Family Letters

En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W. Sundström alias Bill Shark 1930A

Brev från Herbert, Pehr, Rose och Sven ~ 1930 ~
Back Back to Intro Next
Amerikabreven
Bokaffärer I Stockholm Champinjon-odling på “Sunwood Farm” Tillfällighetsarbeten i Los Angeles
Nya Eriksberg den 14 januari 1930 Kära min gosse Bertie! Hjärtligt tack för ditt kärkomna julbrev av den 7 december! Ehuru jag nästan hade gett upp hoppet att få tillbringa helgen i Trollhättan, blev det ändå så, att då jag fick halva reskostnaden täckt av Dahlgrens, så begav jag mig dit den 21 dec., men stannade ej kvar längre än till den 28, för att kunna denna gången vara hemma vid Timmermännens julbesök i Hemmet den 29de. Dagarne där voro en högtid för mig (som den även var året förut), men utomhus fanns ingen julstämning någonstans i hela landet, ty allt sedan oktober månads början har det varit konstant samma råa, disiga luft, + grader, ej ett snökorn, bara regn och hårda stormar. Det ser nu bedrövligt ut i hela Skandinavien -- Norrlands skogsarbeten och sågar stå stilla i brist på snö!!! Och exporten är därför starkt hotad. Världsmekaniken tycks ha gått ur gängorna -- eller vad skall man tro? Vad man vet är att det varit en våldsam submarin eruption i norra Atlanten, att havsbotten där hävt sig och flyttat de kartlagda djupen, varigenom havsströmmarne ändrats där. Troligen ha vi en orsak där??? Ja, sedan jag kom hem igen hade vi det beramade julbesöket av ”Timmermännen” med damer jämte Ordens sångkör. Det var en trevlig stämningsfull fest, vilken jag ej ångrar att jag for hem till. Det var roligt att höra om dina utvidgningsföretag på din domän, dvs. husbygget. Likaså, att du själv kunnat knåpa till så mycket med egna händer. Good on you! Tråkigt är att höra det sådan arbetslöshet råder hos er. Här finns för n.v. ingen sådan, ty en sådan intensiv expansion som nu är i farten har aldrig förekommit i vår goda stad. Den är fullständigt ”amerikansk”. Det duger i sanning, att vara trävaruhandlare här nu -- men det skulle man ej få vara med om -- förstås! Den blivande utställningen på Ladugårdsgärde kommer, som vi hoppas att dra hit en betydlig turistström, som en liten kompensation för förlusterna. Men även detta kan ju slå fel, om vi ovanpå detta ej få någon hygglig sommar heller. Det var tråkigt att du ej fått någon form på mina författar arbeten i Sv. Pressen. Jag har nu haft så många motgångar på det området även här, så att jag måste alldeles ge upp tanken på att fortsätta med att skriva. Jag är trött på allting f.ö. Min livskraft är starkt decimerad av sjuklighet och motgångar, och det spänstiga rakt intet kvar av sedan någon tid tillbaka -- jag är slut! Jag är matt och yr av åderförkalkningen, som nu graserat mig de sista månaderna. Dövhet och blindhet hjälpa till -- så de så -- Men det är bara att resignera,ehuru jag har ett litet helvete alltsom oftast med den n.v. föreståndarinnan, som alltjämt misstror och missförstår mig och därigenom river upp mina nerver, så att jag ibland är färdig gå i sjön -- Vore du nu en ”well to do man”, så kanske jag kunnat få sluta mina dagar hos dig som tyckes förstå farsgubben bäst av alla. Nu ser det sabla mörkt ut.(...) Jag har nu efter 35 år bytt om tidning och tagit Stockholms Dagblad i stället, enär den är mycket billigare och jag ej längre har råd hålla Svenska Dagbladet. Hade jag fått Sverige-breven till Sv.Pressen hade jag däremot ej bytt. Jag hoppas nu att du är ”thriving” och att de dåliga tiderna ej kväver din framgång, utan att du kan ”rida ut stormen”. Från Rose hade jag ett tidigt julbrev. Hennes bostadsförhållanden äro rent av upprörande under den kalla ökenvintern, ty deras korthus är endast lämpligt för tropiskt klimat. Ävenså synes det som om deras arbetsgivande bolag vore mycket svagt, ekonomiskt sett, enär allt möjligt ställts på inknappning på senare tiden Ja, nu hälsa alla till dig och önska dig ett bra år! Min hjärtliga hälsning till Hedvig! Din trofaste Fader Bill
Nya Eriksberg den 14 Jan. 1930 Käraste min Rosabit! Äntligen har jag kommit mig för att besvara ditt innehållsrika och högst intressanta brev av den 26 november. Din filosofiska uppfattning av ”den andliga tröstlöshetens” orsaker har ju ett viss fog för sig, men vi måste dock erkänna, att miljön spelar en viktig roll där i ett dagligt umgänge med människor som intrigera, beljuga och förvanska är tröstlös och verkar upplösande å den andliga jämnvikten.Och denna företeelse är mycket vanlig å filantropiska institutioner för gamla människor. Detta om detta. Det var ofantligt tröstande att höra resultatet, du under senaste tiden nått i tillfrisknandet. Gud vare lovad härför! Däremot är bostadsförhållandena under vintern rent av upprörande -- Hoppas att någon ändring till det bättre kommit till stånd, då du fått detta brev. Annars är det ju rent förtvivlat för din hälsa, stackars barn. Jag hoppas att edert bolag ”håller ihop i limningen”, så att Sven ej en vacker dag åter blir arbetslös. Sådant är ju så vanligt i U.S.A.-- Ja, nu är den stora helgen över, och denna har för mig försiggått sålunda: Liksom föregående jul blev jag inbjuden av Dahlgrens (halva resekostnaden betalade jag själv) att tillbringa julen hos dem i Trollhättan. Jag reste den 21sta dec. över Ludvika med morgontåget och stannade till den 28de. Det blev ett härligt ombyte för mig och vistelsen en verklig högtid i deras vackra hem och med deras rara barn. Allt sedan Oktober har vädret varit konstant: tjock disig luft, regn och stormar -- ingen snö -- ingen vinter (plusgrader hela tiden, och är så fortfarande över hela Skandinavien). Detta är så abnormt, att det ej förekommit något liknande på 140 år! och man spår ett svårt år under 1930. Alltså hade vi ingen julstämning i gammal traditionell mening, annat än den vi skaffade oss inomhus -- och där svek den naturligtvis ej, varken i Trollhättan eller i Stockholm. Adlers firade sin jul för sig och Erdtmans och Bergqvists voro tillsammans på annandagen. Jag for hem från Trollhättan så tidigt, enär Timmermansordens Direktion med fruar jämte Ordens Sångkör skulle komma på besök den 29de. Som jag föregående jul ej var hemma vid deras dåvarande julbesök, var jag av vissa skäl nästan tvungen att parera denna gången. Och festen på Hemmet blev även mycket tilltalande. På nyåret hade vi även ett par bjudningar för traktens honoratiores vadan tristessen fick vika under de dagarne. Min hälsa är emellertid rätt så vacklande genom åderförkalkningen och gikten och även min hörsel har blivit mycket dålig på sista tiden. Ögonen äro nyligen undersökta, men någon operation blir det ej i år heller, säger läkaren. För närvarande äro alla här friska, Sigurd Erdtman går åter arbetslös Han är visst ”född under planeten Markattan” -- aldrig lyckas han få behålla något i anställningsväg, lika litet som han kan lyckas med något eget. Den stackars Nen har det alltså mycket bekymmersamt f.n. igen. Prövningar och bekymmer tyckes följa synnerligen troget i våra spår -- Jag själv är ej undantagen, ty nästan alla mina ”inkomster” ha nu sinat ut. Allt vad jag numera skrivit för dagspressen har refuserats i brist på originalfotos, eller ”utrymme” (som det så listigt heter) så att jag känner mig trött på att arbeta utan resultat. Glädjande nog har Nen -- i sin lätta genre -- bättre säljningsmöjligheter.(...) och Gud skydde er, mina kära! Din egen trofaste Fader Bill
The Braun Corportion Chemicals and laboratory Supplies Los Angeles January 4, 1930 Mr Sven Svantesson Cartago California Dear mr Svantesson: I have been informed that you have paid your account in full. This, while pleasing to me, must be very pleasing and satisfying to you. I feel particularly honored that you have paid this old debt. You know we all like to think we are correct in our judgment and your having taken care of your obligation to The Braun Corporation convinces me that my opinion of your integrity and ability has been justified. Wishing you much successs, I am yours very truly O.M.Bryant
[Kronologisk ordning osäker på dessa Svens brev) Dear Rose: Enclosed find check for $50 which you may ask Mr Crotty to endorse and cash, perhaps. Boxes and trunk have not gone yet due to ”impossibility”. Will know to-morrow, probably about furniture wheter Fleming or several other aspirants are going to take them over. Take good care of yourself and go as slow with the money as you reasonable and comfortably can afford. Looks like a hard pull up here for a while. Love to you all. Sven Please send gloves and putties by mail, if possible.
Friday Eve. Dear Rose: Spent yestereday and last night with Christensens in Palmdale who took me over here this morning. They were very nice, indeed. (...) Enclosing $2 to stave off and please let me know about financial and other welfare. The job represents so much uncertainties; not because of being scientifically or technically difficult but apparently because of management. Just what policy to pursue to gain most permanent good for everybody concerned is a difficult to say. Please don´t let me down on basic information. Regardless of the swaying emotions you know that yours and the children´s welfare stand foremost with me. Sincerely Sven
Kära! Inte en ra´ på flire da´. Ljuset går av och på och måste jag skynda mig. Blåser friskt, häruppe! Lonely!-- Har min rapport färdig! Den ljusnande framtid är vår. Ty hoppet är ju vår vän. Kommer hem nästa weekend, så vi kunna talas vid gott.(...) Glad to hear from Mrs Cash and glad to hear she is with you. I hope she can stay a good while -- Give her my best love, and tell her she can´t fool me -- Life has a great deal of sweetness -- only perhaps we are to impatient -- too passionately wanting all at one time -- but then what is time. Love to all of you Sven
Feb.1.1930 Kära Rose: Tack för brev. Sablar vad det är krångligt med kovan. Innesluter $11 -- allt vad jag kan nu. Hoppas Fleming beslutar sig för att betala av kvickt. Han kan nog om han vill. Hälsa på Dem i går kväll och lyssna på Deras nya radio.Skall hälsa på honom emellanåt -- så kanske det suggererar sig bättre. Monde [?] går ner till L.A. för ett par dar; då han är tillbaka, skall jag försöka att komma iväg hem fortast; för usch, va´ ja´ är ensam. Med kärlighed Sven Talade med Mr Midworth om Doctorn. Mr M. säger att jag inte borde betala honom mer än $125 och $4 om dagen meals [$18.50] inclusive. Doctor is trying to press me to sign a note for the whole bill with monthly installments $30. Impossible!
