En Stockholmsborgares Familjebrev

Pehr W. Sundström alias Bill Shark

1929A

Brev från Herbert, Pehr, Rose och Sven

~ 1929 ~

Back Back to Intro Next

Amerikabreven

Fader Bill kämpar för att “klara sin skiva”

Mördande konkurrens i byggbranchen B.C.

Svensk familj i öken-orten Cartago

Wilmington Nyårsdagen, 1929.

Kära Far.

Tre brev mottagna sedan jag skrev dig i december. Börjar med det senaste av Dec.4.Det var verkligen en hel port, du öppnade på vid gavel. Tack, käre far, för att du vill ”lätta på förhänget”. Det är underligt, att vi som äro längst borta synes stå dig närmast. Dvs. ”underligt” enligt allmänna begrepp. Annars veta vi ju att avstånd egentligen ej är annat än människopåfund, som andligt ej har någon betydelse. Din ”studiebana” liknar mycket Svens. Även han studerade Teosofi, bägge skolorna, sedan Christian Science, som man här ej kan undgå att komma i kontakt med. Även Mormonläran. Jag följde ytligt med hans spekulationer, men kände alltjämt liksom jag var död och kall invärtes. Jag trodde alltid på Guds existens, men det var allt. Någon förståelse fanns ej.

Men genom min sjukdom väcktes en längtan och hunger efter något djupare och fastare. Egendomligt nog kom min verkliga väckelse i Denver på ett evangelistmöte. Kanske har du hört talas om Four Square Gospel och Aime McPherson. Detta var en av hennes ”grenar”. Ett propagandamöte à la Frälsningsarmén. Där skulle jag träffas av en erfarenhet jag aldrig skall glömma. -- On the emotional plane.-- Säger varken det ena eller det andra om Aime Mc Ph. eller hennes verksamhet. (Har aldrig sett henne personligen, men hört henne över radio). Det hade ej spelat någon roll, om det varit i en negerkyrka, eller katolsk. Det betydelsefulla tog rum! --

Återkommen till Hollywood fann jag Sven fördjupad i studiet av ”The Sacred Science”. Och där befinna vi oss ännu. Vi ha ett vidlyftigt textmaterial, som ännu ej ”absorberats”. Boken, jag talade om, heter:”The Way to Life” by Ralph M. de Bit. Published by ”The School of the Sacred Science”, The Ashrama, Bailey, Colorado (= postadress). Printed by J.F.Rowny Press, Los Angeles.-- Den religion-filosofi som är uttryckt i den boken är mitt nuvarande utvecklingsstadie. Som du själv erfarit, där är ej något slut, ej något: ”Närmare sanningen kan jag ej komma”. Men jag känner mig lycklig att redan vid så unga år ha hunnit så långt!

Ditt brev, som beskrev din 70-årsdag, visade, att trots mitt arbete på att förbättra mitt inre, är jag fortfarande gränslöst självisk. Kan du tänka dig, att jag gladde mig åt att i ditt brev finna, att din dag ej var fullkomligt harmonisk för att du saknade mig. Som jag sade i mitt brev, jag hade hoppats kunna sända ett radiogram härifrån den 16, så hade du fått något ovanligt på din hedersdag. Men kassan tillät ju ej. Därför mitt efterblivna brev. Till jul kom jag också efter, men det var nu influensans fel. Apropå, min hälsa är fin-fin. Benet har ju ännu ”brace”, men det låtsas jag ej om.

Och så Far, var ej så bekymrad över mig. Ingen olycka händer mig. Allt är till det bästa. ”Bäst som sker”, det sade Mor var ditt stående uttryck. Nog kastas jag hit och dit och det kan synas underligt under edra lugna och stadgade förhållanden. Du vet ju: ”Vinden blåser vart den vill, ingen vet varifrån den kommer eller vart den går.” Och så ryckas vi med. Men hur vi kastas om är det dock allt i enlighet med vissa lagar och på grund av en viss kraft- -- och ej någon olycka. Vi kalla det ”olycka och tråkigheter” därför att vi ej känna lagarna eller kraftens natur. Samma okunnighet som frambringat ”vidskeplighet” i alla tidsåldrar.

Ditt brev av 3 oktober fick jag i mitten av december. Kuvertet såg illa slitet ut, så jag förstod det hade ämnats postas, men blivit bortglömt. Är glad, att du skrev artigt och tacksamt till Annette och Frithiof. De menade ej något illa. Endast brist på förmåga att utföra vad de först påtog sig.

Fick julhälsning från Herbert. Skall verkligen ta mig för att skriva till honom. Detta brev till dig går nu på femte dagen (dvs. idag är Jan.5), så du förstår, att mina lediga stunder äro få. Alla dina döttrar ha ju så bråttom att uppfostra ”ungar”, så brevskrivningen blir mager.

Är förfärligt glad att du fick en sådan präktig present ( = stolen). Har många gånger försökt föreställa mig ditt rum. Undrar om du har dina egna möbler. Ditt präktiga skrivbord. Dina bokhyllor. Skölden och vapnen, särskilt dolkarna, ha alltid spelat sin roll i min fantasibild. Den skölden är mitt första konkreta barndomsminne av dig.

Innerlig tack för julslanten. En del av den gick till att köpa vörtlimpor och svenska lingon i ett svenskt bageri i L.A. (Vattenlagda lingon, som jag kokade sylt av). Så fick vi en liten svensk nyansering av California-julen.-- Sven sänder dig en Los Angeles tidning, som skriker om det härliga klimatet förståss. Ja,ja, om man vill frysa riktigt in i märgen så kom till California. Man fryser just för att det ej är kallt nog! Och så blir man bortskämd.

Sista nyhet: Express!! (nyttan av att vänta flera dagar med skrivandet av ett brev). Sven har fått anställning som kemist vid ett kemiskt bolag i Carthago, Calif. Vid Owens Lake, Mojave Desert, 250 miles eastnortheast of Los Angeles. L. materialiserade! Gud ske pris och ära! Din tillgivna

Bit

Mer om Svens plats när jag fått mer detaljer själv och vet om familjen skall med m.m. sådant. Adressera fortfarande till Gordon, Hollywood.

P.S. Ditt foto förvånade mig först. Så upptäckte jag glasögonen och slutligen din haka, som jag aldrig förr sett. Var det ej skönt att bli av med skägget? Tack för kortet. Tycker mycket om det.

Rose

Cartago Jan 7 1929 Calif.

Kära Du!

6 år gångna och nu har jag bråttom med samma arbete som då. Kommer att stanna och allt att gå väl. Vi sova tre i ett rum så utrymmet är smått och utsikterna för utvidgning små. Mera senare och skriv Du om de små ge Dig tid. Venlig Hilsen

Sven

Kära Rose:

Nu skall jag försöka ett par detaljer. Bor i den så kallade klubben där ”the white collar people” without children live. Mr and Mrs Midworth, very charming couple, (general manager of the works and city of Cartago), Mr Allan -- plantmanager, a nurse name unknown, the Doctor -- a good young scout and young Leland -- the youngest of the family who practically owns the work. Miss Whipple -- a charming office girl -- Spanish, Mr.Pasky, the office clerk, also, who is my roommate, the third bed in the room being empty at the present time. All these people live and eat at the club but I eat at the common mess [?] -- the chief reason probably being that the dining table is practically full and there would be no seating capacity for guests. You know, first come, first and best served. However, the mess is cheaper as the club eaters have to pay [?] for their household and cook etc.

Just the same I enjoy these people´s company very much; it is a cheerful hardworking bunch and very agreeable. I dined with them to night and it was a very lighthearted and jolly meal indeed. I usually work from 7.30 to 6.30, eat and spend a few hours of, very often, exceedingly animated conversation.

The doctor (medical) here had just a few days before I arrived propagated ”my theory” of mass and energi being just different form of force effect: So you can imagine. Mrs Midworth is petite, soft and jolly; Miss Wipple, one of 10 children, romantic full of poetry recitations, and sweetly interesting. Young Leland is staying here till next summer when he goes back to Medical School. He is helping out all around and is very anxious to see that my good suggestions don´t get entirely [?] out in this conservative atmosphere (technically speaking).

Finances are quite low apparently in spit of steady production; so that improvement meaning outlay of cash are frowned upon. Yet, it is realized that these improvements and intensive chemical research be necessary. So, qui vivra, verra and I am doing the controll [?] chiefly except in the daily technical conferences when I try to stir everybody up to some active thinking and apparently (to young Leland´s great amusement and satisfaction), I succeed quite well.

Since I came I have played Bridge, Romy Lute [?], recited poetry and played the piano, danced and what not, and sleep is the least I get -- but, tonight, I will begin a different program, so as not to wear out the enjoyment I am getting out of these charming personalities.

I have let them understand that soonest I want my family here, but it almost seems as though it may mean the building of several new houses as if one gets accomodated several people will clamor.

I wonder how you are and the children -- do you all ever think of me -- I myself am like in a new world, perhaps a little uncertain but yet confident. Wish to get you into this sphere -- it is good and hearty.

Now, write soon and lots of love to you all

Sven

Saturday Night.

Day is over and I have just enjoyed a few happy hours with the clubbies. Just now young Leland -- ”Will” and I have been down looking the plant over and feeling happy I just thought that I should write you a few lines. With payday I will send you most of the money and next payday and next; so you can take care of the doctor and perhaps if you can spare it, take care of my clothes in Hollywood.

Then perhaps we will have enough money so that you can move up here, in Cartago or perhaps in Big Pine or Bishop, both lovely towns; perhaps Big Pine would be better as they have quite a health resort there with a swimmingtank of warm Sulfur water which should be a good place for the children.

That is right up in a daity and cattle section and the summers are more like Yosemite and the winters are cool. Every morning the water is frozen in the pools and it is high and clear. So then.

That will be all for to.night and don´t forget to write me. Best love to you and the babes Tillgivnast

Svantesson

Kära Rose,

Tycks ha förlorat Ditt förra brev så kommer just inte ihåg alla frågorna men så fort jag finner och hinner skall jag svara. Glad att höra att Doctors ingrepp ej behövs. Ledsen att Mrs B. endast tillåter mig $1 om dagen som mat och vivre kostar mig $1.50 vilket är för mycket för mig ensam och dessutom jag inte mår så särskilt bra av. Talade med Doktorn (namnet senare) och han sa att senare, så fort som nödvändigt så kunde han använda Dina tjänster.

Payday är den 20de och den 5te. Har använt en del penningar för en khaki kostym (likadan som jag hade i Crockett) underkläder etc.-- så jag kommer att skicka endast $50 denna gång.

Har mycket att göra och har inte haft tid för en promenad ens, sen jag kom hit. Ingen mera bridge numera, endast concentrating på arbete och förbättring av det tekniska här vilket är uruselt och måste förbättras. Skall som Du påpekar söka spara på idéerna; mestadels de äro som pärlor för svinen. Därför har tagit hand om kontrollarbetet för att hålla mig igång med, och endast emellanåt ger jag ”experiment sidan” min åtanke.

Egendomligt med den där välgörenheten; synes ganska overklig till mig; jag har inte tid att tänka på pengar nix; och så mycket bättre. Har svårt att besluta mig vad att göra. Om Du kommer hit upp måste vi köpa möbler. Vi få väl vänta än en tid att besluta osv. säg till Mars 1.

Må så gott ocg hälsa barna och Mrs B. not to be too hard on a fellow who continually is trying to do his best.

Sven

Nya Eriksberg den 11 januari 1929

Kära min gosse Bertie!

Tack för ditt kära julbrev av den 7 December! Jag tillbringade helgen hos Dahlgrens i Trollhättan denna gången. Jag hade ej förr besökt deras hem, och det var alltså på tiden, om det någonsin skulle bli av. Det blev en upplevelse oförgätlig för mig. Jag blev riktigt kungligt mottagen och omhuldad, och de sex dagar jag tillbringade där blev en enda stor fest.

Flat blev jag då jag steg ur Hugos bil framför stadens största privata fastighet: 38 Kungsgatan, som Hugo och hans chef, Lawson (f.d. svensk-amerikan) äger tillsammans -- ett sexvåningars, hyper-modernt hus, vilket om det låg vid Strandvägen i Stockholm, skulle vara värt mycket pengar. De hava gjort en glänsande affär, då de inköpte det av den förre ägarens sterbhus, vars intressenter samtliga bo i U.S.A. och därför önskade få huset sålt och få sina arvspengar med sig, sedan de uppehållit sig flera månader hemma i Sverige. Det gällde för köpare att utöver inteckningarne kunna lägga upp en halv miljon kontant på bordet -- och detta kunde Lawson göra ledigt.

Hugo är naturligtvis blott med ”på sladden”, men har alla sina besparingar inlagda i köpet och är värd för huset, som bland andra förstklassiga hyresgäster har K.Telegrafverket och Värmlands Enskilda Bank. En magnefik våning med alla nutida bekvämligheter som kan fås, ha de, och jag skulle kunna fylla ett par sidor om det huset och deras hem.

