Family Letters

En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W. Sundström alias Bill Shark 1923B

~ 1923 ~
Back Back to Intro Next
Amerikabreven
S.F. 14 Sept.23 Käraste May -- tusen tack för ditt brev skrivet i juli.(...) Oh! ha ni bil! det är väl förtjusande, inte sant? Vår fröjd är dock gången, för hur det var måste vi sälja den i alla fall. Den var liksom lite gammal, du vet, och hotade att när som helst falla ihop till en skrothög. Skapligt pris fick vi för den i alla fall. En bilmekaniker köpte den, för att bygga om den själv. Lustigt i alla fall vad jag tycker ”Overland” låter olika nu mot då jag var hemma. Få ni fatt på en Buick råder jag er att köpa en sån istället. Du lär dig väl att köra? Det är så gränslöst kul!! Och ej ett smul svårt -- om man ej är nervös. Tack för allt du talar om om allahopa därhemma. Det är bara Far som skriver till mig annars. Jo, Mor också så ofta hon orkar. Men jag vill ej alls begära av Mor att skriva varken ofta el. långt, för hon stackars liten har ju varit klen igen. Men får jag brev från henne är det som att få en dyrbar skatt. Jag vrider och vänder på kuvertet och näns knappast öppna det, ty det är som att öppna dörren till en helgedom! Mors sista brev lät så nedstämt. Oh! om jag finge krama om och muntra upp liten Moran om så också för en timma bara. Att det är fem år nu sen ni gifte er! Minns du (...) och hela gänget vi hade så roligt med? Och resan till Stockholm, då vi båda va så glada att få sitta stilla i lugn och ro i flera timmar. Och gardinen till Hugos rum, som jag klippte fel och måste skarva upptill? (Du ser, att jag inte glömmer mina synder så fort.) Själva bröllopet mins jag mindre av.(...) Apropå bröllop tycker jag det var synd att du ej skickade brudslöjan den gången jag bad dig. Så kunde jag burit den i alla fall jag också, fast det troligen blivit i ett paket under armen, för brudslöja passar precis ej på en sån där kontor-inrättning, där man inte skulle tagit av sig galoscherna en gång om det varit regnväder.(...) Men jag fick ju risgryn på ryggen i alla fall -- kastade av ett negerherrskap, som kom efter oss i tur. Vår bröllopsresa var runt några kvarter i bilen och bröllopsmåltiden en enkel lunch i ett hörn inne på ett kondis. Bilen var förresten vårt enda hem. Vi bodde annars ingenstans. Det gör vi däremot nu. För första gången ha vi slagit oss till ro i något man skulle kunna kalla hem. (...) Ja, det blev S.F. trots att vi nog helst skulle velat bo i Oakland. Men Sven har anställning här nu och jag med (...) huset är byggt i en backsluttning, som de flesta hus här. (Somliga hus äro femvåningshus sedda framifrån och tvåvånings bakifrån eller tvärt om. Lustig stad må du tro.) När man kommer in går man upp en liten trappa och kommer så till hallen som är stor och trevlig med två stora fönster. Därifrån går dörrar till vardagsrummet med öppen spis, till matsalen och köket. Mellan vardagsrummet och matsalen är det skjutdörrar. Från köket kommer man ut på en bakveranda där det är bassänger för tvätt och så kall-skafferi. Utanför detta är en förstugutrapp, som leder till bakgården, vilken ännu blott är en förvildad och oskött trädgård. Men där skall nog bli fint med tiden (...). Jag sände en klänning som jag broderat till Lizzies Sol, men som jag ej är säker på om den ej är för liten, bad jag Lizzie skicka den till Britt om Sol ej kunde ha den. -- Om du skickar något till mig är allt välkommet vad det än är. Kanske jag dock helst ville ha något till babyn, som jag väntar vid jultiden. Eller påstod jag nyåret förra gången jag skrev? Faktiskt är att jag vet ej själv riktigt när det blir. Millioner hälsningar Rose Skriv snart är du rar!
Roses inkomst i september: Utgifter Lön U.Pl.Hosp. $100 Hyra $20, gas o. el $2 Massage $5 Spis $8. Soffa $14, Sven $23 Sängkläder $4 Mat o. hushåll $22 Resor $2. Tvätt $6 Porto $1. Bio $1, Till Sven $4 S:a $128 S:a $84
Nya Eriksberg den 25 Sept.1923 Käraste min Rosabit! Du raraste av töser! Jag skulle nästan vilja äta opp dig! Oändlig tack för ditt kära, långa och intressanta brev -- den samlade kontentan av 4 månaders ”torka”. Jag har förut sagt dig, att min själ undermedvetet står i någon slags kontakt med dig, därborta i Vilda Västern. Dagen innan ditt brev anlände kastade jag helt plötsligt mitt arbete och tog fram ett konseptpapper och skrev ned en lång litania av ”reproaches” till Biten, som tycktes ha fått för sig, att Far ej längre stod inom intressesfären.-- Jag är därför mycket gladare nu! (...) För att följa ordningen i ditt brev: Du får nog vänta ett bra tag innan de verk, jag nu håller på med, kan läsas av dig. Ty förhållandet är detsamma med det, som med ditt arbete -- att det tager minst ett år i forskningar, innan det kommer i system och stil. Det blir två verk: ett rent historiskt, omfattande 100 år av landets koloniella utveckling och öden, samt ett skönlitterärt på historisk grund med starka maorimotiv och naturbeskrivningar från ”mitt underland”. Mången gång tvekar jag nästan tro på att jag någonsin får allt detta tryckt, då jag n.m. ej kan förlägga själv. Jag har lagt mitt verk i Guds hand, må Han bistå mig! Vad ditt arbete beträffar trodde jag, att det egentligen var Dr Cary, som skulle skriva en bok, som du skulle ge ditt värdefulla bidrag till angående svensk gymnastik. Nu uppfattar jag det så, att du ensam kommer att stå för saken -- och det är något allvarsammare ändå! Insamlingen av materialet blir, som du säger, ett drygt arbete -- men sedan råder jag dig till att söka få någon språklig-litterär vetenskaplig hjälp av en kompetent ”inföding”. Som jag först uppfattat det skulle syftet med din bok vara att upplysa om och framhäva den svenska gymnastiken och dess företräden. Om jag ej misstagit mig om detta, så anser jag visserligen, att en smidig anpassning efter amerikanska förhållanden måste göras, men att svenskheten ändå får sin givna hedersplats. Det stora felet med svenskar i allmänhet i anglosaxiska länderna är att de äro alltför ”klena i ryggraden” och låta den inhemska omgivningen trycka ned och förkväva deras nationella kynne. Jag är glad åt att du alltjämt känner dig svensk -- och så förbliv, om du också stannar i Amerika aldrig så länge!! (...) Ditt brev kom mig tillhanda på 17 dagar, alltså var det i Stockholm på 16! Det är nog som du säger, att det måste vara flygpost nu och att vi således, effektivt sett, minskat avståndet oss emellan. Och sen kommer snart Atlanter flygposten!! Det var roligt höra vad du hade för job i Frisco. Undra inte på det du! Det är så naturligt att man vill veta arbetets art m.m. (att det var inom ditt yrke, förstod man naturligtvis). Jag skrattade gott, då jag läste om dina ”ship yards” funderingar. Jo, jag förstår hela det klabbet. På svenska kalla vi dem med det gemensamma namnet varv, men variera med ”verkstad” (som t.ex. Motala verkstad) och ”verk” (som Göta-verken = Sveriges största varv, där pansarfartygen byggas). Jo, min Bit -- Moran har nog talat om, att du är ”in the family way” -- en nyhet, som ej alls kändes som en sådan för mig, ty jag hade en stark förnimmelse av den saken långt förut -- hur underligt det än låter! Måtte det bara bli en pojke, då vi nu ha så många flickor i vår ”dynasti”.