|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark ~ 1924 ~ |
|
|
Brev från
May, Pehr, Rose och Sven – 1924 |
|
|
Amerikabreven |
|
|
Sorg Studerande
och taxichaufför i San Francisco Moran går
bort |
|
|
Nya
Eriksberg den 7 jan. 1924 Kära min Rosabit! Först av allt får jag gratulera dig att ha fått en
son ”a sturdy boy” som telegrammet löd. Jag hoppas att både du och pysen ”are
thriving”! Först den 5 jan. fick jag din brevsändelse,
innehållande 25/11, 26/11 och 14/12. Vet du vad Rose? jag är stum av
förvåning! Du tyckes ha blivit alldeles bergtagen av den däre
slöjdföreningen, som ända in i det sista före förlossningen tagit din tid,
dina krafter och -- ditt förstånd i beslag. Detta intresse tycks ha slukat
dig med hull och hår, så att du ignorerar dina förbindelser och skyldigheter.
Jag måste döma så, då du ej i detta ditt senaste brev med ett ord nämner
ditt Riksbankslån och varför du ignorerar det, än mindre underrättat mig i
tid att du är oförmögen att lösa din amortering den 10 dec. Eller har du
förlorat ditt minne? Den 1sta jan. förföll din livförsäkring i Thule.
Har du gjort lika dant med den också? Jag känner sannerligen ej igen min
fordom så hederligt ordentliga dotter!! På grund av de resultat som nu visat
sig och dina egna ord om iråkade penningbekymmer, kan jag ej se annat än att
din ekonomiska ställning blivit betydligt försämrad sedan du gifte dig. Förr
gick du endast framåt i allt.-- Jag har hela tiden förut trott att din man hade en
god och säker ställning -- då det skulle, enligt bådas er åsikt, vara rådligt
att genast efter några dagars bekantskap gifta er. Förnuftiga människor bruka
annars taga sig tid att planera och räkna ut sina ekonomiska möjligheter till
bosättning och existens, och om de finna ställningen svag, då vänta tills de
få det säkrare och bättre ställt. Ni äro båda mycket unga och oerfarna
(och det återspeglar sig i de impulsiva handlingarne) och ni ha mycket att
lära av livet -- var viss därpå. Få svenska självförsörjande flickor ha förmått, vad
du presterat och få äro de, som haft större utsikter att lyckas i livet, än du
mitt barn! Jag tycker därför, att detta är, minst sagt, nedslående för oss,
som känna och älska dig. Jag känner det vara min faderliga plikt att säga dig
allt detta. Men tro ej därför, att jag ej hopppas och tror, att ni
samfält skola övervinna svårigheterna. Nej, jag är så van själv att segla i
motvind, och då jag var ung var den nästan konstant. Det är bara ”att spotta
i händerna och att ta nya tag”. Och jag hoppas, att Sven är en sådan man,
efter mitt sinne. Vare detta sagt om detta! Jag har ej förrän i år fått veta, att du varit god
nog att (trots penningbekymren) betala min avgift till Nat.Geogr.Soc.(...)
Ja, nu var det Moran. Hon har legat tillsängs nästan hela december, och
hennes [?] äro mycket svaga n.m. Julafton och juldagen -- som jag
tillbringade hos Adlers -- var hon uppe och satt med till bords. 8/1. (Ja nu är skrivmaskinen på väg till reparation, så
att jag nödgas fortsätta på detta sättet.) Morans hälsa går stadigt nedåt och
hennes aptit är som en liten fågels. Man vet ej vad hon lever av. Och hon bara
önskar sig ”få sluta”. Det är så vemodigt att höra! (...) Om några dagar reser jag åter in till stan, då jag
skall höra efter på Thule hur du gjort med din livförsäkring -- är den ej
betald så skall jag göra det. Men du får vara vänlig remittera mina utlägg
sedan så fort ske kan, ty jag har, som du vet, ingenting själv att komma med
f.n. Skriv genast! De hjärtligaste hälsningar till dig
och Sven. Din egen Fader Bill |
|
|
San Francisco Jan 10.24 Far! Mor! Vår lilla baby
har lämnat oss! Som en solstråle kom han och lyste oss, värmde oss -- för
endast tre underbara veckor mättade av lycka och ljus harmoni. Så slocknade
han bort -- men ljuset han tänt i våra själar och kärlekselden i våra hjärtan
de lysa och värma ännu och med Guds hjälp skola de ej slockna. Det
känns för mig så grymt, så bittert hårt -- men Sven ger mig tröst och styrka
och håller min blick fästad på ljuset. Gud vet det bästa. Han vill lära oss
och hjälpa oss att utvecklas till bättre människor. Den lycka Han gav oss -- om även så kortvarig --
skall tjäna till hjälp och ledning ; det lidande han gav oss skall göra oss
renare och bättre. Ljus har han gett oss, jag förstår det fast jag ännu blott
skönjer det genom tårar.-- I går natt 11.45 somnade han bort från denna
världen. Kl.3 e.m. samma dag hade han blivit opererad för ´pylares stynos´
[?] (förträngning av nedre magmunnen). Under en vecka hade han ej kunnat
behålla någon mat, utan kräkts upp allt. Han förlorade i vikt dagligen.
Oändligt snäll och tålig utan en kvidan, utan en suck men med stora undrande
ögon, som tycktes skåda långt bortom denna världen. Befriad blev han från
lidande och ont, det renaste, ljuvaste väsen, sänt av Gud som en hälsning om
Hans nåd. Herran gav och Herran tog, välsignat vare Herrans namn. Amen. Rose. Sven. 2. Sven
visade mig ditt brev av den 13 Dec. Som du nu fått brev där jag försökt göra
mig förstådd angående anledningen till min försummelse dröjer jag ej längre
med förklaringar. Jag sänder dig pengar omgående. Lyckligt nog fick Sven idag
förskotterat $500. Han omtalade vår förlust för sin chef och denna förstod
Svens svåra belägenhet. Det har ju blivit en så stor utgift: min första
sjukhusvistelse -- sedermera min och babyns -- och så operationen -- och nu
sist begravningen. (Den skall ske i morgon.) Men av dessa pengar Sven fick vill han att genast
skickas till dig för att ersätta din utgift. Jag tackar dig så innerligen för
att du hjälpt mig. Jag visste ej det var nödvändigt att betala på dagen, dvs.
jag trodde det lämnades anstånd i trängande fall. Det har jag väl lärt mig
här. Vid inbetalningar här lämnas en månads anstånd om man absolut ej kan
betala på dagen.-- Tack för att du hjälpte mig att få behålla min heder. Till Riksbanken 270:-- Ränta Hjortsberga Sparbank, Johannishus 35:50 Livf.bol.Thule 37:36 Till Mor (till Jan. 1924) 210:-- S:a 554:86 Jag sänder Kr 560:-- så du får till porton o.dl. och
om räntan till Riksbanken ej är rätt beräknad (vet det ej stämmer på öret som
jag räknat). Det övriga är rätt. På förhand tack att du ombestyr affärerna åt
mig. Har för mycket att tänka på nu. Är därför glad få hjälp. Innerliga hälsningare till alla. Millioner tack till
Mor för paketet med allt det rara. Duken är bedårande Din Rosabit. |
|
|
Nya
Eriksberg den 29 jan. 1924 Kära min Rose! Käraste barn, tack för brevet av den 23 dec., det
har varit länge på vägen, det vill jag lova! Det var förfärligt tråkigt med
alla dina genomgångna svårigheter och det oerhörda med, som inträffade vid
din förlossning.(...) Det har varit en svår tid för dig, det kan jag så
väl förstå. Men vad dina förbindelser här beträffa, kan ingenting av vad du
andragit ändra mina åsikter, att du burit dig mycket egendomligt åt mig, då
du ej förtroendefullt och i tid omtalat din oförmåga att klara den 10 dec.
i Riksbanken.(...) Det är en mycket tråkig härva även här, som du vet.
Moran är så svag och klen, att hon knappast kan äta själv, och Lizzie har,
säger hon, ingen möjlighet att kunna sköta henne jämte allt annat i hemmet.
Allra helst då hon inte får något från någon annan än May -- de andra svara
ej ens på hennes brev. Nu har visserligen Sigurd på telefon i julas till
Moran bett henne vara välkommen till Umeå i sommar -- men dels är det långt
dit och deras förhållanden då vet man ingenting om nu. Som du väl vet, då detta kommer fram, så har Maggie
fått en pojke till -- alltså det 13 de barnbarnet. De hava nu fått sorg, i
det att Nils Folkes bror, Arthur dog i lördags i lunginflammation! Han hade
varit utkommenderad på en bilfärd och förkylde sig därvid, och den lovande
officeren, som nyss kommit in i Generalstaben, är nu borta och lämnar tre små
barn efter sig! Underliga äro Herrens vägar! Själv har jag varit med om många begravningar på
senare tid, ty här ha nu 10 kamrater dött på Hemmet, sedan jag kom hit. Jag
undrar mycket om min julklapp: ett större fotografi över Nya Eriksberg,
kommit dig tillhanda? (...) I ditt brev till moran nämner du även om, att
människor varit så goda mot er och skänkt er en hel del goda möbler -- det
var i sanning underbart, som du säger! Innerligt beder jag till Gud, att ni
månde lyckas att slå er igenom i livet, att du och barnet måtte få vara
friska, och med ett ord -- att solen än en gång måtte komma att skina över
min älskade Rose och dem hon numer tillhör, mera än gamle Fader Bill!! (...) Det vore för väl för alla parter om ni genom
den i utsikt ställda ersättningen för Svens uppfinning kunde få ”stoppa igen
hålen” -- men att det ej blev av till den 1 jan. misstänker jag. Skåningar
bruka vara ”näriga”, vadan jag hoppas att Sven förstår att sköta sina
intressen i det fallet och ej lik andra ”dutchmen” faller till föga för det
vanliga Yankeeöversitteriet. Jag kan omtala att jag nu äntligen beslutat mig för
att komma till klarhet med min gamla magsjukdom, och har jag nu gått hos en
specialist: Dr Öhnell, som konstaterat en 7-årig tarmkatarr. Denna kan ej
hävas så snart -- om någonsin fullständigt -- och har tröstat mig med att jag
nog under alla förhållanden får hålla mina dietföreskrifter för framtiden.
