med ”roliga gubbar” gått genom hela vår präss. Här tycker man att amerikanerna i detta fall framvisat stor barnslighet.-- Om någon dag nå de det Japanska öriket, där de skola vistas i tre veckor, varefter färden går till Kina, där våra nu världsberömda Kinaforskare möta.

Meningen var att de skulle uppehålla sig i Kina hela vintern för arkeologiska grävningar och studier, huvudsakligen i Manchuriet, men nu är planen ändrad, enär denna del av landet är genom revolutionerna avstängd för de vita. De väntas därför hem i december redan. Vår drottning ligger mycket sjuk, och vi ha väntat att hon skulle slutat sitt långa lidande vecka efter vecka, nu äro 5 läkare på Solliden, men hon har ännu en gång klarat av en svår kris och kommer kanske därför att återvända till Capri.

Jag skrev i ett av de föregående breven om Karl Ekegréns svårigheter. Detta var dock ej det värsta med honom -- han har blivit vansinnig och fördes i förra veckan till en vårdanstalt.-- Om du visste hur svårt jag känner detta ödets slag, ty han var en av de två ”hjärtebröder” jag hade kvar i livet.

Angående dina syskon är egentligen intet nytt som jag vet sedan jag skrev förra brevet. Jag väntar otåligt få höra något från Herbert, och han lovade mig högtidligt, då vi träffades här hos mig, att han skulle flitigt hålla kontakten. Och detta hade han säkerligen ej svikit, om han varit ensam, fri och obunden.--

Här pågår nu G.C.I. Fortsättningskurs med oerhörd tillslutning. Båda flickorna Müntzing äro med. Karin har en mycket god plats i Brüssel och meningen är att även Greta skall följa med henne dit då hennes (Karins) semester är slut. Ja, kära Biten, Du vet, att förut har alltid anledningen till att du låtit mig få vänta på brev varit olyckor, sjukdom och ekonomisk misär, du torde därför förstå att jag alltid hädanefter blir orolig för dig då jag ej hör något från dig på ”normal” tid. Glöm ej detta mitt barn! De hjärtligaste hälsningar sändes till Sven och lille Gunnar! Din trofaste gamle

Fader Bill

Nya Eriksberg den 3 september 1926

Kära min Rosabit!

Hjärtligt tack för ditt brev av den 6 aug.! Visserligen hade jag nyss avfärdat ett brev till dig, då jag bekom det, men som du ber mig skriva ”bums”,så gör jag dig ändå till viljes, ty jag älskar ordning, reda och disciplin i korrespondens, såväl som i annat. Jag finner att detta blir ett svårt brev att skriva. Du är så känslig och mottaglig för allt vad jag säger, som ej passar in på din egen livssyn -- och jag vill ej störa ditt lugn, vill ej att du skall känna dig sårad. I vissa viktiga fall nödgas jag därför hädanefter avstå från att uttala min mening. Detta är ej naturligt och det plågar mig ofantligt, ty jag vill av allt mitt hjärta mitt kära barns väl och bästa och innesluter dig i mina böner varje dag. Må Gud hålla sin hand över dig, under de svåra och besvärliga förhållandena i synnerhet.

För ett par dagar sedan hade jag brev från Herbert. Att det hade dröjt med detta brev hade sina giltiga skäl. Jag tycker det ej är så värst många veckor sedan han var här hos mig -- och nu är han ”fastighetsägare”, sitter på egen torva i British Columbia! Han tyckte det var slöseri att betala 20 dol. per månad för ett ”house keeping room”, varför han köpte sig en tomt i Burnaby för 100 dol. på avbet. 15 dol. i mån. och av de pengar H-g hade kvar från Sverige köptes virke och matrialer, varpå, Herbert ensam byggde sig ett litet, men komfortabelt hus på ett rum och kök med goda och rymliga inredningar.(...) arbetet utfört på övertid (han arbetade nämligen på sågverket sin ordinarie tid varje dag).

Han skriver:”Skulle du ha trott, att jag kunde bygga ett hus? Knappast jag själv, men jag har gått iland med det fint, t.o.m. finsnickeriet är jag nöjd med”. Han ämnar nu praktisera amerikanska metoder och byggnadsstilar under ett år hos en ”Building contractor” och sedan kasta sig på att köpa tomter och uppföra små hus och sälja. Det är nämligen mycket stark utveckling runt om Vancouver och efterfrågan på sådana bostadshus. Ja, vad sägs om ´et? Jag måste säga, att det är karlatag, sådana som länder en svensk nybyggare till heder i förskingringen. Får han blott ha hälsan, så klarar han sin skiva, skall du få se. Att han under dessa omständigheter varken hunnit skriva till dig eller mig på en tid, är ju förklarligt.(...)

Adlers ha nu kommit hem till Stockholm bruna och friska. Jag hälsade på dem i går. Alltså färska hälsningar från dem. Skriv så snart du kan. Tillgivna

Fader Bill

N.W. 6 Sept.1926

Kära Fader!

Har att tacksamt erkänna emottagandet av ditt brev ang. arvet efter Moster Tekla! Då jag erhöll detta brev hade jag nyss skrivit till dig, och har nu väntat för att se, om jag skulle få något arv till Amerika (eljest brukar ju dessa gå andra vägen). Jo, mycket riktigt. För ett par dagar sedan erhöll jag från Eskilstuna $78. Du må tro att jag blev glad! Dessa pengar kommo för mig som från Himlen! (Vilket de väl också i själva verket gjorde.) Jag var näml. f. tillfället ganska utpumpad på kontanter, då jag, som du nog förstår, ej kunde förtjäna något, då jag byggde huset. Därefter var och är det ju tusen och en saker som man måste anskaffa. Spis, vask, inredning by and by osv.

Jag arbetar ju allt fortfarande vid Mohawks Lumber Co, men de 3 dollars om dagen blir man ju ej så ”fet” av, ty allting är ganska dyrt här. Nu har jag ju kommit en del på väg, så att jag har det ganska bra. Debet och kredit gå ihop, men arbetet på sågverket är nog bra hårt för mig. Därför skall jag, så fort jag får möjlighet övergå till byggnadssnickarens yrke. Jag står i kontakt med Jos. Carlsson, men det är f.n. uppsjö på carpenters, och de mest erfarna få jobbet i första hand.

Jag ångrar dock ej, att jag for hit, samt att jag byggde huset här. Våra tomter äro redan värda det dubbla. Här har blivit så mycket folk sedan vi flyttade hit. Vattenledning har blivit inlagd och vår gata ordnad. Därtill kommer, att vi bo blott 100 meter från den asfalterade Douglas Road, vilken går från Westminster till Vancouver.

Nu en nyhet till! Jag har skaffat mig bil! För att inbespara en hel timme på morgonen och 1/2 på e.m. (Detta beroende på spårvagnens avgångstider.) Ja, så nu har man både eget hus och egen bil! Och detta efter ett par månaders vistelse i landet. Jag undrar just, hur länge det hade tagit mig i Sverige för att få detta?

Här är fortfarande härligt sommarväder. Man går iklädd endast byxor och skjorta. Allt växer och frodas fortfarande. Och sådan härlig frukt man kan få här. Päron, bättre än ”franska dessert”, kosta i svensk omräknig 21 öre kilot m.m. Hade jag blott ett mindre ansträngande jobb o. bättre betalt, så vore jag fint uppe i smöret. Men den tiden skall också komma en gång.

Idag är Labor Day, en bankholyday här, så jag är ledig. Har just varit ute på egorna o. sågat ved. Vi elda med Cedar-trä, det är fint va! Här finns nog ved för 3 år på tomten. Tager man detta i betraktande också, så har jag gjort ett smörköp. Här har härjat stora skogseldar i Juli och Augusti. Det faller näml. intet regn då. Så kastar någon ifrån sig en tändsticka eller cigarettstump vilken sedan förorsakar förluster för flera tusen dollars. Det påstås, att elden årligen tager 5 gånger så mycket av B.C:s skogar som yxan. Det är fruktansvärt. Skogen står i en rök under 2 månader. Sågverken nedlägga även av detta skäl avverkningarna under denna tid.

