|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark 1930B |
|
|
~ 1930 ~ Amerikabreven |
|
|
Nya
Eriksberg den 19 aug. 1930 Käraste min Rosabit! Innerlig tack för ditt brev av den 7de juli! Det var
i sanning efterlängtat, ty vad brevskrivning beträffar, oss emellan, så får
du mig ej att ändra åsikter eller vanor. Din nya adress är den 29de i
ordningen som jag noterat (men antagligen har du haft fler tillfälliga, som
jag ej känner till). Detta påminner mig även om, att vår adress här blivit av
Postverket ändrad till Nya Eriksberg, Åkeshov. Villastäderna eller ”Trädgårdsstäderna”, som de
kallas n.m. växa upp runt Stockholm som svampar. Takten är fullt ut lika
snabb som i U.S.A. säga yankeeexperterna själva. Men arbetet är betydligt
mera gediget här, erkänna de även. Ja, på de tio år, du nu varit borta,
skulle du ej kunna känna igen ”gamla Sweden” och dess framåtanda. Vår
politiska storhetstid slutade för över 200 år sedan -- men nu säga
utländingarne att vi påbörjat en ny sådan men av helt annan art:
merkantil-industriell. Ja, kära Biten min, ditt brev var underbart för mig,
på flera sätt. Din härliga optimistiska livssyn är en gudagåva! Jag skulle
önska, att jag själv hade denna i lika hög grad! Men det är ej lätt vid mina
år att ställa om de andliga skruvarne så radikalt. Dock måste jag säga att
filosofen Ralf Waldo Trine´s böcker gjort kraftiga försök i den vägen, och
även delvis lyckats. Rapporterna vi kontinuerligt få från U.S.A. äro
högst nedslående, även för svenska intressen. Det är de vansinnigt höga
tullarne, som n.m. komma att omöjliggöra våra amerikanska marknader. Och f.ö.
kan man utläsa mellan raderna, att den förfärliga torkan kommer att ställa
till stora bekymmer i ert annars så rika och oberoende land. Dina egna ord i
brevet:”och spännande skall det bli att se vart det bär”, kan man gott
instämma med. Hur ofantligt tröstande är därför ej dina ord om
edra uppväxande barn -- det lyckliga förhållandet i ditt äktenskap och eder
gemensamma förnöjsamhet och oberördhet av de svåra yttre förhållandena och
företeelserna. Jag tackar Den Högste innerligt att Han gett er gåvan att se
och urskilja Det Goda i virrvarret omkring eder. Må ni få behålla den livet
ut!! Egendomligt nog har jag en längre tid väntat på att
få höra, att Svens och ”ökenbolagets” vägar skulle skiljas. Något inom mig
har sagt, att detta bolag stod på lerfötter och att ledningen, som nästan
alla amerikanska, då det gäller ekonomiska förhållanden, skulle visa
hänsynslöshet, sedan den ”sugit ut offret”.Vi få väl emellertid hoppas att
Sven ej skall behöva släppa greppet inom sitt fack, som han en gång förr
måste göra, ty det vore svårt. Du har nu på en mycket lång tid aldrig nämnt ett ord
om ditt hälsotillstånd -- dvs. i vilket tillstånd din invaliditet befinner
sig, om du kan reda dig bättre, om lamheten fortfarande hindrar dig, om du i
så fall har tillgång på läkarvård och därmed sammanhängande saker. Var god
att ej glömma besvara dessa frågor i nästa brev, kära barn. Du förstår nog
vad de innebära för mig. I går hade jag en påringning från Livförs.bol.
Thule, vilken begärde få din adress. De hade sänt en remissa på 20 kronor
till dig under någon av dina äldre adresser, men fått brevet retur som
obeställbart. Det var en liten reglering å din dödade försäkring i Thule
--[?]. Hoppas att du får det lilla beloppet ungefär samtidigt med detta.
(Apropå det! Hur kommer det sig att ert husnummer kan ha ett så ofantligt
högt nummer som 12206 --? Finns det så många fastigheter på Huston Street?) Nu litet om oss här. I söndags begav jag mig i
sällskap med din kusin Elsa Höijer och hennes man Ernst ut till familjen
Adlers lantställe Liden vid Almarestäket. De ha nu fått sin lilla villa rätt
bra i ordning, ehuru det fattas åtskilligt i målning m.m. Vi stannade där
hela dagen och hade, trots regnväder, mycket angenämt. De må alla bra f.n.
Barnen äro nu ”stora mänskorna” allehop. Gunvor har nu åter fått anställning
i Statistiska Byrån, där hennes fästman är amanuens med Ernst Höijer som
chef, Göran är en bjässe på 6 fot, skall bli student nästa år och sedan
ingeniör osv. May Dahlgren med man har varit på semestertrip och med sin
stora nya 75 hkr bil befarit Norrland -- men de kommo ej hitåt -- trots
Utställningen. Nen har haft en månads vila ute hos en väninna, som
hon gett massage. Hon var då hon for alldeles uppriven av sitt slit för
hemmet och sina bedrövliga äktenskapliga förhållanden. Skilsmässan, som var
så gott som beslutad, blev dock ej av -- de ha nu ”lappat ihop” saken för
andra gången, men för min del tror jag ej på hållfastheten.-- På grund
av obetalt hyra, ha de nödgats flytta den 1sta aug. till Badstrandsvägen 24,
Stora Essingen, Stockholm. Maggie Bergqvist tjänstgör nu på Apoteket Fenix på
Söder här och skall ha denna tjänst till den 1sta Februari nästa år. De skola
också flytta den 1sta antagligen till Söder, men adressen är ännu ej klar. Själv är jag visserligen ”äldre för var dag”, men
håller mig till hälsan f.n. ”status quo”, och mina ”lokala förhållanden” här
i hemmet, som jag förr talat om, äro ej heller ändrade -- sorgligt nog.
Sommaren här har varit ovanligt lång och varm. Det såg mycket lovande ut för
vår skörd i hela landet, men så kom torkan i juli och sedan skyfallslika regn
i denna månad, som förstört utsikterna. Jag är nu för trött att hålla på ge ut böcker på eget
förlag, men jag har ett nytt mindre arbete färdigt och utlämnat till ett
förlag -- men allt är så ovisst och alltid motigt, då jag kommer med
en ny bok. (...) Din trofaste Fader Bill |
|
|
Sunwood Aug.24 th.1930 Kära Fader Bill! I det jag hjärtligt tackar dig för dina båda brev,
ber jag dig ursäkta min långa tystnad. Om du blivit otålig, så är det ej att
undra på.(...) Här i landet har arbetslösheten blott blivit värre
och värre, sedan i våras. Vi ha nu fått ny regering, konservativ istället för
den liberala regering, som suttit vid styret nu i 9 år. Valrörelsens vågor ha
gått höga hela sommaren. Liberalerna voro säkra på seger. De hade förut 127
platser i parlamentet mot de konservativas 89 st. Lib. trodde att de skulle
få minst 142 platser efter valet, istället åkte de ner till 86, ”conservatives”
fingo 137. De cons. starkaste käpphäst under valkampanjen var
löftet om, att sammankalla ett speciellt möte av parlamentet för att behandla
arbetslöshetsfrågan. De liberala stupade på sin tullpolitik, närmast på
smörtullen från New Zeeland, vilken f.n. är 1 cent pr pound. Farmers i Quebec
önska större tullskydd, vilket Mr Benne (cons.ledare samt nya premieren) lovade dem. Med det
resultat, att cons. vunno 24 platser från lib. i Q. Det extra
parlamentet skall nu öppnas 10 Sept. och får man nu se, hur de skola kunna
finna någon ”remedy” för arbetslösheten. I sanning ej något leksaksföretag. Jag själv har dock ej varit ”arbetslös”. Tvärt om.