Men jag är ändå glad, att jag vet vad jag har! Men nu ringer matklockan, och detta skall med till
staden, varför jag härmed säger farväl för denna gången. (...) Din egen Fader Bill. |
|
|
Rose´s
inkomster i jan. Utgifter Av Sven $240 Utg.$200 Massage $3 Sänt
hem $150 Rose Th.lån $100 Förs.
M.L.I. $30 Hatt,kappa,skor
$40 Summa $343 Summa
$420 |
|
|
Nya
Eriksberg den 9 febr.1924 Käraste min Rosabit! Brevet av den 10 januari kom mig tillhanda den 2
febr. med inneliggande check på Kr 560:--. Jag låg då i feber (stark influensa)
varför det dröjt några dagar innan jag kunnat besvara det. O mitt kära barn -- vilken sorglig nyhet bringade
det ej oss här! Och dock mitt barn, är både mor och jag mycket lugnade av det
ljus vari du ser saken och som du på ett utomordentligt sätt -- som en
andeinspirerad predikan -- skönt och härligt klarlagt i ditt mig och Mor
ställda brev. Hav tack, min dotter för det du visat ödmjukhet inför Guds
outransakliga vägar! Det finnes mening i Hans beslut -- men vi fatta
ej alltid detta, med våra egna livsintressen alldeles in på oss. Säkert är
att han har det bättre där han nu är! Det må vara dig en tröst, ävenså hade
det varit mycket svårare, för er, om han fått leva några år och sedan kallats
bort, sedan ni hunnit fäst er ännu mycket djupare i barnets själva personlighet.
Alltså äro slutorden i ditt brevs första del den enda rätta lösningen för en
bedrövad andes grubbel över ”varför”? Frid vare över det tolvte barnbarnets stoft,
nedmyllat långt bort från fädernas jord. Din checkremissa kom som sänd från himlen. Ty
Lizzies ekonomi hade kommit i derangerat skick på sista tiden. Nu är
emellertid den sorgen stillad för ögonblicket. Vi äro därför mycket tacksamma
till Sven för hans raska handling. Av brevet framgår dock ej om ”förskottet”
gällde på hans lön eller om det var på hans uppfinnarhonorar -- vilket ju är
saker som verka på mycket olika sätt! Du har alltid litet oklart med Riksbanksräntan.(...)
Jag blev mycket överraskad över att finna att Hjortsbergalånet står kvar.(...)
Slutligen vad inbetalningen till Morans underhåll beträffar, så vill jag
påpeka (...) att Moran från dig fått Kr 120 under förra året, alltså skulle
Kr 245 fattats på år 1923 (...) dvs. 35 Kr mindre. Detta är ingen anmärkning,
utan endast ett ”påpekande”.(...) Och så får det vara nog med affärer. Jag är nu litet bättre efter influensa-epidemien,
Mor ligger fortfarande. Hon tager nu åter jod, som brukar hjälpa henne i
vanliga fall. Hon ber mig säga dig, att hon blev ofantligt tillfredsställd
över att få veta, att paketet kommit fram ordentligt.(...) Ja, nu har jag
börjat i dagarne att renskriva: ”Nya Zeeland och 100 år av dess
folks Historia”.Det blir job!!! Någon tid innan jag sjuknade var jag tillsammans med
G.M. och Hjalmar Müntzing. (...) Melin sade då de profetiska orden:”Ni ska få
se, att Greta kommer alldeles lagom fram, för att bli till en god hjälp åt
Rose. Hon är duktig och glad att hjälpa”. Va sägs om Det ?? Men nu är
papperet slut.(...) Hälsa även Greta från mig!!! och tacka henne! Din egen Fader Bill |
|
|
Nya
Eriksberg den 18 Febr. 1924 Käraste min Rosabit! Jag skriver återigen av den anledningen att jag igår
fick ett brev från Hjortsberga Sparbank.(...) Brevet lyder så här:”Har härmed äran insända kvitto på insända ränta
å Eder dotters lån här i Hjortsberga Sparbank. Vi ha tidigare tillskrivet
henne, att lånet torde inbetalas, dels av den orsaken, att hon nu ingått
äktenskap och dels av, att den ena borgensmannen nu avflyttat ur Riket. Hör
emellertid av senaste skrivelsen, att hon varit svårt sjuk och förstår
alltså, att hon denna tid varit hindrad att sköta om lånet här. Styrelsen
föreslår nu, att hon månatligen verkställer amortering
med 50 à 100 kronor och voro vi tacksamma om Ni godhetsfullt ville meddela
henne detta.” (...) (Är det Lyman som flyttat?) (...) Detta visar en helt igenom slapp affärsmoral,
som vi här i vårt land ej anse juste,(...). Var viss på att man lika litet i
San Francisco som här i Stockholm kan utan vidare pretendera på att få
30 dagars anstånd på ett banklån, som du menade med avseende på
Sveriges Riksbank.(...) Förlåt mitt barn, men jag är ordentligt arg på det
trassel, du kommit i.(...) Hur var det har Dr Cary slungat planen att sätta upp
ett institut (med dig som ledare och intressent)? Då har du väl inga utsikter
attt få hans hjälp med boken heller? Moran ligger fortfarande, men tyckes vara något
bättre av Jodkuren. Dr Eidem har undersökt henne och sade, att hjärta och
lungor voro rätt bra på henne, men lamheten tilltagande. Jag håller min diet
noggrant och tycker mig nu vara åtskilligt bättre i tarmkatarren, men så går
jag också hos landets skickligaste magläkare: Dr Öhnell! Var nu vänlig, Rosan, att tillskriva banken ditt
förslag till uppgörelse dvs. din amorteringsplan.(...) Du vet att allt är
till ditt eget bästa vad som kommer från mig i råd och dåd!!! Hälsa
Sven hjärtinnerligt, ävenså till Greta! Din trofaste Fader Bill |
|
|
San
Francisco Febr.25 -24 Kära Far och Mor! Tack för brev från Eder båda (två från Far 7 och 29 jan.).--
De voro så välmenande och skrivna i kärlek -- men ack, mitt hjärta endast
kände smärta och sorg. Far endast skrev två rader om babyns ankomst. Nog
tyckte jag det var bra hårt när han för mig betydde hela världen. Och de
tillrättavisningar du skrev i mitt brev plågade mig än mer, då jag tänkte på,
att de voro skrivna under samma tid, som jag led så gränslöst. Hade du vetat
då hur svårt jag hade det, skulle du ej tänkt hårda tankar om mig, det vet
jag. Nu är dock allt gott och väl, eller hur? Ty du har fått pengarna och
svar på de flesta av dina funderingar.(...) Mors brev var det gränslöst svårt för mig att läsa
-- och sedan lugna mig. Mor skriver:-- ”just nu tager jag honom i min famn,
kysser hans huvud och tillviskar honom att jag hoppas allt gott må kommma
honom till del”. Ja, liten Moran, då fanns han ännu ej på jorden. Din
önskan hade redan uppfyllts. Det goda tillkom honom att han undslapp ”denna
trista värld”, som du kallar den. För mig synes den trist och hård och kall.
Jag kämpar och kämpar mot svårmodet och sorgen (...). Tidvis är jag nästan hysterisk, fullkomligt nere,
oförmögen till allt arbete.(...) I över en månad har jag varit fullkomligt
apatisk för allt -- utom för Sven, vars kärlek jag förnummit starkare än
någonsin under denna tid, då jag också behöft honom mer än någonsin förr.
(...) Nu längtar jag bara efter att få arbeta. Riktigt få
lägga in hela mitt intresse och min energi (den jag kan arbeta upp) på något
riktigt lönande. Jag har sett mig om efter sjukgymnastiskt arbete igen och
funnit, att det är bäst för mig i Oakland där jag redan är känd. Så nu skall
jag förvåna er med att återigen flytta och ändra adress för tionde gången sen
jag kom hit till Californien. Jag kan heller ej stå ut att bo kvar i det här
huset. Det är för mycket sammanknutet med babyn. Vi hyrde ju huset med tanke
på den lilla som skulle komma -- och nu -- mitt rum förefaller mig så tomt
och kallt ty var är platsen där den lilla korgsängen stod klädd med broderade
vita voilehängen. Och skall jag vara borta största delen av dagen hinner jag
ej ta vara på ett så stort hus och trädgården och allt. Annat hade det varit
om jag fått varit hemma och pysslat hela dagen!! -- Vi skall sälja de flesta
av möblerna, men min korgmöbel, som Sven skaffade medan jag låg på sjukhuset,
skall vi ha kvar. Så mycket att vi kan möblera ett apartment på två rum och
kök. Tråkigt är det att behöva stänga in sig i ett apartment igen -- och inte
blir det billigare -- men det är enda lösningen om jag skall arbeta på
skarpen inom mitt yrke. Och det å sin sida är enda räddningen om jag ej skall
bli ”a nervous wreck”. (...) Sven fick $500 i början av januari, men det
mesta därav gick till sjukhus, läkare och begravning. Nu väntar han resten av
de tusen han skall få för uppfinningen vilken dag som helst. Och det kommer
genast att slukas upp av förut grävda ”hål”. Sven arbetar f.n. för ett bolag
som äger (bl.a. oljefält) en koppargruva, som ej ansetts värd att bearbeta
för att få koppar ur. Sven håller nu på med att experimentera fram en metod
att urskilja kopparsulfater ur malmen och sålunda göra gruvan värd ett par
millioner. Hoppas nu bara han må lyckas! Önskar också han hade aktier i
bolaget så att han kunde få vara med om vinsten. Jag var endast 11 dagar på sjukhuset (vilket här
betraktas mkt kort tid) och var sedan stark nog att tvätta och stöka
meddetsamma jag kom hem. Greta Müntzing flyttade till oss den 1 jan. och
hjälpte mig då med hushållsbestyren. När gossen var sjuk kunde jag förståss
ej sova av ängslan, så det var mer än en vecka jag praktiskt taget ej hade
någon sömn alls. Men på min fysik tycks intet bita (...) ty redan en vecka
efter gossens död var jag så stark och frisk att doktorn var alldeles
förvånad. ”You are perfect” var åter hans dom. Det tycks som om mitt fysiska
jag var oberoende av mitt själsliga tillstånd. Var kommer då dr Coue’s teori
in? Eller är det ”the subconsious mind” hos mig som reglerar min hälsa och är
då detta mitt undermedvetna jag så starkt och friskt? Är Far intresserad av
psykoanalys har du här ett problem. Så har jag aldrig ordentligt tackat Mor för den
förtjusande sändningen. Dock var det ganska svårt att packa upp de små sago-
och bilderböckerna och veta, att den de voro ämnade för just hade lämnat oss
för alltid. Paketet kom dagen efter! -- Duken (den röda) är förtjusande och
ljusstaken -- och särskilt tack för figurbibeln -- och för Kattresan. Jag
fick flera sändningar till babyn sen efteråt bl.a. ett par tossor stickade av
Maggie.(...) Tänk både May och Maggie har varsin baby-pys. Och jag -- Gud
bistå mig, Gud give mig styrka!! Ert svaga, skälvande yngsta barn. Sven hälsar
innerligen. Rose |
|
|
Roses
inkomst i febr. Utgifter Av Sven $322 Utg.$64 Massage $15 Visitkort
$7 Försäljn. hemslöjd $5 Summa $342 Summa
$71 |
|
|
Berkeley,
Mars 22 -24 Kära Far! Tack för brev av d.18.2. Jag är på det högsta
förvånad, att Hjortsberga Sparbank ej tillskrev mig direkt och omtalade
styrelsens beslut. Isynnerhet som jag svarade omedelbart på deras skrivelse
till mig i juli och de ha ej svarat mig på mitt brev. (...) Vad det beträffar, att jag ej talat om för dig hur
lånet stod, så kan jag ej se, att jag däri gjort något orätt. Jag är dock 25
år och t.o.m. gift, vilket gör min ställning till dig vad affärer beträffar
än mer oberoende. Du hjälpte mig att få Riksbankslånet och angående det anser
jag mig absolut skyldig att redogöra för dig.(...) Angående Hj-a Sp.bank fick jag lånet där utan
din hjälp -- och tog det just för att du nekat mig hjälp med omkostnaderna
för min vistelse i Sthlm under studierna på G.C.I. Du ville ju alls ej jag
skulle börja där. (...) Vad Sven beträffar lägger han sig ej i mina affärer.