Ja, nu får jag sända de bästa hälsningar till alla släktingar och bekanta, samt mest till dig själv från Din tillgivne

Son

Nya Eriksberg den 8 september 1926

Kära min Herbert!

Oändligt tacksam för ditt brev av en 8/8! Det medförde många och goda nyheter, i sanning. Dagen före hade jag även brev från Rose -- så det kommer så där stötvis. Hon klagar över att du ej skrivit till henne, men jag har nu svarat henne att det ej är så underligt, då du haft ett så viktigt företag för dig som att bygga ett helt hus, ett eget hem.

Hon har genom sitt giftermål fått det besvärligt. Nu skall hon få (och har väl redan kanske fått) ett nytt barn, varför hon blir oduglig till arbete i sitt yrke på en tid. Visserligen har hon sin plats kvar, men får hålla vikarie under tiden, och mannen bara experimenterar ”både dag och natt” i sitt laboratorium -- som det synes mig -- utan några egentliga inkomster, allså tärande på hustruns. Som alla vetenskapliga uppfinnare i regeln äro, är han fullständigt bergtagen av sina forskningar, men sådana kosta mycket pengar, en vara som han saknar, liksom ock möjligheten att skaffa dem. Om han nu kan hitta på några nya ”reagenser” (som Rose kallar det) så är det dock ställt på framtiden när och om de kunna förvandlas till money. Hade han skaffat sig en förmögen och för saken intresserad förläggare, så hade det ej sett fullt så mörkt ut. Svårt är det ju dock att kunna uttala sig med säkerhet i denna sak, då han aldrig skriver till mig, utan ignorerar mig totalt. Framtiden får väl visa om resultatet blir så eller så.

Kära min gosse! Det synes mig underligt, då jag tänker på, att det ej är mer än några få månader sedan du var här hos mig som avskedstagande ”emigrant” -- och nu sitter som ”fastighetsägare” i närheten av Stilla havskusten. Det går hastigt undan med allting nu för tiden -- men det var ”väl fan” ändå --

Tårar av stolthet kommo i mina ögon, då jag läste sidorna i ditt brev, som behandlade ditt verk och dess detaljer. Detta kallar jag riktigt äkta svenska tag, nybyggartag av prima slag. Märkligt är, att då du första gången i brev omnämnde Joseph Carlsson -- building contractor -- så löpte min fantasi iväg till Canada, där jag tyckte mig se dig som en välbesutten sådan. Jag hade alltså den planen, du nu framlagt för mig, redan ”på känn”. Blott den nu även i vekligheten kan realiseras. En sak vill jag att du skall omtala: hur du klarade grundläggningen och murningsarbetet, ty så framt ni ej elda med elektricitet eller gas från någon kommunal kraftcentral, så måste man väl ha brandmur för spis och eldstaden i rummet. Glasmästeri och målningsarbetena? osv.?

3025 är ett högt gatunummer, på en liten plats till på köpet. Hur hänger det ihop? Ja, din plan tyckes mig vara sund, blott du ej kommer igång för sent, jag menar på så sätt, att det kan ju befaras, att då tillströmningen av nya krafter är så stark, det kan bli många konkurrenter att slåss med, varigenom vinstmarginalen krymper ihop.

Det skulle intressera mig att veta huru mycket Jos. Carlsson kan anses vara värd och hur länge han har varit verksam i facket där på platsen. Förståndigt är det emellertid att praktisera ett tag hos någon, som du ämnar. Naturligtvis måste du rätta dig efter landets metoder och smakriktning, om du skall få köpare till färdiga hus. Men det hindrar ju därör ej att då du blivit varm i kläderna, du kan göra dina egna idéer gällande i vissa fall. För övrigt bör du nu vid din ålder och erfarenhet kunna vara omtänksam och försiktig, då du köper och säljer; du har nog fått erfara hur litet man får tro och förtrösta på sina medmänniskors välvilja och osjälviskhet, då det gäller affärer i synnerhet. Det är därför med en god tillförsikt jag motser din framtid, allt under förutsättning av att du koncentrerar dig på en uppgift.

Jaså, det finnes över 10 000 svenskar i Vancouver?! detta var en märklig nyhet för mig. Det skall bli roligt att någon gång, då du blivit mera hemtam på platsen, kunna få veta hur denna svenska befolkning har det ställt, vad de syssla med och vad anseende de ha bland kanadensarne. I western av U.S.A. vet jag att det finnes mycket svenskar, men nästan alla manliga äro i blygsamma ställningar, i de centrala staterna är majoriteten farmare och endast i östern finner man något avsevärdare antal av bemärkta och ansedda, socialt sett. Då vårt vice konsulat uppsattes i V. fanns det väl ingen svensk där med sådan ställning, att landets intressen och anseende kunde anförtros i hans händer. Sedan dess kanske dock det skälet bortfallit. (Som du vet, så är det vanligen innehavare av större handelsfirmor, bankchefer o.dyl. som Sv. Staten representeras av genom vice konsulat.) Om svenskarne hava skäl att klaga på representationen att den är dålig, så böra de klaga till Utrikesdepartementet här -- utan mellanhandskap av Generalkonsulatet.

Bland nyheter härifrån kan jag omtala en sorglig sådan. Min värderade vän Kalle Ekegrén har blivit vansinnig! Det stora Frimurarmatrikel-arbetet gav honom knäcken, både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Och det slutade med att han måste föras till en vårdanstalt. Hustrun hade då strax förut fått ett nytt barn, vilket gjorde situationen än bedrövligare.-- Jag har nu på ett par veckor ej hört från familjen och om konkurs kan undvikas eller ej. Det är bedövligt, då man tänker på huru han först förlorade trehundratusen på sina borgensförbindelser i ”gulaschligan” i Västervik och sedan nu allt vad hans mor lämnade efter sig i Ulricehamn på en fix idé som slagit sig på hans hjärna.

Förövrigt mår jag ”som vanligt”. Gubbarne minskades i augusti med Wastenson, som gick till sina fäder 88 år gammal. Vi äro nu blott 17 man på Hemmet. Pastor Ljunge var här i söndags och han frågade efter dig, och då gjorde jag honom flat, då jag sa att du redan blivit ”fastighetsägare” i det nya landet, som du skulle fara till, då ni för kort tid sedan träffades här.

Ja Butt, glöm nu ej våra avtal om korrespondensen. Du vet att jag hungrar efter brev från dig! Hälsa Hedvig! Har hon lärt sig någon engelska ännu?

Din trofaste Farsgubbe

Long Beach, den 21 Sept.1926

Kära far!

Tusen tack för brev av den 26 juli samt ett skrivet i slutet av Augusti. Det förra brevet erhöll jag ett par dagar efter jag sänt ett brev till dig, men du hade ej erhållit det då du skrev ditt sista brev. Så breven ha gått om varandra på sista tiden. Tack även för alla intressanta urklipp.

I sista brevet skriver du, att du är rädd att sjukdom vållar uppehållet i min brevskrivning. Tyvärr är din intuition för stark och du kände rätt -- det är sjukdom denna gången. Min lilla flicka föddes den 22 Augusti och allt gick lyckligt och väl vid födelsen och det lilla krypet (hon vägde endast 51 bs, 11 ozs) är friskt och starkt och intet fattas henne. Hon är lika bedårande som mina andra babies voro, bara så mycket mindre.--

En vecka innan babyn kom sjuknade jag -- huvudvärk, ryggvärk, tilltagande smärta i benen och hela kroppen, på fjärde dagen var mitt högra ben förlamat. Doktorn konstaterade barnförlamning. Jag sändes till ett sjukhus i Los Angeles, det enda i detta county där dom tar emot smittosamma sjukdomar. Där föddes flickan, som sagt allt gick lyckligt fast mitt ben var förlamat. Jag var fullkomligt isolerad, babyn och jag, samma rum i fyra veckor. Sedan flyttade jag till Community Hospital i Long Beach (sjukhuset där kliniken har sina lokaler, ”min” klinik) där jag nu ligger med gipsbandage från midjan ner till tårna; bägge benen i gips ty mitt vänstra ben förlorade också så småningom en del av sin funktion.