F.ö. var Trollhättan ett helt studium -- i högsta grad intressant. På ingen fläck i hela Skandinavien har så mycket kapital nedlagts som här i ”Sveriges Essen”, där landets världsexportindustri till stor del är koncentrerad. (Det hela representerar ungefär en miljard kronor.) Nydquist & Holm -- (där Hugos bror Karl är chef för turbinavdelningen) har sedan tio år tillbaka en årlig omsättning av 45 miljoner bara i lokomotiv och vagnar, och nu leverera de all järnvägsmateriell till turkiska statens nya banor i Mindre Asien och har en hel stab av svenska ingeniörer där nere för anläggningarne. Likaså tillkommer Ryssland och Argentina, som stora avnämare.

Bland större koncerner här äro Elektro-Lux och Stridsberg & Björck med sina världsbekanta fabrikationer och slutligen det storartade Götakanal-kraftverket. Jag fick tillfälle att, ytligt åtminstone, bese allt detta under Hugos och Karls ciceronskap.

A/B Svenska Tacksfabriken -- som äges av Lawson och för vilken Hugo är disponent -- är till det yttre jämförelsevis liten, men är även en koncern som med sina tentakler omspinner världen. Med undantag av U.S.A. där uppfinningens vagga stått, kunna de med framgång konkurrera med Tysklands och Englands fabrikater av tacks. De hava den fördelen att endast syssla med en specialtillverkning, vilket ej fordrar så stor anläggnig. Men det var imposant likaväl. I de stora fabrikssalarne stodo maskin vid maskin, tillsammans 490 st: vilka skötas av blott 70 man -- dvs. varje man sköter 7 maskiner, vilka utföra precisionsarbete på 1/100 millimeter! De ursprungliga maskinerna har Lawson från Amerika, sedan har Hugo förbättrat konstruktionen och sedan ha alla dessa maskiner byggts hemma i verkstaden. Och det är med dem som med våra sv.

tändsticksmaskiner (som du nog minns från Västervik) att de arbeta som tänkande människor.(...)

I måndags den 7de fyllde mitt äldsta barnbarn Gunvor Adler, 21 år. Är det inte underligt? Hennes myndighetsdag firades med en liten familjemiddag. Jag erinrade då om, att hennes mor aldrig varit myndig, ty hon gifte sig innan dess, och då den tiden kom var hon redan mor åt den nu nyblivne medborgarinnan. Ja, tiden går, käre min son, och vårt släktnamn tyckes vara dömt att dö ut --

Freds lilla flicka, Freddie, skriver ibland till mig. Hon är nu 13 år -- även det konstigt tycker jag. Dahlgrens minsta är en pojke -- ”Putte” kallad -- som morfar riktigt beundrar. Han är ej ännu fyllda 5 år, men jag har gett honom titeln ”Överingeniör” -- en underbar pojke, som lovar nästan anskrämligt mycket vad hjärna, iakttagelseförmåga och viljekraft beträffar. På julafton gick han solo ut i staden och handlade på egen hand julklappar åt oss alla för sina sparbössepengar (åt mig köpte han en cigarrkopp). Nutidsbarnets bråda utveckling. Förhållandet är nästan detsamma med den sexåriga Sol Erdtman.

Bland de av mig medsända urklippen är den av Enander ej längre aktuell och hans stoft är hemkommet och jordat i fosterjorden, men som ett tillägg kan tjäna en episod som för en tid sedan framdrogs i pressen (och som du kan draga vid lämpligt tillfälle för kanadensarne). En gång hände det att ”tuppen” på Lillhärrdals kyrktorn under en storm blåste ner. Den blev ganska oskadad men

förgyllningen var nästan borta och man beslöt därför att förgylla om den och sedan sätta upp den igen.

Anslag beviljades av kyrkstämman, tuppen blev glänsande och fin igen. Men hur skulle man få den placerad på den höga tornspirans spets? Ingen fanns i hela socken som vågade eller ville åtaga sig jobbet. En hemkommen ung sjöman animerades dock slutligen för saken och han gjorde ett allvarligt försök, men kommen halvvägs upp måste han ge upp, varefter sockenborna gingo till kyrkoherden och menade att ”saken fick väl vara”. Enander var en ekonomiskt lagd man och sade, att det ”kunde inte komma i fråga sedan tuppen blivit förgylld” som kostat så och så mycket. ”Vill ingen annan, så gör jag det själv”. Och den då 65 årige Enander slängde av sig prästrocken, och riggade om sig i en lämplig klätrarskrud och utförde akrobatnumret under det åskådarnes hjärtan sutto i halsgropen. (...)

Våra rysksoldade kommunister fortfara alltjämt med sina oförskämda ingrepp överallt där frivilligt arbete står till buds. I ett annat land än vårt hade denna ohyra oskadliggjorts för länge sedan.

Ja, nu äro vi redan ett stycke inne på det nya året med dess många frågetecken. För mig började det med bekymmer (jag som nu skulle ha det ”bekymmersfritt”).Den 8de var mitt mål med Ekegrén före för fjärde gången, och jag har redan fått punga ut med 125 kr: i kostnader. Dom i målet faller den 5te Februari. E. var som du vet, för ett par år sedan internerad för sinnessjuka och blev åter ”konstig” i somras -- men på ett nytt sätt. Han förföljer sina forna bästa vänner. Det s.k. ”krav” han stämt mig på gäller en aktie-transaktion, som nu är 11 år gammal! Jag är ej skyldig honom ett öre -- men det hela är mycket invecklat och är för långt att nu för dig utlägga.

Av de våra äro mig veterligen alla f.n. friska. Själv är jag som vanligt den här tiden ”ansatt”. Frid och lugn råder f.n. här på Hemmet, som väl är. Vintern har hittills varit mildare hos oss än i södra Europa, där de farit mycket illa -- ända ned i Spanien.

Från Rose har jag haft ett brev på nyåret, skrivet i Hollywood. Det var minst lika apatiskt hållet som det föregående. Tröstlöst synes mig hennes öde vara. Och man står alldeles maktlös.--

Hoppas du mår väl och har inkomster. Alla här hälsa dig!! Din trofaste

Fader Bill

Hälsa Hedvig hjärtligt!! Har du ännu ej kunnat åstadkomma några ”plåtar” av din ”ägande egendom” att sända mig???

New Westminster 17 Jan. 1929

Kära Fader Bill!

Hjärtligt tack för kärkomna och intressanta brevet av 26 nov! (...) Var trevligt få höra, att så många vänner och bekanta ihågkom dig på 70-årsdagen. Verkligen stiligt gjort av Lizzie, att arrangera festen och den ”levande filmen”. Och hennes verser voro helt enkelt storartade. Jag blev förvånad, då hon förut blygsamt sagt, att hon ej kunde åstadkomma något i versväg.

(...) Tack för din önskan, om en svensk jul för oss här vid Stilla Havets strand! Ja, må du tro. vi firade den så svenskt som någonsin hemma. Gran (B.C.Spruce förstås) lutfisk och gröt. Var ej granen svensk, så var lutfisken det. Fångad ”off Norway” samt köpt hos norsken Larsen på Hasting Street. Finns en svensk specerihandlare här också, men han har ej så goda varor. Men jag förlät honom, då jag fick veta, att han ej var född i Sverige, utan ärft affären av sin svenske fader.

Vi kunna förrästen få alla slags svenska konserver här, samt sitta här vid Stillahavskusten och äta hårt bröd, gjort i Sundbyberg! (Svenskt brännvin och svensk punsch kan man även få köpa -- om man har pengar.)

Tack för ditt porträtt! Det var bra, att jag ej fick glasögons-porträttet! På det jag fick, ser du ju riktigt pampig och ungdomlig ut, samt ser ut som en svensk. Fy sablarna, på det andra ser du ut som en amerikan, och det är inget att ”stå efter” anser jag.

Strax före jul, var jag och gjorde snickeriarbetet vid installationen av elektriska frysmaskiner i ett hyreshus. Eljest har jag ej haft jobb se´n i November.Det är tyst i arbetsmarknaden här på föråret, och jag tror ej, att folk vågar sig på, att bygga så många hus detta år, ty som jag förut sagt, har det blivit överproduktion.

F.ö. måste jag snart sluta med att vara ”arbetsman”, ty det lönar sig verkligen dåligt i det här landet. Men knuten är just, att för att sätta upp med något ”eget”, fordras pengar, och det är just den varan, som jag saknar. Men här är obegränsade möjligheter för folk med pengar! (...)

Bland urklippen ser du åter ett bevis på Vancouvers tillväxt, näml. skolhuspalatset i Pont Grey, som skall kosta $480.000 --. I December påbörjades arbetet å det nya Canadian National Railways hotell vid Georgia St.Vanc.,som kommer att kosta $5.000.000! Vad sägs! Det skall bli 15 våningar högt, samt innehålla 600 rum. Som du ser, är det ej bara ”bosch” här.

Hoppas alla mår bra hemma i gamla Sverige och sänder dig härmed de innerligste hälsningar! Din tillgivne son

Bert

Hedvig tackar för porträttet, men säger att ”den karlen känner jag inte”. Hon tycker, att du är ”crazy” som rakat av mustascherna.

Nya Eriksberg den 17 Januari 1929

Käraste min Rosabit!

Tack för ditt kära brev av den 14 December!

Dess innehåll gjorde mig verkligen betänksam, ty det röjer fullständig apati. Det synes mig som om dina prövningar, oerhörda som de varit, har lämnat de djupaste märken efter sig. Ja, totalt förändrat din livssyn. men är det till det bättre? Det är frågan --

Så framt medmänniskors intresse, medkänsla och hjälpsamhet äro dikterade av verklig människokärlek, då felar man alldeles säkert, genom att bortelliminera dessa strömningar, vilka, rätt absor-berade, böra stärka och ej försvaga den lidande människan. Allt beror ju dock på den form sympatiyttringar ges och denna i sin tur bestämmes av hjärtelaget. Med beklaganden endast gör man ingen nytta, utan snarare tvärtom.

Jag hoppas emellertid att du icke upptager mina omsorger för din välfärd som något ”besvärligt” (som du säger att andra människors varit för dig). Som din far måste jag ge uttryck åt mina känslor ibland.

Jag firade julen i Trollhättan denna gången. Det blev ett oförgätligt minne för mig. Men jag är rädd för, att en beskrivning av mitt besök där blott skulle i onödan riva upp din själs resignation. (...) Själv är jag f.n. -- liksom en stor del andra i min miljö -- nedsatt av den världsepedemi som fortfarande rasar, och vars orsaker de lärda ej tyckas vara eniga om.

Jag känner mig dock lugnare vis à vis dig på grund av din visade själsstyrka, och innesluter dig dagligen i mina böner om kraft från ovan!

Skriv då du kan! Alla här hälsa dig! genom din trofaste

Fader Bill

Nya Eriksberg den 29 januari 1929

Käraste min Rosabit!

Innerlig tack för ditt brev av den 1--7 januari! Jag har noga genomläst det, för att rättvist kunna bedöma dess innehåll och beder dig därför vara övertygad om att jag bemödar mig att se saken så objektivt jag kan. Jag förstår fullt väl, att du anser dig gå ”från klarhet till klarhet” (ty du tyckes ej vid varje etapp anse dig vara framme -- som jag i yngre dar alltid trodde, då jag ”kommit på något nytt”.)

Tvenne strömningar röra sig i mitt inre vis à vis dig. Den ena är oroande -- den andra lugnande. Den förra har uppkommit genom vetskapen av att du lever i ett land, där onaturliga andliga utväxter och avarter i form av religiösa sekter frodas -- giftiga svampar, som med sin för Amerika så egenartade arom bedöva och hypnotisera mänskosjälar.

Och i spetsen för dessa rörelser stå vanligen kvinnliga påvar -- ”ofelbara” och autokratiska -- vilkas makt tilltaga i samma proportion som fondernas storlek förökas i dollars. Faran för att du, mitt älskade barn, skall bli bergtagen av någon sådan ”creed” är alltså den oroande strömningen.

Den lugnande består däri, att jag av dina brev kan utläsa din fasta förtröstan på att Gud vakar över ditt ödes gång och att Han styr allt till det bästa -- eller min egen gamla maxim exemplifierad: ”bäst som sker”. Vetskapen om, att du i allt ser en allvis ledning, vars synliga åtgärder för dig te sig att vara lagbundna, avlastar mycket av mina bekymmer för din själsliga kurs. Denna din livsåskådning är även min. Och i enlighet med den, anser jag även, att vi själva genom överträdelse av de gudomliga lagarne( = missgrepp i livet = synd) åsamka oss större eller mindre korrigeringar i livet. Men i djupaste mörker ligga för oss alla orsakerna till de ödesdigra skickelser till vilka vi äro omedvetna att ha någon skuld. -- Så synes mig de själsliga parallellerna oss två emellan f.n. ligga.

