En Stockholmsborgares Familjebrev

Pehr W. Sundström alias Bill Shark

1921C

Brev från Anna, Herbert, Pehr och Rose

~ 1921 ~

 

Back                        Back to Intro                  Next

Stockholm den 2 Aug.1921

Käraste Rosabiten!

 

Oändligt tack för ditt kära brev av den 6 Juli! (...) Du lilla barn, klagar ideligen över att ej få brev ofta nog. Ja, vad mig beträffar har du väl knappast något att anmärka. Dels är jag ändå mycket upptagen, så att jag nu t.ex., då detta skrives, sitter samtidigt och tar mitt fotbad, för att utnyttja varje minut. Detta, att vara allt själv, tager en avsevärd tid av dagen, jag hinner ej arbeta som jag ville med mitt manuskript. Jag har lovat det färdigt om 14 dagar -- men det vete gudarne hur det går med det! Sedan har jag minst 5--6 veckors maskinskrivning och tuschering.

Ja, nu har det i samband med frågan om korrespondensen till dig framgått ur ditt sista brev till Nen, som kom hit på genomresa till bröllopet i Köpenhamn, att du hatar att få alla dina underrättelser hemifrån genom mig. De orden togo hårt på mitt lugn, då du kan hata det som kommer från mig -- eller rättare, att du kan yttra ett sådant överord i samband med det som kommer från mig, ger mig åtskilligt att fundera på, men därom vill jag ej nu orda, ett är säkert, att det ej är av ”pratsjuka”, som jag offrat tid på att giva dig detaljer i mina brev.

Jag kan ej förstå vart kopian av mitt sista brev (4/7) tagit vägen -- kanske den följde originalet till dig, i så fall får jag bedja dig återsända den. Ja, nu har jag nästan grälat ett tag på dig, men jag hoppas du förstår mig.(...)

Jag blev av min gamle Oddfellow vän Ernst Winbergh, utbjuden till Ingmarsö i den yttre skärgården, där han och jag under 14 dagar ensamma (hans familj var på resa) utan annans hjälp skötte vårt hushåll och med våra metspön och drag skaffade oss proviant -- riktigt vildmarksliv -- Det var uppiggande nog ehuru min högra hand slutligen alldeles strejkade.

Då jag återkom till staden bodde Nen hos de nygifta på Pålsundsgatan 7, där de hyra en vacker lägenhet på 2 rum och kök fullt möblerade och uppsatta med inventarier. Sedan var jag dagen därpå hos herrskapet på middag (även Folke Adler var med). Det blev en alldeles ovanligt trevlig och angenäm afton för mig, och tror jag att jag kommer att trivas gott i det hemmet, då jag hädanefter gästar där. Av vad jag funnit synes de nygifta vara mycket lyckliga.

Först nu för ett par dagar sedan hade jag besök av frk. Ingrid Johnson -- vad sägs! -- hundra hinder tyckes ha kommit i vägen för hennes besök. Nu ha dina kära gåvor kommit sina respektive mottagare tillhanda. Mor är alldeles överförtjust åt sin väst, säger hon, och tack ska du ha för papperskniven!

Herbert har ännu ej fått sin, då jag ej vet var jag har honom f.n. Han är nu åter i Sverige och har måst mönstra av från ångaren ”Guy”. Han stod ej ut med arbetet och hade nästan sjuknat igen. Som det synes av hans få rader är han rädd för att lungorna tagit skada. Visserligen var det duktigt av honom att gå till sjös för att få brödfödan, men detta resultat var för dyrköpt. Jag har nu ej hört mera från honom på en tid, antagligen har han återvänt till Malmö.

Jag gläder mig åt att du fått en sådan trevlig bostad, och vi skrattade gott åt sängen, som hade sin plats under badkaret och spisen. Det är egendomligt att ej detta inventiösa system blivit infört här ännu, då man i arkitektkretsar här har talat så mycket om det, redan för flera år sedan.(...) Ännu en gång får jag uttala min glädje över att du är så redig och ordentlig med dina penningaffärer.(...)

Jag kan hälsa dig från mor. Hon har det lugnt och bra och synes trivas utmärkt! Det har varit varmt och vackert nu en längre tid och hon har njutit av att sitta och knåpa med något arbete i den vackra parken. Vi äro alla glada åt att hon finner sig i sitt öde. Själv har jag sökt få komma in på ”Borgerskapets gubbhus” då det synes vara så omöjligt för mig att få arbete -- men jag har inga utsikter ännu svaras mig. Möjligen att jag kan få något tillfälligt understöd från Borgerskapet -- i såfall blir det bara ”en pinne i havet” till mina utgifter.

Det var sant, du frågade hur mor bor. Hon delar rum med tre andra. Men de äro mycket propra och snälla gamla fruntimmer.(...)

Fr. Johnson sade mig, att hon ej trivdes i Amerika och tyckte ej om folket där. Hennes arbete var också mindre inbringande, och hon sade, ”nog går det an för gymnasterna och andra som ha ett special-yrke, som ger god inkomst, men maskinskriverskor finns det hundratusentals av i Staterna”. Hon fick ett vikariat för sommaren å Grängesbergskontoret, men blir nu om några dar utan arbete och då reser hon hem till Dalarne. Jag tyckte om den flickan, hon var rapp och verserad och hade sett mycket av världen allareda. Ryssland vill hon gärna tillbaks till, då det blir ordnade förhållanden där.

Hon beundrade din energi och person f.ö. och jag fick bland annat veta, att du hållit föredrag för personalen på Stan. Lane Hosp. Det var en bragd tyckte jag! Jag sänder dig nu min faderliga kyss och stora famn! Må Gud den Allgode fortfarande hålla sin hand över dig. Din trofaste

Fader Bill

 

Oakland 10 aug.21

Kära Far!

Tack för brev av den 3.6 och 16.6. Nu var det så länge sedan jag fick ditt ”affärsbrev” på vilket jag svarade med att skicka en check på 103 Kr dagen efter jag fick brevet, så jag börjar undra om du någonsin fått pengarna.(...)

Arbetet är i en dödperiod nu då alla människor ha semester, både patienter och läkare, så jag har alldeles för litet att göra. Det är tur jag är avlönad pr månad och inte beroende av hur många pat. jag ger behandling. Så ekonomin lider ej så mycket som trevnaden då jag avskyr att sitta och göra ingenting här uppe på dr Carys kontor.(...) Jag tänker, att om ett par månader, när det är säsong igen, jag kommer att önska jag hade litet av dessa lediga stunder.

Jag trivs fortfarande bra i min lilla våning, ja allt bättre ju längre jag bor där.

Får jag be dig vara snäll och skriva till mig hur mycket jag har på mitt lilla bankkonto.(...) Det är väl ej mer än omkr. 10 Kr nu fruktar jag. Vill du också vara snäll och tala om om du haft några utgifter för mig.(...) Trodde att räntan på Riksbankslånet var 4,5 procent. Du säger, att 6 procent 1/2 årsränta på 2.000 Kr är 50 Kr vilket gör mig litet huvudyr. Enligt vilken procent räknas nu räntan? (...) Mottag de innerligaste hälsningar från din tillgivna

Rosabit

 

Stockholm den 31 Aug.1921

Kära min gosse!

 

Så har jag då äntligen fått höra från dig!! Det var svårt för mig att ej veta, av vad anledning, du ej skrev. Tack nu, för att du lugnat mig! Det måtte vara något alldeles särskilt med dessa kolångare och ”tramps”. Livet ter sig nog helt annorlunda t.ex. ombord å de stora linieångarne. Något mera förstklassigt, även för manskapet, än det jag såg ombord på Johnson Liniens M/S ”Buenos Aires”, har jag aldrig kunnat drömt om. Men det är nu en ohygglig konkurrens inom tramptraderna, och jag kan förstå hur slitet och jäktet skall te sig. Nej, då var det bättre i det fallet under ”min tid” och segelfartygens glansdagar. Fint och putsat som ett dockskåp var det sedan dagens jobb var slut i hamn, och på sjön var detta naturligtvis alltid förhållandet. Likvisst har det ju alltid varit ett ”hundliv” -- det ligger i yrkets natur.

Emellertid gläder det mig, att du ändå ej ångrar den korta tid, du fick ”njuta” av det -- Det är alltid ett plus i din erfarenhet. Ja, nu är enligt dagens tidning, stuveriarbetar-strejken avblåst. Malmö = Kr 1:45 i timmen, står det. Men antaglgen har du haft mer? Ja, måtte du nu kunna få något annat ”jobb”, så att du kan komma på fötter igen.

Det är nu alldeles slut med mina egna planer i den vägen -- det går långsamt, men säkert nedför! Jag sitter nu sedan ett par veckor tillbaks och renskriver manuskriptet till ”Don Ernesto” på denna gamla utslitna maskin. Mina giktbrutna och lama händer vilja knappast göra tjänst -- så det går rätt långsamt. Det högra benet ligger upplagt på en stol -- så att ställningen är ej heller så bekväm för ett forserat arbete. Till råga på allt har jag nämligen fått inflammation i lymfkärlen i benet, och skulle egentligen ligga alldeles stilla, men jag är, som du vet, alldeles ensam -- jag kan säga övergiven av alla -- och då passar det ej riktigt, att ligga, så framt jag ej skall lägga mig ”för gott”.

Jag har så mycket att tala vid dig om, men jag får spara, tills jag blir -- ”bättre”. Någon får väl sedan taga hand om mig och mina ”grejor” -- däribland det ju finnes något av värde.

Jag kan hälsa dig från Moran. Hon ligger sedan en vecka tillbaks -- men är som jag förmodar, en övergående maghistoria. Hon har emellertid sin goda skötsel och snälla människor omkring sig, besök av barnen m.m. Och det är hon värd!

Nen ligger också sedan tre veckor med avbrutet ben -- olyckshändelse på cykel. Hon fick knappast mer än börja sin praktik, överhopad med arbete efter semestern -- då det hände. Hon bör dock nu vara nästan bra, tänker jag. Från Rose har jag ej hört något på länge. May skall få en liten till -- när det ska bli.

Och de nygifta här arbetar på var sitt håll, bor i en hyrd dublett: Pålsundsgatan No: 7, 4 tr. Jag varken ser eller hör av dem f.ö.

Man skulle mycket väl kunna ligga död och vara halvrutten till, innan någon av de mina ägnade mig en liten hågkomst, för att ”se efter”. I mina telefoner (som jag nu ej kan ha kvar längre) har det ej ringt på den dag, jag minns. Blott för en månad sedan, då det var ”felringning”.

”Så de så!” Ja gosse, nu slutar jag. Jag måste åter knoga med manuskriptet, för att få det ut till någon förläggare. Själv, varken kan eller orkar jag styra om förlaget.-- Hälsa Hedvig! Skriv snart till din gamle

Farsgubbe

 

Oakland 1 sept.21.

Kära Far!

 

Innerlig tack för brevet av den 2 aug.(...) Jag är gränslöst ledsen du skulle missförstå meningen med mitt uttalande till Nen. För det första var det ju gränslöst dumt av mig att använda uttrycket ”hata”. Men vet du, att här i U.S.A. (eller kanske är det California-slang) säger man: ”I hate to do it, I hate this. I hate him to do it” osv. i oändlighet. Dvs. ”hate” är precis detsamma som inte tycka om, men användes till vardags utan att ha något att göra med känslor av hat. Och förståss har jag blandat ihop språken (redan!) så jag ej tänkte på vilken djup betydelse det fick på svenska. Detta om själva uttrycket.

