En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W. Sundström alias Bill Shark 1926A
Brev från Herbert, Pehr, Rose och Sven 1926 ~ 1926 ~
Back Back to Intro Next
Amerikabreven
Canada-emigranter Från gruvdrift till eget laboratorium I Los Angeles Rose upplever ny lycka och katastrof
Nya Eriksberg den 9 jan.1926 Kära min lilla Rosabit! Innerlig tack för ditt julbrev, som kom mig tillhanda först den 5:te jan. (Jag hade knappast trott att jag skulle bli hågkommen.) Desto gladare blev jag därför när ditt kära brev kom. De nyheter det medförde voro även så pass glädjande att jag kände mig bättre i min krassliga själ. Du kan förstå hur skönt det kändes inom mig att veta att sakerna börja ljusna för er, att ni var på sitt håll återkommit i de rätta spåren igen. Din beskrivning av den klimatoriska december stämningen återger just saken som jag själv föreställt mig den, ehuru jag aldrig varit där. Du har väl nu blivit så acklimatiserad i söderns ljuvheter, att du med en rysning tänker på vår kalla nord så här dags? Måtte blott Svens plats passa honom bättre än föregående kemistplatser. Där i Trona är det nog inte så ljuvligt som där du har din tillvaro, misstänker jag.(...) Det syns vara 215 kilometer fågelvägen mellan dig och Sven, och det är ju ej så långt att han ej då och då kan komma hem och hälsa på, förstår jag. Kära min vän -- nu gick min fina brevskyttel sönder, så att jag måste fortsätta med ”affärs”-diton. Det var 25 kronor ur fickan. De äro så oförskämt dyra på delar och tillbehör här, att det bestämt vore affär om du i avräkning på vårt mellanhavande köpte mig en i Los Angeles och sände mig, då du får råd att göra en avbetalning. Maskinen är en amerikansk Hammond, typ ”Multiplex” och skytteln, liksom tangenterna med våra ”Å,Ä,Ö”. Skyttlarne ligga i små träaskar och äro lätta (...) -- [ark fattas]
Nya Eriksberg den 6 febr.1926 Käraste min Rosabit! Mycken tack för ditt kära brev av den 29 dec.25! Att ni skulle ha ett annat klimat i L.A. än i San Francisco stod klart för mig, ty S.F. är särskilt gynnat av sitt läge. Dina bekymmer för den kommande sommarens hetta äro därför nog så befogade. Måtte ni kunna få ha hälsan i det påfrestande klimatet! (...) Det gläder mig dock -- att du ”kommit till det resultatet, att förtvivlan inte hjälper någon vart”. Rätt så! Gud give dig styrka att se mera ljus! I mitt förra brev talade jag om Erdtmans hitflyttning. Familjen kom hit, som sagt, i början av jan. och är nu för länge sedan installerad i sin bostad, som verkligen blev mycket trevlig och smakfullt ordnad med enkla och billiga möbler, uppstilat och uppfiffat på artistiskt vis. Och Sigurd är en boheme, han tar livet rätt så lätt -- gud bevars, mycket bra på ett sätt, men ekonomi skall skötas på basen av sunda principer, liksom arbetet med uthållig energi och tillvaratagande av tiden. Den saken passar dock ej in på hans -- drömmarnes och idealens livsåskådning. Nu då han blivit ”sin egen” och ej är jäktad i en anställning som journalist, tager han dagen som den kommer, och det går ju så länge de upplånade pengarne räcka. Men sedan? En innerligt god människa är han likvisst och är, som det synes mig, djupt fästad vid hustru och barn. Med den stora begåvning han äger, skulle han kunna ha nått långt, om ej hans öden förövrigt länkat sig så ogynsamt. I det avseendet är han att beklaga. Glad är jag ändå att de kommit hit ned, ty här äro dock möjligheterna något större för honom och bostad och levnadskostnader ej dyrare än i den avlägsna hålan Umeå. Vad Nen beträffar med avseende å hennes yrke, så torde man kunna säga detsamma. Från Berqvists i Boden har jag ej hört något utom ett julkort. (Tänk dig klimatkontrasten Los Angeles -- Boden!) Det har denna vinter varit över 38 grader kallt däruppe, och deras nya bostad stod halvfärdig, då Nils Folke sände julkortet. Så nog antar jag att de haft det friskt om näsan. (Skrev att Nils Folke blivit Regementsintendent -- men det var misstag -- han är Förrådsintendent, vilket härmed rättas.) Jag är n.m. ofta nog ute för små äventyr, sedan jag fick grå starr i mitt högra öga, som jag är blind på. Det ”grillar” för mig och jag misstager mig på avstånd o.d. på ett rent av löjligt sätt. Detta gör att jag har svårt att klara mig i den nu enorma biltrafiken på vissa gator -- och så ”händer det något” då och då.-- F.ö. är jag ”som vanligt.” Jag hoppas att du har arbetsförtjänst och att Sven trivs med sin befattning och förtjänar money.(...) Gud vare med eder! De hjärtligaste hälsningar från tillgivne Fader Bill
Fredag kväll Lilla Min Egen! Efter en lång dags trampande för att få ett job har jag tillsynes äntligen lyckats. Det är nämligen mycket svårt här nu. Byggnadsarbetarna ordnar till en strejk osv. Jag mottog Ditt brev i kväll och jag är ledsen att höra att Ditt pep och Din aptit äro subnormala. Jag önskar Dig ett bättre befinnande och tro mig, lilla Rose, nu går det framåt och skall gå framåt -- och jag skall vara riktigt förståndig. Kanske om någon kort tid Du kan få råd att taga någon trip hit upp. Gertrude önskar Dig så välkommen att stanna hos Dem och jag, ja, Du vet att jag kan inte vända Dig ryggen mången secund förrän jag bums börjar titta efter Dig. Så var glad och god; lilla Min, och förtrösta i en god gud, i alltets och alltings godhet -- och så en vacker dag finner Du harmonien med Din värld. Men Du måste finna den hos Dig själv först och den måste vara så stark så att ingen interference från utsidan kan vara stark nog att stoppa dess jämna, starka pulsar. Själv vinner jag den, mer och mer, och så småningom kommer Du att följa samma ström -- det övermänskliga i människan. Tro, lilla Rose, på all den skönhet som städse slår Dig till mötes, på meningen av de budskap som bringas Dig, på lätta sommarmolns färgguld i gryning som afton, på en allt värmande sol, på strålande stjärnors ”Fiat Lux”, på Din medmänniskas kärlek, på vårt barns leende och smekning, på mig, och på Dig själv, på Ditt eget gudaväsende, övernatur. Tänk Dina handlingar och handla Dina tankar. Dröm Ditt liv och lev Din dröm. Vill, och det skall bli. Skriv din kärleksfulla admonition - och styrk mig med din goda sköna själ. All min kärlek till Dig och vår son Sven
Dearest Rose! I am now in Oakland and lo, I am agreeably surprised. I went to see Mr Oliver yesterday afternoon. He was very friendly and promised to see me through in regard to a job or a position. This morning I went to see Fernstrom who was very fine, too. He expressed his thoughts about me thinking that i was too much of a dreamer but he also thought that I would make out. Saying goodbye to him he asked me if I was broke and upon my admitting that criminal state of affairs he asked me to accept a loan af $10, which I surely needed. Harry and Gertrude have been very nice to me but I decided to leave them as I did not feel quite free to do as I wanted and moreover, of fear to overstay my welcome. A little while ago I had a phone call from the Rotary Club so it seems that Mr Oliver is getting busy for me. I have much to be thankful for little Rose, but maybe it is my faith in that ultimate good in things that is pulling me through. So another thing which I have been thinking a lot about. In your last letter you write that you have no pep or appetite. If, little Rose, you should be pregnant, you shall not worry about it but instead be thankful. Maybe you will get a pretty little girl and so when I get a home ready for you here, won´t we have a perfect little family. You wouldn´t for anything loose our little Sven Gunnar and who knows what more sweetness may be in store for us if we have just the right faith and confidence. I am going to be, and always try to be as sensible as possible and if you will join me in my faith and trusting outlock we will be very happy. I hope that you and the little one are fine and keep on being so.(...) My best love and thoughts, my beloved Your Sven
Wednesday Night 10.15 P.M. Dearest Rose! I just cannot go to bed before communicating with you. Of course, I am very glad, indeed, that you got the opportunity at Long Beach. More power to you; you know that I think you wonderful, don´t you. Well, yesterday morning Mr Harold Oliver sent me up to Mr Leslie O. to see about the possibility of a job. At the end of the week or beginning of next they might have some, and that, of course, was not very promising. Then he showed me a stud (skruv) with a tellurium casting, used, I think, as a reflector in radiosets. They are the manufacturers of the wellknown ”Magnavox” and they are just getting ready to put out a snappy pocket radio set, you might say, the only thing that held them up was this cast. They seem to have tried an awful lot but the casting would just break and crack. Well, knowing nothing of radio and nothing in particular of castings etc. I just said Hm. Hm. But getting out in the street I began to figure what their trouble might be and thought I had an idea. To underestimate Oliver´s technici would be foolish but somehow I believe myself to have a certain knack of seeing where other people appears blind. A few hours afterwards I went back to Oliver´s office, got an interview during which I told him that I might possibly be able to help out although I realized that my chances were small and more such apple-sauce. The result was that he put me to work under his plantmanager to have a try at it. Pay 50 C. an hour -- same as for their labor. Not bad, after all, as he did not know me and even if he did he would have no garantee that I would accomplish anything.I [?] myself with there method yesterday afternoon and was asked to spend the day at U.of C.[University of California] to find what I could and then to work at night as the fumes of the casting are poisonous and they would not expose more people than necessary. My time at Berkeley would be paid by them, too. (Lights out! at the J. here.) Well, to night I stepped right in with my idea about it and it works. So, I have earned $7 to day (14 hours) and a step ahead to a good connection with the Olivers´, I trust. Well, good night now, Dearest, fresh courage and faith, and we will soon get ahead. My best love to you and Gunnar! Yours ever Sven P.S. Trust you received the package in good order. All business matters, please, refer to me.