Det där med ”Four Square Gospel” -- queer name -- och Anne Mac Pherson har jag ej hört talas om. Vad episoden med ”väckelsen” beträffar, påminner jag mig även en sådan som kom till mig i Västervik en Pingstdag. Från okänt håll fick jag med posten en broschyr, vari en enda liten rad åstadkom en skarp kurva i mitt andliga ”bestick”. Detta om detta.

Stor blev min glädje då jag läste, att din hälsa var ”fin-fin” och att ditt ben ej generade dig längre. Underbart i sanning!!

Ditt intresse för min bostadsinteriör gläder mig även mycket. Mitt rum är ju ej större än en kajuta (3x5 mtr) där jag dock trivs mycket gott. Mitt fönster vetter västerut, och jag har en härlig vy: Drottningholms slott -- på sommaren med inramad grönska och glittrande vatten och på vintern exponerande ett vinterlandskap (praktfullt at skåda just nu) i sin bländvita dräkt. Å ena långväggen i mitt rum står min 150 år gamla sekretär, där jag förvarar alla mina pappersgrunkor, skrifter o.d. -- å samma vägg hänger den där Indiska skölden, du skrev om. (Enär du uppger, att denna pjäs utgör ditt första konkreta minne, så vill jag härmed fråga dig om du önskar övertaga den efter min död, så skall jag insätta dig som blivande ägare.) Under skölden hänga de två korslagda antika svärden och mellan dem en Huvudjägarkniv från Borneo, som Herbert hade hem med sig därifrån, som present åt mig. Vidare hänga på denna vägg 21 tavlor och porträtter.

På den andra långväggen står den större bokhyllan och min säng. Över denna hänger: ”Flickan som nystar” (mitt äldsta konkreta minne) -- min syster Jenny (ungdomsporträtt) -- min Rosabit (i en stilig ram) -- de sju barnen i fylking -- Morbror F.U. Aspengren -- Herbert -- Barnen Adler -- Barnen Dahlgren -- Familjen Bergqvist -- frimurarvapen -- Logen Viktor Rydbergs Ämbetsmän -- 1858 års män.-- Å fönsterväggen: det mindre bokskåpet och några småtavlor. (Mitt stora skrivbord fick ej plats utan såldes innan jag flyttade till hemmet, har ett litet tillhörande Hemmet.)

På motsatta kortväggen står lavoarbyrån (från sängkammaren å Annehill) samt ett klädskåp (i st.f. garderob). Min nya länstol och skrivstolen kompletterar möblemanget. (Dolkarne och spjuten jämte mycket av biblioteket fick Bergqvists deponerade hos sig innan jag flyttade).

Glädjande var att höra, att Sven fått en plats som kemist. Men -- jag har skäl att vara skeptisk då det gäller hans -- så väl som andras -- anställning i det oberäknerliga U.S.A. Jag ser av kartan, att Owens Lake ligger rätt nord om Trona, där han var för ett par år sedan. Det finnes på min karta en Mohave Dessert något sydligare än byn Mojave, men någon Mojave Dessert finns ej utsatt. Trakten omkring Owen Lake synes vara högbergig 14.000--15 000 fot. Kanske där är vackrare och hälsosammare än i Trona gebietet? Jag har förgäves letat efter Carthago i Calif.

Vintern, som förut varit ”obefintlig” här hos oss har nu sedan en tid kommit på allvar. Dock är det bra upp och nedvänt, ty vi ha hela tiden haft mildare än i södra Europa, där de haft arktiska förhållanden -- stackars folk! Nu ha vi som sagt fått den rätta färgen på vinterlandskapet och tusen sinom tusen skidande och vintersportande svärma omkring för att taga igen skadan från förvinterns barmarksleda. F.n. har jag intet särskilt färdigt att ”rapportera”. Alla hälsa dig!! Min hälsning och välönskan till Sven! Kyss barnen från Morfar!

Din egen trofaste

Fader Bill

Feb. 1, 1929

Dear Generous Beloved!

Thanks for your sweet lines. I hope Gunnar soon will find the home in the mountains. Try to cheer up little Ann. It hurts me so to know the affection she misses and of which I am humbly proud.

Nothing new yet, but let us think soon.

A bitter cold wind, clouds, bad weather a coming.

Must hurry back to work so hugs and kisses to all of you.

Dad

Måndag Kväll

Kära Rose:

Betalning 13 dar á $175 per månad = $75.83 minus ($10 store + $16.75 mat + 0.75 doctors support = $27.50) = $48.83 vilket är felräkning eftersom min check var $49.05. Skickar Dig $40 nu och den femte February $50 (absolutely) och så måste jag försöka financiera så att Du och barna kan komma upp, annars går det inte så bra -- Så låt oss concentrera på det -- O.K!?

Arbetar hårt; the Lelands are all very charming, Mrs Leland was here over the holidays. Things will straighten out pretty soon; as they have been in quite a mess it has meant and means a good deal of work.

I går var jag och en ny ingenjör ”Horn”[?].-- kraftig och spänstig, på en bra hike uppåt bergstopparna; det tog oss 2 1/2 timma att gå upp och 10 minuter att flyga ner. En sensation må du tro. Skulle vilja ta en trip till L.A. för att köpa några böcker, music etc. men det kostar för mycket. Köpte en return biljett på bussen upp ($15, $9.45 single trip) som jag ju inte visste om jag skulle stanna. Så jag får väl använda den snart och ta Dig barna osv. upp igen.

Jag förstår att Du har det knepigt. Betala endast Wilson $12.50 och säg honom att det tar mig en liten tid ”to catch up”. Måste köpa ett par kängor $4.50 bl.a. så Du förstår nog.

Så, hjärtlig hälsning och skriv hur och vad.

Din Sven

Tisdag morgon.

Fick Ditt brev. Talade med Mr Midworth. First opportunity for a house is mine, two houses had to go by -- the one not so good. So, soonest, dear.--

In haste

Sven

[Brevhuvud]

Inyo Chemical Company Manufacturers

58% LIGHT AND DENSE SODA ASH BI-CARBONATE OF SODA

HIGH CALCIUM LIME, Calif. Works at Cartago, Calif.

8/2/29

Dearest:

Just a few lines before mailing time.

Mr Jackson just to night pushed on Mr Midworth to get me a house, in other words it seems as though I am wanted to stay. Inside 14 days probably, we will have the glad news.

So keep cheerful and, please, don´t worry about the means and how. It does not pay. So, cheerup and loads of love to all of you.

Sven

Kära Lilla Du:

”What Blues” -- Well I just know that very soon we´ll be together, and, then, certainly, I hope to be able to provide you with the necessary assistance so that you can rest more and take care of yourself.

I understand that not very far from here is a great hot spring swimming tank (a couple of miles) and I am just thinking what a splendid thing for you. Good idea! Eh, what; Let´s [?] it over.

Enclosing $41 the good remainder; next payday my dear, it will be $60 so let´s sit tight.

I am terribly busy. Have to be on the job every minute to see things are not countermanded. So please forgive me my brevity and, please see the silverlining.

Din Sven

Sunday, Feb.17.1929.

Dearest Rose:

Your last letter makes me almost heartbroken; to know that you have to endure so much of misery and poverty; and that I can do so little about it. The only thing I know to remedy the situation is for me to keep on working hard and to retain and build up the good impression I manifestly have made up here.

Conditions on the plant are very much improved and it seems that I get some credit for it. Very soon, I am sure, we will have the house; and just as soon we will have it all furnished neatly as you may suggest.

Would you think reed-furniture for our living room with a piano or some unpainted, pleasently shaped furniture so as to get some of the Swedish effect. I rather believe in the latter idea as the house we will be getting will not be very luxurious although freshly painted and clean. Then, painted in gray blue colours with some of your pur vivid scarlets and greens I think it would be very nice. I feel that better and nice times are ahead, dear, so please try to hold out just a little while longer.

The things from Denver have arrived. I miss one thing -- my Physical Chemistry. Wonder if Frithiof retained it.

Interesting about Sheffield. Glad he had a break. I have not had time to write anybody. I should write Glaze very soon.

The management of the Southern Glass Co has just left. They are our largest customer. I was glad to recognize as their chemist an old fiend of the Hartman´s in Crockett who I got along with very nicely. We talked over Sugar, Glass and Soda. He was very impressed with my sugar work as well as with the chemical progress of the plant since I arrived. There is less doubt about matters now. The plantmanager is supporting me very nicely. In fact I think he is handing me more than I feel [?] to handle -- i.e. things of operation which require more thorough knowledge of the plant conditions than I possess -- having spent most of my time so far on purely chemical ground.

Please write me a nice letter with the steadfast hope of an early and happy reunion in Cartago. Love to you and the children -- in abundance. Affectionately

Sven

Dear Rose: --

I have just purchased one bedroomset consisting of nice double bed with new mattress, dresser and bureau combined, 1 straight chair, 1 little rocker, [?] little crib for Vera, two baby beds, sanitary bed with mattress for me, kitchen utensils, galore, tables etc. What we need is one nice rug for living room (14--11); living room set and some unpainted neat chairs. So you can leave Vera´s crib and only ship the [?] and bedding. Try to figure on leaving the first of March, taking the bus from Los Angeles at Union Stage depot (5the and L-A) 9.30 in the morning. The baby should side free and Gunnar and Vera [Ann ?] for half price.

I enclose Fifteen Dollars and please let me know how you can arrange things. Express Co can ship the trunk etc. You need somebody to drive you up to L.A. to the Stage Depot and in Carthago I will be waiting your arrival.

Wish we had $100 more cash to go on. Let´s hope some [?] sum of money will show up.-- Just spoke to Mrs Leland. She says that I have better come dawn and get you all in the [?]. Perhaps, we can pik up the rug (S) while going thru L.A. and make our shopping on the sale of Barker´s basement. God grant us a little money. Got the [?] case with the things. It was O.K.-- Stopped in Palmdale at Mr Christiansens for dinner; anka späckad med äpple och sviskon och rökål samt Bourgongne och Madeira. Wi äro välkomna för lunch hos them då vi köra upp. best Love

Sven

neat curtains and raindewshades [?] also, so don´t worry but get ready to go

[Rose]: How about: Stove. Heaters. Matresses for kids. Lamps.

Nya Eriksberg den 19 Februari 1929

Kära min gosse!

Tack för ditt kärkomna brev av den 17 jan.-- samt de särskilt sända urklippen något senare.

Roligt höra att ni fröjdade er med svensk julkost. Ja, tack vare Johnsonlinien så är det ej längre så svårt att få svenska varor till din trakt längre. Apropå det! Fick du aldrig någon form på din plan att föra in svenska hushållsmanglar? Jag ser till min ledsnad att du nu efter några års strävan åter står i begrepp att släppa taget och ”byta om”. Äro alltså dina framtids drömmar som contractor, ävensom dina snickerifabriks planer skrinlagda?

Naturligtvis är det svårt för mig här att bedöma möjligheterna, men nog var det ett svårt slag mot mina förhoppningar på din frammarsch i det nya landet. I saknad av kapital blir det minsann inte lätt ”att slå sig på något eget” som kan ge ett tillräckligt levebröd, och utan ihärdighet och tålamod går ingenting i ett nytt land, då man saknar kapitalet .Hur är det med din hälsa?? Jag är som vanligt -- status quo.

Har intet nytt att omtala angående de våra här. Däremot har jag haft ännu ett brev från Rosabiten. I detta är hon något ”lugnare” i sin stil, och hon ber mig ej på minsta sätt vara orolig för henne, ty allt vad hon får genomgå här på jorden är bara en skolkurs, något som hon skall genomleva och som bara är till hennes eget bästa. Hända vad hända må, så kommer det ej att hädanefter beröra henne ett dugg --

Strax innan hon skulle avsända detta sitt brev till mig, så kom Sven hem och meddelade att han fått anställning som kemist i ett bolag med säte i Carthago, som bearbetar fyndigheter alldeles i närheten av den plats, Trona, där han för ett par år sedan var anställd (Det bolaget sprack som du kanske minns.) (...) Det tyckes vara berg på 14.000 fot här, som kanske ger platsen bättre klimat än i den andra öknen han arbetade i, ty den var alldeles tröstlös och ohälsosam. Ja, nu får man se ”how it will turn out”. Jag tror aldrig på hans platser, förrän han visat sig kunna stanna på någon en längre tid. (...)

Här i vårt land -- i hela Skandinavien -- och än mer i hela det övriga Europa talas och skrives det snart sagt ej om annat än den katastrofala vinterkölden, som i år famnat denna del av världen och vänt alldeles upp och ned på de gamla klimatoriska förhållandena -- i synnerhet i det södra Europa. Vad sägs om -42 gr Celsius i Balkanstaterna, -32 gr i Konstantinopel med 3 meters höga snödrivor, -40 gr i Polen, -36 gr i många dagar i sträck i Berlin, -28 gr i Paris, -18 gr i London, -20 gr på vissa ställen i Italien och Revieran, -15 gr i Madrid osv. Och därjämte snö, snö så att ”Orientexpressen” fastnade någonstans och satt kvar där i 12 dagar!!!