-- Jag vet ej heller hur utsikterna för de andra ligga till, men för närvarande finnes det elva födda barnbarn i livet. Du kanske undrar -- men jag antar att du redan hört en del saker i samband härmed?? I början av denna månad överraskades jag av ett meddelande om att Nen och Sigurd anlänt till Stockholm och att Sigurd tagit sin bostad hos sin far och Nen jämte sina två flickor hos Adlers. Jag undrade och jag väntade att Nen skulle ringa på ut till mig -- men varken hon eller Mor eller Adlers lät höra av sig. Jag väntade i fem dagar -- men då reste jag in till staden för att lösa gåtan, ehuru jag då ej var så tilltalad av att få göra Sigurds personliga bekantskap. Nen var ej hemma då jag kom, utan var ute något ärende för att träffa Sigurd. Jag fick då se en flicka på två, tre år som lekte med lilla Solvig och frågade vem det var, och då jag ej fick svar, men såg på mors ansikte, förstod jag att här förelåg en sorglig överraskning. Som vanligt, fick jag undvikande svar och måste pumpa ut sanningen ur Moran. Vad jag då kände, törs jag ej tala om -- Stackars min Nen, som jag varit så stolt över!! Namnet på barnets far har jag hört, men jag lade det ej på minnet. Han är av den sorten som är ”oförmögen” att fullgöra sina skyldigheter -- ej ett öre har Nen fått under tiden som hon i Danmark (där barnet vistats hos ett folk) fick betala en skandalöst hög summa i månaden för barnet. Men ”intet ont, som ej har något gott med sig”. Jag fick härigenom förklaringen till Nens besynnerliga beteende mot oss alla -- att hon aldrig skrev och ej betalade in sina pengar åt morans underhåll. Jag fick så även veta, att lilla Sols förtidiga födelse orsakades av den chock Nen fick, då brevet från Danmark kom och fordrade henne på Kr 700 -- som hon ej mäktat betala och därjämte förständigades att hämta barnet.-- Det var som en dimma lättat för mig, och jag såg hennes äktenskap med Sigurd i en helt annan dager. Jag fick träffa dem som hastigast på kvällen och dagen därpå kommo de på min önskan ut till Hemmet. Sigurd omtalade hela sin levnadshistoria för mig, varigenom mycket förklarades för mig, som hans morbroder i sina uppgifter till mig påbördat honom som rena skändligheter. Det visade, att en sak kan ha två sidor. Han, å sin sida medgav att jag knappast kunde ha värdesatt honom annorlunda, än vad jag gjort, då jag ej kände orsakerna, blott verkningarne. Det visade sig även, att han -- ehuru han, som konstnärer i allmänhet, ofta handlat överilat och lättsinnigt -- dock varit förföljd av en genomgående ”otur” i livet.(Naturligtvis ofta framkallad genom detta lättsinne.) Vi äro emellertid försonade, han och jag, och det kännes skönt, må du tro! Hoppas blott att min nuvarande uppfattning ej framdeles behöver ännu en gång korrigeras. Vad Nen beträffar måtte hon ha fått gå igenom gräsliga bekymmer. Och att tänka sig, att den härliga och intelligenta tösen skulle låta fånga sig av en sådan i allo ovederhäftig och -- efter vad jag nu kan döma -- ovärdig person -- det hedrar Sigurd att ha tagit sig an barnet och träda i fars ställe. Sigurd har nu ryckt upp sig något synes mig. Han har skaffat sig ett litet lån i Umeå och är i nu i full fart med att sätta upp en ny egen tidning: ”Söndagsbladet för Västerbottens Län”. Han föreföll mig ej vara dum alls i affärer, hade goda idéer och affärsrutin. Frågan är dock, om han är ordentlig, parant och ordningsfull i affärer -- en sak jag gärna vill ha bevis på, innan jag yttrar mig om. Däremot fick jag bevis på, att han både är skald och kompositör och sångare (ehuru hans röst farit mycket illa) -- men det där renderar honom så litet. Som alla sådana ”övermänniskor” är han impulsiv och kanske därför ombytlig -- ja, man vet intet -- intet. Hoppas, att Nens stora kärlek till honom må föra honom å rätt spår. Den ”villervalla” du säger dig fått fram i brevet, på grund av de bizarra tankestörningarne, tycker jag är alldeles förtjusande. Låt du dina tankar dansa ner på papperet så där omedelbart. Det santerar fadershjärtat! Du kom med en idé, som varit min egen sedan länge, länge: att få tillstånd ett släktmöte. År efter annan ske nya utvidgningar och kedjan blir allt längre, länkarne allt flera.-- Det är så innerligt roligt att se sin egen tankegång återspegla sig på så stora avstånd. Mycket ovisst är det ju om man (dvs. jag och mor) får vara med på en sådan säregen högtid här i livet. Jag vet alltför väl huru lätt planer ramla -- men ofantligt roligt skulle det dock vara.-- Så är det det nya hemmet! Ja, det var en angenäm nyhet! Det var betydligt ”lappigt” som det varit för er. Ingen stadigvarande boning -- än här -- än där.(...) Jag har länge väntat på att få höra något direkt från Sven.(...) Mor är ju ej alltid så bra, men ”hon hankar med” och är vid rätt gott humör. Själv är jag betydligt mera ansatt av mina krämpor än i fjol, och det är därför skönt att ha en fristad -- om också man ej alltid är nöjd med förhållandena här på platsen -- i synnerhet då man behöver hålla diet. Det har regnat hela augusti och nära nog hela september, så att den lovande skörden tagit stor skada. Och nu är det åter höst -- sommaren förbi (knappast varit någon).(...) Skriv snart! Din egen trofaste Fader Bill
San Francisco Okt.9 1923. Kära Moran! Tusen tack för ditt långa brev skrivet mer än två månader sedan.(...) Fick kort från Sigurd, Nen, Lizzie och Folke från en ”källare” i Stockholm.(...) Just nu fick jag brev från Far. Där skriver Far om Nen och Sigurd. Jag är så glad att allt är uppklarat dem emellan. Och att det ej längre behöver vara några hemligheter. Det är så svårt att hålla reda på vilka som vet vilket. Nej, allt öppet och ärligt; det är enda sättet att få ett harmoniskt familjeförhållande med sann vänskap och förståelse. Jag var nog så undrande hur du skulle reda dig ensam i somras. Ledsen är jag, att du ej fick mer trevnad. Du låter så nedstämd lilla Mor, och det gör mig så ont eftersom du annars alltid varit så uppmuntrande och glad och sett ljust och tillitsfullt på allt. Allt jag har av den förmågan har jag lärt av dig.