Jag vill ej försöka beskriva de vansinniga plågor jag gått igenom -- fysiskt and psykiskt -- de senare måhända de värsta. Två veckor till skall jag ligga med gipsen; när jag kommer ut ur den kan de säga om jag kan få tillbaka användningen av mitt ben eller ej. Det vänstra benet blir säkert alldeles bra, så jag kan ju alltid hoppa omkring på det med en krycka. Tag det ej hårt, lilla Far! Så många sorger bringa sig på dig just nu, men sörj ej för min skull. Jag har mina två barn och min makes kärlek -- vad mer behöver jag -- är jag ej rikare än de flesta kvinnor?

Sven skriver detta på maskin, ty du skulle ej kunna läsa mitt blyerts klutter, jag intar ju ej någon lämplig ställning för brevskrivning. Tack för urklippen. Angående Drottningholms passagerare känner jag Miss Hagelthorn mycket väl; hon var rysligt vänlig mot mig alltid och jag fick flera patienter i San Francisco genom henne. Jag har alltid beundrat henne mycket. Urklippet slutade med en rubrik om konstnären Eldh. Jag är ledsen ej allt om honom var med ity jag har haft nöjet träffa honom i Los Angeles, där han har ett vackert hem. Hans fru och barn äro kvar där. Träffade även dem. Kronprinsen fick jag ej se då jag ej kunde ta ledigt. Har ej läst något om hans California-besök utom det i Los Angeles.

Har ej hört något från Herbert. Skall skriva till honom när jag orkar. Jag fick arvet efter Moster Tekla för längesedan. Vill helst ej beröra penning-frågan. Mina nerver har varit fullkomligt söndertrasade -- jag måste nu tänka på att vara stark -- och du förstår: sjukhus, läkare -- vad summor slukar det! Styrelsen för kliniken har lovat förskottera mig pengar till att betala sjukhuset och sedan draga av på min lön -- när jag kommer tillbaka till arbetet. Har tjänstledigt och var meningen att jag skulle vara tillbaka den 1 December. Nu vet ingen. Måtte jag bara! Oh, låt oss ej tänka på det mer; ej oroa oss! Låt oss lämna det i Guds hand, det är Han som styr. Innerliga hälsningar från din

Rosabit!

Dear Bill:

My proclamation of being ”unabashed difficulties” appears to have been something of a challenges to the Gods. So they are going me one better -- straight misfortune. Well, Rose will surely recover; happier and saner days to come too, I am sure. The word money is ”taboo” with us. You understand!

Don´t worry! The eternally linking chain of cause and effect must go on. But we know -- ah, Nothing!

I won ´t think or worry just now. Just press ahead is better. Best love

Sven

My writing on the typewriter is not much better than Rose´s hand writing. But it is a difficult thing to type.

Roses inkomst i sept. Utgifter

Lån mrs Bixby...$100 Till Sven....$100

Lån av Kliniken $ 50 Barnpassn. $ 25

Utg.............$ 15

Summa..............$150 Summa.......$140

Nya Eriksberg den 4 Okt.1926

Kära min gosse, Butt!

Innerlig tack för ditt välkomna brev av den 6 sept! Det hade gått på 18 dagar.(...) Ja, kära gosse, din frammarsch har varit kraftig. Emellertid är jag för erfaren i livet för att ej gå försiktigt fram i mina omdömen, vilka man ofta nog får på ett missbehagligt sätt korrigerade av kommande erfarenhet.

Du har alleles rätt, då du säger:”undrar huru länge det skulle ha tagit mig i Sverige att få detta?” Men, handen på hjärtat -- ligger det ej i själva sakens natur, att det måste vara så, då man jämför ett tusenårigt kulturland med ett glest befolkat nybyggarland? Vad Canada beträffar har det alltsedan Jacques Carties grundläggande av det franska kolonialväldet 1534 tills för 50 år sedan slumrat på sina oerhörda naturtillgångar, med undantag av jakt och fiske. Alltså är det landet betydligt ”nyare och fräschare” än U.S.A. Men när det nu tyckes ha gnuggat sömnen ur sina ögon -- ”så -- aktarre för de!”

Just för ett par dagar sedan fick jag oktoberhäftet av Nat.Geogr.Soc.Mag. som till större delen upptages av ”Canada from the air” en flygfärd på 10 000 miles, med 77 illustrationer och historiskt-geografiskt orienterande text. Klar och koncis som denna är, behöver man knappast veta mer än det vad som här angives alldeles up to date, för att inse att Canada är ett oerhört rikt och intressant framtidsland, som canadensarne själva ej ännu fullt känna och en övriga världen gör det än mindre. Jag är säker på, att du själv skulle ha en ofantlig behållning av att läsa och studera sekreteraren i Royal Canadian Air Force, J.A.Wilsons färd genom Dominion. (Jag kan ej nog tacka ”lilla Rosabiten”, som till varje jul skänkt mig inbetalt medlemskap av ”N.G.S.”, varigenom jag har tidskriften gratis.)

Emellertid är nu, sedan U.S.A. täppt till immigrationen med sin nya ”kvot-lag”, Canada det land som får taga emot strömmen från Europa (och även från U.S.A.) och därför komma B.C. och de andra ”goda” provinserna att under tiden bliva starkt befolkade -- ”och den som är först vid kvarn etz --”.

Häromdagen hade jag en påringning från Vilhelm Holm, som frågade efter eder adress; han omtalade att det kommit en del orders på ”plåster” -- har alltså Hedvig haft detta geschäft i gång hela tiden i Ljungbyhed??

Vad är det för bilmärke du skaffat dig? Min aning om, att dina kroppskrafter ej skulle i längden stå bi för ett så ansträngande arbete som på en amerikansk sawmill, slog, sorgligt nog, in. Ja, kära min gosse, ditt uttalande i samband därmed är klokt, ty din hälsa och dina krafter utgöra jämte kunskaperna, ditt enda kapital och det måste du hushålla med!

F.ö. har intet av vikt hänt här. Jag hoppas att du nu kommit i kontakt med Rose!? Glöm ej att skriva -- det är min största glädje att få höra från dig!!!! Alla hälsa dig! Din egen tillgivne

Far

Nya Eriksberg den 12 oktober 1926

Käraste älskade barn!

Brevet av den 21 sept. som kom mig tillhanda för ett par dar sedan var i sanning själaskakande för mig! Jag är alldeles uppriven av dessa sorgliga händelser, som kontinuerligt tyckas återkomma numera efter små pauser av hoppfullt ljus.-- Jag frågar mig själv ”hur har detta gått till”? Och min version är den, att du måste ha blivit smittad av någon av dina barnpatienter som du behandlat och som burit smittan med sig utan någons vetskap. Som jag emellertid är alldeles okunnig i denna sjukdoms orsaker och förlopp,så är ju detta blott en gissning. Då detta skrives, skulle du, efter vad du uppger i brevet, vara befriad från gipsförbandet och ha fått vetskap om dina utsikter att bli återställd -- detta är hemskt att gå och tänka på, tills jag får underrättelser på nytt från dig. Kära min Rosabit! måtte du därför skriva så snart något utlåtande är givet av läkarne. Ovissheten är värre plåga än sanningen, hur det än blir.

Jag var igår hos Adlers och lät dem läsa ditt brev, de äro även uppskakade -- men vi glädjas alla åt, att du själv synes ej ha tappat modet och tillförsikten, att du ej beklagar din hårda lott, då du har make och barn att leva för.-- Det är rörande vackert detta och skänker mig en viss tröst -- men som praktisk man vet jag, att det även behöves något att leva av.--

Måtte därför Gud höra mina böner.--

För några dagar sedan hade jag åter brev från Herbert. Han har nu (som de flesta andra kroppsarbetarne nu för tiden i Amerika) skaffat sig en bil, för att hastigare kunna förflytta sig till och från arbetsplatsen. En sak är dock ej så glädjande: han känner, att han ej i längden står ut med det oerhört ansträngande arbetet på sågverket. Och detta är ju ej att undra på, då man hör vilka kollosala dimensioner på virket, som förekommer där och den ”slavdrivning”, som här i Sverige är alldeles okänd nu förtiden, men som både i U.S.A. och i Canada är vanlig under arbetstiden.