De studieskulder jag har hemma skall jag betala igen med mitt arbete. Det är
allt vi talat om den saken. Vad ”slapp affärsmoral” beträffar vill jag ej
påtaga mig en sådan egenskap.(...) Du behöver ej vara arg, för jag
anser själv ej att jag kommit i något trassel. Inbillar du dig att jag har,
får du själv stå för det obehag du förorsakar dig själv därmed, men jag ber
dig förskona mig från att dela obehaget. Sedan Greta M. flyttade från oss till en familj i
Mils Valley [?] har jag intet hört från henne. Hoppas hon har patienter nu.
Det är svårt skaffa henne plats då hon ju ej kan tala engelska, vilket jag
trodde hon kunde. Dr Cary har uppskjutit öppnandet av institutet, då
han beslutat bygga eget hus och det ännu ej är påbörjat. Även här strandar
mycket på grund av penningebrist.(...) Även hoppas jag att du ej mer skriver
”affärsbrev” och förebråelser. Det var nu längesedan du skrev ett sådant där
innerligt och hjärtligt brev du förr brukade skriva. Och nu -- dessa sista
två månader skulle jag behövt dem bättre än någonsin. (...) Hälsningar Rose |
|
|
Nya
Eriksberg den 23 mars 1924 Kära min älskade Rosabit! Ditt välkomna brev av den 25 febr. kom mig tillhanda
efter 20 dagars färd.(...) Käraste barn, vilken bedrövelse det medförde! Du
tyckes lämna din själs alla slussar öppna för till- och utflöde -- du
formligen föres bort av känsloströmmarne. Förlåt mitt barn -- men detta går
ej i längden -- om din svaghet drar ner dig, så lägg allt tillitsfullt i
Herrens hand. Han är den bäste hjälparen! Jag förstår huru djupt
prövningarne plöja ned sig i din själ, och huru de reagera i ditt nervsystem,
då jag läst ditt brev, och det är kanske onödigt att jag, genom kommentarer
därav, ger dina stackars nerver ytterligare påkänning. Jag hoppas emellertid, att då du lugnat dig något,
du inser, att jag och du -- med en så väsentlig skillnad i ålder och upplevda
världserfarenheter -- givetvis kan ha olika åsikter om det eller det. Glad är
jag att läsa, det du längtar efter arbete i ditt yrke! Det blir en den bästa
medicin för ditt psyke. Apropå ditt yrke -- hur har med din praktik nu
-- har du konkurrenter, som tagit dina patienter, medan du legat ifrån yrket?
Om så, behöver du kanske genom kort underrätta dem, att du återupptagit din
praktik.(...) Genom Greta Müntzings brev till sina föräldrar har
jag hört ett och annat, och blev ganska nedslagen att höra att hon ej kunnat
få någon anställning eller arbete i sitt yrke och att hon nödgats taga plats
som sällskapsdam eller kanske hamnar på ett ”skönhets institut”? Föräldrarna
anse naturligtvis, att du har din lilla andel i skulden, då du underlåtit varna
henne från att resa ut.-- Härav ser du, min tös, att man får tänka sig för
mer än en gång, om man skall hjälpa eller dirigera andras framtidsplaner!
Även om man är oskyldig till saken som ett nyfött barn, så kan man
råka ut! Av den anledningen, att du skriver, dels att Sven
väntar vilken dag som helst få de återstående 500 dollars för sin uppfinning
-- (dvs. från Western Sugar Ref.) och dels omtalar, att han arbetar för en
firma, som äger en nedlagd koppargruva, kan jag förstå, att Sven slutat,
efter en mycket kort tid, sin anställning i sockerfabriken. Du omtalar ej
detta särskilt eller anledningen varför han slutat -- det är inte roliga
nyheter, förstår du, för oss, och då de äro så knapphändiga och
fragmentariska, så känner man det än värre. Jag skall ge dig ett råd: Tro aldrig på
miljonvinster, förrän du ser dem inhöstade -- allra minst om de skola
tagas ur gamla gruvschakt!!! (...) Klaga nu ej längre på ditt ”grymma öde”
(som du kanske vill kalla det) och du skall få se, att du ej behöver bli ”a
nervous wreck”! (...) [Fader Bill] |
|
|
Roses
inkomster i mars Utgifter Av Sven $12 Utg.
$216 Massage $36 Läkare
$116 Hemslöjd $5 Kappa
rest $20 Danskurs
$3 ”First
Paper” $1 Summa $53 Summa
$356 |
|
|
Roses
inkomster i april Utgifter Lön dr Baldwin $40 Utg
$130 Massage $74 Svens
advokat $10 Hemslöjd $22 Svens
resgods $5 Försäkr.WCL
$12 Hjortsb.sparb.$10 Summa $136 Summa
$167 |
|
|
Berkeley
22 Maj 1924 Kära Far. Med detta brev skulle följt en check på
amorteringsbeloppet om jag ej blivit lurad av en läkare i San Francisco. Det gör
mig förtvivlad. Han är skyldig mig $110 som jag ej ännu lyckats få ut fast de
skulle betalats till mig för fyra veckor sedan. Varför skulle det hända just
som jag behövde dem till Riksbanken? Det är som om en förbannnelse vilade
över mig detta år. (...) Jag har fyra krukor med växter. De vilja ej trivas
alls. Jag planterar om dem, ger dem ny jord och gödning -- men de endast
tvina och blomma ej. Så tycks det vara med allt jag sätter min hand till i år
-- så har det varit ända sedan min pys dog. Gud var är min egen livskraft,
min makt att ge kraft åt andra, var min skaparförmåga? Giv dem mig åter, giv
dem mig tillbaka! Du hör kanske snart ifrån mig igen om jag lyckas få
mina pengar. Kanske dröjer det länge innan jag skriver. Jag vet ej. Jag är nu
ditt största bekymmer, din största börda.(...) Var barmhärtig mot mig.-- Innerliga hälsningar till
alla därhemma. Sven hälsar. Rose |
|
|
Nya
Eriksberg den 29 maj 1924 Kära älskade barnet! Ditt brev av den 22 mars och mitt av samma datum, ha
från var sin sida av världen korsat varandras vägar. Det är nu mer än två
månader sedan dessa brev skrevos, och jag längtar få höra från dig -- dock,
om möjligt, utan ”avbasning”. Själv har jag ej mycket nytt att omtala, och då du i
ditt sista brev gav mig en sådan upptuktelse, för att jag vågat blanda mig i
dina affärer och ej tagit vederbörlig hänsyn till att du är gift -- skall jag omsorgsfullt
undvika det ämnet, under förhoppning att din Riksbanks-inbetalning är på väg
hit och hinner till den 10/6. (...) Det är nu bestämt, att moran skall följa med
Adlers till deras sommarbostad i närheten av Nynäs. Hon är fortfarande
sängliggande och måste fraktas med ambulans eller annan stor bil ut. Själv är
jag ”som vanligt”, Jag har just nyss fått manuskriptet till mitt stora verk
färdigt, men jag får antagligen inte mycket glädje av det, enär förläggarne
jag talat vid, anse det för stort och bli en för dyrbar bok att riskera
pengar på ”i dessa genomusla tider”--. Jag skall göra ytterligare några
försök, ehuru förhoppningarne äro minimala. Det är ju ej roligt detta efter
över ett års arbete, dag ut och dag in, med 8--12 timmars job -- för
ingenting.-- Nu skall jag taga ihåll med ”Söderhavets Pärla” och den kanske
blir lättare att få ut, som jag hoppas. Vi ha haft en ohygglig vår, även detta året, och
värre än i fjol. Nu ha vi äntligen fått litet ljummare i luften. F.n. är
stora delar av landet berört av översvämningar (som ju sällan förekommer hos
oss) på grund av den myckna snön och den sena smältningstiden -- 2 månader
försenad. För oss fosterlandsvänner ser det mörkt ut, sedan
arbetarpartiet, som makten haver, nu beslutat genom sin majoritet i
Riksdagen, att nedskära vår krigsmakt till hälvten, så att landet kommer att
ligga försvarslöst i det närmaste. Jag skulle önska att kunna skriva om gladare
saker och ”innerligt och hjärtligt”, som du säger, men situationen
kommenderar sinnesförfattningen, och denna i sin tur ett brevs innehåll -- i
annat fall blir det ju humbug. (...) Din trofaste Fader Bill |
|
|
Roses inkomst
i maj Utgifter Lön dr Cary $40 Utg.