Så skall jag säga varför jag var ledsen att få alla underrättelser endast från dig. Absolut ej för att de voro från dig, Far! Har jag ej så många gånger uttryckt min tacksamhet och glädje för att du skriver så ofta och innehållsrikt till mig! Nej, det var för att jag så gärna ville ha brev även från flickorna. Jag skulle framfört samma klagan till Nen om det endast varit Maggie t.ex. som skrivit till mig och aldrig någon annan. Det var en anmärkning mot Nen och ej mot dig eller dina brev. Ville så gärna få brev och beskrivningar direkt från den det handlar om. Tror du ej jag blev ledsen att Gie själv ej kunde skriva och tala om giftermålet och allt. Vem annan som talade om det för mig så skulle jag känt besvikelse att hon ej själv var den första att säga det. Hoppas nu du förstår mig Far, och var övertygad om att jag ej hatar något du gör -- hur kunde jag hata dina brev som du skriver i kärlek till mig? Den tanken är omöjlig för mig att tänka! Och vill du förlåta mig att jag gjort dig ledsen. För intet i världen ville jag det!

Medföljande Kr 850 (åttahundrafemtio) ber jag dig placera på följande sätt: Till Mors avgift 94 (Okt. 92 + resterande 2 från juli). Ränta till Kyrkoherde Ärnström, Lommaryd Kr 57:50. Avbetalning på lån à 1.150 av Kyrkoherde Ärnström: Kr 650. På mitt bankkonto: Kr 48:50 (S:a 850).

Så ber jag dig sända det mottagningsbevis på ränta och avbetalning du får av Kyrkoherden. Om du har kvitton från Thule var snäll sänd dem också. Det blir mera reda för mig om jag har kvitton.(...) Hoppas jag snart skall kunna sända resterande 500. Tusen hjärtliga hälsningar 

Rose

 

Stockholm den 14 Sept.1921

Kära Rosabiten!

 

Tack för ditt afffärsbrev av den 10 Aug. (Som kom hit på 18 dygn.) Jag skulle ha besvarat det förr, men haft laga förfall. Jag har suttit med vänstra benet upplagt på en stol, enär jag fick lymfkärlsinflammation i detsamma. Sedan skulle jag ha mitt manuskript färdigrenskrivet, för att kunna hinna få ut min nya bok till jul -- om jag nu kan få någon förläggare till den, förstås.

Jag har emellertid haft en mycket svår tid och denna är f.ö. ej slut. För att ej gå alldeles under, har jag lagt in ansökan till Borgerskapet om att bli intagen på ”Gubbhuset”. Jag kanske även kommer att söka till Timmermansordens ålderdomshem.

Till båda dessa har jag rätt att komma, men jag är mycket tveksam, vilket jag skall välja, ty båda ha fördelar och nackdelar, som väga tämligen jämt mot varandra. Någon ändring blir det dock ej för mig i år, ty sådant där tar sin tid.

Till all lycka fick jag från Borgerskapet en gratifikation på 300 Kr att ha till hyreshjälp. Det går allt mera nedför med min hälsa, och ingen människa som ser till mig,-- jag är övergiven av alla,-- och då kan det vara så gott att jag ”begraver mig levande” på något av dessa nämnde ställena,-- där har jag åtminstone både god skötsel och eftersyn.

Från mor kan jag hälsa, hennes lungkatarr är ännu ej riktigt hävd. Hon har legat till sängs ett par veckor igen, med något feber. Det är visserligen lindrigt, men så snart Temperaturen går upp, så få patienterna genast lägga sig. Hon har emellertid den allra bästa vård, och det är ju skönt -- Själva sjukdomarne kan man ju ej kommendera.

Jag antar väl, att du nu är mitt uppe i ditt brådskande arbete igen efter den ”döda säsong”, som du i förra brevet beskrev. Jag hoppas innerligt till Gud, att du må fortfarande trivas med din syssla och Dr Cary. Det brukar nämligen ofta vara så, att de första ljusa intrycken efter en tid förblekna, då man fått se medaljens frånsida. Men med ditt impulsiva och lättrörliga temperament, bli sådana bakslag alltid mer kännbara. Då gäller det seg uthållighet i tålamod -- ett av de svåraste ämnena, vi ha att tentera i uti livets skola. Jag känner dig på mig själv -- ty av alla barnen, är du den som liknar mig mest både ”utvärtes och invärtes”. Själv har jag ännu så ofantligt mycket att lära och genomlida innan jag kan påräkna få ”ett skapligt betyg”. Måtte jag därför kunna hinna med.

Alltsedan jag, för några dagar sedan, gav upp tanken på att fortsätta mitt förgäves sökande efter en plats eller en fortsättning av mitt ”aktiva liv”, har en hel del av den nervösa oron, som detta sökande medförde, släppt. Jag känner mig tacksam till Gud, att ni alla äro myndiga och ute i världen, innan det kom till detta stadium med mig. Och nu skall vi släppa detta mindre glädjande ämne.

Du vill veta hur ditt stora bankkonto står. Du har Kr 14, thats all! Vad den där märkvärdiga ränteberäkningen beträffar, så måste det vara en felslagning på skrivmaskinen, om det står 6 procent -- det är fem (5 procent) ränta på ditt lån i Riksbanken; lånets återstod är Kr 1.750:-- alltså halvårsränta den 10/12 = Kr 43:75 och hela inbet. = Kr 293:75. Har du nu klart för dig?

Då jag sist hade brev från Herbert, höll han på att arbeta som stuvare ombord på ångarne i Malmö. Han hade då repat sig igen efter sin svåra pers på sjön. Han arbetade hårt, men hade bra betalt. Nu då detta skrives är hamnarbetarstrejken slut, vadan han antagligen fått kasta sig på något annat -- men därom har jag f.n. ingen vetskap.

Nils Folke är f.n. i Örebro på sitt regemente för tjänstgöring. Han har slutat på Allmänna Valmansförbundet, och jag hoppas, att han nu återgår i aktiv tjänst igen, ty det är väl ändå lugnare för honom.

Adlers kommo hem från landet i förra veckan. Lizzie är, som ofta är fallet, utan jungfru och har det svårt. Nu har jag inga fler nyheter att ge, ty från Nen har jag ej hört mer än en gång sedan hon bröt benet. Nu är hon väl i arbete igen för länge sedan, hoppas jag.

Jag har nu ej mer för dagen att skriva om. Må du få behålla hälsa och krafter, därom beder jag dagligen till Gud. Innerligt hälsad vare du av din gamle

Fader

 

Stockholm den 19 Sept: 1921

Kära min gosse, Butt!

 

Åter har det gått en tid sedan jag sist hörde från dig. Transport-arbetarstrejken bör väl nu vara avblåst, och du har väl också därför slutat med sjåar verksamheten, förmodar jag. Emellertid vore det för mig roligt höra hur du har det --

Vid ett besök hos Adlers fick jag taga del av ett papper från Ö.A., där fattigvårdstyrelsen gör gällande, att de har Kr 120:-- att fordra för Mors vistelse på S:t Eriks Sjukhus. Av denna summa skulle Hugo ha betalt in Kr 26:--. Med anledning därav vill jag härmed meddela vad jag känner till i denna sak.

Vid anskaffandet av de nödiga papperna för Mors intagande på detta sjukhus, sade mig Rotemannen (en gammal vän till mig) att jag vid anmälan till fattigvårdsnämnden borde uppge, att jag saknade arbete och fordrade avgiftsfritt inträde för Mor. Detta gjorde jag och hon togs ju emot utan vidare. En tid efteråt kom en herre till mig en kväll ”för att göra undersökning”, som termen lydde. Han visste, sade han, att jag saknade inkomster, men ville ändå ha reda på mina förhållanden, släkten m.m.

Jag uppgav alla barnen och var de funnos, och sedan hörde jag ingenting vidare om saken förrän det kom ett brev från Hugo, att han blivit krävd på Kr 126:--,jag skrev då genast och förständigade honom att ej betala ett öre, då jag hade skäl till och blivit rådd till att fordra fri vård. Emellertid hade han då redan sänt in de där 26 Kr som han trodde skulle delas på de 5 delar, som betalas på St-m Sj-m. Sedan dess har det åter varit tyst en lång tid, tills nu saken åter dykt upp.

Min åsikt är emellertid, att ingen av er kan behöva betala, då ni ej gått i borgen för någon betalning -- Neka ni, hur skall de då kunna taga ut summan? Detta synes mig -- så framt det ej nu har blivit någon ny lag igen, som tvingar släktingar att betala. Däremot anser jag det säkert, att de pliktfälla den som ej inom den bestämda tiden avger förklaring till Ö.Ä. Jag skulle nu önska veta, om du mottagit ett sådant papper.

Jag gick in i Aug: med ansökan till Borgerskapet att bli intagen å ”Gubbhuset”. Denna har behandlats, men i år kan jag ej komma dit -- möjligen i April nästa år. Det blir en svår tid för mig, som stundar, ty jag kan nu ej åtaga mig ett arbete om ett sådant underverk skulle ske, att det erbjöds mig ett sådant. Jag är alldeles ”slut” i högra handen och har de sista dagarne och veckorna suttit med benet upplagt å en stol, för lymfkärls-inflammation -- trevlig situation, då man är mol allena, och ingen ser till mig. Benen äro nu något bättre, men händerna sämre.

Jag fick mitt manuskript färdigt renskrivet i alla fall till den 15 dennes. Det kändes som jag -- ja, det gör förresten detsamma -- hade jag ej varit Pelmanist, hade det nog blivit oskrivet -- Nu håller jag på att skaffa förläggare, men tiderna för oss förf. och för hela bokvärlden är något enastående usel. Ingen vågar ett dugg, och Bonnier slungar ut en million böcker till vrakpris --. Så de så.

Vare sig jag nu får en förläggare eller ej, så är boken färdig och jag är själv rätt nöjd med den. Dess namn är ”Don Ernesto” -- 24 år av en Stockholmares liv i Sydamerika. Den skildrar en av mina vänners i Travellers Club liv i Argentina och Chile. Ett mycket instruktivt arbete, på samma gång som, på sina ställen, spännande. Boken vimlar av spanska -- så att den har lokalfärg t.o.m. tjockt påbredd.

Ja, nu få vi se hur det kommer att slutligen gestalta sig med utgivandet. Nu orkar jag ej göra om det jättearbete, som jag utförde 1917--18--19, att både skriva, förlägga, sälja och distribuera.-- så att jag kunde leva på det.

Mor har legat till sängs en lång tid (recidiv av lungkatarren) hoppas dock nu snart få komma upp igen. Det är dock lugnt och skönt, att hon har sin goda vård där hon nu är.

Jag skall nu börja sälja av möbler och bohag (har just idag satt in annons) så att jag får till något att äta under den närmaste tiden. Mina skatter för fjolårets inkomst från B.K. kan jag ej betala -- hoppas att de ej mäta ut mina böcker för detta, ty det vore ett aber --

Jag hoppas att du fått något annat snejs, som betalar sig bra, och att du kan sända mig en amortering, som du nog förstår skulle komma som från himlen.