Thursday Dearest! At last,a letter. Cheerful and full of pep. That’s the girl. You want more specific information about my work. That´s difficult, sweet curious. Well, the first thing was that old Tellurium casting. Due to the different heatproperties of iron and Tellurium, the tellurium would crack and be easily squeezed to pieces. So I figured it out that by partly giving a higher strength to the tellurium by quenching (immersion in cold water when hot) and partly by making the ironstud much hotter than the molten tellurium and then rapid cooling after the casting I would succeed. Thought and done. They are well satisfied. Then, it seemed there was nothing more to do. But I had observed that their cementing together of the coils and the celluloid parts looked very clumsy and ineffective. So, when meeting Mr Oliver I told him that if he would give me a chance at that I might simplify matters. They have just one set of machins now, but when they get it real simply and effectivly arranged they are going to cast and build a hundred. The old method was to wind the coils, spray a cellulose cement on and press to the celluloid. In all there are 4 coils like that to an apparatus. To do that involved many operations and clumsy machinery details and on top of it the cementing did not hold very effectivly. Well, I saw the possibility of running the wire (cottonspunn [?]) through a bath of solvent for celluloid and by subsequent pressure the coil dug in and cemented firmly to the celluloid parts. That saves money as the solvent is cheaper than the cement and includes several advantages as ellinimating two machinefeatures, elliminating the spray [?] just to spray the sticky and fire [?] hazardy cement all of the parts and machinery; Application of cementing property only where it is needed.-- It works excellent -- better than I thought -- and the bosses are tinkled to death. I have still some detailed work to do and then they will put me on as draftsman and designer. The technical boss, Mr Longhleeth, former secretary of the American Aviation Society and writer on some very big books on aviation and engineering has invited me to his home tomorrow night -- to have supper and to stay there over night to discuss some technical sides on which he thinks I can help him as an argumentor. Should have gone to Harry for bridge but will cancel. This will be more interesting and more worth while, I trust. So, you see, I am trying hard to get in right with the Oliver people and their concerns and, eventually, I will have succes. Now, write and write, I am a [?] on your letters. Best regards to everybody and love to yourself and Gunnar. Affectionately Sven Maybe my letter is hard to understand, but I hope you will get the gist of the matter. xxxxx
Söndag. Käraste Rose! Idag skulle jag skriva ett långt och trevligt brev, hade jag tänkt, och så har det kommit upp ett par motigheter. Den ena att det där arbetet med Tellur ger en otäck förgiftning med huvudvärk, dizziness, magoreda osv., och det andra att jag i går kväll var i ett slagsmål vari jag ordentligt stukade min tumme. Det var en liten stackars fan som jag såg något brutalt pucklad; och då jag protesterade med att slita två av tre pucklande från offret vände sig ovädret mot mig. Puh, såna argsinta böss. Nå, enda skadan var min stukade tumme och så blev jag ohyggligt sjuk av den där plötsliga aktiviteten. Tellur-förgiftningen blev något akut och det var en lidande man som vandrade hem till sängs på Lördag kvällen, jag nästan önskade att jag hade någon som strök min heta panna och kalla näsa och sa: Caro, Caro, pauvre mio. Alas, jag lärde igår att jag behöver en hel del bättre condition för att smocka upp fyra à fem ligister, tur va att bylingen kom så dom dök sin väg, ty jag var slut vid det taget. Hängde på ryggen på mig, ett huvud under vardera armen så måste jag köra som en ångvält för att fria mig från packet. Har skrivit Dr Stevenson. Intet svar ännu, samma Bekins, skrev Mr Sedgley, sjukhuset; svaret en collection agency brev. Svarade att jag har $2.000 i skulder, inget job och inga pengar så att dom har bättre att vänta. Tavlorna sköter kapten Grönberg om. Eventuellt må jag få en kommission då de blir sålda. Demcurral [?] av sockercasen har blivit uppskjutet först en vecka till, och sedan en, men sista gången så blev min advokat arg och sa att sen blir det intet uppskov, ty nu har dom fått mer än lag och hövlighet kan bevilja. Så i sinom tid. Hade mycket att göra sista veckan -- 43 timmar på 4 dar -- och så försöker att bekämpa förgiftningen. Emellertid, har jag lyckats utmärkt och är det möjligt att jag kan få en god plats snart. Osborne´s brev väntar jag med otålighet. Och ännu mera Dina. Hoppas att Du och pojken ha kryat på er och att Ditt mod och handlingskraft håller uppe. Jag försöker mitt bästa.Innerliga tankar för Dig och Gunnar. Din Sven
Wednesday Dearest Mine! No letter since Saturday. What in the world is the matter. I hope that it is not a reprisal for my not writing so diligently last week. You know I was awfully busy. However, I hope everything is all right and your failure to write just to be due to your business to move and to arrange with your Long Beach affairs. I received the bill from Bekins. It was 9 dollars and something and I will try to pay that soonest. My work is getting on allright so far, and apparently appreciated. To night I have had dinner with Gesell´s as I had to go to S.F. to buy up some chemicals and books. For the rest I leave the Swedes alone. I am determined not to look up anybody that does not wish my company; so if anybody does, let them find me and show. Axelson made repeated invitations to dinner, and I finally accepted. Nothing much; his wife is very sweet, though and so his mother in law, Mrs True. Mrs True was the lady with whom you spoke on the streetcar once. She thought you a wonderful type of woman and she as well as the Axelson´s send their best regards. Paid Fernstrom back $5 last Saturday and next, I intend to pay both him and Mr Oliver $5 each. Nothing is settled as yet but I hope that with the next investigation succesfully carried through that they may do something real for me. Sweetest, do not feel blue! Stick to it and smile with little Gunnar. At any rate you have one true companion, something while I am very, very lonesome. But activity has to make up for that and that in time will bring me money, positioin, you and Home. Goodnight now, Sweetest and God bless you and little Gunnar. Love Sven Harry & Gertrude hälsar. Gertrude lovar att skriva lite skvaller. Hej Hopp för lilla Nyfiken.
Torsdag Käraste Min Lilla Egen Underbara -- Rose! Vad är det här för et gyckel. Har Du alldeles förhäxat mig. Jag bara önskar Din närvaro -- alltid. Och så gör Du mig så ohyggligt orolig genom att inte låta mig höra från Dig -- att veta att Du är tämligen glad och att pojken mår väl. Jag har god lust att redan imorgon ge mig tillbaka till Dig och pojken och inte stanna för något häruppe. Dock vet jag att det är just vad jag inte får göra och vi inte vilja.-- Därför lilla Rose, skriv till mig och uppmuntra mig med en framtidsdröm -- gyllene och skön -- så må jag vara stark -- och lyckas. Vi få ju vad vi önska, och tydligen önskar jag Dig alldeles för mycket; tur i kärlek, otur i allt annat --men så ska vi hjälpas åt att önska nog guld att skänka oss ett oberoende av livets småaktigheter. Och då vi få, då måste vi ha nog önskekraft kvar att kunna leva lyckliga och kära som aldrig det. Skriv stora, trogna moderligt kära brev, jag behöver allt Ditt bästa. Giv. Din egen Sven Gertrud gör köttbullar till middagen -- härliga; och så hälsar hon och Harry. xxx
Saturday Morning Dearest: Last night I received your letter of beauty and faith -- a manifestation of your true personality and of that quality whith which I want to harmonize.-- God bless you, Little Girl, and help us forward and upward. Yes, it will be a great help you earning a little money down there -- a few hundred dollars and an infinite number of moments near the foundation of a true home -- of smoothly burning love and happiness. Let´s go! Din Sven
Western Union [Brevhuvud] Money Transfer Telegram Feb 16 1820 Sunset Blvd. Los Angeles Calif. To Mrs Rose Svantesson 1633 A Edgecliff Drive LA Calif. The money Transfer paid you herewith from Sven Svantesson at San Francisco Calif. included the following message: ”Accepted position chemist Bradley Calif. 200 month commencing tomorrow Love”
Wednesday San Jose, On Train Dearest! On the way to my job. I´ve had a few and hectic nights in S.F. on top of very busy days and it feels good to be going somewhere to be doing something for Somebody. My position has come about through Osbornes recommendation and then with the addition of Oliver´s and Longhleed´s recommendations. I felt strong enough to ask $200 a month. A cottage for laboratory and own use to. I just wonder how roomy it will be, if you can come and stay and soon. At any rate, I hope that you will come up very, very soon for a visit. If you can´t stay here we might in nearby Paso Robles, for instance. Trust that you received telegram and money. Wish it was more but hope it helps some. Lots of things to talk to you about, gossip etc. -- to we have better meeting soon. How are you feeling and Gunnar. Hope exellent. Train awfully shaky. I work for The Buttle Properties Co, Bradley Calif. as sole chemist. Write quickly and let me know how very soon I can expect you. You could drive over weekend, for instance.Love Sven
[Brevhuvud]BUTTLE PROPERTIES, INC. Bradley, Calif. February 17, 1926 Mrs Rose Svantesson. Hollywood Dearest!! Here I am now. It is very primitive here but it looks like good possibilities here. To-morrow I am going down and try to make the cottage liable. It is practically new but of very poor workmanship and material. There is two rooms and a very big porch. The porch is going to be the laboratory. If we had had money I would ask you to take the train up next Saturday. Or maybe you should take a vaccation a week and locate here a week anyhow before you start at Long Beach. That may be the best solution of how you should spend the time between the twentieth and then. If you come bring all the bedding you have available and also my copper ash tray. I do long for you very much and for Gunnar and I would like so much to have you see things here so that you may be just ajour with my situation up here. Write me very soon and let me know. Love and kisses for my Dearest. I embrace you real hard. xxxx Sven
B.P.IINC. Bradley Calif. February 19 1926 Dearest Mine! Thank you ever so much for your letter of Monday night with the interesting and amusing description of our little boy´s progress in knowledge and wisdom. To-night I have almost an idea that I may see you here to-morrow and that as a consequense this letter may find you at a considerable later date.[Rose stayed 19-21.] May that be, this is still a testimony of my fond thoughts of you and our little ones. No fear, but faith and courage is what Life has taught us by this time. Cheer up; be happy and active! If you should not arrive to-morrow or the day after I guess I will come down to L.A. to see you. There are so many things I would like to talk to you about -- some to petty to be taken up in correspondence and some so, oh, potential so verily they may scorch the paper if I attempt to write them down. Please write a little oftener. Best love and a mul (...) of kisses. (Du & Ja) ()()() xxxxx Din Sven
BUTTLE PROPERTIES INC Bradley Calif. Sunday Night Dearest: Another day´s work! A little tired and very lonesome. I am just thinking that I do not care a hang whether you get the Long Beach proposition or not. I think that you could be of greater help to me if you moved a little closer. Paso Robles -- 21 miles from here -- is a very frequented health resort, a live little town and I am sure that you would make very well there if you wanted work. Whatever you do, I insist on the fact that I need you, closer and more truly. The last week long, busy days with very much reason; and then long, clear, balmy, tantalizing, wistful nights alone, unreasonable. I am in this mood and I know that it is growing stronger.Please write and say what you think and desire. Ever thine Sven
PACIFIC TELEGRAM Bradley Calif Feb 26/ 26 1040 AM Mrs Rose Svantesson 1633 A Edgeclift Drive Los Angeles Calif. NO LETTER WORRIED WIRE IMMEDIATELY LOVE SVEN
PACIFIC TELEGRAM L.A.Calif. Febr 26/26 Mr Sven Svantesson Bradley Calif. EVERYTHING FINE LETTER MAILED LOVE ROSE
