|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark 1918 |
|
|
Brev från Hedvig, Herbert, Jenny, May, Nen och Pehr. 1918 |
|
|
Stockholm den 27
september 1918. |
|
Södra Vi den 9 Jan.1918.
Kära Far! Hjärtligt
tack för sista brevet, och ber jag få önska Eder alla en god fortsättning på
det nya året 1918!! Far hoppas, att jag ej skall ”svika” Eder. Nej det tänker
jag ej göra, men för närvarande har jag det ganska bekymmersamt, och kan ej
sända Mor några pengar, tyvärr! Jag
hade visserligen en bruttoförtjänst å 4.300:-- kr förra året, men denna gick
ju åt till omkostnader för affären, levnadsomkostn. och förlust å ljusen, så
ej ett öre blev över. Nu har jag mycket att göra fortfarande, men det är
sällan någon affär går igenom. (...) I
Stockholm ha Ni ju också kolossala massor snö, liksom här, där det idag är 18
grader kallt och solsken. Härligt! Har Far fått sälja slut på ”Odd-Fellow
boken”? Många
kära hälsningar till Eder båda och till Maggie. Fars tillgivne son Herbert P.S.
Sänder inneliggande de 4 st aktierna i St.Hand.A.B., in blanco endosserade.
Hittade dem häromdagen. D.S. |
|
Fågelhem den 11/1 1918.
Bästa Pelle! Emottaget
ditt bref med inneliggande nota, får tacka för nyårsönskan och får nu fast
sent önska Eder en god fortsättning på det nya året. Den ironiska tonen i
dina bref till mig, kan du gerna afstå ifrån, för som du vet biter ingenting
sådant på mig. Sänder
dig härmed en nota litet olika din, men du kommer helt säkert ihåg (när jag
påminner dig därom) de 2 kilo smör som jag sände tillsammans med litet äpplen
o. päron nedlagda i Annas låda. Här
är allt sig likt och är jag innerligt tacksam för att jag blef
förskonad från att onödigtvis sitta i Stockholm o. äta på de matbitar som så
väl behöfs åt de andra, som måste vara bosatta på den dyraste platsen
i hela landet. Hade bref från Fru Högelin häromdagen med förfrågan om jag
kunde skaffa henne smör o. kött. Hennes blifvande slägting som jag levererat
till var mycket treflig att göra affärer med, inte bara mycket punktlig med
betalningen o. tillbakasändningen af lådor utan dessutom mycket artig o.
tacksam. Tråkigt att man numera skall behöfva betala så mycket för smöret för
att kunna få tag i något. Jag har nu ändå kunnat få det nedprutat till 7 kr. Med
hjärtlig helsning från Herbert till Anna o. dig. -- Vänskapsfullt Hedvig |
|
Södra Vi 18/1 1918.
Kära Min Far! Mycken
tack för brevet av den 13 ds! Och
ett särskilt tack för de tröstande ord, som Far säger mig ang. mina afffärer!
Det sporrrar mig till fortsatta och förnyade ansträngningar, och hoppas jag
till Gud, att jag må klara alla blindskär. Jag har utstrött ganska många
sådana för mig själv också, men då har man ju alltid den fördelen, att man
vet var de ligga, så att man ej seglar på dem en annan gång. Som sagt, det
var för mig mycket tröstande och gott, det Far säger. Lärpengar har jag fått
betala, men jag är ”arg” på mig själv, ty jag har varit för dum i de
fallen. Nåja, av skadan blir man vis, men icke rik! Sant ordspråk! På ”Militär” frågade jag deras bank i
Västervik, innan jag gjorde affär med honom, och fick det svaret, ”att han
Johansson, tjänat en slant i dessa tider”.Nu har han dock gjort konkurs. Jag
förlorar 625 kr och Otto L. 7.000:--, hvilket han upplyste om igår. Jag
börjar nu så småningom dra mig ifrån ”gulascheriet” vilket ”äcklar” mig, och
försöker ”återgå till näringarna”. I nästa vecka skall jag ut och köpa upp
massaved, vilket jag hoppas förtjäna en slant på. Far har mycket rätt, att
det är bättre få sina törnar i början. Då har man ju ändå alla utsikter kvar.
Värre för den som redan passerar ”skarpa hörnet”. Nej
”gulascheriet” äcklar mig, därför att det nu börjar komma idagen så mycket
skoj ang. detta. Nu sist t.ex. spritsvindlerierna. Och huvudpersonen heter
H.Sundström. Fy tusan! Skönt för både Far och mig, att jag ej bor i Sthlm, då
ju en förväxling vore lättförklarlig. Men att folk låter lura sig så
grundligt som i ofvan omskrivna affär! det är ju nästan häftigt, eller hur?
De unnan för unnan idagen komna affärs-svindlerierna ha också satt sin
stämpel på hela affärslivet nu. Folk börja dra öronen åt sig och bli
försiktigare. Det märks så väl, då man skall förmedla en affär nu. Nu fordra
de genast att få veta, om man har med en ordentlig firma att göra osv. som
aldrig förr var tal om. Då löd lösen endast ”Rembours”. Ja, ja det skadar då
ej, att gulascherna få lära sig veta hut! Vet
du Far,jag har haft mycket stor lärdom av detta år på egen hand. Jag var ett
tag rädd för, att jag förspillde min tid. Så känner jag dock ej nu. Det har
för mig varit en ständig kamp. Jag har lärt mig att lita på mig själv, vilket
ej blir fallet, då man har ”plats”. Jag tänker på och hyllar tyskarnas
ordspråk: ”Hilf dir selbst, so hilft dir Gott”. Därför
Far, har jag ändå samlat ett kapital under detta år, fast det ej syns i
böckerna! Vad
som numera än inträffar (blott jag får behålla hälsan, vilket Gud give)
kommer jag dock aldrig att bli modfälld och vela som en kruka = i Västervik
gent emot Jensen. Tack för Fars uttalade
längtan att få omfamna mig i föräldrahemmet! Jag skulle också vilja
flyga till Eder på en blixtvisit, men mina göromål tillåta det ju ej. Och så
har jag ju en gång satt mig i sinnnet på, att ej återvända till Stockholm,
förrän jag även på det ekonomiska området blir karl. Hur
kallt ha Ni haft det i Sthlm? Här har varit 34 grader. Att t.ex. gå och sätta
sig på ”klo” i den kylan, må Ni tro känns. Det var roligt höra, att Ni nu
”jämkas” bättre, och hoppas att det till slut må bli alldeles utan störande
intermesson. När
skall Nenna komma hem ? Är Rose kvar på sin gamla plats ? Nu
många hälsningar till Moran och Maggie och innerliga hälsningar till Dig
själv från Din tillgivne Son P.S.
Kan Far sälja thé för mer än 45 kr kg? Jag har näml. kvar 2 kg till detta
pris, vilket Far då kunde ”lägga på”. Märke K.& C. ryskt karavanthé i
orginalförp. om ca 115 gram D.S. |
|
Södra Vi den 8 febr.1918.
Kära Far! Tack
kära Far för brevet av 27 pto. Har ej skrivit förr, emedan jag 8 dagar legat
sjuk i halsfluss och 39 grader feber. Var alldeles skinnlös i halsen och
brände som eld! Nu är jag dock uppe igen, men är ”matt i knävecken”. Här har
varit barmark nu i snart 14 dagar till stor förargelse för bönder och
skogsavverkare, som ha mycket liggande i skogen okört. Köpte ca 100 famnar
massaved, då jag var på resa. Den varan kommer nog att stiga bra nu, då det
ej går att köra fram det. Bra
med Fars ”observandum”, det var nog ej onödigt. Jag skall göra vad jag kan
för att samla namn på din lista, men som Far själv säger, stora utsikter är
väl ej, att få många i Småland, som förstå och intressera sig för boken. Hedvig
skickar Eder en sändning mat, som avgår med posten i kväll härifrån, och
hoppas att den kommer ordentligt fram.Den innehåller 4 kg smör. Gick
ej att få i S.Vi, som vi voro lovade, utan Hedvig köpt det för överpris i
Fogelhem, vidare är det en ungtupp, som jag huggit huvudet av i vår
hönsgård, samt en fläskcarré och en bit ost (present av
Hedvig). Denna är av vår hemmagjorda, helfeta dito. -- Nota på varorna kommer
sedan från H-g. Många hälsningar till Eder alla. Tillgivnast Din son Butt |
|
Södra Vi den 20 Febr.1918
Kära Far! Hemkommen
från en resa, ligger din nya bok framför mig på bordet! Har ännu blott haft
tid syna den utvändigt, enl. din önskan. Den är, förvånansvärt nog
förrästen, ej det minsta skadad, varför, enl. min åsikt, det går
utmärkt för sig, att försända boken med den emballeringen. Tavlan gör sig
mycket bra, få nu se om det är någon här, som vill köpa boken. De äro dock
”fan” så snåla här i Småland. En sak som kan undvaras, köpes sällan
eller aldrig. Hedvig hälsar och tackar för pengarna, och
för att Far var så hygglig och löste ut hennes ”juveler”. Många hjärtliga
hälsningar till Eder alla, och måtte Far lyckas få boken fort avsåld!
Tillgifnast din son Butt. |
|
Södra Vi den 23 Mars 18.
Kära Far! Hjärtligt
tack för brevet av 17 ds, som träffade mig, då jag var ute och räknade skog
på min egendom vid Eksjö. Har näml., efter många resor för att bese olika
domäner, inköpt en liten egendom 3/4 mil från Eksjö och 2 km från Högaskogs
station. Den ligger mycket naturskönt vid sjö, har 125 tld skogsmark och 20
tld åker samt kostade 20.500:-- kr. Nu har jag, som sagt, räknat upp skogen
på den, och redan utbjudit egendomen till salu igen, och hoppas kunna ”göra”
mig en slant på densamma. Ang.
Fars bok, så har jag ej haft mycket tillfälle göra något i och för
orderupptagning, men dem jag frågat, ”hinna ej läsa böcker”. Det var, som jag
sade förut, något som kan undvaras, lägger sig aldrig en smålänning
till med. Maggies
sjukdom var mycket tråkig, det är säkert. Det måtte vara ett elende i
Stockholm med det allmänna hälsotillståndet då sjukhusen äro så besatta. Det
är ej underligt förrästen i denna surrogatens och knapphetens tid. Har
visst ej talat om, att vi haft Maja [Hedvigs dotter] hemma ända sedan
November förra året. Hon har nu, som väl är, fått plats i en trädgård, liksom
förra sommaren. Hennes förstånd har ej växt till med åren, utan hon är ännu
mer inskränkt och långsam än förr samt mycket ”stammig”. Hoppas
Far och Mor båda må bra! Hälsa Nennan så hjärtligt och välkomna henne hem
till Sverige. De hjärtligaste hälsningar till Eder alla. Tillgivne son Herbert |
|
Södra Vi 27/4 18.