Min hand orkar ej knacka mer på detta, vadan du får ursäkta att jag slutar nu. Hjärtlig hälsning från moran!

Skriv omgående till din egen

Farsgubbe

 

Malmö 20/9 21.

Kära Far!

 

Hoppas Far ”förlåter en yngling”, som dröjt så länge med att skriva, men nu, sedan jag blivit ”arbetare”, lider jag av en viss aversion för ”skrivgöra”. Därtill bidrager antagligen att jag, då jag på kvällen hemkommer från jobbet, är ganska trött.

Innerligt tack för senaste brevet! Vi fingo arbete vid Hamnen till den 10 ds, då de ordinarie började, samt har jag nu tagit plats i Carl Petersons Stenkols AB där det, i likhet med vid alla bränslefirmor, är strejk. Här ha vi mindre betalt, än vid Stuveribolaget, där vi hade 3 kr pr timme. En gång var jag uppe i en dagsinkomst på 43 kr, men då höllo vi på till 9 e.m. Nu har jag 14 kr pr dag, men arbetet är rätt så obehagligt, då vi köra kol till kunder i staden. Vi få nämligen alltid en hel rad med ”busar” ikring oss, vilka ställa till bråk och även slagsmål. 2 gånger ha vi fått allarmera polis. Det är rätt inressant att se, hur eniga arbetarna äro i sitt hat mot s.k. strejkbrytare. De skulle utan samvete slå ihjäl oss, om de hade utsikt, att utan efterräkning göra det.

Det är rätt bra, att jag får sätta mig in i arbetet hos en modern, stor kolaffär, vilket ju kanske kan bli mig till framtida nytta. Maskiner och kranar finns till lastning och lossning, harpning, transport o. sortering av kolen, vilket allt är ett rätt intressant studium. Även är det rätt humoristiskt att jag, som utskrivit så många mottagningslappar, nu själv som kusk får vidarebefordra desamma till kunderna. Jo -- jo.--

Jag stiger upp halv 6 på morgnarne för att ha mina hästar påselade kl 6.30. Sedan arbeta vi till 1/2 5 e.m. med middagsrast 12--1.

Hedvig har varit uppe i Småland hos Scheutz och Sjöbloms 14 dagar, men är nu återkommen.

Jaså, Far har skrivit en ny bok. Det har jag ej hört förut. Vad handlar den om? Tråkigt höra att Far måste sitta så ensam och övergiven. Skall du flytta 1 Okt.? Antagligen är det väl svårt, att få någon lämplig lägenhet. Ser, att Far haft båda telefonerna kvar tills nu. Jag slutade med min 1 Juli. Hade ej råd längre.

I februari iår fick jag en stämning från en vedhandlare i Mönsterås, med vilken jag uppgjort kontrakt om leverans till Danmark. Jag nekade mottaga veden, men karlen stämde ändå, och yrkade skadestånd på c:a 24.000 kr för att han ej fått lev. veden, utan fått sälja på auktion med förlust. Jag var uppe i Mönsterås och besiktigade veden, samt kasserade den, emedan den ej var huggen sista vintern, viket jag avsett och telegraferat. Tråkigt nog stod ej huggningsåret angivet i kontraktet, varför leverantören tänkte skörda mynt med anl. därav.

Nu har jag vunnit detta mål, trots det, att de uppkallat ej mindre än 6 vittnen, samt har haft 3 advokater och leverantören själv = 10 personer, mot mig ensam. Jag har näml. själv skött målet, och skrivit alla inlagor till Rätten. Målet har varit ganska segslitet, då det förekommit 7 gånger, en gång begärde käranden t.o.m. 10 veckors uppskov, för att höra vittnen och skaffa intyg.

Jag blev tillerkänd 170 kr i rättegångskostnader, och skulle således förtjäna på, att de stämt mig, då jag själv varit min egen jurist.

Framför mina innerliga hälsningar till Mor, samt var själv hjärtligen hälsad från

Din Pojke

 

A.B. BOHLIN & CO:s BOKFÖRLAG STOCKHOLM

 

KONTRAKT

 

1. Mellan undertecknade är följande aftal träffadt:

Jag Pehr W.Sundström öfverlåter härmed utan villkor eller inskränkning till A.B. Bohlin & Co förlags- och full äganderätt till min bok ”Don Ernesto”

2. I honorar erlägger A.B. Bohlin & Co.

    Kronor Ett Tusen (1.000) kontant vid detta kontrakts underskrifvande.

3. Korrekturläsningen ombesörjes af författaren.

4. Författaren erhåller 25 friexemplar.

 

Stockholm den 27 september 1921

 

x) Kapten Sundström äger rätt att från förlaget direkt per kontant inköpa behöfligt antal exemplar emot 50 procent rabatt.

K.J.Bohlin

P.W.Sundström

 

Malmö den 30 Sept.1921.

Kära Far.

 

Hjärtligt tack för brevet, som korsade mitt. Ja, nu kan jag tala om, att det även är slut vid koltomterna. Strejken avblåstes igår, så nu är jag utan arbete igen. Den strejken blev ej så långvarig, ej att undra på förrästen, ty man tycker, att arbetarne nu skulle ha kunnat lärt sig, att de blott förlorar på att strejka.

Ang. min skuld till Far, så skulle jag naturligtvis ytterst gärna vilja göra en amortering, men det är tyvärr mig omöjligt för närvarande. Om jag blott kunde få stadigvarande arbete, så skulle jag väl så småningom kunna infria alla mina förbindelser, vilka nu äro en hel del. Men jag har nu visat, att jag ej är rädd för att arbeta, och hoppas, att jag till belöning därför snart erhåller något mera stadigvarande.

Jag har mycket riktigt erhållit ett papper ang. bet. för Mors vistelse vid S:t Eriks Sjukhus, men detta var någon gång i våras, sedan har jag ej avhört saken.

Stackars Far, som är så dålig i händer och ben. Ja, det är verkligen en svår prövning, att under sådana förhållanden vara utan hjälp.

Jag är ledsen över, att jag ej är i stånd till, att genast betala åter min skuld till Far, men jag behöver blott omtala, att vi ha liggandes här pantsedlar för närmare 1 000 kr, samt varit tvungna sälja en hel del saker förut, innan jag erhöll arbete, för att Far skall se, att var och en har sitt att dras med.

Jag skall genast låta dig veta, när jag erhåller nytt arbete, samt sänder dig och Moran de allra hjärtligaste och innerligaste hälsningar. Din trofaste

Son

 

Oakland 27 sept.21

Kära May!

 

Tusen innerliga tack för ditt mer än välkomna brev.(...) men oh! att höra om allt hemma (...) det väcker en sådan längtan att få träffa er alla (...)

2 okt.

(...) annars händer här saker som aldrig skulle ske hemma -- men jag bryr mig ej om att läsa deras äckliga tidningar. I början trodde jag människorna va galna som sprang så vildsint på bio -- ideligen. Nu har jag själv fått dille att se allt -- och sannerligen, dom har en massa bra och stiliga och t.o.m. flotta filmer. Om dom kommer till Sverige så se (...) Douglas F. i ”De tre musketörerna” och ”Utan kyrkans välsignelse” av Royald Kipling. Dom har äntligen börjat med verkliga karaktärskådespel och även stycken som inte sluta bra! Tänk dig amerikanare och tragedi! Det är verkligen storartat!

Apropå (!) var jag på Operan i San Francisco två gånger förra veckan. Det är Antonia Scotti´s operasällskap som gästat där två veckor. Dom har en hemsk lokal i S.F. men jag njöt i alla fall att höra verklig musik.

Hörde ”Tosca” med Geraldine Farrar och Scotti och Mario Chamlee, vilken senare utpekats som Carusos efterföljare på tronen -- samt ”La Boheme” med Hislop, Queena Mario (förtjusande) och Scotti. Både Scotti och Farrar motsvarade mina stora förväntningar och Chamlee hade verkligen en härlig röst. Hislop, som jag ”svärmade” för när han var i Stockholm tog nästan andan från mig så härligt sjöng han. Det var hans första trip till U.S.A. och tidningarna översvallade av beröm och lovord. Mamma hans är svenska som du kanske vet, och hans fru från Göteborg förresten.(...)

Visst har jag väl talat om att jag klippt håret? Trivs rasande bra med det. Är enda förnuftiga sättet att ha håret. Det har jag väl alltid sagt och alltid önskat jag kunde ha det så. Och här, där man kan göra precis som det faller en in var det inget som kunde hålla mig ifrån det. Dom kallar det här ”Bobed hair” eller ”Dutch cut”. Jag har mitt lockat. Alla tycker det är trevligt och klädsamt.(...)

Jag skulle så gärna vilja se ert nya hem. Det är nog förtjusande så flotta möbler som ni ha. Här har dom knappt några möbler alls. Inrättningar i väggarna och några länstolar på det med tjock matta betäckta golvet, en fantastisk fotlampa och en flådig grammofon, det är allt. I matsalen även ett bord. Mitt lilla rum-apartment ä olika då för det ä bara ett rum. Jag har bord, två länstolar, en vanlig stol och en ”dyscha” med många kuddar. Sängen drar jag fram ur väggen och skrivklaff fäller jag ut ur en skåpsinrättning med glasdörrar och bokhylla. Köket är 1/2 kvadratmeter korkmatta, skåp, vattenledning med slask (och varmt vatten förståss!) och gasspis, badrummet är bedårande med vitt kakel och klarblå gardiner. Har köpt en hel del snygga kläder den här månaden, så jag börjar snart känna mig som en lady. Men annars är jag precis samma rodnande bortkomna flickstackare utan ”sätt” i sällskap dvs.

Rosan

 

Oakland 2 okt.21

Kära Far!

 

Tack för ditt brev av den 14 sept. som kom fram på 16 dygn, det är rekord. Är ledsen du ej känner dig stark. Undrar så på din nya bok vad den handlar om. Är det den om Syd-Amerika? Hoppas du sänder ett exemplar. Som väl är går mig allt väl tillhanda, hälsa och humör äro båda strålande. Jag skulle bara vara fullkomligt lycklig om alla därhemma voro så friska som jag.

Sänder härmed Kr 500. Ränta till Hjortsberga Sparbank, Johannishus Kr 30 (1 nov.). Avbetalning till Kyrkoherde Ärnström, Lommaryd Kr 250 (resten av lånet utgör då Kr 250). Till Maggie, lån och till present, som jag talat om i brev, samt för utgifter av porto för kataloger Kr 220. Summa 500. Jag längtar så till jag kan börja betala av på Johannishus-lånet. Till nyår hoppas jag ha endast de båda banklånen och inga ”personliga”. Det skall kännas skönt. Det blir då 2.500 Kr, alltså hälften av vad jag hade då jag reste till U.S.A. Resan  har jag i alla fall nu förtjänat. Tusen innerliga hälsningar

Rosabiten

Obs! Sänd mig kvitto från Kyrkoherden är du snäll.

 

Stockholm den 10 Oktober 1921

 

Käraste min Rosabit!

 

Oändlig tack för ditt brev av 1 Sept. som kom i god och behaglig tid, för reglering av ”affärerna”. O, du mitt älskade barn, ”vad du överraskade mig -- att sända en så härlig och kraftig avbetalning på din skuld till Kyrkoherden!!