Samtidigt ha vi i detta land (som alla sydeuropéer fasa för om vintern) haft 3 à 4 gr kallt i Haparanda, 8--10 i det kalla Falun och här i Stockholm ingen gång i år över 15 gr men nästan konstant dag och natt 8 gr kallt med tre dagars oerhört starkt snöfall, men sedan blott snökorn dygnet om. I Skåne däremot har snöstormarne rasat, liksom i Danmark och Tyskland, England och Frankrike. Kommunikationer och affärer ha blivit lamslagna, hunger och ihjälfrysningar söderom Baltic äro f.n. dagligdags, kolbristen är oerhörd överallt.

Ja, så ser det ut i gamla Europa. Och samtidigt med detta visar det sig ett annat fenomen -- att Grönland, Island och Feröarne ända sedan 7 januari haft 8--10 gr varmt -- ”härlig vår med grönt gräs” på sådana ställen där ingen minnes sig ha avläst annat än köldgrader.

Vår störste nu levande meteorolog, Sandström, har i radio förkunnat en intressant teori i samband med Golfströmmen, och det är meningen att han i Maj skall starta på en undersökningsexpedition av förhållandena. Håller hans teori sträck, blir han en välgörare för hela världen, på samma gång som han kommer att lyfta Sveriges namn ansenligt högt -- ty medelst den lösning på problemet han sitter inne med -- om den håller n.b.-- kan väderleken i Europa förutsägas eller avläsas månader i förväg!

F.n. ligger det omkring 450 ångare infrusna till havs i Östersjön, Sundet och Kattegatt, flera av dem äro i hungersnöd och av de som ligga närmare något land ha flera övergivits av folket, som vandrat i land på isen!

Flygmaskinerna äro i intensivt arbete och ha gjort stor nytta att föra fram proviant och alla våra isbrytare göra små underverk med räddningar. Tidningarne ha jätterubriker och allt som rör detta ämne slukas av läsarne.

Ja, nu tror jag att du fått nog av detta ämne -- som jag skulle kunna fylla många blad till om.

Jag vann rättegången med Ekegrén, men att få de mig tilldömda kostnaderna tror jag ej på, ty han lär ha ”skrivit ifrån sig” allt vad han äger, under sådana förhållanden är det knappast lönt att försätta honom i konkurs, ty det skulle blott öka mina utgifter.

De urklipp jag sänder dig böra kunna tala för sig själva. Vad de du sänt mig beträffar medföljer några rader särskilt.

Alla hälsa dig! mest vare du hälsad av din egen

Fader Bill

Kommentar:

(...) Point Gray skolan ser pampig ut, och arkitekturen påminner om Kommunala Mellanskolan invid Stockholms Sjukhem. Vår skola är dock mycket mindre -- men kostar över två miljoner ,alltså åtskilligt mer än Point Gray -- och detta tack vare våra sosssar och deras utsökta fackföreningar, med murarne i spetsen!

F.ö. är det fägnesamt att du blivit så pass lokalpatriotisk i ditt nya land. Det är bara bra, då du ställt in dig på att stanna kvar tills du blivit en ”well to do man”.

Hedvigs åsikt, att hon ”ej känner den mannen” är alldeles riktig. Den mannen har hon aldrig känt -- och ej heller den hon var gift med -- fullständigt; det gjorde hon sig icke möda med; och f.ö. var hennes lodlina för kort att pejla djupet i min själ.

Vad de två olika konterfejerna beträffar, så kan jag omtala, att, ehuru det visserligen även här finnes två meningar om saken, så ha de allra flesta föredragit glasögonbilden, men det är f.ö. meningslöst att disputera om smaksaker, så ni få väl vara nöjda som det är.

Far

New Westminster B.C. 21/3 1929

Kära min Fader Bill!

Har att hjärtligt tacka för dina brev av 11 Jan. och 19 Februari! Det var synnerligen intressant att höra din beskrivning över besöket i Trollhättan. Roligt att May fick ett så lyckligt giftermål. Hon tyckes ”hava det bäst” av alla syskonen.

Ja, det var underligt, vad tiden går. Det ser man, då du säger, att Freds flicka redan är 13 år. Är modern omgift, eller vad försörjer hon sig på? (...)

Några fotografier från ”ägande egendomen” vill jag ej sända ännu, ty huset ser ej så representativt ut, men jag hoppas kunna bygga om det i år och skall sedan taga ”plåtar”. Tomten ha vi dock fått i gått stånd nu, tack vare Hedvigs outtröttliga arbete.(Du vet sedan Annehillstiden, att hon har håg och fallenhet för ”landscape-gardening”.) Vi få alltid alla grannarnas beundrande ord och blickar ”on account of the swell ground”.

Du frågar, ang. mina planer på hushållsmanglarna. Nej, jag fick ej alls någon form på den saken, av det enkla skälet, att firman ifråga, A.B.Avos aldrig bevärdigade mig med ett svar, ännu mindre gav mig någon offert.

Jag ligger f.n. i underhandling (preliminärt stadium) med några andra svenska firmor ang. försäljning av sågar, filar och verktyg här. Få nu se, om de äro pigga på saken. Kunde jag köpa i fast räkning, var ju saken förenklad, men det är ju ej alla, som bry sig om just ett förslag ang. representantskap.

Nu en fråga! Vad i all världen har jag skrivit, som gett dig den uppfattningen att jag ”står i begrepp att släppa taget och byta om”??? Tråkigt nog, har jag ej kopia av mitt brev, så jag kan ej för livet påminna mig, vad jag sagt, som kan bibringa dig en sådan åsikt. Att jag skrivit, att det ej lönar sig att vara arbetare i detta land, det vet jag. Och om jag sagt, att det måste bli någon ändring i den saken, samt talat om något ”eget”, så har jag just haft både contractor-businessen såväl som snickerifabriks- och andra affärsplanerna i tankarna. Och kan jag omtala, att jag nu, å grund av mina undersökningar av förhållandena, såväl som knutna förbindelser, ser min väg mycket klarare för realiserande av ”contractors-drömmen”. Du vet, det måste dock gå steg för steg ”up the ladder”, men jag börjar att kunna de stegen nu, och det är ju alltid en utveckling. Du må veta, att här är rysligt svårt, att få några råd hur man skall förfara i det eller det fallet, för att komma framåt. Det får man själv lukta reda på, och därför tar det sin tid. Jag har sökt vägledning och råd från framstående män här, bl.a. sekreteraren i General Contractors Association, but, det enda de kunna, eller vilja säga, är sådant, jag redan letat reda på själv.

Jag har lämnat in anbud på flera husbyggnadskontrakt i vinter, men ännu ej fått något. Å en bungalow, jag räknade på, inlämnades över 100 anbud. Så du kan se, att här finns konkurrens, och den lycklige får snart sagt arbeta endast för äran.

Jag har också haft brev från Rose. Hon tyckes ha fått andlig frid. Det är ju på sätt och vis bra, men bara hon ej ställer sig alltför passiv, och blir en lekboll för ödet. Här ute är enda sättet att försöka skapa sitt eget öde.

Du frågar, hur det är med min hälsa. Jo, tack Gudi lov rätt bra. Du vet, att jag haft ganska svårt, att vänja mig vid det fuktiga klimatet här, men nu tyckes det gå bättre. Jag har tagit igen ca 5 kg. av de 15, som jag minskat sedan hitkomsten samt andas något lättare i den tunga luften här. Tidningarna här ha även dagligen varit späckade med beskrivningar över det egendomliga vintervädret i Europa. Tack för alla urklippen!

Far skulle ej ha blivit sårad över Hedvigs uttalande ang. porträttet. Det var ej alls menat som någon ”pik”. Nej, låt det förgångna grollet vara glömt!! Vi ha annat att göra här på jorden, än att kivas!

Många innerliga hälsningar från Din egen tillgivne

Bertie

Här är nu full vår, blommorna spira och rabarben gror, samt snart skola vi sätta potatis. Sänder en del urklipp separat!

Nya Eriksberg den 20 Mars 1929

Kära min Rosabit!

Det är nu över två månader sedan jag fick brev från dig, och jag är, som du kan förstå, åtskilligt angelägen få veta något med avseende å de nya förhållanden, som jag antar ha inträffat, på grund av Svens anställning.(...)

Här ha vi haft en vinter, vars make i stränghet i Mellaneuropa nutidens folk ej upplevat. Kattegatt, Öresund och Nordsjöhamnarne ha under många veckor varit barrikaderade av ismassor, liknande dem man kan se i Polarhaven. Människor i det soliga Spanien och Italien ha frusit ihjäl och meterhöga snödrivor förefanns i Revieran under karnevalstiden. Under samma tid var det 8 gr varmt på Grönland, och i Norrland var det 11 gr varmt en dag, då de hade 20 gr kallt i Paris. Det låter sagolikt, men våra meteorologer ha nu löst gåtan genom upptäckten av förändringen i värmegrad och avdunstningsvolym hos Golfströmmen.

Det har nu börjat våras här -- men vi äro vana att bli kuggade --

De nyheter jag har f.n. äro: att Bergqvists flytta hit ned till Stockholm redan till 1sta april, deras adress är här Bråvallagatan 6 en tr. där de hyrt en lägenhet på 3 rum, hall, badrum och så vidare. Sigurd Erdtmans saga som redaktör för den nya tidn. ”Fäderneslandet” är nu all. Han är nu utan job på nytt, och stackars Nen får svara för rusthållet: deras adress är Atlas-Muren No.12 (dessa båda gator ligga bredvid varann i det stora f.d. Atlas området. Nen och Maggie få därför blott några minuters gång sig emellan). Det skall naturligtvis bli roligt att få tre av mina barnfamiljer samlade här.

Själv är jag mer än vanligt ansatt av min gikt och har rätt svårt att gå, varför jag ej är så ofta inne i staden som förr. Här har nu varit ett stort evenemang igen -- bröllopet mellan ”Sverige” och ”Norge”: Kronprins Olov och vår prinsessa Märta. Emot all gammal hävd stod brölloppet i Oslo och ej i brudens stad Stockholm. Detta skedde på grund av norska drottningens direktiv (hon lär vara mycket egenmäktig och konstig) och då vår konungs erbjudande att göra ett likadant bröllop till Märta som åt Astrid ej mottogs, så sa Gustaf :”mycket gärna -- men då kommer ej jag med” och därför for han för en tid sedan till vår drottning i Rom. Norrmännen ha ej haft ett kungabröllopp på 360 år, vadan de nu kände sig alldeles yra i mössan, men det blev ett hjärtligt mottagande för Märta, ehuru ej så pompöst och stilenligt som svenskarne äro vana vid.

Ja, nu hoppas jag att du får detta till din födelsedag -- som min mening är. Av allt hjärta gratulerar jag min Bit på 31 års-dagen. Hälsa Sven och barnen!! Din trofaste

Fader Bill.

Cartago, April 4 -- 29.

Kära Far.

Upprepade gånger har jag satt mig ned att skriva till dig, men alltid blivit avbruten efter en sida eller två. Jag är verkligen mycket ledsen att det åter dröjt så länge.

Vi lämnade Wilmington för precis en månad sedan. Det har varit ett riktigt ”sno” att få allt i ordning. Bolagets hus äro alldeles omöblerade, så vi köpte möbler i Los Angeles. Sven kom ned till Wilmington och hämtade oss i bil. Vi togo två dagar att göra uppköp i Los Angeles. När vi sedan kommo hit var det först att vänta på sakerna som sänts pr järnväg. Vi lånade sängkläder osv. från ”Klubbhuset”, där direktion och kontorspersonal etc. bo. Sven bodde där innan vi kommo.

Nu efter en månad äro vi bekvämt installerade. Elektrisk spis och el.vattenvärmare, korkmattor osv. Våra möbler äro mycket trevliga fast så enkla som möjligt. Vi ha två sovrum, badrum, kök, kombinerat mat- och vardagsrum samt en stor veranda. Det är underbart vackert här. Öknen ser man alls inte till, då de snöklädda bergen alldeles omgiva sjön och alltså utgöra vår horisont. Sänder några vyer så du kan få en föreställning om trakten. Mohave Desert, även stavat Mojave samt byn Mojave (uttalat Moave, indianskt namn) ligga söder ut ganska långt härifrån. Det är lätt att hitta Owens Lake på kartan och Cartago (karte´go) ligger vid södra änden av sjön. Namnet är inte ens utsatt på järnvägskartor, fast det är järnvägsstation här.

Cartago betyder landningsplats eller lastningsplats. När sjön var 3 ggr större än nu bedrevo indianerna ”handel och sjöfart” här. På bergssluttningarna i sanden hittar man ej sällan”arrowheads” och andra ”kvarlevor” och lämningar från indianernas tid. Sänder härmed ett par riktigt vackra pilspetsar plockade ej långt härifrån. En flisa, som Sven hittade, tyckes vara en påbörjad pilspets som splittrats innan den blev färdig.