(Rec. Febr.7 1930) Kära Rose: Among the hills, when you sit in the cool shade of the white poplars, sharing the serenity of distant fields and meadows -- then let your heart say in silence, ”God rests in reason”. And when the storm comes, and the mighty wind shakes the forest, and thunder and lightning proclaims the majesty of the sky,-- then let your heart say in awe, ”God moves in passion”. And since you are a breath in God´s sphere, and a leaf in God´s forest, you too should rest in reason and move in passion. So speaketh the prophet, and I greet you: ”God rest and move you in Love and Beauty”. So, it seems that again we will be guided to joyful realizations -- the times of separation serving to in Rest, Love: Reason resurrect [?] greater Beauty and Passion in reuniting; and Beauty and Passion again to build up more perfect Serenity, Love and Reason. If we thus comprehend this cyclic, or harmonic Law, I believe in ever joy for us both in the realization that we together are working towards the crystallization of perfect Unity, the purest crystal of Love and Understanding. In reason, then, I will have to rest here to the weekend after this -- and, then a joyful, passionate realization of Love and Beauty; the lingering memories of which will help us to endure, nay enhance, another period of separation. With Love to You and the little ones. Sven
Kära Rose. Tack för brev. Nog gällde väl visiten Dig en hel del. Roligt att höra att huset blir bättre och bättre och att Du får allt så väl ordnat för barnen. Skall nog ordna med nå´n cosing åt Dig; önskar blott att Fleming kunde betala allt. Electric Light december was $18.50 and your meals in the hospital $18.50; My bill to the Company now $121. Sweet, isn´t it. Som sagt om jag hade $150 från Fleming kunde jag ju betala Companiet, the store, Lears and Singer right the 1st and still have a few dollars for you. I will arrange things somehow, though. Did not reach Palmdale before 3 o´clock so I [?] up the Christiansen´s who were awfully glad to see me it seems. Stayed with them for a good and winy dinner. The Bridge Club had a very succesful party Saturday night -- the bridge was long and boring, but the refreshments were excellent, some interesting people from Lone Pine [?] were there and we danced to 1.30 a.m. Thence, ”nachspiel” at Baileys, the Doctor furnishing the drinks. Home 5.30 A.M. Some wild life in Cartago. Interesting problems ahead technically, and I see one endless chain of terrific mental work -- I wish I could let down but how. Will try to get home for a couple of days every 14 days or 3 weeks -- it will be necessary for good relaxation. Mc Gunnigh´s wife presented him with an 8 lb boy, doing it fine. Mc is happy, also buying a new Ford. Marvellous what some people can do in a short time -- I think he is quite grateful to me -- wish I could buy a new Ford. It is sort of funny -- Well, hang on Dear, perhaps we soon will have a Cadillac, så då så. Don´t forget to exercise your leg in the bath and take real good care of yourself. Love from Sven
Friday. Dear Rose! Sorry to hear you are in trouble -- Enclosing Fleming´s check -- som Du kan endossera med mitt namn och låta Mr Crotty inkassera åt Dig. Var sparsam, men förneka Dig intet nödvändigt. I have been rather up in the air since I came up -- No Pullman on the train -- lots of work and problem -- but forward!! Somehow I think that in a near future good things will be coming our way -- so don´t you worry but keep cheerful and improving to our next meeting. Endorse your plan to get somebody to stay with you -- seems to me -- that with the money you spend on Mrs Ahlstrand and possibly neglected opportunity of doing something for yourself that we are saving pennies and wasting opportunity. So, ahead my girl -- there are lots of ladies that desire protection, home regardless of financial rewards -- as for you, you know that you can earn more than a housewife´s foes. [?] in work and reason I rest content in the knowledge that when passion moves you are! With love Sven Enclosing a letter from H.Oliver. Very nice, I think.
Kära Rose: Innesluter check $67.60. The 15th I will send you $50. Clearing up Lears and Singers etc the 15th also. My account with the Company is more than $400 debet. I will as soon as I feel a little better (feeling [?]) try to decide my policy with this Company, and what arrangement I reasonably should have; and go after it. Will write as soon as something new and better develops, and perhaps earlier. Best Love Sven
Kära: I all hast. Lelands voro här i går kväll, och lämnade igen i morgse för San Francisco. They seem sort of elusive but I guess they have lots to do and on their wind. They will be back at the end of the week and stay a couple of days. Perhaps I will get my chance then. Let´s hope. Enclosing card from Mrs Austin. Love Sven
Dearest! Enclosing check of $50. My work most exciting now. The invention looks better than ever, and I am all up in it. Wish that I was home to do the work -- it would give me the balance, I need just now. How are you getting along, and, what about a few lines. You understand! Best love Sven
Kära Du! Gla´ att höra att det går framåt! Och att Du har så mycket tillfälle att läsa och tänka! Önskar intet bättre än att kunna vara med Dig alltid, och gå framåt tillsammans. Things are awfully dense up here! Don´t think the present state of affairs will lost. Here are too powerful thoughts working to affect change; and it will come. Personally, I trust to come out of it right side up. I will probably be down quite soon on way to Berkeley on company business. Probably will side down with Brazil or somebody and take the train. Will let you know. Annars intet nytt, så kär hälsning till Dig och Barna. Sven
Käraste! Innesluter $10 som jag lånade av Meaden. I am not going to bother the Company, now, until the Lelands come, with financial matters -- and then, other things will be settled, too. I imagine Brazil is going down some time this week, and I do intend to go along. I will attempt to let you know when arriving. 5.10 P.M.-- Must hurry and get you this money. Don´t starve yourself please. Love Sven
Santa Monica, febr.3 1930 Kära Far,-- Slutligen bestämde vi oss för att en flyttning var nödvändig och den 11 jan lämnade jag Cartago med barnen. Sven följde oss förståss. Den 12 installerades vi 1114-12th Street, Santa Monica. Kölden och blåsten blev för mycket för mitt stackars ben. Hade ej flyttat trots det svåra klimatet om vi hade haft ett riktigt hus att bo i. Det blev också för mycket för Sven att ej ha ett ställe att vila och relaxera utan i stället behöva hjälpa med dukning, hänga tvätt och diska ideligen samt lyssna på mina klagomål. Hans arbete är så ovanligt ansträngande att ökad nervspänning skulle i längden betyda ”a break down”. Vinterlandskap i Cartago Snöigt Cartago Färden till Los Angeles från Cartago var något äventyrlig då vägarna voro alldeles igensnöade. Vi hade haft två fot snö i Cartago för flera dagar (något som ej hänt på 25 år) Det snöar någon gång, kanske två ggr om året, men snön stannar då bara ett par timmar. Kanske har du sett i tidn. om snön i Södra Calif. Ja, den är gången nu för länge sedan förståss. Men underbart var det att se sådana oändliga massor. Hela Mojave Desert var ett enda vitt täcke och alla kullar och bergstoppar först i sol och sedan i månsken. Det var verkligen en underbar färd fast vi fastnade lite emellan och fingo grävas fram. Voro fem bilar i sällskap (dvs. omständigheterna gjorde att vi slogo oss i sällskap) och då den ena fastnade hjälptes de andra åt att få loss bilen. Stora trucker och bussar stodo översnöade utefter vägarna alldeles övergivna. Busstrafiken hade upphört då vi lämnade Cartago. Dagen efter vi kommo till Santa Monica var vägen stängd alldeles. Många vägar kring de större platserna höllos öppna av motorplogar, men vem brydde sig om att ploga 150 miles ökenväg? Poliser posterades och stoppade alla som försökte gå. Sven fick fara tillbaka på tåget. Han hade trott att han kunde få stanna här en vecka och hjälpa oss att få allt i ordning, men bolaget telegraferade efter honom, att han måste komma tillbaka genast. Dom visste ej hur dom skulle reda sig med snön och allt bråk som kölden ställde till med i fabriken. Du förstår att det är en massa tekniska och kemiska problem som uppkomma på grund av temp. och fuktighetsförändringar m.m. sådant. Och på ett ställe där växlingen på 6 mån. går från +48 grader till -12 grader eller däromkring är det att se upp och veta precis vad effekten kan bli. ”Soda ash” är ju en naturprodukt som tages direkt ur sjön, så det är ej som om det vore en annan slags fabrik där råmaterialet är uppsamlat och färdigt förut.-- I alla fall visade det, att dom ej kan reda sig vidare bra utan Sven, och det är ju glädjande, fast jag får försaka hans sällskap mer än jag trodde. Huset vi hyrt består av 7 rum och två badrum. Runt omkring huset är massor av blommor, buskar och träd och gräsmattor framför huset förståss som det alltid är i Sö.Calif. ”Bakgården” är trädgård med fiskdamm t.o.m. med omkr. 200 guldfiskar. Värdfolket bor i ett hus på andra sidan trädgården och värden håller reda på och sköter alla planteringarna. Längs ena långsidan av huset är ett extra utrymme med staket omkring. Där var också planterat, fast ej så mycket. Värden grävde upp och flyttade det mesta och vi gjorde detta till en lekgård åt barnen med gungor och sandhög. Du må tro det var underbart att komma från 7 mån. oavbruten ökenvistelse till ett hus alldeles omgivet av sådan rik växtlighet. Här blommar rosor i varandra knut, apelsin- och citronträd med halvmogen frukt och underbart doftande blommor och t.o.m. ett blommande bananträd! Doften av mylla och kvittret från massor av fåglar ger ett sådant vittnesbörd om liv och växande vilket verkar som balsam efter den livlösa öknen. Kan vi bara stå ut med att betala den förskräckliga hyran kommer barnen och jag att stanna här så länge Sven är anställd i Cartago. Och hans plats är säker så länge bolaget håller ihop. Vilket senare delvis beror på Svens förmåga att lösa problem. Julen var mycket trevlig och barnen voro så överförtjusta, att förtjusningen ännu ej nötts av utan de leka ”jultomte” fortfarande. Det var verkligen den bästa jul vi haft sedan vi blevo gifta. På grund av jul och flyttning är vår kassa just nu mycket skral, men så fort den repat sig något skall jag ombestyra ditt Geografic Magazine. Innerligaste hälsningar Rose Hade velat taga ”snapshots” av barnen i den knädjupa snön, men alla filmer såldes ut genast snön kom, fast jag sände efter dem kl.9 f.m. för att komma i tid.