Han har försökt att få anställning som bygnadssnickare, men detta har ännu ej lyckats, på grund av den stora uppsjö på sådana som blivit sedan han anlände. Immigrantströmmens hämmande genom ”kvotlagen” i U.S.A. har lett den in till Canada i stället. Detta är visserligen ett oerhört stort framtida arbetsfält -- men f.n. behövs det folk med kapital för att skapa arbete åt alla ”lycksökare”, som nu vänt sig dit.(...)

Oavsett mina krämpor, må vi alla bra här, och Adlers sända dig sina innerliga hälsningar (Lizzie skriver nog om någon dag). Må Gud vara din hjälp!!! Skriv så fort du mäktar! Hälsa Sven! Din trofaste

Fader Bill

Community Hospital Long Beach, Oct 17 1926

Kära Far; --

Ditt brev av den 3 sept. kom just som jag lämnat Sven ett brev till dig att maskinskrivas. Nu skall jag svara på ditt brev.-- Först skall jag tala om att jag mår bra. Är fortfarande i gipsbandaget, som jag skall ha ytterligare 6 veckor!! (10 veckor allt som allt.)

Jag är nu annars fullt ”normal”, all nervositet och ängslan borta, kännner mig stark och frisk -- utom benen förstås, men de värker ej mer, så jag har inget att klaga över. Har utmärkt skötsel. Lilltösen mår utmärkt. Ökar och växer med otrolig fart. Gunnar och Sven må också bra.

Vi skall flytta igen ty Sven skall lämna Long Beach på en tid, kan ej få någon lönande anställning här. Och jag måste stanna på sjukhuset ännu två månader. För övrigt måste vi ändå ha flyttat till jag skall börja arbetet igen, då jag måste bo nära sjukhuset så att jag kan gå dit, då jag naturligtvis ej kan köra bil på länge. Det kostar $120 pr månad för mig och babyn på sjukhuset och $30 för Gunnars inackordering. 4 månaders sjukvistelse (4x150) + läkarearvoden och inga inkomster! Men ändå, Far, är jag ej alls förtvivlad eller ängslig. Icke alls så bekymrad som jag annars brukar vara över småsaker. Man lär sig en hel del då man ligger hjälplös i sängen. Man får tid och ro att tänka! Och därför ber jag dig att du alltid skall uttala din mening till mig utan förbehåll. Jag skall ej bli sårad. Var det något du ville säga i anledning av babyns födelse? Eller om att Sven ej har någon fast anställning? Jag vet att vår situation är något underlig och inbjuder till kritik. Men vi ha tillräckligt analyserat situationen själva för att veta ”what is wrong” och vi få själva lida för våra misstag. Icke dess mindre vill jag gärna höra din åsikt om saken. Det är synd att du ej känner Sven! Att Sven ej skriver beror nog mycket på att han helst ville tala om för dig att han vunnit ”success” -- och då han ännu ej har gjort det tiger han hellre.

Det var verkligen storstiligt av Herbert att bygga sig ett hus. Det kommer att gå utmärkt för honom, det hör jag på tagen. Det var dock bra han ej kom för fem år sedan då han skrev till mig, ty då var förhållandena alls ej så fördelaktiga som nu. Men för tio år sedan som han nämnde, då skulle han ha kommit! Önskar jag kunde få träffa honom, men det blir väl ej förrän han kommer till California. I alla fall skall jag skriva. Har ännu ej hört från honom, men du gav mig hans adress och tack för det.

Jo, Los Angeles är tråkig. En riktigt död stad vad umgänge beträffar. Då är San Francisco något helt annat. Något så mycket friskare och livligare. Kanske är det klimatet?

Adressera dina nästa brev till mig Community Hospital, Long Beach, är du snäll. Om jag ej hinner dig med ett senare brev till din födelsedag så mottag nu mina hjärtliga lyckönskningar.

Kommer jag hem till din 70-årsdag skall vi ha en stilig fest. De hjärtligate hälsningar från alla oss.

Rose

Ligger fortfarande på rygg så förlåt stilen. Hälsa alla så innerligen.

Roses inkomst i okt. Utgifter

Lån mrs Bixby $100 Bet. lån klinik $50

Hyra................$14

Sven................$29

Barnp..............$15

Dr Steph.........$ 5

Summa............$100 Summa...........$113

N.W. oct.24 1926

Kära Farsgubben min!

Innerligt tack för 2 brev, av 8/9 och 4/10.(...) För att nu börja med att besvara det första, så har jag ej förrän idag fått för mig, att skriva till Rose. Jag har det näml. så arbetsamt, och är trött, då jag kommer hem på kvällarna, (vid 6-tiden) efter att ha bilat iväg på morgonen före 7, i halvmörker och ofta skvalande regn och ogenomtränglig dimma.

Ang.bilkörning får man verkligen lära sig köra uppmärksamt här, ty regn och dimma förekommma nu på hösten ofta. Så är det de kollosala backarna! Rätt som man åker får man se en röd skylt med påskriften ”Danger, Go Slow”, ”Dangerous Hill” m.fl. För att komma till N.W. har jag att passera flera sådana ställen, för att nu ej tala om själva staden, som ligger på en mäkta höjd, sluttande ned mot Fraser River. Då man kommer pr bil till ”the hill” och ser floden långt nedanför, får man den känslan,att man skall köra ”bums i kanalen”.

Ja, detta är verkligen ett vackert och intressant land, och man vore frestad taga bilen och ge tusan i allt, samt fara omkring på ”sight-seeing” vart vägen bär. Men en stackars fattig fan, som jag, får vackert bli hemma och slita märgen ur kroppen istället -- för det dagliga brödet! Man skulle vara miljonär, det vore det bästa yrket.

Ibland är här vackert väder nu på hösten. I dag t.ex. har det varit 19 gr skuggan -- 24 Okt. Det är bra! Men så har här i Sept. under fullmånetid varit frost, samt för en tid sedan regn, regn och åter regn i 14 dagar. Och dimman! Den kan knäcka ens mod. Innan man blivit van vid den åtminstodne. Maken har jag aldrig skådat. Mörkt, som i en säck mitt på dagen, och endast några meters fri utsikt. Allt antager då ett spöklikt och fantastiskt utseende. Man färdas som i en mardröm. Alla ljud dö bort i ett fjärran, ovärkligt själatåg, man famlar i det ovissa, och tryckes ned liksom av en osynlig, våt, klibbig och otäck tyngd. [överstruket:]Man famlar i det ovissa. Man går med mödosamt stapplande steg mot ett mål, som man ej kan se, ej vet, var det är beläget, eller om man någonsin skall nå det.

Ja, nu till mitt bygge här. Det var roligt, att Far var tilltalad därav, och tyckte det var bra gjort! Du vill veta, hur jag klarade grundläggningen och murningsarbetet. Ja, för att förklara detta, får jag omtala, att man i detta landet ej bygger så solitt, som hemma. Här vilar näml. nästan alla villor, bungalows och ”shack” på -- pålar. Jag har också lagt mitt hus på stolpar, sågade av cederträ från tomten. Det är ju en lättvindig och billig grund, samt fullt betryggande för ett hus, ej större än detta.

Brandmur och tegelskorsten har jag t.v. ej. Här sätter man blott upp ett kaminrör från spisen upp genom taket. Naturligtvis betryggande isolerat från inner- och yttertak genom särskilt konstruerade plåtar, som man köper färdiga. Detta är dock blott vad oss beträffar ett provisorium, ty så fort jag får råd, skall jag låta mura. Jaså, Far vet ej att jag både kan skära i glasrutor, kitta, samt laga till kitt?! Det lärde jag mig under min snickartid i Kvarnby, samt var alltid anlitad som glasmästare vid Lilla Edet, där jag satte i glas i alla trasiga innanfönster i deras stora byggnader. Målare är jag sedan barnsben. Far har nog glömt, hur vi pojkar t.o.m. målade stora dörrn på Annehill. Sedan har jag praktiserat i den konsten mycket, senast på ”Formosa”, så den sidan erbjuder ej heller några svårigheter.