Ibland kan man nästan få för mycket av det goda, men en god sak är, att jag
nu är min egen herre, så jag kan taga mig ”5 minuter” och en rök, när jag
vill. Jag antydde i förra brevet att jag försöksvis slagit
mig på champignon-odling. Det lyckades så bra, att jag nu har byggt ett
speciellt hus, vilket jag fick klart, och planterat, för 5 veckor sedan. Det
tager 6--8 veckor från ”spawningen” (sådden) tills svamparne komma upp. Under
hela den tiden bildas fina små fina rötter från ”spawnen”. En märkvärdig sak,
värd att nämna är, att enl. uppgifter i broschyren, 95% av dem, som försökt
sig på ”mushroom growing” alla ha misslyckats. Jag hör (peppar o. salt) än så
länge till de 5%, som lyckats, ty jag kan se ”the beds running all right”.
(Uttytt: rötterna växande i alla riktningar.) Sorgligt nog kunde jag på grund av penningbrist ej
göra min utvidgning så snart, som jag hade behöft och önskat. Detta har
förorsakat mig ett uppehåll i leveransförmåga på nära 2 månader, så jag var
tvungen säga ett temporärt återbud till mina restaurant-kunder i Vancouver.
Nu taga de sitt behov från en konkurrent”fabrik” som dock beräkna 10 cent
högre pris, än jag sålde för. Hoppas dock att få mina gamla kunder tillbaka,
genom att hålla förstklassig vara till lägre priser. Att vara byggmästare är f.n. alldeles omöjligt här.
Åtskilliga f.d. contractors gå nu och arbeta hos andra för 50c. pr timme,
nota bene, om de få något arbete alls. Den ”byggis” som jag sist
arbetade hos har rymt för skulder ”så långt öster ut, som möjligt”,
säges det. En annan av mina f.d. arbetsgivare, en dansk, jobbar f.n. på ett
bygge i staden som gemen man osv. Jag själv har på ett helt års tid blott
arbetat 2 dagar för andra. Vad sägs? För övrigt ha vi all den potatis och alla sorts
grönsaker, vi behöva för vintern från egen farm. Jag är fortfarande mycket
nöjd med, att vi slogo oss ned här så med detsamma. Ha nu bott i samma hus
över 4 år. Som du ser, så har ”vagabondlivet i främmande land” för mig artat
sig till att bliva rätt stationärt.(...) En av den nya regeringens åtgärder för att söka
lindra arbetslösheten är, att stoppa emigrationen från Europa. Brittisk-födda
ha dock företräde med skandinaver andra, förutsatt, att de ha
tillräckligt med pengar med sig, för sitt uppehälle här under ett år.
Detta betyder ju, åtminstodne vad svenskar beträffa, ett fullständigt
utestängande. Ty den typ av emigranter från oss, skogsarbetare och
farmpojkar, ha minsann ej några pengar, att uppehålla sig här ett år. Och
f.ö. om de ha så mycket pengar, så kunna de gärna hällre stanna i
Sverige. Räknas utläggen för hitresan till, så kan man i Sverige uppehålla
sig 3 år på de pengar, som erfordras! Så nu kan man vara nöjd,att man
är här,och kommit så pass långt i ”strugglet”. Tack för alla urklipp, som du har sänt. De äro alla
för mig synnerligen intressanta. Det är väldigt, vad Sverige rott upp sig på
snart sagt alla områden.-- Särdeles roande för mig, som gammal seglare (hm)
var att läsa allt om K.S.S.S:s 100
års-reggatta.(...) Jag ber dig hälsa (...) och innerliga hälsningar och
önskningar om en god hälsa sändes dig själv från Din trogne son Bertie Härmed sänder jag en del klipp, varav ett, omtalande
den märkvärdiga händelsen om Andre´s finnande. Det var då egendomligt.
Var snäll sänd mig urklipp i saken. I synnerhet då hans dagbok blivit öppnad
och läst. |
|
|
No.Hollywood 7 Sept. 1930 Kära far. -- Ditt brev av 26 juni kom just som mitt sista brev
avsänts, (det brev som Sven av misstag bar på fickan visst över en vecka och
sedan sände pr flygpost) och det av den 19 aug. har jag just mottaget.
Samtidigt fick jag brev från Thule. De sände vinstkvitton att kvitteras, för
åren 1923, -24, -25. Pengarna sändes ej, får väl dem när de fått kvittona.
Undrar ej på att de ej ville sända för andra gången. Ävenledes ville de ha
namnförändringen bestyrkt, så jag sände ett ”certificate of marriage” i st.f.
”prästbevis” som de frågade efter. Slutligen var det ett återköpskvitto att
undertecknas och bevittnas, vilket jag hade gjort och sände med de andra
kvittona. De begärde att få försäkringsbreven tillbaka så skulle jag få
återköpsvärdet, Kr 152:58 utbekommet. I mitt brev till dem omtalade jag att
ett brev var i ägo av Hjortsberga Sparbank och bad bolaget tillsända banken
1/3 av återköpsvärdet för utlösandet av brevet. Hoppas det är O.K. ( = all
right). Omtalade även att du hade de andra två breven, vilket jag hoppas du
har. Bad dem telefonera dig om saken. Om du ej har breven kvar, vet jag ej
hur dom gör. Om du utför 2/3 av 152:58, så får du göra som du anser bäst:
behålla summan hel eller delad -- med andra ord sända mig vad du anser rätt. Jag får lov att medge, att jag behöver varenda öre,
som möjligen kommer i min väg, då denna sommar varit fullkomligt ”dead” vad
business beträffar och vi leva ett mål i taget. Men vad slant jag änkan får
genom den gamla försäkringen skall ej gå till mat eller sådant, utan till mig
själv för en gångs skull. Jag har ej haft nya känger sedan våren 1929
(använder alltid höga känger och ständigt bara ett par då jag har stålskenan
ipassad i kängan). Så 1 1/2 års daglig slitning på från början billiga kängor
-- ja, du förstår. Även skulle jag köpa ett par strumpor då jag använder
Svens avlagda. Det är här så varmt, att kortstrumpor går utmärkt. Det är ju
t.o.m. modernt att vara barbent. Osv. osv., mina personliga behov blir ju
alltid det som får hoppas över. Först husrum och föda, så Svens behov, för
han måste ju vistas i yttervärlden och se skaplig ut, annars har han ingen
chance alls att få något arbete. Och så barnen med det nödvändigaste för dem
och förståss när det kommer till mamma skall hyran först betalas osv. börja
från början. Du förstår vad jag menar. Antager du ser detsamma upprepat runt
ikring dig. Tror alls ej att jag är någon martyr eller sådant, jag är rätt
och slätt en mamma och det är nu vårt job att se att alla ha tillräckligt
innan vi tänka på oss själva. Men vi få ej låta det gå för långt så att vi
genom neglekt försvaga oss själva och därigenom förminska vår förmåga. Tack för ”Film-fotot”. När Sven såg det, sa han:”Är
det din Far? Men han ser ju spänstig ut!” Och det var just vad jag tycker
också. Så tack för fotot så vi fick glädja oss åt det. Sven ligger fortfarande i förhandlingar med
”ökenbolaget” om den nya framställningsmetoden av Soda Ash, men det är ju ett
sådant betryck ännu inom hela affärsvärlden, så det beror väl mest på ”Wall
Street” om Sven får framgång på det hållet. Litet emellan får Sven något
extraarbete -- om ej annat så är det ”pick and shovel” -- så kan vi bara
sträva igenom den här svåra perioden och hålla ögonen uppe när vändpunkten
kommer blir det bara att följa med när kurvan stiger, så skall vi väl nå
toppen också. Den som alldeles låter sig nedslås av detta tillfälliga
betryck får ingen styrka kvar att klättra upp när tillfälle kommer. Angående mitt fysiska tillstånd är jag fortfarande
en ”cripple” förståss, men för övrigt är min hälsa finfin. Benet blir
småningom bättre hela tiden, men som jag förut påpekat, det går långsamt, att
endast genom att gemföra 1/2 år tillbaka eller så ser man skillnaden. Min
mekaniska hjälp är nu endast stålskena så högt som kängan och en käpp. Men
däremot har min rygg börjat krångla i det att den oundvikliga scoliosen
(snedrygg) utvecklats. Fråga Nen varför jag kallar den oundviklig! Någon
behandling har jag ej haft sedan elektriska behandlingen i juli och aug.
förra året. Vårt husnummer på 12 tusen menas ej så många hus.