Antagligen hade du ”samlat på hög” till detta kraftprov under en längre tid, ty dina inkomster hade ju varit mindre på sista tiden, som du sade. I vilket fall som helst, var det stiligt och hedrande gjort, och ger mig ytterligare anledning att tacka Gud för Hans nåd. Må du alltjämt sträva lika ärligt och målvmedvetet till oberoende!

Jag skrev några tacksamma rader till Kyrkoherden, då jag remitterade pengarne. På dessa svarade han bland annat: ”Det gläder mig, att Gud har så god vård om Rose, och att hon har så god framgång i sitt arbete. Gud skall fortfarande kärleksrikt och faderligt vårda, skydda och bevara henne -- så är min bön och mitt fasta hopp. Och Gud är trofast. För de sköna och varma ord, som ni, Hr Sundström, riktar till mig, hembär jag mitt hjärtliga tack. Jag kan säga Eder, att det varit och är ännu ett av mina ädlaste och största nöjen, att få hjälpa Eder trogna, arbetsvilliga och arbetsdugliga dotter Rose till ett arbetsfält, där hon kan förtjäna ett gott och rikligt bröd samt betala sina studieskulder. Så länge jag lever hoppas jag få hava henne till min vän.” --

Det är skönt att hava en sådan vän -- och Gud kanske ger dig flera under din kommande tid.--

Då jag sist skrev hade jag ej ännu fått mitt manuskript färdigt-renskrivet än mindre fått förläggare. Nu kan jag omtala, att jag, efter åtskilliga försök på olika håll, fått saken ordnad. Som bokmarknaden är mycket flau f.n. vågade jag ej ikläda mig någon personlig risk, och nödgades därför antaga ett anbud från en bekant förläggare Bohlin. Det var alldeles fasligt lågt -- Kr 1.000:-- i ett för allt, för ett halvt års arbete -- men jag får 50 procent rabatt på de böcker jag köper av förlaget, vadan jag beräknar på detta kunna förtjäna litet extra och ge mig sysselsättning i vinter. Bohlin är den som utgivit alla Jack Londons arbeten på svenska, och var dennes personlige vän, som han flera gånger besökt i California.

Som medlem av Travellers Club tyckte jag, att då både bokens författare, ”hjälte” och förläggare, alla tre tillhörande klubben, så borde vi dedikera boken till klubben. Bokens namn är ”Don Ernesto -- 24 år av en Stockholmares liv i Sydamerika”. Den är på närmare 400 sidor med 20 illustratiomer. Den tryckes i -- Tyskland, där Bohlin f.n. trycker allting till en bråkdel av kostnaden här. Så nu vet du det!

Från Nen hade Mor för 14 dar sedan brev. Hon var då ännu ej återställd från sitt olycksfall -- stackars tös. Hon har nämligen gått in i arbetet för tidigt och benet svullnade upp och blev styggt att skåda. Läkaren förbjöd henne då att fortsätta, men vi ha ej hört något från henne sedan.

Maggie har ej fått tag i sin ”notering” av beloppet, som du är skyldig henne -- hon är en liten slarva har jag sagt henne.(...) Nils Folke kom hem från Örebro igår och det var förstås glädje för ”gräsänkan”. Nu är det bestämt, att han skall återgå till regementet igen den 1 Nov. Få se hur de sedan ämna ordna för sig.

Herbert var nu utan arbete igen, då han sist skrev. Strejkerna äro nämligen avslutade nu. Nästan allt i möbler, linne och bohag ha de måst pantsätta, redan innan han gick till sjös -- så det är värre än min situation. Men det reder väl upp sig hoppas han och vi alla.

Nöden och arbetslösheten är dock mycket värre i Amerika än här. I U.S.A. äro ej förhållandena med nödhjälp så ordnade som hos oss. Det hade troligen varit värre för honom, om han hade rest till Seattle i Jan., som var tal om.

Jag kom just nyss hem från mitt besök hos Moran. Jag skall därför framföra hennes innerliga hälsningar. Hon har nu ej kunnat uppehålla korrespondensen med sina barn på rätt länge, då hon alltjämt har legat till sängs på grund av för hög temperatur. Nu tror hon emellertid att hon får stiga upp om några dar -- men det har sagts så många gånger förut.-- Hon är emellertid pigg och skämtsam som vanligt.(...)

Mina händer och mina ben och fötter passa nu bättre ihop med en 80 års gubbe, som fraktas i rullstol, än med den för helt kort tid sedan ännu ungdomlige Bill Shark. Jag känner mig som ett vinddrivet vrak på livets ocean.

Jag närsluter nu härmed: dels Kyrkoherdens kvitto, dels 5 st kvitton från ”Thule”.

Tillönskande dig allt gott, som Gud kan giva dig, mitt kära barn. Din egen trofaste

Farsgubbe

 

Stockholm den 17 Okt: 1921.

Käraste min gosse!

 

Tack för ditt brev av den 30 Sept! Ingendera av oss har numera, sorgligt nog, annat än bekymmer, tråkigheter och motgångar att tala om. På sätt och vis kanske jag har det lugnast, som anser mitt aktiva inlägg i striden om brödbiten avslutad. Jag kan ej vara med längre, och nu får jag endast tänka på den sista ”anhalten” i livet. Om det blir ”Gubbhuset” eller Timmermansordens Hem, får man se sedan.

Mina händer bli allt sämre och benen kunna ej göra tjänst mer än en viss kort tid på dagen, och jag får ”spara” dem så mycket som möjligt, för att ej bli försatt ur leken alldeles.

Min bok ”Don Ernesto” fick en förläggare överta för ett vrakpris den 27 Sept. Jag insåg det omöjliga, att själv under mina förhållanden kunna exploatera densamma, och det är dessutom för stor risk att sätta mig i som egen förläggare i dessa tider. Bohlin som tagit den, låter trycka den i -- Tyskland, för att få det billigare. Har just idag läst första korrekturarket, och jag måste säga, att de göra mindre fel i Leipzig, än här -- ehuru de ej kunna språket. Sådana äro tyskarne -- som nu ämna konkurrera ihjäl Europa.

Moran är nu uppe ett par timmar om dagen, vilket hon och vi alla äro glada åt. Det var en segsliten katarr, hon fick, och hon får vara mycket rädd om sig efter detta, säger läkaren.

Medan detta skrives kl:8 på kvällen ringde Folke Adler på, att May blivit förlöst med en flicka idag på morgonen. Underrättelser -- hur viktiga de än må vara -- komma aldrig direkt till mig n.m. Så där, en eller två dar efter kan man ibland få veta, det som i all rimlighets namn, bort meddelats mig först, som varande släktens huvudman.

Din svåger, Nils Folke Bergqvist, har nu beslutat återgå till sin aktiva tjänst på Svea Trängkår i Örebro, och reser dit för dess tillträdande den 1 Nov. Så nu blir Maggie ”gräsänka” på allvar. Det är ett trassel med det där parets anordningar alltigenom, och Moran tycker, att Maggie gärna kunnat ”hålla sig lugn” i st.f. att lappa ihop historien igen, då den var upplöst en gång. Emellertid kommer nu hela krigsmakten att minskas efter den plan, som i sommar utarbetats, och många officerare komma därför att få ta avsked. ”Per Albin” kommer att även göra vad han kan för den saken -- så de så.

Då du ej underrättat mig, har du alltså ej ännu fått något nytt arbete!? Må vår gode Fader hjälpa dig därtill!! Det är allt vad jag kan önska -- Innerliga hälsningar, både från Moran och din tillgivne

Farsgubbe

 

Oakland 3 nov.21

Kära Far!

 

Tusen tack för brev av den 10 okt.(...) Vad det gör mig ont om Herbert att han ej kan få något arbete när han är så energisk och arbetsvillig. Det är rysligt att förhållandena äro så svåra hemma. Ja, det är ju svårt här också säga tidningarna, men jag kommer ju ej så mycket i beröring med svårigheterna inom arbetsmarknaden (eller vad det heter).

I Calif. tror jag förresten inte det är så svårt som i ”Östern”. Det är nu The Golden State och jag tror ej det är många som svälter i den här staten.

Jag sänder härmed Kr 300 till Riksbanksamorteringen den 10 Dec. Kr 293:75. Det är väl rätt denna gång!! Resten på mitt ”reservkonto”.(...) De innerligaste hälsningar

Rose

 

Stockholm Nov.1921

Käraste Rosabiten!

 

Tack för ditt kära och överraskande angenäma brev av den 2 Oktober!(...) Du frågar om min nya bok. Ja, det är ”boken om Sydamerika”, och i förra brevet skrev jag utförligt om dess utgivande. Emellertid har det blivit ovisst om vi få ut den till julen, på grund av de trassliga kommunikationerna med fraktgods från Tyskland. Det tar en evig tid på vägen.(...)

Mor är sedan några veckor tillbaka uppe på benen igen, och hon är nu riktigt duktig och känner sig rätt nöjd med sin värld.(...)

Lizzie ligger ännu tillsängs i sin magåkomma (...) och de ha ett par tjänare till hjälp. (Nu lär det ej vara brist på dem, sedan tiderna slagit om!) Nen (...) har alldeles överfullt med arbete -- mer än hon orkar med (...) det synes även som om hon ej numera reflekterade på platsen i Stocksund.(...) Nils Folke blir nu premiärlöjnant i Örebro den 1 Dec. trodde han. Sedan få de leva skilda åt så länge.(...) Tiderna här äro mycket svåra f.n. Alla få inskränka sig, och som en följd därav blir nog försäljningen av min bok (som jag skulle få en extra förtjänst på) rätt så minimal. Mina krämpor hålla i sig, och vad händerna beträffar, äro de värre.--

Det var sant, nu skall jag ej glömma att påpeka en sak. Det förefaller mig mycket underligt, att ni barn -- ingen nämnd eller glömd -- alltid skriva mitt namn ”P.W.” då jag själv alltid tecknar mig ”Pehr W.” Alla de tusental jag känner och har beröring med beakta detta -- utom mina egna barn.-- Redan 1892 tillkännagav jag, att jag, för att skilja mig från ett par andra köpmän Sundström i Stockholm, med vilka jag haft obehagliga förväxlingar, tecknade mig så. Och inom en del kretsar kallas jag, då de talar om eller till mig ofta endast för ”Pehr W.” Då du nu t.ex. sänder en check utställd på ”P.W.S-m” som jag sedan endosserar med min namnteckning, ställer det till obehag för mig i banken, där jag för var gång måste dokumentera mig som rätt person för den unga tjänstemannen, som skall utbetala beloppet.

Jag får därför ”vördsamt anhålla”, att mina barn hålla i minnet vad deras egen far heter eller hur han skriver sin namnteckning. Vilket väl ej är obilligt begärt.

Vidare vill jag påminna dig, att då jag sköter dina inbetalningar, detta vanligen sker med rekommendation eller assurans, som drar porto, som du, ej jag, bör betala. Under mina lyckligare omständigheter förr, skulle jag ej ha talat om detta -- en bagatell -- men nu är det ej längre detta för mig -- det torde du nog förstå. Jag påpekar detta på den grund, att du alltid räknar skarpt på öret vad du betalar in -- utan hänsyn till det jag nyss påvisat. Jag hoppas emellertid, att du tar det här som en i all välmening gjord faderlig korrigering -- inte sant?