BUTTLE PROPERTIES INC Bradley, Calif. February 27, 1926 Dearest Mine: I have not received a word from you as yet and naturally I am awfully worried. Did you arrive home safely? Are you well or how. How is our baby and how is machine? You must write you know because, no matter how careless I may be, I cannot bear knowing that you are ill or suffering or not knowing that you are not well. Please write often and unload your troubles and I will do my best to help you and cheer you up. To-morrow my first half month is covered and another fortheen days I think that I may be able to send you a little money. How is the Long Beach proposition coming along? Hope they won´t stall around too long. Mr Delano, the chief manager is down here now and we have had some interesting confabs about the place, its product and possibilities. Accordingly I am very busy and will probably be so for some time to come. Now hurry up to write, good cheer to you. Kisses and () to you and baby. Sven
BUTTLE PROPERTIES, INC. Bradley, Calif. February 28, 1926 Dearest! Thank you so very much for your communications. You must have had an awful time. I am glad, however, that you and the baby are well and that the only loss was money. The fifth I will send you twenty dollars which is all I can spare this payday. I hope that will see you thru this time. In case you should be in trouble for money do not hesitate to let me know and I will do my best. As I said you must have had one terrible time going down but if you weren´t jou I couldn´t have conceived of or approved of such a trip. It sure was a poor part of the country to get stuck in but I am glad that you found so many manifestations of the Universal Goodness. It is there; just ask and pray gracefully and you will have all that you will want. Mr Delano has been here since Tuesday afternoon and as a consequence it has been a very busy time with consultations etc. The enterprise is being pushed forcefully now and I am sure grateful to have had a chance to connect with it now -- having good recommendations and my opinion frequently consulted. The laboratory work has suffered somewhat thereby but I will have a few days for myself now (Mr Delano gone to the City) in which time I propose to catch up and to have some interesting information when he returns. I am sorry that you had such a nervous visit with me. It is probable that we missed some mutual animation thru your tiredness and nervousness but I value our little hour of conversation on Sunday night very much and I trust it did you some good. In fact I believe that on that very plan of astute truthfulness we will find harmony and happiness. I think that I have noticed a weekness with you there caused by complexes of fear of loosing property -- sentimental and material. In the same time I love you and hold you so very highly, Rose mine, so that I trust that some day I am sure that my faith in you will materialize perfectly and in that materialization I hope to grow bigger and unselfish myself. Let our motto, therefore, be ”Excelsior”, Dearest, and in the same time let us attempt to be ever as humble. The (...) two extremes are fit things to touch its other; both are truly positive. Love and kisses and the best of thoughts to my own Din Sven
Roses inkomst jan--febr.: Utgifter: Massage..$287 Utg.................$245 Från Sven $34 Tull för skedar...$2 Bilavbet............$21 Bildäck.............$36 Summa...$321 Summa...........$304
Long Beach, 6 Mars 1926 -- 116 Nevada St. Käraste Far! Återigen har du fått vänta ”en evighet” på brev från mig. Otaliga gånger har jag ”skrivit” i tankarna långa brev till dig, men aldrig har de kommit ned på papperet. Som du ser av poststämpeln är jag nu äntligen i Long Beach. Får lov att säga äntligen, ty det har dröjt så länge först innan det blev bestämt om jag skulle antagas och sedan ha de uppskjutit öppnandet av kliniken, där jag skall arbeta i 1 1/2 mån. Först blev jag anställd till den 13:e februari. Ordnade då med inackordering för mig och babyn i en familj här i L.B. Tre dagar innan jag skulle fara hit fick jag bud, att lokalerna ej skulle bli färdiga på tre veckor. Tiden gick, det närmade sig 1:a mars. Min inackorderingsfru hade sagt hon ej ville vänta på mig längre än till den första. Fick då veta från sjukhuset, att det skulle dröja ytterligare ett par veckor, men jag skulle få min lön från 1:a mars. Du må tro jag blev glad. Jag flyttade då hit förståss för attt ej behöva ta reda på nytt ställe att bo. Familjen här verkade också så trevlig, frun pålitlig och ordentlig, så jag ville gärna få henne för min pojke. Jag trivs också utmärkt bra här. Det är så skönt att slippa vara ensam, att få ordentliga måltider, vilket man ej ordnar för sig själv, när man är ensam. On the beach at Long Beach, Cal. – En modern badort 1926 Tycker mycket bra om Long Beach. Lätt att hitta på kartan endast 25 miles från Los Angeles. Tar bara 45 min. på spårvagn. Här är underbara ”beacher” som bjuda på härliga simturer. Så du må tro att jag mår. Kliniken skall ej öppnas förrän den 20 mars, så jag har nu riktig semester, babyn passad på, inga hushållsbestyr och endast ett par privatpat. som jag ännu behåller tills arbetet börjar. ”Kliniken” är för barn uteslutande, ”orthopedic school” även kallad! Ljusbehandlingar (Quartslamp, violet rays etc.) och elbehandlingar av olika typer, massage, sjukgymnastik osv. allt som hör till orthopediskt arbete. Dom har utmärkt fin utrustning vad lokaler och apparater beträffar. Kliniken är stiftad av en rik gammal dam, så där är tillräckligt med pengar att få allt förstklassigt. Det är nu inredningen av lokalerna som tagit längre tid än beräknat. Allt är nytt ser du. Det kommer att bli förtjusande att arbeta där. En verklig framtidsplats med obegränsat utrymme för iniativ och energi. Är så lycklig över att jag fått denna anställning. Sven har lämnat Trona för en betydligt fördelaktigare anställning i Bradley, Calif. (Du får då användning för din karta om du skall följa oss på alla våra resor.) Sven är kemist hos Buttle Properties, Inc. som bryter ”kieselguhr” från en gruva belägen en 6 miles från Bradley. Bradley är en mycket liten ort, 275 miles norr om Los Angeles ”on the coast highway to San Francisco” men ändå ej vid kusten precis. Företaget är ganska nytt och Sven är den första kemist dom anställt. Han har därför tillfälle att organisera den delen av arbetet så som han anser bäst, ordna laboratoriet osv. Han är mycket väl avlönad, bättre än på någon anställning han förut haft i U.S.A. Så du ser, att allt kommer snart att ljusna för oss. Om vi nu båda arbeta och förtjäna bra skall det snart lyckas oss att krympa våra envisa skulder. Vad det skall bli härligt att en gång bli skuldfri igen!! Det är nu bara det, att det är på så många håll betalningar skall göras man vet ej riktigt var man skall börja. Har ställt upp en plan enligt vilken jag betalar litet till var och en pr mån. Ännu har jag ju ej fått någon månadslön, så det dröjer litet ännu innan jag kan sända dig din ”andel”. Hoppas på privatpatienter också så att det kan gå litet fortare med hopsamlandet av kapital! Gunnar blir ett år om lördag. Han är så stor och travar och går och pratar jämt fast ingen vet vad han säger, om det är svenska eller engelska eller kinesiska. Han är förtjusande rar och familjen här är tosig i honom. Mr och Mrs Huggins med en flicka på 15, en pojke på 13, dessutom en flicka på 5 år inackorderad. Skall tacka dig för två förtjusande brev av den 9 jan. och 6 febr. Tack för alla intressanta nyheter om systrarnas familjer. Hör fortfarande aldrig från någon av dem undantagandes från Lizzie en och annan gång. Skall så fort som möjligt taga reda på skrivmaskinsdelen du talar om. I Los Angeles var det omöjligt för mig att komma ”ner i stan” och köpa något utan att ta Gunnar med mig och han är så tung att bära på. Här har jag ju hela dagen och kan gå och komma oberoende. Du kan ej tro hur bunden man är när man skall se efter ett sånt där litet kryp och bor ensam. På kvällarna kom en fru och stannade medan jag hade patienter. Pysen sov ju då, så det var inget att göra bara någon var där om något skulle hända. Nu behöver jag ej bekymra mig för hettan, ty här vid kusten blir aldrig så olidligt hett som i Los Angeles. Bara behagligt. Det är nu den vackraste tiden på året då allt är grönt och fruktträden blomma, man äter färsk sparris och jordgubbar. Försommar! Blommor, blommor!! Kära Far, vad jag är gränslöst ledsen höra att ditt öga inte längre vill göra tjänst. Det smärtar mig djupt, kan ej riktigt fatta hur svårt det måtte vara fast jag förstår vad det måste betyda. Ingenting får hända lill-Far, jag vill träffa dig ännu en gång och tacka dig riktigt för allt du varit för mig.(...) Innerliga hälsningar Rosabiten
San Francisco Söndag! Käraste! Måste ta en trip till S.F. Lämnade Paso Robles i går kväll med stage och anlände kl.4 i morse. Går tillbaka i kväll med Judge. Bolaget har ett viktigt sammanträde i dag, då dess ”policies” etc. skall ordnas. Vad utgången blir gitter jag knappt gissa. Jag vet bara det att jag inte kommer att vara gift och skiljd på en gång. Emellertid, handla icke eller beslut Dig icke för något innan jag skriver igen. Det är möjligt att jag kommer attt arbeta ”part time” och det är möjligt att det blir ”full time” garanterat för en längre tid eller det är möjligt att det blir ingen ”time” alls. Om det blir ”full time” då måste Du välja att komma upp till mig genast eller se mig sluta min plats eller något annat olämpligt. Livet är för kort för så mycken oro och längtan -- och de uppdrag som äro oss förelagda lida därav. Det gäller blott att veta vilket är det verkliga uppdraget. Kärlek. Din Sven
Måndag kväll. Käraste! Varje dag läser jag ditt kära och förtröstansfulla brev av den 3 Mars. Det gör mig gott att läsa det, att veta att Du är och vill vara med mig på den fasta grunden: Tro -- Ödmjukhet -- Styrka. Dessa tre begrepp, deras essence, är mycket lättflyktig och fordras det är ett kraftigt grepp att hålla den fast. Men så hjälpas vi åt och så lyckas vi. Jag är glad att läsa dina detaljbeskrivningar, lilla Du, och ledsen att jag själv inte förmår att nedskriva mina vardagliga rön. Hoppas emellertid att Du inte är ledsen för det ty Du vet ju i alla fall att på den här platsen är det inte mycket annat än arbete och någon vågsam gång -- drömmar. Möt mig i natt i Drömme.-- Melodin kommer ofta till mig då Du blickar mot mig från fotot. Ack!! A propos -- sänder tillbaka de flesta av photona men har arrangerat de som jag tycker mest lyckade i en liten grupp på väggen. Hope you don´t mind. Nu -- God natt -- min kärlek och ljuva drömmar. Sven
Bradley, Calif. March 18, 1926 Beloved Mate: To-day has been horrible -- regret unboundless. Know you, my own, that without you there is but nothingness, no meaning, no substance, nil. You come to me radiating that soulfire I so need; I was spent of yearning, longing. My thoughts had acted, I had you to caress, to cherish, to share my dreams, God´s eternally beatiful manifestation of promise, of Hope, of Faith of Redemption and so I have had you many a time. And equally often I have regretted being so Earth-bound so dependent, so reflectant of physical actions while in and thru it all, my love for you is most sacred, most spiritual. Dearest, Carissima, Most Beloved! I pray of you -- forget those pugnant actions of mine; my resenting you not feeling well, my wanting you to radiate your soulfire to everything around you in the same time as I am so jealous of everything that I may loose of you. [Rose på besök 14-18/3] I was suffering before you came, suffering after you are gone. Suffering because I as yet have been unable to emanate, radiate only the better higher feelings and as a result I have had reflected on me those feelings and sentiments below our Spiritual mark. You were so sweet, so good to me; why could not the knowledge, the reception of that Beauty, Sweetness and Goodness carry me over my base reactions. We strive for mental spiritual freedom, we do not want compromises, we want the fullness of our best truly expressed, we strive hard and, somehow, we do still fail. Help me, Rose, ask the good God to help, let us ever remember -- Excelsior! I mean it sincerely, I would give years of mortal happiness to accomplish this for us and also, to be able to instill some of that spiritual, ethereal moment to our children. I will close now; God bless you mu own little one; kiss little Gunnar from me and lastly, sweet and constructive contemplasations for you. Ever yours Sven. [En pressad blomma bifogad] May this white flower of innocence conway to you the true feelings I have for you -- true from the bottom of my heart, true in my life´s spring, summer -- true into death -- eternally.