Här numreras varje kvarter med ett hundratal. Medföljande skiss försöker
förklara.-- Oh måste tala om, att vi hade jordbävning häromdagen. Det var
hemskt! Ingen rapport i tidn. då Los Angeles City förbjuder sådant. Det
förstör annonseringen!! Sö.Calif är perfekt!!!!!! P.S. Persikoträden som sågo så döda ut levde upp då
de blevo vattnade och vi hade härliga persikor. Jag har kokat in persikor och
päron (15 liter burkar) och vi ha ätit frukt till nästan varje mål ett par
månader. Innerliga hälsningar från Rose Tack
för alla nyheter hemifrån!! Mer!! |
|
|
No.Hollywood 8 sept.1930 Kära May. Det var väldans tråkigt att ditt marsbrev med sitt
intressanta innehåll skulle gå sådana krokvägar innan jag fick det. Jag var
så förargad på posten, att jag kunde ha bombat kontoret. Dom var väl ”dan
efter” eller något sådant. Tusen tack för fotona.(...) Men att tänka sig att
det var tio (10) år sedan jag var hos dig i Trollhättan innan jag gav mig
iväg från gamla Sweden. Ja, man går ombord och känner sig ruskig och nervös,
men drömde man vad det verkligen skulle komma att betyda skulle nog hälften
av passagerarna hellre hoppa i sjön än följa med båten. Inte för att jag
ångrar mig eller ville ha haft dessa år annorlunda, men hade jag vetat i
förväg hade jag aldrig haft mod nog att gå igenom dem. Denna ohyggliga
längtan efter vad man menar med ”hembygd” -- att känna att man ”hör till”.--
Men kommer jag hem till Sverige bleve jag väl betraktad som främling där
också; och säkerligen skulle jag känna mig som sådan. Vi bo nu i No.Hollywood, en förstad till Los
Angeles. Här är ”rena bondlandet” dvs. odlingen består av frukt. Dessa
oändliga ”orchards” ha delats upp i tomter, de flesta ännu ej bebyggda. Vi ha
haft aprikoser, persikor och päron i obegränsade kvantiteter. Dvs.
begränsningen kom när säsongen var över. Vi ha den härligaste utsikt över
öppna fält och trädgårdar begränsade av höga berg (ej kullar, utan berg).
Barnen ha levt fullkomligt naturliv, med bara små strimmor på sig. Sommaren
har varit varm, men ej så hett som i Cartago. Vi hade en jordbävning för
litet sedan (den första verkliga jag känt -- fy, vad det var otäckt) och
efter det har vädret plötsligt ändrats. Ena dagen var här +100 grader F. (den
hetaste dagen på året) och två dagar efter fick ungarna gå med yllesweaters
på sig hela dagen. Här är ett gräsligt elände i U.S.A. just nu med
arbetslöshet och dött inom hela affärsmarknaden. Sven slutade som chief chemist
i Cartago i maj. (Bolaget var på vippen att göra konkurs och betalade ej sina
”anställda” för en månad och avlade alla de högst avlönade osv.) Kanske repa
de upp sig och Sven kommer tillbaka. Det beror på Wall Street. Under tiden
äta vi frukt så vi kan spricka och jag har kokat in så mycket jag kunde köpa
socker till.-- Nu är barnen så hungriga de vill ej vänta på mat längre. Tusen
hälsningar Rose P.S. Far säger ni ha ny bil. Amerikansk? Vi ha haft
två sen jag sist skrev. Nu ha vi ingen. Such is life. |
|
|
Nya
Eriksberg den 22 Sept.1930 Kära min gosse Bertie! Hjärtligt tack för ditt länge efterlängtade brev av
den 24 Aug. som nådde hit på jämt 14 dagar!! Vad som mest förvånade mig var,
att nyheten om Andrée-fynden hunno med det brevet. Ja, när detta skrives är
den svenska flottans gamla ”Svensksund” antagligen kommen till Skagerack, på
väg till Stockholm med allt vad både ”Braatvaag” och ”Isbjörn”-expeditionerna
funnit på Vitön. ”Svensksund” väntas ej hit förrän Lördag eller Söndag, då
det blir ett storslaget och högtidligt nationellt mottagande. Huru underligt var det ej att Franklin-expeditionens
80-åriga dunkel samtidigt skulle bli skingrat av kanadensiska flygarne!!
Andrés och Strindbergs dagböcker komma ej att fullständigt publiceras förrän
allt det övriga materialet blivit vetenskapligt behandlat och luckorna i
händelseförloppen rekonstruerade. Att svenska Staten går med på ett
köpslående med Yankarna (7 miljoner) tror ingen på här. Av vad som
publicerats framgår emellertid, att de svenska hjältarne, sannorlikt kunnat
rädda sig, om de över isen vandrat tillbaka till Spetsbergen -- men de voro
ej inställda på att rädda livhanken i första rummet, utan på sitt
forskningsarbete, som de kommit ut för. (...) Du frågar om det fanns några nyheter i
heminredningar å Utställningen. Jo, för all del -- annars skulle det ej vara
”funkis”! Yankarna, som ju gå i spetsen, ha som alla andra nationer haft sina
specialkommissioner här för att studera och -- kritisera -- säga sig ha lärt
åtskilligt här. Och de andra ha varit mer eller mindre ”tillplattade” av
konsthantverkets alster i synnerhet. Själv har jag emellertid ej varit
tillräckligt intresserad av just detta, vadan jag ej klippt ut något härom.
Men det finns en hel del illustrerad litteratur härom antar jag. Utställningen slår igen den sista september. Dess
ekonomi går bra ihop -- men utställarne själva ha nog ej skördat så stora
synliga vinster ännu, men de kunna komma senare. Källarmästarne voro kloka
nog att bilda ett konsortium -- de förluster som uppstått kunna de därför
taga lättare (rika som de flesta av dem äro). Rumspekulationen blev däremot
ett dundrande fjasco -- det har nämligen varit uppsjö på rum för främlingar
här hela sommaren. I din sista sändning av urklipp fanns åtskilligt av
intresse för mig, och jag tackar dig för att du håller mig ajour med
yttervärlden från din horisont. Av synnerligt intresse för mig var meddelandet om ”Cutty
Sark”. Jag har dels i sammanhang med annat och dels enbart om detta
skepp, skrivit fyra artiklar i ”Nautisk Tidskrift”. Alltså förstår du att jag
känner till den skutans historia bättre än de flesta. En nyhet var för mig,
att den återköpts av engelsmännen. Bravo, gamla ”glory of the seas”! Angående min nya bok,så kan jag meddela,att jag änt äntligen
fått en förläggare: Det förnämliga Natur och Kultur, som tagit den för
sin vetenskapliga bokserie. Den kommer ej ut förrrän i februari, ty både
förlaget, som jag själv, vill ej att den skall ”drunkna i julfloden”. Den
handlar om Maori nationen och speciellt dess krigshistoria. Ja, det känns skönt att jag får ut denna lilla del
av mitt otryckta stora verk ”Nya Zeeland” (som de sade var för stort och
dyrbart, som du kanske minns).Jag har låtit underställa den vetenskaplig
granskning av Professor Lindblom och Dr Hjelmqvist och fick de allra amplaste
lovord och rekommendation till dess tryckande -- och då, förstås, fick väl
förläggaren bortse från, att jag ej hade akademisk titelatur före namnet På så sätt var det ej alldeles bortkastat
arbete, då jag skrev det stora verket, ehuru landets kolonisations- och
politiska historia blev det, enär det ej intresserar svenskarne, sägs det.