S.M. Febr.9.-30 Kära far; Fick ditt brev av den 14 jan. just som jag avsänt ett brev till dig. Det är så krångligt när brev korsa varandra, så därför skriver jag dessa rader bums, som svar på det senaste. Är så glad, at du kom iväg till Trollhättan. Förstår det var skönt med litet ombyte. Det gjorde dig säkert gott. Att det är så milt väder hemma stämmer ju med upp. och nedvändheten här i södra Calif. där det legat snö på gatorna för första gången sedan vissa städer anlagts. Vilket ju ej behöver betyda mycket, då allt här är jämförelsevis nytt. Man räknar ju inte precis 140 år för indianernas erfarenheter bryr man sig nog ej om att hålla reda på. Hoppas att ni ej få en sen vintersmäll och lång vår. Här verkar det redan försommar. Är glad att jag ej är i Cartago, där sommarn ej kommer förrän i slutet av juni. Vi trivas utmärkt här, barnen och jag. Sven har ännu ej haft tid att komma till oss, men väntar honom i slutet av veckan. Innerligen Rose
Eriksberg den 25 Februari 1930 Kära Rosabiten min! Innerlig tack för ditt välkomna brev av den 3 februari, varav jag fann att du och barnen bytt ut den ohyggliga öknen mot ett litet paradis vid havet. Den adressen är den 28de jag noterat (men antagligen finns det fler som jag ej vet). Jag kan emellertid ej förstå annat än att den villa, ni hyrt -- 7 rum och 2 badrum antingen måste vara avsedd för ett par hushåll eller för ett större sådant. Naturligtvis bör den vara för dyr för er, om ni ej kan hyra ut en del och få inkomst. Santa Monica är väl även en dyr stad, då dess läge förefaller mig vara förnämligt. Bekymmersamt måste man säga det vara, att Sven får slita på sina nerver så oerhört samt att bolaget synes vara ett så vanskligt och ekonomiskt svagt företag. Av sammanhanget kan jag förstå, att du under vintern ej haft den goda hushjälp som du hade på sommaren. Och underligt var det ej, att ett hembiträde ej vill i längden stanna i ett sådant korthus, som det ni hade i Cartago. Undras hur du nu har med hjälpen i ditt ”chateaux”? De klimatiska förhållandena nu på senare tider äro förunderliga litet varstans. Att tänka sig Södra Kalifornien med meterdjupa drivor och -12 grader!!! Och i södra Europa har det nu fyra år i rad varit nästan arktiskt, med fastsittande tåg under många dygn i Spanien och Italien -- då vi haft 10 à 12 gr varmt under samma tid. I mellersta och södra Sverige ha vi i vinter ej haft varken snö eller is förrän den 1sta februari, och ännu ha vi öppet vatten i alla hamnar. Ett stort bekymmer har därför dykt upp, nämligen brist på islager till sommaren -- med särskild tanke på Utställningen och turistströmmen här då .Två fabriker för tillverkning av konstgjord is ha därför med en fart börjat anläggas här i Sthlm, och vi hoppas få dem igång till slutet av maj. Våra allmänna utsikter för den kommande sommaren äro nog rätt lovande -- men våra socialistiska och än mer kommunistiska arbetare äro omättliga i sina anspråk på livets goda. Intet land i världen betalar sådana höga arbetslöner som det lilla ”fattiga” Sverige -- och det är nu nära bristningsgränsen i en del yrkesgrenar. Och nu spelar politiken i vårt land in i allt, och arbetarne inneha den politiska makten, men så ser det ju även ut i de flesta andra länderna också. Min hälsa håller sig status quo sedan förra brevet -- men jag framlever en sorglig tillvaro på så sätt, att den andliga atmosfären här på Hemmet för mig blivit så förgiftad genom osämja mellan föreståndarinnan och mig. Allt övrigt är här så utmärkt utom detta martyrskap som jag genomlider. Du har väl läst Ralph Waldo Trine´s ”In tune with the Infinite”? Han säger:”Tankar äro Krafter Och Lika söker och alstrar Lika -- Goda tankar alstra goda -- och Onda tankar alstrar onda. Och båda växa och växa oemotståndligt. Jag har prövat sanningen härav -- och ve mig i denna miljö -- (Då detta skrives ligger allting oklart och ouppgjort, och jag vet därför ej hur det kommer att avlöpa för mig. Härom längre fram.) Från Herbert har jag ej haft något sedan hans brev av den 7 dec. och detta förvånar mig. De härvarande våra familjer må alla bra f.t.(...) Innerlig tack för din goda vilja att ordna med min Geografic Magazine. Jag antar emellertid att edra stora utgifter lägger hinder ivägen -- och avstår hellre än att du skall taga av det du nödvändigare behöver. Jag är så innerligt glad och tacksam åt dina brev när de komma, i min n.v. själsliga depression äro de dubbelt välkomna -- därför skriv snart igen! (...) Din egen trofaste Fader Bill
New Westminster 3 Mars 1930 Kära Fader Bill! Hjärtligt tack för dina bägge sista brev! Det är nu ett ”bra bete” sedan jag skrev till dig. Under tiden har här varit sträng vinter 3 veckor i januari, vilket ännu mer bidragit att öka den grasserande arbetslösheten, den värsta i Canadas historia, påstås på sina håll. Dåliga tider, samt knapphet på pengar har också förorsakats af vete-poolens taktik, att hålla inne sin vara i väntan på bättre priser. De -- poolen -- ha varit på vippen, att bli ”lurade på konfekten”, ty England har hela hösten och vintern köpt från Argentina i stället, men en viss procent av ”Canada Hars Wheat” är nödvändigt för de engelska kvarnarna att blanda in, för att få mjölet från andra håll lämpligt till brödbakning. Canadas vete är mycket rikare på gluten-ämnen, än annat vete, och det är på den grund, de anse detsamma värt ett högre pris. Beroende på arbetslösheten, så har här varit rätt oroligt ibland bolsjevikpartiet, som gjort ansats till, att regera sta´n. Polisen högg in med sablar och battonger, förorsakande ett väldigt tumult. På arbetslöshetens konto sättes även den våg av brottslighet, som utvecklat sig här under det sista halvåret. Bankrån, ”hold ups” och stölder höra till dagens lösen. Äntligen tycks de styrande fått ögonen öppna för det faktum, att Canada ej kan i oändlighet mottaga ett obegränsat antal emigranter, för vilka ingen möjlighet till utkomst förefinnes. Det tycks vara f.n. omöjligt att bli av med några av Fars manuskript. Tidningen gnäller över de dåliga tiderna. Ja, ja, affärsmännen bry sig numera ej om att annonsera så flitigt, då folk ändå blott köpa det allra nödvändigaste. Ang. artikeln ”British Columbia”, har du fått tag i en bakfot, då du förlägger Vancouver till Fraser-flodens mynning. Det är New Westminster, som ligger där. Vancouvers hamn utgöres av ”Burrard Inlet”, en havsvik, som förmedelst Lion´s Gate står i förbindelse med Gulf of Georgia. Burrard var en av Captain Vancouvers officerare. När Vancouver seglade upp kusten här, ”missade” han egendomligt nog, Fraser Rivers mynning (vilken han letade efter, då han hört indianer tala om en stor flod någonstans där i närheten) och kom istället upp i den havsvik, som han gav namnet Burrard inlet. Jag hade för en tid sedan brev från Rose. Hon måtte bo härligt nu.(...) Jag har i vinter varit förkyld och ”hostig” ett par gånger. F.ö. stått mig bra. Ang. det, som jag en gång bad dig taga reda på, näml. ”det elektriska” för drivbänkar i växthus, och som du sade dig ej få klarhet uti, får jag upplysningsvis nämna, att hästgödseln användes även för värmens skull, men finnes en uppfinning i Sverige, som kan kallas ”elektriska drivbänkar”. Som jag antar, att dessa kunna drivas utan hästgödsel, så kanske du, med utgångspunkt från termen nämnd ofvan, kunde inhämta upplysningar i saken. Jag sänder nu mina hjärtligaste hälsningar till alla syskonen, samt vare du själv innerligt hälsad av Din tillgivne son Bertie
15 mars 1930 Kära May! För femhundratusende gången börjar jag ett brev till dig- - och om det ej kommer iväg den här gången är det på grund av naturkatastrof el.dl. ingripande. Du måste nu tro att jag är den mest otacksamma varelse i världen. Strax före jul tackar jag för föregående juls julklapp samt ber dig besvära dig med en hel del ärenden. Därefter ej ett knyst. Antar du tager för givet att det ej blir tacksägelser förrän jag hittat på något nytt att besvära dig med. Don´t blame you! Denna gång är det dock endast ”Tack”! Böckerna voro förtjusande och jultidningarna lästes till det ej fanns så mycket som trycksvärta kvar. Några av de förtjusande illustrationerna har jag ramat in som tavlor i barnens lekrum. Böckerna få de bara se på ibland -- när Vera sover. Vera är en ryslig rivasönder-baby. Hon fyllde nyss två år, så det är ju ännu hopp om att hon växer ifrån sin förstörelselusta. Svenska Kalendern längtade jag efter i flera år och nu tittar jag i den minst en gång om dagen för upplysningar om ett och annat. Det var så rart av dig att tala om så mycket om levnadsomkostnader osv. Det är mycket sällan jag får svar på frågor i brev, men du är ett underbart undantag. Allt jag funderat över blev besvarat. Vi ha alls ej beslutat att fara hem, men önska det så innerligt att vi inbilla oss att det är verklighet. Jag finner att den enda lösningen vore att för Sven få en anställning hos en amerikansk firma, som har ”filial” i Sverige. Fråga din man om han vet något om ”Oliver Continous Filter”. Dom har en fabrik i Arboga. Sven arbetade för Oliver i Oakland för många år sedan. Det var redan då tal om filial i Sverige och Svens möjligheter att få anställning där. Senare har han kommit i kontakt med dem flera gånger då deras filter äro mycket använda i kemisk industri. Naturligtvis har jag i min fantasi gjort upp att Sven får ett job i Arboga. Nu är dock Sven så inne i sitt ”soda ash”-problem och har just hittat på en ny process som skulle fördubbla bolagets inkomster. Men dom ä så rädda för att köpa för 5c. nytt att någon ändring av fabriken blir det väl aldrig. I januari flyttade barnen och jag till Santa Monica för klimatet