Kära Far! Får
bedja Far så mycket om överseende, emedan jag ej låtit höra av mig på så
länge, men det har ej blivit utav för mig att skriva, som Far ju också
erfarit. Det beror också därpå, att jag gärna velat dröja med brev, tills jag
kunde komma med roliga meddelanden. Tänkte näml. ej skriva förrän jag åter
sålt min egendom. Detta har jag dock ej gjort ännu, utan måste ”fatta pennan”
ändå, och tillskriva Dig, annars kunde jag ju riskera, att Ni trott mig faren
till Finland för att slåss för rätten och stupa, som många av våra andra
gossar. Ja, jag har haft mina tankar och känt mig dragen till Svenska
Brigaden, men avhållits av tanken på alla de mina, för vilka jag hoppas kunna
bli ett stöd i en framtid. Jag tycker näml. ej, att det är rätt av
t.ex. dem, som ha familj att försörja, att ge sig dit ut -- då ej
försvaret av hem och fädernesland kallar dem. Dock är det bra, att
gossarna gått, och räddat Sveriges heder. Ja, nu nog om detta! För
att återgå till min gårdsaffär, så håller jag på att sälja igen, med eller
utan grova skogen, i vilket senare fall jag skall avverka skogen själv. Har
haft många spekulanter, men ännu har ej någon som ”nappat”. Får jag sälja och
avverka skogen själv, bör det bli en bra affär, men pengar går det ju åt till
rörelsen.-- Här är nu full sommar, plus 18 grader i skuggan. Hur må Ni nu
allihop? Är Maggie bra nu, och är Nen hos Eder.(...) Alla
äro Ni hjärtligt hälsade från Eder son och broder |
|
Fågelhem 8/5 18.
Kära Far! Hjärtligt
tack för vänliga brevet o. gratulation på min 28 årsdag! Kom
igår hem från Eksjö, där jag legat sedan lördagen med anledn. av min gård.
Har nu bortarrenderat den och skall uppgöra kontrakt ang. försäljning av
skogsprodukter från densamma. Har haft flera bytesförslag med villor i Eksjö,
som jag såg på, men inget tilltalande. En var särdeles enträgen och ville
byta med ett stenhus i Nässjö, men man ”aktar väl sina löss” osv. F.ö. ligger
jag i och kursar med trävaror, tjära, brännoljor m.m., men är det sällan
någon större avance inhöstas. Det
var nästan genomgående tråkiga underrättelser, Far hade att giva från de
våra. Hur är det nu med Mor? Hoppas att hon kryar på sig! Hälsa henne
så hjärtligt och bed henne bli frisk. Var ju stor tur, att Nennan nu är hemma
och kan sköta om Eder. Jag
fick ett kort från Maggie fr. Upsala. Vem är hon hos där? Lizzie, stackare,
måtte ha det minst sagt knogigt. Märkligt med Folke, en sådan metamorfos! Har
mycket tänkt på Riises revers. Skulle man ej göra ännu ett försök att få tag
i honom? Synd att den syndarn skall gå fri från denna sak. Far kan gärna ta´
och sända mig reversen och domen på honom, så skall jag försöka genom advokat
eller på annan väg få tag i honom. Han ligger säkert och ”jobbar” någonstans,
men tiderna för sådana herrar äro snart slut, så det måste ske fortast
möjligt, om man överhuvudtaget skall ha utsikter att ”få något ur honom” . Här
är mycket vackra och solvarma dagar, men kallt på nätterna. Nu
hjärtliga hälsningar till alla och hoppas jag, att de sjuka må krya på sig,
och allt för övrigt bli bättre och ljusare liksom årstiden. Din tillgivne son Butt. Your late wife thanks for
your compliments! Jag
glömde visst att tala om att vi utom alla tidningar, också har
världstidningen ”Vimmerby-tidningen”. Hur mycket kostar äggen i Stockholm
nu? Helsningar Hedvig |
|
Södra Vi den 17/5. 18.
Kära Far! Hjärtligt
tack för brevet av den 11 ds, vilket jag erhöll igår, vid min hemkomst från
”domänen” .Saken är näml. den, att samma dag jag i tidningen läste om
”lagförslag och åtgärder mot skogsskövling m.m.” reste jag till Eksjö och
skaffade mig 10 st. arbetare och for med dem ut till ”Herrstensbo” och
började ”baggböla”. [Söndags-Nisse
1867: bildat av ”Baggböle”, sågverk i Västerbotten vars ägare på 1860-talet
beskylldes för att olovligt tillägna sig timmer i kronoskogarna.] Ser
Du, jag har endast sådan skog därute, som skulle falla under den nya
avverkningsförbudslagen, och så tänkte jag som så, att är den en gång
fälld, så kunna de ju ej tvinga mig, att sätta den på rot igen!
Jag har en gång låtit överraska mig av nya kristids-lagar (angående ljusen)
därför skall det ej hända fler gånger, nota bene, om det står i min förmåga
att hindra. Nu fäller jag blott skogen först, för att det skall gå
fort, och sedan skall jag hugga massa-ved av granen samt bil. bjälkar i
sparrar samt hugga props av furun. För massaveden är jag bjuden kr 105:-- pr
famn. Du vet, vi köpte i V-vik för 33:50! Jag bör få ut c:a 20.000 kr
netto ur skogen, inklusive kol, stubbved, asp och björk. Då skulle jag ha
gården gratis sedan. Gäller nu blott för mig att ”hålla fint i”, så, att jag
kan klara avlöningen och avbetaln. på gården m.m! Kommer därtill en del gamla
skulder, åsamkade genom förluster, så har man nog användning för
”navigatörsegenskaperna” Det är dock rasande nyttigt att vara ”sin egen”, man
lär sig tusan så mycket mer, än då man satt på kontors-stolen. Men
bekymmersamt är det oftast. Ja,
jag är mycket tacksam för alla upplysningar i den här stilen, som Far kan ge
mig. Nu i dessa perversa tider kan ju blott ett rykte vara värdefullt att uppsnappa.--
Som sagt, den här gången var ju Olle redan motad. Här
ligger man dock så långt från brännpunkten, och inte har man många attt
rådgöra med heller. Det är dock en god skola. Man lär sig att vara vaken och
mer och mer att lita på sig själv.-- Ja, många äro mina erfarenheter
från det här landet, mörksens land. Det skulle vara roligt, att en gång i
lugn och ro, vid en grogg, få berätta för Dig om dem. Men det dröjer
nog länge innan man får råd och lägenhet till det, misstänker jag. Tack
Far, för Dina förböner. Jag behöver allt det stöd,och all den kraft, som jag
kan få. Jaså,
May och Hugo skola gifta sig i sommar. Ja, det skulle vara mycket roligt,
att komma upp till er då. Men hur jag skall kunna detta med mina nuvarande
affärer, avverkningar o.dyl., det förstår jag ej! Tappa
ej modet, Farsgubben lilla, för att boken nu ett tag ej går så bra,
till hösten blir det bättre.Hälsa Mor så särskilt mycket och
bed henne snart bli frisk. Far
skrev ej något om Riises revers. Hur går med den? Hedvig frågar efter sina
”nipper”. Hon vill skicka smör till Er i brev. Det får rum 1/4 kg
nästan. Man kan ju kanske rekommendera det? Vill Ni ta´ risken för att det ej
framkommer, så skola vi sända. Här finns de, som skicka ägg till Sthlm
och under detta, smör. Har gått bra! Kära hälsningar till Eder alla.
Din son Butt. |
|
Fågelhem 24/5 1918.
Kära Far! Hjärtligt
tack för dagens brev! Ja, jag tycker ej heller om att kalhugga egendomen för
vinnings skull. Men vad skall en fattig pojke göra, för att få fatt på ”Den snöda
mammon”. Ja,
på trävaruexportmarknaden har det ju länge varit tryckta förhållanden. I
synnerhet för Norrland och mellersta Sverige. Från dessa trakter är det dock
något bättre. Vi ha här åtminstone någon utsikt för export, genom att
sända till Västkusthamn. Här har skeppats tappert förra säsongen, så att
några överliggande lager finnes ej. Avverkningarna ha ju i år inskränkts
betydligt, och därför går också de nya tillverkningarna åt som smör. Betalas
också bra: 1:70 à 1:75 för 4 tum med vanlig förhöjning, vilket ju ej är
dåligt. Angående
Riise, behöver Far ej göra sig några besvär för att få tag i, var han finns,
ty jag vet det. Han innehar t.o.m. två firmor. En tekn.
fabrik och ett ”bankir- och handelsbolag”. Vad tycks ?! Han står
själv för bägge, således bör han vara tvungen ”punga ut” med beloppet, om
han skall skydda sig själv. -- Bäst är, att handla raskt, innan jobbartiderna
äro förbi. Är reversen av mig transporterad, så att Far kan utfå betalningen?
Kommer ej ihåg det. Kan jag få Fars löfte om att få låna de event. pengarna i
G/m. [?] så ”klämma vi till”. De skulle vara särdeles välkomna för mig
nu. Tills jag i vinter kan leverera mina skogs-produkter och får in pengar
till fullo. Tråkigt,
att Mor fortfarande är sängliggande. Jaså, kommer May att fira sitt bröllop
på 30-årsdagen! Många
hälsningar till Eder alla gm Fars tillgivne Son. Smör
skall Hedvig sända nästa vecka. För dagen är det täfft här också. |
|
S.Vi den 27 Maj 1918.
Kära Far! Mottog
Fars brev igår kl.11 e.m., då jag hemkom från en resa, och skyndar således
att omgående besvara detsamma. Först
får jag sanningsenligt tala om, att jag, då jag skrev mitt första brev, ansåg
det vara nästan säkert, att Far redan presenterat Riise reversen för inlösen.
Ty att Far, med alla sina medhjälpare i Stockholm, i form av både affärsmän ,
Juridiska byråer, ej fått reda på honom, det kunde jag knappast tänka mig.
Det är ju högst märkvärdigt, att Lundins Jur. byrå ej har bättre reda
på sig, eller rättare sagt, ej har reda på sig alls! Då Far har
”sprungit” där, borde de väl genast kunnat giva upplysningen ifråga. De läsa
väl, eller borde väl i alla tiders namn, läsa Justitia ?!!