(...) Inte får du tänka att du ligger oss ”till last” på något vis eller är en ”tärande medlem” i samhället. Tänk på vad du uträttat för samhället och att det endast är rättvist att du nu för första gången skall mottaga för din egen räkning. Sven har nog haft ”ett gott hem” fast förhållandet mellan Sven och hans far aldrig kunnat kallas gott. Han säger, att han aldrig fått ett vänligt ord från sin far utan tvärtom ansetts som en odugling vad han än företog sig. Hans mor har dock alltid varit god mot honom. Förhållandet mellan hans föräldrar har ej heller alltid varit det bästa, så från barndomen är Sven van att se och höra uppträden och familjescener. De andra barnen [5 st] ha troligen ej fått lida för det så som Sven har. Och en utomstående kan ju endast se hur hemmet ter sig från det yttre. Nu är nog allt bra och harmoniskt. Sven skriver dock aldrig till sin far eller han till Sven. Jag skall försöka få dem att närma sig varandra. Det var roligt och bra att du gav duken till Nen som lysningspresent. Jag har just varit ledsen att jag ej kunnat ge något varken till Nen el. Gie som lysningspresent. Nen har nu visserligen ej ens lyckönskat mig (el. något dylikt) sen jag gifte mig. Men just därför att jag vet hur det känns att bli likgiltigt behandlad så är jag glad att Nen har en lysningspresent från mig så behöver hon ej känna för mig som jag för henne ( = besvikelse). Den röd och vita bomullsduken bleve jag förtjust att få. Och staken vore förtjusande att ha också, det kan du väl förstå. Inte menade jag att du skulle bestyra om avsändandet. Jag tror alltid att ni alla därhemma fortfarande höra ihop och att om jag ber dig om något du kunde be någon av de andra uträtta det. Och så hade jag hoppats att du kunde fråga flickorna om de saker de ”tagit i förvar” och om de ej kunde avstå något till mig och skicka iväg. Att jag ber hjälper ej. Bad Maggie för mer än ett år sen om några böcker jag gärna ville ha, men hon har ej svarat på det! Men för dig ville de göra allt, det vet jag, därför bad jag dig förmedla det. Du får vara den sammanbindande länken emellan oss. Om du ej funnes, Mor, är jag rädd att vi systrar bleve än mer splittrade och främmande för varandra.-- Men är det besvärligt så bry dig ej om att tänka på min bön och sänd ingenting. Jag är van att försaka glädje.-- Inte har jag begärt att någon skulle köpa något åt mig, jag bara önskade några minnen från hemmet. Jag kan ej hjälpa att jag är så fäst vid minnena från min uppväxttid att jag önskar några småting som äro mer konkreta minnen och ge mig en känsla av hemtrevnad och glädje. Förlåt att jag begärde något sådant. Inte ens du förstår mig; det visar att jag begärt för mycket.-- Sen i mitten av maj (eller var det i slutet ) har jag ej haft en smula besvär eller illamående eller något. Allt har varit utmärkt och jag har precis varit som vanligt till för ungefär en månad sedan, då arbetet började bli litet besvärligt. Därför ville Sven ej att jag skulle hålla på längre, så jag slutade till den 1 oktober. Förut i somras i slutet av juli hoppade jag ännu på huvudet från ”tornet”, när vi badade. Så du förstår att jag är all right. Det är dock härligt att ej ha knoget längre. Inte för att det precis tröttade mig eller ansträngde mig så rysligt men det var så tråkigt att gå omkring bland patienterna: Inte för att jag är så rysligt stor, eller rättare ej var för två, tre veckor sedan, men i alla fall. Ännu har jag ej varit till någon doktor, men skall väl gå i nästa vecka eller så. Jag vet ej varför jag skall gå dit, för jag känner mig så bra, men man bör ju ta prov på urinen. Jag tror att lillan kommer i mitten av december. Inte för jag riktigt vet om det blir i början av dec. el. i början av jan. så jag tar mitt i och beräknar mitten av dec. el. omkring jul. Får se om doktorn kan räkna ut det. Jag säger alltid ”hon” och ”flickan” men Sven säger ”han” och ”pojken”. Far sa, han önskade det blev en pojke. Så få vi väl hoppas det då ,så att de ej bli besvikna. Det blev ingen semestertrip av. Vi flyttade i st. hit till huset och ordnade med det, som du läste i brevet till far. Vi trivs oändligt bra här och det är så härligt att nu ha ett riktigt hem. Önskar vi någon gång i framtiden finge pengar så att vi kunde köpa det. Nu får du ej vara ledsen och nedslagen och sorgsen mer, Moran. Det vore så gränslöst sorgligt om du skulle fölora din spänstiga ésprit. De hjärtligaste innerligaste hälsningar. Sven hälsar. Rose
Nya Eriksberg den 30 Oktober 1923 Käraste Rosabiten! Antagligen är nog ditt svar å mitt brev av den 25 sept. på väg -- men jag har en särskild sak att skriva om idag. I mitt brev av den 8.de aug. skrev jag om Greta Müntzing, som du kanske minns. Igår var jag hos familjen M. på en gentil avskedsmiddag med anledning av Gretas avresa till Göteborg för att embarkera på Johnsonliniens M/S ”Canada”, som avgår någon av de närmaste dagarne och via Panama-kanalen efter en sex à sju veckors färd bör ha hunnit till San Francisco. Greta är mycket ledsen och förvånad att ej ha hört något vidare från dig sedan du skrev om att hon skulle komma till dig! Hon har nu emellertid skaffat sig en hel del adresser till vederhäftigt folk i Frisco, vadan hon känner sig lugnare. Jag har även uppgivit din nya adress, vilken hon ej hade en aning om, naturligtvis. Hon får göra en utomordentligt intressant resa och vi ha alla känt oss mer eller mindre avundsjuka på den grund. Hon är nog åtskilligt bortskämd, min kära Greta -- och jag har sagt henne, att hon får nog se på annat, då hon skall pröva på i Amerika. Det kommer att göra henne gott, tänker jag. Hon kan blott lite skolengelska, men hon har tagit litet lektioner nu för att få bättre uttal. Vidare har jag inplantat hos henne att förbli svensk till sinnet och att hålla vår fana högt och hävda den svenska gymnastikens runor med den äran. Det skall bli intressant att sedan se hur hon lyckas. Jag mottog till min stora glädje ett litet brev från Sven, för vilket du får framföra mitt tack. Jag skall besvara det om någon tid. Här är fortfarande ett tråkigt och regnigt höstväder, och jag läste just idag om, att den amerikanska solforskaren C.G.Abbot, chef för astrofysiska institutet i Washington sagt att vi ännu ett par år framåt ha att motse lägre temperatur, stormar och rubbningar i atmosfären, på grund av solens minskade värme-utstrålning under den 17 åriga cykeln, vars minimum bör infalla 1924. Snygga utsikter! En sak, Rose! Hur skall det bli med förnyelsen av Geographic Society Tidskriften för nästa år? Sköter du om det, som ”julklapp” åt mig, eller hur? I annat fall ämnar jag sända pengar till Washington -- men hur mycket? Moran och alla här äro krya och hälsa! Nils Folke går igenom en intendenturkurs här i Stockholm ”för meriter”. Hälsa Sven! Din egen Fader Bill
Roses inkomster okt. Utgifter: Av Sven $120 Cook (balance) $30 Hyra $40, vattenräkn. $2, Mat o.hushålln.$34,.tvätt $2 Resor $1, tidning $2, porto $1 Frans o. garn $1, målargrejor $1 5 räkningar för sept. $22 Present $1, till Sven $7 S:a $120 S:a $144