Vi ha det på alla sätt förtjusande här och äro utomordentligt lyckliga och förnöjda. Sven har lyckats alldeles utmärkt med sitt arbete att lösa vissa kemiska problem och han tyckes äntligen vara uppskattad av sina ”employers”.

Vi ha haft snöstorm två gånger. Ena gången var hela marken täckt med snö så vi kunde kasta snöboll. Du må tro barnen voro förtjusta och förundrade.

Anser det bäst att sluta nu innan något kommer och hindrar mig igen. Vill ha brevet iväg i kväll. Skall besvara dina två brev en annan gång.

Rose

Nya Eriksberg den 6 april (Willedagen) 1929

Käraste min gosse Bert!

Jag börjar känna mig ”övergiven” av dig. Så länge har det aldrig dröjt mellan dina brev som fallet tyckes bli nu. Och då man saknar underrättelser på en tid, så börjar alltid fantasien att spela. Jag är ju också gammal nu, och av den anledningen får du ursäkta, att jag kanske fordrar mer ”kontakt” än yngre människor anse behövligt. Med ett ord: man känner sig ensam, bortglömd, ehuru man kanske ej är det.

Ännu har ej den abnorma vinten övergivit oss. Bäst som vi trodde att ”nu är våren här”, blev det återigen kallt. Men man blir alldeles apatisk för saken --

Av familjenyheter kan jag meddela att Sigurd Erdtmans saga som redaktör för ”Fäderneslandet” blev kort. Han gjorde till slut den upptäckten, att den förra gamla skandalavisans dåvarande ägare (som nedlagt tidningen och sålt tryckeriet, namnet och inventarier till ett bolag under namnet Svenska Tidnings Aktiebolaget) fortfarande var den verklige ägaren till företaget, bakom sina bulvaners skyddande namn. Och Sigurds plan, att göra och redigera en fosterländskt betonad, litterärt värdefull tidning, blev därför omintetgjord och måste för sin heders skull lämna företaget, varefter han öppnade process mot ”bolaget” på grund av kontraktsbrott. Han är nu åter sysslolös.

Nen har emellertid skapat sig ett namn som författarinna och har f.n. gott om arbete i litterärt hänseende å tid hon kan ägna åt det. Hon har dessutom f.t.flera patienter, som hon får från Sabbatsbergs sjukhus -- men hon får arbeta som en slav, enär hon även ensam måste sköta sitt hem och sina barn, hon är verkligen underbar!

Familjen Bergqvist har flyttat ned till Stockholm från Boden den 1 april! N.F. har fått transport hit med tjänstgöring å Utrustningsbyrån i Arméförvaltningen. Han har bildat Norrlandssektionen av ”Sveriges Nationella Ungdomsförbund” och varit dess ordförande. Då han nu lämnade Boden blev han föremål för mycken hyllning, blev avfestad och fick mottaga flera hedersgåvor, likaså av officerskåren i Bodens garnison. Maggie -- ej stort sämre -- har varit ordförande i Landstormskvinnornas förening i Boden, blev därför även avkalasad och avtackad i platstidningarne -- så de så -- (...) Så nu har jag tre av mina dotterfamiljer inkl. 10 barnbarn, samlade här. Påskdagen voro vi alla samlade hos Adlers till familjemiddag, då jag för första gången såg de tre små ”Bodenbarnen”.

Från Rose har jag ej hört ett dugg, sedan mitt förra brev till dig; jag undrar därför mycket hur det gestaltat sig för dem -- dessa olycksbarn.

Här i Sverige, liksom i hela den anglosaxiska världen, ha vi med intresse följt fallet ”I´m alone” -- spritsmuggelskonaren, som U.S.A. kustbevakning för en tid sedan sköt i sank. För Sverige är den skutan en gammal bekant med ett tråkigt minne. Under världskriget gick hon under svensk flagg och hette då ”Zamora”, och blev av engelsmännnen kapad med sin last av 400 ton koppar, tillhörande Svenska Staten!! Ej ett rött öre betalades i ersättning av engelsmännen -- och skammen sedan.--

Och kapten John T. Randall, som nu under canadensisk flagg förde detta fartyg ha vi svenskar även otalt med -- ty under kriget låg Randall och härjade i Nordsjön med en bevärad trawlare och kapade en massa ångare, och detta må vara. Men en dag gick han under falsk flagg in på norska kustens neutrala vatten och kapade Grängesbergsbolagets stora malmångare ”Malmland”, som han förde ut till engelska eskadern i Nordsjön, där den med sin last sänktes. Ej heller för detta neutralitetsbrott erhölls ett öre i ersättning -- trots Grängesbergsbolagets anlitande av de förnämsta advokater i England. Den n.v. konflikten mellan England (Canada) och U.S.A. såg ett tag rätt allvarsam ut, men nu påstås det, att saken i godo kommer att biläggas. Konstigt i alla fall!

Av lokala nyheter kan jag meddela, att arbetena med spårvägsliniens No:12 utdragande till oss nu påbörjats och torde vara avslutade till den 1sta Okt. Det är en viktig sak för oss på Hemmet detta, ty vi ha ändstationen alldeles framför vår port. Alltså bekvämt för oss att komma ”ut och in” var 10de minut samt nattvagnar m.m.

Ja, våra utmärkta ”sossar” skulle man ju kunna tala om mycket, förstås. Men ämnet är äckligt.

”Sista skriket” är att Stockholms Murarfackförening (som nu blivit en stat i staten) f.n. blockerar ett byggnadsföretag, där murarne hittills haft en dagsförtjänst av 90 kr, och nu yrkar på en påökning till 134 kronor per 8 timmars dag!!! (Vår Kronprins har ej så stort appanage som detta gör!) Jag orkar ej tala om eländet.

Hoppas nu att du fortfarande är vid hälsa och gott hopp, samt att du åter fått något att förtjäna din brödkaka med.

Och nu få jag på samma gång framföra min gratulation till din 39 åriga födelsedag, önskande dig allt gott ett fadershjära kan uppleta. Hjärtliga hälsningar från oss alla!!! Din trofaste

Fader Bill

Hälsa Hedvig!

Nya Eriksberg den 23 april 1929

Kära min gosse Bertie!

Oändlig tack för ditt efterlängtade brev av den 21/3! Och ehuru jag nyligen skrivit till dig (6 april) så vill jag besvara detsamma redan. Du frågar om Berta, Freds hustru, och jag är synnerligen förvånad över att du är okunnig om att hon sedan över 10 år tillbaka varit omgift!! Hennes man är en välbergad egendomsägare och landtingsman: Joh.Bengtsson å Lundby p.a. Slöinge (några kilometer från Halmstad). Hon har inga barn med honom och din brorsdotter, Freddie Sundström, är, som jag tror mig veta, adopterad. I varje fall har Berta (och hennes flicka ävenså) en god ställnig och ett gott hem. Jag har visserligen aldrig sett flickan, men det vore mig en glädje om jag någon gång kunde få det innan jag går härifrån.

En annan överraskning brevet gav mig var, det skäl du andrar att du ej sänt mig någon fotobild av din stuga, du nu bott i så pass länge. Det verkar ej riktigt likt dig min Bert! Dels har jag ju själv i N.Z. bott i både tält och med egna händer uppförda torvhus såväl som primitiva cottages -- och dels är det intressant så det förslår, att från början följa med utvecklingen av dina ”lokala förhållanden”, som du tyckes hysa hopp om att redan i år sätta i verket. Alltså, min gosse, önskar jag en bild (foto eller ritad) av stugan som den ter sig nu och sedan får du komma med en mer ”representativ” när den tiden blir.

(...) Hoppas av allt hjärta att du skall lyckas intressera kapital för dina planer, förr eller senare. Om du blott kunde få hjälp till den lilla snöbollen, så kommer utvecklingen ganska snart när du rullar den med förstånd.

Glädjande är det emellertid att höra, at du nu ser stegen ”Up you go! Up you go!” hette det på min tid, då man en mörk och stormig natt gick till väders för att bärja segel. Så säger jag även till dig.

Angående klimatets fuktighet (...) tråkigt var det, ty dina lungor skulle nog behöft ett torrt klimat. Och samma är förhållandet med de event. anlagen till gikt och reumatism, som finnes i vår släkt. Nutidens läkarkonst är profylaktiskt betonad, dvs. att man bör förekomma den redan vid 40-årsåldern hos många begynnande åderförkalkningen. (...)

Nu kan jag äntligen tala litet om Rose! Hade brev i förrgår, jämte sex storslagna vykort med beskrivande text bakpå från den underbara trakt de nu vistas i. (...)Emellertid ha de nu fått komma i ordnade förhållanden igen (...) Och nu synes de känna sig mycket lyckliga över förändringen, allra helst som Sven fått en lycklig lösning på ett kemiskt problem i samband med produktionen (vad detta nu kan vara) och fått chefens erkännande för detta (alltså en förut ej uppnådd förmån) (...) Igår fyllde Nen 35 år och voro vi alla samlade till kaffekalas hos Erdtmans: Sigurd fick en förlikninguppgörelse med Dahlin och erhöll 1.000 kr i skadestånd och det var klokt av honom. Visserligen påstås Dahlin vara ägare till Sex miljoner (Sic!) -- men alltsammans har den skojaren skrivit på hustrun -- så de så.

I går var det ännu 6 gr kallt och i natt var det snöstorm -- så nog är det litet skillnad på ert och vårt vårväder -- ni lyckliga ostar!

F.n. seglar jag i motvind med mitt författarskap. Den restupplaga jag har osåld av ”Loggboken” är omöjlig att få utplottrad ens till halva priset. Flera faktorer bidraga därtill bl.a. har Bonniers just i dagarne slungat ut en halvmiljon böcker, som kostat från 30 kr till 3:-- pr styck till -- En krona per ex. alla lika! Vad kan en annan fattig man då göra? Och vad värre är, ha de fem manuskript, jag med stort och samvetsgrant arbete knåpat ihop om Sydamerika överallt refuserats av tidskrifterna:”ämnet är för främmande för svensk publik”, svara de, naturligtvis jämte erkännande, att det är ”intressant och välskrivet” f.ö. Hå hå, ja ja! Jag tappar snart sugen på detta vis, ty jag måste ha någon liten biförtjänst, om jag skall kunna klara min skiva.

Jag får nu härmed sända dig hälsningar från oss alla här och hoppas jag att du snart låter höra av dig!

Hälsa Hedvig!Din trofaste

Fader Bill

Nya Eriksberg den 24 april 1929

Käraste min Rosabit!

Äntligen !!! Innerligen tack för ditt välkomna brev av den 4 april! Det gick hit på 15 dar (antagligen med flyg över U.S.A.). Stor tack även för den välkomna sändningen av vykorten och de intressanta pilspetsfynden!

Och jag tackar Gud för bönhörelse!!! Du har alltså kommit in i ”ordnade förhållanden” igen -- ett hem med make och barn samlade och kommit bort från ”Sodom och Gomorrastaden” till en underbar och geologiskt intressant plats, där gammal primitiv indiankultur lämnat spår efter sig. Jag gissade även rätt, då jag av kartan antog att trakten skulle hava en vacker alpnatur att bjuda på och ge en behagligare anblick för ögat, än Mojave öknens tröstlösa anblick.

Då du ej utskrev någon särskild adress inom Cartago, har jag anledning tro, att platsen är mycket liten -- eller har du glömt bort det? Din beskrivning av flyttningen till Cartago är jag tacksam för. Detaljerna ger alltid mer liv åt ett brev så långväga ifrån, än några koncentrat.

Bergqvists kommo hit till Stockholm den 1sta april och äro nu installerade i sin bostad. Denna är dock mycket trång för dem, och de önska sig ut till förstaden Ålsten (i närheten av min trakt) för att slippa sommarnöjesutgiften. Den 7 april hade vi släktmiddag hos Adlers, då vi, dvs. de tre familjerna firade glädjefest som sammanförda stockholmare. Och den 22dra, då Nen firade 35 år, hade vi kafferep hos Erdtmans, då jag hade glädjen att få demonstrera din kära sändning.

Detta väckte jubel, må du tro. Fruarne (systrarna dina) fingo var sin flisa av den splittrade pilspetsen, och det var med nätt nöd att jag kunde rädda den hela biten åt mig själv!

Erdtmans har det även en liten grand ljusare, emedan Nen fått under senare tiden en del patienter från Sabbatsberg till ”efterbehandling”. Ävenså har hon fått ett gott namn som novellist, så att hon kan sälja allt vad hon hinner skriva, men detta blir dock nu ej så mycket, då hon även skall ensam sköta hemmet och barnen. Sigurd har måst -- i brist på bättre -- bli annonsackvisitör (ett slitsamt och mindre behagligt jobb). Maggie ser mycket klen ut, hennes nerver äro dåliga, och Lizzie drar som förr med sin klena mage. Men de ”hanka med” som det heter.