Bokens titel blir antagligen ”Ett Hjältefolk i Söderhavet”. Angående Nen, kan jag meddela, att hon och Sigurd
”tjuta ihop” igen -- så länge. De ha flyttat till Stora Essingen,
Badstrandsvägen No:24. Hon arbetar n.m. enbart för Åhlen & Åkerlunds
Förlag (n.m. ägt av Bonniers). Sjukgymnasterna äro otaliga i konkurrensen om
den bästa klientellen och som Sabbatsbergspatienterna vanligen äro mindre
bemedlade, så ger detta yrke henne mindre än ”skriveriet”; Bergqvists ha
också flyttat, adress Tobaksspinnaregatan No:8 Sthlm.Sö. De bo i ett
hypermodernt ”Funkis-hus”. Sex tr upp i bara två rum och hall samt kök för
2.000 kr. (Stockholm innehar rekordet i höga hyror i Europa, som du vet). Alla här må bra. Själv är jag ”som vanligt”. Jag kom häromdagen med min portfölj under armen från
förlaget med min bog antagen, och då jag med stora steg styrde förbi Hotell
Continental, för att glad i hågen fara hem med spårvagnen, knäpptes jag av en
filmfotograf på en sekund ”mitt i språnget” och fick ett adresskort stoppat i
min ficka, utan att just stanna farten. Då jag kom hem fann jag detta
adresskort, blev intresserad -- och resultatet ser du här, i tre bilder.
Alla sända nu sina hälsningar till dig genom mig och
önskar jag dig hälsa och krafter samt framgång med ditt företag. Min hjärtliga hälsning till Hedvig! Skriv snart!
Önskar höra hur den där Stockholmskorrespondenten reder sig i ”Svenska
Pressen”. Din trofaste Farsgubbe |
|
|
Nya
Eriksberg den 3 oktober 1930 Käraste Rosabiten min! Innerlig tack för ditt brev av den 7 september! Som kom
den 25 (...) På grund av omskrivne Thuleförsäkringsärendet, gjorde jag redan
dagen efter en trip till staden och besökte bolaget för att få höra huru
saken ligger till. Det befanns vara synnerligen oklart, och de ha tillskrivit
Hjortsberga Sparbank, för att få exakta upplysningar, men något svar därifrån
har ännu ej ingått då detta skrives. Emellertid föranledde denna sak mig att
gå igenom innehållet av den brevsamlingskartong i mitt ”arkiv”, som bär
rubriken: ”Korrespondens med Rose, åren 1920--30”. Men innan jag börjar kommentaren, vill jag på
förhand påpeka en passus, du skrev i brev av den 17de okt. 1926:”-- Man lär
sig en hel del, då man ligger hjälplös i sängen. Man får tid och ro att
tänka. Och därför ber jag dig att alltid uttala din mening till mig
utan förbehåll. Jag skall ej bli sårad! ”Jag hoppas därför att du står fast
vid denna föresats, om jag skulle tangera något irritations-moment med mina
reflexioner. 1) Du har, säger du, uppgivit i brev till Thule, att
ett av livbreven innehaves av Hjortsberga Sparbank och att jag hade de övriga
två breven. Ditt minne sviker dig, kära barn. Jag har aldrig haft mer än ett
brev:(No 167975) och detta brev har jag kvar i min ägo (uppvisat i bolaget
både nu och år 1925). Som belägg härpå se den härmed närslutna delen av ditt
brev av den 6te Dec. 1922 -- och i brev av den 26 Febr. 1925 skriver du, i
anledning av din begäran om namnförändringens ordnande i Thule:”Ett
brev innehaves av Kyrkoherde D.A.Ährnström, Lommaryd och det andra av
Landsfiskalen H.Thomsen c/o Hjortsberaga Sparbank, Johannishus.” Som du vet, gjorde jag sista inbetalningen av
premier i Thule i Januari 1925. Och i brev av den 29 Dec. 1925 omnämnde du,
att du skrivit till Thule ”men ej fått svar ännu, hur de tänkt ordna”. Sedan
dess har jag ej förrän nu hört något om Thuleaffären och vet f.n. ej något
bestämt, förrän Sparbanken meddelar sig med Bolaget. Så mycket är dock
säkert, att din försäkring innefattade en god garanterad
invaliditetsförsäkring -- naturligtvis ej så stor, men dock en säker årlig
inkomst, och som troligen kunnat ordnas upp ännu år 1926 eller -27 om alla
formaliteter blivit ordnade i stället för försuttna. Om jag blir berättigad att få något på det brev jag
innehar, hade jag alltid tänkt sända dig beloppet oavkortat. (Om överlåtelse
av Livbrev delgav jag dig en förklaring i brev av den 9de maj 1925. Se detta
brev! Hoppas at du har bevarat mina brev och ej förstört dem.) Jag skriver på
nytt till dig så snart jag hör från Thule som lovat meddela mig. Ännu en gång får jag konstatera min glädje över att
du ernått en så god själsbalans, att du som en sann religionsfilosof ser Guds
mening i allt det dunkla som vi ej kunna analysera själva med vår mänskliga
begränsning. Många våra olyckor kunna vi däremot tydligt se orsakerna till --
de, menar jag, där vi fåvitskt brutit mot Livets Stora Lag och där vi finna
sammanhang mellan Orsak och Verkan. Och helt visst medger du nog själv, att
du nu efteråt erfarit detta. Men friskt mod och förtröstan tycks du nu ha
tillkämpat dig. Gud vare lovad!!! Ett par frågor till. 2) Hur är det med Medborgarskapet? Du är nu ej
längre svensk undersåte, då nu nu har varit borta i 10 år, då detta
brev når dig. Har du ej heller amerikanskt medborgarskap, så tillhör du ”no
mans land” -- Brr! 3) Du talade om i ett brev i juni 1928, att Sven
höll på att göra ett Biodrama av mitt opus ”En Sannsaga” -- Hur gick det med
den saken? Jag kan tala om den nyheten, att jag nu fått en
förläggare till min nionde bok: ”Ett Hjältefolk i Söderhavet”. Den är
historisk-vetenskaplig och behandlar Maori-nationens krigshistoria och
mytologi. Det är ett litet verk, men det har gått igenom en sträng granskning
av vetenskapsmän, innan det förnämliga förlagets Litteraturnämnd antog
detsamma. Bokförlaget Natur och Kultur utger nästan uteslutande
Naturvetenskapliga och Historiska och Geografiska arbeten, och då jag av
Etnografiska Muséets Chef, professor G.Lindblom, fick de amplaste lovord för
sakkännedom och stil samt av Stadsbibl. Fil.Dr Hjelmqvist -- för ”medryckande
populär-vetenskaplig framställningskonst”-- varm tillstyrkan -- ja, då var
saken klar -- fastän jag saknade akademisk titel före mitt namn (något som ej
lär ha förekommit där förut) (...) Här går nu hela Stockholm och väntar om Söndag få
mottaga Polarhjältarnas stoft hemfört av ”Svensksund”, som nu gått runt
Norges och Sveriges kuster med långsam fart, eskorterad av flygeskadrar och
ångare från alla hamnar den passerat. En mera storartad hedersbevisning efter
döden kunde näppeligen Andrée och hans följeslagare Strindberg och Fränckel
kunnat få. Och åter blicka all världens ögon hitupp till det lilla landet
Sverige..(...) Alla hälsa dig, Sven och barnen -- en kyss från Morfar! P.S. Som förut nämnt vet jag ingenting ännu, men jag
anser, att om Thule ämnar inlösa eller ”återköpa” det brev jag innehar
med en tredjedel av Kr 152:58 dvs. Kr 50:86, så är det mig möjligt att hjälpa
dig på så sätt, att jag på egen risk anskaffat 50 kronor, som härmed
närslutes i en sedel, som du nog kan växla i amer. mynt i bank i L.A. Din
trofaste Fader Bill (Riksbanksedel
årg.1930 E.89780.C.) |
|
|
MILTON H. BERRY
METHOD of Paralysis Correctment October-22-1930 Mr Svan Svantesson Huston St. No.Hollywood Dear Mr Svantesson Enclosed you will find two notes.