Du må tro, att vi blevo något överraskade här i landet av att få vinter redan den 1sta Nov. Alltsedan ha vi haft djup snö och stark köld. Det började med en orkan, som svepte över halva Europa, och bara hos oss förstördes för miljoner Kr värden i telegraf- och telefonanläggningar; massor av fartyg och besättningar ha gått under m.m. Sedan kom vinter med strålande sol och köld.(...)

Så var det en sak till, som jag glömde i förra brevet. Utan pengar till det nödvändigaste, rådgjorde jag med mor, och kommo vi överens att sälja ifrån en del möbler, som jag ej nu hade nytta av sedan jag blivit ensammen. Bland detta var symaskinen, som du nu kanske gör anspråk på att vara ägare till. Jag fick ej mer än 25 kronor för den. Du får vara vänlig meddela mig, om du avstår detta till mig eller om beloppet skall gottgöras ditt bankkonto (i vilket senare fall det dock ej kan ske förrän det blir medel därtill). Ja nu tror jag, att jag ej kommer ihåg mera för denna gången, utom att jag var på ”avskedsmiddag” innan Nils Folke reste. Denna tillställning var ordnad hos herrskapet Artur Bergqvist, som jag då för första gången sammanträffade med. Det var mycket trevliga människor, ett par löjtnanter voro också där.(...) Din egen trofaste

Farsgubbe

 

S.G.S. d.12.11.21--21.11.21.

Käraste min lilla Rose!

 

Hjärtinnerligaste Tack! från mig för ditt kära lilla brev av d.22 okt. som jag fick igår och som gjorde mig så glad därför att jag såg du ej glömt mig fastän jag ej besvarat ditt långa, rara och kärkomna brev av d.28 aug. vilket jag bekom d.19 sept.

Det var ett förtjusande brev och gjorde mig ”god och glad” fastän jag då låg till sängs, i lunginflammation enligt läkarens utsaga. Jag hade feber, hostade och svårartad slemavsöndring. D:r Sundstedt här, undersökte slutligen upphostningen ty han fruktade visst att jag fått ”sot” på lungorna, men så var ej fallet; utan det var endast ”flammor” på dem. Jag låg från d.22 aug. till d.22 okt. då febern var slut och temp. nere till 37 grader både morgon och afton. Den 1ste Sept. vägdes vi alla samtliga här och min vigt var då 67 kg, som bättre var ty d.20 juni strax jag var hitkommen vägde jag 68 kg. Alltså litet minskning som jag nu skall försöka bibehålla fastän jag har god aptit nu igen och är hungrig då det lider till måltid.

Då jag var sängliggande gjorde jag våld på mig för att kunna förtära något åtminstone av den friskmat som bestods. Ty tro ej att jag fick feberdiet inte! Nej långt därifrån! Korv, bräck-o. fläsk-, sill, kål, ärter o. fläsk, korvkaka, kabeljopudding, ”sluring”, ölsoppa osv. allt som vi äta i vardagslag, ibland var det saftsoppa, äppelsoppa och bäst av allt havresoppa o. mannagrynsvälling, det slank lätt ner. Så få vi ju köttbullar, dito pudding, pannbiff, stekt fläsk med ibland potatismos, ibland bruna bönor och ibland saltade turska bönor, nu på vintern förstås. På eftersommaren fingo vi dem färska ett par gånger. Då fingo vi också färsk ärtsoppa ibland. Stek få vi förstås till söndagsmiddag, ibland fläskstek, en ann´ gång oxstek, en gång var det dillkött, och en söndag förliden älgstek, må du tro. Maten är bra vet du, då man ej är sängliggande och, som jag, har ”god mage”, trots allt.

Lördags och tisdags frukost är det sill o. potatis. Alla övriga ett ägg till varje person, samt smör, bröd, en mugg mjölk o. en kopp kaffe till var och en av oss, som ej ha´ extra diet; ty det förekommer en del sådana också. De få fetare mjölk, grädde, mera smör, hvitt bröd, äggstanning, hvit gröt, och mycket annat, som jag ej har så noga reda på, fastän fröken Aug. Carlson här inne i vårt rum är en av dem som lever på extra förplägning. Hon har nu legat till sängs sedan slutet av okt. tills i söndags då hon började vara uppe både för- o. e.m.dagen, en liten stund varje.

Vill säga: hon går ju alltid upp o. kokar kaffe åt sig, frkn Cedergren o. Nylund om mornarna, fastän hon är förbjuden av läkarna att dricka kaffe, ty hon har ondt i hjärtat och i magen m.m. och är nog så intressant, tror hon. Frk. Nylund går bort på arbete kl.8 morg. och kommer tillbakas kl.9, 1/2 10 på kvällen. Jag vet ej om hon går i hus och syr eller vad hon gör, har ej tagit reda på det. Frk. Cedergren har svår astma och under de sednaste dagarne har hon svimmat ett par gånger och måst hjälpts i säng, men på morgnarna har hon varit uppe och sprungit igen.-- Så där ja, nu är det middag på den här dagen! kl. är ett.

Lilla du Rose, nu är det måndag d.14 nov. och först då börjar jag fortsättningen på det prosaiska matbrevet från i lördags. Du skrev i ditt brev att det var väl bra prosaiskt att tala om mat i brev och nu har jag skrivit ett helt ark om intet annat än mat och här blir nog mera av den sorten.

Jag tyckte det var riktigt intressant att du beskrev priserna på kött o.d. så du skall ej tro att jag ej med nöje läser det du skriver om dina förhållanden. Kom med mera av den sorten om du har tid till beskrivningar.

För att nu återgå till förra arket och  lördagsmiddagen, så fingo vi potatis och fläskkorv, samt ”ölsupa”. Så dä! Sedan vi ätit skall det städas o. vädras i korridoren (där vi inta våra måltider) så blir kl.1/2 3 och kaffet kommer. Kl.tre börjar besökstiden igen och i lördags kom gubben Far till mig med min gamla pälskappa och litet andra grejor, som jag behövde. Vi pratade till kl.1/2 5 då han gick för att få sig litet middag och jag hade då ej lust att börja skriva igen, ty här i korridoren (där jag nu sitter) är elektriska ljuset plaseradt så högt i taket att det ej lyser tillräckligt ned på borden att man kan se skriva därvid och inne i rummet är det oroligt så där går ej heller bra.

Jag virkar på den där kragpåsen till Hugo, du vet, som jag aldrig kunde få garn till och göra den färdig förut. Så tog jag och repade upp den och gjorde den smalare, så nu skall jag försöka få den färdig till jul i år, det blir väl storartadt då jag började med den 1917 och tänkte få den färdig till midsommar då. Tycker du inte det? Altså virkade jag till framåt sjutiden då det är aftonmål här och kl.8 gå vi mest i säng. Vakna kl.6 på morgonen. Uppe kl.1/2 7.

I går, söndag, blev ej skrivning av för mig ty då kom besök till frk. Cedergren på f.m. -- 10 till ett är besökstid på f.m. 3--7 på e.m. Kanske jag skrivit det förut till dig? Oroligt både i rummet och korridoren. Så kom middagen: fårstek, sås och råskalad potatis, buljong med klimp. Sen 1/2 3 kaffe och sen -- Maggie!

Hon blev kvar till kl. var nästan 6 och sen skulle hon gå till Artur o. Kaj, Nils Folkes bror och svägerska du vet. Maggie hade ledig söndag i går, men denna vecka har hon arbetsvecka med nattvakt o.d. Eljest hade vi tänkt att jag skulle komma till henne i morgon kväll (hon hämta mig här förstås) och vi om torsdag skulle bjuda Pelle på födelsedagsmiddag den 17 november då han fyller 63 år.Men nu slog det ”slint om slant” så vi få väl spara till d.3 dec. då Anna fyller 64. Jojo, åren gå och vi bli grå. Men ”när man är ung så”.

I lördags talade Pelle om att han i torsdags då han var på Viktor Rydbergslogen fått 100 kr till sig överlemnade av en bekant, som fått i uppdrag av en broder, ”som ville vara okänd” att giva Pelle dem. Det var ju riktigt en Guds skickelse! Och, som du kanske hört utföll ”min” premieobligation med 100 kr vinst och av dem fick Pelle ta 50 kr och för min andel, 50 kr bad jag honom köpa en av 1921 års premieobl. åt mig och lämna båda hos Riksgäldskontoret så passa de vid dragningarne och underrätta om numret utfallit med vinst. Det är ju utmärkt, så behöver man ej vara orolig att ej observerat huru det blir vid ”draget” och så kostar det ej mer än 50 öre om året pr nummer att de bevaka ens rätt och underrätta om huru det gått och vad tur man haft. Jag är så glad att jag nu är ägare av två st obligationer ensam, ty då nu Far återfått de 50 kr han betalade för den han gav mig till julklapp tycker jag att även den tillhör mig. Och jag får ju nu kvitto på dem att de äro deponerade i mitt namn. Det skall sändas med posten hit sa´ Far.

Han har sålt, utom matsalsmöbeln, även den där elektriska armaturen som vi hade i Upsala och det utan att underrätta därom förrän han givit uppdrag om försäljning av armaturen.

Maggie skulle velat haft den där staken med långa ledningen och Folke o. Lizzie hade varit tacksamma att få en av hissarne, men då var det försent ty allt var redan utlämnat till gubben Pettersson i och för försäljning. Huru mycket det blev i betalning därför vet jag inte, ty i detta fall talade ej Far om någon halvering såsom han gjorde då det blev 100 kr på obligationen som jag ”fått”. ”Samma va´re” sa Sune. Det är ju bra så länge gubbstackarn har något att sälja. För matsalsmöbeln fick han 400 kr och sade sedan att han satt in 200 åt mig av dem, när jag på hans fråga ”hur mycket skall du ha´ av dessa?” svarat: du talar ju alltid om att vi ska´ ha´ hälften var. ”Ja, men jag behöver till mat”, sa han då, sen en annan gång talade han om insättningen. Nåja, nog är det ganska bra att veta sig ha´ en liten slant till ”nålpengar”, men eljest har jag ju det så utmärkt bra här och så länge ni, mina kära barn, kunna betala för mig, är jag så tacksam både mot Gud och eder allesamman.

Inte tänkte jag att det skulle bli så för mig. Godt vore ju om Pelle kunde få komma in på någondera av de ålderdomshem han funderar på, men högmodet hänger ännu i honom så han vet ej vilket av de två han skall välja. ”Gubbhuset” tycker han låter för simpelt och om han blir intagen på Timmermännens får han aldrig vidare besöka den Orden.(...)

Hit har jag skrivit i två repriser i dag, måndag och slutar nu för att fortsätta i morgon igen då jag kan  sitta i korridoren, där är trevligare och friskare än här inne i rummet.

I morgon skall jag fortsätta, skrev jag. Pytt och! i dag är det onsdag d.16 då jag åter börjar denna epistel. I går kom Jenny Hollström o. Elsa Höjer på besök f.m. och stannade tills det började dukas till middagen här. Sedan den var aväten och kaffe drucket, var det mörkt igen; ty du må tro att vi hela denna vecka haft en alldeles intensiv tjocka, så det är knappt dager midt på dagen. Föregående vecka var det vinter, snö, kallt och klart, så då var det riktigt roligt.(...)