Vad mig själv beträffar har jag under denna svåra vinter och ännu värre vår, varit synnerligen ansatt av mina gamla defekter, som tagit mycket på humör och levnadsmod. Ibland känner jag mig alldeles oduglig till andliga prestationer, och då tyckes mig livet ej längre värt att leva. Mycket skulle du glädja mig om du kunde åstadkomma några bilder från själva Cartago, det hus ni bo i och av barnen i grupp. Nu bifogar jag ett särskilt frågeformulär, som jag önskar få besvarat, då du får tid -- och som jag hoppas du för min skull tar dig tid till. (Om du event. redan i brev på väg hit redan skrivit om någon av dessa saker, utesluter du den, naturligtvis.) Många innerliga hälsningar sändes dig, Sven och barnen från oss alla!! Din trofaste

Fader Bill

Frågor att besvaras:

1) Behöves ingen adress å gata m.m. å breven till Dig?

2) Bäres posten ut till adressaten?

3) Vad heter Bolaget och vad producerar det? Är det gruvbolag, eller vad?

4) Hur stor är befolkningen på platsen Cartago?

5) Vad lönevillkor har Sven?

6) Har du någon kvinnlig hushjälp?

7) Finnes någon trädgård till ert hus, och bo flera än ni i huset?

8) Är ”Klubbhhuset” du omnämnt, samlingsplats för samkväm och dyl. för tjänstemännen i bolaget, och ligger detta i närheten av er bostad?

9) Får Sven någon semestertid och hur lång arbetstid beräknas dagligen?

10) Vad betyder ordet ”hike” (som ej återfinnes i något lexicon)? Gissat på ”bergsbestigning”.

11) Finnes odlingdbar mark i er dal, och få ni livsförnödenheterna från platsen eller från annat håll?

12) Hur mår du själv och barnen? Och vad olägenheter har du av din ofärdighet?

Far

New Westminster 12 Maj 1929

Kära min Fader Bill!

Hjärtinnerligt tack för dina båda brev, av 6 och 23 April, och hastar jag nu att besvara dem efter det senastes ankomst i går.

Du bad mig skriva ofta, och jag finner att jag börjat bli ganska trög i det fallet. Jag förstår mycket väl din känsla av övergivenhet, och skall försöka att bättra mig. Du är dock ej bortglömd av mig, Farsgubben min! Tvärt om, mina tankar gå till dig mycket oftare nu, än fallet var, då jag bodde i Sverige. Men det har ju du förstås ingen påtaglig glädje utav, därför skall jag, som sagt, söka göra bot och bättring!

Nu ha vi, efter en ovanligt sen vår, eller rättare ingen vår alls, på några dagar fått full sommar. Du sade en gång, att i Sverige var våren en lång och prövande tid. Icke så här, detta år åtmindstone. Från vad vi här kalla vinterväder, kyligt och regn, har det nu blivit värmande vindar, brynande sol och kollosal växtlighet. På en veckas tid skjuta bladen ut från knopp till full storlek, det växer,så man häpnar. Här kan man bokstavligen lägga en ”sticka” i jorden och få den att slå rot och gro. Dvs. den gör det, fast man ej vill. Vi ha en sorts vildhallon ”salmonberries”, av vilkas snår våra tomter voro alldeles ogenomträngliga, då vi kommo hit. De äro nästan omöjliga att utrota. Om man kvarglömmer en liten bit av en gren, på en tums längd, i jorden, eller om den blott blir kvarliggande på marken, dröjer det ej länge förrän den rackarn har sänt ut små vita ”trevare” och några dagar senare har den små gröna blad och sitter fast i jorden. Jag har även sett små potatis, ej större än en ärta,vilka blivit kvar i jorden sedan året förut, växa upp med blad, och det vet du, är alldeles uteslutet, att de kunna göra t.ex. i Sverige.

Ja, B.C. är ett underbart land, och här finnes så mycket att se, lära sig känna till och sätta sig in i, så det vimlar. En liten inblick i våra förhållanden och problem kan du ju få genom mina ”urklipp”, som jag sänder, men det återstår i sanning mycket, att tala om.

(...) Far tyckte inte, att det var likt mig, att ej vilja sända foto av huset i nuvarande skick, och du kanske tror, att jag blivit högfärdig. Men så är nu ej förhållandet. Jag bara tänker på skillnaden i, vad man är van vid i Sverige, och ville för din skull ej, att andra, som du visar bilden för, skulle fryna på näsan, och tycka, att det var fan så enkel bostad. De kunna ju ej, som du, sätta sig in i förhållandena. Naturligtvis skall jag med glädje villfara din begäran, men har ej hunnit ännu. F.ö. är ju ej stugan så sabla dålig, vilket ju bevisas av, att vi bott i den nu i 3 år! Det finns sämre ”shacks” här på gatan.

Tack skal du ha för de stiliga maningsorden ”Up you go! Up you go!” Jag skall verkligen texta dem i rött, och sätta upp på min vägg, samt för säkerhets skull skriva satsen tre gånger!

Ang. klimatet så skulle jag nog behöft ett litet torrare och med ”högre” luft. Men nu är jag så kär i mitt Vancouver, så jag vill ej flytta någon annan stans. (...)

Roligt höra, att du hört från Rose. Jag har det ej, sedan hon flyttade.(...) Jag har länge undrat om jag ej kunde hjälpa dig med, att sälja några av dina ”loggboksblad” till någon Svensk-Canadensisk eller Svensk-Amerikansk tidning. Vet ej, om de äro svåra att animera pr korrespondens. Vår svenska tidning här i Vancouver är väl ung och fattig för att betala något, men kanske man kunde finna någon form för saken.

Jag håller f.n. på att hjälpa till att bygga en kyrka ej långt från min egendom. Så nu ha vi både nytt skolhus, samt katolsk och ”United Church” här ute.

Innerliga hälsningar.Din son

Bert

Cartago, May 23, 29.

Käre far:--

Fick ditt brev just som jag tänkte skriva till dig -- det var tio dagar sedan. Så blev Vera sjuk, lunginflammation (lindrigt) och det tog naturligtvis varje minut av min tid att passa på henne. Nu är hon lika duktig som förr.

Först av allt vill jag besvara dina 12 frågor.

1) adress är blott Cartago (ack, denna plats är så oändligt liten)

Cartago

Death Valley California med Owens Lake och sodafabriken vid Cartago

Den lägsta platsen i USA- 275 fot under havsytan. 80 miles från Mt Whitney-

den högsta toppen i USA- 14.898 fot ö.h.

2) Sven får vår post på laboratoriet, annars hämtar dom på postkontoret.

3)Bolagets namn är INYO Chemical Co. (från Inyo County) producerar ”Soda ash” som tages ur sjövattnet. Owens Lake är en ”soda sjö”. Som du ser på kartan är det många uttorkade sjöar i detta distrikt. De äro alla salta eller ha varit så det är stora avlagringar av allehanda salter som borax, trona, soda; alla former.

4) Vet ej antalet personer här, men har hört, att det är omkring 200 familjer (mer än hälften mexikanare, som bo i en klunga för sig).

5) Sven började som kemist för att visa vad han kunde utan särskilt avtal vilket område av den kemiska avdelningen han skulle hantera. Det var i januari. Hans lön var $175 pr mån. Nu är han Chief Chemist, Chef för hela avdelningen och har $225 pr mån, med bästa utsikter att få ytterligare löneförhöjning. Så nu kan du se bevis på att jag ej misstagit mig då jag alltid litat på hans duglighet.

6) När vi först kommo fick jag genast en flicka, som tvättade och strök åt mig. Men det varade ej så länge. Hon lämnade Cartago. Det fanns då ingen att få, så vi köpte en el.tvättmaskin (ej ny, men utmärkt). Jag försökte så att göra allt själv, men blev så uttröttad och nervös så både Sven och jag såg att det ej kunde gå i längden. Så för en vecka sedan, då Sven var i Los Angeles (han far dit allt som oftast för bolagets räkning) skaffade han oss en äldre f.d. sjuksköterska, som nu gör allt hushållsarbetet. Jag skall nu börja behandling för mitt ben. Jag har bara 1 min. promenad till sjukhuset (bolagets). De ha en mycket skicklig läkare. Jag skall ha en tim. behandling varje dag. Här ute i öknen har jag mer bekvämligheter och bättre tillsyn av min hälsa än någonsin i storstäderna!!!

Bungalowen i Cartago

7) ”Trädgård” sa du! This is the desert. Emellertid ha de nyligen kört jord till varje hus, så vi kan ha en liten klick av gräs och vad växter möjligen kan ta sig upp i denna vind och hetta. Där finns gröna träd litet varstans och blir väl bättre med tiden. De ha mer än tillräckligt med vatten eftersom vi äro så nära bergen (det finns ännu ett par vita fläckar på högsta toppen). Men jorden är för alkalin, allt detta salt och soda genomsyrar jorden överallt. Dessutom är det grus och sand i st. för mylla.

-- Vi äro ensamma i huset, som består av tre rum, kök, badrum och stor veranda. (Naturligtvis ha vi badrum och ”rinnande” hett vatten, ty fastän det är ”desert” är det U.S.A. Vattnet värmes pr. electricitet. Ävenså ha vi W.C. -- vatten do, menar jag -- något annat har jag ej sett sen jag lämnade Sverige.)

Sjukgymnasten från KGCI Stockholm- fick storasyster Ann samma vecka som hon insjuknade i polio.

Gunnar och Anya med vattenslangen.

Vattnet är bästa leksaken, man får samsas här i öknen. Mt Whitney i bakgrunden.

8) ”The Club House” är ett miniatyrhotel. Där bo de familjelösa tjänstemännen, doktorn osv. De ha sitt hushåll för sig och endast inviterade gäster använder matsalen el. samlingsrummet. De äro en klick för sig, och om man ej bor där hör man ej dit. Sven bodde där först och hade mycket trevligt och många tillställningar roade dom sig med, men sen hans familj kom hör han ej dit längre. Nästan allt ligger nära vårt hus. Platsen är liten.

Sven (Kemi ingeniören från Malmö) i Cartago

9) Någon fråga om semester blir det väl ej förrän efter ett år. Hans Dagliga arbetstid är 8 f.m--11 e.m. eller senare. Dvs. han arbetar alltid. 10 min. till lunch och 25 min. till middag är allt han stannar hemma. Men så har han praktiskt taget räddat hela bolaget, vilket var på vippen att ge upp produktionen. De hade gått med förlust, nedlagt fabriken, tagit upp igen, förlorat mer osv. för flera år. Första mån. Sven var här fick dom äntligen vinst och har sedan gått finfint. Deras stora besvär var att produkten ej var ren. Borax, silica, organiska föroreningar m.m. sådant (detta ej teknisk report så jag nöjer mig med detta). Sven med sin underbara vision såg genast var deras misstag låg -- och nu är deras produkt den renaste, som kan fås i Calif. och fullt likställig med de betydligt dyrare ”östra” produkterna. Så det är ej för mycket att Sven blev Chief Chemist. Men som sagt, hans arbetstid är -- självmant -- maximum timmar.

10) ”Hike” är som sagt bergsbestigning. Ett av de 200 dagligen använda orden. (Dom säger, en genomsnitts amerikanare använder endast 200 ord och det låter ej otroligt).

11) Odlingsbar mark finnes i dalgångarna, men endast små farms och ranches, som föda sig själva. Vi får vår mjölk från Bakersfield (ungefär 150 miles från här). Mycket litet grönsaker och dålig frukt -- Jämför brev till Lizzie, som du kanske läst. Men då vi (dvs. Sven) far till Los Angeles provianterar han alltid, så det går ju ganska bra, fast det är dyrt. Men den härliga naturen här uppväger alla sådana små besvärligheter.

Sven och barnen i Cartago. Vera (Dolly) i hans knä

12) Vi må alla utomordentligt väl. Jag har en ny ”brace”, som bara går till smalbenet (i st.f. upp till höften) så mitt ben blev lättat av 3 kg. stål. Jag går ännu på krycker efter att ha tagit av den stora stålställningen. Men jag använder nu benet i st.för att ha det hängande som dött i bracen. Det har kommit liv i benet må du tro. I stället för att vara hårt som sten från svullnad, blått och iskallt är det nu mjukt och naturligt till storlek, färg och temperatur. Får jag nu daglig behandling skall du se att framstegen bli många och hastiga.

P.S. Alla Nat.Parks i Calif. äro sevärda. Sequoia är platsen där de ha de jättelika tusenåriga träden. Sänder en bok om Los Angles, där du kan läsa om vattenledningen (omkr. 370 km. lång).

Ombord S.S.Harvard.På väg till San Francisco

June 2 -1929.

Så där ja,återigen blev det ett långt hopp i brevskrivningen. Jag är nu på,”semesterresa” till San Francisco. Har ju ej haft någon riktig vila sen Gunnar föddes. Och man behöver komma bort från öknen litet emellan. Det var ju nu så lyckligt att vi fingo utmärkt hjälp; Mrs Cash sköter nu hushållet och barnen medan jag är ute och luftar på mig.