blev för svårt i längden. Det var mitt ben, som ej kunde stå ut med draget och kylan. Där blåser 364 1/2 dag om året överallt i Mohave Desert. Med blåser menar jag en vind som kommer taket att glappa. Det blir ju litet tråkigt i längden i synnerhet när det är -10 grader och man bor i ett hus där dagsljuset lyser in genom springorna. Nu har jag det underbart. Ett förtjusande hus på 6 rum o. kök, 2 badrum. (Ja, badrum kan jag nog ej leva utan längre.) Omgivet av allehanda träd, blommande buskar och grönt. När vi kommo från Cartago foro vi genom 2--3 fot djup snö för 8 timmar. Det var underbart. Något så vackert som den färden minns jag ej ha sett. För tio månader såg jag ej annat än sand, sagebush och ett och annat cottonwood-träd. Så kommo vi genom snön till denna örtagård. Här blommade då (12 jan.) rosor, narcisser, nejlikor, banan- och apelsinträd mm. mm. Du kan tro att jag njöt. Aldrig har jag trivts så bra på något ställe som här. Fast Sven ser jag ju ej ofta, det går 2--3 veckor mellan varje besök. Men det är så skönt för honom att ha ett ställe att komma till där han riktigt kan vila ut. Vi betala för detta hus, möblerat, $60 pr mån., vilket skulle bli 2685 kr pr år och det låter hemskt mycket jämfört med de priser du nämner. Jag är säker om att rummen är mycket större hemma än de äro här. En ”våning” har jag ju ej bott i sen Gunnnar föddes. Här är små hus billigare att hyra än våningar. Och så mycket bättre då man har sin egen ”gård” för barnen att leka i. Har ännu ej tagit några foton här, men när det blir skall du få -- när jag först fått vad du lovat mig. Hade en hemskt egendomlig dröm i natt om ett besök hemma. Det var Uppsala och studentexamen förståss inblandat (jag måste ha varit hemskt rädd före studentex. eftersom jag ännu drömmer om det). Mötte Nen på Drottninggatan och hon tog mig hem till sitt. Hon hade bara en man och inga barn. Jag frågade efter Maggie, som också bodde i Uppsala -- och Nen svarade att Gie var död. Blev så rädd att jag vaknade. Liknande drömmar har jag ofta. Det är alltid så mycket sorg och elände när jag drömmer om er därhemma. Önskar så, att jag skulle få brev oftare, så att jag ej skulle ha sådana där mardrömmar. Eller om jag alldeles kunde glömma bort er alla vore det ju också en lycklig lösning. Att din yngsta telning är ett år äldre än min äldsta är svårt att få i skallen. Jag föreställer mig alltid att ni alla ha sådana där små som jag har. Men ser jag någongång ett foto, får jag väl tro mina ögon. Tiden går så fort och jag kan alls ej hålla reda på åren. Jag är nu nära 32 år gammal och går här och tror jag är 25. Och så säger du att Gunn skall till och förlova sig. Gunn Adler!! Hon är ju bara tio år eller så. I verkligheten 22! Som jag var när jag for till U.S.A.! Hoppas hon ej är lika grön och opraktisk som jag var. Levde någonstans uppe i skyarna. Det var tur för mig att jag aldrig behövde dimpa ner och slå mig. För att säga sanningen vistas jag fortfarande något över jorden. Men det är väl så när man är kroniskt kär. -- Nu vaknar Vera från sin ”nap” och jag måste kila. Innerligen Rose P.S. Köp frimärken för de överblivna 1.40 och skriv brev till mig ideligen till det blivit en vana.-- R.
Roses dagbok 1930: 6. 1 -- Trettondag Jul Snö! 8. 1 -- Bridge Club --.Minus 15 grader 9. 1 -- Snö. Gunnars sista skoldag 10. 1 -- Fotdjup snö. Sjuk. Packade. 11. 1 -- Lämnade Cartago. Snö! 12. 1 -- Santa Monica. Hyrde 1114-12th St. 13. 1 -- Sven i L.A. 14. 1 -- Sven o. jag i L.A. Sven på tåg t. Cartago. 16. 1 -- Check. Till butiken. 17. 1 -- Anställde Mrs Alhstrand. 21. 1 -- Sven kom på natten. 23. 1 -- Sakerna kommo. Sven for igen. 24. 1 -- Gungorna uppsatta. 26. 1 -- Carl på visit. 28. 1 -- Brev från Sven 31. 1 -- Mrs Goodbody på visit 3. 2 -- Gunnar börjar Kindergarten. Brev fr. Sven 6. 2 -- Skickade tvätt. 7. 2 -- Mrs G. tog mig till stan. Brev fr. Sven 12. 2 -- Sven kom på natten 17. 2 -- Sven for till Cart. 19. 2 -- Mrs Ahlstrand slutade. Mrs Bronne´. 20. 2 -- Föll och slog mig igår. På kryckor. 22. 2 -- Mrs Bronne´ städning 23. 2 -- Brev från Sven 25. 2 -- Visit hos Goodb. 26. 2 -- Mrs G. tog mig på biltur. Huggins på besök. 1. 3 -- Sven kom på e.m. 2. 3 -- Veras födelsedag. Sven till S.F.
Nya Eriksberg den 21 mars 1930 Kära min gosse Bertie! Nu kan jag sannerligen ej vänta längre! Ej en rad från dig ännu i år! Visserligen har jag ännu ej börjat känna mig orolig av detta- - men som det strider alldeles mot dina forna vanor , är det ej så långt borta. Då du den 7 dec. skrev sist höll du på med att tillbygga ditt hus, och att du därför haft åtskilligt att stå i sedan dess, begriper man. Så, jag vill ej vara obillig. Det har varit synnerligen händelsefattigt här nu en tid (Man är så van vid dagliga sensationer runt omkring sig n.f.t. att det känns nästan för lugnt.) Det enda som håller i sig är bankstölder, förskingringar, släpphänta revisorers fauter mot förfalskande tjänstemän o.d. -- dyningar efter krisårens osundheter. På ett område kan man dock säga, att det ”händer” något: här är f.n. byggnadsraseri, både i stadens pereferi såväl som i flera centrala delar, i de sistnämnda moderniseras ”vartannat hus”, och en stor del av dessa skola stå färdiga i sommar, så at de ”gör sig” under Utställningen. Och det vet man ju förut, att man aldrig träffar på några stadsbor ute i vida världen, som hålla så styvt på sin stads yttre prydlighet som stockholmaren. Hit väntas efter 15 maj en ordentlig invasion av främlingar, och det skulle därför nog behövas mycket flera hoteller och andra bostadsmöjligheter än vad vi ha att bjuda på. En hel del folk komma att hyra ut sina våningar förstås under sommaren. Nåja -- man får se hur det artar sig. Vi ha, som jag sade i förra brevet, egendomliga klimatförhållanden denna, som förra, vintern. Och vår meteorolog Sandström, har nu för världen framlagt sina vetenskapliga rön av Golfströmmens hemligheter, utforskade av honom under förra årets Ishavsexpedition samt hans unika fjällfärder i nordliga inlandet På ett nyligen hållet föredrag uppe hos oss på Travellers Club har han visat, att det finnes en ”värmecentral” liggande i Atlanten mittemellan Lofoten och Grönland på omkring 70de breddgraden, där Golfströmmen dyker upp på ett område ungefär så stort som sjön Vänern och där vattnet vid undersökningstiden i fjol var +27 gr C. i vattenytan! Detta är den punkt, varifrån hela Skandinaviens och antagligen större delen av Europas klimat regleras, genom de luftsrömmar som där uppstå alltefter den olika mycket varierande värmegrad som detta vatten f.t. har. Han framkastar nu den djärva tanken, att man hädanefter skall kunna någotsånär förutsäga ”hur man får det, eller vad man har att vänta” så snart man efter några års observationer fått problemet schematiskt överkådligt. (Då detta skrives har vår härliga ”vinter sommar” avlösts med kyla och två fots djup snö!) Från Rose hade jag två brev, vari hon meddelade att hon och barnen (...) nödgats flytta till en förstad till Los Angeles.(...) Sven var även så överansträngd av sitt ansvarsfulla jobb, att hans nerver voro nästan slut (Även detta till följe av kylans verkan på fabrikens kemiska produkter. Förvaringsrum och laboratorier ej avsedda och inredda för minus 12 gr. C.!) Hon kände sig som i paradiset, då hon kommit ned till det idylliska Santa Monica vid havet, bort från den med meterhöga drivor täckta Mojave Dessert. Men antagligen har hon väl skrivit till dig om detta, och den besvärliga färden genom öknen per bil? Här hemma må vi alla (så vitt jag vet) bra: Själv är jag en hårsmån bättre än då jag sist skrev -- ”peppar och salt”! Nu måste du i alla fall skriva till mig per omgående (i vilket fall jag ju ändå får vänta över en månad till). I hopp om att allt är allright och att du ”står i”, och med hälsningar från alla här!! Din trofaste Fader Bill
Nya Eriksberg den 6te april 1930 (Wille-dagen) Käre son Bertie! Ditt efterlängtade brev kom mig tillhanda några timmar efter mitt sista brev till dig postats -- det var väl otur! Emellertid får jag tacka för det, ehuru jag ej vet anledningen till att du dröjt så länge.(...) Angående min artikel om B.C. och däri förkommande ”misstag”, kan jag nu ej ingå i svaromål, enär jag blott hade två ex. varav du fått ett och det andra ligger sedan ett halvt år tillbaka hos ”Jorden Runt” (en tidskrift motsvarande ”National Geographis Magazine” i U.S.A.). Jag har tre artiklar liggande där antagna, men som ej kunna komma ut på grund av att Tidskriften fordrar förstklassiga original-fotos till alla uppsatser. En sak som jag ej kunnat åstadkomma.(...) Immigrationen i Canada (som jag förmodar tillkom genom Canadian-Pac. Railway Co starka påtryckning) var ett synnerligen oklokt företag för landet, så som det skötts. För mig är det oförståligt, då jag tänker på t.ex. Nya Zeelands kolonisation, som redan för 75 år sedan lyckades så bra för engelsmännen. De fordrade ett visst ägande kapital hos de inflyttande. Själv inser du nu antagligen, att du aldrig skulle ha kunnat klara skivan, om du ej haft en slant med dig. Du kanske kommer ihåg Sixten Malming, som skulle sätta upp Rävfarm någonstans i östra Canada. Han är nu återkommen hit till Sverige och ringde på mig före jul en dag. Han stannade ej så länge i lyckolandet, men studerade yrkets metoder så grundligt han kunde, varpå han for hem igen. Han är nu en av pamparne i ”Sveriges Rävodlarförbund” (eller vad det heter) inbjöd mig att besöka hans farm (mins nu ej var det var beläget). På sin tid trodde jag ej ett dugg på att rävuppfödningen skulle kunna slå väl ut i vårt land -- men det lär den dock ha gjort, ty stora kapital äro nu investerade i de mång ”farms” som vuxit upp här. F.