Wednesday Morning Dearest! Tack för brev och photographier. Det är ledsamt att korten isynnerhet av Dig och Gunnar blev så suddiga! Va menar Du att jag endast får dem till låns? Hur länge? Glad att Du får betalning från den 1 Mars från L.B. Då får Du väl stanna ett par månader och jag får lugna mig lite. Arbetet går framåt, sakta men säkert. Tack så väldigt för paketet. Grejorna kom väl till pass. Tack för all Din rarhet och sist, för den goda kakan Du va snäll och baka åt mig då Du kom. Skriv och hjärtligaste kramar från [Sven]
Bradley, March 20, 1926 Kära Rose! Innesluter $20 varav jag önskar att Du sänder Doctor Stephenson $10. Jag vill låta det gå genom Dig t.v. som annars det kanhända, att jag får obehaglig stämning från Lane Hospital. Alltså nämn inte min adress, men sänd doktorn mina hälsningar. Hoppas Du mår bättre efter Din besvärliga trip och att blott de behagliga minnena kvarstå. xxx ()()() Sven Var sparsam!!! Tog kopior av korten som jag behöll eftersom jag sände mina till Frithiof. Paid bill of $10.50 to Bekins. Din Sven
BUTTLE PROPERTIES, INC. Söndag Morgon. Käraste Min! Tusen tack för Ditt moderliga,förmanande, uppmuntrande och förståndiga brev; det gjorde mig gott. Du är en underbar käresta och älskarinna, Lilla Rose, men jag behöver nog litet av den moderliga sidan, också. Och då Du framställer dina tankar så rart och förståndigt då måste jag lystra. Men Xantippa-tagen hoppas jag att Du glömmer bort helt och hållet. Tror Du inte att Du haft en hel del av dem emot mig i det föregående? -- Nå, kära Du, jag skall arbeta och vara förståndig trots det att varje liten stund jag tänker på Dig, och ofta lyssnar om inte en liten Dodge och en liten tös och kanske en liten baby kommer farande vägen upp till mig. Det är förfärligt svårt att vara så där attacherad [?]. Skall försöka och komma ner någon gång i början av April. Dock är jag inte säker därpå. Till slut kramar och kyssar och tusen tänkbara smekningar. Din Sven
Bradley, Calif. March 24, 1926 Dearest Little Sweetheart: It is funny but when I start writing you I can´t keep my fingers or brains in control; the most funny words and sentences are created and the letters will not come in the write! order. Thank you ever so much for your sweet letters and the Salty Kiss with a Kick with accompanying breeze and Salt water Splash. Girl of Mine, I am getting crazy and restless like the very Devil staying up here alone and so away from the ocean and you, the two cooling Ones I love more than everything else. I think I will buy myself a high powered speedster so that I can come to you and the Blue Main whenever I get the desire. Because to live here, here with all this sup- and repressions makes me almost useless: my working capacity suffers by it and I must confess that I am more inclined for mischief and dreaming than useful work under said circumstances. I wish I had 150 dollars now; I could either buy a 1922 Essex which has been standing in storage a year and which is to be sold because of non-payment of storage and repair dues, or a Marmon wreck which would coast an additional 150 dollars to make a speedster non plus ultra. I am sorely tempted because it cannot go on as at present. I must have some recreation and the sort that will not tend to break up my character or our beautiful relationship. Give me your kind comments, please. Been looking all over the place for another white flower like that other one; there seems to have been only one -- for you. Like to make you wild! Oh, I surely would like to see Gunnar now and romp around a little with him. Porr Papa will be just a stranger to him. Buh, uh, uh. Love and kissees, little Beloved, and A Bientot! Din Sven
Bradley, March 25, 1926. Käraste Lill Tösen Min! Tänker på Dig varje liten stund och undrar mycket vad allt det här är för -- pengar, pengar! Men förstå då, lilla Du, att utan Dig minskas min capacitet att förtjäna, att tänka och att handla -- i rätt ordning. Nåväl, jag får väl vänta medan Du njuter av att känna skaparförmågan i Dig; din makt över andra mänskor -- det gläder mig för Din skull och ändå ville jag att Du använde Din makt över mig i högsta måtto för att förbättra och skjuta på mig. Tusen kyssar och kramar från Din Sven När tiden är inne skall jag låta Dig veta -- än en liten tid kan jag kanske vänta --
Bradley, March 25, 1926 N0.2. Käraste Min Tös! Förlåt om mitt första brev låter lite bittert men det känns så ibland och då, då får Du dela. Det var emellertid mycket styggt av mig. Gläder mig att Du kommer igång och att Du har ett så bra tillfälle att meritera Dig. Så när babyn skall komma så får Du kanske ha någon att vikariera för Dig och så då Du kommer tillbaka få ha Din vikarie som assistent. Det vore ju bra. Så småningom får jag väl skaffa mig något i L.A. och så slippa vi vara så ”distanserade”. Varför män gifta sig? Varje man, ock så varje kvinna, har sina sex- och driftidiosyncrasier enligt vilka de lagbundet måste handla, och förena sig. Om föreningen sedan ”urartar” sig i äktenskap så beror det sig på att det finnes inte starka nog moraliska (sociala etc.) hinder i vägen, och att parterna tro sig kunna tolerera varandras fel och brister, ja, till och med att bortjaga dem. Så talar Din vise man, och vad mångordiga sanktionalister skriver bör icke en ”Sati” (HM!) absorbera. Svartsjukan -- ett inferior complex; eller fruktan att det förflutna må ta igen sig. Äktenskapet (socialt eller ej) är icke en utmaning till naturen -- tvärtom, en naturens maning. Det är emellertid ofta en utmaning emot det sociala, eller onaturliga. Sic! Simma vill jag gärna. Kommer nog ned den 10 till 11.te April. Egen bekostnad, tror jag. Longhleed skrivit om råd. Hans fru missfall för tredje gången. Annars intet nytt. Önskar Du vore här så vi kunde gå upp på backen! Fy!! Så härligt! (xxxx) Sven
Long Beach, Mars 27/ 26 Kära Far Nu har äntligen kliniken där jag är anställd, börjat idag. Det var en lång väntan med mycket att styra och ställa med. Jag kan i alla fall ha den tillfredsställelsen att de ej skulle kommit igång på flera veckor ännu om jag ej kommit hit till Long Beach “and pushed things along”. Det var ju ej mitt göra att beställa inventarier av alla slag och ge orders till “plumbers” och snickare. Men när ingen annan gjorde det kunde jag ej gå där overksam och se tiden slösas bort till ingen nytta. Du kan förstå, att det är ett helt år sedan de började planera, och det var ju inget nytt att bygga, endast att inreda lokalerna i sjukhuset (Long Beach Community Hospital). De voro förståss för många, som pratade stort och brett, men ingen kom sig för att uträtta något. Men nu är det igång och det kommer att bli ett förtjusande intressant arbete. Och mycket att lära. Är så lycklig att ha fått denna anställning.
Rose med en barnpatient		Tidningsartikel där det annonseras att ”The Adelaide Tichenor Orthopaedic Clinic and School for Crippled Children” öppnar på kommun hospitalet på lördag kl. 9. Detta var i Mars 1926. Mrs. Rose Svantesson, a famous Swedish specialist on corrective physical culture, and Antoinette White will supervise the physiotherapy department.
Tisdag, Bradley. Käraste Min lilla tös! Du klagar över att ej ha fått mer än två brev på en vecka. Konstigt! Jag fick Ditt sista i Lördags, också äntligen ett i dag med urklippen och Mors vy. Skrev till Mor i förra veckan med de bästa hälsningar från Dig och mig och Gunnar. Nej, lilla Rose, jag är långt ifrån balanserad utan Dig och ibland är jag nästan förtvivlad and ”crazy”, men jag biter samman tänderna och gör mitt arbete. Mr Delano, chefen, gillar mig och mitt arbete, tror jag, men Mr Buttle och jag äro inte vidare cordiala. En plats i Los Angeles! Det vore härligt. Men jag får nog tåla mig litet ännu häruppe dvs. om inte Du helt plötsligt skaffar mig en anställning därnere. Det gläder mig mycket att se Dig så där på frontsidan fastän jag aldrig drömt om att ha en fru som är ”famous”. Du lilla skojare! En riktig kram för Din famoxitet. Och så sött ”business-like” Du ser ut! Herre Min Gud! Jag önskar jag vore en sjuk liten baby som Lilla famositeten toge hand om. Att jag inte skrivit oftare beror sig på min obalansering; och då jag känner mig ”blue” vill jag bara försöka att inducera Dig att komma till mig. Men det är nog inte klokt. Du har det nog bäst därnere. Önskar jag finge pengarna från min case, då skulle jag starta mitt eget consulting laboratory. Jag börjar bestämt få riktiga förbindelser nu. Ja, dröm om en gyllene framtid -- God natt! Hjärtanskär och förlåt mig min pause i brevskrivningen.
PACIFIC TELEGRAM Pasa Robles Mars 31 -26 Bradley Calif. 2.35 pm. Rose Svantessson Community Hosp. Long Beach Calif. Hail Sati has gone to the famous. Love Sven
PACIFIC TELEGRAM Bradley Calif. April 2 1926-3.02 p.m. Rose Svantesson 116 Nevada Street Long Beach Calif. Svan Svantesson here writing regular to my knowledge to you E.L.Buttle
PACIFIC TELEGRAM Bradley Calif. April 3 1926- 6.15 p.m Mrs Rose Svantesson Sorry cause you worry mail leaving mine very irregularly everything fine writing long letter tonight love Sven
Long Beach, Mars 27/ 26 Kära Far. Nu har äntligen kliniken där jag är anställd, börjat idag. Det var en lång väntan med mycket att styra och ställa med. Jag kan i alla fall ha den tillfredsställelsen att de ej skulle kommit igång på flera veckor ännu om jag ej kommit hit till Long Beach ”and pushed things along”. Det var ju ej mitt göra att beställa inventarier av alla slag och ge orders till ”plumbers” och snickare. Men när ingen annan gjorde det kunde jag ej gå där overksam och se tiden slösas bort till ingen nytta. Du kan förstå, att det är ett helt år sedan de började planera, och det var ju inget nytt att bygga, endast att inreda lokalerna i sjukhuset (Long Beach Community Hospital). De voro förståss för många, som pratade stort och brett, men ingen kom sig för att uträtta något. Men nu är det igång och det kommer att bli ett förtjusande intressant arbete. Och mycket att lära. Är så lycklig att ha fått denna anställning. Stackars Sven är inte så lycklig att vara så långt borta från maka och barn. Men han knogar på ändå med sina laboreringar och problem. Han har en god anställning och det får betyda mer än familjelyckan. Jag trivs utmärkt bra i Long Beach. Här är härliga bad i oceanen, bästa simningen jag funnit ännu i California. För tillfället talar staden ej om annat än olja. Det är ju olja, som skapat staden. Nu vilja somliga ha restriktioner så att de ej skola få borra för olja inom ”the residence districts”, andra vilja att de skola få borra var som helst. I går var det en oljekälla som fattade eld, den brinner ännu förståss och det sprutar allt möjligt konstigt ur den. Det är ej långt från där vi bo. Dagens tidning innehåller alltså uteslutande motartiklar mot borrningen då det hotar bostäderna. Det enda jag personligen har emot det är lukten (men man vänjer sig vid den) samt att ”the derries” äro så anskrämligt fula. De stå så tätt som träden i en barrskog. Miles and miles of them. Jag lever nu som i en annan värld. Det är så nyttigt att få ombyte av omgivningar och att möta nya människor varje dag. Jag har ingen tid att gräva ned mig i bekymmer och ängslan. Min tro på Gud har återtagit sin fasta, ljusa, evighetsstyrka. Min olyckliga period förmörkades av indolens för Gudsbegreppet. Nu är jag frisk igen och stark och lycklig i själen. Därigenom skall jag få styrka att kämpa till framgång, både själslig och materiell. Innerligen Din Rose Sänder urklipp om kliniken.