They will require the signature of both you and your wife. Could you sign
these and mail them back to me at your earliest convenience. The totals of the amounts
advanced you are as follows: Groceries $37 -- milk
(24/9--31/10) $10 -- gas bill (5/7--30/8) $2 This totals $50. I hope that you are succesful in landing the job you were telling me about.
Sincerely M.H.Berry Jr. |
|
|
(During 1930:
$127: Grocery 33 --
Help 24 -- Milk 5 -- Mr.Berry 45). |
|
|
New
Westminster B.C. 29/10 1930. Kära Fader Bill! För det första ber jag ,att till Sjökaptenen --
Författaren -- Gentlemannen- - min avhållne Fader -- få framföra mina allra
innerligste lyckönskningar till 72års-födelsedagen den 17 November! Och i
förbindelse därmed får jag tacka så hjärtligt för de av dig sända bio-fotona
av högst detsammma festföremålet. De giva en verkligt levande bild av dig -- utmärkt
idé --. Det, som genast slog mig var intrycket:”Det var tusan, vad du
fortfarande är spenstig. Går sablar i mej, som en yngling. Rak i ryggen, raskt
och militäriskt”. Honnör för dig, min Far! Präktigt gjort! Din skål
skall drickas i bottnen den 17de. (Men det blir i hemmagjort bärvin, dock ej
mindre välment för det. Ett ypperligt vin förrästen). Innerligt roligt var, att få tidningarna som du sände.
Ja, var det ej ett märkvärdig sammnträffande, att major Burwash skulle
upptäcka Franklin expeditionens camps m.m. Jag sänder dig i korsband urklipp
härom bl.a. Kommer ej ihåg, om jag i förra brevet omtalade att
jag byggt ett särskilt hus för min champignon-odling? Där har jag plats för
600 kvadratfot ”bäddar”. Jag började med 160 kv.fot i källaren under
bostadshuset, har nu igång 450 kv.fot, men det ser ut, som om jag denna gång
ej skulle lyckas lika bra, som första gången. De komma ej upp så tätt, som önskligt
vore, men jag ger mig ej för det, må du tro. Friska tag, och bättre lycka
nästa gång! Jag sade ”lycka”, men det beror ej endast på tur, ty det
erfordras en hel värld av erfarenhet, skicklighet, omtanke och omsorg, för
att få ett gott resultat. Skall dock snart komma upp på ”toppen” skall du få
se. Angående mina kunder, så har jag åter
”haffat” dem, utom en. Fick dock i hans ställe en helt ny, och större
kund, så nu är mitt enda problem, att kunna odla så mycket, som de kunna
köpa, men däri klickar det ännu. Du har så mycket skrivit om ”funkis” och
funktionalistiska idéer, men jag får erkänna min stora okunnighet i facket.
Vad tusan är det egentligen, och vad vilja de galningarna?
(funktionalisterna). Apropos utställningen, så såg jag i Svenska Pressen, att
den (förra) gått med 200.000 kr förlust. Är det verklgen så? Och ang. Svenska
Pressen, så går den ej heller så bra ihop. Du frågar hur
Stockholms-korrespondenten reder sig. Han har ”fått sluta”, ty Pressen har ej
råd, att avlöna honom. Så nu behöver du ej gräma dig över saken längre --sic
trancit glory be, som kärringen sa. Hur är ”tiderna” hemma nu? De börja väl att bliva
litet trassliga sedan ”ryssligan” dumpar bl.a. trävaror på engelska
marknaden, som väl redan förut var ganska flau? Tack för de ny adresserna
till systrarna.(...) Det var oerhört vad de kunna kosta på sig, och vad de
kunna taga betalt sedan. Jag menar Bergqvists och deras hyra. Vad har han i
årslön, för att kunna ha råd till dylika ”dyrgripar” (...) Vi ha haft så stor potatisskörd i år, så jag måste
sälja ett par säckar. Den är ofantligt god också. Den bästa, jag någonsin
smakat. Här är fortfarande dystra tider, och kommer väl att så förbli ett
gott stycke in på nästa vår. Trävaruhantering och bergsbruk ”gå” blott med
1/3 av normalt, priserna äro tryckta på vetemarknaden och det Ryska Spöket
slår sina långa klor i nationerna. Folk äro nervösare och dystrare, än de
behöfde vara, och allt ”sammansvär sig” till att göra utsikterna mörka för
världen. Det är bara en grabb på Harwood St. som ser
ljusningen genom mörkret, och han sitter här. Många hjärtliga hälsingar till
Dig och alla din tillgivne son Bertie |
|
|
Nya
Eriksberg den 5 Nov. 1930 Käraste Rosabiten min! Ref.till mitt brev av den 8de Oktober d.å. vis à
vis Thule-breven kan jag nu meddela,
att Stadsfiskal H.Thomssons brev är av Hjortberga Sparbanken insänt till
Thule, som således uppgöres dem emellan. Det tredje brevet (Ährnströms)
tyckes däremot vara svårt att få reda på. Jag har just nu varit i Thule och fått
mitt brev inlöst jämte utdelningen på detta med Kr 56 och några ören. Jag
sänder dig därför ytterligare Två dollars för jämnhetens skull. Vidare kan
jag ej göra åt den saken, då ju du ej kan tvinga hypoteksinnehavarne att
avstå från den lilla summa som hypoteket lämnat. En sak lilla Rose, som jag ej kan förstå är då du
säger i brevet ”-- med andra ord, sända mig vad du anser rätt”. Det
var ett tråkigt ord. Skulle jag följa det direktivet, så skulle jag enligt
affärskutym betraktat den lilla summan som avbetalning å våra mellanhavanden.
Men så hårdhjärtad är jag väl ändå inte, då du meddelat mig hur stor din
nödställning är. Då jag nu själv är understödstagare och nödgas äta andras
nådebröd på gamla dagar, så känns det bittert, jag ej kan hjälpa mitt barn --
effektivt och mina ”möjligheter” bli helt naturligt mindre och mindre,
alltefter det jag åldras. Det enda jag mäktar är att bedja till Gud för dig
och de dina, och tro mig, detta är ej alldeles värdelöst. Sedan jag sist skrev har jag ej mycket nytt att komma
med. Vår höst här liknar mycket fjolårets: ljum och fuktig, dimmig och
solfattig. Min gikt och min bronchit äro därför alldeles rosenrasande. Värst
har jag i fötterna denna gången, och svårigheten att, som förr, röra mig
fritt och spenstigt i ”världsvimlet”, nedsätter det mentala. Hoppsansa. Alla hälsa
genom mig -- förståss -- och hoppas att du håller dig kvar i den ljusa vackra
optimistiska livstro, du tillkämpat dig! Med innerliga hälsningar och bedjande dig skriva
snart till din egen trofaste Fader Bill |
|
|
No.Hollywood, Nov.5 1930. Dear far. Finally, I have
an hour to spend as I please! Your birthday coming closer and closer and your
sweet letter of Oct.3 not yet answered are facts not forgotten but keeping me
worried day after day. You might have learned through Maggie´s
husband (whom I asked to forward me some pamphlets) that I am at present
engaged in some translation work for a costuming concern. Not less than 5
hours a day I spend knocking on this machine and, as you readily can see, I
am indeed no expert type-knocker. I am using the system called
”hit-and-miss”. First of all a
great, big hug for your success with your book. Splendid! Being that I am
busy thinking in terms of translation the thought occured
to me that your book would be suitable material for ”Nat. Geografic
Magazine”, in part or in installments, if there are
illustrations enough. Sven has always
been an admirer of your ”Söderhavets Pärla”, and we have more than once been discussing a
possible translation of the book. Travellougs seem to be
popular now in U.S.A. The photoplay Sven
”manufactured” of your ”Sannsaga” and diverse
episodes from your other stories and called ”Maori-Gold” was never accepted, allthoug it was really read inside a studio. It takes
pull, and more pull, to get a manuscript through. Now it is talking pictures
only, so the story should be rewritten. The theme and atmospher
are splendid. Only the ”pull” missing. Your letter
(envelop) has the following dates: Akeshov Okt.3,
New York Oct.13, North Hollywood Oct. 17. That is some record! The Kr 50 I
received with more a grateful heart than I can express in words. I do so hope
that you had no difficulties with the insurance policy. Thule has not sent me
any verifications so I do not know what they have done. It surely is
queer how my memory plays tricks on me. I had a hunch there was another loan,
but since my hospital days some of my memory shelves are still dusty and
disordered. I have kept all your letters, but they are packed in a book-box
standing out in the shed where half of our property is stored. (This house
has the dimensions of a cigar-box, you must remember.) If I had my correspondens filed as orderly as you have yours I could
have looked up a few facts. Hope Thule will return the Marriage Certificate I
sent them, it was an original certificate as I did not think they would
believe a copy, the thing is such a funny little slip. Guess they laft (nystavning som jag aldrig brukar vanligen). There was nothing
in your letter to irritate me, I think it was a dear letter. But one thing
did indeed alarm me: the citizenship! That neither Sven nor I can be called
Swedish subjects. Of course I once learned in school that ten years abroad
would make you an alien. But for all the hundred of times we have discussed
the question naturalization there has never entered the mind of any of us
that we could loose our Swedish citizenship. For one thing, nobody thought of
beeing away ten years. I still have until March
1931 to apply for my ”second paper” and then take the oath. But Sven has let
more than seven years pass from the time he took his ”first” paper. He just
did not have the heart to give up allegiance to his country. So now he
belongs nowhere. For me it is: U.S.A. or nothing. I think I prefer nothing.