ö. fortfar högkonjunktur att rida vårt ”fattiga” land. Byggnadsverksamheten är enorm överallt i Stockholm med omnäjd -- och trävaruhandlarne pöser av leveransernas mångfald. Apropå! Du kanske minns Algot Söderman, som var hos oss. Han och den andra pojken hos oss: Adolf Fredriksson blevo kompanjoner en tid och gjorde sedan konkurs. Nu är Algot på benen igen, har brädgård både vid Jakobsbergsgatan och Värtan och hans stora lastbilar synes litet varstans kuska ikring. Adolf är chef för Stålhands Brädgårdar (verkliga ägaren är Handelsbanken) och är en dugande direktör -- ehuru ej fullt renhårig, som det sägs. Och f.ö. är det minst ett tiotal nya träfirmor (som alla tillhöra Träv.Föreningen) tillkomna sedan de goda tiderna började. För min del unnar jag dem gärna all framgång -- men jag kan ej annat än med vemod tänka på vad du kunnat vara, om du hållit segt fast där du en gång var rotad. Angående dina ”elektriska drivbänkar” kan jag glädja dig med, att jag idag talat vid en gammal vän, Direktör Gustaf Lind, Experimentalfältet. Och det befanns att han var rätta mannen. Han hänvisade till den bok ”Elektriska Trädgårdar”, som han och en Palmgård tillsammans utgivit, och denna bok är skriven så, att man får fullt klart besked i detalj på saken. Han bad mig köpa denna bok i bokhandeln, och skall jag göra detta och ombestyra dess sändning till dig i korsband, så fort jag kommer in till staden. Familjerna våra här må alla bra, men stackars Nen har det svårt och bekymmersamt att ensam hålla ihop och föda sig, barn och -- mannen. Denne är ett veritabelt kräk (som du vet förut) och den otur han fötts med kan han ej med manlighet betvinga, utan dränker sorgen i samliv med andra bohemer och arbetslösa dagdrivare. Då han haft arbete, har han visserligen visat att han kan arbeta -- men går det emot, är det slut med energien. Skulle Nen skiljas från honom ”går han under” -- säger hon själv. Ja, min käre och ende son! Du fyller 40 år den 29de, och detta brev bör vara dig tillhanda då. Jag får därför sända dig min faderliga gratulation på samma gång jag nedkallar Den Högstes välsignelse över dina kommande dagar! Du står nu på själva höjdpunkten av en människas liv, och det fordras därför för dig ”raska tag”, om du skall hinna med ett gott livsarbete, innan ålderdomen sätter in sitt obevekliga veto. Du vet, att ingen kan önska dig detta varmare än jag. Då detta skrives ligger Sveriges Drottning död i Rom. Underrättelsen härom telefonerades av H.M.Konungen personligen från Rom till Kronprinsen i Stockholm, och med Radio gick det sedan ut över hela vårt land en halv timme efter dödsfallet. Detta kan man väl kalla rekord, då den övriga världen ingenting visste förrän dagen därpå. Det var ett mer än 40-årigt lidande som slutligen upphörde, vadan man -- trots sorgen över den utmärkta kvinnans bortgång -- likvisst känner en lättnad att hon fått dö. Som du vet förut, ha vi ingen vinter haft att tala om -- men naturligtvis blir den kalla, sega våren (varande till midsommar) oföränderligt sig lik. Men vi ha ju behandlat det meteorologiska temat så mycket förut, att jag lägger på locket. De innerligaste hälsningar sändes dig till födelsedagen av alla här!!! Din skål skall drickas!(...) Din egen trofaste Fader Bill
Santa Monica 7 april -30. Kära far.-- Tack för brev av 25 febr. Först av allt -- detta är ej en ”villa” enligt svenska förhållanden. Här kallas det ”bungalow” och sju rum är ej något så förfärligt stort, då ett av rummen är ett ”kök”. Matsalen är mycket liten, de två sovrummen ej stora vad vi kalla stora hemma och barnens ”lekrum” är egentligen en ombyggd ”porch”. Vad badrummen beträffar äro de mycket frikostiga med ”plumbing” i U.S.A., som du nog vet. Allt är mycket trevligt och bekvämt här men ej storartat som du tycks tro. Det är verkligen den första riktigt trevliga lägenhet vi haft i Södra Calif., då vi minsann förut bott på så ”kymiga” ställen att jag är säker ingen av mina systrar skulle nöjt sig med något sådant. Här kan man ha förtjusande trevligt och bekvämt i smått. Som jag minns det skulle det hemma alltid ”slås på stort” och något ”happy medium” tycktes det ej finnas. Och vad ett ”större hushåll” beträffar må du veta att vi äro fem vilket i Calif. är i sanning ett ”större” hushåll. Ännu en gång: Vi ha det förtjusande trevligt och bekvämt men på intet sätt lyxiöst. Santa Monica har varit en modern ”resort”, men här utvecklas allt så hastigt. Nya badorter och sommar-samhällen byggas så hastigt att varje sommar är det en ny som är på modet.-- eller rättare flera nya. Santa Monica brukade vara ”the last cry”-- isynnerhet inom ”moving picture”-- kolonien. Men nu är det redan gammalmodigt, så därför är det alls ej dyrt eller fint att bo här. Det är i stället lugnt och trevligt, förtjusande trädgårdar, härlig utsikt och underbart klimat. Jag är så glad vi valde den här staden. Sven är nu hemma från Cartago. Han arbetar på en särskild rapport. Har varit hemma två veckor redan och troligen behöver han ej bo vid fabriken mera utan gör allt arbetet här el. i Los Angeles. Hans nya process skulle inbringa bolaget en extra nettovinst av över $1.000.000 pr år. Sven är i L.A. idag och talar med en advokat angående patent, så att de ej ta hans uppfinning och sedan avskeda honom. Sven skall försäkra sig om alla rättigheter så att han kunde sälja till ett annat bolag om Inyo Chemical Co.inte anser sig ha råd att sätta igång med den nya processen. Sven har också erbjudande om en annan plats, så hur det än går äro vi ej oroade. Om det blir någon förändring blir det till det bättre! Det är svårt att höra, att du har det så tråkigt på Hemmet. Tänk om du kunde vara här och sitta ute och njuta av solskenet hela dagarna! Nu är trädgården så översållad av rosor och alla slags blommor att det verkar högsommar. Och tänk så roligt du kunde ha av barnen. De kunde roa dig närhelst det blev långtrådigt. Det är förståss vår dröm fortfarande att kunna komma till Sverige. Om Sven endast kunde få någon säker inkomst (så man ej behövde befara att det ett tu tre sprack) skulle barnen o. jag resa hem. Då kunde vi nog ordna det så att du fick en fristad hos oss. Tänk så mycket vi skulle ha att prata om! Du och jag. Men vi skulle ej bo i Stockholm utan i Skåne, på landet, i närheten av Svens föräldrar. Nu önskar jag att du bleve helt absorberad av de varma tankar jag sänder dig -- kanske kan det bringa lindring till ditt upprörda sinne. När du känner dig nedstämd eller förbittrad sätt dig ned och dröm om den lilla fridfulla plats där vi skall återknyta vår vänskap i harmoni och kärlek. Innerliga hälsningar från oss alla Rose. [Pehrs blyertsanteckning] (Ett underbart brev på en underbart kort tid! 8/4--23/4)
Nya Eriksberg den 24 April 1930 Älskade Rosabiten min! Jag mottog redan igår ditt brev av den 7de dennes. Det var avstämplat den 8de och hade således ej varit mer än 14 dygn på väg vägen !!! (Måtte alltså ha gått med luftposten, delvis åtminstone.) Så innerligt glad blev jag av detta brevs innehåll, att jag redan läst det flera gånger. Och som du började med bostaden, så vill jag också göra det i mitt svar. Jaså, det hus ni hyrt är en bungalow. På min tid fanns inga bungalows i U.S.A. Idéen med dem har kommit på detta århundradet från Australasia-kolonierna, som i sin tur fått den från Indien, och namnet angloficerad Hindustanska. På New England fanns en och annan på 80-talet utåt de större stråkvägarne på landsbygden, inrättade för hotell för vägfärdande ”swaggers”, och voro mycket omtyckta sommartiden. Jag förstår att den nu undergått en stor förvandling i form av bekväma och moderna anordningar ”up to date”. Vad olikheten mellan edra och våra rumsförhållanden beträffar, kan jag omtala, att vi ha numera helt andra ideer i den vägen i städerna, än då du var här. Rummen göras lägre och mindre, för att kunna spara utrymme, köken små och inredda så bekväma att även en yankeemistress skulle känna sig belåten. Mer än en tjänare förekommer sällan i ett borgerligt hus och en stor del ”gå till och från” med bestämd arbetstid. I de rent praktiska sakerna finnes intet annat land (ej ens Canada undantaget) som står närmare U.S.A. än vårt lilla Sverige. (På landsbygden ligger förstås vi efter.) Det är med oss som med japanerna -- att vi ”ha lätt att taga efter” -- Varje år komma våra utsända ingeniörer och arkitekter hem med rapporter om ”det sista skriket” i byggnadsväg -- men hittills har det varit så, att förbättringarna endast rört sig på inrednings- och bekvämlighetsområdet -- i den yttre arkitekturen, däremot, ha de våra intet att lära, utan alla andra nationer av oss, och allt sedan vårt Stadshus kom till, har utländingen fått detta klart för sig och erkänner det. Och efter denna längre avhandling i ämnet, får jag be om ursäkt, att jag ej förstod ert bostadsförhållande rätt, det gläder mig ofantligt att ni trivas så bra på denna nya fläck ni hamnat. Angående den överraskande nyheten, att Sven flyttat från Cartago och vistas hemma hos dig, har jag litet att fråga om. Du har talat om, att Sven genom sitt ingripande räddat bolagets tillverkningar från misslyckande och att allt (som jag kunde utläsa det) berodde på honom personligen. Detta syntes mig vara en både förmånlig och oförmånlig situation, beroende på omständigheternas utveckling. Nu talar du om Svens nya ”process”?? Menar du med detta ord en av honom nyuppfunnen tillverkningsmetod? Och denna har han kalkylerat skulle ge bolaget årligen extra nettoförtjänst av över En miljon dollars?? ”Det var som själva tusan”!! Då gäller det verkligen för honom ”att hålla fint