Far undrar över vårt gatunummer. Ja, det är högt, men det är ej någon liten plats vi bo i. Hela Barnaby är näml. stadsplanerat, med gator och kvarter utlagda till samma storlek och bredd, som inne i Vanc., med vilken stad Barnaby stadsplan sammanhänger. Likaså sammanhänger den med N.W. Således komma dessa städer en gång att sammanväxa. Barnaby sträcker sig från 4 till 10 1/2 eng. mil från V.City, samt är 4 eng. mil bred, så du ser, att det ej är någon liten plats. Varför B. ej har eget postkontor, är för mig en gåta, då det har eget ”Municipal Council” och Rådhus. W.och Vanc. äro redan nu paktiskt taget sammanvuxna, ty det finns villor hela vägen. Jag skall en gång, då jag får råd, sända Far en karta över Vanc. and Suburbs. Den är mycket intressant.

Jag har ännu ej lyckats få något byggnadsarbete, ty det är en massa av de gamla och vana carpenters, som gå lediga, och f.ö. om de få ett jobb, så varar det en månad eller 6 veckor på sin höjd, sedan få de gå lediga lika lång tid, innan de få nästa, korta jobb.

Således ser det f.n. ej så ljust ut för min tillämnade byggnadsverksamhet här. Jag får nog tillsvidare endast tänka på, att ”hålla mig flytande” och gå en del krokvägar för att nå mitt mål. Men att planen ej är dum, har styrkts av flera fakta, som jag så småningom inhämtat.

Har ännu ej kunnat inhämta några upplysnigar ang. Jos.Carlsson eller svenskarna här. Man får endast gå som en slav, utan möjligheter till något mänskligt arbete eller mänskliga intressen. Det tär i längden på fysiken, varför jag har tagit mig ledig någon dag då och då, för att se efter något bättre jobb, men har ännu ej lyckats.

Far frågar om Hedvig lärt sig någon engelska än. Ja, hon kan litet ”kinesengelska” och ”svenskamerikanska”, det är det hela. Hur går det med Sigurds affärsföretag. har han kunnat få det igenom?

Du må tro, att min tanke ej innebär något nedsättande för Sverige, då jag konstaterar, att jag här kunnat marschera fram fortare än hemma. Saken får även sin förklaring därav, att t.ex. tomter och byggnadsmaterial äro oändligt mycket billigare här, samt de goda avbetalningsvillkor, som här kunna erhållas. Här kan allt fås på avbetalning, vilket har sin bakgrund i det förhållandet, att alla, som komma hit, ha föga eller inga pengar, men i vanliga fall erhålla sådana löner, så att de succesivt kunna göra rätt för sig. Du frågar, vad för bil, jag skaffat mig. Kära du, det är blott en gammal Fordkärra för $105, men den får duga som ”arbetsbil” åt mig.

De trädslag, som användes av sågverken äro ceder och furu. Isynnerhet cedarn förekommer i väldiga dimensioner. Här finns litet var stans stubbar på 5 fots diameter. För 50 år sedan hämtade härvarande sågverk sitt behov inpå ”knutarna”, nu få de flotta stockarna 80 à 100 mil på Fraser R. Häromdagen hittade jag på min tomt ett träd, 60 meter långt samt 3 fot vid rotändan. Hur länge det legat kullblåst vet jag ej, men det är fortfarande friskt och jag beräknar, att jag ur detta enda träd, har ved för 3 månader!

Nu ber jag Far hälsa Alers och Erdtmans så hjärtligt och var själv innerligen hälsad och omfamnad av

Din tillgivne

Son.

Nya Eriksberg den 6 nov. 1926

Kära min gosse!

Ehuru jag hoppas att brev är på väg från dig, manar mitt hjärta mig att skriva, enär mina tankar så ofta flyga till dig därborta vid Stilla havets kust. Du förstår, att det är en högtid för mig att få brev från dig -- alltså håll kontakten!

Sedan jag sist skrev till dig har jag haft ett brev daterat 21 sept. från Rose, skrivet efter diktamen av Sven, hon låg då sedan en månad med båda benen i gips. Hon hade fått barnförlamning veckan innan hon födde ett flickebarn till världen!! Antagligen smittad på kliniken. Hon sade att det var ovisst om hon kunde få det ena benet bra igen (det andra ansågs av läkarne ha bättre utsikter). Hon ligger eller låg på samma klinik avdelning, hon själv förestår. Åter har således olyckan slagit ned henne och grusat det hon byggt upp. Efter en kort paus av ljus och hopp kom alltså ett nytt bakslag --

När jag fick dessa underrättelser steg det även upp en oro inom mig för dig och ditt öde -- med tanke på, att du ansett det rådligast att söka få ett mindre ansträngande arbete. Ja, kära Herbert, förlåt min oro för dina hoplappade lungor -- förlåt om fadershjärtat reagerar i ogjort väder. Men det visar ju blott vad du är för mig.-- Samma dag jag skrev förra brevet dog Moster Emma Hörberg, och nu är således endast Judit kvar av systrarna Eklundh. Jag har för några dagar sedan fått ett brev från Oscar Hörberg med ett synnerligen cyniskt innehåll. Han och Emma hade vid giftomålet upprättat inbördes testamente och nu har han först fått veta, att Emma år 1912 då hon låg på lasarettet i Norrtälje, upprättat ett nytt testamente till förmån för sina sytrar. Nu ”rasar” han och drar ned sin hustrus minne på allt sätt -- den gamle girige mannen kommer naturligtvis att överklaga test. för att åtminstone få ut sin giftorätt. Han har, så som jag hört det, gjort bara dumma förlustbringande affärer de sista 20 åren, vadan förmögenheten ej bör vara så synnerligen stor vid det här laget. Men ehuru närmare 80 år (som jag vill minnas) är han stark nog att leva ännu åtskilliga år och ville nog helst ta sina gryn med sig till ”andra sidan” om han kunde.--

Här ha vi nu haft storartade festligheter i dagarne genom giftomålet mellan Kronprinsen av Belgien och Prinsessan Astrid. Över tvåhundratusen människor hyllade paret på de gator och torg där kortegen efter vigseln gick fram. Något liknande har Stockholm aldrig skådat -- och allt gick väl som ett urverk.

Jag hoppas att du vid detta laget fått ett jobb i carpenter-facket, innan du sprängt dig på sågverksjobbet. Hälsan är ditt enda kapital -- mind that!! Alla äro friska här f.t. och själv är jag ”som vanligt”. Hälsningar sändes dig från oss alla! Skriv omgående om du ej har brev på väg hit. Hälsa Hedvig!

Din egen trofaste

Fader Bill

Nya Eriksberg den 17 november 1926

Kära min lilla Rosabit!

Tack för ditt brev av den 17 oktober (som dock ej postats i L.B. förrän den 25te!) det var i sanning ett hårt öde som drabbat dig, ännu sex veckor i gips!! Och jag som trodde att du för länge sedan var uppe och att jag skulle få veta läkarnes uttalande.-- Jag bävar vid tanken på hur du skall kunna klara upp den svåra situationen, då Sven tyckes mig ej vara att räkna med som familjeförsörjare. Gode Gud, hjälp mitt arma barn!! Den enda ljuspunkten är att du tyckes ha tillkämpat dig mera lugn. U.S.A. är allt ett förtvivlat land för den som råkar i olycka och sjukdom. Den enskilde individen får helt och hållet bära sin olycka själv utan hjälp från statsinstitutioner eller kommun. Efter europeiska begrepp är detta rent barbari.