Elsa Höjer hade med sig en hembakad vetelängd och en påse med dito peparkakor till mig. Godt må du tro. Och i söndags hade Maggie en bit god efterrättskaka, som hon själv gjort, med sig och jag spisade den genast. Hon hade haft Nils Folkes syster Ester hos sig på middag i fredags. Efterrätten därifrån.

Åh fy, vad jag skriver mycket gojvas! Du ledsnar och tröttnar, och blir alls ej så glad i detta brev, som i det förra du fick från mig. Det var rent rörande att läsa beskrivningen av din glädje och förtjusning över att det var från Mor och att Mor skrivit det och tagit i det. Tack du kära, kära tös! det framkallade nästan tårar i mina ögon och kom mitt hjärta att klappa fortare när jag tänkte på huru du värderar och älskar mig och jag har så litet att giva dig, endast återgälda din kärlek så godt jag förmår och tänka på dig varje morgon jag tar på mig västen du sände mig och varje afton jag tar den av, smeker den och lägger den i byrålådan över natten. Tack för den du lilla Rose! du kan ej tro vad den är rar och god åt mig nu. Lätt mjuk och varm som den är. Utmärkt.

Hade jag ej legat sjuk då ditt brev kom, hade jag genast besvarat det; ty det gjorde mig ledsen att du så sällan får brev från mig o. även från dina systrar.(...) fastän det är ju ej mycket jag har att skriva om (...). Och så funderar jag om du skulle tycka det vara trevligt att få några ”bitar” av Svenska Dagbladet? liksom vi brukade skicka till Nen då hon var i Dresden.(...)

Men får du några bekymmer så räds ej att omtala dem för mig, ty du vet ju att mitt modershjärta ömmar för mina barn och är öppet att mottaga alla deras förtroenden o. sorger även om jag ej kan lindra dem. Svik mig ej! så är du min rara, kära tös. Borta men ändå så nära.(...)

Vi ha ej varmt vatten i vårt tvättställ, men i ”sköljrummet” finnes dylikt i två kranar, kallt i tre och dessutom ett ”brus” liksom i w.c. så de kunna skölja rent efter hinkar o.d. Ett stort porslinskar med avlopp är där också. Det är riktigt inventiöst må du tro. Det är ju egentligen för sköterskornas bekvämlighet förstås. ”Flere krokar i garderoben” sa du. Nej, det går inte. Finnes ej plats för flere, förty garderoben är dumt inredd. Men försök inte att få det ändrat, går ej, ty då måste styrelsen tillfrågas.-- Håhåjaja lilla Rose, nu har det varit middagsmål igen: stuvad potatis med persilja uti, och falukorv samt riktigt god havre-soppa med russin. Det är bra tycker jag. Kl. är 1/2 2 nu och då våra tre sköterskor (ej Systrar) ätit skall här vädras och ”sopas upp” i korridoren, så blir kl.1/2 3 och kaffet kommer; sen blir den 3 och besökstiden begynner och kanske ”kvarten över tre” kommer Pelle till mig. Han brukar så om han har tid på onsdagarne. Sen är det mörkt och slut på dagen, men på detta brev blir visst aldrig något slut. Men nu slutar jag för i dag, ty nu är det oro i korridoren och skall strax vädras. Då går jag in i kyrksalen och virkar på påsen.

Åhnej lilla Rose, Pelle kom ej på onsdagen, utan på torsdagen d.17, som var hans födelsedag. På morgonen for jag med hissen till portvakten här och telefonerade till Pelle och gratulerade. Han blev glad och förvånad samt sa´ han skulle komma på e.m. Då hade han brev från Herbert samt telegram från Nen, och så hade Maggie o. Lizzie ringt, men han var missbelåten att han ej hört från Hugo och May. ”Men de bryr sig väl ej om mig, då jag numera intet har”, sa´ han. Allting tyder han till det -- ”bästa”!

På fredagskvällen kom Maggie till mig på en stund av 10 minuter. Hon hade gått från Liljeholmen och hit, samt under vägen slängt in på en automat och fått sig litet mat, som bättre var, ty hon skolkar visst ibland, sedan hon nu blivit ensam.(...)

Du har väl hört att Nils Folke får vänta ännu en tid (Far sa´ ett halft år) på sin löjtnantsutnämning och det var då tråkigt för dem, ty de behöva ju rätt väl litet större inkomster och inte är det väl vidare roligt att bo i var sin stad heller och längta efter varann. Ja, livet har nog sina avigsidor ibland, som vi ändå få finna oss i.-- Att Lizzie varit sängliggande i 6 veckor och ännu är klen, har du kanske hört. Det är hennes magsäck som ramlat ner på tarmarna och ligger där och trycker så de ej kunna utföra sin funktion, men nu skall Lizzie ha´ ett bandage, som är särskilt bestäldt enligt läkarens föreskrift och så måste hon vara aktsam om sig, ifall hon kan tänka att bli återställd har läkaren sagt.(...) Dr Giertz vill gärna ha Nen till Stocksund (...) Det blir nog svårt för henne att få några privatpatienter härnere, ty det säges att folk ej har råd att ta´ massage. Åtminstone sa´ Sigrid Aspengren det då hon för en 14 da´r se´n var här på besök hos mig. Hon var även orolig för sin ”skogis” Hans, huru han skulle få någon plats efter sin examen i vår, ty det var trångt även på den banan. Jojomen det är nog så.

I dag är tisdag d.22.11 och nu skall jag försöka sluta denna 25öres-bok och beder dig ha´ överseende med alla de dumheter jag skrivit och ta´ dig tid att läsa, fastän intet innehåll finnes.(...) En varm omfamning, en kyss och en hjärtlig hälsning från din egen, dig älskande

Moran

 

P.S. (...) Tö och dåligt väglag. Jag går ej ut! Annika

 

Stockholm den 13 Nov: 1921

Kära min gosse, Butt!

 

Sedan ditt brev den 30 Sept: har jag ej hört ett ljud från dig -- ? Sedan mitt brev av den 17 Okt: har visserligen ingenting märkligt skett här, men jag tycker det börjar se ängsligt ut, då du ju lovade att underrätta mig då du fått arbete, och jag ännu ej fått något meddelande därom. Du skulle alltså ännu gå arbetslös?

Mor hälsar dig och -- undrar, liksom jag.-- Hon är nu, gud vare lov, uppe på benen igen och känner sig ovanligt kry, sedan katarren blev hävd. Hon tillskriver detta den jod-kur, som hon genomgår.

Lizzie är däremot mycket dålig, har legat i över sex veckor för sin magåkomma, vilken läkaren ej tyckes vara klok på. Han säger, att han ej kan avgöra vad som sjukdomen innebär, förrän en undersökning invärtes kan göras, och detta kan ej bli förrän hon blir stark nog -- men, å andra sidan, är hon nu så utmattad av sitt sängliggande, att man ej vet när denna undersökning kan ske. Själv ser hon saken synnerligen mörkt.

Nen är nu återställd och har mycket arbete -- mer än hon kan åtaga sig -- och Rose var vid sista brevets avsändande i strålande hälsa, intensivt arbete och med goda inkomster. Hon har nu ytterligare remitterat en avbetalning,(...).

Jag har ej sett Ivar Holmer sedan i våras, men jag hörde av Gustaf Tobieson för ett par dagar sedan, att han varit i en väldigt svår knipa, på grund av prisfallet på virke och de dyra lager, han hade på ”Canada” -- men så fick han i sista stund sälja sitt hus för 1 000 000 så att han fick loss 400 000, så att han nu är ”såvis” igen. När alla hål fyllts bör han ändå ha en bra slant över, men hans stora förmögenhet har i alla fall smält ihop till en bråkdel av vad den varit.

Tobieson, som nu är direktör för Lennmalms och H & S affärerna, bjöd mig häromdagen på en färd i firmans eleganta bil ut till Dyvik, där han inköpt 2.500 std virke av Dyviks konkursmassa varjämte han arrenderat hela det storartade verket med personal m.m. Det var en mycket luckrativ affär (virket till ett pris av 60 öre Kft). Men det är ju också Emmissionsbolaget, som äger vartenda öre i affären. Emellertid har han det bra och lyckas bra, mycket på grund av den obegränsade kapitaltillgången och sitt kalla, beräknande huvud. Som människa är han emellertid en riktig gentleman.

Ja, nu har jag läst de sista arken korrektur från tryckeriet i Leipzig, och få vi väl se, om boken ”Don Ernesto” hinner ut till Julen.

Jag avvaktar meddelande från dig under alla omständigheter omgående, ty det kännes kulet att ej veta ett smack, hur du har det! De innerligaste hälsningar från

Fader Bill

 

Malmö den 16 Nov 1921

Kära min Far.

 

Har att hjärtligt tacka för tvänne brev. Jag har bara haft tråkigheter att tala om, därför har det ej blivit utav att skriva. Är näml. fortfarande utan inkomstbringande arbete, så att vi ha det mycket ”knapert”.

Nu kunde man ju göra bra affärer, gm att köpa tyska varor, och sälja här, men då man ej har kapital, går det ju ej. Jag har fått erbjudande av en korkfabrikant i Bremen, att för honom sälja kork till bryggerierna, men den affären stöter nu på det hindret, att bryggeriernas arbetare ej vilja taga befatning med utländsk kork, och kommendera dessa sina arbetsgivare så pass, att dessa ej kunna köpa en billigare vara, om de skulle vilja detta.

Nu söker jag någon platsförsäljning här i Malmö, men det är ej lätt, att få försäljning för någon vara, som verkligen är lönande, och som går att sälja.

Något mera vikariearbete för kroppsarbetarne tyckes man för framtiden ej mera kunna erhålla, ty arbetarne akta sig nu visligen att strejka. De draga alltid det kortaste strået, förlora blott en massa arbetsdagar, vilket förhållande de nu sent omsider tyckas ha fått ögonen öppna för.

Det är roligt att höra, att Mor är så pass återställd igen.(...) Tråkigt med Lizzie, hon stackare har då aldrig annat än sorgligt med sin hälsa.

Tack för, att Far talar om saker och ting från affärslivet där uppe. Det är alltid roligt för mig, att höra något från ”lägret”. Hur är det nu med Fars egen hälsa? Hoppas det bästa!

Samt har jag det kära nöjet, att av hela mitt hjärta gratulera Dig på födelsedagen i morgon, med en tillönskan om allt gott, samt at Far må så smärtfritt som möjligt kunna finna sig uti sin stora ensamhet.

Innerliga hälsningar

[Herbert]

 

(17/11)

Kära Fader Bill!

 

De innerligaste gratulationer på din födelsedag. Jag minnes så väl för tre år sedan en sådan högtidsdag vi hade hemma. Jag hoppas dina vänner fortfarande är dig tillgivna och minnes dig på din ”årsdag”. Allt gott önskar jag dig, framför allt Hälsa. En hjärtlig kyss från

Rosabiten.

 

Oakl. 26 nov.21.

Kära May!

 

Tusen tack för ditt läckra brev med alla nyheter (...) det bara kommer mig att längta efter fler förståss, men man får väl lugna sig. Jag har lärt det nu förresten.