i tåtarne”, så att han ej -- som förr -- går miste om sin välförtjänta uppfinnarlön och spårar ut igen. Ty någon tacksamhet eller annan moralisk ljuspunkt är nog ej att räkna med i dollarns signade land, då det gäller ”storkovan”! Min innerliga önskan och mitt varma hopp är, att Sven skall kunna försvara sin äganderätt mot ohemula anspråk! Ske alltså!! Ack du mitt älskade barn, vad dina hjärtevärmande ord gripa mig. Tack, innerlig tack för de tankar, du nedskrivit, och tack för alla de varma önskningar om lättnad i mitt psykiska tryck, som du ”trådlöst” sänder mig!! Ditt kära brev kommer jag nog att läsa många gånger än, ty mörkret står fortfarande omkring mig -- Det är så svårt, så svårt att släppa tanken på all den förödmjukelse, lögn, hatiskhet och orättvisa som dagligen möter mig här från visst håll -- trots alla mina ansträngningar att hålla mig undan, ensam och ur vägen, för att slippa kontakt och irritations-moment. Och dock -- jag vet det -- jag skall trots allt detta älska min nästa som mig själv Förr blir det ej frid i mitt inre -- Men jag är ej ännu färdig till detta. Det fordras en vilje-akt av stor styrka, och då är det fråga om en 72-åring kan prestera en sådan. Emellertid håller jag på varje dag och söker att med Guds hjälp komma närmare och närmare målet. Ibland tycker jag mig ha kommit ett bra stycke -- men så inträffar något fatalt helt oförmodat och utan synlig anledning från min sida, och då börja de molande tankarne sin verksamhet och söndertrasar det sinneslugn, som blivit uppbyggt, och oviljan mot den personliga fienden och bedrövelsen över det oförskyllt skedda, intager den goda viljans plats. Och så gå dagarne i jämn kamp. En ljuspunkt släpper jag dock ej: att denna själakamp är nyttig för mig och tillräknas mig i någon form och i någon mån i det kommande -- i mitt eviga livs utveckling och strävan mot Livets Urkälla. Underligt nog tycks det just nu -- här i gamla Sverige åtminstone -- som en stark andlig rörelse i de tänkande folklagren kommit i gång. Den ena rösten efter den andra ger sig tillkämnna i tidnings-polemiker och i föredrag och förkunnelser. Man vill rensa bort de gamla 2000-åriga dogmerna -- mänskopåfunden från kyrkomötet i Nicea år 325 -- och att basera religionen på Jesu-orden ”Du skall älska...osv., att låta Gud vara Gud.-- Den ende -- och liksom Trine säger att mänskan bör vara -- Ett med sin Gud. Detta om detta. För att återgå till det vardagliga, så ha vi här i hela Europa haft en riktig storm och ruskvädersperiod, varvid de sydliga trakterna av vår världsdel haft det värst. (Påsken i England var den kallaste på 100 år!) Nu skiner just idag solen åter och våra goda Stockholmares optimism stiger därför med tanken på alla främlingar, som skola gästa oss denna utställningssommar. Den 22dra fyllde Nen 36 år, och jag åt middag hos dem (Lizzie var även där). Hon knogar och strävar, har nu f.t. fem patienter och har inne noveller i ”magasinen” nästan varje vecka. Märkvärdigt nog tyckes hon ej ha något men av sin ”sömnsjuka”, som läkarne så säkert trodde hon skulle få i all framtid. Alla de våra här i Stockholm äro friska, men May är däremot ofta dålig, och har nu även fått attacker åt hjärtat. Från Herbert hade jag för en tid sedan brev. Där råder arbetslöshet med bolsjevik-kravaller, och det är en lycka, att han har sin lilla ”egendom” och en duglig och energisk kvinna som kan få den att avkasta så mycket att de ej behöva svälta, som många där. De hjärtligaste hälsningar sändes dig, Sven och barnen nu från oss alla här! Skriv käraste barn! så att jag får veta hur det går med edra viktiga saker. Fader Bill
Sunwood 8 Maj 1930 Kära Fader Bill! Hjärtligen tackar jag dig för dina bägge brev av 21/3 och 6/4. Ja, någon orsak har jag ej,varför det nu börjar bliva så långt mellan breven. Annat än kanske den, att jag ligger i o. jobbar från 8 f.m. till 8 på kvällarna, och då är man vanligtvis för trött. I dag har jag slutat kl.6 för att sätta mig och skriva. Så inte är jag arbetslös inte .Och kommer aldrig att bli heller, så länge jag lever, ty det finns alltid ”lots of work”. Jag delar min tid mellan ”lantbruket” och snickeriet. Arbetar utvändigt, då det är vacket väder, samt ”inside” under regnväder Det är fortfarande uruselt i byggnadsbranchen här.(...) Hade jag nu helt litat till min skicklighet som byggmästare, så hade jag väl fått svälta ihjäl. Har vid sidan av lantbruket, som producerar ”matnytta” för det egna bordet, börjat med en liten ”champignon-fabrik” or ”mushroom plant”, ”just to tide me over” you see. Men det har lyckats över förväntan väl, så jag skall utvidga nu. Skall berätta mer om saken, när den ligger mera klart till för mig själv, ty detta är ett rent vetenskapligt företag. T.o.m. så vetenskapligt, att professorerna för Agricultural Branch vid B.C. University ej kunde giva mig tillfredsställande upplysningar. Ja, det var väldigt vad det tycks vara fläkt i byggeriet hemma. Jag brukade också förr vara vemodigt stämd och smått ångerköpt, då jag tänkte på, hur långt jag kunde gått, om jag hållit mig kvar i träbranschen i Stockholm. (Tänk, jag var ju medlem i Trävaruhandl. Föreningen redan 1913, långt innan varken du eller jag ens hade en aning om existensen av alla ”krigstidslöjtnanter”, som nu vräka sig där.) Nu har jag förstås resignerat en hel del, men kanske, om Far hade låtit mig få övertaga ”filialen”, som Högelin ville, att jag nu hade setat och skurit av de feta köttbitarna. Och därvid hade jag nog ej glömt bort grundaren av affären ifråga. Jag finner, att jag alldeles glömde tala om vårt Julfirande. Ja, hur vi firade den! Precis som hemma i gamla Sverige, må du tro. Det göra vi alltid, och komma väl alltid att göra. På morgonen ha vi (Julafton) ”kaffe med dopp”, samt precis kl.12 (vilket klockslag jag håller mycket styvt på, då vi barn alltid på Mors tid på Annehill hade det då) ”dopp i grytan”, vilket jag ej för 25 dollars ville gå miste om. Så kläda vi julgranen, vilken jag ”dan före dopparedan” hemförskaffat. Den består av en B.C. Pine, ganska lik vår julgran. Apropos det, så kalla de vår skandinaviska gran för Norway pine här. (De ha den i trädskolorna här.) På kvällen kommmer lutfisk och gröt. Lutfisken lutad av Hedvig samt inköpt hos Swanson eller Larsen. Jag rimmar fortfarande till gröten, därvid uppehållande gamla goda traditioner från barnsben. Minns du, Fred sade en gång ”Pappa kan simma och jag kan rimma”. Det måtte vara på ett mycket tidigt stadium, ty som du vet, lärde du oss pojkar att simma -- strax efter vi kunde gå -- höll jag på att säga. Efter gröten kommer julklappsutdelningen, vilken -- gu nås -- nu för tiden är ganska kvickt undanstökad. Ingenting av de stora klädkorgarna, dignande av ”klappar”, som vi minnas från barndomshemmet. På Juldagen kan du gå i Julotta i Svenska Kyrkan i Vancouver, om du vill och bor närmare än vi göra. Annandagen är, som du vet, vardag här, men vi tycka om, att hava festligt även den dagen. På nyårsafton tävla folk här om, att göra så mycket buller, som möjligt. Det avbrännes sprakande fyrverkerier och smällare -- fire crackers -- samt blåses i horn och slås på grytlock samt skrikes så högljutt som möjligt: Happy New Year. På nyårsdagen är folk så utmattade, så de få ligga halva dagen med spruckna stämband och svullna halsar och dricka lemon squash. Visst är här vargatider: Och de ha till stor del uppkommit genom Vetepoolens politik i att innehålla sitt vete i avvaktan på ”bättre” priser. Nu har det emellertid kommit till offentligheten, att herrarna voro i höstas erbjudna $1.40 pr bushel av England, men ville ha mer. Nu kostar veten enl. dagsnoteringen $1.04 1/2, så de så. Utställnimgsplanerna ha t.v. måst skrinläggas, men industrierna, som ha kapital och arbeta på lång sigt, ”go ahead”. ”Steel planten” är snart färdigbyggd, samt har Ford undersökt förhållandena, för att anlägga en fabrik i Burnaby. Enl.bif. urklipp skall Shell Oil Co of B.C. även bygga inom vår kommun.(...) Intressant höra, att Sixten Malming är hemkommen igen. De lära göra goda pengar på Silverräf-farming, men det behöfs rätt stort rörelsekapital därtill. Hjärtligt tack för ”Den Elektriska Trädgården”. Den var synnerligen intressant, och skall jag undersöka, om saken hit kan ”inplanteras”. Dock synes det mig, som om el.strömmen här kostar för mycket, då det i boken sägs, att driften ej blir lönande, om man skall betala över 2 öre pr k.w.h. Jag visste f.ö. ej, att man i Sverige kunde få ström så billigt. Jag sänder härmed $1 och ett speciellt tack för ditt besvär med bokens anskaffande. (...) Apropå Nen, så läste jag en ur St.Dagbl. urklippt berättelse, skriven av Nen -- Faster Hertas Testamente -- Sabla käckt skrivet! Visar även livserfaren iakttagelseförmåga. Good on her! Tack för din välgångsönskan till min 40årsdag! Det ser verkligen underligt ut, när jag nedskriver siffran. Själv synes det mig blott få år sedan jag ”fyllde myndig”. Ja, du har rätt! Man måste skynda på nu, om man skall ”hinna uträtta något”. Ty skall åren gå med den här farten, så sitter jag snart som 100-åring. Vi ha haft en ovanligt kall vår här. I natt var det frost, så att tomatplantorna förfröso i de stora odlaredistrikten i Fraser Walley samt har fruktblomen fördärvats. Vår potatisblast och jordgubbsblom fick även sin släng. Jag erhåller 85 cents pr pound för champignonerna. Detta blir, omräknat i svenska mått Kr 7:-- pr kg., vilket pris man väl aldrig skulle kunna påräkna hemma? Hälsa till alla systrarna! Apropos det! Vem är Gun Adler förlovad med? Innerligt vare du själv hälsad från Din son Bertie Hedvig ber hälsa så hjärtligt och tackar för dina hälningar!