Jag fick näml. reda på gunstig herrn i det bladet. I synnerhet som
hans namn förekommit där så nyligen, så är det ju rentav häpnadsväckande,
att de ej sett det; eller hur? Inneliggande
bifogas 3 st annonser, hämtade ur Dagens Nyheter, det är vännen Riises
firma! Alltså är han i -- Stockholm! Och där kunna ni ej få tag i
honom! Upplysningen måste naturligtvis komma från det förkättrade, av alla
Stockholmare förlöjligade och ”mörka Småland”. Det är ju prydligt, eller hur!
Far som kan utgjuta sitt missnöje så mästerligt, så att det både hörs och
känns, gör mig den tjänsten och ”läs lusen” av Lundins byrå. Säg dem, att de
ej äro värda två ruttna lingon, och knappt det! En sådan jur.byrå är ju bäst
att stänga! Förakta och ringakta de Småland, och allt vad däri är, lika
mycket, som alla Ni andra, så kommer det nog, att ”gå dem i magen”, att jag
skall behöva upplysa dem om den här saken. Nåväl!
I Justitia No 19, 7 Maj 1918 sid 13 läses under rubr. ”Nyregistr.
firma-anmälningar”: Stockholms Bankir o. Handelsbolag, Algot Riise (förut
Stockholms Bankir o. Handelsbolag, Riise & Thörnblad) inneh. Algot P:son
Riise, sedan A.Raoul Thörnblad utträtt. Nåå!
Vad tycks? Är för det första ej namnet oförskämt!? I Justitia No 20, 14 Maj
1918 sid 10 läses vidare: Norrmalms Tekn. fabrik, Algot Riise, inneh. Algot
Petersson Riise (fabrikör)[?]. Således
har han haft ”Bankirbolaget” åtminstone några månader, eftersom redan
kompanjonen har utträtt. Ja, visa som sagt Lundin på det där, och fråga om
”dom” sover. Att
Far ”satt igång apparaten” för att få tag i Riise, var ju ej någon orsak,
varför jag skulle säga, var han fanns. Det trodde jag första dagen
skulle bli klart, och inga onödiga besvär således behövas. Men det synes nu,
hur vita-plåster-artade sådana där s.k. hjälpare äro! Att
man får besvära sig med både kraft och pengar i onödan är ju blott
alltför vanligt. Det får jag göra dagligen, utan att känna det ”ytterst
obehagligt”. Och att ogärna och med svårighet besvära folk, det har jag
slutat med, ty folk besvära alltför gärna mig; utan samvetsförebråelser. Ang.
den ”småländska affärsmiljön” där ”misstänksamhet hör till god ton”, får jag
framhålla, att min erfarenhet härifrån, dit jag ju kom som en främling och
utan ”ett öre”, lärt mig, att hjälpsamhet och förtroende här blomstrar vida
mer, än i den affärsmiljö jag förut levat i! F.ö.
märks det skillnad, då man skall göra en affär med Stockholm. Där stöter man
på en misstänksamhet och försiktighet utan like. Ej underligt heller, bland
alla dessa jobbare och gulascher. Där behöfs den mer än nog! Detta som en
jämförelse. Om
jag gått försiktigt tillväga för att få ett löfte av Far, för vilket löfte
jag härmed tackar, så är det blott Fars egen taktik, jag följer. Far
brukar ju alltid själv sätta upp villkor, och hälst förödmjuka en mer eller
mindre, innan Far lämnar hjälpen. Därför ber jag Dig så ytterst ogärna
om hjälp, trots det, att jag vet, att Du vill hjälpa, blott Du kan.
Men en hjälp från Far har ju alltid på senare tid gjorts affärsmässig gent
emot mig! Sista gången det ej tillgick så, var då jag som gåva
erhöll de omtalade 2.500 kr till Riise. Sedan har jag ju dock överlåtit
reversen på Far. Far ville då både ha reversen, och skulle jag trots det
även betala arvodet till Lundins för domen på Riise. Jag tilltvang
mig då att slippa betala domen ur egen ficka, mot det att Far fick reversen.
En gång ville Far göra mig betalningsskyldig för en räkning å Sundströms
Agentur & Handelsbolag, kommen post festum till Västervik. Far framhöll
då, att jag var betalningsskyldig eftersom jag var innehavare av den firman.
Sedermera, då jag ville förflytta den firman hit, blev Far ju så förgrymmad
och sade ”det är ju min firma”. Sådana motsägelser verka ju ganska
märkvärdiga. Att ”kunna vända kappan efter vind”, är nog bra i en del fall,
men det bör göras fint och diplomatiskt, så att man ej allt för noga märker
och kommer ihåg det. Detta har jag blott velat säga, för att Du skall
förstå mitt tillvägagångssätt, som ju förefaller egendomligt mellan far och
son likaväl som det ofvan relaterade. Ja,
nu hoppas jag, att Far må lyckas i saken Riise, och får härmed ”lägga på
locket”. Sändande Eder alla de hjärtligaste hälsningar från ”Den småländskt
förmörkade” tecknar Din trots detta tillgivne Son. |
|
|
[Slarvig
blyertskladd] Sthlm 29/5-18
Käre Son! Igår
med morgonposten mottog jag ditt brev av den 27 ds. Det bragte mig stora
överraskningar av flera slag. Synnerligen oangenämt var att finna det så
obehärskat. [överstruket (...)]Med anledning av de många kraftställen och
upptuktelser skulle man nästan kunna tro att [överstruket: du är den som är
fadern och jag sonen] rollerna bytts i denna duo. Jaså
kära Butt; du trodde för att vara sannings-enlig.-- att jag redan hade
presenterat Riise reversen för inlösen, då du skrev ditt första brev.
Detta första brev i saken är av den 8 Maj. Du ber mig däri sända dig
reversen och domen, ”så skall jag försöka genom advokat eller på annan väg få
tag i honom. Han ligger säkert och jobbar någonstans
(Sic!)”.[överstruket(...)] Du behöver bara se på dessa [?] rader för att finna
att du ej var ”sanningsenlig”. I
ditt nästa brev, den 17/5, skrev du endast ”Far skrev ej något om Riises
revers. Hur går det med den?” Så den 24/5 kommer meddelandet, att jag ej
skulle besvära mig för att få tag i honom, ty du vet var han finns,
men inga upplysningar gavs. Käre
Butt! Jag sysslar ej med affärer som du vet, håller mig ej med Justitia och
läser sällan mer än Sv.D. och Aftonbladet. Att Lundins byrå är ett ”vitt
plåster” underskriver jag med nöje -- men det äro de alla dessa inrättningar.
Den ene är ej en bit bättre än den andre. De krav du emellertid ställer på
dem verkar löjligt för den som mäktar sätta sig in i just det här fallet. Man
kan ej begära av någon att följa alla ambulerande skojare -- dessa
hala ålar, som aldrig låta ta sig. Vi utgingo samtliga av oss från att mannen
fanns antingen i Köpenhamn eller Malmö; och märk väl, jag hade därför aldrig
uppdragit åt Lundins eller någon annan här i Sthlm att göra några
efterforskningar om Riise. Det går därför ej att beskylla dem för allt det
fula du gör dig möda med att nedlägga på papperet. Jag hade varit där ett par
gånger [?] utan att träffa vare sig Lundin eller [?] varför jag per telefon
konfererade med den senare, varvid han rådde mig skriva till någon vän i
Malmö om hjälp. Thats all! Nu sedan jag fick ditt sista brev, har jag däremot
överlämnat ärendet till Lundin, men fick då av L. en ganska intressant
skildring av huru liknande former som Riises gå till väga. [överstruket
(...)] Hans firmor återfinnes naturl. ej i de nya katalogerna, på posten kan
det vara [?] att ej adr. uppges vid förfrågan. Å Överst.ämb. behövs ej
adress uppges vid registr. och telefonerna kunna vara andras som tillfälligt
användas för den eller den affären osv. Men nu är åtminstone några utsikter
att reda upp saken ehuru det nog kan bli som du själv i ditt brev av den 8/-
antyder ”om man överhuvudtaget skall ha utsikter att få något ur honom”.
Detta om detta. Dina
personliga utfall förbigår jag -- dock ej för att jag känner mig stukad --
jag tycker ditt skrivsätt ej inbjuder till något ordbyte i den saken. Mor
är fortfarande rätt klen och alldeles avtärd -- bara skinn och ben. May har
ännu ej underrättat mig om huru det skall bli med brölloppet. Mitt förslag
i saken är blott ett förslag och det torde bli ändring vad dagen beträffar på
grund av tiden på Hugos ledighet. Själv
vet jag ej om jag är återkommen hem vid midsommar från min tillernade
Tysklandsresa, som nu varit så länge fördröjd. |
|
Sköfde den 31/5 1918
Käre broder! Hjärtans
tack för vänliga brefvet och för ”papperet” Jag är ledsen åt det Du ej gaf
mig det då jag fick ”arfvet” så jag kunnat återbördat det -- jag hoppas dock
kunna det när jag kommer (om Gud så vill) in på ”Hemmet” då pensionerna
blifva tillräckliga, nu får jag använda långt mera, men behöfver ju ej så
mycket när jag är ensam. Äfven här är dyrt må Du tro och svårt få ett
matställe för rimligt pris, jag har dock nu den 15 Juni lyckats komma i en
familj för frukost och middag à 70 kr mån: kväll äter jag ej, bara lite
varmt vatten (på spritköket).-- Och det går då bra! Vet
Du af att vi ännu skall få än 40--50 kr som Borgmästar Björkman i Norrköping
ännu ej slutredogjort för, han borde allt haft sig en liten påminnelse härom
då han utbetaldt åt en del slägtingar, tala vid Anna Aspengrén hos
Laritz [S?] hon kan redigt tala om den saken; Sigrid vet jag skrifvit -- han
är då alldeles omöjlig Borgmästarn lite [?] Roligt
om May kunde få vigas i Vasakyrkan och det kunde ordnas som Du och Ni tänkt
-- det lät så tilltalande. Måtte nu Anna blifva kryare så hon kunde få vara
med och allt annat ljusna -- ja, ”Du skall få se hur Herren hjälper” -- sade
gamla Mor till mig. Och ännu har mig intet fattats. I
morgon 1 Juni är jag bjuden till Karlsborg för att vara hos barnen till öfver
min födelsedag. Det är så vackert på Underbacken och hela Karlsborg att jag
gläder mig åt dessa dagar vid den vackra Vätterns strand. Samt att få leka
med lilla Ulla som nu snart fyller 2 år och så lik sin pappa! Den 11 är jag
åter hemma igen hoppas jag, lika kry som nu. Helsa
Anna så vänligt och säg att jag tänker så ofta på henne och Dig på Eder
allesamman -- gläder mig åt Rose som nu blef antagen på Centralen
[Gymnastiska Central Institutet] -- ja må helsa och krafter stå bi, och solen
lysa inne liksom ute. Hjärtliga
helsningar till alla!! Till sist, Lef så väl och varen lika vänligt stämda
tillbaka mot tillgifna gamla Syster Jenny |
|
Södra Vi den 17 Juni
1918.