Nya Eriksberg den 30 mars 1926 Käraste Rosabiten min! Hur underligt är det ej ibland! Jag hade just, efter att skarpt ha tänkt på dig, tagit fram skrivmaskinen för att skriva till dig (då det nu var så länge sedan jag hörde från dig) -- då posten kom med ditt kära, efterlängtade brev av den 6 mars!! Och så är det ej så sällan med mig. Jag ”tänker fram” personer och ting. Om du visste hur glad detta brev gjorde mig! Efter en hel serie av motgångar, olyckor och besvärligheter av alla slag, kommer ett omslag med ljus och lycka. Måtte det nu blott bli varaktigare denna gången än de föregående ”glimtarne” -- Visst hade det varit intressant att få veta vad min lilla ”bit” får i lön på den nya platsen. Inte bör du väl behöva hemlighålla sådant för din egen far, heller. Och samma förhållande med Sven. Jag förstår så väl dina känslor med avseende på befrielsen från skulderna -- skönt är det för den hederliga människan att få känslan av oberoende och ensam äganderätt i utövandet av sitt livskall. Mina bästa välönskningar följa dig uti denna din strävan! Ja, nog är det bra för mig att ha en god karta av U.S.A., men Bradley återfinns ej på den. Den måtte därför, som du säger, vara mycket liten. Den här gången kom Sven och du längre från varandra, men huvudsaken är ju att ni kunna få er ekonomi ordnad till en början. Du vet att jag har Nordisk Familjebok, och har man den är det icke mycket här i världen, som man ej genom den kan ta reda på. Kiselgur (=jordmjöl) en vit mjöl-liknande jordart, består mikroskopiskt av de små kiselskeletten efter i vatten fritt levande alger (diatomacéer). I Sverige har vi sådana lager på flera ställen, men ej mer än en meter mäktiga. I staterna Oregon, Nevada och Kalifornien finnas mäktiga bäddar och staden Richmond, Va. står på ett lager av 6 meters tjocklek (staden Berlin står på nära 12 meter på sina ställen). Användes för beredning av dynamit, vattenglas, eldfast målarefärg och porösa tegel m.m. isoleringsmassa osv., så de så! Det var en egendomlig omständighet att både du och Sven kommo på nyinrättade befattningar, där ni kunna få från början organisera edra arbeten efter eget skön. Detta var ju rent av härligt!! Du må tro att jag hade allt lille Gunnars födelsedag noterad. Det var förtjusande att få höra litet om honom -- och morfar vill höra mera från honom under den tid jag har kvar här.(...) Kära Biten min, jag hoppas att han får lära sig svenska på sidan om den obligatoriska ”amerikanskan”. Men han skall läras tala språket felfritt. Och det går, ty jag har på senaste år fått tala vid i Amerika födda svenskamerikaner, som tala vårt språk renare än vi i allmänhet göra här. Apropå språk, så skulle det intressera mig höra om du lärt dig någon spanska? I Calif. finnes ju så många reminicenser från den spanska tiden och Mexico ligger ju ej så avlägset, så jag tror eller har för mig, att det finns nytta för det språket för dig som kommer i kontakt med så många nationaliteter. Då jag var pojke och kom till Sydamerika lärde jag mig i Argentina och Chile en smula och har allt sedan tyckt om det språket. Sedan hade jag intet tillfälle att förkovra mig och grammatiken visste jag intet om, förstås. Men så skulle jag skriva ”Don Ernesto” och då måste jag använda språket åtskilligt, vadan jag på nytt började studera, men denna gången grundligare. Men när man är så gammal som jag är det ingen lätt sak att alldeles på egen hand lära ett språk med så invecklade verbalböjningar. Emellertid kan jag nu skriva språket någotsånär felfritt. Och det får vara vackert så! Den 10 februari fick Maggie en dotter. Hon har legat i blodpropp och som denne steg mot hjärtat, svävade hon i livsfara under några dar. Den passerade dock hjärtat och lär sitta i ena lungan med svår andnöd för henne. Emellertid har hon antagligen nu kommit hem till bostaden från sjukhuset. Men de svara aldrig på mina brev, så att jag f.t. ej vet något nytt därifrån. F.ö. är allt sig likt sedan jag sist skrev. Vi hava en fasligt seg och tråkig övergång till vår detta år. Luften är alldeles tjock av snöblandat regn idag. Då man läser hur du lever i ett jordiskt paradis denna tid, så vattnas det i mun.(...) Det sägs att vi komma attt få en tråkig sommar också. Man skyller på solfläckarne -- och det är ju rätt antagligt att felet ligger där. Älskade barn! Skriv nu oftare!!! Jag sviker dig ej med brev, så framt jag har hälsan -- glöm ej det! Hälsa Sven! (...) Din trofaste Fader
Käraste Min! Erkänner avsändandet av telegram. ”Hail! Sati has gone to the famous. Love Sven”. Meningen var en lyckönskning, något satirisk, något bitter. Det sista var inte min medvetna avsikt men det tydligen kom av det undermedvetna. Du säger att Du är nästan crazy; det är jag med nästan hela tiden, men jag försöker göra arbetet till mer och mer vana och routine och är mycket försiktig med att låta inbillningen verka. Så Du fick gå tillsängs ensam, stackars min Liten; det gör jag varenda natt. Och mången natt efter jag lagt mig ligger jag och tänker på Dig ock så plötsligt får jag för mig att Du är nära, är utanför eller just på vägen förbi ”the last gate”. Underligt vad jag har blitt betagen, bunden. Ja, i slutet på veckan kommer jag, älskling, och låt oss då se vad förbättring vi ha vunnet av erfarenheten; låt oss verkligen hålla god stämning, vänlighet, kärlek alltigenom nästa gång. Så att då vi skiljas vi äro uppfriskade, mera kära, goda, starka, harmoniska, ödmjuka och tacksamma. Vi skall lyckas! Sista veckorna ha varit alldeles tokiga med postgång; bilar och trucks ”äro alla på blinken” [?] men kommer det ett par nya machiner i lägret om ett par dar och så skall postföringen bli regelbunden. Det får inte oroa Dig. Du skall vara lugn och full av tillförsikt. Allting ordnar sig. Vi ha funnit mycket gott material i gruvan och affärerna bör gå bra. Hoppas att det reflekterar sig på mig och mitt arbete. Idag -- påskdan -- regnar ett ljuvligt sommarregn efter många dagars kyla och snålblåst. Farmers are very happy around here. They have not had any crops for 5 years. There is ”faith” for you and me. Förtjusande Egen. jag skulle vilja säga Dig så mycket just nu, det är farligt. Jag älskar Dig! ()xx Sven
Monday Night Dearest! I hope that you have received a few letters, now, and also that the dissentiment and the worry that my ”foolgram” caused has passed away leaving no ill effects. Last night -- a storm and torrents of rain, the like of which I never witnessed. I was just wondering wether my little cottage would blow away or float away. A typhonic gale, rivers of water. So my two letters which I could not get away on Sunday -- being Easter everybody and every machine was away -- were almost soaked by the roofleak. To-day Vic moved down here; I will feel more comfortable with a little company as loneliness gets on my nerves in this place. There is nothing new to tell except that I sent Mr Oliver some money to-day -- beginning to square up that account. Gradually, I hope to be all-square so that when our next baby comes little mother won´t have to worry so much. Thanks for your telegram -- we have better cut out that habit -- it is expensive when unnecessary. Annars, känner jag lika starkt min längtan som igår. Litet trött måhända men blott ett par dar till och sen. God Natt, min älskling och min pojk. Er Sven
Hjärtans Kär! Ute strömmar regnet i strömmar, knapprar på taket; Inne drömmer jag drömmar om klätt och naket! Hu! Såna dumheter! Vet inte var dom kommer ifrån. Ja, jag ville säga att på grund av idé-association av kontrast -- nu ensamhet, regn, längtan, då -- Du och Jag, Sol, Himmel. Du härliga Rosabit! Backens blomster och träd, grönska och små fåglar sakna Dig, ditt ljuva väsende; men Ingen saknar så mycket som jag. I vår fullkomliga förening under de ljuva stunder då kärleksljuset har lyst så varmt, så bländande ur Dina ögon har jag minnen som äro outplånliga, ett med mig till all tids och alla världars slut. De stunder då Du har gett utan fruktan, villig att tacksamt mottaga väl som giva åt mig, hungrande och förödande, kanske, -- men i själ lika villig att offra och giva allt för Dig, för Din kärlek. Kanske är jag synbarligen mycket jordbunden, men aldrig har jag kännt mig så fri, så i harmoni med tingen och deras uppenbara mening, som med och genom Dig. Därför, förstå, att utan Dig skulle jag snart förtäras och förbrinna av brist på den föda, som Din och min förening giver mig. Minns Du, på 313 Eureka St.-- då jag en eftermiddag kom från Crockett med en liten knippa Rosor; Minns Du, då vi möttes vid May Crest,-- Då jag kom tillbaka från Trona -- då Du kom sist.-- fullödig maka -- Jag beundrar, älskar Dig, Din djupa passion, Din vita kärlek, din modershand, Din varma kyss, allt hos och med och för Dig måste vara för mig -- måste -- hör Du. Ivrigt längtande att brinna och svalkas i Din famn, i Din kärlek.-- Jag räknar sekunderna: Tick-tack i D.-- Kyssar, heta, svala, sensuella, spirituella, himmel och ”helvete” -- allt genom och med Dig tills de högre Equilibria. Din Sven En kram åt Gunnar.
MRS ROSE SVANTESSON Graduate of The Royal Cenral Institute of Gymnastics Stockholm, Sweden. Physio-therapist. Physical Direction. 1633 A Edgecliffe Drive Los Angeles, Cal. SVEN SVANTESSON Chemical Industrial Investigator. Special research -- Modern Plant Control, Scientific Translation. Service at Reasonable Terms. Honor -- Discretion 1273 Maycrest Ave Los Angeles Cal. [Skrivet på baksidan av dessa visitkort:]
1.4.26 Käraste! Då jag fick Ditt varma brev om huru välkommen jag är den 10 o. 11 blev jag ”quite excited”. Blodet sjöng i ådrorna och melodien ”Jag vet en flicka” kom uppbubblande. Härligt, härligt blir det då. Ja, hoppas och drömma om en lycklig framtid och under mellantiden mäta ut små skivor av sötebröd tycks vara receptet. Gud vad jag har varit uppriven och nere, men det skall bli andra bullar av. Skicka iväg familjen, för all del; vårt nöje kan endast delas av oss själva , inte sannt. Vi ha så få tillfällen av varandra så att de få rakt inte avbrytas. Annars allt väl. Love and Kisses an´ every thing. Din Sven
Fredag Käraste! Svårt för mig att få breven sända härifrån. Mr Buttle söker göra allt så otrevligt som möjligt för mig. Men skall jag nog hålla mig lugn tills han blir förflyttad härifrån. Bolaget uppskattar inte hans tjänster och vad mig beträffar anser jag honom en ohängd drummel -- no good. Roligt att Du är omtyckt och populär, oroa Dig inte. Allt skall gå väl. Innerligen Din Sven
Fredag, den 16 April 1926 Bradley, Californien Kära Min! Vi tänka nog samma tankar eller åtminstone i samma riktning. I förslaget om inskränkningen av arbetsstyrkan för att låta företaget betala sig själv, medan det blir mer kännt och erkännt, ser jag en möjlighet att komma vår önskan och mitt mål närmare. Jag har i sinnet att om bolaget räknar på att för en tid framåt endast tidvis använda mig som kemist och resten av tiden göra litet av varje, då vore det bättre att jag gjorde en överenskommelse att arbeta en vecka i taget, då analyser voro av nöden för t.ex. $75 och använda resten av tiden på andra problem t.ex. Multiphone Companiets, där jag också kunde draga ”fees” och så möjligen odd jobs för Twoly Brothers som backar upp detta företaget och möjligen för ”The Olivers” etc. Men tyvärr vågar jag inte fatta ett sådant beslut nu, som jag som vanligt inte har nog pengar att skaffa en bil, hyra, laboratorier etc.-- som nästan vore nödvändigt. Om Mr Longhleed hade gott om pengar, vilket jag betvivlar så kunde jag nog arrangera en sådan sak med hans ”backing”, men nu får det nog vara. Å andra sidan så är det möjligt att allt läggs åt sidan häruppe (vilket jag ej kan tro) och då kanske ett gott tillfälle har delvis sluppit ur händerna. Ja, Gud endast vet, men det är iallafall tids nog att handla tills jag känner litet mera tillförsikt, och, vem vet, kanske Sockerbolaget tröttnar på att bråka och erbjuder en liten summa för ”good riddance”. Det problem Longhleed gav mig då jag var i Oakland har jag nu löst tillfredsställande och avlagt rapport på. Råd mig, lilla Du, och, ja och --. Bara saknar Dig, längtar, väntar och tror på en snar framtid med Dig och mina. Din Sven
Bradley, Tisdag. Käraste! Det är nu några dar sen jag hörde från Dig. Hur mår Du och pojken. Något nytt? Bolaget beslöt att fortsätta sin verksamhet som förut med en eventual utvidgning av driften i en snar framtid. Själv är jag ohyggligt uppriven och nervös och magen krånglar. Försöker att ta det lugnt emellertid, men det är svårt i allt det här ”manjana, manjana”. Hade brev från Frithiof som jag innesluter. Annars intet nytt. Innerlig hälsning Din Sven
Måndag Käraste Min Tös! Tack för brev och photos. Mycket bra! Särskilt det jag tog utav Dig. Du var riktigt söt då jag tog det kortet, och därför gav jag fan i tekniken, då jag fick det söta i kiken. Du får ej vara ledsen att jag ej skriver mera; jag vågar inte tänka för mycket om och på Dig; vulkanen kan få för våldsamma utbrott. Naturligtvis, stanna där Du gör så mycken nytta och glädje: det går ej an att svika förtroenden -- bara glöm inte mig helt och hållet ibland allt det intressanta och Dina goda vänner. Själv skall söka hålla mig lugn och vara nöjd med dagen som går. Jag vågar ej se framåt mera, ej tillbaka, försöker inte förstå varför, endast söker utföra mitt arbete så gott sig låter göra. Intelligence, mod, själ suspenderade; för hur länge? Sven
Käraste! Tack för brev och andra serien av foton. Returnerar intet. Skall skicka $25 till Dig pay-day. Den ekonomiska fördelen av att vara skiljda åt felar jag att se. Innesluter brev från Mor. Intet nytt annars. Skall fundera litet på Din underliga dröm. Sven
Kära Rose! Det är ohyggligt hett nu om dagarna. Dödade en stor King Snake (Rattler) i går just vid stugoknuten, det är nog bäst att Du stannar där nere. Tack för Ditt långa brev, Du var tydligen nervös över Traffic Casen. Du skulle behållit lappen. Ingenting nytt annars. Allt det gamla, evigt nya, är fortfarande i mitt hjärta. Hoppas på snart återseende xxx Sven Tala ej om för Naimi, om de fortfarande tänka --. Oh, whats the use. I am no good, am I? Skriv oftare.