Så underbart att du har en liten flicka till; hoppas hon får heta Kerstin. Tänk, att jag aldrig får vara med på några barndop. Det ä la uschellt. Jag skulle så gärna villa vara gudmor. Kanske det blir till din pojke eller till Maggies andra ( för till den första hinner jag väl ej hem).

Glad att du tyckte om kudden. Men nog tog det en rundlig tid innan du fick den. Maggie är förfärlig. Apropå, jag skickade en del foton till Maggie (...) och bad henne distribuera omkring dem.(...) det var väl lustigt att du just tala om foton.(...)

Angående håret trivs jag rasande bra i det så här och vill aldrig mer sätta upp det, känner jag det som. Alla som sagt något om det, tycker det klär mig. Det löjliga ä, att man tar mig för så rasande ung. Jag går på gymnastik 2 ggr i veckan, en väldigt trevlig klubb. Där trodde dom alla jag var 16--18 år. Jag nästan skratta ihjäl mig. Min gymn.dir.-ring tror dom ä vigselring, för dom har såna där graverade ringar med mönster på som vigselringar här och på vänster ringfinger som jag har min. Så det var så många som förfasade sig att jag var gift så ung, kunde ej vara mer än 16--17 år! Alla trodde jag drev med dem, när jag sa, jag var 23. Ja, det ä håret och de röda kinderna -- fast jag nu använder puder förståss, så dom skiner då inte längre.

Jag önskar jag kunde se Britt och hennes maggördel-klänning. Det måtte se förtjusande näpet ut. Hon var så näpen och mjuk och rar i sina rörelser. Ät inte upp henne förrän du tagit ett foto av henne som hon ä nu så jag får läska min själ, som är van vid svartbruna negerungar, sneögda kinabylten och smutsiga italienpojkar och galek-luktande spanjors-odågor.

Min stora, flotta enrumsvåning är hyrd möblerad. Ursäkta, men den är alls ej flott, bara så innerligen hemtrevlig och bekväm -- i synnerhet badrummet, det älskar jag. Och från där man vanligen sitter i ett badrum har jag utsikt över sjön, Oaklands stolthet. Så jag tycker om att sitta där.(För all del, läs ej detta högt för Hugo!)

Kan du tänka dig, att det var nära på vippen på att jag fick en plats i Hilo, Hawaii. Men så i sista ögonblick blev det ändrat. Det var nära jag skrev hem och sa jag skulle fara. Nu ä jag så glad jag ej hann skriva när nu allt gick om intet. Tänk det hade varit riktigt sagolikt, eller åtminstone romantiskt! Hawaii! Då kunde jag sjungit ”I Honolulu” riktigt med övertygelse. Men -- lyckans galoscher glappar ibland!

Jag är så glad och förnöjd som jag har det, så du skall ej tro jag är oförnöjd. Men när det snuddar förbi ens näsa o. man känner lukten av det känner man sig hungrig i magen. Men den dag jag klagar -- så länge som jag har det som jag har nu -- ä jag ej värd ett ruttet lingon, för det vore höjden av otacksamhet. Vilket ä detsamma som att jag sprutar av lycka. Aj, så hemskt! Så vill jag önska dig och Hugo och Britt och ”Kerstin” en Glad Jul och Gott Nytt År!

Rosan

 

Oakland 30 Nov.21

Kära Far!

 

Tusen tack för brevet! Det var så välkommet då det var ovanligt länge sedan jag fick brev från dig. Jag önskar dig en trevlig J U L! Så glad du kan ha under nuvarande tryckta förhållanden. Jag undrar så hur du skall fira den och hur Mor skall ha det i jul.

Sänder härmed Kr 75. Den 1:sta Jan. har jag att betala Kr 90 till Mors underhåll och Kr 37:56 i livförsäkring, s:a Kr 127:56. Ber dig betala Kr 52:56 av vad jag har på mitt konto.

Maggie kommer troligen att be dig ge henne från mitt konto ersättning för portoutgifter för julklappar till flickorna som jag bett henne skicka.

Vet ej hur mycket det kan bli, men resten av vad som var på kontot ber jag dig ta som ersättning för porton. Blir väl något omkring tio kronor antar jag, vet ju ej, men du är snäll och talar om. Jag är ledsen att du ej förstod meningen med det där kontot. Det var för att täcka utgifter, som du eller någon annan skulle komma att ha för mig. Kommer du ej ihåg, att jag sa det när jag bad dig öppna ett sådant konto? Jag bad dig tillgodogöra dig för utgifter du haft för mig i skötandet av mina inbetalningar. Därför skickade jag alltid lite mer än precis för att reservfonden ej skulle ta slut och därför brukar jag fråga hur mycket där var då jag ju ej kunde veta hur mycket dina utgifter för mig gick till. Men nu kan vi ju så gott sluta det. 0ch du skall ej ha mer besvär med det, och jag skall alltid skicka litet extra till porton. Så nu sluta vi visst att tala om affärer. Detta skulle vara ett julbrev! -- Jo, en sak till! Naturligtvis skall du behålla de fattiga slantarna du fick för symaskinen.

Det gör mig så ont, så ledsen och bekymrad att det är så svårt för dig. Det gör att det känns nästan som om jag ej hade rätt till min bil -- för jag har nu köpt en automobil må du tro! (28 nov.) Och jag behöver den skall du veta. Det tar så gränslöst mycket tid med alla spårvagnsresorna. Och när det upprepade gånger hände, att jag ej kunde ta patienter, som ville ha behandling, bara för att jag ej hann resa fram och tillbaka till så många, beslöt jag att skaffa mig bil. Det är en så gränslös skillnad, att jag knappt kan fatta det. Tid är pängar, det ser man då riktigt här.

(...) Vi ha haft regn en vecka nu, så nu börjas det. Man blir så fort bortskämd med solen!

Är ledsen att jag vållat dig besvär genom att skriva origtigt namn. Det är nog för att dom har svårt att uppfatta Pehr, men jag skall ej låta det ske hädanefter (...) De innerligaste hälsningar från

Rose

 

Stockholm den 2 December 1921

Käraste Rosabiten!

 

För att detta skall hinna säkert fram till Julen, skriver jag i dag. Tusen tack för ditt lilla brev av den 3 Nov! och inneliggande check a Kr 330 till din Riksbanksamortering. Ja, du lilla ”bit” -- den här gången stämde siffran.(...) så var det kort med besked, men vi skriva ju oss emellan mycket oftare, än t.ex. både Nen och -- framför allt -- May, som jag ej haft en rad ifrån sedan hon var här personligen i våras. ”Så de så”.

Jag ser redan nu ganska tydligt, det öde som helt naturligt blir den gamles, gent emot de runt i världen spridda barnens. Nåja, så går det mången ann.

Jag sänder nu även vår ”klapp” till dig: ”Svenska Kalendern” -- i tanke att du fortfarande vill hålla kvar kontakten med the old country. Till denna skulle även fogats ”Don Ernesto” -- men den kommer i lyckligaste fall från Tyskland först i nästa vecka. Jag skall då sända den, så fort jag kan, så att du möjligen kan få den i år, så vida korsbandsförsändelser gå lika fort som brev.

Jag är ganska missbelåten över det sätt, varpå min förläggare skött om tryckning och typografiska utstyrslen av boken. Jag är rädd att det blir bakslag med försäljningen på den grund.

Men jag har alltid otur, då andra mänskor ska utföra och sköta mina planer och idéer. De fuska alltid bort dem för mig. Som jag nu även f.n. är åtskilligt dålig (”ligger inne” sedan i måndags) ser jag saken kanske extra svart -- men nog kan man bli glad, då förläggarn -- inseende att han förfuskat boken -- föreslår, att jag ”köper tillbaka arbetet”. Fräckt så det förslår, men så barnslig var jag ju ej, men det harmar mig att denna bok, som skulle ha kunnat göra sig utmärkt i Julmarknaden, nu kanske blir ignorerad.(...)

Mor är, som du kanske vet, nu mycket bättre, än hon varit på ett par år. Hon orkar ju visserligen inte så mycket, men hennes händer fungera rätt bra och börja bli mindre svullna, likaså benen, humöret är utmärkt osv. altnog -- resultatet är ganska gott. Måtte hon blott få stanna, så länge hon behöver verklig sjukvård.(...)

Innerlig tack för din gratulation till den 17 Nov! Det är så roligt, att åtminstone till den dagen få höra från barnen. (Alla kom ihåg mig utom May och Hugo, som ej ens notifiserat mig om det sista barnets födelse.) Det är även glädjande se, att fars 60 årsdag, i all sin enkla form, dock gav deltagarna ett beståndande minne.

Ja, nu nalkas Julen så småningom. Min önskan är att du måtte få tillbringa din jul minst lika angenämt som förra året. Det är ingen paradox, att mången svensk har tillbringat angenämare och minnesrikare jul i främmande land, än hemma -- ”det beror på kommer an” -- som sagt en Fridens och Glädjens högtid önskar jag dig! Din egen

Fader Bill

 

Malmö 23/12 1921.

Kära Far!

 

Det var nu en lång tid, sedan jag hörde från Far, men av brev från Mor erfar jag, att Far har mycket att göra med att distribuera sin nya bok. Det var ju roligt höra, att det vill lyckas med den! Har Far själv åtagit sig hela distributionen, eller sköter förläggaren en del ? Jag hade det odelade nöjet för ett par dagar sedan mottaga ”Don Ernesto”. En sådan spjuver till karl! Han hade krupit upp och satt sig i brevlådan. Enastående form för en visit. Men, för att tala allvarsamt, så skall det bli ett stort nöje, att få läsa boken, som vid en bläddring ser sabla intressant ut. Jag tackar dig hjärtligt för gåvan (Julklappen) samt för vänliga dedikationen. Synd blott å boken, att omslagsvignetten ej är mera liv uti.

Jag själv gör små husbehovsaffärer med tyska varor (el.lyktor o.dyl.) men då man ej har vidare inköpsresurser, blir ju resultatet ej värst gott, trots det, att nettoförtjänten i procent räknat är god.

Här nere är det nu -- som väl är, och välgörande för bränslekontot -- ovanligt blitt. 6 à 7 grader varmt både dag o. natt. Ett besynnerligt klimat iår. Tyckes vara svår oro i atmosfären. Julgranshandeln har här pågått 14 dagar. Skåningarne äro roliga! men som vanligt regnar det på prakten, så att kunderna få konka hem på genomsura granar, och hoppande mellan vattenpussarna.

Såg av Mors brev, att ni båda skola fira julen hos Adlers. Det var ju roligt, så att Ni slippa sitta var på sitt håll, ensamma och övergivna. Jag sänder härmed Far, mina varmaste julhälsningar med önskan om trevlig Helg samt Ett Gott Nytt År! Din egen tillgivne son

Herbert

 

Stockholm Juldagen 1921

Kära min gosse Herbert!

 

Tack för ditt julbrev! Jag önskar dig en drägligt angenäm juletid! Som du hört av Mor, har jag haft det mycket arbetsamt dagarne före jul, vadan ”Julönskningarne” blivit åtskilligt försenade från min sida. Ursäkta!