Stockholm, Södermannagt 9.III den 5 nov 23 Tack käraste min lilla Rose, för ditt brev dat. den 9 okt och som jag erhöll den 30 okt. Det hade således ej ”flugit” så fort, som det du skriver om att du fått från Far nu senast. Tack! emellertid och för allt det du skriver om. Måtte allt gå väl då din lilla baby tänker komma till denna världen, vilken dag och månad det nu blir som liten känner sig stark nog att skåda dagens ljus. Men var ändå försiktig och rädd om din hälsa. Det är ju stort o. skönt att du nästan hela tiden varit kry och till och med hoppat från ”tornet”. Jag har hört att i U.S.A. ej finnes några akuschörskor och ej några s.k. förlossningshem, så du får väl sålunda anlita läkare tänker jag. Var bara lugn och tag saken helt naturligt så går nog allt så bra. Det var ju rart att du slutade ditt arbete på sjukhuset så är du nu uthvilad och stark att mottaga det lilla barnet, och smärtorna som komma.(...) Och i torsdags (1 nov.) kom Far hit och fick då läsa brevet från dig, som jag fått för ett par dagar sedan och han var så belåten med alltsammans du skrivit (...) och nog vore det väl skönt om ni med tiden kunde få råd att inköpa huset. Det går kanske fortare än ni tänkt ifall Sven får sälja sin uppfinning som jag hört av fröken Bengtson att han skrivit till sin moder om. Ja, give eder lycka och välgång. ”Kovan” är allt bra att ha´ i alla fall. Även om man är en ”utböling”, som Rose en gång skrev att vi härhemma ansågo henne vara. Men då misstog Rose sig så kollosalt så det tror hon inte. Man kan väl ej alltid ”ha tungan i näven och vifta med den” heller. Ibland känner man mer än man uttalar.(...) Från Maggie har jag ej haft brev sedan i jan. i år. Men 30 okt. fick jag postanvisning på 50 kr från henne. May skickar som vanligt 90 kr i kvartalet och Lizzie vill ju nu ha´ 75 kr i mån. för mig sedan jag nu har lilla rummet ensam. I somras satte Folke upp en mellanvägg i barnkammaren, så nu ha´ Gun och Barbro en avdelning och Göran med Torbjörn en; under det Solvig har sin säng i sängkammaren. Så nu har jag det innerligt lugnt och trevligt. Städar och ”tömmer”, samt eldar åt mig själv. (Lizzie består veden.) Just nu, kl. tu, har jag brasa och så snart den brunnit tillräckligt skall jag koka mig förmiddagskaffe i min lilla bruna panna. Kaffet består jag ”själv”, men det övriga får Lizzie bestå. Än är ej brasan så långt nedbrunnen att jag törs sätta in pannan, men nu skall jag mala kaffet. Hoppla! nu kom Lizzie med två färska kringlor till mitt kaffe. Du får gärna den ena om du just nu kommer hit.-- Det var nog bra att du inte hade tid att komma, ty båda två kringlorna voro alldeles brända på undersidan så jag kunde endast smaka på en liten bit. Men kaffet du! det var godt må du tro. Jag måste emellanåt koka mig litet riktigt kaffe för att sätta de domnande lifsandarne i funktion. På morgnarna får jag av samma sort som Folke dricker och du vet ju ganska väl hurudant kaffe han vill ha! Och så är bönorna just ingen smak på heller.(...) Apropås har du Svenska Dagbladet? Far sa´ så, då jag talade om att skicka dig urklipp om Gymn. Centralinstitutet. Och så är det nästan alltid: det vet hon förut heter det, eller: inte intresserar det henne inte. Och då så. Medan jag kommer ihåg det vill jag omtala att de paket till Nen och Maggie, som du skrev om i somras att du skulle skicka, ännu ej kommit dem tillhanda.(...) Du må tro det var glädje för mig att få se Aslög och lilla Sol. Ävensom att träffa Nen och Sigurd. Han var som en far för Aslög och jag tror hon kommer ej att få veta av någon annan, ty det är nu fråga om adoptering. Då de voro på sin Stockholmsvisit bodde Sigurd hos sin far, men det har du nog redan hört av din far, tänker jag. Det var då för innerligt väl att Far fick träffa Sigurd och helt och hållet byta den åsigt han haft om honom. Nu har han nästan satt Sigurd på piedestal och nu är det Nen som är utskottet. Sådan är han. Och så påstår han det är mitt fel att han misskänt Sigurd. Därför att jag visste om Aslögs födelse och ej omtalat det för Far. Anser du att jag hade handla rätt om jag sagt huru det var, då Nen bad mig:”Säg det ej för Far. Det är ingen annan än Mor som får veta det än så länge”. Och du minnes väl huru Nen sedan skrev att jag skulle omtala det för dig. Jag har sedan behållit hemligheten ända tills jag fått tillåtelse att yppa den. Och nu skall jag lida därför. Men det gör detsamma. Jag är van att vara ”buffert” och har under årens lopp blivit ”tjockhudad” ”Vad sår jag fått, jag ensam vet -- och det må bli min hemlighet”. Nen omtalade att Sol hette Ann efter sin mormor och Marie efter sin farmor. Det var väl rart? Sol var stor och dugtig och Nen stolt över henne. Det kunde hon ock ha´ skäl att vara så man betänker att hon föddes så tidigt att hon nästan ingen hud hade på sin lilla kropp. Och nu var Sol som en riktig flicka, höll på att få tänder, men håret hennes var fortfarande klent med. Både Aslög o. Sol hade mörka ögon. Aslögs bruna och så hade Aslög ljust hår. Sol blir visst lik Sigurd med tiden. (...) Vi ha fått tre nummer av ”Söndagstidningen” och jag hoppas den skall gå bra och ge sin redaktör inkomster, han behöver det. Nen skriver också i tidningen. Nu skall jag berätta att Nils Folke blivit kommenderad att genomgå Intendenturskolans tvååriga kurs, så han är nu i Stockholm åtminstone till febr. Sedan skall han ut i landsorten, på regementen därstädes och studera. Då han slutat denna kurs, tänker han genomgå Krigshögskolan och blir då stationär i Stockholm under två år. Åtminstone tyckte jag han sade vad jag nu skrivit, men har jag missuppfattat, ber jag dig ursäkta. Nu önskade de att Maggie kunde få plats i Stockholm, så hon kunde flytta hit (...) och det blir ju rätt dyrbart då han för ett möbl. rum betalar 125 kr pr månad och så tillkommer mat o.d. Han har ej dagtraktamente, endast sin lön. (...) jag bad honom medtaga ”Olympiaden” och Figurbibeln hit till mig, ty det skall bli allvar att avsända bordsduken o. trästaken till dig. En utsliten vit linneduk lägger jag också med, ty det kan vara nyttigt till lappar åt babyn. Tyck ej illa vara! (...) Hjärteligen hälsar jag eder och tillönskar eder allt godt samt att allt måtte väl gå och lilla Rose ej vidare missförstå sin egen lilla tillgivna Moran
Roses inkomst nov. Utgifter: Av Sven $70 Hyra $40, gas o. el $4, vattenräkn. $2, Ur målarkassan $2 Spisar $8 Mat o. hushåll $25 Svens kostym $8 Tvätt 4$, medicin $2 Tidning $1, porto $1, material $1, Till Sven $12 S:a $72 S:a $108