$109 Massage $44 Klänning,
skor $12 Hemslöjd $37 Summa $121 Summa
$121 |
|
|
Eriksberg
den 15 juni 1924 Kära mitt stackars barn! Har bekommit ditt brev av den 22 maj, ooch mitt eget
av den 29 maj får du antagligen ej förrän den 19 i denna månad. Ja, kära
Rose, du har rätt i att du blivit mitt största bekymmer, mest därför, att jag
är så vanmäktig numera, och då ser man alltid svårigheterna större. När jag
nu -- trots allt -- nödgas skriva om ”affärer” (...) är det med tungt
hjärta jag gör det (...).Man kan ej få pengar på en check från Amerika,
förrän banken till vilken den är ställd blivit aviserad härom från den
amerikanska banken. Detta tager vanligen tre à fyra dar, sedan tillkommer
postgången 18--20 dar, (...) jag menar nu, att du borde (...) meddelat mig
före den tillmätta tiden, att du saknade möjligheter att möta utgiften med.
Du hade då besparat mig mycket av det obehag, som nu framkallats. Ovissheten
framför allt! Det är mycket bättre att se och vara beredd taga emot faran, än
att leva i okunnighet och ovisshet om den.(...) Kära min flicka! Du tyckes alltjämt vara nere i
samma ”mörka dal”! O, vad jag känner det tungt att ej kunna hjälpa och trösta
dig! Men likvisst -- du har ju en make,
att trygga dig till i detta fallet -- det hade du dock ej förut, då du
kämpade ensam i det främmande landet.(...) Du vet att jag är ”Pelmanist” och
”Filosof” och allt det där, men jag blev detta väl sent i livet. Mina nerver
voro så upprivna, av allt vad jag gått igenom, att de på gamla dagar ej gå
att lappa ihop. Jag ”tål” därför så litet -- trots all den teori, jag sitter
inne med. Det är endast samförståndet med det Högsta väsendet, som kan ge mig
den andliga stimulus, jag behöver. Du, som är ung, kan nog träna din viljekraft och
dina nerver också, och bör alltså kunna nå ett så mycket bättre resultat, om
du med allvar tar ihåll med saken. Då blir hindren, motgången ,”förbannelsen”
som du kallar den blott till för att övervinnas, av din gudaborna
andekraft. Släpp ej taget, mitt älskade barn! Se mening i allt! Var ett med din Gud!
Och självsuggerera dig: ”Jag vill! och det skall gå!” Och en
sak Rose -- sammanställ ej allt det motiga med pysens förlust. Tro mig, detta
äger intet sammanhang med vartannat! Jag hoppas att du kan övervinna denna
tvångsföreställning. Och nu barn, farväl för denna gång! Mor har jag ej hört av sedan de flyttade ut till
landet. Själv är jag bjuden till Kalle Ekegren i Ulricehamn i Juli. (...) Din
egen trofaste Fader Bill |
|
|
Nya
Eriksberg den 30 juni 1924 Käraste min Tottie! Jag undrar så mycket hur du känner dig och hur du
har det! Du har ju nu kommit så långt i avkrok från mig, att det rent av
verkar ”utländsk resa” tyckes mig. Här har, sedan du begav dig bort ej hänt något att
tala om, vad mig själv beträffar. Den ena dagen är lik den andra -- fylld av
arbete. Från förlaget i Upsala har jag ingenting hört sedan jag den 11 juni
överlämnade det ena ex. av mitt manuskript till Direktör Ahnström. Men han
lovade ej heller mig svar så snart, förstås. Greve Birger Mörner bekvämade sig slutligen att
svara på mitt sista brev, och sade, att vi kunde träffas ”då han kom till
stan” -- men när, sade han ej. Och på den vägen är han -- och nu ger jag
honom en god dag, ty mitt andra ex. av M.S. har jag nu också ute till
granskning, och så reser jag ju bort om Onsdag till Ulricehamn. ”Så de så!” ”Natur och Kultur” tyckte det var ett ståtligt
arbete, men det passade ej deras förlag, då det var så stort -- men Hansson
föreslog, att i den händelse jag ej kunde få någon förlagsfirma att taga det,
jag skulle för hans förlag omarbeta, eller rättare sagt skriva en mindre bok
med titeln ”Ett hjältefolk i Söderhavet”, endast behandlande maorifolkets
öden i koncentrerad form. Han rådde mig försöka hos det förnämliga förlaget
Norstedt, och det har jag nu gjort. Blev vänligt mottagen och får svar
omkring den 15 juli. Utsikterna äro dock ej så stora där heller, men jag blev
glad åt det artiga och vänliga bemötandet. Ändå något! Allt ligger sålunda
oklart för mig, och därför är jag i farten med den andra boken --
”Söderhavets Pärla” -- ty som du vet, ger en ”Pelmanist” ej tappt i första
taget. Emellertid äro mina nerver alldeles nere. Jag måtte
vara överansträngd -- som ger sig uttryck i mattighet och olust, nevralgi och
svårighet att andas. Det vore skönt om jag kunde ”få vara i fred” hos Kalle,
men dels skall jag hjälpa honom med matrikelarbete och dels arbeta på
”Pärlan”. Jag har så svårt att gona mej -- är inte van vid det. Den 13 juni hade jag brev från Rose. Ett
”affärsbrev” egentligen. Det stackars barnet! Hon hade ej ett öre till sitt
Riksbankslån -- som jag trodde förut. Och igår fick jag avis från Thule om
premien den 1 juli. (De tyckes vända sig till mig n.m.) Riksbanken klarade
jag med den lilla smulan, som fanns kvar av de från av Laurent [O.F.] lånta
pengarne. Ej ett ord säger Rose om sina utsikter, eller hur
Sven har det med inkomsterna. Själv har hon blivit mankerad av en läkare i
San Fr. på 110 dollars, som hon beräknat till Riksbanken. Ej heller ber hon
mig sköta livförsäkringen och ej tala hon om hur hon uppgjort med Hjortsberga
banken, som fordrade amortering. Hon är så märkvärdig -- det verkar apati. Och man
frågar sig gång på gång:”Varför skulle hon gå och gifta sig ?” Men Gud leder
våra öden, och vi få helt och fullt lägga allt i hans nådiga hand. Därför få
vi väl hoppas, kära Tottie, att det, på ett eller annat sätt, reder opp sig. Från de andra barnen har jag naturligtvis ej
hört ett ljud. Det kännns nästan genant att vara far till så många barn, som
man ej vet något från, och jag tänker ibland, att jag måtte vara alldeles
ovärdig i deras ögon och att detta är något straff. Nu undrar jag ännu en gång hur du har det -- om du
genom Folke fick konjaken, som var fråga om. Jag hade samma dag tagit ut
ransonen och föreslog Folke att följa med mig till Tegelbacken, där jag i
cigarrboden hade väskan stående, men han kunde ej gå ifrån, sade han och
erbjöd sig att genom en kamrat skaffa en halvliter konjak, och lovade mig
detta. Han måtte väl ha hållit ord!? Jag närsluter härmed din ”tia” för juli
månad. Må Gud vare med dig min maka, och med oss alla! Hälsa Lizzie och
barnen å det hjärtligaste!! Adressen är som ni veta: C/o Direktör Karl Ekegrén,
Ulricehamn. Din gamle Bill |
|
|
Roses
inkomst i juni Utgifter Massage $80 Utg.
$163 Hemslöjd $50 Summa $130 Summa
$163 |
|
|
Sven Svantesson vann tävling i raka hopp i San
Fransisco |
|
|
Ulricehamn
d. 13/7 24. Kära min Tottie! Hjärtinnerlig tack för ditt brev 9/7.24! Här har man
levat i tro att hösten börjat, regn, storm, tjocka och olustighet ute. Inne
ha vi haft det desto bättre. Jag bor i Kalles bibliotek och arbetsrum 1 tr.