Måndag kväll! Kära Min Liten! Just a song of twilight, rosy skies, golden shadows, dreamy thougts -- leaving behind the heat, the work, disgusting contemplations on why and how.-- Just peace, balsamic wind, caressing, thinking of my own, feeling their presence.-- Just You and I sitting on the porch step watching Gunnars pranks, listening to birdssong tuning up with the rest of lovely nature. Why think of that which brought the present, why think of to morrow. Truly, in the moments of strain and stress we suffer enough why spoil the happy hours by ours petty worries. Faith and Strength I repeat it, cling to it, and yet, how weak I am at times Always swinging from the one extreme to the other seldom balanced -- never resting. So I wont speak about tomorrow. No use, anyway I do not know what it will bring. I sometimes have to go thru some of the letters You have written me. A great love is proclaimed therein but, like me, you think one thing and do the other. Pagan wisdom would never have mated us two; we do not complement each other; we are identical. Hence, the Sati conception does only fit in an you in one sense. I might as well be Sati. Dark. Silence. Birdsong -- You Sven
Torsdag Käraste Väldig tack för Ditt kära brev. Det är en glädje för mig att veta att jag är saknad -- en compensation för för min egen saknad.-- Du har rätt -- harmoni måste vara continuerlig -- dock en discontinuitet behöver inte nödvändigt vara oharmonisk.-- Det harmoniska kan också vara en vågrörelse, en böljegång. Vi mötas -- uppnå apex av vår rörelse -- skiljas -- vågen sjunker djupare och djupare och stiger sedan igen, till ett nytt möte, en ny apex. -- Så vi ses igen -- vågens rörelse måste pågå, kan inte hejdas, möjligen retarderas. Mr Buttle hade beordrat indragandet av min betalning då jag var iväg, men Mr Delano ordra motsatsen och nu är Mr Buttle borta. Inskränkning föreligger möjligen i en nära framtid, kanske endast Judge, Spinelli pojkarna och jag skola stanna till orders stora nog komma in. Jag tvivlar inte på framtiden av företaget och betvivlar att inskränkningen kommer att ske ty jag tror att stora orders komma att strömma in om kort. Slutar nu, men en riktig kram åt Gunnar, hälsningar till Huggins och mitt allt, till Dig, Kära Din Sven
Tack min kära, för Ditt hjärtinnerliga brev.-- Förlåt all min bitterhet och all oro som jag förorsakar Dig därigenom. Här igen skall jag ta friskt mod och vara lycklig i medvetandet av Din kärlek och tron i framtiden. Tack för Din vilo smekning. Skriv ofta trots min fåordighet så är Du snäll. Jag är rädd att låta inbillningen löpa, därför så kortfattad.xxx Sven [baksidan] Mine closed down. Only Judge, Spinelli boys and I left here to carry on. Sending check next week.
Onsdag Eftermiddag Bradley Käraste: Idag är det ett gudomligt vårväder, sol, grönska, sippor och violer. Riktigt härligt och jag har riktig vårfeber och ”Wanderlust”. Som Du ännu inte har börjat Ditt reguljära arbete bör Du taga en trip hitupp, för om Du inte gör det så kommer jag ner. Och nu när Du har ”spare time” an´ everything bör det ju gå lätt. Snälla Du, starta tidigt från LA så att Du är här vid 3--4 tiden, jag kan helt enkelt inte stå ut med att vara utan Dig så här långa perioder gång på gång. Kom, Lilltösen, och njut ett par vårdygn med mig. Kom! Träden grönska! Din Sven
Thursday. Too late for the mail train. Come Sunday and Monday if you can. Come -- Sven Tack för 3 brev på en gång. (Väntade länge.)
Tisdag Kära Rose (...) För att nu bevisa för Dig huru ohyggligt jag känner det utan dig så har jag just varit uppe och sagt upp min plats och kan Du således vänta mig i L.A. och hem om några dar. Hoppas att jag är välkommen.-- Hur jag vänder det så fanns det ingen möjlighet att få nog tid att göra en visit hem emellanåt och dessutom så menas varje trip ungefär $33 utlägg för resa och förlust i tid. Jag vet att jag kunde stannat här om jag hade Dig och pojken här och gjort en succes av mig själv, men är denna plätt långt ifrån lämplig för oss. Hur som helst, erfarenheten här har varit intressant och med den känner jag mig ännu mer självsäker på framtiden ity det är tydligen inte arbetsförmåga,-- vilja eller kunskaper som saknas mig. Försök och kom ihåg, lilla Rose, att i framtiden så måste vi hålla ihop och om det är nödvändigt för en av oss att resa någonstans för familjens utkomst skull, så skall den andra gå med, ty så halv som jag känner mig utan de mina, det erfor Du nog i Chico. Min allra bästa längtan till Dig och pojken och hav god tro. Din alltid Sven
Onsdag Rose -- Käresta! Det gives tillfällen hos en man då han behöver den älskades lugnande, smekande närvaro att fördriva och utestänga tumultisk oroskänsla, längtan och att förvissas om medkänsla, lugn och harmoni. I kväll och idag har jag lidit ohyggligt igen och Din korta rad som jag mottog igår samt intet brev idag gör mig nästan tokig. Här i trakten finnes gott om spel, sprit och skökor -- allt som för tillfället kan kommma en man att glömma i en slags passion eller annan. Men -- bort det. Emellertid må detta vara min lärospån och om Du känner som jag även Din. Låt oss inte skiljas igen. Och låt oss leva livet till samma moment -- jag kunde inte uthärda ett annat. Jag är så otroligt ”restless” att fastän jag vet att på Lördag får jag fara, vet jag knappast hur jag skall uthärda och om jag intet brev får imorgon, så väntar jag inte längre utan just reser utan hänsyn till companiet eller till det sorgliga faktum att varje dollar betyder så mycket för oss nu. Lilla Rose, jag behöver Dig -- allt det goda och vackra i Din karaktär -- för i den ligger nog djupast en full och fast tro och det är den jag behöver oreserverat utav Dig. Giv och giv mig den. Satt hos en kamrat häruppe, en trevlig och lugn canadensare, Wilkinson, och lyssnade på radion. Det första stycket var ”Il Traviata” och tror Du att det hjälpte mig. Dess intensiva tragedi, brinnande kärlek utan tro och hopp, en skiljande död, ett ”passé defini” bringade tillbaka starkare än förut oroskänslan, fruktan att mista Dig, den enda som jag ännu vågar fullt hoppas på tror mig, och är villig att hjälpa mig genom det svåra komplex som jag förvärvat till det lugna, på allt förtröstande sinnestillståndet till harmonien. Gud bevare Dig och pojken och give oss den tro och frid vi så väl behöva. God natt, min älskling och må Du vara försäkrad om min innerligaste tillgivenhet, så att små prov icke skall förefalla så svåra i framtiden. Din alltid Sven
Nya Eriksberg den 26 april 1926 Kära Rosabiten min! Oändlig tack för ditt kära och angenäma brev av den 27 mars! Det gladde mig ofantligt alltsammans, ej minst att se din kära bild i tidningsurklippet som medföljde. Du tycks ha fått tillbaka din dådkraft och ”rett upp situationen” med Sundströmskt humör och brio, desto mera hedersamt då man anser U.S.A.förhållanden och dess folk så företagsamma, raska och duktiga i alla avseenden. Intressant var att höra om ”oljan” i er stad. Visste ingenting därom, utan trodde att Long Beach var en mondän badort för rikt folk. Dollarn går i första rummet, kan jag tänka, och då blir det nog en het strid för dem som önska ha sina tomter obeskurna och taga hänsyn till det estetiska i samhället. Glad är jag även att höra det du funnit frid i din själ och återfunnit dig själv under Guds hägnande hand. Släpp nu aldrig mer denna din säkra och trygga ställning till Honom!!! Tag en dag i sender och bed om kraft till den. ”Ja, livet var dag vi på nytt få begynna! Så hälsa med glädje den dag som grytt, min själ -- och trots sorger från fordom och synder och olösta gåtor och smärtor, som flytt -- Bliv modig med dagen och börja på nytt!” Detta blir ej något långt brev min kära Bit, ty jag kommer om någon vecka att sända dig utförligare underrättelser, om en vecka eller så. F.n. väntar jag Herbert hit för att taga avsked innan han beger sig till Canada och sedan han varit här skall jag skriva. Den allmänna arbetslösheten här och alla vidriga förhållanden, han levat under de senare åren har bestämt honom att bryta sig en bana i annat land -- trots av att han om ett par dar fyller 36 år. Vancouver, British Columbia är hans mål. Men som sagt mera därom sedan. Han skall bo några dagar ute på hemmet som min gäst. Jag väntar även May hit till Stockholm. Hon måste söka en specialist för sin dåliga mage, och kommer då även i tillfälle att träffa och taga avsked av Herbert. Maggie är gåtfull, hon skriver aldrig, och man vet därför ingenting från det hållet f.n.(...) Annars ingenting för dagen. Tusen hälsningar från oss alla härvarande! Din egen trofaste Fader Medsänder programmet för Kronprinsparets resa i U.S.A. Se till att du träffar dem i Juli! What about my Hammond Shuttle?
Long Beach, April 30 1926 Kära Far; Tusen tack för ditt rara brev av den 30 mars. Jag är fortfarande lika glad åt livet och fröjdas åt den befrielse, som kommit. Inte för att våra skulder äro på länge betalda, men det är en andens frihet som betyder så mycket mer än materiell. Sven har $200 i mån. och mat och bostad fritt; jag har $150 och lunch. Det var bara att jag ej kom att tänka på att skriva våra löner ej något avsiktligt undanhållande. Nordisk familjebok måtte vara härlig att ha. Det skulle vara något för mig härute att uppehålla kunskapen om Norden med. Ibland blir jag riktigt rädd så mycket jag glömt av den svenska allmänbildning. Här finns ingen allmänbildning, som du vet. Bara specialisering och ett par tomma fraser rörande några allmänt diskuterade ämnen vars diskussion ej gå djupare än bokstaverna. Jo, du må tro att Gunnar skall lära sig svenska, riktig svenska. Han är nu inackorderad i en amerikansk familj, så amerikanskan får han nog i sig. Men Sven och jag tala alltid svenska till honom. Ja, stackars Sven träffar honom ju inte mer än en gång på flera månader. Ibland tycker jag det är nästan grymt. Gunnar är ingen vanlig baby, förstår Du, utan ett underbarn av godhet, intelligens och -- alla de bedårande egenskaper en sådan liten varelse kan besitta. Det skulle vara roligt att lära sig spanska. Det är i allmänhet det första främmande språket skolungdomen lär sig här, franska eller spanska. De flesta ortsnamn i Californien härleda sig ju också från spanskan. Även här tycks sommaren dröja, och det är väl för jag trivs ej vidare i hettan. Förståss, vi ha redan körsbär och färska grönsaker i alla trädgårdar (i marknaden får man ju det året runt); jordgubbar ha vi haft två månader redan. Men regnet har hållit sig, dvs. det regnar kanske tre el. fyra gånger i månaden. Och det är väl solfläckarna också. Apropå växter och bär har du väl läst om Luther Burbanks död. Det var en svår förlust för California. Vad skulle Californien varit utan honom?! Så läste jag nyligen att Ellen Key är död. Ja, även genius kan ej leva evigt. Det var gränslöst sorgligt att Maggie skulle ha så svårt efter flickebarnets födelse. Hoppas hon är fullt återställd nu. (...) Sven hälsar så innerligen, och jag ber dig hälsa till alla därhemma från oss båda. Innerligen Rosa-Biten.