Nya Eriksberg den 2 Dec.1923 Kära min Rosabit! Du får ursäkta, men jag är förvånad över att ej få brev från dig, sedan du uppgav att du nu efter detta skulle bli flitig att skriva. Jag tänkte därför att jag säkert skulle få något från dig till min 65 årsdag, då ingen av barnen klickade -- utom min ”Bit” (den annars säkraste av dem alla!) Nu är det ej många dar till den 10 dec. då ditt Riksbankslån förfaller -- nu är min fråga: skall Biten mankera den dagen -- då måtte något förskräckligt ha hänt. F.ö. förstår jag inte heller hur du tänkt dig ordna ditt bidrag till Morans underhåll. Sedan jag i brist på andra inkomster än min pension på 700 kr utträdde och Adlers inträdde i mitt ställe i ”konsortiet”, har det aldrig varit någon ordning med inbetalningarne. En och var ”drar” sig (med undantag av Dahlgrens som fullföljt det gamla avtalet). Adlers ha nu råkat i en svår dilemma, enär Folke under flera av krisåren underlåtit att betala sina skatter ordentligt, och nu ha myndigheterna lagt beslag på hans lön och draga av 300 kr i månaden på denna tills hans skuld (nära 3.000 kr) blir betalt!!! De hava det nu därför mycket svårt, och Moran är alldeles bekyttad, att hon ej kan betala dem den 1sta dec. den överenskomna månadssumman 75 kr Och så stundar julen.— Redan i de föregående breven hade jag visserligen kunnat sagt dig detta, men jag har hela tiden trott och hoppats att pengar skulle komma från någon av de andra. Som det nog dröjer minst ett år till, innan jag får mitt verk färdigt att ev. säljas, dröjer det lika länge innan jag kan giva henne något pekuniärt stöd. Detta få ni mina barn ej glömma! Det var mycket bedrövligt att Greta Müntzing blev nödsakad att fara en hel vecka före den beräknade tiden, så att moran ej hann att få ordna den sändning av saker till dig, du begärt. Det hade gått som hennes gepeck utan avgift. Nu hade mor efter mycket bestyr (sändning från Örebro bl.a.) fått en packkorg färdig och Folke fick hand om att styra med Johnson Liniens befraktning av samma. Det befanns då att frakten skulle gå på närmare 100 kronor!! och det skulle skrivas ut 15 (säger femton) konnossement på kollyt! Detta gick naturligtvis inte -- så du får nog vänta tills du en gång kommer hit på visit! Från Erdtmans har jag ej hafdt en rad, sedan de voro här i Stockholm, men jag har mottagit ex. av Sigurds tidning ”Söndagsbladet”, så att vi kunna se att de leva och ha mycket att göra. Nen är även medarbetare, så att jag förstår att hon ej har mycken tid övrig för brevskrivning. Men ändå så -- om man bara vill -- Som nu tiden rännt iväg och året snart är slut och jag lever i ovisshet om allt från dig, tog jag mig för att skriva till Mr Austin, sekreteraren i National Geographic Society och bifogade en check på 4 dollars motsvarande, som jag tror, min årsavgift som utländsk medlem av sällskapet. Du behöver således ej besvära dig med den saken, så framt ej något missförstånd uppstår, då jag skall underrätta. Jag sänder er nu mitt 65 års porträtt, som jag hoppas att du gillar! Ävenså sänder jag ett foto av ”mitt slott” till julklapp, under hopp att det hinner fram och kommer er oskatt tillhanda. Någon Kalender har jag däremot ej sänt, enär den förra gick förlorad på vägen.(...) F.n.v. ha vi en vinterknäpp.(...) Julen motses av tiotusenden här med bekymmer. Nöden är ännu stor -- men det göres ofantligt mycket och kraftigt arbete i lindring av densamma. Svenska Dagbladet har en väldig makt över Stockholmarnes portmonäer.-- (...) Jag vet ännu ej var jag skall tillbringa jul, men som jag tror, blir det väl någon dag hos Adlers och förövrigt hemma. Moran är ”som vanligt” och hälsar er båda! F.ö. har jag inga speciella nyheter att komma med sen sist, och då jag ej vet ”om ni leva eller ä döa”, har jag intet mer att tillägga för denna gången. En god och glad julhelg tillönskad Er båda! av trofaste Fader Bill
[Stämpel] PEHR W.SUNDSTRÖM. Nya Eriksberg 13 Dec. 1923 Bästa Sven! Då jag skriver detta är jag på det högsta upprörd av undran och ovisshet -- Vad tar åt min Rose?? Har det hänt något ödesdigert i ert hem?? Hon, som alltjämt förut varit ordentligheten själv, har försummat göra sin inbetalning till Riksbanken den 10 december!! Om penningsvårigheter för henne föreligga då borde hon, enligt vanligt sunt förstånd och vanlig hänsyn, hava underrättat mig om detta och ej tiga och låtsas om ingenting. Icke kan man behandla ett banklån och borgensmän på så sätt -- om man vill ha sin heder kvar i behåll. Jag har ju ingenting -- men jag skulle hellre vilja kläda av mig skjortan än att se mina vänner, som hjälpt till med sina namn, nödsakade att i brist på amortering inlösa hela återstoden av lånet. Jag skaffade därför pengar och ordnade amorteringen på dagen! Var barmhärtig mot mig och låt mig veta anledningen till denna tystnad -- vad som hänt!!! Skriv ögonblickligen!!! Din Fader Bill
[avsänt 14 dec.] S.F. 25 Nov /23 Kära Far! Nu har tiden ilat iväg igen, och du väntar med otålighet att brev från mig. Ja jag är en riktig ”fuling” (Svens smeknamn på mig) som inte skriver. Men om du bara kunde ana hur upptagen jag varit sen i mitten av oktober. Vi äro nämligen några svenska fruar här i S.F. som startat en Svensk Hemslöjdsförening. Och den 15 Nov. öppnade vi en utställning. Jag är kassör i föreningen, så jag har haft fullt upp med arbete att hålla reda på alla siffror. Dessutom har jag ritat en massa dekorationer samt vårt ”Trade Mark” som är på kortet, vilket jag medsänder. Föreningens ändamål är att sprida intresse för, uppmuntra och befordra Svensk Hemslöjd härute i Calif. Vi ha ej egna affärer annat än som befordrare av varor dvs. var och en som har något alster av svensk hemslöjd, antingen det är importerat eller förfärdigat av försäljaren, får lämna varan hos oss och vi ha då till upppgift att finna köpare. Vi ta härför 10 procent av varans pris, vilket skall vara att bekosta annonsering o.d. Annars ha vi inga utgifter just, ty vår lokal är i föreningens ordförandes hem. Utställningen vi anordnat ha vi finansierat genom att lotta ut en utomordentligt vacker linneduk med skånsk hålsöm. Fru Gravander (hos vilken jag hyrde rum i somras då Sven var i Crockett) (du känner igen adressen på Eureka Street) har en massa importerade vävnader, bonader, gardiner och handarbeten. Dessutom ha vi fått olika hemslöjdsalster från andra fruar här i staden. En väverska (just kommen från Sverige) har åtagit sig att väva på beställning. En svenska gör handhamrade kopparsaker osv. Allt är utmärkt intressant och roligt. Skickar dig urklipp ur tidn. Vestkusten angående föreningen. För att få med lite allmogefärger och mönster sådana vi ha hemma på träsaker, möbler o.dl. tog jag mig till att måla en del småsaker, askar, ljusstakar, skålar, pallar o.dl. (Pallarna snickrade av en svensk.) Det blev allt så trevligt så de andra föreslogo jag skulle ha sakerna till salu som små minnen från utställningen. Dessutom ramade jag in tavlor. Du vet Zorn-tavlor och Mas Olle-tavlor ur jultidningar. Sådana skaffade jag glas till och ”klotade” in dvs. jag använde ej klot, men ”adhesive plaster” vilket jag sedan målade svart, rött, blått el. vitt el. vad som passade för tavlan. Dessa tavlor, småsaker och pallar ha nu gått som smör i solsken. Jag har t.o.m. en massa beställningar, och beställningar på handmålade julkort m.m. Dekorationerna jag gjorde (tuschteckningar som sitta i fris runt väggarna på utställningsrummet) inköpte föreningen. Så ett tu tre har jag fått ”inkomster” på mina s.k. artistiska anlag. Jag kallas av övriga föreningsmedlemmar ”our artist”. Och man råder mig till att fortsätta och studera konst. Prosit! Ja, nu förstår du, att jag haft förfärligt mycket att göra. Gjorde ett av våra