Tack för systrarnas adresser i ditt brev 20 mars. Det var ju roligt att Gie kommit till Stockholm igen. Hon tycker väl själv att det är underbart. Om nu ej bara Norrland gjort henne för inbunden och sluten. Hoppas att bytet gör henne gott och att hennes ”nerver” repa sig.--

Det var roligt, att pilspetsarna blevo så varmt mottagna. Men flisorna behöver ni ej slåss om, för jag kan skicka så mycket ni kan bry er om.

Nu om ditt brev av 29 jan. Innerlig tack för den målande beskrivningen av ditt rum och din omgivning. Och ävenså ett varmt tack för din hjärtlighet att vilja mig bli ägare till Skölden. Men det är ej roligt att tänka på vad därmed vore förenat.-- Bättre du ger mig den nu och säger att jag får komma och hämta den.--

Berkeley, 10 Juni 1929

(obs!fortfarande 1929, det är ju storartat)

Vet du Far, när jag satt på båten och skrev fast besluten att avsluta brevet till dig -- blev jag för första gången i mitt liv sjösjuk. Det var väl rysligt dumt och ovärdigt en sjömansdotter. Men det kan ju ursäktas med att det var ombord på en kustångare, och du vet nu vad som säges om dem. Nåja, riktigt sjösjuk blev jag ju ej, men kunde ej sitta stilla inne i alla fall.

Nu är jag i Berkeley hos min goda vän Anne-Marie Fredholm, Nens gamla vän från Umeå (Anne-Marie Carlson hette hon då) Jag går hos en tandläkare för att få mina tänder reparerade efter allt detta sjukhusvistande med åtföljande negligerande av tänderna. Har 13 hål, som skola lagas. Så jag måste stanna här ännu en vecka fast jag längtar hem så rysligt, så jag vet ej hur jag skall kunna vänta så länge utan att se mina kära småttingar. Jag har ju ej förr varit borta från dem allesammans, så nu ser jag hur tomt och meningslöst det vore utan dem.

Antager att du ännu ej hört något från min ”svågerfamilj”. Jag har själv ej hört något. Men frun är ju amerikanska, så vi böra ej vänta oss något. Hälsa nu så innerligt till alla mina systrar. Hoppas att de någon gång skriver till mig. Skall själv försöka att få ihop några rader till var och en. Om jag ej ville skriva så långa brev när jag sätter mig till att skriva bleve det nog oftare av med brevskrivningen. Skall försöka bättra mig. Innerligaste hälsningar från oss alla

Rose.

[juni 29]

Kära Rose:

Tack för brev. Allt väl. Mrs Cash lämnar Fredag som hon meddelat Dig. Don´t be foolish! Du vet väl att Fredholms aldrig skulle trivas här; jag gör´et inte. Dessutom har Faulkners flyttat och nya offer anlänt. Det finns ju intet hus för ”outsiders” och det är vad Andersson´s Co är vis à vis Cartago. Richard skulle ledas till döds -- också Ann-Marie.

Vi ha det ju tämligen drägligt så länge min ställning varar och blir bättre -- Men, annars. Hu! Hälsa så gott till Fredholms och andra men låt ökenlivet åt dem som måste gå dit.

Välkommen hem. Telegrafera när Du är i L.A. och telefonera kontoret för eventuelt meddelande från mig.

Hjärtlig hälsning

Sven.

Nya Eriksberg den 4 juni 1929

Kära min gosse Bertie!

Hjärtligt tack för ditt välkomna brev av en 12 maj! Det gick hit på 17 dagar, eller tre dygn fortare än vintertid. Vore jag tillräckligt förmögen skulle jag nu besvara med Ahrenbergs ”Sverige”, som startar den 8 juni. Som du kanske vet har han fått Statens tillstånd att på denna färd mottaga brev mot ett porto av 20 kr: per st. förutom paket-diton i proportion. Inkomsten härav behöves mer än väl, ty det fattas ännu 25.000 kr för att få färden ekonomiskt säkerställd. Det lilla urklipp om färden, du sände mig var talande nog som kulturdokument. Varenda rad, eller rättare, av de 30 orden telegrammet innehåller äro blott 8 riktiga, det övriga förvanskat mischmasch. Ja, sådant få vi svenskar alltjämt tolerera.

Få se nu om den trygge Ahrenberg, vår mest beprövade trafikflygare, kan klara sig. Han går ej in för denna sak för enbart sportens skull. Han arbetar ännu allvarligare än Charles Lindbergh gör, på att få aviatiken mer och mer i nyttans tjänst. Emellertid förefaller det mig att han skulle ta svårigheterna där uppe i Atlantens norra hörn väl lätt. Jag kommer därför att bli glatt överraskad om han lyckas att bekämpa de så gott som konstanta västliga vindarne och hålla tiden etapperna emellan efter de beräkningar hans program upptar -- trots tjockan! Tror han på den saken själv månne? Men då du läser detta böra vi redan ha fått svar på alla frågor i denna sak. (...)

Att ni har en svensk tidnng i V. har du ej omtalat, och namnet förtiger du -- är det ”Svenska Pressen”? (...) Dina funderingar om att kunna hjälpa mig få någon avsättning i B.C. för mina ”loggboks-blad” som du säger, gjorde mig verkligen rörd. Jag har nog tänkt på den saken mer än en gång må du tro, men jag känner för litet till förhållandena, för att kunna bedömma möjligheterna. Jag har kanske orätt -- men jag tror att den stora massan av svenskar både i B.C. och i U.S.A. västra stater, stå på ett plan där man ej intresserar sig för mitt speciella sjöförfattarskap. Allt vad jag skrivit är mer eller mindre instruktivt, men jag har nu på senare tid alltmer kommit in på historiskt-geografiskt-etnografiskt betonade, korta uppsatser, som jag avsett för den periodiska pressen. Men f.n. äro de blankt omöjliga att bli av med. De äro så pass populärt hållna, att jag tycker de skulle kunna passa bra för den svensk-canadensiska publiken.

Några av de kortare bitarne i ”Bill Sharks Loggbok” skulle ju även kunna lämpa sig för svenska tidningarne i ”Amerikat”. För att få introduktion, kan jag i så fall gratis utlämna tre (3) av de kortare ”bladen” och under tiden kanske du kan få någon form för de ovan berörda uppsatsernas användning. Ävensom om det skulle vara idé att per Johnsonbåt sända med ett paket Loggböcker till försäljning. Har ingen aning om fraktkostnaden -- men jag tycker om någon styrman tar det med sig i hytten, så borde det kunna ordnas billigt om han tillhör Befälsföreningen och läser ”Nautisk Tidskrift”, där Bill Shark ibland förekommer i tryck. På grund av min tilltagande blindhet har jag nu allt svårare för arbetets skötande och kan ej längre ”ligga i” som förr.

Dina växtlighetsbeskrivningar voro av intresse. Det är ej underligt att er spannmålsexport vuxit så enormt på sista tiden. Tack för löftet om en bild av ditt ”chateau” -- förlåt- ”shack” var ett namn för mig roligt att höra ännu en gång i livet -- old colonial expression, a memory from yore.

På samma gång det gläder mig, att du blivit lokalpatriot i Vancouver, vore det glädjande för mig, om du, som äger både bildning och begåvning och -- liksom jag själv -- ej lider av blyghetens rädsla, kunde, på sätt dig är möjligt, skringra mörkret över vårt land, vår gamla rena folkras och vår kultur, bland de om detta bedrövligt okunniga kanadensarne. Och skulle man tro på ”stjärngubben” (död sedan några år tillbaka) så bör detta kunna ligga inom din levnads möjligheter.

Det får lov att bildas en Svensk-kanadensisk förening i Vancouver, vilken du bör taga initiativet till och tillsammans med några lämpliga och ansedda svenskar med bildning sätter form på. Men ingen sammanblandning med de andra skandinaviska nationaliteterna, blott svenska män och kvinnor och så småningom engelska och canadensiska medlemmmar.

Här i Stockholm har vi mer än 10 sådana nationalföreningar som gå fint och göra stor upplysningsnytta. Ävenså finns ”Anglo Swedish Society” i London och i många större städer såväl som mindre i olika världsdelar. Om Ahrenberg lyckas, kommer säkerligen en ny stor sympativåg genom hela världen. Smid då medan järnet är varmt! Vi äro små och därför lätt glömda. Vi ska ej ge dem tid att glömma oss!

I söndags var jag på besök hos Bergqvists och träffade även Erdtmans där.(...) jag håller alla mina barn kära och arbetar för att syskonkretsen bibehålles homogen så länge jag lever.

Från ”Don Ernesto” kan jag hälsa (...) och min kusin Wille Aspengrén är som du vet min kamrat här n.m. Så du kan säkert ha den tillfredsställelsen att du ej ännu är glömd härhemma!

And now then -- up you go! uo you go! up you go! tillropar jag dig min käre son -- as long as I breathe.

Din trofaste

Fader Bill

Hälsa så hjärtligt till Hedvig.

”Egendomen Sunwood” Dominien Day (July 1st 1929)

Kära min Fader Bill!

Hjärtligen tackar jag dig för ditt kära brev av 4 pto. Det anlände hit på 15 dagar -- rekordtid!

Tack för urklippen! Jag sänder dig härmed en del, bl.a. om ”Sveriges” resa. Emellertid ha vi här ej hört något om saken sedan tidningarna sist släppte honom på Island, väntande på ”delar” från Tyskland.(...)

Trodde att jag nämnde namnet på vår svenska tidning här. Den heter, som du förmodade ”Svenska Pressen”, bildades den 1 Jan.i år. Förut hade här för många år existerat ”Canada-Skandinavien”, en Svensk-Norsk tidning med en svensk och en norsk redaktör. De blevo emellertid osams på något vis, och så startade svensken Paul Johnson en rent svensk tidning. Vår svenska befolkning blev förtjust, ty varför skola vi varannan vecka behöva läsa tidningen på Norska? Den gamla hade nämligen alternerande svensk och norsk text.

Då vi nu, enl.uppgift ha 15.000 svenskar i B.C.(fast jag undrar var de alla hålla till) är det ej underligt, att tidningen fått god vind i seglen. Du må tro, att tidningen säkert med förtjusning skall införa några av dina gratis utlämnade ”loggboksblad”, hur det sedan går med ”uppsatserna” och när det blir fråga om att betala, kan jag ju ej veta, men du må tro, att jag skall göra mitt bästa för saken.

Jag anser, att det vore synnerligen lämpligt för tidningen, att få in ”stoff” från en skribent i hemlandet, och nu när det är från en så eminent förmåga, som Bill Shark, borde de enbart anse sig lyckliga. Just send me some samples and state your demands, and I will be glad to try to fix it for you.

Jag tänker f.ö, själv då och då sända in några ”verser” till tidningen ty av svenske ”poeter” ha de ej övernog här.

Jaså, kära Far, du tror, att jag ej lider av ”blyghetens rädsla”. Skall jag tala om hemligheten, så är detta just min gamla ”dråback”, som jag på allt sätt söker dölja och på samma gång bortarbeta! Mina strävanden i det fallet har ”so far” resulterat i att jag ibland är för blygsam, ibland för djärv, vilket båda delarna ej är så lyckligt. Hoppas dock komma till harmoni någon gång! Jag är ganska nervöst anlagd ser du.

Angåene föreningslivet i Vancouver har jag alldeles glömt berätta för dig. Här finns näml. redan otaliga Svenska föreningar. Men de flesta äro frikyrkliga eller godtemplarloger samt sångföreningar. Och du vet, intet av detta lämpar sig riktigt för mig. Den 4 jan. i år bildades Svenska Canada Förbundet i B.C. till vilken jag skall ansluta mig, ty dess syftemål gillar jag. De gå ut på ungefär detsamma, som du omnämner i ditt brev. Ja, nog har jag varit ”föreningsgrabb” i mina ynglingaår, och ganska framstående sådan (jag var v.ordf. i Stocksunds idrottsförening, ordförande i schack-klubben och kassör i ”Ö.P.U.” på Österåsens sanatorium, så nog har jag anlagen, men t.v. har jag här ej tid och krafter. Det får anstå, tills jag, som Jos.Carlsson blott behöver ”basa” andra. Ännu så länge får jag trötta ut mig fysiskt för att komma framåt, men även min tid skall väl snart randa hoppas jag. Jag skall sända dig ett exemplar av Svenska Pressen om lördag (har ej tillfälle förr).(...)

Jag knogar fortfarande med arbete och studier i byggnads-branchen. Svarade för ca 3 veckor sedan på en annons om plats hos en mindre byggmästare. I ett anfall av depression, inseende lönlösheten av att insända svaret, höll jag på att kasta det i papperskorgen igen (detta sett mot bakgrunden av, att här alltid är ca 100 sökande till ett ledigt jobb). Till min förvåning fick jag påringning samma dags afton, att jag skulle gå till arbete hos honom dagen därpå. Jag angav i mitt svarsbrev, att jag studerat ”blue print reading”. Då jag arbetat hos bossen en vecka, kom han till mig och sa, att han hade fått en bungalow att bygga och utnämnt mig ”to run that job”! Och vi skola betala Eder en lön i enlighet till, hur ni sköter saken”. Då jag numera känner mig ganska säker, accepterade jag med nöje. Jag startade i torsdags med att bygga garaget, och skola antagligen börja med huset i morgon. Nu står jag på första stegpinnen, och skall bara ”kliva på”.