Som du kanske hört, har Bohlin låtit trycka boken i Tyskland, där även bokbinderiet för inbundna ex: gjorts. Det oberäkneliga komminikationsväsendet f.n. i Tyskland har emellertid behöft 6 veckor att befordra min vän Don Ernesto från Leipzig till Stockholm, vadan då han nu behagade anlända, detta skedde i julveckans oreda.

Det förarbete, jag redan klarat i och för distributionen hjälpte mig dock, att med en klockan 6 f.m. börjande arbetsdag få färdigt dagen före julafton. Sedan kom dock en efterskörd från några håll, så att jag får börja så smått igen efter helgen.

Det har varit så arbetsamt, dels därför, att jag ej som förr haft exemplaren lev. från tryckeriet med påsatta omslag, utan nu fått klistra och emballera själv. Med en hand, som ej är duglig att använda.

Min del i distributionen består i att jag har rätt att hos förläggaren kontant (som sedan av förläggaren ändrats till förskottslikvid) köpa det antal ex: jag behöver mot en rabatt av 50 rabatt. Sedan äger jag rätt att sälja till mina förra avnämare m.fl. I och för min distr: har jag naturligen en hel del kostnader, vadan förtjänsten ej blir netto, men den är ändock rätt bra. På bokhandlarnes förs: har jag alltså ingenting, utan ligger det i mitt intresse att folk köper genom mig. Köpkraften är betydligt mindre än förra åren, och detta hade jag även beräknat på förhand, och kan därför anse mig rätt nöjd med det resultat, jag hittills fått.

Folk har varit så vänliga mot mig f.ö. och jag är tacksam till Gud, att jag slutligen fått röna vänskap i livet. Jag har så små behov, men man måste ju ha något att reda sig med, och i vetskap därom har Viktor -Rydberg bröderna, Trävaruföreningen och ett par enskilda vänner, skänkt mig kontanter till julgåva. För första gången i mitt liv, har jag själv fått erfara hur sådant ”käns” --

Igår voro vi hos Adlers, där Moran stannar över idag, idag är jag hos Müntzings (en O.F.) och i morgon hos Höijers. Från Rose fick jag en förtjusande foto i stort format; hon ser ut som en riktig amerikanska, tip top må du tro. Hon har hyrt sig skrivmaskin och t.o.m. utanskriften var maskinslagen utmärkt väl gjort. Och så har hon köpt sig en -- b i l - - alltså innan d u hann dit.-- Nu är det att märka, att dessa små Fordbilar äro lika vanliga bland de bättre arbetarne där, som cykeln är här. Hon kunde f.ö. ej klara sina patienter på de långa distanserna med spårvagnstrafiken -- det tog bort för mycken dyrbar tid för henne. Men roligt är det att hon kommit så långt, och den duktiga tösen är värd all aktning --!

Du talar så knapphändigt om dina egna förhållanden -- märk min gosse -- du kommer ej av grundet, du står på, förrän du skaffat dig en anställning!

Framför min julhälsning till Hedvig! Jag skall skriva mer på nyåret. Din tillgivne

Fader Bill

 

Stockholm den 29 Dec.1921

Käraste Rosabiten!

 

Ditt ”julbrev” av den 30 Nov. kom mig tillhanda den 21 Dec. Tack!! Det är en hel samling olika känslor, som fyllt och ännu fyller mig, med anledning av detta ditt brev. Glädje, nedslagenhet, beundran, tacksamhet till Gud -- oförståelse. Det första jag observerade var naturligtvis maskinskriften -- ja t.o.m. utanskriften -- och så  väl utförd, att jag ej kan förstå när du lärt dig detta.

Ej ett ord talar du om denna sak i brevet -- Till min ledsnad finner jag, att du nu synes stött över, att jag gjort de påpekanden, som avsågo ditt lilla kontos belopp. Visst har jag förstått meningen med kontot, kära barn. Det bara smärtar mig nu, att du så här plödtsligt vill ”döda” detta konto, för att ej mera ”besvära” mig därmed. Jag har emellertid nu idag följt dina order, ehuru det kändes litet svårt, då jag tänkte på anledningen. Du seglar för förlig vind alltjämt, och därför kan det ju vara rätt så nyttigt, att du även får passa på en och annan liten ”by” -- tyckes mig. Detta är bara nyttigt för dig. Dina beräkningar stämma utmärkt f.ö. Ditt tillgodohavande var Kr 68:25, varifrån avgå Kr 15 till mors 90 och 37:50 Livförsäkring = Kr 52:50. Rest Kr 15:69, av dessa har jag ej utbetalt något till utlägg åt Maggie eller någon annan, blott något för mina exp. som vi kunna sätta till 3:69, vadan Kr 12 återstå, som varande dina medel.

Det gladde mig ofantligt, att du skaffat dig en bil, och min beundran av din praktiska blick och ditt sunda omdöme är stor. Tänk ej ett ögonblick på att göra några jämförelser mellan din och min ställning i livet. Du är ung och har nyss börjat livets kamp och jag är gammal och har i det närmaste slutat. Jag endast gläder mig åt din härliga frammarsch och är ej så litet stolt däröver. Dagligen går min bön till Herran. (...)

Av ditt utomordentligt vackra julbrev till Moran framgår så mycken innerlig förtröstan hos dig till den Högstes skydd och hjälp, att jag känner, det du är ”ett med din Gud” -- Han som är Kärleken själv.

Jag besvär dig, att ej heller vara bekymrad för mig och mina svårigheter. Ännu har jag ej behövt lida någon nöd. Varje dag har jag haft mitt tillräckliga bröd -- och mer får jag hädanefter nog ej tänka på att få.

Vad kroppens krämpor och försvagade krafter beträffa, är detta endast den för mig nyttiga och nödvändiga skolning, som jag här skall genomgå i enlighet med den Stora eviga Lagens paragrafer, för en kommande högre tillvaro. Ett bekymmer gnager mig -- att jag ännu har så mycket ogjort, att jag ännu ej hunnit längre i min utdaning till detta kommande.

Jag vet icke, om du någonsin tänkt mig vara annat än en stor egoist och Grotte-kvarnsträl -- det skulle ju ej vara så underligt, då vi två varit så isolerade från varandra. Och så är förhållandet även med de andra barnen.

Ja, nu skulle vi tala litet om Julen.(...) Den 22 hade vi en julfest på Viktor Rydberglogen, och jag fick av de varmhjärtade Bröderna en julgåva på 250 Kr. Även från andra håll har jag rönt sympati och förståelse, så att jag denna jul ej alls känt mig övergiven.

På julafton hämtade jag Mor med bil och vi foro så upp till Adlers, där vi firade den kvällen på traditionellt sätt. Jag blev mycket glatt överraskad av att få ditt härliga porträtt i ”stor stil”. Likaså Moran. Du har blivit åtskilligt magrare -- vilket ju var att vänta efter ett års vistelse i Cal. Alla tycka förstås, att du ser ”charming” ut.(...)

Från Nen fick jag en bok och ett julkort, varförutom hon rekvirerade några av mina böcker för att ge bort till bekanta. Från Butt hade jag ”julbrev” med tack för ”Don Ernesto”. Han talar n.m. aldrig om hur han har det, av det skälet, att han ej vill göra mig bedrövad.-- Stackars gosse!

Moran är ännu då detta skrives kvar hos Adlers. Hon är nu så mycket bättre i sina händer, att hon kan ”knåpa” rätt bra med dem.

Jag sände för några dagar sedan ett inb. ex. av ”Don Ernesto” till dig i korsband.(...)

Förläggaren Bohlins snålhet bedrog hans vishet, ty jag anser, att boken blivit misslyckad i tryckning och uppsättning. Den ”gör” sig ej, som jag hade beräknat -- den är för sammanträngd och papperet är för tunnt -- allt av snålhet, för att ”spara”.

Emellertid har jag nu sålt 400 ex. till jul, och kan möjligen ännu beräkna något hundratal till nyåret. Men det är ej samma ”fläkt” på försäljningen som förra åren -- på grund av depressionstiderna.

I Februari kommer jag att ”lägga upp” en ny liten bok, som kommer att handla om min gamle vän ”Skeppar Ludde”. Den blir avsedd endast för sjöfolk, där den mannen är ytterst populär. F.ö. har jag intet nytt att omtala angående mina framtidsplaner. Jag skall taga hand om dem litet längre fram, och få vi då se hur de kunna realiseras. Genom brev från Nen till Moran, såg jag, att du föreslagit Nen att komma till dig. Ja, det förslaget tilltalar mig, ty hon tyckes ej ha det vidare trevligt nu på Lasarettet sedan Dr Giertz lämnade. Och klimatet -- vilken skillnad! (...) Måtte det nu kommande året bliva fullt ut lika lyckosamt för dig, som det gångna. Gud give det. Din egen trofaste

Farsgubbe

 

Rose´ dagbok 1921

5/1                     Flytta.-- Börja på Dr Carys klinik.

16/1                   Ridning. 1 t. lektion inne -- 22/1-23/1 Ridning 1 t. lektion ute.

30/1 Söndag.     Ridning 3 t. ute.

11/2                   Slutade kliniken.-- 12/2 Lö. Dans hos Silvers.

15/2                   Började på ”Hydro”.

16/2                   Middag hemma hos oss.-- 19/2 Lö. Hos Schneidan

20/2 Sö.             Ridning 3 t. ute.-- Främmande.-- 22/2 Hos Johnson på ”kalas”.

27/2-6/3-13/3 -- S. Ridning 3 t. ute.

16/3                   Började hos Dr Cary -- på Stanford e.m.

20/3-27/3 Sö.    Ridn. 4 t. ute.

3/4-10/4-17/4-24/4-1/5-S. Ridn.

31/5                   Flyttade från Filbert St.-- 1/6 Hos Schneidan.

7/6--18/6           Yosemite.

19/6--23/6         Hos Silvers.-- 24/6 Flyttade till Madison St.

17/8                   Håret klippt: Bobed hair!

3/9-4/9-5/9        Rackeway Beach.

12/10                 Började gymnastik -- 17/10 Gymn. -- 18/10 Började fäktning

19-24-26-31      Gymn.-- 28/11 Köpte bil.

Kassabok: 20 dec.1920--30 dec.1921

 

Arvode 1--3 $ per behandl.: 25 pat. / 234 behandlingar      $...578

Arvode anställning                       $1.603

Inkomst S:a      $2.181

 

Skulder 1 dec.1920     30 dec.1921

 

1918 Hjortsberga Sparbank      Kr 1.000                               Kr 1000

1919 Sveriges Riksbank   Kr 2.250     Kr 1.500

1920 Kyrkoherde Ärnström      Kr 1.150                                Kr ...250

Maggie                              Kr....188

Mor                                   Kr....180

Karin Johnson                         $45

Miss Ball                                 $35

Mrs F.M.      $150

S:a                                     Kr 5.150                 S:a Kr 3.312

 

Skickat hem 1921:

Riksbanken                       Kr 597

Hjortsberga                       Kr...60

Ärnström avbet.               Kr 900

Ärnström ränta                  Kr...57

Livförs. Thule                   Kr...87

Mors sjukhem                   Kr 235

Mors skuld                        Kr 180

Maggies skuld                   Kr 220

S:a                                   Kr 2.336

 

Back                        Back to Intro                  Next

Created : 2 July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013   File: SBFB_1921C                  Book (42 pages)