upp med härlig utsikt över Åsunden och, närmast framför, Stora torget, Kyrkan
och Rådhuset. Jag har ej mindre än 5 fönster, med markiser för 3, elegant och
stilfullt och fridfullt att arbeta. Jag har visserligen kommit hit för att vila,
men det blir ej mycket av det slaget, ty Kalle håller på för högtryck med
sitt Frimurare-matrikelarbete och jag hjälper honom under en del av dagen med
att förf. historiker [?] korrekturläsning m.m. Och nu, just idag och igår,
fick jag svar både från Norstedts o. Söner och Lindblads med avslag och
manuskripterna i retur!!! N-dts svarade älskvärt och motiverade avslaget med,
att de ha föga hopp om att få köpare bland svensk publik -- men deras Dr
Lindblad gav verket ett verkligt hedersomnämnande som vetenskapligt
fullödigt, och litterärt sett, utmärkt! Lindblads Herr Magister Thulin,
däremot, gav ingen motivering för avslaget -- bara ”beklagade”--
”tyvärr”.-- Jag måste nu med dubbel kraft arbeta ut ”Söderhavets
pärla”. Alltså ingen ro -- ty ”finanserna” börja komma i lägervall och skulderna
växer med alla de extra utgifter jag fått på mig detta år. Med glädje läste jag att du fått en liten egen
slant. Visserligen var den ej stor, men 150 kr per år är ju alltid bättre att
ha, än inte ha. Det kan ju möjligen räcka till garderobens underhåll -- med
stor sparsamhet och liten nötning, förstås. Av ditt brev framgår, att du åtminstone ej är sämre,
än då du reste. Jag hade nästan fruktat detta, då jag väl antar att
bekvämligheterna äro mindre för dig på landet och du skulle få ökade obehag
av detta s.k. ”sommarnöjesväder”, som varat allt jämt. Hoppas att ni nu också
fått omslag i väder och temperatur, så att du kan få njuta något av den
friska luften utanför stugan. Förutom undertecknad, gästas Kalle av Tönnes Algren
med fru. Du kan förstå därav, att den tid man har tillfälle at idka
sällskapsliv ej är av det tråkiga slaget. Den 76 årige gossen bröt av sitt
högra ben för mer än ett år sedan, och linkar ännu på 2 käppar, men är lika
oförbrännerlig. Han spelar piano som en ung virtuos!! Opera efter Opera
få vi höra och tusende ”bitar” emellan. Historier oh anekdoter äro, som du
vet, hans specialiet. Och man får sig ett gott skratt! Fru Algren är så
snäll och rar och avgudar sin Tönnes, som hon eller de voro i ungdommens
år.-- Vidare ha vi ”den nya Frun” Vera Ekegrén. Det var en ytterst angenäm
bekantskap. 30 år, nätt, lagom, snäll och god är nu ”på de´ viset”,
saknar ej bildning och har ett angenämt sällskapssätt. Jag kan av allt hjärta
gratulera Kalle, ty jag kände också hans förra fru, som nu är gift med en av
sina många älskare och nu har konditori i Wästerås, sedan hon gjort av med
sina 40.000 kr. Jag stannar väl här till sista dagarna i juli, men nu tror
jag knappt jag har råd att tänka på fara till Dahlgrens. Hälsa Lizzie, Folke
och barnen. Din egen Bill |
|
|
Ulricehamn
den 25/7 24. Käraste min Tottie! Du undrar nog varför jag ej skriver, men jag är
alldeles ”vill” i min korrespondens, då jag ej använder skrivmaskin och får
kopia. Jag är nu så van vid detta, att jag nu varken minnes om jag
skrivit svar -- när det var eller vad det var. Moderna metoder
ha även sina nackdelar. Tillsammans med gamle Tönnes och fru Lillie Algren
har jag nu som gäst tillbringat en tid här, som jag sent kommer att glömma.
Visserligen har vädret varit mycket tråkigt med ideligt regnande -- men vi ha
haft en härlig tillvaro likaväl -- ehuru jag varit och är alltjämt bunden av
arbete, dels för Kalles räkning, dels för min ”Söderhavets Pärla”. Den 11te Juli fick jag svar från Norstedts Söner med
returnerat M.S. Avslaget motiverat med, att förlaget fått den uppfattningen,
att svensk publik ej intresserar sig tillräckligt för ett så ”fjärrbeläget
land”, för att riskera utgivande av ”ett så vidlyftigt historiskt
etnografiskt arbete”. Deras betyg var f.ö.: ”vittnar om stor och grundlig
kännedom om landet, och är även formellt sett oklanderligt”. Dagen efter kom svar från Lindblads Förlag i
Uppsala. Med M.S. i retur men ingen motivering för avslaget -- bara
”beklagande”. Jag var ej nöjd med detta, och kände på mig, att det låg något
bakom, de ej ville säga ut. Jag skrev då och begärde få klart besked --
”korten på bordet”. Märkvärdigt nog ”gjorde de ett undantag” för mig och
sände mig i original den Kritik, som deras högt lärde och vitt bereste
granskare o. litteratur expert (för mig en okänd mästare) avlåtit. Det var verkligen
hederligt gjort av förlaget, då jag enträget bett därom. Nåväl, någonting i den
vägen som denna kritik har jag aldrig erfarit förut -- jag som blivit så
bortskämd av anmälare, recensenter och publik -- men här fick jag så mycket
mer mothugg.-- Han smular sönder min bok till pulver och min författar-ära är
ej värt en möglig potatis efter detta. Min stil är dålig och jag är
”varken historiker eller konstnär”. (Han har i det senare fallet alldeles rätt -- tycker
jag själv.) ”Verket är för tungt för att tjäna som folkläsning och för litet
”bildat” för en intelligenspublik”. ”Verket ger intryck av att förf. ej
förstått vad han själv sett och läst och att kritiskt ha kunnat granska sina
källor.” Även det förbjuder min ringhet att protestera
emot -- men så dyker det fram mellan raderna, att han är en ”konkurrent”-- så
tillvida, att han har en bok under tryckning, som behandlar Austral-asiens
historia, och detta förklarar åtskilligt av hans hätskhet! Ett par andra
saker gav mig emellertid anledning att, samtidigt med ”kritikens”
återsändande till förlaget, avge protest mot granskarens uttalanden. Detta
utan någonsomhelst tanke på att därigenom vinna något i saken -- mera
för att försvara mitt anseende. Ja, jag har fått mig en ”litterär näsknäpp”, som gör
mig mycket betänksam, och som förstört min arbetsglädje och grumlat tankens
klarhet, mitt upp i arbetet med den bok, jag tänkte forcera fram till
julen. Men å andra sidan är det nog även nyttigt att få höra beska
saker -- i synnerhet för en ung och framåt -- strävande förf. Men jag är nu
litet för gammal och äger ej den själens spänstighet, som tål stora
påfrestningar. Svårt är därför att säga huruvida ej detta slutar
ff.verksamheten med en stor definitiv punkt. Detta om detta. Ulricehamn är en liten stad i och för sig, men den
ligger vackert, amfiteatraliskt från Åsunden uppåt höjden ett litet stycke,
sedan tager en villastad vid, med hundratals, mest moderna villor och
trädgårdar, som följande stigningen sträcker sig ända upp till Sanatoriekrönet:
410 meter över havet. Här har visserligen regnat så gott som varje dag sedan jag
kom hit, och ibland riktiga skyfall -- men här kunna ej vägar och gator bli
smutsiga för det -- ty vattnet stannar ej -- det rinner som vattenfall från
höjden ned i Åsunden genom hundratals naturliga nedlopp. Naturen här är
bedårande vacker och det är synd att vädret och arbetet hindrat mig få njuta
mer av den. Jag kan omtala att jag häromdagen hade brev både
från Örebro och Ljungskile med enträgen inbjudan att resa dit och gästa. Nils
Folke skrev att jag var välkommen ”helst i Juli när M. har mera ledigt då”
och att jag ”kunde få bo” som hedrad gäst hos en bekant; Jean Andersson,
ungkarl med 6 r. o. kök. Jag måste verkligen skratta åt barnen.-- Visserligen
känner jag mannen något litet -- men att tro det jag, på Folkes ”inbjudan”,
skulle taga in hos honom, var mig djärvt. Jag skrev och tackade för
välmeningen och sade nej. Likaså nödgades jag avstå från Dahlgrenska inbjudan
-- som jag annars helst mottagit, enär jag aldrig varit i deras hem ännu. Jag
har flera skäl att ej fara, bland dem viktigast, att jag ej har medel till
några utflykter åt sidorna, och för det knepigt nog att ha pengar till resan
direkt hem. Jag hade hyst ett stilla hopp att få in ett par vackra, ovikta tusenlappar
för mitt stora verk och att jag då skulle ha besökt Dahlgrens o. möjligen
även Herbert, men nu gick ju allt detta i spillror.-- Från Butt hade jag i förrgår ett vykort från --
Trollhättan, dit han kommit på en dag på anmodan av ”Kraftbolaget” där. Han
sade sig skola närmare skriva därom i brev?? förstår ej. Ja, nu ser jag att jag får sluta, och sänder dig
stora famnen med många hälsninga till Adlers. Din egen gubbas Bill Jag drages med min sommarbronchit och hostar upp
blodslem så trevligt som helst. Magen är däremot bättre. Kan hälsa från frk. Alstermark, från vilken jag hade
brevkort för några dar sedan, från Hornbäck i Danmark. |
|
|
Roses
inkomst i juli Utgifter Massage $105 Utg.$118 Hemslöjd $9 Summa $114 Summa
$118 |
|
|
Nya Eriksberg
den 7 aug.1924. Käraste min Tottie! Tack för ditt brev av den 30 juli! Det låg här sedan
några dagar då jag på natten till Onsdagen kom hem. May var envis och sände
mig Kr 15 till ”prisskillnad” för järnvägsbiljetter, om jag ville taga
omvägen till Ljungskile. Visserligen blev den summan ej tillräcklig att täcka
utgifterna med, men jag tyckte i alla fall, att det var så kärt av dem att
vilja se mig, så jag for från Ulricehamn på Lördag och inträffade i
Ljungskile vid 1/2 11 tiden på kvällen. Ekegrens voro mycket ledsna att jag for så snart
(Tönnes A. for redan tre dagar förut till Danmark) och make till Kalles
värdskap får jag nog leta efter. Det har varit en härlig tid,
omväxlande med arbete och stilla rekreation. ”Sjusovaredagen” bjöd han på en biltur, som vi alla
deltogo i och som sammanlagt blev 27 mil! Vi togo vägen till
Jönköping--Huskvarna--Grenna, där vi frukosterade på Sveriges förnämligaste
utvärdshus: Baron v.Dubens ”Ribbagården”, gingo sedan med motorbåt över till
Visingsö och besåg bl.a. Mrs Tingleys nya ”tämpel” och den provisoriskt
öppnade skolan. Sedan tillbaka till Ribbagården och drucko kaffe och
fortsatte sedan färden över Huskvarna--Ödeshög till Omberg, besåg Alvastra
klosterruin och åt middag på Turisthotellet. Därifrån hem samma vägar med ett
litet uppehåll i Jönköping. På hemvägen hade vi dels ett attentat till kollision
och dels blevo vi åsyna vittnen till en kullkörning -- som dock avlöpte utan
skada, varom jag skall tala, då vi träffas -- om du påminner mig. Ja, som sagt, jag kom fram till Ljungskile, och blev
där mottagen av May och Hugo, som hämtade i sin bil. Jag hamnade först på
Turisthotellet, där jag skulle ligga första natten, for sedan hem till
Dahlgrens, superade och pratade till efter midnatt, då jag vandrade ned till
mitt lokus, för at få en välbehövlig vila efter den nog så ansträngande
färden (tågombyten och uppehåll i Göteborg m.m.). På söndagen drack jag té i ”Mays bärså” sologök
kl.1/2 9 och kl.10 åts frukost. Britt och Kjerstin gjorde nu morfars
bekantskap och den lilla K. var med detsamma som gammal bekant med gubben --
men Britt höll sig länge reserverad, men mjuknade upp framåt middagen. Den
lille odöpte pysen va en väldans rar pojke -- och gjorde ej mycket besvär.