Kära Far! Av
brevkort till Hedvig ser jag, att Far återkommit från Tysklandstrippen.
Välkommen hem! Ser även, att Far sänt oss vykort utifrån, doch haben wir
nichts bekommen! Tack ändå. Jaså,
Far tycker att mitt brev var obehärskat. Ja, det häftiga humöret vet nog Far,
vem jag ärft utav. Därför är ej underligt, om man ”stöter ihop” då och då,
isynnerhet nu, då viljan blivit starkare.-- Nåja, jag antar, att Far tänker
som jag; inget ont i det, och humör skall och måste en karl ha, annars går
han under. Jag
har i det brevet, som Far ansåg ”fult”, blott relaterat min egen uppfattning;
andra må behålla sin! (...)Nu
är brunnsdrickningen börjad här i S.Vi. Det är lustigt se dem gå med sina
muggar på vägarna. Majorskan
har redan fått två sommargäster. Hennes släkting, kamrer Dandenell m. fru
från Sthlm. De äro förtjusta över, att för en tid hava sluppit från staden
med alla sina kort. De se ut som benrangel. Till
May sände jag en lysningspresent. Har dock ej fått en rad från henne. När
skall bröllopet stå? Hoppas att Mor blivit bättre nu?! Hjärtliga
hälsningar till Eder alla. Din tillgivne Son. P.S.
Hedvig har ej ännu kunnat sända rek.brevet, emedan det har varit mycket
ont om den varan här nu en tid. Nu efter regnet, skall det väl bli bättre. |
|
Sköfde den 27 Juni 1918.
Kära Broder, och Syster Anna! Jag
tänkte just sätta mig ned och skrifva till Eder, då Ditt snälla bref kom;
tack för det, och för Du Pehr liksom jag, glädes åter, att Nen är snäll,
och ”Pehr snäll, Pehr snäll” , Gud vare lof att frid och glädje
finnas, både hos Eder, och mig, trots det gyldene guldet ej mera flödar -- ty
däri består ej den sanna lyckan!! Att
lilla May nu kommit så långt är jag uppriktigt glad åt, måtte hon nu fångat
den bäste, och aldrig släppa lyckan.(...) Dessa
ytterst ringa lilla ”päng” önskade jag Nen eller Lizzie ville köpa en liten
hushållssak åt May för det är så litet, att jag nästan skäms sända det, men
May förstår att det bara är en liten påminnelse om hennes egen gamla
fattiga Faster, så välment! Tänk
att Pelle varit ute och ruskat på sig ett litet tag, det var då riktigt
roligt -- sådana resor kunde Du få göra ofta, hvem vet, har Du bara kommit i
farten kommer kanske någon mer och anmodar den gamla sjöbussen om att
värdesätta någon ”skuta”? Och
nu skall jag tala om, att jag fått underrättelse just på min födelsedag då
jag fyllde 69 år, att jag efer Styrelsesammanträdet för Hemmet för Gamla nu
är No 1. på den afdelning jag sökt -- och att jag kan bli kallad när
första rum blir ledigt, i alla händelser innan jag fyller 70 år sista
åldersgränsen för inträdet. Jag gläder mig dagen lång, för att inte tala om
nätternas baktimmar. Gläder mig åt ett hem där jag blir oberoende af det
jordiska guldet. Och mina barns oro för mig gamla gumma, ty där
Pelle,-- räcker mina pensioner till. Och hitintills har intet
fattats mig;tack vare Guds-välsignelsen med arfvet efter morbror Gustaf
Aspengrén, ty det var hans pängar, ej moster L.s!! (...) Stor
famn nu till Eder allesammans och varen vid godt mod. Herren är med
alla som vill förtrösta på hans hjälp! Eder tillgifna |
|
Södra Vi 27/6.18.
Kära Far! Tack
för dagens brev! Jag har fått bjudningsbrev till bröllopet även från May, och
har också givit henne ett halvt löfte om att komma upp. Har många affärer som
fordrar min närvaro här just nu, men trodde, att jag skulle kunna komma ifrån
ändå. Men just idag fick jag brev från en person, som för en affär vill
träffa mig i Västervik på lördag och söndag. Han kan ej komma någon annan
dag, och på så sätt blir jag alldeles bunden och hindrad att komma till
Sthlm. Far förstår, att jag skulle tycka det vara mycket roligt och
passligt att få träffa Eder alla på en gång. Det hade det verkligen varit! Det
där med kapten Boethius var ju mindre trevligt. Hoppas dock, att Far i
längden skall besegra honom. Sänder härmed en rekvisition å boken (...) Vi
skulle gärna vilja taga emot Far på ett par veckor, men Hedvig kan ej få
någon hjälp (till diskning m.m.) vilket hon i så fall skulle behöva ha. Hon
är näml. redan nu ganska utarbetad av slit både ute och inne. Hon får hålla
på i ett hela dagarna. Vi ha näml. iår ganska mycket i trädgården att sköta.
Ej en ”lapp” är obrukat, och ha vi t.o.m. fått sätta bönor på ett stort
stycke i Johanssons trädgård. Så har hon hönsen att sköta och röra mat åt. Vi
ha nu 14 höns och väntar ytterligare 12 kycklingar. Så är det näsduks- och
strumptvätt samt lagning av de senare, som ju ej allt för sällan återkommer,
skjortlagning m.m. (Av detta arbete blir nu mycket mer än förr, emedan man ju
ej får köpa nytt.) Far
ser av detta, att hon är fullt belastad med arbete, som vi nu ha det. Så är
det matfrågan, som även här ej numera är så lysande. Vi få ”hanka oss fram”
med grönt o.dyl. för att ersätta färskt kött, ty detta finns ej att få. Fiska
har jag iår ej hunnit med alls, ty då jag kommer hem vid halv 6 tiden på
kvällen, skall man äta middag, och sedan hugger jag ved, ränsar ogräs, bär
vatten m.m. Som far ser, hinner vi sannerligen ej lata eller vila oss. Ej ens
på söndagarna. Då äro vi ofta bjudna till eller få bjuda Majorskan till oss. Vi
voro midsommardagen hos henne på middag för 12 personer. Det var
Överstelöjtnanter, godsägare, tjänsteman i Vattenfalls-styrelsen, gamla adelsdamer
m.m. Vårt umgänge här nere är således ganska fint! (Majorskan
har blott två inackorderingar iår, mot 12 i fjol, beroende på
matsvårigheterna.) Hur
gick det med att få pengar av Riise? Är Mor bättre nu, hoppas det! Hjärtliga
hälsningar till Eder alla. Fars tillgivne Butt |
|
Stockholm den 2 Juli 1918
Käre min gosse Butt! Tack
för ditt brev av den 27 Juni! Det var tråkigt att ni ej kunde ta emot mig;
jag förstår och senterar skälen fullkomligt. Det är slitsamt för er båda så det
förslår. Men det är omöjligt att i år få något lämpligt ställe, tyckes det;
kan ej Majorskan taga emot en hygglig ”medelålders” man som jag? fråga henne,
från mig. Det är så lugnt där nere i er trakt. Bröllopet
är nu överstökat. Det var synd att du ej kunde vara med -- det var stämning
och harmoni inom den, så när som på din saknade person, fulltaliga familjen.
En härlig lunch och 70 telegrammer, växtdekorerat vigselrum, vännen Brandel
som vigselförrättare -- men dåligt och dyrt vin (något annat finns ej få nu).
De nygifta avreste kl.12 idag med båten till Trosa på ett par dar. Maggie
reser med tåg i kväll och i morgon Rose till sin nya tillfälliga plats. Tout
finis! Nu
vill ja emellertid tala om en sak, som torde ha sitt intresse för dig. Ditt
brev kom mig tillhanda den 28, som du kan förstå. Den 27 hade jag påringning
från .-- Riise! (sedan jag överlämnat saken till Lundins hade jag ej hört
något särskilt och hade just den dagen tänkt efterhöra där). R. var ”len i
mun” och började slingerbulta, föreslog ”att den där saken kan väl kapten och
jag göra upp utan några juridiska byråars hjälp”. Han föreslog att redan
dagen därpå skulle han kunna betala in 1.000 kr och resten enligt
överenskommelse osv. Jag svarade försiktigt, undvikande och skulle först konferera
med min jurist osv. Detta gjorde jag även senare på dagen och befanns då att
utmätnings-männen hade ansatt honom svårliga och att utmätning förelåg om ej
någon uppgörelse komme till stånd följande dag (fredag). De rådde mig till
att taga en avbetalning men att absolut ej taga tillbaks utmätningshotet, ge
honom på sin höjd 14 dagars anstånd för ytterligare 1.000 osv. Fredagen
kom. Denna dag var den mest nervösa, jag haft på flera år. Och detta bidrager
kanske, att till dels förklara åtskilligt av vad som följer. I
och för bröllopet hade jag en del telefoneringar på morgonen. Större delen
kunde jag ej få uträttade, på grund av ”upptaget” eller intet svar -- det var
mer än vanlig otur i allt. Nya försök -- så kom posten och på mitt bord låg
en hög gamla papper och räkenskaper som skulle genomgås före den till denna
dag av mig utlysta bolagsstämmman för bolaget ”Domus” kl.2. då jag skulle
redovisa min förvaltning och upplösa bolaget i likvidation. Äntligen kom jag
i kontakt med Dr. Brandel för avtalet om vigseln. Vi hade just slutat, då det
ringer -- det var Riise. Jag gav honom besked enl. överenskommelsen med L.
Han blev morsk och ville ha anstånd med överhängande utmätning -- avringning
i örat från honom. Du
undrar väl nu varför jag breder ut mig i sådana detaljer? Jo jag gör mig den
mödan för att du skall lättare förstå psykiatrin i det jag nu går att berätta
under den av Strindberg lånade boktiteln: ”En
dåres bikt”. Klockan
var något över ett. Jag satt fördjupad i Domus-papperen, för att i minnet
inpränta det gamla bolagets avväcklade affärer -- så ringer det, Riise igen!