Du säger att ni ”tillräckligt ha analyserat situationen själva”. Och vad skall jag då kunna säga? Allra helst då man på detta stora avstånd ej känner förhållandena för att kunna ge råd eller avdöma rätt. Penningmedel är det enda -- men i saknad härav är man maktlös. Här ser jag saken så, att den institution du tjänar i och som är av filantropisk art, självfallet borde giva sina employes fri vård, allra helst då det väl är att anta det du smittades under din tjänstgöring på kliniken. Gud hjälpe dig att klara upp detta hårda slags följder. Ty jag tänker även på att din kropp blivit så fösvagad efter allt detta liggande inkapslad i gipsen, så att det kan taga lång tid att komma igång igen. Dock hoppas jag att din ungdom och din kraftiga fysik skall kunna segra.

Från Herbert hade jag ett brev för ett par dar sedan. Även han har fått moln på sin himmel. Han börjar känna att hans krafter ej räcka till för det oerhört tunga arbete han har på sågverket, och tre dol. om dagen är en mager ersättning för det utslitande arbete han har. För varje dag komma hundratals nya ”lycksökare” dit, som gör arbetsmarknaden översvämmad. Du har rätt -- för tio år sedan skulle han ha rest dit.

Det av dig angivna skälet till att ej Sven skriver till mig visar, att han bär på en slags falsk stolthet (f.ö. ganska vanlig hos unga män, innan de fått ”gå igenom ekluten”). Och månne ej en del av ”situationen” kan få sin förklaring av denna egenskap hos honom?

F.ö. må de rätt bra här. Nen har det dock trassligt som vanligt. Sigurd förtjänar ingenting på sitt storartade projekt och Nen har några patienter, så att de väl kunna klara det nödvändigaste. Alltsedan S. bar sig illa åt mot mig har deras hem varit tabu för mig.

Jaså, Los Angeles är en tråkig stad. Det säga även alla svenskar som kommit därifrån. Den måtte vara alldeles för otympligt vidsträckt och klimatet påfrestande. Jag kan säga dig att din piktur var synnerligen förbättrad och fullt läslig i det sista brevet och detta ehuru du legat på rygg och skrivit. Good on you!

De innerligaste hälsningar till dig från 68 åringen!

Fader Bill

Long Beach Nov.29 -1926

Kära Far --

Nu är det min tur att bli ängslig för att jag ej fått brev på så länge. Ditt sista brev var daterat Okt. 12 och jag hade det 14 dagar senare. Går kvickt nu!

Har äntligen fått brev från Herbert. Det var innerligt roligt. (Han talar om att han köpt bil. Oh, det vet du ju redan.) Jag kan höra på tagen att han vistas på denna kontinenten. Det går nog bra för honom, skall du se.

Ja, jag trodde jag skulle bli av med gipsen efter 3 veckor. Det är nu över tio (10) veckor sedan jag fick den på och har ännu ett par veckor kvar!

För tre veckor sedan klippte dom upp gipsen på vänstra benet och började med sjukgymnastisk behandling: värme, elektricitet, massage, rörelser. Idag hade jag behandling på högra benet för första gången. Dom liksom klipper bandaget i två halvor och tar bort ”locket” medan dom ger behandling och sen på med det igen. Det högra benet ser ynkligt ut nu, ej minsta rörelse mer än stortån, men sjukgymnastiken kommer att göra ”underverk” ska du få se. Jag har gott hopp -- och det skall du ha med! Någon visshet kan man knappt ha när det gäller en förlamning. Men att jag kommer att kunna gå, det vet vi, för det finns ju så utmärkta hjälpmedel. Barnen äro friska och blomstrande och Sven gör allt han kan för att få slantarna att föröka sig. De innerligaste hälsningar från oss med önskan om God Jul och Gott Nytt år.

Rosa-biten

P.S. Har du några urklipp och foton från bröllopsfestligheterna? Skulle så gärna vilja läsa om dem.

L.B. Nov 29 -1926

Käraste May!

Innerlig tack för brev och förtjusande foton. Det är så innerligen roligt att få en idé om hur söta de alla äro, kusinerna därborta på andra sidan det stora vattnet.

Jag mår verkligen utmärkt bra och lill-tösen är så bedårande söt och knubbig och vinner allas hjärtan med sitt lilla småleende. Förresten liknar hon Britt, som hon är på korten jag knäppte hos dig innnan jag for till U.S.A. om du minns. Där kofferten står i hörnet på kortet och förargar Hugo. Och nu säger du, hon har börjat skolan! Pysen din liknar sannerligen ett litet änglabarn! (...)

Äro vi ej lyckliga då, alla vi systrar, som fått så söta och friska barn. Vad gör det då att vi är så fattiga hela bunten, (åtminstone vi andra ä, vet ej hur det är med dig, kanske ä du ej ”fattig” längre, hoppas ej, fast som sagt, vad gör det?!)

Jag fick brev från Nen! Efter fem (5) år. Du må tro jag jublade! Och med noveller och dikter av dem båda från deras tidning. Hade en riktig fest kan du förstå. Nen skrev också att Gies ben ännu ej voro riktigt bra. Hon sköter dem ej, säger Nen, ingen massage! Det är ju påtok alldeles. Men hon har väl ej råd, stackars liten. Vad hjälper det henne att hon har två gymnastsystrar. Det är verkligen galet. Själv har jag det ju så bra att jag får behandling fritt genom kliniken: massage, värme, elektricitet (två sorter), rörelser.(...) Det är nu bara att ha tålamod och vara glad under tiden. Så blir allt bra skall du se.

Vi ha haft gudomligt väder här. En evig strålande solskensdag tills i förra veckan då det regnade som attan. Men det varade bara en tre, fyra dar så kom sommaren igen. Både lill-tösen och jag äro ute på balkongen varje dag (utom då det regnar). Det är verkligen idealiskt klimat för sjuka här. Och för små barn med förresten. Gunnar har sovit ute praktiskt taget varje dag sen han var ett par månader gammal. De innerligaste julhälsningar till er alla från

Rose o. Sven

Roses inkomster i nov. Utgifter

Lån av mrs Bixby $100 Utg............$15

Sven..........$40

Barnpassn. $38

Summa......$93

Nya Eriksberg den 1 December 1926

Käraste min Rosabit!

För att du skall säkert få en julhälsning från Far, sänder jag dig denna redan idag. Mina tankar äro jämt hos dig, och då vår största högtid infaller äro de helt naturligt det än mer så.

Jag undrar och jag ängslas över hur du skall kunna reda upp den ekonomiska härva, som uppstått under din sjukdom, då du icke har någon mer än Gud och dig själv att lita på, är ju problemmet på så sätt enklare, men för den utomstående och maktlöse ter sig saken mörkare, än vad den kanske i verkligheten är. Du är emellertid i Guds kärleksrika händer, och om Han än lägger prövningar uppå oss, kunna vi vara förvissade på, att han hjälper, om vi rätt och ödmjukt bedja därom. Och det hoppas jag du gör, min dotter!

Din jul detta år kanske blir den svåraste du upplevat, men allt har en övergång. Håll modet uppe och släpp icke hoppet om en ljusare tid. Jag för min del söker intala mig, att du om några dagar härefter är ur ditt gipsfodral och att du kan fira julen med dina små så gott du kan. Jag vet ju ej vart din man styrt kosan -- Förlåt -- men sedan Mor är borta är jag även i hennes ställe. Var försiktig på alla vis -- framför allt, inga flera barn på länge -- det är ett för stort ansvar och skulle komplicera och försvåra utkomstmöjligheterna i hög grad med er ovissa ställning. Detta anser jag mig skyldig att säga dig mitt älskade barn.

Hur vi här i familjerna A. och E. komma att fira jul vet jag ej bestämt, men jag tror att de slå sig ihop och fira julafton hos Erdtmans. Vi hade en riktig vinterknäpp i Oktober, men sedan dess har det varit milt och disigt hela nov. och först idag har det varit kallt och klart. Från Herbert hade jag ett kort till min födelsedag, och har jag nu även skrivit ett julbrev till honom.

Med tanke på din tryckta belägenhet, har jag själv sänt 4 dollars till Geografic Society i Washington, så att du ej skall vara orolig för att jag ej får tidskriften. Hoppas att du nästa jul skall hava det bättre ställt.--

Och nu min käraste tös skulle jag önska att jag hade någon julgåva att sända dig -- men far är alltid ”så dum” att hitta på något passande -- jag har åtskilliga defekter, jag också.