We do not love this prospect of being an American. So I better be home before
March and apply for Swedish citizenship. Read in the paper
about unemployment. Germany has one person in 20 out of work, England one in
22 and U.S.A. one in 30 (!); Sweden one in 230 (!!!) France is the only
country to show good conditions with one in 40.000 out of work. Anyhow, if
you think it is tough in Sweden then imagine America´s
army of 4.000.000 idle men. Off and on Sven is one of them; sometimes he has
extra jobs, but so far no new position. Inyo
Chemical Co. has cut down again. Five of their highest salaried men in
Cartago are gone home. Tell me if you
like my Swedish in unreadable handwritting better
than my typed English and I will write whichever you prefer. The letter-slip
you sent me written so long ago was really funny. There is something about my
back also. Didn´t remember that I used to have back
ache already then. Must have been after my tonsilitis. It is still very
warm in this valley. We have had up to 93--95 degrees F. for several weeks
and awful sand storms. I am sending you three violets from my little
flower-bed to show that the advertisements are not entirely ”bull”. Flowers
the year´ round. With best wishes
and greeetings from us all. Innerligen Rose |
|
|
Nya
Eriksberg den 29 nov. 1930 Käraste Rosabiten! Jag blev något flat då jag såg ditt maskinskrivna
brev och på engelska till -- Jag förstår naturligtvis att du nu är så inne i
ditt ”knocking down in typewriting” att det föll sig naturligt och kanske
även bekvämare för dig detta sätt. Nåja, nog föredrar jag din maskinskrift framför dina
”kråkfötter” -- nu sedan jag är trekvarts- blind -- men som du vet, så har
jag alltid haft dina såväl som Herberts brev med mig till ”föredragning”, då
jag besökt syskonfamiljerna och nyligen fått brev från er. Därför vore nog
bäst att du avfattade dem på svenska om ock maskinskrivna. Du behöver ej göra
dig besvär med prickarne, ty dem kan jag sätta dit, om du ej har ”å,ä,ö”
typerna. Det var väl eget, att både du och jag skrev den 5te Nov. Hoppas du
fått den lilla regleringsslanten jag sände. Det var för sorgligt med ”tiderna” både i U.S.A.--
Canada såväl som i hela vår värld. Men gamla Sverige -- det säga alla
främlingar som komma hit på besök -- är f.n. det lyckligast lottade landet på
jorden och detta är nog ej av en slump. Vår kultur är gammal och förnämlig,
och i ordning och organisation stå vi nu t.o.m. högre än tyskarne. Detta
bidrar ju naturligtvis att hålla den lilla nationen flytande i nutidens
malström. Ja, mina barn, det är ett av de allra bedrövligaste
momenten i ert nuvarande sociala läge, att ni officiellt sakna ett hemland.
Jag förstår ej riktigt din äkta make -- För min del anser jag det, som
att detta angående medborgarskap, då jag har mitt levebröd i främmande land,
vore en fråga som alltid låg gripbar ovan andra frågor, och som man ”bära
eller brista” måste i laga tid ordna -- antingen så eller så. Vad Sven
beträffar är ju hans sak försutten, men du säger, att din am[?]tid utgår till
mars 1931. Och att du ”better be home before march and apply for Swedish
citizenship”.Det där förstår jag inte Rose. Och troligen ej du själv heller.
Följ mitt råd!! Uppsök Svenska Konsulatet i Los Angeles. Svenska konsuln
heter enl. mina anteckningar: Will A. Montén, framlägg din sak för honom och
bed om hans råd och bistånd. ”Men vad du gör, gör snart!” Och f.ö. fatta
bestämda beslut och gå ej och långdra på så viktiga avgöranden!! Ja, nu nalkas julen igen. Tiden flyr, och jag åldras
och krämporna tilltaga. F.N. är det svårt med de senare så det förslår. Jag
vet ej ännu var jag skall jula i år -- Trollhättan eller Stockholm. Härom i
nästa brev. Alla här må bra f.ö. och jag antar att du haft något brev från någon
av systrarne på senare tid. De är alla tröga brevskrivare -- tycker jag. De
ha alla så mycket ”att stå i” skylls det på. Hm! Från Herbert hade jag brev till min födelsedag. Där
i B.C. är det en förfärlig arbetslöshet -- folk svälta -- men ”det finns en
grabb på Harwood Street, som ser ljusningen genom mörkret -- och han sitter
här!” avslutar han sitt brev. Det är stål i den gossen -- en framåtanda, som
hedrar vårt namn och nationalitet. Han har med kraft och möda anlagt en
champinjonfarm på sina tomter, då han såg det omöjligt att föda sig på ett
yrke, som ej gav en säker inkomst.(...) Av allt jag erfarit från hans tid i
Canada, så kommer han att slå sig fram- - om han får behålla hälsan, förståss
-- Du talar om tre violer från din blomsterträdgård -- dessa
funnos ej i brevet min kära Bit! Du kanske glömde att lägga in dem i
kuvertet? Då får du vara snäll och sända mig nya, ty det skulle vara mycket
kärt att få, förstår du. Det var intressant att höra om Svens photoplay på min
bok. Det var synd att han fick arbeta förgäves: i talfilm blir det mycket
svårare att få ut något. En gång i tiden tänkte jag själv skriva film (från
sjölivet) men slog det ur håge. Nu är det för sent, vad mig beträffar. Har du hört, att vi ha en Professor Zachrisson från
Uppsala, som nu blivit en världsberömd man. Han har uppfunnit ett
världsspråk, som fått namnet ”Anglic”. Det är engelska språket
(skriftspråket) efter en alldeles ny stavningsmetod, och det märkvärdiga är,
att denna stavningsmetod nu på språkkongressen i London för en tid sedan,
slagit fullständigt igenom och godkänts av både Englands och Amerikas
nystavningssällskap och språkvetenskapsmän. Är icke det underligt, att det
gamla, konservativa och fåniga engelska stavningssättet slutligen kommer att
reformeras av en svensk man!! I flera hundra år ha de själva försökt
att få något modernare, men ej lyckats. Nu har Z. gjort det så, att de engelsktalande
nationerna , utan särskild undervisning, kunna läsa det skrivna ,och för
utländingarne blir det ofantligt mycket lättare att skriva korrekt, enär [?]