Orden flödade som olja ur hans sockersöta mun och då och då antog rösten en
klang av ”gammaldags hederlighet”. Han hade nu närmare tänkt på saken och
ville så oändligt gärna bli av med den gamla skulden -- men (det finns ju i
flesta fall alltid ett sådant) med de medel han för dagen förfogade över
nödgades han anhålla om ett tillmötesgående från kaptens sida: ”Jag kan
anskaffa hela kapitalet idag och är beredd att betala det innan kl.3, men med
villkoret, att räntan avskrives. ”Kostnaderna? Jo, kostnaderna i sin helhet
skulle han naturligtvis betala. Endast en tanke for nu genom min exalterade
hjärna -- kapitalet 2.500 kr som jag nästan ansett borta för alltid, är
räddade! Gud vare lov för det! Längre reflekterade jag ej. ”Ja kapten vet
ju”, började han igen, ”huru liten nytta och glädje jag hade av dessa pengar
och dessutom hade ju Herbert bra lön hos mig. Kapten har ett tillfälle idag,
då jag har pengarne inne -- i morgon kanske jag ej har dem”. Nå,jag
går in på det! Men jag går härifrån om 15 minuter, ty jag skall på bol.st.
Han skulle med bud söka komma innan dess. Jag ringde genast upp L. och
omtalade samtalet. Då kom slaget! -- Riise har ringt hit för en liten stund
sedan och sade att han godvilligt skulle betala alltsammans -- räntan med.
För all del gör inga eftergifter på det -- han betalar. Det är ju fyra
års räntor! --
Det är för sent nu -- sorgligt nog. En sån sabla karl, jag har gett mitt ord. --
Det var skada det. --
Ja, varför ringde ni inte till mig genast, så att jag varit inne i
situationen? Minuterna gingo snabbt. Räntan på 4 år -- tänk den hade jag
aldrig räknat ut vad den gjorde. Tog så en penna och ritade med stora bokstäver:
Sexhundra kronor åt -- helvete!!!! ”Lugna dig kära Pelle; du gick med på att
avstå från räntan i glädjen; du trodde knappast du hört rätt. Hela felet var
att du ej på förhand tänkt på vad räntan gjorde i reda pengar, annars hade du
nog ej varit så medgörlig -- trots allt.” Så
tog jag fram ett papper och skrev med tungt hjärta överenskommelsen och lade
brevet på bordet. (Nen var ute i stan och mor låg i sängen, varför det ju
fanns ett svagt hopp om att det ej skulle komma till användning före kl.3, då
budet ej ännu kommit, ty nu går jag.) Jag tog min portfölj öppnade dörren för
att smita iväg -- då stod Riises bud framför mig i förstugan. Jag kunde ej
komma undan -- för mig själv -- hederskänslan! Jag vände in, tog brevet och
lämnade det till budet -- och kom i sista minuten till min stämma. Det
blev ej någon ro för mig sedan. Natten blev dyster och jag kunde ej få somna.
Då bad jag innerligt till Gud, att han måtte ge mig tröst, ty jag hade
handlat i god tro, om ock fåvitskt. Jag
kände då plötsligt liksom ett svar inom mig. ”Var lugn”! De där arvspengarna
skulle ej bringa lycka med sig; de voro dig blott till förargelse. Nu har du
i 4 år fått umbära dem -- den delen, som Riise tog hand om -- fastän du så
väl behöft dem. Du får nu anse att dessa pengar, du nu får, äro helt
andra, helt nya, på vilka ingen upplupen ränta finnes att hämta. Således
inga arvspengar, utan en förvärvad summma, som kanske kan bringa den
välsignelse och lycka med sig, som de andra ej kunde, och du har flera barn
att stöda numera. Det
var en ljuvlig tröst från denna inre röst. Jag somnade därefter lugnt. På
lördag morgon lyfte jag de 2.500 kr hos L. Jag hade väntat få höra några
ironiska förebråelser från herrarne där, men nej -- de sade, att det mycket
väl, under förhanden varande förhållanden, kunnat hända att alltsammans visat
sig vara en -- bluff. Nu hade åtminstone kapitalet räddats ograverat. Jag,
den ”affärskloke” och erfarne, hade -- mot mitt eget förnuft -- slagits blind
av den som styr mitt öde och efterskänkt skojaren Riise vad mig rättmätigt
tillkom. Där har du ”Dårens bikt” och du, och vem det gitter, må döma hur han
vill. Jag ser dock meningen i hela historien eller händelsen --
såväl som i alla andra underligheter som jag gått igenom under min vandring
här. Det
gäller nu att handla klokt och rättvist med dessa slantar. Jag har så många
hänsyn att taga. Och för att du skall se klarare i saken vill jag repetera
dem. Jag har skyldigheter mot mina hjälpare med bokförlaget, det ligger f.n.
i dödvatten och ovisshet hur det skall gå med det osålda (800 ex.). Jag
har skyldighet att skydda mor från svält, och hon kanske aldrig mer blir så
frisk att hon kan som förr sköta huset. Jag
har skyldigheter emot dig, som jag redan förut lovat få låna en del av dessa
nu bekomna pengar. Jag
har skyldighet emot Nen, som kom hem med 800 kr återstående studieskulder,
och utblottad på kläder m.m. och till vilken jag underhand måst hjälpa med
450 kr. Mina
skyldigheter mot Maggie hoppas jag med det hon idag fått ej behöva ansträngas
vidare; hon har under studietiden och sedan sjukdomen erhållit 626 kr. För
Rose är jag ännu förmyndare och tog hon, utan min vetskap, ett sparbankslån
på 1.000 kr i Ronneby för en tid sedan. Visserligen trodde hon väl ej att
detta skulle räcka till två års studier i Stockholm, men det är så grumligt
för henne hur hon tänkt. Nu skulle hon lämna sina borgensmän därnere säkerhet
i livförsäkring, men hon har äggvita och har kasserats ett par gånger -- vet
ej nu hur detta resulterar till slut. Hennes långa studietid här i denna dyra
stad i dessa svåra tider, blir den svåraste nöten att knäcka. Jag
kommer nu sist till mig själv. Vad det är behöver jag ej tala om. Jag vet vad
minimisiffran f.n. att existera med mitt ”hus” -- men jag tror vi kunna
stanna här, ty annars komma vi in i en alltför dyster sinnesstämning. Av
föregående kan du själv bedöma min ställning och jag ber dig nu ärligt säga
din mening hur du tycker -- huru du själv skulle handla i mitt ställe osv.
med avseende på dessa medel. Jag
glömde förut nämna, att mor var med igår. Det var ett rent under att hon kom
på benen, och att hon utan att bäras kunde ledas upp för trapporna. Man
ser där huru det psykologiska momentet spelar in ibland! Hon har nämligen
hela tiden längtat och legat och ”planerat” för den här högtiden, och hade
hon måst stanna hemma, hade hon nog försämrats. Jag
sänder dig nu min och allas vår varma hälsning och beder dig om brev i denna
sak så snart din tid medger. Din trofaste Far |
|
Södra Vi den 3 Juli 1918.
Kära min Far! Tack
för det långa brevet, som jag just nu läst! Det
var ju mycket förargligt att Far kom att efterskänka räntan, då pengarna så
väl hade behövts, men vi få ju vara glada åt, att kapitalets räddats,
vilket vi ju båda ansett borta. Och
så kan Far trösta sig på ett sätt till: Hade vi fått ut även räntan,
så hade Gud varit för god. Detta, att gå miste om räntan, var ju ett
ganska lindrigt, men tusan så välförtjänt straff, för att vi voro
så dumma och nånsin lånade Riise pengarna utan borgen. Därför skola vi
ej gräma oss över saken, utan vara glada över, att den högre straffande
handen varit så mild. Vi kunde ju ha fått intet! Far
förstår nog redan, att jag gärna återgiver Far löftet om, att på en tid låna
mig en del av pengarna, isynnerhet då Far för mig rekapitulerat den
mångfaldiga användning, Far har av dessa slantar. Jag
får naturligtvis reda mig ändå. Fast nog är det gräsligt så man blir
kringskuren på alla sätt.(x/ av staten.) Nu kan jag ju ej fortsätta med
egendomsaffärerna heller. Där är det ”täfft”. Det är märkvärdigt med mig.