Barnen gjorde ett mycket gott intryck, och May tycktes vara en förträfflig
uppfostrarinna -- lagom, utan all klemighet. De voro enkelt, praktiskt och
stilfullt klädda och gjorde intryck av verkliga ”herremansbarn”, i bästa
mening taget. Det var även intressant att få studera fadern fungerande i sitt
hem, och jag har all anledning att, av det lilla jag hann se, gratulera May
att ha fått en man med utpräglad manlig karaktär och hedersbegrepp, på samma
gång som en, som satt ett livsmål framför sig. Hugo bilade hem till Trollhättan på söndagskvällen och
jag ”flyttade” ner mina penaler från hotellet och låg sedan de andra två
nätterna i Hugos säng. Ljungskile är ingen vanlig fiskeläge-plats, som jag
hade trott. Det är en mondän badort, där de rika göteborgarnes familjer gona
sig. Det ligger flera stycken i en rad här -- alla med socité-liv. De våra bo
i en liten snygg villa på tre rum och kök, liggande högt över ”badsamhällets”
vanliga läge och alltså isolerat och bra. De flytta in till T. omkring den 25
aug. May föreföll vara rätt kry nu, och hennes mage var bättre -- men
rygglidandet har hon dock ofta obehag av, sade hon. De hälsa genom mig på det
hjärtligaste till dig! Ja, nu om någon dag skall jag väl börja jobbet med
renskrivningen av det jag komponerade i U. på min ”Pärla”. Fröken A. kommer
antagligen hem från sin semester om Lördag. Fröken Brinck beder om sin
hälsning. Och med hälsning till alla Adlers, vare du mest hälsad av Din Bill |
|
|
Nya
Eriksberg den 12 Aug.1924 Kära mitt barn Rose! Sedan ditt brev av den 22 maj har jag ej hört något från
dig. Och det synes oss litet var här, som om det långa avståndet i mil mellan
oss skulle ha mångdubblats, att familjebanden slitits av, liksom ock de gamla
hedersbegreppen.(...) Vi veta ej om du är frisk eller inte, om du har
arbete eller inte.(...) jag blev naturligtvis tvungen att skaffa pengar att
infria Riksbankslånebetalningen och livförsäkringen med, allt i tanke att du
skulle snarast skriva och ge mig en lugnande förklaring -- men ej ett ord.
Jag tycker det är så tröstlöst det hela.(...) Jag har varit nedbjuden till Ekegrén i Ulricehamn
under juli månad, och då jag skulle resa hem, sände May mig respengar att
taga vägen över badorten Ljungskile, där jag stannade i tre dar (hade aldrig
varit i hennes hem förut) och kom hem den 4 aug. Mor har repat sig något ute
på landet, men får ej träffa henne förrän Adlers flytta in till staden. F.ö.
intet nytt. Med hälsningar till Sven. Din tillgivne, men bedrövade Fader Bill |
|
|
Hugo
Dahlgren Ingeniör -- Tel.514 [Brevhuvud] Ljungskile
den 13 aug.1924. Käraste lilla Moran min! Tack så innerlig hjärtligt för ditt rara brev till
våra födelsedagar! Som vanligt får jag skämmas förfärligt över att ej ha
skrivit förr, när jag haft hela sommaren på mig.-- Jag hoppas du haft det lugnt och gott i sommar. Vädret
har ju varit nådigt på sista tiden, och i Sthlmstrakten har det nog varit
ännu bättre än här, efter vad jag kan förstå av tidningarna. Vi ha dock haft
det riktigt skönt här nu en hel månad, fast Hugo stackare fått knoga i sta’n
se´n 13 juli och hade bara regn och rusk de veckor han var här. Vi flyttade
ut den 21 juni och komma väl att återvända till Thn sista veckan i denna
månad. Barnen äro bruna och krya, och just nyss upptäckte jag, att Lillebrors
första tand spruckit igenom. Han är ”världens snällaste pojke” enligt Hugos
åsikt -- och min med. Ja, du kan fråga Far, då ni träffas. Han var här ett
par dagar, jag antar han omtalat det redan, så det är överflödigt nämna något
därom. Vi ha det skönt här och trivas bra och tycka det är
bra att Hugo så lätt kan komma hit. I torsdags kom tandläkare Nilsson och
Hugo hit på kvällskvisten i N.s bil. De hade setat och pratat bara och fått
lust att fara ut och åka, och så var de här efter 1 1/4 tim., kl. var väl
nära 1/2 9, och jag fick igång med litet mat i en hast,-- värdinnan var ute
och tog upp potatis i deras land, och dill o. persilja får jag plocka efter
behov, så de blev sill o. potäter först o. främst, för det hade jag lovat
Hugo att han alltid skulle kunna få, om han kom ut nån kvällsstund. Så skulle
jag in till sta´n och greja litet på fredag kväll och följden blev, att jag
var lätt att övertala att åka med i bilen på nattkröken. Det var en härlig
färd i stjärnesken. På freda´n satt äventyrslusten i oss alla tre ännu, så då
körde vi till Vänersborg på kvällen och åt kräftor på Strömsborg, en
sommarrestaurant, som ligger rätt idylliskt vid vattnet. Ja, och på lörda´n
bilade Hugo och jag hit ut igen. Det var riktigt livat att så där få en liten
semester på nära två dygn. Idag har jag koka blåbär, men är annars rätt ledig,
då Hilda, Almas efterträderska, är snäll och bra och sköter mat och tvätt och
städning, så jag bara har barnen och uppköp o. sånt. Jag önskar Lizzie finge
en bra hjälp nu, när ni komma till sta´n igen. Det kunde hon då behöva. Hälsa
dem alla så hjärtligt och själv hälsas Mormor så innerligt av oss alla gm Din
Mayan |
|
|
Roses
inkomst i aug. Utgifter Lön UCH $102 Utg.
$201 Massage $85 Försäkr.
PML $22 Summa $187 Summa
$223 |
|
|
Nya
Eriksberg den 19 september 1924 Kära Rosabiten! (...) Jag är alldeles nedtyngd av ditt besynnerliga
förfarande att tiga -- mol tiga! (...) Visst är det tråkigt att höra,
att du har det svårt -- men dock oändligt mycket bättre än att intet
veta, annat än det du, i så fall, ”sticker huvudet under busken”. Denna din
skygghet är omöjlig att i längden uthärda, mitt barn! Jag har själv råkat i ekonomiska bekymmer, enär jag
ej lyckats få förläggare till mitt stora arbete, som jag hållit på med i nära
1 1/2 år. Man anser att verket är väl stort och att det blir för dyrbart att
ge ut i dessa penningknappa tider och vilja förläggarne ej stå risken, i fall
boken ej skulle få köpare. Jag är därför sedan en längre tid tillbaka
alldeles ”utpumpad” och skuldsatt likaså, enär jag i våras måste skaffa mig
en annan skrivmaskin och låtit göra klichéer till alla illustrationerna m.m.
Jag ser därför ingen utväg att kunna klara dina förbindelser i december. Det
är i sanning bra harmligt, då det är sista inbetalningen i Riksbanken. Men
finnes det då ingen möjlighet att få ihop till denna? Inte en cent? Jag beder
dig på det bevekligaste, att du skriver per omgående och
omtalar huru din ställning är! Om du är sjuk eller har det så eller så, borde väl din
man kunna skriva i ditt ställe! Och hur är det egentligen fatt med honom,
som aldrig har fortsatt kontakten med oss, och ej synes kunna (eller vilja?)
ingripa till undanrödjande av dina bekymmer. Jag kan nästan bli förtvivlad av
allt detta. Det är nu min tur att bedja om barmhärtighet.-- Moran är så svag och nedsatt av sjukdom och kanske
ej minst av alla de motgångar och bekymmer våra barn råkat i. Hon bävar för
den vinter som nu stundar.-- De innerligaste hälsningar sändes dig!! Din
bekymrade Fader Bill |
|
|
S.F.,Sept.28
-24 Kära Far. Oändligt tack för dina hjärtliga, storsinnade brev!
De ha hjälpt mig oändligt att få fastare tro på livet och ett ljusare hopp om
framtiden. Både Sven och jag arbeta, arbeta och spara, fast inkomsterna äro
små och ”tiderna dåliga” dvs. ont om arbete, ont om pengar, dyrbart att leva
om man också inskränker sig till endast det nödvändigaste för att uppehålla
livet. Jag hade ej tänkt skriva till dig förrän jag kunde
skicka en check med i brevet, ty jag tänkte, att besvikelsen över att ej
finna en sådan i kuvertet skulle vara svårare att utstå än väntan. Men ditt
sista brev -- oh! Far, att jag skall ha ådragit dig så mycken sorg, så mycken
ångest, så många bekymmer. Må Gud ge mig medel att få gottgöra detta. Må Han
giva mig kraft -- och makt -- att skänka dig glädje igen. Sven hälsar dig så innerligt. Må det ej dröja länge
förrän jag kan få skriva ett långt, utförligt brev till dig. Vår nuvarande
belägenhet är det ej någon glädje att utförligt beskriva.-- Vi äro vid gott mod och önska dig detsamma Rose Ps. Hälsa alla de kära därhemmma särskilt lilla
Moran. |
|
|
Roses
inkomst i sept. Utgifter Av Sven $53 Utg.