onödiga bortfaller i orden. Jag har sett att man börjat i U.S.A. reformera en
del ord, vadan jag hoppas Yankees känna sig tacksamma för det här. I hopp om att ni alla ha hälsan och att er jul blir
firad under drägliga förhållanden, sänder jag eder alla min innerliga
julhälsning! Trofaste Fader Bill |
|
|
No.Hollywood,
Nov. 30 - 1930 Kära Far! Tack för brev av 5 Nov. med inneliggande sedel. You are
indeed generous. (Nej, jag ville ju skriva svenska som detta är menat att
vara ett jul-brev.) Fick meddelande från Thule nästan samtidigt med ditt
brev. De säga vad du omtalade i ditt brev. Undrar varför de ej kunnat få fatt
i brevet som kyrkoherde Ärnström hade. Han har ju varit död i flera år, men
någon av hans barn borde väl ha vetskap om hans affärer. Fru Lagerman visste
ju om mitt lån och livförsäkringen. Det återstod ännu 250 Kr av lånet på Kr
1.150, så dom borde ju bli glada att få de 57 Kronorna. Mitt sista brev till
fru Lagerman -- sänt i januari 1927 -- har aldig blivit besvarat, så jag vet
ej var hon finnes. Här längta vi alla att få julen överstökad, ty hela
landet ser framåt mot nyåret såsom början av ”bättre tider”. Arbetslösheten
har ännu ej bättrats,och nu frysa de ihjäl i östra staternas vinterkyla. Det
är då en välsignelse med California, när man är så fattig som vi äro
-- att barnen ej behöva frysa, då vi ha fri värme hela vintern, jag menar
solvärmen. Sven har ännu ej fått någon anställning, men
förtjänat några slantar genom sådant arbete som att bränna ogräs och hugga
ned döda fruktträd o.dl. på tomterna häromkring. Översättningsarbetet vilar
så länge, då jag ej fått något nytt på tre veckor. Vi väntar på det som jag
bad Nils-Folke sända. Affären, som jag gör översättningarna för, har en viss
summa anslagen pr månad för detta slags arbete, så om jag arbetar fort får
jag ej mer arbete för det. Och nu kan jag ej få mer förrän jag översatt
svenskan, som vi vänta på. Alltså beror det på Nils-Folke hur snart vi kunna få
in pengar igen för det arbetet. Så du kan tro jag är ängslig att få
sändningen. Nu önskar jag, att jag hade bett dig styra om anskaffandet av
dessa uniformsreglementen, för då hade jag fått dem så fort posten kunde gå.
Du är alltid så samvetsgrann och punktlig och klagar aldrig över att något är
besvärligt. Tvärt om, jag vet du är glad att göra mig tjänster. Men jag skrev
till Nils-Folke för att bespara dig spårvagnsresor och mycket gående Trodde också Nils-Folke borde veta ögonblickligen
vad det var jag frågade efter. Skriver till honom igen, då det ju kan vara en
möjlighet att han aldrig fått mitt brev, ty det var adresserat till hans
gamla adress. Sänt omkring den 10 oktober. Skulle ej vara så ängslig att få
dessa skrifter om det ej betydde mat i huset för oss. Hade hoppats att få dem
så att vi kunde få jul-mat för inkomsten från översättningen.-- Nu nog om
detta. Du frågade för längesedan om jag hade foton av
soda-ash-fabriken i Cartago. Om det
ännu intresserar dig att se vyer från vår ökens-vistelse -- så här äro några.
Men jag får be dig sända dem tillbaka någongång senare när du tittat på dom
så länge du vill, ty de äro de enda vi ha. Fingo dem från tillfälligt
besökande (besökande Cartago) och veta ej var vi kan få fler kopior. Har inga foton av barnen eller oss eller våra
senaste boställen. Min kamera är i olag och förresten -- man får ju ej films
gratis. Men nog önskar jag att du kunde se barnen. De äro nu så stora och
kraftiga. Och friska ha de varit hela året, Gud vare tack och lov. Och hur
knaggligt vi än ha det ibland ha barnen aldrig lidit av det på något sätt. De
leva ju praktiskt taget uteslutande utomhus vilket jag hoppas skall lägga
grunden till en livslång god hälsa. Och här ha vi ju färska grönsaker och
färsk frukt året om! Med de resurserna som finnas och den moderna,
populära undervisningen, klubbar, föredrag, magazines, radio osv. är det
verkligen obegripligt hur ett sådant förhållande kan existera som här i
U.S.A. Vet du, att det finnes 10 milj. barn som äro sjuka,
krymplingar, idioter, undernärda osv. på något sätt ”below normal”. Tio
millioner! I detta ”upplysta” land. Undra på att alla som se mina barn
fullkomligt baxna: deras rosiga kinder och kraftiga lemmar fullkomligt stråla
av hälsa. Jag tycker ju, att det är bara som barn skall vara, men här är det
tydligen en sällsynthet. Ja, U.S.A. är ett hemskt land hur du än vänder det.
Politiken: så genomrutten med allt mutande och köpande. Rättsväsendet: ja,
väsen är det, men något med ”rätt” har det ej att göra. Förbrytar-regeringen
inom affärsvärlden -- jag kunde skriva volymer just nu, volymer av
indignation. Osv. vart du ser. Vet du, vart vi nu önska oss? Till Ryssland!
Det förefaller oss mönsterlandet av ordning och rättvisa -- och
”opportunities”. Till sist innerliga hälsningar från oss alla med en
hjärtlig önskan att du må ha en Riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! När skall vi fira jul tillsammans igen, Far?! Din Rose |
|
|
Roses inkomst
på översättning $128 |
|
|
Nya
Eriksberg den 1sta Dec 1930 Kära min gosse Bertie! Innerlig tack för ditt kärkomna brev och senare för
tidnings-urklippen! De senare var en diger och intressant samling! Det är en
bra idé, det här med urklippen, det är instruktivt och håller intresset uppe
i båda ändarne av världen.(...) Angående Utställningens ”förlust” har jag mig ej
bekant någon sådan siffra som Sv.Pressen omtalat. Troligt är, att garanterna
på grund av dålig frekvens under sista månadens regnperiod -- fått satsa
något, men ej den siffran, antar jag. Tack för meddelandet om
Sv.Pr.korrespondensen -- ”bäst som sker”. Tiderna börja även här att stramna till genom att
utlandet ej har råd att köpa våra kvalitetsvaror i samma utsträckning som de
närmast föregående åren. Trämarknaden är flau, så att denna vinters
avverkningar kommer att minskas med ca 40% enligt överenskommelse med Norge
och Finland. Det blir därför ”nödvinter” i Norrland, antar jag. Järnbruken ha
nyligen repat sig genom modernisering och ekonomisk sammanslagning, men då
utlandets köpstyrka är så usel, beror det på, om det håller. Storindustrien
har ännu ej minskat, men av samma skäl kommer de största konsernerna på
nyåret att minska arbetstiden. Det som står sig bäst är -- märkvärdigt nog --
skeppsbyggeriet. Ehuru all världens sjöfart, inklusiv vår egen, lägger upp
massor av tonnage, har t.ex. Götaverken så mycket att göra, så att de ej hava
tillräckligt med bäddar, utan måste i sin tur beställa skroven på engelska
och tyska varv och sedan bogsera dem till Göteborg för montering. Men detta
är nu ,men efter nyåret kanske förändrat. Vad Stockholm beträffar så är dess största
”rulljans” stadens allmänna arbeten, utvidgning av förstäderna och den
enskilta byggnadsverksamheten. Stadens allmänna arbeten, med av
stadsfullmäktige beviljade anslag gå löst på ca hundra miljoner!! Dessa äro
beräknade att pågå i fem år framåt, och hoppas man att de skola stävja
arbetslösheten till största delen. Sthlms största bekymmer är
trafikproblemen. För deras rationella lösning fordras många hundra miljoner,
ty genom trångsynthet i forna dar, blir det nu svårt och dyrt. Emellertid kan
vi just nu inte klaga på stadens finansstyrelse,enär vi just igår läste om i
tidningarne, att kommunalskatten skall till nästa år sänkas med 10 öre per
bev.kr.:(från 6:--till 5:90). Med anledning av din häpnad över ”Bergqvists höga
hyra”, så kan jag ge dig en förklaring. Stockholms bostadshyror äro de högsta
i hela Europa -- och varför de äro det? Av flera skäl. Ett av de viktigaste
är de socialistiska fackföreningarnes toppridande välde, som hamnat i det
absurda. (Läs artikeln ”Vildsnåret” bland urklippen.) (Wallander -- som nu är
bliven en framstående arkitekt -- var du väl bekant med på Stocksund?) Nu är det så här, att i alla moderna hus är allt så
ytterst inventiöst. Man lägger an på små lägenheter med badrum och hall, och
dessa t.ex. tvårumslägenheter, bebos nu ofta av folk som förr haft fem à sex
rum i gamla hus. Har man ej många små barn, behöver man ingen tjänare som
förstör ekonomi och husfrid. Man vinner således vissa fördelar -- men trångt
om saligheten blir det och jämfört med för 10 år sedan, nära 4 gånger så dyrt
hyresbelopp. Under n.v. förhållanden finnes ingen utsikt till ändring. Och
både Erdtmans och Bergqvists ha i detta fallet ingenting att förebrå sig. Du frågar om Rose. Jo,jag hade brev för ett par dar
sedan. Sedan i juli (...) bor hon i utkanten av ”vischan” i filmstaden. De
fingo tag i ett litet dockhus som stått tomt i flera år -- billig hyra -- och
det kan behövas, ty de leva på svältgränsen -- han utan jobb, ibland
tillfälligt dito med ”pick and shovel” -- rena eländet. Och därtill kommer
att de nu tillhöra ”no mans land”. Båda togo ut sina första medborgarpapper
inom rätt tid, men ej fullföljt saken eller det andra papperet och
medborgareden -- på samma gång ha de försummat att inom 10 år efter sin
avresa anmäla sig till svenska myndigheterna för bibehållandet av svenskt
medborgarskap! Gud vet hur dessa människor i sitt förtvivlade läge skola
klara upp sin härva. Med anledning av dina urklipp -- några ord.