K O N T R A K T Mellan undertecknade kapten Per Sundström, Stockholm,(...) och L.Linqvists Förlag & Bokauktionsaffär, Stockholm (...), har denna dag följande avtal träffats: Herr Sundström överlåter härmed sin förlags- och äganderätt på svenska språket å arbetet ”Söderhavets pärla” till L.Lindqvists Förlag mot en överenskommen summa av kr Trehundra, som erlägges vid detta kontrakts underskrivande. Samtliga klischéer och omslagsklischéer till arbetet ifråga överlämnas av herr Sundström till Lindqvist. Herr Sundström erhåller förmånsrätt att till halva bokhandels-priset inköpa de exemplar av arbetet herr Sundström önskar.(...) Stockholm den 22 maj 1930 [Sign.]
Nya Eriksberg den 4 juni 1930 Kära min gosse Bertie! Hjärtinnerlig tack för ditt innehållsrika brev,som för mig blev en överraskning, enär du i vanliga fall är så sparsam på papper och ord. Av tidningarna kan man här ganska bra avläsa situationen å resp. länders arbets- och andra marknader, och speciellt då Canada, på grund av Svenskbybornas emigrationsrabalder. Närmare 200 personer ha gett sig över till Canada -- trots alla varningar, sedan deras deputation, som var över och på plasen undersökte, förhållandena återkommit hit. Det sägs, att dessa familjer ha välbärgade släktingar i Canada, vilka lockat dem att resa. Svenskbyborna komma till stor del att få egna gårdar på Gottland, de övriga äro spridda i södra och mellersta Sverige. De äro rätt så fordrande, ehuru de fått sådan storartad hjälp av myndigheterna och landets folk i gemen, dels beror detta på okunnighet och dels på bolsjevikisk agitation, ”Folk ä aldrig nöjda nu för tiden”.(...) Synnerligen intressant var det att höra, att du tagit dig före att utnyttja din ägande mark till en, som jag hoppas, inkomstgivande agrikulturdrift. I varje fall kan detta ju alltid underlätta existensmöjligheterna i ett land, där allting ännu ligger i ett vardande -- en jäsningsprocess. Särskilt får jag tacka dig för ”julbeskrivningen” -- nu vet jag alltså det ni patriotiskt behålla våra gamla traditioner -- good in you! Med anledning av de inställda Utställningsplanerna hos er, kan jag nämna några ord om Stockholms diton. (...) Det är en liten utställning -- ingen världsutställning -- utan en speciell, modern kvalitets dito, till vilken varken Staten eller Stockholms Stad bidragit med ett öre! Det är en sammanslutning av landets Konsthantverksföreningar, industrier av vissa slag och framför allt de hypermoderna funktionalisternas målsmän, som stå bakom företaget, till vilket sedan adjungerats en finare lantbruksutställning av högsta kvalitet, som skall öppnas om några veckor och förläggas till Ladugårdsgärdet. Till en utställning hörer även ett nöjesfält och massor av stora och små restauranger och förfriskningsställen jämte sång och musik i oändlighet -- tävlingar och uppvisningar av tiotusental gymnaster och sportsmän osv. Men det karaktäristiska i det hela är den i hela världen enastående ram till en utställning, som moder Naturen gett densamma -- ända från Australien och Japan ha folk redan anlänt ”för att skåda undret”. Så de så! För min del -- och många till mig -- är den funktionalistiska arkitekturen å utställnings-byggnaderna rent av anskrämligt ful, i och för sig, men speciellt för en utställning, som sedan skall rivas ned, så är den otvivelaktigt mycket mera praktisk än den man hittills använt. En överväldigande festivitas ger det hela (Om jag får leva och ha hälsan skall jag senare i sommar tala om vissa specialsaker i samband med Utställningen m.m.) Du frågar vem Gunvor Adler är förlovad med. Han heter Einar Sahlin, är amanuens i Ernst Höijers avdelning å Statistiska Byrån, där Gun och han lärde känna varandra. Han har endast studentex. och ser litet drulig ut, son till en f.d. handlande i Rönninge. Gun är ju en så rar, stilig och duglig flicka, att jag tycker hon fått fastna för tidigt och oöverlagt, och det dröjer innan de få råd att sätta bo. Vi ha haft en ovanligt skön sommarlik Maj, men nu har det slagit om ett tag, med frostnätter och förfrusna jordgubbsblom ,tillfälligt, hoppas vi. Från Rose hade jag för en månad sedan brev. Det lät då så lovande för dem -- men sedan har Lizzie haft ett, var det framgår att Sven har svårt att draga jämt med bolagsledningen -- och antagligen är han nu skild vid bolaget -- som jag anade förr eller senare skulle bli resultatet av ”enmiljondollarvinsten”. F.ö. mår jag ”som vanligt” och har det fortfarande lika ”marigt” här på Hemmet. Farbror Don Ernesto hälsar dig, ehuru han ej hört från dig. Wille A. är fortfarande lika dålig. Syskonen hälsa! Din egen Fader Bill Tack för dollarsedeln! Hälsa Hedvig så hjärtligt!
Nya Eriksberg den 26 juni 1930 Käraste min Rosabit! Ehuru i saknad av svar på mitt brev av den 24 april, tager jag mig friheten -- brukar man skriva i affärer. Jag längtar få höra från min Bit, och då nu intet kommit från dig, så förstår jag, att du fått någon anledning att hålla inne med korrespondensen, och sådant oroar mig alltid, som du vet. Då jag nu ej har några nyheter från dig, får jag inskränka mig att kallprata om våra förhållanden här. Det blev, trots allt, en riktigt härlig försommar i gamla Sweden den här gången. Värme och sol, då vi förr om åren aldrig fått sommar förrän mot dess slut. Det har därför hittills varit mycket gynnsamt för Utställningen och alla främlingar, som kommit hit för att bese den, staden och landet i sin helhet. Av de mer än ett hundratal kongresser, som skall avhållas här, har nu en hel del redan avverkats. Elvatusen gymnaster hade i första veckan av juni uppvisningar spridda på olika håll samt en oförglömlig massuppvisning på Ladugårdsgärde. En stor sångarfest med sjutusen svenska deltagare är avhållen och inom kort blir det en internationell med lika många. Alla möjliga länders pressmän komma och fara, beundra och även, ibland förstås, kritisera (dock mest det förra). Vårt lokala omdöme om Utställningen är emellertid mycket skiftande -- tidningarne återge det med både ”ris och ros”. Nog är ”funktionalismen” praktisk och hypermodern -- men hu så ful i sina yttre former!! ”Funkis” -- som man nu kallar stilen -- är alldeles osvensk och drager ner vår nationella arkitektur och ger främlingen ett skevt intryck av svenskt kynne. F.ö. är vår lilla Utställning ingenting så storslaget, som kanske främlingarne väntat sig, och speciellt för de amerikanska turister, som se idealet blott i formen ”biggest in the world”. Det är kvaliteten som här är dominerande faktor. Tyskar, österrikare, engelsmän och även de amerikanska ”finsmakarne” erkänna t.ex. vårt konsthantverk, vårt glas, jämte en mångfald annat som de förnämsta kvalitetsalster som vår tid kan uppvisa. Och den svenska organisationsförmågan -- primus inter pares -- ansluter sig sedan smidigt och smakfullt och lyfter det rent materiella upp till en högre etisk nivå. Det ligger därför en nästan sydländsk festivitas över vår utställning, där den framträder för ögat, inramad av den underbart vackra naturen vid Djurgårdsbrunnsviken. Adlers flyttade ut till sitt ställe, då skolorna slutade (Barbro har nu gått ut skolan). Jag har sedan dess ej hört från dem. Nen fick ej sommarvikariatet på Sabbatsberg i år, ty fru Wiréns dotter tog det naturligtvis. Hon tänker vila upp sig hos en Fr. Hallström i trakten av Köping, under hela juli; flickorna skola under tiden vistas hos May på Ljungskile, Maggie är alltid n.m. en ”flyttfågel” -- än är hon tjänstgörande här -- än där, och barnen äro utplanterade hos deras fastrar för sommaren. Nils Folke är på kommendering till Gotland. Alla må, så vitt jag vet, bra. Jag hoppas att allt är väl med er. Hälsa Sven och barnen, och skriv -- hur det än är till din Trofaste Fader Bill
12206 Huston St. No. Hollywood Calif. (Vilket nummer i ordningen har den här adressen?) No.Hollywood, Calif. Juli 7 -30 (sjunde juli) Kära Far Nu är jag allt rädd att du igen undrat varför jag så länge varit tyst. Det är verkligen tråkigt att jag så ofta skall fela med brevskrivningen. Hoppas dock att du fick hälsn. genom Lizzie i maj. Sedan i slutet av maj visste vi att vi måste lämna vårt trevliga boställe i Santa Monica. Man ville nämligen ha $100 pr månad i hyra under sommaren, då turisterna komma. Och ej ville vi betala det priset!! Så vi försökte få något billigare. Men ej gick det i någon av ”Beach”-städerna då sommarpriserna ”rasade” överallt och ingen vill hyra ut åt en familj med tre barn (tre är en ryslig mängd här). I alla händelser blev vi slutligen ”lokerade” här i North Hollywood, en förstad till Los Angeles. Vi flyttade hit den 14 juni utan att först ha sett stället. Men vi visste att det var praktiskt taget ”på landet” och hyran var $18 pr mån. möblerat. Här är precis som att bo på sommarnöje hemma i Sverige. Vår utsikt är fält, bergsträckor runt horisonten, träddungar och ”orchards”. Endast två hus kunna vi se förutom en bondgård. Det är härligt då man bott så tätt inpå andra så länge. Stugan består av två rum, kök (stort) och badrum förståss och ett stort sådant. Tomten är det viktigaste på platsen. Här är päron- och persikoträd fulla av halvmogen frukt (persikorna dock förtorkade) samt två väldiga valnötsträd, som säkert ge oss ett års nötförråd. Ingen har bott här på nära två år så ogräset växte manshögt. Det har varit skojigt att bränna och rödja. Det var synd vi ej kommo hit tidigare så att vi kunde fått en massa grönsaker. Men morötter, spenat m.m. sår man ju här