$100 Massage $93 Summa $146 Summa
$100 |
|
|
Sven tar examen vid Berkely University of California
hösten 1924. Tentamensbetyg: Organisk syntes A, Org. Kval. Och
kvant. Analys AB samt Termodynamik A. |
|
|
Nya
Eriksberg den 14 oktober 1924 Kära min svärson Sven! Månad efter månad, vecka efter vecka har jag väntat
att få något meddelande från er barn i California -- men förgäves. Alltså måste
vi antaga att något är på tok. Jag har skrivit tre brev till Rose utan att få
svar. Som jag har svårt att tro, att hon med flit undandrar sig att svara på
brev och f.ö. att undanhålla mor och syskon alla underrättelser om sig, så
att vi skola leva i ångest för hennes öde. Och så detta, att hon är gift
och att hennes man ej på något sätt uppträder -- aldrig skriver till oss --
och ej ger oss någon livsyttring eller förklaring varför det är sådan
förändring i samhörigheten oss emellan. Är Rose sjuk eller oförmögen att
skriva hem, så är det din plikt att meddela oss, liksom ock att träda
i hennes ställe i vad hennes affärsförbindelser beträffa -- så framt du vill
anses vara en gentleman eller överhuvudtaget -- en hederlig karl. Som du nu
ej alls uppträtt, har jag full anledning att betvivla det!!! Så framt jag ej inom ännu någon tid får höra från
någon av er, kommer jag att genom Svenska Utrikesdepartementet föranstalta om
min dotters efterforskande i Förenta Staterna. Någon annan utväg tyckes ej
finnas, och den skandalen kunde du ju ha besparat mitt stackars barn! Jag är nu fullt beredd på att få underrättelser om,
att min stackars Rose är både fysiskt och psykiskt nedbruten efter sitt
brådstörtade giftermål. Jag anhåller på det bevekligaste om underrätttelser! Fader Bill [Blyertstillägg på kopian: Originalet till detta har
Rose förhållit adressaten och returnerat till mig.] |
|
|
Roses
inkomst i okt. Utgifter Av Sven $54 Utg.
$176 Massage $81 Försäkr.WCL
$11 Hemslöjd $10 Symaskinhyra
$3 Summa $145 Summa
$190 |
|
|
S.F. 3
Nov.1924 Far! Har just läst ditt brev till Sven av den 14 okt. Jag
öppnade brevet som jag kände igen ditt kuvert och såg ej ens på adressen, och
så läste jag brevet. Jag vill ej visa det för Sven. Han skulle bli så
gränslöst sårad, och jag tror ej att han någonsin skulle kunna glömmma en
sådan förolämpning som den du slungar mot honom. Sven är så finkänslig själv,
han skulle aldrig kunna yttra sig om någon såsom du gjort mot honom,
allraminst om någon som han ej känner. Med hans känsliga natur skulle en
sådan beskyllning såra allt för djupt -- och att min egen far skulle såra min
älskade make, det skulle jag ej kunna bära. Därför visade jag ej brevet för
Sven. Jag vill att han skall kunna högakta dig, framför allt högakta dig som
man. Sänder därför brevet tillbaka, så att vi skall kunna anse det som
oskrivet. Jag har fått mottaga så mycken ömhet från dig, att för mig är det
ej oöverkomligt att glömma en sådan insinuation som att jag skulle gift mig
med en man, som inte ens var ”hederlig karl”. Jag vet att du är förtvivlad och
ledsen och bekymrad!! Den största anledningen varför jag skriver så sällan
hem är, att jag själv ej får några brev från mina syskon eller från Mor. Hör
aldrig ett ord från någon av dem. Det är åtminstone 10 brev, som ej blivit
besvarade av dem. Aldrig ett ord sedan min baby dog. En sådan hårdhet väcker
ingen önskan om ”samhörighet”.(...) Min känsla för min familj i Sverige är
snart utsinad. Intet kan leva utan näring.(...) Vår ekonomi är fortfarande svag. Jag skall göra allt
jag kan för att försöka få låna pengar tills inbetalningen i Dec. Det skulle
ju skickas närsomhelst nu. Sven har inga andra tillgångar än vad han
förtjänar igenom sitt arbete och det går åt till vårt uppehälle. Jag har ej
på långt när så mycket arbete som förr, då det tyckes dels vara mindre gott
om arbete (California översvämmas rent av av sjukgymnaster) dels ger läkarna
hellre patienter till ogifta än till gifta. Ser ingen anledning varför, men
det är ett fakta.(...) Sänder innerliga gratulationer till din födelsedag.
(...) Du har i allafall glada minnen att festa på. Innerliga hälsningar, verkligt ur hjärtat Rose |
|
|
Stockholms
Trävaruhandelsförening har härmed äran att till hedersledamot av föreningen
kalla Kaptenen Pehr W.Sundström Stockholm
den 14 november 1924 Erik Wang Utdrag ur protokoll, hållet vid Stockholms
trävaruhandelsförenings sammanträde den 14 november 1924 å Restaurant
Riche. §3. Meddelade ordföranden, att styrelsen vid genomgående
av tidigare protokoll funnit, att ett ärende på grund av förbiseende icke
blivit slutbehandlat, nämligen ett å sin tid väckt förslag om kallande av
föreningens stiftare, kapten Pehr W.Sundström till hedersledamot av
föreningen. Efter upplysning härom beslöt föreningen, att i
betraktande av de synnerligen stora tjänster, herr Sundström gjort
föreningen, enhälligt utse honom till sin hedersledamot. Som ovan Leonard Malmqvist |
|
|
Nya
Eriksberg den 30 nov.1924 Käraste dotter Rose! Mottog ditt brev av den 3 dennes med inneliggande skrivelsen
från mig -- i retur. Att jag blev förvånad är alldeles för litet sagt. Jag
ämnar ej inlåta mig på några kommentarer över detta ditt sätt, ehuru det
inbjuder till många reflexioner. Ett vill jag dock säga, att du har
gjort mig mycket bedrövad, genom att klargöra för mig, att allt vad jag sökt
inplanta hos dig med avseende å din skeva uppfattning av dina systrars
tröghet att korrespondera -- har varit förgäves. Du lever fortfarande med den
fixa idén, att du är kärlekslöst och orättvist behandlad av dem -- ja, nu
tillvitar du även din mor samma näpna egenskaper.(...) Alltså är detta
slutresultatet av alla mina försök att hålla ditt mod uppe, att få dig, att
med förtröstan till Försynen se kärleksfull mening i de prövningar du
genomgår, och att ej sända ut bitra tankar om dina närmaste: tankar
äro krafter i det godas eller ondas tjänst, alltefter ”avsändarens ”
skön. Besinna detta! Du tål ej höra sanningsord eller kritik av dina
närmaste och t.o.m. jag som din far, syndar ofta i det fallet i dina ögon --
det begriper jag.--.Att döma av ditt sista brev och den vidtagna åtgärden,
tyckes förhållandet vara detsamma med din man. Men då får jag verkligen säga,
att ni äro att djupt beklaga och att ingen av er passar för existenskampen i
Amerika. Där kommer man ohjälpligt till korta med ”finkänslighet”, så framt
man ej är ekonomiskt oberoende, så att man ”har råd” att hålla sig ur
hetsjakten efter dollarn, och ej behöver på den grund anpassa sig efter
yankee-kynnet. Sven är troligen ett offer för vissa svåranpassliga
karaktärsdrag, och du själv tyckes följa snällt efter. Och mitt barn -- du
skall helt visst en gång -- i närmare eller fjärmare tid -- komma därhän, att
du nödgas ge din gamle far rätt i detta uttalande. Jag kommer nu slutligen till en för oss alla sorglig
sak -- Mor har alltsedan hon kom hem från landet allt mer och mer försämrats.
I början av denna månad konstaterade läkarne, att hon hade lungtuberkulos
och måste genast föras till sjukhuset St Erik; för en vecka sedan blev hon
fullständigt lam i underkroppen och är f.n. endast stundtals fullt
redig. Visserligen är hon den ena dagen något bättre än den
andra -- men vi äro tillsagda att när som helst vara beredda på hennes
bortgång. Du får därför, liksom vi andra, vänja tanken vid, att vi snart ej
längre har den kära kvar i livet -- om det ock kan dröja någon liten tid
ännu.(...) Hur julen blir i år veta vi ingenting om ännu -- den saken står i
Guds hand.(...) Alltså god och fridfull julhelg! De innerligaste hälsningar
från oss alla i Stockholm!!! Din trofaste Fader Bill |
|
|
Roses
inkomst i nov. Utgifter Lön Prince $30 Utg.
$112 Av Sven $37 8
st julklappar $8 Massage $50 till
Sverige Summa $117 Summa
$120 |
|
|
S.F. 6
Dec.24 Kära Far! Hoppas du erhållit mina sista brev. Genom en bekant,
som känner Greta Müntzing, hörde jag, att du tillskrivet Greta och frågat om
min adress!! Greta har ej uppsökt mig eller skrivit till mig sen hon gästade
oss i jan. o. februari. Hon har burit sig något konstigt åt gentemot mig.
Förstår henne icke. Vill helst ej ha något med henne att göra, för hon gör
mig bara besviken,-- och sårar mig. Hon har ej låtit mig veta att du skrivit.
Fast hon är i S.F. ofta och har min adress och tel.nr. Nog om henne nu. Senast i februari skall du erhålla pengar från mig
-- jag menar senast i febr. skall jag skicka. Nu kan jag ej. Du sade
en gång till Mor när vi bodde i Uppsala ”Man kan ej dra den skallige i
håret”. Samma med mig nu. Du vet hur det är. Hoppas din helg blir stämningsfull. Sven skall
arbeta hela helgen (arbetstid 4.30 e.m.--2.30 f.m.) så du förstår att för oss
blir det si och så. Bättre en annan gång. Hälsn. Rose |
|
|
Nya
Eriksberg den 6 dec.1924 Kära mitt barn Rose! Jag hoppas du fått mitt brev av den 30 nov. då detta
kommer dig tillhanda. Vår kära Moran har nu lämnat det jordiska --
lungtuberkulosen arbetade med en förfärlig fart och hon slocknade som ett
ljus utan svåra plågor, torsdagen den 4 december kl.4 e.m. Dagen förut fyllde hon 67 år och jag och Lizzie voro
uppe till henne med blommor från oss och från May. Jag kände då på
mig,att det var sista gången jag sett henne i livet.-- Hon kunde då
blott väsa fram ett par ord, och kände ej igen mig mer än för ett ögonblick,
då jag, lyckligt nog för mig, fick tillfälle att se henne i ögonen -- ett innerligt
avsked, sedan förlorade hon alldeles kontakten med denna världen, låg
i medvetslös dvala utan att egentligen visa tecken till plågor eller oro. Maggie kom hit samma dag och var den ende som fick
vara närvarande, då Morans livsljus slocknade. Det skeddde nästan omärkligt.