Long Beach,29 april, 1926 Kära May. Tusen tack för ditt kära brev, som verkligen var en stor överraskning. Det är minsann ej ofta som sådana dyrbarheter hamnar i mina händer. Om ni därhemma bara kunde göra er den bittersta lilla aning om hur jag hungrar efter brev härute i den stora ensamheten skulle ni företaga er att röra pennan litet oftare. Ja, du behövde ej ens röra penna, bara fingra på tangenterna. Det är lite underligt med maskinskrivna brev, de synas så opersonliga -- men de äro millioner gånger mer välkomna än inga alls. Det var väldigt sorgligt att Gie skulle ha det så svårt. Är hon riktigt frisk ännu? Jag är så rädd att hon skall överanstränga sig. Hon har minsann inget att ta på efter vad jag förstår då hon jämt knogat så mycket. Hon har väl hjälp med hushållet i alla fall? Annars ginge det väl ej alls.(...) Du antager Nen redan skrivit till mig om deras flyttning! Kära May, vet du ej, att Nen aldrig skriver till mig. Det är den mest svårlösta gåta jag någonsin stött på. Sista brevet jag fick från henne var i december 1921 (4 1/2 år sedan!) då hon sade att hon ämnade komma ut till mig. Sen dess har jag inget hört direkt från henne. Är det ej härligt att ha bil! Kan man tänka sig en friare känsla än att oberoende av tåg och tidtabeller få susa iväg dit man vill. Jag har två gånger kört upp och hälsat på Sven. Han bor visserligen 300 miles härifrån, men jag gör resan dit på 8 à 9 timmar. Vägarna här äro gudomliga, bara parkettgolvsyta hela tiden. Berg att klättra upp för och susa ned för, men vägarna slingra sig i sakta stigning i ej alls för skarpa bukter. Och gasoline-stationer växa tätt som svampar utefter vägarna och dito garage om det behövs reparationer. Att bila i Californien är uteslutande en njutning. När jag var uppe hos Sven i mitten av mars var hela världen översållad av vildblommor, utom där det miltals sträckte sig fält av apelsinträd med blommor och frukt lika fördelade i antal; frukten i solig orangefärg, blommorna spridande en bedövande doft av ljuvlig sötma. En stor del av färden gick vägen utefter oceanen, alldeles nära vattnet, som brusade in i långa, skummande bränningar; en annan del gick genom bergen, en annan i dalgångar bördiga som sagans land kantade av snötäckta fjällvidder. Du kan tro man njuter av en sådan färd! Varje trip har jag stannat endast tre dagar hos Sven. Så du kan tro resan är ej så besvärlig fast den är väl så lång som från dig till Stockholm. Det är en Dodge jag har nu. Jag är stormförtjust i den. En sån skall ni köpa nästa gång. Mest slitstarka vagn i jämförelse med priset. Utmärkt lättkörd i stark trafik; kör 55--60 miles i timmen om du vill. Jag är physio-therapist på en barnklinik i Long Beach. Förtjusande arbete. Ett nytt företag, som ger mig alldeles oberoende arbete. Trivs väldans bra. Sven är i Bradley, som sagt 300 miles norr om mig. Han har också en utmärkt plats, som väl är. Så det känns skönt att ej behöva vara så ängslig längre. Jag är inackorderad hos en familj, där frun i huset har hand om Gunnar medan jag är på sjukhuset. Familjen består av pappa, mamma och två barn, pojke 13, flicka 15 och så har dom en 5 års flicka inackorderad också. Dom är alldeles galna i Gunnar. Han är också den snällaste pys, som någonsin levat. Önskar du kunde se honom! Och när skall jag få se dina? Det står allt i vida fältet det. Hoppas att ”nästa gång du skriver brev till mig” ej dröjer ett år. Oh, May, jag har aldrig tackat för tidningen, som jag fick i julas. Det var hemskans rart av dig att skicka den. Den härliga Uppsala-tavlan har jag väl tackat för många gånger, men gör det igen för säkerhets skull. Hälsa alla de dina så hjärtinnerligt. Rose
Roses inkomst april Utgifter Lön klinik $150 Utg.........$100 Massage....$ 13 Bilavb.......$21 Dr Lyman $15 Col.Outfit $10 Summa....$163 Summa...$146
Nya Eriksberg den 10 maj 1926 Käraste min Rosabit! Ref. till mittbrev av den 26 april, sänder jag dig den utlovade kompletteringen av detsamma. Ja, nu har Herbert varit här på avskedsvisit hos mig under nio dagar och reste i lördags till Malmö. Planen för resan till Canada var att gå med Canadian-Pacific Railways ångare ”Empress of Scotland” från Southampton den 15 maj. Men nu har den engelska storstrejken omöjliggjort all trafik härifrån eller från kontinenten på England. Frågan blir nu om han får taga en dansk båt istället och slopa Englandsruten. Härom väntar jag underrättelse om några dagar. Ja, du må tro det har varit en oförglömlig tid dessa dagar för mig. Vi hade ej sett varandra på 10 år. Och nu ha vi fått kampera tillsammans i hela nio dagar, fått gå in på djupet med varandra och reda upp gamla härvor -- dock skulle vi nog behöft ännu en vecka, tyckte vi båda. Han har förändrats till sin fördel i flera avseenden, han har blivit så luttrad av sina motgångar i livet och allt det som han fått genomgå i kampen mot att sjunka ned i moraliskt elände under de tider då han som ”strejkbrytar-bas” fick leva bland dräggen under djuriska förhållanden. Han har fått stål i karaktären genom denna kamp och egendomligt nog gått förfinad ur densamma. Man skulle knappast kunna tro, att denna ståtliga, välproportionerade gestalt, med sina vackra händer burit 100 kilo säckar dagar i ända eller att han gröpat i kol och tjärlaster. Rak som en löjtnant och med sina 188 cm i längd iförd brand new dress, imponerade han på litet var här. Visserligen går han nu ovissa öden till mötes i den Nya Världen, men med hans sparsamhet, ordningssinne och erfarenhet i livet bör han kunna slå sig igenom svårigheterna, då han dessutom kan språket ganska bra n.m. Två saker ligga dock emot honom: att han hatar amerikanska bluffen och i sin handel och vandel ej är tillräckligt smart: det andra är, att han nödgats taga ”henne” med sig -- hon som är 52 år och ej kan språket alls skall söka anställning i någon svensk miljö, där hennes matlagnings- och andra huskonster kan göra sig. Stackars min gosse! säger jag. -- Nåja, härom är för tidigt att yttra sig nu, men nog tycker jag att det är för galet, ehuru jag vet av erfarenhet, att hon har en ovanlig smak att kunna klara sin skiva i livets ups and downs. Som förut nämnt, styres färden från Quebec -- (ev. Halifax å linie över Atlanten) över till Stillahavskusten med Canadian Pacific Railway. I staden Vancouver har Herbert skaffat sig förbindelser, bl.a. svenska konsuln och en svensk building contractor, som bett honom vara välkommen till detta veritabla träland. Som det synes skulle jag alltså få två av mina barn boende vid samma avlägsna havskust. Men avstånden äro snart bortelliminerade, påstås det, då man skall kunna både tala och se varandra jorden runt. Dels för att få träffa och säga adjö åt Herbert och dels för att söka en specialist för sin mångåriga magåkomma, kom May hit till Stockholm den 3 maj. Hon hade lilla Britt med sig och stannar ännu några dagar. Du må tro att det var ett evenemang, då vi haft ”släktmiddag” både hos Adlers och hos Erdtmans. I synnerhet var det lyckat hos de senare, då vi även togo ett par fotografiplåtar. Dessa togos vid blixtljus av Folke och blevo dock ej lyckade, tråkigt nog. Så många ha vi emellertid ej varit tillsammans på många år, och roligt var det. Sigurd underhöll oss med sång och spel, improviserade kompositioner om än den ena än den andra av oss, deklamerade sina skaldestycken och ”stod i”. Även Herbert drog några bitar som han skrivit. Alltnog, det var en konstnärlig fläkt över det hela. Jag har haft det rätt arbetsamt under de nio dagarne, enär Herbert ej varit här på 10 år. Jag har varit med honom på visiter hos en del vänner från fordom och visat honom så mycket vi hann med av det nya Stockholm, som gjorde ett imponerande intryck på honom. Då han sedan for voro vi nere vid stationen och såg honom iväg med ett fyrfaldigt leve. Här är ännu ingen ”sommar” -- kallt och ruggigt med tjocka och regndusk. Vi längta efter solen, som lär lysa dygnet om på Nordpolsfararne, som just nu äro i farten däruppe. Amerikanen Byrd gjorde en snabbfärd med sitt lilla äroeplan, medan Amundsen och hans hjälpare mojade med sitt stora luftskepp ”Norge” och ännu ej kommit iväg. Det är så likt Yankees -- duktiga äro de! Jag hoppas att du nu kommit dig väl in i arbetet på kliniken och trivs med det, som du förutskickat. Det är så lugnt att veta det du nu fått fast mark under fötterna och att detta även är fallet med Sven. Forts: den 11 maj May far hem till Trollhättan i morgon bittig. Hon var igår till Dr Öhnell och fick sin dom. Hon hade för litet saltsyra i magen, hade gallsten och dessutom blodbrist (blott hälvten så mycket som det normala). På grund av det sistnämnde måste hon nu ligga till sängs i 4 veckor. Stackars barn, hade hon sökt specialist här förra året, hade hon antagligen varit frisk nu, men vid Mösseberg togo de intet blodprov av henne förra sommaren. Vi få nu hoppas att hon genom lämplig behandling per korrespondens med Dr Öhnell kan bli bra igen. Hon hälsar dig hjärtligt och har fått din adress. Maggie har ju även blodbrist och fick efter sin förlossning ligga kvar på sjukhuset i 11 veckor. Hur hon nu är sedan hon kom hem därifrån, vet jag f.n. ej. De skriva aldrig till mig. Nen är den ende av systrarne här som är vid god hälsa. Hon har emellertid ej fått något som helst arbete i sitt yrke, vilket bedrövar mig, ty det ser problematiskt ut vad familjens utkomst beträffar. Ja, de innerligaste hälsningar sändes dig nu från oss alla här, och må Gud vara med dig, min kära lilla Bit! Trofaste Far
[Brevhuvud] Hotel Anglais (Eda Olsson) P.S.Rekommendera Hotel Anglais, Malmö till vänner och bekanta. D.S. Malmö den 11/5 1926 Kära Far! Först och främst får jag på det innerligaste tacka för samvaron i Stockholm, och för din stora vänlighet, at ha ordnat så bra för mig på hemmet. Vistelsen hos dig kommer att för mig stå som en fyrbåk i livet, ett oförgätligt minne, en fast punkt, på vilken jag kan blicka tillbaka med tacksamhet och glädje. Det var med särskild glädje, jag iakttog, att dina själsförmögenheter fortfarande äro spänstiga, att det ännu är samma ”sprätt på gubben”, som i forna dagar. Detta ger mig anledning hoppas, att vi ännu en gång skola träffas i livet! Detta tycker jag, jag liksom känner på mig. Därför säger jag ej nu -- på tröskeln till fäderneslandet -- ”adjö”, utan ”på återseende”! Har just nu talat med vår agent igen, och har han från liniens kontor i Köpenhamn fått order om, att vi skola hålla oss resfärdiga för att gå med Köpenhamnsbåten kl.3 i e.m. Det är visserligen en del besvärligheter med båtens avgång från Esbjerg, i det de danska sjömännen sympatistrejka, men vederbörande äga gott hopp om, att få arbetsvillig kraft för att taga båten över till England. ”Empress of Scotland” är bestämnd att avgå i ordinarie tid, så det beror blott på den danska båten. I värsta fall kan ju jag låna dem ett finger på rutten. Här är försommaren kommen, träden stå i en skir grönska, blommor i alla Stadens rabatter, sjungande fåglar och spelande vattenfontäner. Varför också förkylningen håller på att släppa sitt järngrepp om mig. (...) jag sänder några rader från Köpenhamn, så du får veta, när jag är på väg. Med de innerligaste hälsningar till Eder alla både stora o. små! Framför min vördnad till fröken Alstermark och min hälsning till gubbarna! Din tillgivne son Herbert Då jag kom till agenten erhöll jag två rek. brev från liniens generalagent i Oslo, vilken jag förut tillskrivit, så nu är jag ganska ”laddad”:
Canadian Pacific Railway Comany. (COPY) Oslo 2 Maj 1926. Mr. Langkron Industrial Agent. Vancouver B.C. Dear Sir:-- This will serve to introduce to you Mr Herbert Sundström of Malmö, Sweden, who is going to Canada to settle. Mr. Sundström is an experienced Forester and Lumber man, and is desirous of obtaining employment in the lumber trade. He comes prepared to accept any ordinary employment, and I trust that you will see your way clear to introduce him to firms, who may need his services. Anything that you may do for Mr Sundstrom will be appreciated. Faithfully yours Peter Myrvold Canadian Pacific Linien. -- Malmö--Amerika. UTVANDRAREKONTRAKT N:R 96134 emellan J.H.W.Kullander i Stockholm af Kungl.Kommerskollegium antagen utvandrare-agent samt nedan antecknade utvandrare. Jag J.H.W.Kullander förbinder mig härigenom att, på sätt här nedan närmare omförmäles, från Malmö till Vancouver B.C. i Nordamerika befordra nedan antecknade utvandrare emot en redan erlagd och härmed kvitterad betalning af Kronor 596:-- däruti jämväl äro inberäknade de vid landstigningen i Amerika möjligen förekommande avgifter af allmän beskaffenhet. Resan sker från Malmö den 11 maj med ångfartyg eller ångfärja och järnväg 3:dje klass först till Köpenhamn i Danmark, därifrån inom 24 timmar efter slutad tullexpedition med ångfartyg å mellandäcks-plats till Hull eller annan hamn på ostkusten i England eller med järnväg å 3:dje klass till Esbjerg i Danmark, därifrån inom 24 timmar efter ankomsten dit med ångfartyg å mellandäcksplats till Harwich eller annan hamn på ostkusten i England , och därifrån inom 24 timmar efter slutad tullexpedition med järnväg å 3:dje klass till Liverpool i England, och därifrån inom 12 dagar efter utvandrarens ankomst dit med oceanfartyg å mellandäcks plats omedelbart till Quebec i Nordamerika. Därifrån befordras utvandraren genast efter slutad tullexpedition och öfriga formaliteter med järnväg å 3:dje klass till Vancouver B.C. Canada. För ovannämnda avgift erhåller utvandraren jämväl god och tillräcklig kost och vård från Malmö samt logis under uppehållen å mellanstationerna, allt till landstigningsplatsen i Amerika. Dessutom befordras och vårdas ända fram till bestämmelseorten resgods fritt till 260 kubikdecimeters utrymme å ångfartyg och till 65 kilos vikt å järnväg åt utvandrare öfver 12 år (...) Anser sig utvandraren äga anledning till klagan däröfver, att han icke åtnjutit den rätt och de förmåner, som på grund af detta kontrakt bort honom tillkomma, skall han för erhållande av en godtgörelse, hvartill fog må förefinna, skyndsamt göra anmälan hos närmaste svenske konsul. Skulle utvandraren vid ankomsten till Nordamerika af vederbörande myndighet därstädes förbjudas att dit invandra, och kan det icke ådagaläggas, att detta förbud är föranledt af förhållanden, som inträffat först efter det detta kontrakt upprättats, förbinder jag mig härigennom att återgälda utvandraren betalningen för bortresan samt att på min bekostnad ombesörja hans återresa till Malmö tillika med hans underhåll till dess han dit återkommer samt befordran och vård af hans medförda resgods. Härjämte förbinder jag mig att, om sådant från utvandrarens sida påkallas, låta alla tvister om tydningen af detta kontrakt och utvandrarens rätt till ersättning afgöras af fem gode män, af hvilka utvandraren utser två, jag, eller, i fall af tredska, Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län i Sverige, två, samt sistnämnda myndighet den femte. Godkännes såsom upprättad i öfverensstämmelse med kgl. förordn. den 4 juni 1884 och kgl. kung. d. 28 sept. 1893; betygar Malmö i poliskammaren d. 11/5 1926 D.Bergström Herbert Sundström /Passagerarens namnteckning Utvandrarens namn och yrke eller titel -- ålder --hemortskommun och -län. Gustaf Herbert Wilh. Sundström -- 36 -- Riseberga Kristianstads län Malmö den 11 Maj 1926 -- J.H.W.Kullander genom Adolf Krofall [?]