rum, som ännu inga möbler har, till atelje med ett stort bord (en skiva på ett par bockar) och massor av målarpenslar och burkar och ritmaterial. Det ser riktigt intressant ut!! En annan orsak varför jag ej skrivit på så länge vill jag ej förneka. Jag har liksom litet ont i samvetet. Inte för att jag gjort något galet, men omständigheterna har gjort det litet galet för mig. Det är naturligtvis fråga om pengar. Jag har ej sänt hem vad jag borde ha sänt. Det är första gången jag icke är precis (utom en gång förut med underhållet till Mor). Men jag hoppas, att dröjsmålet ej skall förlängas mer än till en månad. Sven har haft en hel del svårigheter. Det är ej lätt för mig att behöva omtala det, då jag vet att de flesta andra av dina mågar ha krångliga affärer. Men vi tycks ej kunna undkommma sånt i vår familj. Och för närvarande är vi nog ej den enda familj i världen, som ha penningebekymmer!! Eller vad säger du? Sven har nu anställning som kemist vid ”Western Sugar Refinery” i San Francisco. Han har högre lön än i Crockett och väntar att få en extra summma för demonstration av en ny metod han funnit upp. Om vi bara finge den summan snart skulle alla våra affärer klaras upp. Huset är ännu ganska tomt, men trevligt ändå, de rum vi bo i. Så småningom blir det nog vad vi drömt det bli. Bara man har tålamod. Och det har jag -- tack och lov -- en hel del av. Så vänta vi ju babyn, och det blir en stor utgift, som det här i Amerika ej finns barnmorskor, utan man måste ha en doktor och ligga på sjukhus minst 10 dagar. Jag är så frisk och stark som någonsin. Är säker om att allt kommer att gå utmärkt -- strax efter jul. Nu slutar jag helt hastigt så att detta kommer iväg idag. Skriver till Mor samtidigt så du får veta mer i hennes brev. Rose
[Brevhuvud] Swedish Applied Arts Studio and Exhibit Eureka Street SVENSK HEMSLÖJD San Francisco Calif. 26 Nov 23 Bara en sak mer, käre Far. Jag har ställt om Geografic Magazine för dig för 1924 också. Det blir min julklapp till dig igen. Så önskar jag dig en innerligen God Jul och Ett Gott Nytt År! Tillgivna Rose P.S. P.S. (Note: Teckningen längst upp till vänster gjord av Rose)
Den 14 Dec. 1923 Tänk att trots allt kom ej mitt brev iväg. Du skulle haft det nu annars. Jag fick ej fatt i någon ”Vestkust” att klippa ur om Hemslöjden. Så kom avslutandet av utställningen med uppgörandet av räkenskaper osv., leverering av försålda varor m.m. Dessutom hade jag en del beställningar som skulle göras färdiga, ritning och målning. Och så, last but not least -- förberedandet för litens ankomst, syning du förstår. Jag begriper ej hur tiden kan fara iväg så.-- Nu väntar jag babyn vilken dag som helst. Mår alldeles utmärkt. Har inte ens huvudvärk eller minsta känning. Doktorn trodde det skulle bli i denna veckan. Inte tror jag, jag mår för bra. Sänder telegram så du får höra från oss till jul, detta hinner ju ej fram. Här har det regnat ordentligt för första gången igår och idag. (...) (Greta Müntzing lät mig aldrig få någon adress utom Belgien förrän det var för sent för mig att skriva till Stockholm.) Adjö igen Rose
San Francisco, Calif. Dec.14/23 Kära Moran! Innerligaste tack för brev av den 5 Nov. Detta blir bara några rader för att tacka för brevet och tala om att jag mår bra. I ett brev till far avsänt idag förklarar jag min långa tystnad: dels arbete med Hemslöjdsföreningen, dels bekymmer om pengar förståss. Glad är jag, att jag hade allt arbetet med målning och ritning till utställningen, för det höll mig från att grubbla och fundera för mycket på Svens och mina bekymmer. Jag vet ju att det bara är att se tiden an så reder allt upp sig. Ännu har Sven intet fått för uppfinningen, men vi hoppas det blir till jul. Sven är nu anställd i San Francisco och har betydligt högre lön än förut men vi har ju så gränslöst många hål att stoppa igen. Vet du till julklapp av en svensk familj här i S.F. (mycket förmögen) ha vi fått en matsalsmöbel av ek och stort härligt skrivbord, bokhylla och stolar till Svens rum även det ekmöbel. Är det ej sagolikt. Nu fattas det ej mycket så ha vi alla rummen fullt möblerade: Förut hade vi ett köksbord och två köksstolar i matsalen. Och en koffert att sitta på om vi fick främmande till middag. Men huset är bedårande att ha, så gränslöst trevligare än s.k. ”apartments”, dessutom billigare. Så fast vi haft bara två rum möblerade förut var det ju bättre. Och nu sen vi fått dessa nya möbler är det gränslöst trevligt. Så småningom blir det nog ett riktigt sagoslott. Nej, detta blev ju bara om huset. Jag vill att du skall veta precis hur vi ha det. Lite smått men förtjusande lyckliga är vi trots bekymmer och bevärligheter. ”Hus” låter storartat, men som du ser, är det det ej alls i verkligheten. Var nästan rädd ni därhemma trodde vi slogo på stort -- men det ska vi minsann ej. Har ej annat än detta papper hemma: Så jag får väl börja inskränka mig och ej använda för många ”spinnflickor” (den där figuren har jag ritat förresten).[Brevhuvudet] Nu väntar jag baby-krypet vilken dag som helst. Mår alldeles utmärkt utan minsta besvär av någon som helst art. Fast jag just nu känner mig litet tung och konstig i huvudet för att det är sängdags. (...) Jag har kappsäcken färdigpackad och allt i ordning att ge mig av till sjukhuset när plågorna ge tillkänna att det är tid på. Själva förlossningen sköter doktorn om och sen skall jag stanna tio dagar på sjukhuset. Jag trodde två eller tre -- men doktorn sa två veckor men pruta sen av till tio dagar.(...) Önskar du vore här. Det är så mycket jag skulle behöva fråga om. Men ingen har jag så jag får väl fundera ut saker och ting själv. Lite ”bakom” känner jag mig nog men litar på att det skall gå av sig självt med skötseln av babyn och allt sånt. Jag litar på instinkten och det lilla förstånd jag fått och omdömesförmåga och sånt. Och lite råd och upplysningar snappar jag väl upp på sjukhuset. Men nog är det tråkigt att ej få ha sin Mor att fråga om allt. Ville helst du skulle tala om allt jag ej vet eller vill fråga om. Andra tycker jag ej har med det att göra. Det var roligt allt blev uppklarat mellan Far--Sigurd och Nen.-- Fick du veta av Nen varför hon ej skriver till mig? Nej, jag skall spara med att besvara varenda rad av ditt brev till en annan gång. Det här blev ju fyra gånger längre än jag menade i alla fall. Mitt huvud är för trött för att jag skall kunna skriva riktigt. De blir bara svammel i kväll. God Natt liten Moran! Nästa gång skriver jag från sjukhuset! -- En sak! Kan ej förstå att sändningen till flickorna ej kommit fram. Flickan jag skickade det med kom till Sverige i början av aug. Hälsningar Rose