Allt vad jag ”sticker näsan i” blir genast omöjliggjort av statsmakterna --
genom förbud och beslag. Jag har alltid varit för sent ute, men detta beror
ej på någon naturlig senfärdighet, utan på den ekonomiska sidan av saken. Det
ställer sig ju ej heller så lätt, att utan ett öres eget kapital köpa och
likvidera t.ex. en gård på 20.500:-- kr. Men vad nytta har jag nu av att ha
börjat på med de affärerna, då det nu är täff? De kunde annars ha gått
bra! Det är också flau i trävarumarknaden. Tyskarna taga sitt virke
från Finland, och engelsmännen pressa våra priser. Det är ganska
tråkigt över hela linien således. Roligt
att höra om bröllopet, och att Mor kunde vara med. Jag
hade också tänkt på, att Far kanske kunde få vara inackorderad hos Majorskan,
men som Far hörde, har hon iår så få inackorderingar på grund av
matsvårigheterna, men jag skall givetvis fråga henne om saken. Många
kära hälsningar till Mor och Nen samt Adlers. Din
tillgivne son Butt. |
|
|
[Avskrift] Fogelhem 5 Juli 1918
Pelle! Med
förvåning ser jag i ditt brev till Herbert att du inte anser dig hafva några
skyldigheter mot mig, inte ens så mycket, att det är värt att tala
om en gång. Du har egentligen mig att tacka för att du nu fått
pengarne af Riise, då jag genom att läsa Justitia från perm till perm först
såg hans namn och adress. Att jag mycket gladde mig åt att Herbert nu
möjligen skulle kunna få tillbaks af Riise de penningar han lånat af honom,
erkänner jag. Att du glömt det du i Mars 1914 givit Herbert penningarne som gåfva förvånar mig ej, då du tyckes
alldeles glömt bort, att du till mig har en förbindelse eller skyldighet på
600 kr per år. Inbillar du dig Pelle verkligen att den enda ”hänsyn” som du
behöfver taga till mig var, att uppsöka mina slägtingar och våra öfriga
bekanta, för att berätta skvallerhistorier om mig? (och dina egna bedrifter
teg du visligen med). Du yrkade på att Herbert skulle betala underhåll till
sin mor -- din nuvarande hustru -- och det fast du visste att han ej hade
något ens för sin egen del, att jag från Sept. 1916 och till Juli 1917 släppt
till de penningar af mina, av min svåger lånade, slantar, generar ej din
”hederskänsla” tydligen litet. Mina inkomster borde du kunna beräkna
och som jag nu sparat och försakat både vis à vis nöje och kläder mera än jag
behöft, utan att du på det minsta sätt visat din tacksamhet för
att jag ej begärt mitt tillgodohafvande av dig, anser jag nu min
godhet tämligen överflödig. Anhåller därför om att du fortast möjligt
tillsänder mig min fordran som från 1a Okt. 1916 utgör (förutom räntan) 1.200
kronor dock med afdrag af de 50 kr du lagt ut till pantbanken för min
räkning. Emotser nu som sagt remisor på mina penningar fortast. Hedvig |
|
Stockholm den 6 Juli 18
Kära son Herbert! Jag
får tacka dig för ditt brev av den 3e ds och dess i mitt tycke vackra och
djupa innehåll. Du säger : ”att Far förstår nog redan, att jag gärna
återgiver Far löftet om, att på en tid låna mig -- ” Ja,
detta hedrar ju dig och din hänsyn till min börda och jag hade nästan väntat
detta godvilliga avstående, på grund av detta och hänsynen till Mors sjukdom
och allt annat -- men däremot hade jag icke väntat mig få ett brev
från Hedvig med anledning av mitt brev till dig om våra och
enbart våra familjeintressen, ett brev som jag returnerar, emedan jag
tror att min son skulle önska att detta brev aldrig kommit till stånd. Om du anser dig hava någon
plikt och skyldighet att till Hedvig Holms förfogande ställa mina privatbrev
till dig -- ett brev, där jag t.o.m. exponerar mitt inre själsliv, då
vill jag säga dig, att jag -- så länge ni leva samman -- aldrig hädanefter
kommer att upprepa en sådan intim korrespondens. Det smärtar mig djupt att ej
kunna få tala till mitt eget barn -- min enda son -- förtroligt; det kan ju
den mest förstockade förstå. Men
du är lätt ledd Herbert, och du har kommit i en beroende ställning
till H. Hon har till synes offrat mycket för dig och ditt bästa, och jag
trodde själv på sin tid, att denna känsla var ren och oförfalskad -- vad jag sedan
lärt erfara, talar ej för denna tolkning. Penningdemonen
ställer till de flesta rackartygen här i världen, och så är förhållandet i
detta fall. Så länge det finns överflöd och möjligheter, flyter livet
behagligt nog och de onda instinkterna som glöda på botten bäddas in och
döljes -- men så bryta de ut som en eruption, då det ”skäggar i skivhålet” Så
är det i detta fall och så har det alltid varit med H. så länge jag känt
henne. Hon kan i sitt resonemang få fram en fas av sårad ”hederskänsla”, som
verkar förtroendeingivande. Hur ofta har ej den bedragit mig. Nu är det min bristande
tacksamhetskänsla, som uppretar henne, och så får allt sunt förnuft vika.
Ja, jag upptog verkligen ej henne bland de uppräknade skyldighetsobjekten 1/
därför, att jag anser henne moraliskt skyldig mig mycket, mycket mer, än vad
hon ekonomiskt pretanderar på, så att en kvittning skulle ställa sig
[?] till hennes förmån. Hon
har störtat mig i en djup avgrund, och för henne har jag fått lida och
fått alla band -- både vänner och blodsband -- lossade och lidit smälek och
då slutligen ekonomiskt haveri stod inför mig kunde ej min ställning räddas
på grund av de personliga slitningarne med kompanionen, som alstrats under
åren av mitt ”andra äktenskap” 2/
Då jag sedan [äntligen -- överstruket] blev fri igen, var det ett slags köpslående,
även det. Men hade jag lyckats med Caolit varpå detta ” åtagande” var baserat
hade ju ej någon orsak givits till denna ”bristande tacksamhet”. 3/
Så tog hon ju redan tidigt även dig ifrån mig och sedan har till synes den
sammanhållande tråden med mor och syskon blivit bra artificiell, och det kan
naturligtvis ej bli annorlunda, så länge du lever tilsammans med den som du
nu försvurit dig åt. Att
de personliga kantigheterna i fars och sons karaktärer har frestat på
hållfastheten av föreningsbandet, är klart, men din Mor har, så vitt
jag vet, aldrig åsamkat något sådant vis à vis dig. Hur tror du det skulle
resultera om jag i det känsliga, ja rent febrila själstillstånd Mor befinner
sig i, skulle ha låtit henne få läsa H.s brev? Hon vet mer än väl vilka
oerhörda svårigheter vi kämpa med. Och dagligen och stundligen röra sig
hennes tankar om huru vi skola kunna möta de allt tyngre och tyngre dagskraven.
Jag har bett henne vara lugn, och då är hon lugn ett litet tag, för att åter
komma tillbaka i svårmodet. Mest sörjer hon för, att hon ej längre ”duger
något till” och att hon endast är som ”lik i lasten”. Att
H. slitit och försakat betvivlar jag ej, det är emellertid allas vår lott mer
och mindre nu -- men som hon formulerar fram sina bekymmer och min bristande
tacksamhet bl.a. för att hon ej begärt ”sitt underhåll” detta är ej avsett
blott för mig, utan än mer för att plåga Mor. ”En skön själs sköna tanke”. Emellertid
har jag bättre förstånd än att låta liknande brev läsas av din sjuka Mor.
Sedan kan ju sakförhållandena så småningom omtalas så framt omständigheterna
tvinga därtill.-- Hur nu H. tänker sig saken. Det är ej sant, att hon
ej begärt sitt ”tillgodohavande” av mig förut. (Jag skulle ju vara tacksam
därför.) Den 27 Juni 1917 skrev hon och hotade med inkassering! Sic! Ja,
detta i den belysningen jag förut givit saken, jämte det hårda faktum, att bara
hushållet för oss tre nu går till 12 kr om dagen med ”svältföda”, gör att
utsikterna för H.s pressning är rätt så minimal. Vi kunna ha rätt att i det
längsta hålla ifrån oss svältdöden, åtminstone så länge det finnes en
skilling kvar av dessa mina pengar, vilka jag skulle ha H. att tacka
för att R. har betalt. Sic!!! Hon har näml. läst Justitia -- ej du,
som du skrev till mig -- alltså är det hon som jag har att tacka --
tänk vilken logik! Alltså skulle ”redskapet” vara för mer än den som hanterar
och styr det! PS.
Du kan hälsa H. att jag ställt mig under den Högstes beskydd -- Hade jag
förblivit ogift skulle hon nog ej fått anledning till dessa tillvitelser, men
som jag nu på ”högre uppmaning” följde samvetets röst och tog mig an den
övergivna och förorättade makan, ehuru jag hade mörker, ovisshet och misär
grinande mot mig, så får hon ursäkta att jag anser force majeur föreligga och
f.ö. har jag ställt mig under den Högstes beskydd och som gör att jag ej
fruktar henne. |
|
|
|
|
Södra Vi 8/7.18.
Kära Far! Fars
brev av 6 ds emottagit! Far returnerar Hedvigs brev, emedan Far tror att jag
skulle önska, att detsamma aldrig skrivits. Till detta får jag omtala, att jag
ej anser mig behöva eller ej ens ha rätt, lägga mig i Edra ömsesidiga
förbindelser. Jag har förut ej blivit tagen med i räkningen, eller
tillfrågats i Edra affärer eller ”köpslag”, varför skall jag så nu
lägga mig i dem? Även får jag omtala, att jag blott visar mina brev till dem,
jag själv vill och av fri vilja, vilket Far ej tycks tro. Jag
har kommit i en beroende ställning till H., säger Far! Nu låter det
så. Förut hette det, att jag alltid tog intryck och blev ledd av min Mor.
Jag var förändrad -- och underlig -- varje gång, jag kom ifrån Mor i Upsala.
Då lades detta mig till last. Nu skyller Far på H-g det som
förut skylldes på Mor. Förut var det Mor som åstadkommit allt elende
och alla ”avgrunder”, nu är det H.! Därför gör ej Fars nedsvärtningsförsök
det ringaste intryck på mig. Det är dock föga manligt att bara skylla ifrån
sig på fruntimmer. Då jag fr. Sthlm skulle resa till Österåsen, blev
jag ställd inför valet mellan Far o hans hustru å ena sidan, och Mor å den
andra. Far sade mig då, att om jag fortfarande höll med Mor, kunde jag ej
påräkna något stöd alls från min Far vidare.-- Det var den gången. En
annan gång sade Far att, ”Hedvig har ett hjärta av guld”. Nu heter det
ironiskt ”en skön själs sköna tanke”. Sic! Det där om ”penningdemonen”
klingar ju väl ihåligt, det tror nog ej Far själv på. Far
skriver ”så har det alltid varit med H., så länge jag känt henne”. Då
förvånar det mig, att Far nånsin ville gifta sig med henne, då hon blott
ville bli försörjd sorgfritt. Jaså, Far är verkligen nog cynisk att påstå det
vara H.s fel, att Fars ”ställning ej kunde räddas av banken”, på grund av slitningar
som uppstått i anledning av äktenskapet m.m. På samma gång erkänner dock Far,
att det ej var hon, som tvingat Far till äktenskap, utan var
det en känslosak från Fars sida. Därav följer ju logiskt och tydligt,
att Far har sig själv att tacka därför, ävensom för alla följderna av
dennna handling. Och ändå skyller Far ifrån sig på en kvinna! Far
har en gång skrivit till mig ang. Hedvig: ”Jag hoppas att du först och främst
lär dig att högakta henne som min hustru, och sedermera, då du lär
kännna henne, även som kvinna”. Det var då det. Nu avskyr samma
underliga själ henne, som en, med den mörke behornade potentaten ganska nära
besläktad varelse, den man försvurit sig åt. Nog är resonemanget
underligt, och kan verka ganska övertygande på en ”lättledd” som mig! Far
ägnar en hel sida drygt, åt att ”jag har bättre förstånd än att låta liknande
brev läsas av mor” samt hur jag tror ”det skulle resultera”, om Mor fick läsa
brevet, brevet var avsett även för Mor m.m. Jag tror ej, att Hedvig är så
dum, så att hon skulle vända sig till Mor i en sak, som enbart rör Eder
två. Jag
kommer ihåg hur ”arg” Far var på Mor, då hon ville ha sitt
överenskomna underhåll. Mor ville väl då plåga Hedvig, eller
hur? Antagligen
skulle de välja andra medel för ömsesidigt plågande! Hur mycket Hedvig förr
har velat plåga Mor, det torde Far veta, och varför hon skulle göra det numera?