Gud signe dig -- och Gud signe dina små barn, födda i fjärran land! GOD JUL!!! Din trofaste gamle

Far

”T O H” den 1 December 1926

Min kära gosse Butt!

Innerlig tack för ditt oändligt kärkomna brev av den 24 Oktober! Vet du min gosse, det gav mig glädje även på så sätt, att det var synnerligen väl avfattat, från stilistisk synpunkt sett. Dina intryck av ”the fog” t.ex. voro brilliant nedskrivna och er löfte om, att du har en hittills latent begåvning i den vägen, som om den uppövas, kan göras något av. Jag råder dig därför, att icke slarva bort den genom sammanblandningar av de två språken, och släpphänthet med gramatik o.d. Och detta går bra för sig om man, som du, är ”en ordnigsfull skrivare”. (Jag har läst åtskilligt, skrivet av i U.S.A. födda svensk-amerikanare, som varit fullt ut lika bra språkbehandlat, som av våra bästa författare här hemma -- vilket visar sanningen härav.)

Jag tackar dig även för att du ordentligt besvarat alla mina frågor. Just i det avseendet synda dina systrar alltid -- man får aldrig veta det man frågar om.

Jag har nu haft ännu ett brev från Rose, skrivet av henne själv, medan hon ännu låg i sitt gipsfodral. Hon är verkligen att beklaga, ty hon beräknar att få ligga så ännu ett stycke in i december!! Och vilka förhållanden de ha därborta! Här -- och väl i hela Europa -- har en person, som är anställd fast vid ett sjukhus, fri vård, mat m.m. men å Community Hospital i Long Beach -- som dessutom är en filantropisk institution -- får hon betala allt, även läkaren, och hela hennes lön går till vikarien. Med inackorderingen för barnen står hon nu i skuld på 6 à 700 dollars, som hon får arbeta av, då hon blir frisk -- har du någonsin hört något liknande!

Mannen, Sven, har ej förtjänat ”salt till brödet” i Long Beach har nu begivit sig därifrån -- vart vet jag f.n. ej. Det är äkta amerikanska förhållanden alltigenom! Kärlek och äktenskaplig lycka kan ju neutralisera mycket av livets bedrövelser -- men utan ett rött öres inkomster är det lagom muntert -- i synnerhet där hon befinner sig.

Angående arvet efter Emma Hörberg har jag sedan sist inhämtat, att testamentet var till förmån för endast systrarne Judit och Tekla (alltså ej för din mor). De juridiska formerna äro emellertid sådana, att alla släktingar skola ”skriva på papperen”, vadan du även i sinom tid får något att underteckna. Gubben Oskar släpper nog ej taget i första hand, varför det väl blir en lång historia med process osv., tänker jag.

F.ö. går världen sin jämna gång här, ehuru sosialist- och kommunistväldet tilltager i oroväckande grad. Men ”krukan går -- etz.” Från min lilla fläck kan jag omtala, att Nockeby backe håller nu på att sänkas (nödhjälpsarbete) och den nya bron över till Kärsön är under arbete och blir färdig i vår. Byggnadsverksamheten i Stockholm, som pågått med högtryck nu i två år, fortfar i samma tempo, och trähandlarne ha det bra mycket angenämare än på vår tid, ty nu få alla som köpa och bygga på stadens mark låna ända till 90% av kostnaden. Det ha sossarna drivit igenom.

Här på hemmet gick en av gubbarne för en tid sedan: Byggmästar Johansson (”Gubben i Sola”) den där religiösa och halvfnoskiga gubben, du minns. Och nu ha vi fått två andra, som äro betalande. Den ene av dem Gösta Blum, är en ytterst intressant bekantskap. En fullblodsaristrokrat -- släkt med grevar och baroner -- men en karl som prövat livet.

Utex. Högskoleingeniör kom han på 80 talet till U.S.A. arbetade som filare på verkstäder, var järnvägsbyggare, anställd som ”storekeeper” i flottan och låg ute på exp. i Sydamerika och västindien, gifte sig med en amerikanska, fick litet pengar och slog sig ner år 1900 i Stockholm, där han blev en mäkta förmögen man, blev dock ruinerad i en av bankkrascherna och har slutligen hamnat hos oss. Det finnes människoöden man kan göra böcker av -- men som du vet, så har jag fått nog av de bekymmerna.

Några gubbar från Timmermansordens Hem – Pehr nr 2 från vänster

Ja, nu står julen snart för dörren.-- Mina tankar äro vid den tiden med eder mina två barn, därborta vid Stilla Havets strand. Måtte du, med tillhjälp av din moatié, kunna skapa litet av vår gamla svenska julstämning i din koja!! För Rose blir detta betydligt svårare, då klimatet är mer än halvtropiskt. (Hon saknar San Franciscos härliga svalka.)

Du frågar om Sigurds ”affärsföretag”. Ja, det gick som jag redan i början anade. Till ytterlighet sangvinisk som han är, hade han räknat för ljust och dessutom ”ljugit i sin egen pung”. Han är en ohjälplig skrodör och begår en del fula saker i det sammanhanget. Jag är ombedd att jämte Adlers fira julafton hos Erdtmans -- men jag har ej ännu svarat, just på grund av att han ej bett mig om ursäkt, efter att ha slagit i mig en lögnhistoria i samband med hans båtköp, som jag förut skrivit om. Och Nen har f.n. blott en patient i sin praktik, och det är en gåta vad de leva av.

Hugo Dahlgren var här i Sthlm för ett par dar sedan. Han har ej varit här sedan Mor dog. Han svor över sin svåger Nils Folke i Boden och tyckte det var ”stor synd med Maggie, som fastnat för en så´n lymmel. Han är skyldig mig (Hugo) en massa pengar; men i st.f. att betala sina skulder så köper han en ny salongsmöbel” -- så du ser huru dina svågrar ha en del interiörer.

Jag hoppas att du kommer med mera av de intressanta lokala beskrivningarne från din vistelseort. Och framför allt hoppas jag att du får ett lättare och bättre betalt jobb snart!

Mitt råd är: Lev ej alltför isolerat.-- Göm dig inte undan för människor, därigenom kan du gå miste om att gripa en chance i flykten. Uppsök sådana personer, som sitta inne med förstånd och makt att göra något för dig. Var ej så blyg och främmande som våra landsmän bruka vara då det gäller att göra sig känd och uppskattad. Sällskapar du bara med arbetare, som kanske ha det lika svårt som du själv, så försvårar du din karriär. Du har bildning och erfarenhet nog att söka kontakt på vilken högre pinne som helst.

En god och fröjdefull jul tillönskas dig!!!

Din egen trofaste

Fader

New Westminster 15/12 26.

Kära Far!

Detta skulle utgöra ett Julbrev, men det blir bra sent. Dock hoppas jag, att det blir välkommet ändå. Har gått och väntat på brev från dig, men det har ej kommit ngt. Hoppas du fått mitt senaste av 24/11. Dessförinnan hade jag sänt ett, så nu är det 3 brev ”på väg”.

Jag har varit förkyld en 14 dagar, men är nu bra igen. Vi ha 6 tum snö här nu, och har det varit 10 grader kallt ett par nätter, så B.C. kan också visa sig på ”styva linan”. På prärien har det varit snödrivor på 15 fots höjd, som begravit envåningshusen! Det var då väl, att man ej kom dit.

På min annons (omtalad i förra brevet) fick jag blott ett svar, men blev det endast 1 veckas jobb på ett mindre hus. Nu, då det är full vinter och stundar till Jul, är allt byggnadsarbete nedlagt, så jag får nog en ”benig” tid några månader framåt. Men så snart vädret blir lämpligt på vårsidan börjar arbetet igen. Du vet, att jag här har två tomter. Så fort jag haft litet arbete som inbringat en del slantar, skall vi sätta igång med att sälja detta hus, och bygga på den andra tomten. Sedan köpa mera mark, då köpare anskaffats för hus No 2 osv., och därmed är ruljansen igång -- och buildingcontractor Sundstrom färdig.