[Brevhuvud] LANE HOSPITAL STANFORD UNIVERSITY HOSPITAL San Francisco California Dec.22 1923 Käraste Mormor! Lilla pojkbytingen hälsar dig så! Han är precis 6 dygn gammal nu kl.11.40 f.m. Bussig och kry, äter och sover med samma aptit som mamma sin. Själv mår jag utmärkt. Doktorn var just här och hans utlåtande lät:”You are perfect!” Det är andra gången han säger det. Redan i måndags tyckte han det. Så bra var jag då -- efter omständigheterna. Och nu skall du höra ”omständigheterna”. Någon gång i mitten av okt. gick jag första gången till doktorn. Han gjorde en mycket lätt undersökning. Trodde det skulle hända mellan jul och nyår. Sen gick jag till honom var 14:e dag med urinprov. Han gjorde några frågor om huvudvärk och värk i ryggen etc. men jag hade aldrig den minsta lilla sak att klaga över. Allting var hela tiden absolut all right. Den 3 dec. undersökte han mig igen och sa då -- till min stora förvåning -- att jag till följande vecka skulle ha min kappsäck packad. Så jag gjorde allt iordning till babyn och vad jag själv skulle behöva på sjukhuset och hade kappsäcken färdig omkr den 12. Men ingen skillnad kände jag. Doktorn hade sagt halvt på skämt, att vi skulle ses igen på sjukhuset om tio dagar alltså den 13:e. Men den 13:e kom och gick -- jag var t.o.m. borta på Lucia-fest hos fru Gravander. Så på natten mellan lördag och söndag kände jag mig lite underlig. Inte hade jag ett spår till värk eller ens mådde illa men babyn rörde på sig så förfärligt och vände sig så konstigt. Som vanligt sov jag länge på söndagmorgonen och Sven med. Strax före kl. 10 gick jag in till Sven och sa att jag kände mig så matt och konstig, att jag ej kunde gå ned och laga frukost på en stund. Sven gick då upp och ned i köket för att laga iordning mat åt oss. Jag hade tänkt bada och tvätta håret, men kunde ej komma mig för att kliva i badkaret. Ville bara gå på toaletten. Så med ens -- plötsligt som en blixt -- kom den första värken. Jag såg genast på klockan för att hålla reda på om det blev regelbundet. Men det varade ej mer än en minut till nästa och nästa och nästa. Jag hann alls ej se på klockan ens. Jag ropade på Sven och han telefonerade genast till sjukhuset och sen efter en bil. Jag försökte klä mig, men plågorna va så täta jag ej kunde röra mig. Så kom vattnet -- gränslöst mycket då.-- Det lättade lite och med Svens hjälp fick jag på mig strumpor och skor, en underklänning och en morgonrock. Så var bilen där. Jag tog på en kappa och hatt -- kappsäcken var färdig, det var väl tur -- och iväg bar det. Svårt var det i bilen med alla skakningar och svängar och plågor hade jag nog fast ej på långt när så svårt som hemma. Jag satt på en badhanduk, för det flöt hela tiden. Det spände alldeles hemskt och jag kunde ej riktigt veta eller förstå vad det var. Det var rätt långt till sjukhuset jag skulle, men vi kom dit så småningom. Bilen stannade och jag skulle ur. Jag kände jag ej kunde röra mig. Sven gick in och talade om att jag var där. Dom skickade ut en filipin (en uppassare, ”inföding” från Filipinerna) som skulle visa mig till mitt rum. Han ville vi skulle gå uppåt gatan till nästa ingång. Men jag sa åt Sven, att jag ej kunde gå längre än uppför trappan till huvudingången och in den vägen. Jag stödde mig på Sven och på chauffören, gick tvärs över trottoaren och uppför den ganska långa stentrappan. Helt plötsligt kände jag, att jag absolut ej kunde hålla emot det där, som pressade på så hemskt. Jag sa åt Sven:”Det kommer, det kommer”. Han lyfte mig upp för att bära mig in, men jag var ju så gränslöst tung och hängde så på honom, att han ej kunde gå mer än ett par trappsteg. Jag hade fortfarande ena armen kring chaufförens axlar. Sven måste sätta ned mig igen dvs. jag satte fötterna på trappen igen -- och där kom babyn och det hela!! Babyn tycks ha halkat ned längs Svens ben och hamnade på hans skor. Sven ropade på doktor förståss och på en sekund var där två läkare och en massa sköterskor omkring oss. Jag var så rädd det stackars pyret hade slagit ihjäl sig, men jag hörde han skrek, så det lugnaste mig genast. Sven, chauffören (!) och jag fortsatte uppför trappan och in i vestibulen. Jag bad dem lägga mig ned på golvet. Under tiden tog läkarna reda på babyn: klippte navelsträngen därute på trappan och en sköterska rusade iväg med honom upp till förlossningsrummet. Mig la dom på ett sånt där bord och rullade iväg med mig. Dom lyckades ej få tag på min doktor så en annan kom in och såg efter hur det stod till med mig. Jag var lite sönderriven sa han, så dom sövde mig. Efter tre timmar vaknade jag igen och det enda jag kunde uppfatta var pojken -- pojken -- pojken. Det var Sven som stod där hos mig alldeles överförtjust och sa att pojken var så duktig och frisk utan minsta fel. Inte hade han blivit skadad utan allt var så bra. Ja sen hade jag det litet svårt de två första dagarna, men är nu pigg som aldrig det. Det enda är att jag ej kan sitta upp för stygnens skull. Jag blev ganska svårt sönderriven vilket ju ej var underligt. Föda barn mens man går uppför en trappa lämnar nog ingen hel.-- Som jag brukar beskriva det: jag lämnade barnet och placentan på trappen och gick in och la mig på golvet i vestibulen. Ja, jag tycker verkligen jag kan vara tacksam. Det hela tog knappt mer än en timme. Händelserna (och värken) visserligen något koncentrerade -- men allt över på en timme, det kan man väl vara tacksam för.(...) Och så väl att det var en söndag, då Sven var hemma. Pojken är ett riktigt söndagsbarn född mitt under gudstjänsten. Men hemma i Sverige var det ju kväll -- kanske aftonsång! Pojken vägde 7 pound 3 ounces eller omkring 3 1/2 kg, det tycker jag är precis lagom. Långt, mörkbrunt hår har han, mörkt blågrå ögon (hoppas han får behålla färgen på både hår och ögon). Riktig babynäsa förståss (hoppas ej den blir lik min, Sven har en så rak och flott näsa), min mun påstår dom alla, fast jag tycker han har Svens överläpp. Ja, nu vet du ju alls ej hur Sven ser ut så det hjälper ej jag liknar honom vid Sven. Små söta öron har han men rätt stora händer och fötter, fast det bör väl en pojke ha. Snäll är han, äter och sover, sover och äter som sig bör.-- Om tisdag, juldagen, får jag fara hem. Imorgon (idag är det nämligen den 23) skall doktorn ta ut stygnen och sen får jag sitta uppe. Men jag kan ej få fara hem fast det är julafton. Det gör mig ej så mycket, för jag har ju ej kunnat göra några förberedelser med varken mat eller julklappar. Nu hinner jag istället göra iordning till en trevlig nyårsafton. Sven håller på och gör iordning något därhemma, som jag undrar så vad det är. Så mycket har jag fått ur honom, att han målat badrummet. Så har han flyttat om så att jag skulle få det rum, som är varmast. Några nya saker har han skaffat och jag är så nyfiken se vad det är. På juldagen (jag får ej fara hem förrän fram på e.m.) skall han ha middag färdig. Jag kan undra så vad han kan koka. Hittills har jag bara smakat kaffe och té som han lagat, men aldrig någon riktig rätt. Jag vet dock att han kan koka för han har haft hushåll för sig själv en tid här i Cal. innan jag träffa honom. Du kan ej ana vad han är rar och bussig -- oh vad jag älskar honom!!