Kan det finnas någon större orsak nu? Tror Far att hon är svartsjuk? Ang.
”utsikterna för H.s igångsatta pressning”, så tror jag ej, att hon denna
gång, nöjer sig enbart med att ”pressa”. Hon talade om, att i värsta fall
sända det där papperet till Yngström [?] för vidare åtgärder. Att
man blir fri sina förbindelser, genom att ”ställa sig under ett högre
beskydd”, tror jag ej. Gud vore verkligen för snäll och tålmodig, om
han lät oss ikläda oss förbindelser, för att sedan överlåta till honom,
att klara upp saken. Det är nog ej hans mening. Hälsa
Mor och Nen! Din son Herbert |
|
Stockholm den 9 Juli 1918
Kära Butt! Jag
har bekommit ditt gårdagsbrev, men hade ej väntat mig fullt så mycket av
ensidigt hållna kommentarer. Du börjar med att förklara, att du ej vill vara
inblandad i våra affärer, ja du har ej ens rätt att blanda dig i dem
-- men du glömmer alldeles bort den goda maximen i nästa ögonblick. Och det
vore ju också alldeles för bekvämt, sedan du nu är den direkta
anledningen til det bråk som uppstått. Du
betonar själv, att du av egen fri vilja visat det brev, jag sände dig. Detta
har jag heller aldrig betvivlat, som du vill göra troligt. Tvärsom -- jag var
genast alldeles övertygad om att du hade självmant gjort det, och därför
förebrådde jag dig denna taktlöshet. Det gällde ju ej endast likviden som
sådan, utan mina själstämningar, vilka ej beskrevos för någon annan än dig,
och som jag anser en son borde förstå att respektera som en andlig
farsegendom. Jag säger därför ännu en gång, att du har på så sätt framkallat
en situation, som för alla parter är och blir obehaglig. Du
ser i alla mina handlingar ett undanskyllande på andra. Jag har ännu aldrig
sett, att en strid uppstått, då man är sams, det ligger ju i konfliktens
natur, att parterna se saken på olika sätt, men skall man stå utanför
striden och döma, ja, då skall man framför allt ej göra som du nu gjort, min
son: din neutralitet är av den Brantingska typen.--. Att
mina åsikter och därav hänflytande uttalanden förändrats under de
gångna åren, har jag ju på alla sätt själv framhävt och bevisat med mina
handlingar, som ju annars skulle strida mot sunt förnuft. Varför tuggar
du då på dessa ”påminnelser” om vad jag gjort och sade då och då? Du är väl
till räckligt gammal att kunna ha erfarit att de själsliga banden människor
emellan kunna slitas av och- eller återknytas, beroende på olika orsaker, och
att mina åsikter om en människa eller ett förhållande i dag, kan ändras, utan
att jag därför behöver vara ”en underlig själ”. De yttre omständigheterna
kunna alldeles omskapa förhållanden hela folk emellan. Resonemanget
känner jag emellertid igen, det är en reflex och skulle aldrig självständigt
uppstått i din hjärna utan på sekundär väg. Därför
bliva alla påminnelser från gången tid -- ehuru i huvudsak sanna -- bara hugg
i luften, i detta fall. Och så frågar du varför jag ”gifte mig, då hon blott
ville --” etz. Har du aldrig hört mig tala om, att jag blev upplyst om
förhållandet först sedan vi börjat avhandla om skilsmässa? Jag levde i en
motsatt, lycklig men naiv tro dessförinnan. Du
skall ej förhäva dig Butt och säga, att jag ”avskyr henne som en med den
mörka behornade potentaten etz”. Har du fog för sådana superlativer -- bara
därför att jag använder ordet ”försvurit”? Det ordet använder man ofta i
sammanhang med -- erotik. Nej, kära du, jag håller alleles för mycket på H.H.
-- innerst inne, för att sådana uttryck skall kunna få resonans hos mig. Du
borde blygas, att ironisera över att jag använder så mycket papper angående
-- mor. Och då ”kommer du åter ihåg -- ” för att göra mig löjlig och
tvetydig. För
att ej göra detta för långt, har jag endast bemött en del av vad du slungat
åt mig, och jag skulle ej ha mödat mig med dessa kommentarier, om det ej
varit till min egen son -- i detta fallet en plikt. En sak vill jag dock tillägga: Jag känner
mina förpliktelser och ”förbindelser” och anser mig ej alls befriad från dem
genom att lassa dem på Gud. Men -- jag har sorgligt nog, så många
stora skyldigheter, att jag ej mäktar ensam reda upp dem, samtidigt till på
köpet. Nöden har ingen lag! Jag måste taga det närmast liggande först och
främst. Och det man ej kan orka med, behöver man ju ej anse sig därför svika.
Jag undrar om en viss person ”med hjärta av guld” kan förstå det??? I
föregående brev glömde jag säga, att jag ej riktigt förstår varför du genom
den nya lagstiftningen skulle hindras att handla med egendomar. ”Täfft” säger
du. Du har ju fullständig köpmannautbildning. Vad hindrar då att du får
rättigheter som egendomsmäklare, om du begär det?? Jag bara frågar. Din egen far. |
|
Södra Vi 10/7.18
Kära Far! Tack
för dagens brev! Jag vill heller ej fortsätta denna onödiga ordstrid längre,
ty våra resp. åsikter tycks ändå ej ändras därav. Vill dock förtydliga en del
punkter och åsikter. 1).
Far förmodade ju, att jag ansåg mig skyldig, visa H. mina brev. Alltså
ett förutsatt tvång. 2).
Far har förut ej varit så rädd om sina innersta tankar. 3).
Det kan ej bli fråga om, att jag i Fars uttalade åsikter kan vara
neutral, blott ang. H.s och Fars affärer. Det gällde ju mig, då Far
påstod, att jag var i en beroende ställning osv. 4).
Därför att Fars åsikter förändrats vill Far med all makt påtvinga även
mig dem. Så har Far alltid gjort -- De som ej vilja ha Fars
åsikter, ha ej gillats. Hoppas att Far erfarit,att jag ej är så
lättledd, som förutsattes. 5).
Det är också märkvärdigt, att Far anser mig så andligt undermålig, så att jag
ej ännu vid 28 års ålder skulle kunna reflektera självständigt. Far
ger mig verkligen där ett stort underbetyg. Jag vet dock
lyckligtvis bättre, än att taga åt mig. Många saker, som jag i föregående
brev framhållit som hågkomster från gamla dagar, har ej H. haft reda på,
hur skulle jag då kunna vara inspirerad av henne? 6).
Vad Far nu säger om H-g gläder mig. 7).
Har aldrig ironiserat över, att Far skrev så mycket ang Mor, utan över, att
Far skrev, det Far ej kunde visa henne brevet, då det aldrig
var avsett för henne. Detta om detta. Vi
övergå nu till att tala om mera produktiva och roligare saker. Tack för Fars
visade intresse, genom frågan i slutet av brevet! Jag syftade ej på lagen
ang. egendomsförmedling. Den blir, som Far framhåller, naturligtvis
intet hinder för mig. Har redan inlagt ansökan ang. egendomsmäkleri.-- Jag
menar lagen ang. köp och byte av fast egendom, samt den nya, ej
ännu i tryck utgivna skogslagen. Ang.köp och byte, skall man näml. bli
tvungen behålla en egendom i fem år, innan densamma återigen får
säljas. Nu menar jag näml. så, att genom att fast köpa en gård,
avverka den bästa skogen, och sedan sälja gården igen, förtjänar man ju
merendels bra. På det sättet går det ju ej nu. Min reträtt är
naturligtvis det rena mäkleriet, men dels ”tar” ju detta ej så bra, dels blir
nu även mäkleri-rörelsen hämmad gm förenämnda lagar. Det blir näml.
självfallet ej så många egendomar i handeln efter detta. Många
hälsningar sändas härmed till Eder alla. Din son Herbert P.S.
Jag har ej hört ett ord från May sedan bröllopet. Mitt telegram kom väl fram?
D.S. |
|
Södra Vi 22/7.18.
Kära Far! Tack
så hjärtligt för brevet! det var överraskande att få veta, det Far nu är i
Västervik och ”semestrar”! Hoppas att Far kommer att få valuta av den
sejouren. Det var kollossalt hyggligt av källarm. Ekegren att bjuda. Tack
också för Väst.Veck. som kom igår, och för att jag fick läsa Fars artikel.
Det var bra gjort, att passa på och ”slänga in” densamma där! Den var mycket
intressant och bra skriven. Jag
beställde V-vik pr telefon för 2 timmar sedan, (kl.12) och personligt
samtal med Far. Trots detta släppte de fram mig nu, fast Far ej var inne. Det
skulle vara roligt att åtminstone höra Fars röst i telefon, då jag ej får tid
att resa ned i Västervik, vilket jag gärna velat, för att träffa Far. Får
dock, som sagt, ej tid till detta, emedan jag väntar på besked från en köpare
till min gård, som skall stämma möte med mig endera dagen. Därför måste jag
hålla mig hemma, för att kunna ”dyka”, när han kallar. I
lördags var jag på långtur pr cykel åt Västervikshållet och besåg en gård,
som jag event. skulle ”taga på hand”. Det blev dock ej utav, emedan bonntoken
begärde 110.000 kr för gården, och jag värderar den till 50.000 kr. Träffas
vi ej på telefon idag, så ringer jag åter i morgon. Många
hälsningar från Din tillgivne son Butt |
|
7.8.1918
[Brev
från Nen Sundström] Käraste mina föräldrar! Tåget
ångade fram (...) och så kom vi till Kilsmo. Sandström var inte där utan en
gästgivarskjuts. Vi åkte omkr 3/4 timme den mest bedårande väg förbi vajande
havrefält och gulnande rågskylar. Skörden är god här. (...) och högt uppe på
backkrönet omringad av bugande björkar ligger prästgården. Rasande
småtrevligt är här. Ljust och luftigt och glatt. Men -- några timmar innan
jag kom insjuknade Rut i spanska sjukan. Nu ligger hon och piper. Hon är
nämligen världens mest pjåskiga kvinna: nervös, hysterisk, inbillningssjuk,
bortskämd. Det är både synd och skam att tänka sig det en kvinna kan
vara så lite tålig och oja sig så för rakt ingenting.(...). Idag
kl.1 ska jag ned och knåda bruksförvaltaren. Vidare ska ingenjören med fru
samt en fru Svensson ha massage. Det är visst de enda s.k. ”bättre” som finns
här. Resten är bara arbetarfolk. Få se hur det kan bli med förtjänsten.(...)