Vancouver börjar se ståtligt amerikanskt ut. ”Scraper” på 22 våningar, jo ja´
tackar ja! Här i vår bonnsta ha vi ingenting högre än 14 vån.-- några få
endast. Hamnvyen visade en ståtlig, koncentrerad kapitalplacering. Burnaby
lake tycks ha ”upptäckts” sedan du slog dig ner i B. Har du ditt badställe
där? Och din (blivande) yacht eller motorbåt? Premiern Tolmie´s lovsång över B.C. paradiset var
intressant. Den optimism -- stödjande sig på naturtillgångarne -- som han
visar, bör kunna stimulera alla ”landholders”, som sitta avvaktande på sin
torva. Och detta är nog rätta sättet i ett nytt land med mojänger, men där
det alltid fattas rörligt kapital i starten. Bland mina urklipp finner du en epokgörande
nyhet:den om ”Anglic ”, jag glömde att skriva om den i förra brevet
och du har kanske därför reda på saken. Efter vad man tyckes se, så är det denna
gången allvar med engelska språkreformernas realiserande. En svensk
blev mannen. ”Vad säger Jörling om de”. Om det ej diskuterats i er press,
borde du, med ledning av det lilla jag sänt, svänga ihop en artikel till
”Vancouver Daily Province” om förhållandet och med en så stark ”svensk
betoning” som anständigheten och blygsamheten hos oss medger. Världsmekaniken tycks fortfara att även i år ställa
till trassel, runt om jordklotet den här årstiden i synnerhet. Orkaner,
översvämningar m.m. är dagligt bröd och tidningsspalterna fyllda av
sjöolyckor. Men -- oavsett det sistnämnda -- må vi säga här, att det är rent
underbart vad vi, i vårt lilla avlånga land, äro förskonade från
naturkatastrofer av alla slag. Blåser det en orkan på andra ställen så ha vi
här i Stockholmstrakten möjligen en ”märssegels-kultje” -- om ens det. Ja, vi
äro mycket bortskämda av alla de lugna och vardagligt ordnade
förhållanden och fråga är, om detta i längden är så nyttigt för oss -- som
nation betraktat. Jag är f.n. nedbruten av gikt (fötterna värst) --
sprallen på filmfotot finns nu ej mer i verklgheten -- plus bronchiten och
neuralgien och en släng av tarmkatarr så kan detta ju vara nog att knäcka
humöret -- men det har ännu ej lyckats! -- Alla friska -- hälsa dig och önska
vi er båda God Jul!!! Trofaste Fader Bill |
|
|
Sunwood
Dec.7.1930. Kära Fader Bill! Får härmed önska dig En God Jul och ett Gott Nytt År!
Samt en hälsning till Den Gamla Världen från Den Nya. Ja, nu är det jul igen; och insamlingen för
behövande familjer är här i full gång. På grund av arbetslösheten, som nu
antagit proportioner, vars make aldrig skådats här förr, blir den kommande
vintern särdeles bekymmersam för både ”vanligt folk” och för affärsmannen,
och här har vidtagits extra åtgärder för att stångas med situationen. Först ha vi, som alla år, den återkommande Santa
Claus-insamlingen, vilken skötes av tidningen Vancouver Daily Province. Så ha
poliskåren i staden upprättat ett härbärge, dit de intaga alla luffare, som
de på nätterna anhålla på gatorna. Situationen har nämligen tillspetsats så,
att polisen ej längre, som de under vanliga förhållanden göra, åtala folk för
lösdriveri -- ty då skulle de ej medhinna andra ”mål” än dessa i
polisdomstolen. I stället för mål i domstolen får nu luffaren ett mål mat i
polisens härbärge, samt värme och tak över huvudet. Orsaken varför alla arbets- och hemlösa flockas till
Vancouver är den, att klimatet här är mildast i Canada, så att ”hobess”[?]
här kunna sova i portgångar och kloakrör utan risk att ”vakna ihjälfrusna”,
som de göra på ”prärien”. Nödhjälpsarbeten ha satts igång av städer och
kommuner över hela landet, samt har i Vanc. börjats en ”En million dagens
arbete” kampagn, vilken från firmor och privata i bättre ställning söker
insamla pengar och löfte om arbete för hjälpande av ”bona fide citizens” of
Vancouver. Som du ser, så är samhörighetskänslan här stor. Alla
försöka hjälpa varandra, vilken ”spirit” säkert kommer att föra alla lyckligt
igenom krisen. Många industriföretag ha även lovat, att kvarhålla 100 à 200
arbetare trots det, att ”tiderna” ej berättiga det. I Vanc. är det nu 8.000 anmälda
arbetslösa. Därtill kommer alla de, som ej anse vilja anmäla sig, samt ca
7.000 skogsarbetare, vilka hitkommit, då ”lumbercamps” och sågverk till
största delen slagit igen. Vad mig själf beträffar kan jag vara glad, att jag
började med svampodlingen, ty den har än så länge hållit ”the wolf from the
door” för mig. Tiderna äro dock ej ägnade för utvidgningen, men så fort
marknadsläget berättigar en sådan åtgärd, tänker jag ”slå på -- om inte stort
-- så större”. Från Rose har jag ej hört sedan i våras. Var är hon
nu, och hur gick det med Svens plats? Du anspelade en gång på ”1.000.000
dollar vinsten”. Vad var det för något? Nu ber jag dig framföra mina käraste julhälsningar
till Lizzie och hennes familj, Nen och Maggie m.fl. samt Wilhelm A. Sjäv får
du mottaga en innerlig handtryckning från Din tillgivne son Bertie |
Created : 2
July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1930B Book (29 pages)