Stanford University Hospital Dec.23, 1923 Käre Far! Tusen tack för ditt brev med det trevliga fotot. Jag tycker gränslöst mycket om det med det humoristiska smilet kring munnen och glimten i ögat. Sven blev så förtjust och utropade genast ”Så ung han ser ut!” Och det gör du, Far. Jag blev så gränslöst glad. Trots allt det svåra på de senaste åren ser du ännu så pigg ut, full av vigör. Och när jag ser på kortet gör det mig så ont, att jag skall göra dig ledsen och besviken och få dig att se sorgsen ut. Förlåt mig kära Far, men du vet, att det är mot min vilja. Omständigheterna är ibland så grymma. De ta all makten från oss och vi måste följa. Men det är blott att tålmodigt vänta till vår tur kommer. Och mitt hopp är, att jag snart skall kunna gottgöra vad jag försummat. Jag skriver ett utförligt brev till Mor om allt när pojken föddes osv. Det är litet tröttsamt att skriva i bädden, så ditt brev blir inte så långt. Men jag ville genast sända dig några rader som tack för fotografiet och till tack för det förtroende till mig du fortfarande har fast jag ej fullgjort mina plikter. Mottag en försenad lyckönskan -- ej till de 65 åren precis, men till all den kraft och energi, livaktigt intellektuellt intresse och skaparförmåga du ännu besitter och alltjämt utvecklar till en högre grad. Sven sänder sina hälsningar. Inte endast sin sonliga tillgivenhet utan även den sympati en man känner för en annan. Så fort Sven får pengarna för sin uppfinning skall allt mitt jag ej skött om därhemma bli uppklarat. Det är ej slarv, det kan du vara övertygad om och ej bristande vilja som gjort att jag ”mankerat”.(...) Var övertygad om min kärlek till dig Far. Din Rose
Roses inkomst i dec. Utgift: Av Sven $75 Mat $8 Ink. ritn. o. måln. $37 Resor $1. Till Sven $5 ”Stamping” $5 Sparbössa $1, lotter $1 Kläder $1, filt $3 Tidning $1, telefon $4, porto $1 Material o. sybehör $10 Nat.Geogr.Mag. $4 Bläckhorn t. Sven $3 S:a $117 S:a $43
ALMANACK för året efter Frälsarens Kristi Födelse 1923 till STOCKHOLMS horisont belägen vid 59 gr.21 min.polhöjd. Efter Kungl.Maj:ts nådigaste stadgande med uteslutande privilegium utgiven av DESS VETENSKAPSAKADEMI. Till Mor Anna av Bill.
Jan.4: Kom jag hit till Adlers. (Karameller 80 öre. Lakritspulver 25 öre. Frimärken 2.32 öre. Thorbjörns f.dag 25 öre. Tvål 1.65 öre. Brevpapper 16 öre.) 8: Bill på besök hos oss.(...) 12: Bill på besök här.(...) 21: Bill här på middag och jag sände med honom ”Sista Dagen” till Fr. Alstermark.(...) 29: Bill här på besök.
Febr.4: (...) Bill hos mig på middag. Vi skålade för Rose o. Sven. 9: Elsa Höijer hos mig en liten stund. Hade en hyacinth åt mig. 8 o. 11: Bill hos mig på korta besök. Jag varit illamående o. rätt ”bakom” sedan första februari. Idag d.13 ganska kry igen. 16: Bill här en stund o. pratade med mig. 19: Fröken Bengtson, en slägting till Sven här på besök. 23: Bill hos mig på besök och även inne hos Frk. Bengtsson och fick höra om Svens slägt. 27: Lizzie o. jag på kafferep hos frk Bengtsson, Svens mors faster; och fingo då även göra bekantskap med hennes fosterdotter frk Ebba Lindkvist (Lärarinna). 28: Bill hos mig på besök, en härlig omväxling i den trista enformigheten!
Mars 11: Bill hos mig på middag; här i mitt rum åto vi och hade det mycket trevligt. Han varit på Elin Aspengrens begravning och skulle sedan på V.R.Logen och hålla föredrag. Mycket mer än det hade han ombestyrt den torsdagen och var trött.(...) 14: Bill på middag hos L. o. Folke.(...) 21: Bill på besök hos mig.(...) 28: Bill på besök. Hade brev och foton från Rose.(...) 31: Bill här på några minuters visit. Han skulle till Höijers på middag.
April 4: Bill på besök. 5: Fröken Svantesson på visit. 8: Fru Svensson inne hos oss en stund. 13: Bill åt middag hos L. o. F.(...) 19: Bill på besök -- även den 23.(...)
Maj 7: Mitt prestbetyg fr. Sth. Sjukhem. Skrev ansökan om frisäng på Sthlms Sjukhem. Bill på besök. 11: Check från Rose à 120 kr till Folke Adler för min inackordering. Bill på middag hos L. o. F. 17: Bill här ett par timmar. 18: Jag ganska skral nu en längre tid. Nästan ända sedan den 14 maj. Magen krånglar. 24: Bill på middag hos L.o.F. 27: ”Morsdag” : Blomsterträd och godsaker samt skrivelse från Lizzie. Kort från May, telef. från Gie, telegr. från Nen. 30: Bill på besök. Jag är fortfarande klen o. bakom. Fått medicin av Lizzie.
Juni 4: 50 kr från Gie. Ävensom ett paket med min gamla vardagskjortel uti. Jag börjar krya till mig. 6: Bill hos mig på middag. 11: Bill bjöd på middag hos mig. Samt köpte mig medicin. 18: Bill hämtade mig i bil till Nya Eriksberg. Där var ju godt o. bra på alla vis, utom att det föreföll bundet.(...)
Juli 1: reste frk Alstermark till Strömstad på en månads semester. En frk Brink från Upsala vikargerade för henne och en ny sjuksköterska kom till T.O.H. Just inte gladare. Jag gick i skogen och njöt av ensamheten där. Inte för var dag förstås inte! Ibland reparerade jag på Bills strumpor o. läste prins Wilhelms Afrikabok. Och så reste jag till Sthlm den 16.7 och fick samma dag brev från Rose och pengar (92 kr) från May. Var sedan klen o. bakom en tid. Bill kom hit varje vecka.
Aug 1: Bill o. Hr Ekegren här på besök.(...) 5: Kom Folke hem från landet.(...) 20: Skrev till Nen och bad henne om litet pengar. Bill varit här varje vecka. 27: Lizzie och barnen från landet. 29: Brev från Nen. De kommer hit! 30: Bill här några minuter. (Drack kaffe.) 31: Nen, Sigurd, Aslög och Sol kommer hit! Sigurd bodde hos sin far.
Sept: En vecka voro de våra från Umeå här. Under tiden blevo vi rätt bekanta med Aslög och Sol. En dag kom Far hit och åt middag här. Träffade då Sigurd som hastigast. Sedan voro Nen och Sigurd på besök hos Far en afton och allt var frid, fröjd och grogg. Söndagen den 9 sept. reste de hem till Umeå igen. Den 4 sept. var det 100 år sedan min far föddes. Kommer ej ihåg om jag fått några brev under Sept. månad. Far varit här någon dag varje vecka.
Okt. 2: Pengar från May. 5: Far här. Vi fick första nr av ”Söndagstidningen” från Umeå. Rolig, bra. 12: Far här och åt frukost. Jag betalade Liz. 1 kr för den. 18: Två nummer av ”Söndagst.” 21: Nils Folke i Stockholm. Kom till mig på besök. Far här under veckans lopp. 28: Nils Folke på middag hos Lizzie och Folke. 30: Pengar från Maggie. Elsa Höijer på besök till mig med blommor o. konfekt.
Nov 1: Skrev till Maggie. Far här och bjöd sig själv middag.(...) 8: Bill här. Bestod sig själv middag. 11: Nils Folke här med böcker som jag tänkte sända till Rose med ”Buenos Aires”, men det var omöjligt emedan det var förenat med stora kostnader och för övrigt mycket omständligt. Sände istället ett postpaket på 5 kg i går. 28 Nov: Far här d.27. Själv middag.

Back Back to Intro Next