Lizzie som varit hemma för att hämta en del saker för att kunna stanna kvar
och vaka över natten, kom strax efter och var med och slöt hennes ögon. Jag har ej haft råd att telegrafera till er -- ty
det saknar jag penningmöjligheter till. Detta förskräckliga penningbekymret
kan göra mig konstig. Du förstår att jag nu f.t. har brådskan att ordna allt
till eldbegängelsen, den försiggår på Tisdag -- Annadagen kl.2 i Krematoriet
och hennes urna skall gravsättas i Gustaf Vasa kyrkans Columbarium.-- Mera om
ett par dagar! Försök att taga det lugnt Rose! Mor och vi alla, som
följt hennes lidande sista tiden hade den enhälliga åsikten, att det vore det
lyckligaste för henne att få gå till ett bättre land. Hon har det nu bättre
än vi, var viss därpå! Din nu ensamme Fader |
|
|
S.F. Dec.12.24 Kära May! Sände ett paket adresserat till dig den 2 Dec.(...) Innehåller
julklappar, minst till dig, mest att skicka vidare till de andra flickorna.
Jag menar, att bli ej besviken när du öppnar det och finner så lite till er.
Bättre när jag blir millionär. Ville dock sända något som en hälsning. Om du
har fem minuter någongång, skriv ett par ord -- jag hungrar efter er! Hälsn. Rose |
|
|
ARVID WAERNER -- Begravningsentreprenör Stockholm
den 16 december 1924 Fru Anna Sundströms sterbhus 1924 Dec 9 An. En stoftkista jämte svepning Kr 90 Svepersekearvode Kr 6 Sv. eldbegängelseföreningen enl.räkn. Kr 94 Krematorieförestånd. enl.räkn. Kr 6 Freys hyrverk enl. räkn. Kr 85 Lösen av intyg för eldbegäng. (enl. taxa) Kr 15 Bärare, 4 man à 7: enl. taxa Kr 28 Sjukhusets vaktmästare för passning Kr 1 Till likv.kusken Kr 1 Byråns arvode Kr 20 Kronor 346 Kvitteras den 24/12 1924 |
|
|
Nya Eriksberg den 27 dec.1924 Kära Rose! Samma dag då jag avsände mitt förra brev till dig,
omtalande Mors bortgång, var jag inne i Stockholm för uträttande av en del saker
i samband med begravningen. De stora utgifter som medföljde dödsfallet
föranledde mig då att gå till Bankdirektör John Svartling och bedja honom
lösa in ditt Riksbankslån den 10 dec. eller låna mig pengar därtill. Han sade
emellertid blanktn nej. Med detta nekande svar ännu ringande i mina
öron, blev jag på Drottninggatan överkörd av en motorcykel och fick min högra
skuldra ur led för sjätte gången (den 5te gången inträffade 1894 eller
för 30 år sedan!) Jag fördes i ambulans till Sabbatsbergs sjukhus,
blev sövd och armen dragen i led igen. Slag i slag kommo alltså dessa
olyckor: Mors död -- Svartlings nekande svar på begärd hjälp och jag själv
försatt ur funktion. Jag kunde således ej få vara med på Mors
eldbegängelse, då jag ej kunde få kläderna på mig. Du må tro att jag kände
allt detta ofantligt hårt. Jag har ej kunnat skriva heller om detta förrän
jag blivit bättre. Reser varannan dag till staden och tager massage och får
vara beredd på att få en ny luxation om jag ramlar ikull. Detta är i sanning
ett kusligt perspektiv, ty plågorna äro olidliga i mitt speciella fall
åtminstone. Olyckan ligger ännu under utredning hos polisen, möjligen kan jag
den vägen få ersättning för mina extra kostnader, men vet dock ej ännu hur
det avlöper. Mors eldbegängelse säges ha varit mycket
stämningsfull och i enlighet med hennes egen uttalade önskan och smak i
livstiden. Jag var dock med och satte in hennes urna i nischen i Columbariet
i Gustaf Wasa kyrkan. Ja, nu är hennes kropp aska till uppståndelsens dag
och jag tycker det är så skönt att veta, att den ej ligger och förtäres av
maskar i jorden och att tro att den frigjorda anden närmar sig sitt ursprung. Julafton var jag hos Adlers som vanligt, åt middag,
var med vid julklappsutdelningen och for sedan hem till mitt. Jag antar att underrättelsen om Mors frånfälle kom
dig tillhanda alldeles till julen, och att detta satt sin dystra prägel på
helgen, säkerligen kännes det även värre för den som är borta i fjärran land,
än för oss som gradvis följt med och varit beredda på bortgången. Sorg och
grämelse förde henne dock fortare till levnadsslutet än vad man anat.-- Jag är djupt bedrövad över en passus i ditt sista
brev: ditt uttalande om Greta Müntzing. Visserligen var det uppdrag, jag gav
henne av den art, att hon ej skulle ha omtalat det för någon -- ej
heller för dig -- ty i annat fall hade det varit alldels meningslöst. Men har
hon omtalat saken för annan person, så har hon begått ett fel, men i så fall
antagligen av obetänksamhet. Ty hennes brev -- både till mig och till
föräldrarne äro bland de förståndigaste jag läst från en flicka vid hennes
ålder och äro de alla burna av tolerans och sympati för dig!! Kom ihåg
vad jag sagt dig:”tankar äro krafter”. Tänk ej hätskt om henne, du Rose! Så
sant det finns en himmelsk Rättvisa, får du igen det i en eller annan form,
och så att du får skäl att ångra den saken!!! Försök att lägga band på dina
på avvägar komna ”finkänslighet” och öva i stället mera självkritik, och tro
dig ej alltjämt vara ett offer för andras ”hat” och ”ovilja”. Helt visst är
din egen hjärna och själ konstruktören till dina lidanden och ”oförrätter”. Amerika är ett hårt land för sjukligt känsliga
karaktärer. Hade jag känt dig bättre innan du reste, skulle jag avrått dig
från färden. Alltid hade du med dina gåvor kunnat taga dig fram här hemma på
något sätt. Men som sagt, jag kände dig ej tillräckligt väl då. Jag känner
väl till, att ”man ej kan lugga en flintskallig”. Men för att som hederlig
karl kunna klara upp mina iråkade penningbekymmer, vore jag glad om du denna
gången kunde stå för din framförda utfästelse till februari. Av allt mitt
hjärta önskar jag dig och Sven ett gott nytt år, 1925!!! Din egen [Fader Bill] |
|
|
Pehr W. Sundströms luxationer: 1/ 1884 Nya Zeeland -- under slagsmål i Auckland. Av
läkare dragen i led under kloroform-narkos. 2/ 1884 ( 3 mån. senare) på öppna havet ombord å
mitt förande fartyg ”Nightingale”. Fall nedför trappa. I-led-dragen med talja
(enl. Dr Brauns marinmetod -- under eget kommando). 3/ 1886 Nya Zeeland, liggande under sömn i en
utdragssoffa, varunder armen fallit ned mellan sofflocket och karmen,
fastnat, där och gått ur led då jag vänt mig. Ileddragen under narkos av
läkare i Hokianga. 4/ 1892 Stockholm, fall i gatan, i kullslagen av
spårvagn (häst). Ileddragen för handkraft (4 man) å Wahlstedts
fältskärsstuga. 5/ 1894. Stockholm, Östra Station fall från en
trälastad järnvägsvagn -- I leddragen under narkos av Dr Oscar Gibson 6/ Efter 30 år inträffade denna den 6 dec. 1924,
vid överkörning med motorcykel, fall i gatan. I leddragn. under narkos i
Sabbadsbergs Sjukhus. |
|
|
FÖRSÄKRINGS A/B FREJA: Stockholm. Undertecknad får härmed vördsamt förelägga Eder mitt
skadeståndsyrkande, stående i samband med den olycka, som drabbade mig den 6 december
1924 och varom polisundersökning hållits och rapport avlåtits. Min specificering är följande: 1) Kontanta utlägg enl. spec. verifik. Kr 97:50 2) Ersättning för sveda och verk Kr 602:50 3) Kompensation för framtida men Kr 800:-- Summa Kr 1500:-- Härvid är att beakta: Att jag är
pensionär å Timmermans Ordens Hem, beläget å Nockeby, vars kommunikationer
med Staden utgöres av en timmes trafik med bilbuss och spårvagnslinie N:o 13. Att
Hemmets fast antällda sjuksyster ej äger kompetens att ge massage och
sjukgymnastik-behandling, utan att jag på egen bekostnad måste få sådan i
staden. Att det
under rubriken ”framtida men” upptagna beloppet i sig innebär den viktigaste
av olyckans konsekvenser, och är omöjlig att värdesätta rättvist med pengar.
Armens rörelseförmåga kan ej bli fullt så stor som förr och än mindre
förmågan att lyfta eller bära med den samma. Med en genomgången luxation vid 66 års ålder, har
jag högst små utsikter att framdeles få gå fri från ett upprepande. Efter att
ha hängt fast i 30 år, kan armen nu av en ringa anledning spåra ur ledkapseln
-- detta på grund av ligamenternas försträcking och numera bristande
elasticitet. Oron för att ”råka ut för något” får jag nu alltjämt bära inom
mig, ute som inomhus. Nya
Eriksberg den 15 januari 1925 Med Utmärkt Högaktning Pehr W. Sundström |
|
|
Roses
inkomst i dec. Utgifter Lön Prince $32 Utg.
$158 Av Sven $68 Sjukhus
$7 Massage $56 Hemslöjd $9 Summa $165 Summa
$165 Sjukhus och läkare betalat under året: 16--27 dec. 1923: Rum på Stanford $60 Sövning o. operationsrum $25 Extras (”dressing” m.m) $5 Dr Stephenson $75 8--9 jan. 1924: Rum på Lane $11 Sövn. o. op.rum $25 Extras $ 3 Dr Lyman $10 G.B.(F.D.) $52 Summa $266 |
Created : 2
July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1924 Book (42 pages)