Nya Eriksberg den 16 maj kl. 11 f.m. 1926 Kära min gosse! Nyss fått ditt brevkort, skyndar jag att kasta ned några rader till dig, ehuru det synes mig tvivelaktigt att du hinner få detta före din avsegling från Antwerpen. Med oro och spänning har jag följt den engelska storstrejkens gång, men insåg snart att då sjöfolket både i Danmark och här beslöt ”sympati”, det skulle uppstå hinder för din resa över England till överenskommen dag. Min gamla plats Antwerpen, där jag vistats så mycket och varifrån jag seglat i Red Star Line några resor fram och tillbaka över Western Ocean, får du alltså studera. Den är nog ej alldeles sig lik efter världskriget, tänker jag. Du reser väl upp till ”lilla Paris” dvs. Brussel? Hedvig kan ju då få en liten ersättning för det stora ”P”. Ja, Herbert, tack för ditt kära brev från Malmö. Även för mig blev vår samvaro ett oförglömligt minne för min återstående tid! Innerligt tackar jag Gud att jag fick träffa dig och erfara att du blivit en verklig man, luttrad i livets kamp. Jag känner nu att jag kan fullt lita på dig och att, hur det än går för dig f.ö. du aldrig kommer att sjunka moraliskt. Tiden tillåter ej just nu att jag går in på djupet i detta ämne, men jag skall i ett kommande brev göra det. Och tack för din gentlemanlika uppmärksamhet mot Fröken Astermark, som hon tillfullo uppskattade! Hoppas nu att du ej får det sämre på resan över än du beräknat få ombord på ”Empress of Scotland”. (Du har skrivit namnet litet otydligt på den båt du går med.) (...) Sigurd är ute på ”turné ” för att göra uppvaktningar hos tidningarne i landsorten. Beklagligtvis kan jag ej inse nyttan härav, ty jag tror ej ett dugg på hans företags framgång, mig synes det hela tröstlöst. -- Måtte du nu fått kol på din förkylning, så att du kan stå stark ”som en gud”, då du beträder Canadas jord, för att med hjärna och muskler skaffa dig ”en plats i solen” i den Nya Världen. Alla hälsa vi dig och vifta ett farväl då du lämnar Europas klassiska ”terra”! Din tillgivne och trofaste Fader Bill
Ombordpå S/S Minnedosa 27/5 1926. Kära Far! Ja, nu äro vi snart i Amerika. Vi se New Foundlands snötäckta höjder redan. I dag är nordlig vind och full vinter på däck. Men vi hava en härlig Lounge att vistas i, så klimatet inverkar ej menligt. Då jag skriver detta är här mysik och song, samt alla bord besatta av kort- och schackspelande passagerare. Detta är idag. De föregående 3 dagarna ha vi haft gott om utrymme här uppe, ty de flesta ha varit anfäktade av sjösjuka. Från min synpunkt sett har ju ej sjögången varit något att tala om, utan jag har tvärtom njutit av den, men flertalet ha legat i sina kojor. Andra ha försökt vistas uppe, men ha visat ett märkvärdigt blekt ansikte. Då och då ha de smugit sig ut, och lagt av sin tribut åt ”Neptunus” -- för att nu ej tala om dem, som varit för apatiska att ens flytta sig, utan ”tributerat” gröngula saker precis där de suttit. Ja, vet du. Detta var en ny erfarenhet för mig, att folk verkligen kunna bli sjösjuka av den sjögången! Det är för mig ofattligt och förvånansvärt. Hedvig har naturligtvis också legat i kojen alla 3 dagarna. Bara hon reste sig upp kräktes hon. Det var verkligen ett ynkeligt släkte, men nu när sjögången är över, äro de alla ”malliga” igen. Du må tro, vi haft många besvärligheter på resan. Det började ju i Malmö, där vi fingo vänta 3 dagar, då ingen båt till Köpenhamn kunde avgå. I Esbjerg fingo vi en sabla båt-balja som heter ”Primula”. Där blevo vi instuvade att ligga i -- akterpiken!! De hade näml. ej tillräckligt med platser i 3dje klass hytterna, utan hade arrangerat ett slags logement där nere bland trossar och bråte. Ingen rengöring, utan endast placerat 20 kojor bredvid varandra i 2 våningar. Fy sablarna här ville jag ej ligga, utan gick till pursern och klagade. Stuva in hederliga svenskar på det viset! Skandal. Då fick jag verkligen komma in i en 3dje-klass hytt. Tur för dem och för mig. Hedvig hade redan förut erh. 1:sta klass hytt. Ja, så seglade vi! Byttan rulla och folket kräktes. Men där var verkligen rullning -- till min odelade förnöjelse! Så kommo vi till Antwerpen på söndagkvällen, medan regnet strilade ned och allt såg dystert ut. Vi stoppade ombord till måndag morgon, då vi medföljde vårt gods till Liniens kontor, och blevo där hänvisade ett skapligt hotell. I A. var sabla billigt. Det första jag gjorde var att köpa en silkehalsduk (läcker) istället för min den där fula, du såg. Den gick på 22 fr. = ca 2:50 kr. Vad sägs! Den skulle säkert kostat sina 15 kr i Sverige. Jag köpte även 1/1 flaska 3-stjärnig Hennesy för 30 fr. Du kan själv jämföra med priserna hemma. Vi embarkerade på ”Minnedosa” den 18 kl.7 em., samt avgingo från Antwerpen på lördag kl.6 f.m. 19/5. Jag var den enda på däck av oss 7 skandinaver.(Vi äro 4 svenskar och 3 danskar, som ha haft sällskap från Köpenhamn.)-- Anlände Southampton kl.5 f.m. 20/5. Efter at ha intagit passagerare och en del last, samt 3 fullastade jernvägsvagnar post, avseglade vi kl.3 e.m. -- till Cherbourgh i Frankrike! Har du hört på tusan, och jag, som trodde, att vi skulle gå direkt från South. Anlände Cherb. kl.1 f.m. 21/5. Här var meningen , att vi blott skulle ligga en timma för uppstigning av franska passagerare, men en cylinder hade gått läck, så det togs oss ända till vid 3-tiden på e.m. innan vi kunde lätta. Under tiden hade vi fått ett stort bekymmer, som åstadkommit stort missnöje bland oss skandinaver. Saken var näml. den, att vi alla som kommit ombord i Antwerpen blivit hänvisade att vistas i främre delen av fartyget, men alla (engelsmän och andra) som stigit på i England, få bo akterut. På så sätt blevo vi hänvisade till 2 st. små sällskapsrum i fören, som rymma ca 10 personer stycket. Då antalet passagerare därframme är 400 st. Detta är en s.k. ”kabinångare” näml. blott med 2 klasser: kabin- och 3dje-, men genom den stora skillnad de här ombord gjort mellan engelsmän och oss andra nationer (5 à 6) blir det 3 klasser. Engelsmännen skulle ensamma ha tillträde till det härliga akterdäcket och dito Loungen, men vi skandinaver skulle bli sammanpackade förut bland galicier, polacker, holländare, belgare, letter och tusen andra sorter. Undras då på, att vi blevo förbaskade? Jag, som genast hade blivit vår ledare, på grund av kunskapen i engelska, funderade då ut det ändamålsenliga med passerkort för oss skandinaver till aktern, varför jag tog pojkarna med mig till Chief Officer. På vältalig (?) engelska framlade jag våra anmärkningar och önskemål -- och verkligen -- han förstod så väl vår indignation -- och utskrev de önskade passen. Nu ha vi det överdådigt. Jag är säker på, att man ej kunde fått det bättre på någon svensk båt.-- Under härligt solskensväder gick så färden till -- Qweenstown på Irland, där vi togo ombord en del Irländare. Så hade vi då kört runt halva Europa för att uppsamla passagerare. I Q. lågo vi blott en timma, som väl var, ty nu hade jag hunnit bli trött på att kryssa i Kanalen. Sedan ha vi, som jag förut skrivit, haft det gott hela tiden. I går var här biografföreställning, varvid de visade -- samma film om Canada, som jag sett i Ljungbyhed! Vi ha det senaste dygnet gjort 408 mil. Det blir över 16 knop. Det skulle jag ej trott, om jag ej sett besticket. Den 28/5 Nu äro vi ett gott stycke inomskärs. Gå upp i St.Lawrence-floden i morgon och ankomma till Quebec i morgon kl.11 f.m. Sedan få vi naturligtvis ett sabla jobb med förtullning och allt, innan vi gå på tåget. Sänder härmed de hjärtligaste hälsningar till alla syskonen samt är Far innerligt hälsad av tillgivne son Herbert P.S. Att ”krossa” Atlanten var då en riktig leksak, då man får gå och ha det så här bra. D.S.
Roses inkomst i maj Utgifter Lön klinik $150 Utg...........$170 från Sven..$ 35 Till Sven.....$51 Bilavbet......$21 Col.Outfit....$10 Tull duk.......$ 1 Summa $185 Summa......$253

---

Back Back to Intro Next

---

Created : 2 July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1926A Book (58 pages)