”Up you go! Up you go!”

Ber dig framföra mina hjärtliga hälsningar till Wilhelm, samt min vördnad till Farbror Don Ernesto. Och innerliga omfamningar till Dig själv -- min kära Far!

Bertie

I Sverige lär ha uppfunnits ett system att förmedels elektriska trådar alstra den behövliga värmen i växthus. Kan du få reda på något om detta,samt om det lämpar sig vid champignon odling. Här kostar el.strömmen endast 7 1/2 öre pr kwt.

P.S.Jag har kristnat domänen till ”Sunwood” (första bokstäverna i Sundström samt sista stavelsen i Harwood blev ett vackert namn).

5te Juli 29.

Käraste min Rosabit!

Oändligt tack för ditt kärkomna och utförliga brev. Min idé var alltså fruktbärande. Ett frågeformulär, som nummer för nummer besvaras, är rätta sättet att hädanefter få veta vad som står oklart för mig. Jag finner till min förvåning av ditt brev, att jag har en dotterdotter som heter Vera -- Jag har henne antecknad i familjeregistret som Anne-Kersti -- Hur hänger detta ihop? Det gladde mig ofantligt att du fått lyfta vingarne och sträckt ut i frihet och luftombyte ett litet tag. Att du trots detta längtade hem till öknen, är blott den hos alla de flesta levande modervarelser gemensamt inneboende känsloyttringen, åt vilket endast vanan och tvånget att vara åtskillda förmår något.

Du förstår nog att jag med den allra största tillfredsställelse läste om Svens befordran till chief chemist och vad han lyckats göra för bolagets bästa. Detta visar, som sagt, hans stora kompetens och förmåga -- men de sorgliga erfarenheter ni båda två hava, som dugliga, ja skickliga handhavare av föregående befattningar i det förlovade landet U.S.A. mana till den största försiktighet i edra förhoppningar och sin tillit för framtiden på amerikanska arbetsgivares välvilja. Enär Sven aldrig bevärdigar mig med en rad, vet jag ej hur han skulle upptaga det, om jag skrev till honom personligen, angående mina åsikter vis à vis hans nya ställning och det framtidsperspektiv den öppnat för honom. Det skulle glädja mig få det.

Klimatet i Cartago (på sommaren i synnerhet) måtte vara synnerligen hälsofrästande, då ni sakna all vegetation omkring er och med en glödande sol över er, tidtals åtminstone. Jaså, det är så många mexikanare! Jag har flera gånger tänkt fråga dig, om du ej lärt dig spanska språket ”till husbehov” förstås. det börjar n.m. att bli alltmer uppmärksammat -- även i vårt land -- antagligen genom våra nu stora affärsförbindelser med spansktalande länder. Som vanligt ”pioniär”, började jag för en tio år sedan att uppliva mina ytterst små hågkomster av detta vackra språk jag som sjömanspojke tilldels lärde mig i Sydamerika. Jag är emellertid för gammal och slö i ”komihåget” för att kunna bemästra de svåra verbena i tal, men skriva kan jag hjälpligt, säger min vän Don Ernesto.

Det var kuriöst att höra det vardagsspråket i 100% amerikans mun blott består av 200 ord. I pressen däremot finner jag ofta en del ord som visserligen återfinnes i Webster´s Dic., men som sällan eller aldrig användes i Brittiska riket, och därjämte en del ord vilka äro rena amerikanismer, som jag ibland ej förstår. Säkert är, att engelskan och yankeespråket allt mer och mer skiljer sig åt.

Jag har hört Teosofchefen Mrs Tingley (Californiafödd) tala här -- synnerligen oskönt. Och apropå det, så ligger hon för närvarande på sin egendom å Visingsö mycket illa sjuk efter sin automobil-olycka i Tyskland.

Angående det löfte du gav att skicka en bok om Los Angeles, så vore jag tacksam få den, ty jag ämnar taga med Los Angeles bland de Pacific-hamnar jag ämnar skriva en del artiklar om, och innan dess vore det därför bra att få den. F.n. är det mycket ”flau” i min skriftverksamhet. Ingenting går att sälja till tidningar och tidskrifter.Jag känner mig gammal och trött på hela alltet.

Från din svågerfamilj i Denver har jag, som du säger, ej hört något. Jaså du menar, att din amerikanska svägerska -- alldeles troligt! Det var väl en tur att ni fingo en så pass god hjälp att sköta hus och hem i din frånvaro. Undrar om ni har råd eller f.ö. kan få behålla henne, ty du behöver nog detta en lång tid framåt för att kunna få full nytta av behandlingen, misstänker jag.

Det var en ohyggligt lång arbetstid Sven har -- självmant säger du. Ja, han måtte ha god hälsa och vara starkt besjälad av sitt arbetes vikt och värde, det må jag säga. Men ehuru detta ej är annat än förträffligt i och för sig, måste allt ha en måttlig gräns. Den arbetstiden står han min själ ej länge ut med i ett semitropiskt klimat och kanske ej så hälsostärkande yrke.

En sak skulle jag även frågat dig om: står du i någon kontakt med dina svärföräldrar i Malmö, sedan du sjuknade i barnförlamningen? (Förut skrev du en gång svar på en liknande fråga av mig). Jag har ej haft någon sorts kontakt med dem på alla åren ni varit gifta.

Ja, nu har vi haft litet sommar i ett par repriser med kallt och regn emellan. Men hittills har detta året varit bättre än i fjol, då det var kallt och torrt på samma gång. Nu är här gudomligt vackert där jag bor. Jag skulle önska att jag kunde dela med mig av all fägring i grönska som syns från mitt fönster..

Vår kung har varit på officiell visit i Sveriges forna besittningar Estland och Lettland och där hyllad som en halvgud. Han, liksom hans söner, gör representativa resor stiligare och för sitt land effektivare än några andra n.v. statschefer i hela världen. Det var synd om vår duktiga flygare Ahrenberg, att han hade oturen få en motor med fabrikationsfel från leverantören i Tyskland. Hela 4 veckor ha de nu legat i Reykavik (Island) och det är en skandal för Junkers världsfirma, att ha förorsakat en sådan smälek för Sverige.

Maggie befinner sig f.n. upprest härifrån till Pajala för att vikariera en månad på apoteket där. Som stipendiat kunde hon ej neka, eller hon ville det ej, ty 500 kr är ju en liten slant. Hennes barn äro hos en faster i Värmland under tiden. Nen går f.n. även som semestervikarie på Sabbatsberg i sommar. Hon har dessutom fått ett namn som novellist i veckomagasinen, så att nog har hon arbete, då hon får lov att sköta hem och barn samtidigt och föda sin man -- som f.n. för bohemens mindre arbetsamma, sorglösa liv.

Angående mig själv och min hälsa, så har jag intet nytt att förmäla. Det är status quo med krämpor och hela faderallan. Jag är emellertid vid dåligt lynne vid tanken på mitt tröstlösa skriveris urusla ekonomiska resultat. Alla hälsa till dig, Sven och barnen genom din trofaste

Fader Bill

Nya Eriksberg den 22 Juli 1929

Kära min gosse Bertie!

Tusen tack för ditt kärkomna brev av den 1sta dennes. Jag har nu väntat några dar, enär jag trodde att den stackars Ahrenberg skulle få komma iväg till N.Y. någon gång. Nog har han fått för ”tidtabell” och andra naiviteter, nedskälld och ”tared and feathered” i både amerikanska och svenska tidningar.-- hans renomé lär emellertid reparerats något sedan en hel rad misslyckats efter honom. Ja, den som lever får se -- skall återkomma till saken.

I överkanten av ditt brev fick jag en liten sensation:”Sunwood”. Det var bra påhittat eller hopkommet och både vackert och signifikt

Hade väntat få det där ex. av ”Svenska Pressen”, du skulle sända mig. Har ännu ej kommit mig tillhanda, vadan jag ej har någon klar uppfattning om dess karaktär. Du får emellertid ge tidningen följande tre (enklare och korta) berättelser ur ”Loggboken”: ”Luftfärder” -- ”En sommartripp” -- ”Pumpa eller sjunka” -- gratis. Antingen kan ju redaktionen skriva av dessa ur boken eller om du hellre vill göra detta själv åt dem (mot någon ersättning) lämnar jag åt dig att avgöra. Sedan angående andra bidrag är det f.n. mycket svårt att yttra mig. Låt dem själva komma med förslag i värsta fall -- du får fria händer vis á vis uppgörelse angående de manuskripter jag härmed närsluter förteckning å. Skulle det däremot kunna komma tillstånd något avtal mellan tidningen och mig angående korrespondens härifrån, så måste jag naturligtvis få del av deras honoraridéer innan något avtal sker. Jag vet ju ej vad saken kan lända till ekonomiskt, men så länge jag orkar, kan och har något av synen kvar, så måste jag skaffa mig någon skärv med min penna.

Jaså, du är nervöst anlagd -- det visste jag ej. Det var ej bra, de stackars nerverna slita väldigt ont nuförtiden, i den försvårade livskampen. En annan sak, som bedrövar mig, är att du känner dig trött. Förvånad har jag varit, att du kunnat stå ut med det mycket hårda fysiska arbete, du nu närmare 10 år stått i för levebrödet. Måtte du blott kunna hålla ut till du kommer på ”nästa pinne” å stegen!! Det gläder mig att du fått en liten uppmuntran efter så mycket slit. Och jag hoppas att du nu håller dig kvar och ej hasar ned innan nästa chance kommer. Du talar om ”påringning”, har du alltså telefon?

Angående den elektriska uppvärmningen av växthus, har jag för mig, att den är en gammal sak här -- men däremot har jag hört något om elektriskt ljus som ersättare för solljus om vintern. Nåja -- det där ska jag söka taga reda på åt er. Jag ser att danskarne ha haft en lumbertradare med bolagets direktörer på besök i V. De hålla sig alltid framme. Här är nu en varmvåg som varat i 14 dar. Och staden är full av turister, tyska, engelska och franska turistbåtar jämte U.S.A.-kryssaren ”Raghley” ligga påStrömmen. Jag sitter halvnaken och skriver detta i 25° i rummet -- så de så.-- F.n. pågår en världsskogskongress här varom jag sänder urklipp. Skogen är nu ett aktuellt ämne över hela världen.

Har du funderat på att söka medborgarskap i B.C.? och vad fordras för detta? Hava dina tomter stigit i pris mycket sedan du köpte? Har du hört från Rose? Fick brev från henne före midsommar. Det hade då ljusnat något för dem.(...) Det värsta är, att klimatet under sommaren är nästan dödande för vita mänskor i den öken bolaget arbetar i. Jag undrar därför om de kunna hålla ut.(...)

Här må alla rätt bra. Sigurd är ”arbetslös” -- förstås, och Nen får ensam klara skivan.-- Maggie är nyss hemkommen från en tjänstgöring i Lappland och fortsätter knoget som vikarie under semestertid på ett apotek här. Så hon får även stå i. Adlers ha fått sin stuga färdig ute vid Almarestäket just i dagarne, och jag kommer väl knappast dit i sommar, ty ännu är allt så provisoriskt, men blir väl bättre. Dahlgrens bo som vanligt i Ljungskile badort och ha det bäst av oss alla. May är dock åtskilligt klen till hälsan, och ibland ser det rätt allvarsamt ut.

Vad mig själv angår lönar det sig knappast att ”tala hälsa”. Vid min ålder har man ingenting att säga till om i den vägen -- man får vara nöjd som det är. Här går ingen vecka utan att någon av de gamla vännerna taga adjö, nu igår vännen Dr Robert Brandel, som vigde Hedvig och mig och senare May och Hugo, och en vecka förut: Ordföranden i ”1858 års män”, serafimerriddaren, amiral M.Dyrssen. Ingen av dessa var sjuk mer än några dar före ”avmönstringen” -- så man vet så litet!!

Wille Aspengrén hälsar dig hjärtligt -- han är nästan lam i båda armarna av värk och har svårt att reda sig utan hjälp. ”Don Ernesto” har även börjat tackla av! Alla hälsa vi dig hjärtligt! Skriv snart.Din trofaste

Fader Bill

Disponibla otryckta manuskript:

Robinsons Ö.

Argentina och dess Huvudstad.

Valparaiso.

Bolivia, Förr och Nu

Huascar, Ett 50-Årsminne från Chile.

Det Spanska Väldets slut i Sydamerika.

Back Back to Intro Next

Created : 2 July 2013 ©J. Gade Last update: 31 July 2013 File: SBFB_1929A Book (51 pages)