året runt så ett par land har jag gjort i ordning. Barnen ha ett riktigt paradis. Här behöver jag ingen hjälp med städning då huset är som en lekstuga. Och barnen ha inga kläder på sig mer än ”sun-suits” så det är praktiskt taget ingen tvätt. Själv går jag mest klädd i baddräkt (utan rygg) så jag är solbränd till min rygg är mahognyfärgad. Detta friluftsliv är underbart. Blir man för varm tar man en dusch från vattenslangen. Vi äro fullkomligt ostörda så vi kan göra precis vad vi vill. Och ändå tar det bara 20 min. med bil in till centrum av Hollywood el. en halvtimme till Los Angeles. Bröd, mjölk, is osv. får man förståss levererat till huset. Så vi ha landets behag och storstadens bekvämligheter förenade. För arton dollar i mån.!! Sven är nu ”free-lancing”. Han har haft ett par uppdrag som ”consulting chemist”. Den plats han var erbjuden innan han slutade med Inyo Ch. Co. torkade in. Och ändå sände dom en man från San Francisco till Los Angeles särskilt för att försäkra sig om Sven!! Men sådana äro affärerna här. Det mest osäkra tider som någonsin funnits. Det tycks som om ingen vågade ge ut ett öre, alla hålla på sina stackars slantar och arbetslösheten blir värre och värre för var dag som går. Hela tiden tror man:”Nu kan det ej bli värre, nu måste ett omslag komma till det bättre”. Men det blir värre iallafall och spännande skall det bli att se vart det bär. Under tiden växa barnen och frodas och bli starkare och vackrare som månaderna går. De äro underbara helt enkelt. Och Sven och jag äro lyckliga tillsammans så alla dessa egendomliga yttre förhållanden förmå ej störa vår familjeidyll. Sålunda förminskas deras betydelse väsentligt och vi behöva ej sluta oss till den skara som beskärmar sig. Att se och känna igen det goda och njuta den lycka som rikligen erbjudes envar mitt i det förvirrande eländet är en Gudagåva, som Sven lärt mig uppskatta. Vad bolaget, som Sven lämnade beträffar, ha de avlagt en hel del av sina högre avlönade ”funktionärer” och de kippa nu efter andan så att säga, jag menar bolaget. Det var en av orsakerna varför Sven lämnade dem, så att han ej skulle behöva ge dem alla rättigheter att använda hans ”process” som jag kallar den, fast det visst ej är svenska. Om så bolaget gick ikull (det har ju vacklat i åratal) finge ju Sven ingenting för uppfinningen. Nu står han i som bäst och försöker få den såld eller promoverad (ja, är det svenska? jag glömmer vad som är rätta uttrycket och svenskan har ju nu så många engelska låneord att jag ej vet vad jag skall använda och vad icke). -- Tack för Utställningstidningen! Jag tänker med saknad på att jag ej får se allt det intressanta. Jag trodde ju jag skulle varit hemma i sommar! Men det lax inte.-- Från Herbert hade jag ett trevligt brev och foton från hans rikt vegeterade egendom. Hälsa alla! Oroa dig aldrig om breven dröja, troligen är det adressförändring eller något sådant. Innerligen Rose
Nya Eriksberg den 30 juli 1930 Kära min gosse Bertie! Hoppas du ursäktar att jag tycker det är litet långt mellan den 8 maj och dagens datum -- det visar bara att jag dagligen följer dig i tankarne med levande intresse, alltså ingen anmärkning av ”otålighet”. Som var att vänta, ha vi här i vår goda stad upplevat en rad av de störta festevenemanger,som förekommit slag i slag i Sverigevrån.(...) Vad själva Stockholmsutställnngen beträffar, har den hittills varit en stor missräkning för alla de spekulativa ”hajar”, som tänkt förtjäna storkovan på rumsuthyrning o.d. Av den utländska resandeströmmen, ha nästan endast experter kommit hit för studier och tagit längre tid här med bostad. De stora utländska kontingenterna komma med stora oceangående turistångare och bo ombord. Men naturligtvis har den skandinaviska strömmen varit rätt livlig, och glädjande att säga, så har Utställningskommittén redan ekonomien på det torra.(...) Att en så djärvt utformad hypermodern anläggning som vår ”Funkis” har fått både ”ris och rosor” var ju att vänta, då all världens förståsigpåare sammanträffat här för att bedöma och kritisera. Men vi kunna dock i stort sett vara mycket belåtna med utgången av experticens dom. Utställningen har f.ö. blott varit ett litet led i denna sommars händelserika Sverige-liv. De otaligt många internationella och nationella kongresserna, som komma att pågå ännu några månader utgör det ”konstanta momentet”, men sedan allt det andra! Upptakten gjordes av en stor sångarfest med 5.000 man från skandinaviska föreningar, och för en månad sedan en ny sångarfest med 7.500 mans kör -- därav 7.000 enbart svenskar och 500 svenskamerikaner. Det var i Stadion -- jag var där -- ett oförgätligt minne! Det sägs att det var ett rekord, ty en sådan sammansjungning av 7.500 strupar, dirigerade av Hugo Alvén (stående på en sex meter hög ställning) var rent av ofattlig. bara intåget av dessa 7.500 man iklädda den vita sångarmössan, förening efter förening med sina standar var oförgätlig, liksom finalen och de fyrfaldiga leve som utbringades -- så som en man, helt visst aldrig förekommit i vårt avlånga land. En annan massupvisning var den stora gymnastikfesten med samlingsdag på Ladugårdsgärde, även det ett rekord i sin branch. Ett av det mest storartade som här försiggått är K.S.S.S. 100-års jubileum, över 400 deltagare från alla seglareländer (t.o.m. Cuba var med). Jag var med Stockholms Dagblads andra resa den 19/7 med S/S ”Heimdall” 600 passagerare. Blåste halv storm till havs, där vi lågo hela dagen. Var en storstilad seglaredag, ”Fiskhandlarn” Edlund (som du väl minns från Västervik) är nu erkänd som en av våra allra styvaste rorsmän. Han vann en massa förtapriser med sin nya ”Två Sang”. Ja, sedan ha vi haft ”Stockholms Spelen 1930” i idrott till lands och vatten med deltagare ända från Japan. Man är nästan paff av allt. Till allt detta kommer, att sommaren -- för en gångs skull -- varit rent bedårande i år. Att tänka sig, att vi haft full sommar ända sedan början av maj och så varmt att utländningarne förvånats, och ännu ha vi augusti kvar -- hur den nu blir. Vad nyheter inom familjen beträffar, så är det fortfarande bekymmersamt för Nen. Den l:a. ha de vräkningsdom över sig -- men trots allt -- har S. övertalat henne att frångå sitt beslut att söka skilsmässa. Jag lever i stor oro för Nen och barnen, men står ju maktlös -- hos de övriga här i staden är det ”knogigt”, men annars bra. Jag själv är till hälsan ”status quo” och har nu min 9de bok ute på vandring till förläggare -- ett synnerligen tråkigt jobb skall jag säga. Här på Hemmet har jag det oförändrat, och detta gör en icke gladare. Jag känner n.m. ej igen mig själv, så tungsint har jag blivit. Hoppas att du själv fortfarande klarar din skiva och har hälsan på samma gång i behåll. Det är fasligt små utsikter för efter dig kommande svenska immigranter att f.n. slå sig fram i Canada. Måtte du därför stå rycken! (...) Maggie var hos mig igår i ett ärende och bad hälsa, de andra har jag ej träffat nu på nära två månader. (Nen har nämligen varit hos en vänfamilj i Sörmland en tid, för att lappa ihop sina nerver.) Hälsning till Hedvig! Mest vare du själv hälsad av gamle Farsgubben
14.8.30 Thursday Dear Rose! Received your letter to-day -- gee, it´s tough. Your gloomy outlook very closely correspondens to my own -- I just can´t understand what´s wrong with me to suffer this humiliation of money shortage etc. I am sure it´s not mismanagement -- other people with less pull worse obligations than mine, and get away with it. Nobody, it seems, believe in me to the extent my background should entitle me just because of money shortage, outlandishness or what? Have worked like a nigger. Nothing soft about it? -- And this business of hiding ones identity -- never more. I am not here to steal anybody´s ideas, anyhow. It makes me wish to cry and laugh at the same time -- digging and mucking, being a succesful and able research man, to watch under [?] brows -- a mucker playing as a chemist. I am referring to the fellow [?] on the ”new” process who succesfully sold himself to Baldwin to render technical services being a non-technical man -- a [?], adventurer and mucker -- which, your \|?] chemist is mucking. -- Pshaw! Have not send any money to Santa Monica. Pay the insurrance man -- you have his card -- The rent -- I don´t know. I am sending $25 now to You; that will be all for a while -- next Saturday -- if I don´t get through before. Hope the City sends you your check and Mr Oliver stands by -- trust that things will straighten out somehow -- I seem to have lost controll complitely. Baldwin will be up saturday, I understand. The new process test runs starting to morrow. I have some new brilliant ideas of my own -- but what the hell is the use. Wish I never had learned but to muck, eat, sleep and enjoy obscenity.-- Perhaps, I had been a better man in this cockeyed worlds eye´s. Cheer up, though, Dear! Things must change for the better.-- Love Galore Sven
Friday Noon. Kära Rose! Innesluter sorgliga epistel från i går kväll -- allt väl trots episteln. Hoppas att Du kan klara upp ”soppan” som din dåliga kock ihop kokat. Hj.Hng. Sven
Mrs. Rose Svantesson 12206 Houston St. Los Angeles, Calif. Dear Rose: Received Your letter. Go ahead as you and the doctors find best. Will postpone our budget program indefinitely to the benefit of your hospital cost and doctors. Get well, free from fears and happy..Yours lovenly Sven

Back Back to Intro Next