Om Far ville efterhöra hos ”Bygge o. Bo”, huruvida de ha några skisser till 1, 2, 3 o. 4 rumshus (bäst i bokform), vore jag tacksam. Jag skulle näml. så småningom önska få hit införa litet svensk luft i byggnadsväg, ty de vanligast förekommande stilarna här äro för tråkiga och ensidiga. Detta gäller småhusen. De större villorna och bungalows äro ju modernare, men dessa tänker jag ej bry mig om.

Far kanske lämpligast rådfrågar Folke ang. skisshäften. Jag vill minnas, att det utkommit flera sådana i Sverige. Endast undersök saken, och giv mig pris och namn, så får jag, när tiden blir mogen, återkomma därtill.

Jag erhöll i slutet av förra månaden ett brev från Norrtelje Advokatbyrå, omtalande, att bouppteckning efter Moster Emma skulle hållas, samt att hon disponerat över sin kvarlåtenskap så, att jag ej torde ärva något. Hur hänger den saken ihop, då ju Moster lär ha gjort testamente till förmån för sina systrar?

Från Rose hade jag för någon vecka sedan brev. Hon har nu hopp om, att bli återställd i båda benen, säger hon. Det var ju väl, och roligt att erfara. Den tappra flickan tyckte taga sitt öde med jämnmod, samt är tacksam över, att hennes barn äro friska. Hon är beundransvärd!

Jag sänder några klipp ur vår tidning igen. Märk den kollossala silkelasten af ”Empress of Canada”. Här försiggår en livlig handel med Japan och Australien. Vancouver ligger fint till, och dess sjöförbindelser och dess export utvidgas dag för dag.

Spannmålen från prärieprovinserna har förut uteslutande skeppats via de stora sjöarna, men nu går den till stor del över Vanc., på grund av vår isfria hamn. Sjöarna frysa näml. till för tidigt, och innan alla laster hunnit kastas iväg. Kölden kommer också över Sjöarna som ett skott. F.n. ligga 125 fartyg infrusna i Lake Superior med sina spannmålslaster. Som i U.S. ”göres” även här i stort. Märk det 5-mastade spritsmugglarfartyget ”Chris Moeller”, vars kvarhållande bl.a. förorsakat vederbörande skeppsklarerare förlusten av sina ”papper”.

Ja, nu får jag, fastän sent, önska Dig En God Jul och Ett Gott Nytt År! Det kommer till Sverige post festum, men när du får mitt brev vet Du, att mina tankar varit hos dig nu, och under Helgen!

Framför mina hjärtliga Jul- och Nyårshälsningar till fröken Alstermark, Lizzie, Folke med barn, Nen och Sigurd och deras barn, med ett ord: till allasamman.

Din tillgivne son

Herbert

Hedvig ber mig framföra sina bästa Nyårshelsningar! (Hon tycker så bra om de ”urklipp” som Far sänder. Läser dem både på fram- och baksidan.)

Long Beach dec.29.1926 Com. Hosp.

Kära Far.--

Tack för två brev av Nov 17 och Dec 1, det senare med en doftande tallkvist som jag förstår kommer från de raka tallarna utanför ”ditt slott”. Det var underbart att röra vid något som vuxit fram ur den svenska jorden.

Nu är jag äntligen fri och kan röra mig litet mera -- jag sitter uppe i rullstol sen tio dagar och har stått på mina ben flera gånger och idag t.o.m. tagit tio steg!! Med hjälp förståss, men i alla fall -- Känner mig som en skuta i vildaste storm, men den känslan går nog snart över, när jag blivit mera van. Jag har långa stålskenor på högra benet, det vänstra reder sig utan. Jag antager själv att jag får gå med skena ungefär ett år, men det gör ju ingenting bara jag kan förflytta mig själv.--

Talade jag ej om för dig att kliniken ger mig förskott på min framtida lön. Jag får läkarbehandling och massage och sjukgymnastik gratis, men sjukhusvården får jag betala. Nu betalar kliniken sjukhuset och sedan drages summan av min lön månad för månad. Det menas att jag blir bunden här i L.B. väl ett par år. Det beror ju på hur mycket Sven kan förtjäna. Sven arbetar från kl. fyra på morgon till elva på kvällen, skötande två antällningar så det är ej rätt om du misstror honom. Det har varit mycket svårare för honom än för mig under den tid han ej lyckades förtjäna något. Det var ”hard luck” och icke vad du tycks tro.

Det är sant att sjukhus- och läkarvård är hemskt dyrt här. Det finns ju ”County Hospitals”, som det jag var på i Los Angeles den första månaden av min sjukdom. Men har man bara en dollar mer än precis ingenting får man minsan betala. Och om man ej betalar så får man ingen skötsel. Och har man fått stanna där utan att betala och så inom ett år händelsevis får en slant skall den genast gå till sjukhuset. Så svårt är det för den som är sjuk och obemedlad, det är så sant så.

Men värre är det ej för mig än för Nen. Vet du hur det är med henne och hur allt ordnats under hennes sjukdom? Lizzie skrev i korthet att Nen var förd till epedemisjukhuset -- sömnsjukan. Mer vet jag ej och ängslas nu och undrar varje dag hur det är med henne. Det är svårt att så många olyckor skall drabba vår familj, det ena för och det andra efter i -- som det tycks -- en aldrig sinande ström. Men det är bara att hoppas och tro och aldrig förtvivla om det än ser aldrig så svårt ut. Det är svårt att se det goda i olycka, men har man endast förtröstan att det goda finns där, är allt lätt att bära.

Nu hoppas jag endast att Nen och Sigurd må kämpa sig igenom mörkret och nå lugnet lika fort och med ej mer lidande än Sven och jag kommo igenom. Jag vet, att Nens sjukdom är så mycket värre än min, det kommer därför att bli svårare för dem -- men de äro ju ej helt ensamma, de äro i Sverige bland vänner.-- Vet ej vad du syftade på, då du sade att Nens hem va ”tabu” för dig. Hoppas dock att du ej i hjärtat dömer någon.

Kära Far, min jul var alls ej svår, tvärt om mycket angenäm. Sven och Gunnar voro hos mig hela juldagen. Vi öppnade det otal paket som rent av regnat över mig. Du kan ej tro hur gränslöst snälla alla människor äro mot mig. Där var åtminstone 50 julklappar till mig och barnen. Leksaker, klädesartiklar och julgotter i långa baner. Vi hade det riktigt festligt. Blommor och grönt, misteltoe plockad i snön i bergen en fem mil härifrån. Det var riktigt frostkallt hela julen och härligt solsken. Bergskedjorna blåvita med djup snö.

De senaste dagarna har luften varit tjock av rök och sot från de s.k. ”smudge pots”. Det är en slags brasa som tänds under nästan varje träd i de stora apelsinorchards på bergssluttningarna för att förhindra frosten att förstöra blommor och frukt. De bränna olja i dessa ”pots”, så det blir hemskt rökigt. Det låter lustigt, att elda så att det skall bli varmt ute.

Hur var julen i Stockholm? Det kunde väl ej bli så glatt när Nen var sjuk, kan jag förstå.-- Tack för att du åter betalade för Geogr. Magazine. Hoppas att nästa år kunna göra det själv. Är glad, att du fortfarande tycker om magasinet.

Gunnar och Ann-Kersti må båda utmärkt. Nej, inga mera barn, det har du så rätt uti. Vi ha just sagt detsamma, både Sven och jag. Skrev till Herbert till jul men har själv ej hört från honom.(...) Innerliga hälsningar från oss fyra.

Rose

Roses inkomster i dec. Utgifter

Sven försäljning.....$21 Utg.............$ 9

Julklapp Kliniken...$10 Kängor.......$10

..”..svåger Fritiof....$10 Barnpassn. $10

..”..Sven..................$ 5 Sven...........$ 3

Summa...................$46 Summa......$32

---

Back Back to Intro Next

---

Created : 2 July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1926B Book (50 pages)