Elle hälsar! Er dotter Nen |
|
Kilsmo 10 aug. 1918.
Älskade min lilla Moran! Hur,
hur, hur har du det? Hela jag är ett skälvande frågetecken. Säg, orkar du,
eller ha dina krafter förrunnit? Mor lilla, du får inte bli sjuk
igen.(...) Rut
ligger ännu till sängs. I tisdags blev jungfruflickan sjuk också, så jag har
klarat upp det hela.(...) Nu
är jag i full fart med mina patienter. De äro så belåtna åt att få hjälp.
Doktorn själv, som bor i Vingåker, önskade sig hit för att få en smula
behandling. Men det går ju inte. Det är mest bara arbetare här på platsen. Endast
ett par ingengörer och herrar på kontoret. Men väldigt mycket ordnat till
arbetarnas förmån. De ha nu först och främst kyrkan och en bedårande
kyrkogård. Bekväma, trevliga bostäder. Kall- och varmbadhus m.m.m.m. Inte kan
då de behöva klaga. Här
finns 3 st sjöar och en å samt några bäckar. Det vimlar av änder, vilka äro
alldeles tama. De äro nämligen fridlysta här på bruksområdet.(...) De
ha Sv.Dagbl. landsortsupplagan här.(...) Igår fick jag se den där
gymnastiklärarinneplatsen. Den har jag svarat på nu.(...) Nej, nu kommer
postbudet igen. Måste sluta. Innerliga hälsningar till Far. Hoppas han inte
gått och blivit sjuk av allt matköpande. En
kyss från din egen Nen. |
|
Den 19 Aug.1918 Brevens
Bruk.
Käraste Far! (...)
Tiden räcker inte till för mig här heller. (...) Sedan Ruth kom upp ha vi
syltat och konserverat och så har jag sytt henne en klänning. F.ö. har jag
inte så rasande mycket tid. Posten går härifrån kl.11. Vi äta frukost 1/2 11.
Före dess har jag hönsen att ge mat samt städa mitt rum m.m. småplock. Genast
efter frukosten börjar jag hos mina patienter. Jag har 3 betalande samt två
gamla gubbar, som är så fattiga, att jag hjälper dem för intet. De äro så
oändligt tacksamma så det är mer än lön värt. Det gör mig så lycklig att
kunna åstadkomma litet gott. Tisdag.
Mer hann jag inte. Måste nämligen ned och göra iordning kvällsmat, då Ruth
redan krupit till kojs. Hon är fortfarande väldigt ansatt av hosta. I
söndags hade vi en härlig utfärd. Det var meningen att hela manskören skulle
vara med, men på grund av spanska sjukan voro endast två med respektive fruar
med. Vi rodde först genom den lilla fagert slingrande ån under bugande pilar
och nickande alar, mellan vitaste näckrosor och lummiga vassdungar. Vattnet
var mörkt och spegelblankt. Himlen var blå.(...) Så gledo vi ut i den
glittrande sjön Botan.(...) och vi fördes åter in på ån. Vi färdades nu på
denna tills kvarnfallen häjdade oss. Då landade vi och gingo genom en lysande
lingonröd skog (...) till Sotterns strand där vi lägrade.(...) Här blev sång
av Elle + en studentkamrat från Upsala samt de två Brevensarbetarna. De
sjöngo Bellmansbitar m.m. Härligt var det. I lagom tid byggde skräddaren upp
en bussig spis där kaffepannan kom på. Så åto vi sill och potatis samt smör
och bröd. Två liter mjölk hade de lyckats skaffa från en bondgård och glädjen
stod högt mot himmelens blå. Hemfärden skedde i fyra båtar, var och en rodd
med två par åror. Skummet fräste om bogen (...). Hör
du Far, angående vad du frågade mig om boken du ska skriva, kan jag tyvärr
inte ge dig ngt som helst råd då jag ju inte alls är inne i den där saken
eller har en aning om vad du tänker beskriva och skildra. Därför måste jag
förbli stum i denna punkt. Hoppas du nu själv fått bukt med din ”hjärnuppmjukning”,
så du är i full gång med skapandet. Jag
stannar inte här längre än till första dagarna i sept.(...) Få se om jag
följer Gies förslag att slå mig ned i Boden, där det lär finnas gott om
arbete, men ingen gymnast. Vill först avvakta svaret från Karlstad
flickskola. Innerligaste hälsningar! Din Nen. |
|
Tisdag kl.9 fm.
Älskade liten Mor! Tusende
innerliga tack för ditt brev. Anar du hur oändligt glad och överraskad jag
blev? Åh, jag tordes knappast tro det vara sannt, att Mor skrivit.
Tack, tack! Jag skriver med blyerts därför att jag blivit petad från
gästrummet nu medan Elle har främmande. (...) Det är just inget roligt, då
man ej vet vart man ska taga vägen. Nu flyttar jag in i en soffsäng, som står
i hallen och ligger här i matsalen. Tvättningen försigår i en bleckform i
köket. Kamningen framför kakelugns-luckorna eller en ngt så när mörk tavla,
som återger en ngt suddig och dunkel aning om hur min utmärkta frisyr artar
sig. Ruth är fortfarande hes och har hosta. Eljest är hon betydligt bättre
till humöret nu, inte för att hon på långa tag är som hon bör och kunde
vara,(...).Det är nog inte så alldeles fritt, att det inte är synd om Elle
ibland.(...) Från
Rosan hade jag ett långt upptågsmättat brev i lördags. Hon måtte allt ha det
bra härligt. Och tänk, så får hon ju hyra rum hos Lagermans i vinter. Nog
blir det väl bra. Hon var rent betagen av lycka, den lilla ungen för att allt
går henne så väl i handom. Jag kramar om dig lilla Moran idag på Gies
födelsedag!(...) Tiden ligger verkligen i sken.(...) Nu är mitt brevpapper
slut. Får lov att gå till boden i dag och försöka få fatt i ngt dylikt
(...).En kyss från din egen Nen. PS.Du
jobbar väl inte för mkt, liten mor? Jag är så rädd för din skull ibland.
Skona dig! Hälsa
Adlers så mkt. Äro de alla friska igen? |
|
Södra Vi 23/8.18
Kära Far! Tack
för brevet av 11 ds! Far undrar givetvis varför jag aldrig skriver, och det
med rätta. Ja, någon egentlig orsak för min långa tystnad har jag ej. Jag
mår bra, vilket jag gudskelov kan kalla ”som vanligt”, numera. Lantvistelsen
bekommer mig tydligen mycket väl; jag förkovras i hälsa och styrka. (Jag
provar ibland mina krafter gm att bära H-g som ett litet barn.) Och styrka o.
kraft behöfs i sanning nu, om man skall kunna slå sig igenom denna dystra
tid.-- Jag har mycket ”legat utåt vägarna” för att försöka göra några bättre
skogsaffärer, men prisen, som bönderna begära äro alltid för höga. Också är
det mycket tryckt i trävarumarknaden fortfarande, trots exportkarteller och
andra sammanslutningar. Engelsmännen äro ej så lätta att få mjuka. Nu får man
mest vigga sig fram, och vara glad, blott man kan klara hyskan tills bättre
tider inträda. Apropå vigg, så har jag nu ”bräckt” Gösta Högelin, ty han hade
i Mars en protest på något över 1.000 kr, och i sista numret av J-a en på 100
kr. Denna var dock av honom enl. upplagsn. ”felnoterad”, men det
syns hur han har det, då han ”rider med” lappar å sådana småbelopp. Gården
har jag nu sålt. Ganska skönt förrästen, ty prisstegringstiderna å sådana
tycks vara förbi. Hur
är det nu med Mor? Orkar hon klara upp hushållet? Hoppas det bästa, och att
även Far är kry! Det
var ej dåliga lönevillkor, Maggie får. Och så klaga de ständigt över den usla
apotekarbanan. Skall Nen stanna någon längre tid i Kilsmo? Hjärtliga
hälsningar till Eder alla. Din son Butt |
|
Trollhättan 9 sept. 1918.
Käraste Mor och Far! Innerligt
tack för det deltagande brevet vid Tant Johannas bortgång (...). Hur
är det med lilla Mor nu? Du knogar väl inte, så att du blir sjuk på nytt.
Rosan är kanske hemma nu och kan ge ett handtag ibland, om hon inte har för
mycket att göra med förberedelserna för Centralen.(...) Det är märkvärdigt
vad det tar tid (...) med mat-och hushållsbestyr. Nu har jag även några
lektioner, som ta bort en del av dagen. I fredags tvättade jag och skall
stryka i e.m. Igår voro vi på landet hos släktingar och hade en ansträngande
hemfärd, 2 mil på cykel i ösregn. Annars var det härligt hela dagen.(...) Innerliga
hälsningar från eder Mayan. |
|
Trollhättan den 9/9-18
Kära Tant och Farbror! Ber
att på det hjärtligaste få tacka Tant och Farbror för allt genom bref och
blommor visat deltagande vid Mammas bortgång.(...) Det tröstar mig emellertid
att Maja var hos mamma, då mamma alltid tyckte så mycket om Maja och var
belåten när hon kom.(...) Vi
knoga som vanligt med vårt dagliga arbete, som mer än väl räcka till. Idag
börjar yrkesskolan, så nu blir det ännu mer jobb. Kan tala om att Maja har
blifvit en riktig ”mat-mamma”, som kokar utmärkt mat och läser kokböcker samt
laborerar med kökskemi dagen i ända. Det bästa är att ett verkligt lefvande
intresse för den goda saken tycks förefinnas.(...) Nen har väl nu återkommet
från sin sommarlustresa. Många hjärtliga hälsningar från tillgifne Hugo |
|
Södra Vi 16/9 1918.
Kära Moran! Det
var nu kollossalt längesedan, jag skrev till Mor sist. Jag har dock ej glömt
bort Dig, fast det ju kan se så ut. Hoppas att Mor nu är kry och orkar ”hålla
i”, men det är väl tröstlöst i staden nu i regnvädret, och nedsättande för
humöret? Förrästen
förstår jag ej, varför Far envisas med att bo i Stockholm, då han ej
nödvändigt behöver det för sitt arbete. Tänk vad Ni kunde ha det bra mycket
billigare och bättre, om Ni bodde i en stuga på landet, som vi. Billigare genom att
levnadskostnaderna antagl. ej skulle gå till hälvten för Eder emot nu, och bättre
genom att man kan anskaffa mat av snart sagt alla slag. Maten för oss två går
till i genomsnitt 88 kr i månaden, och så äro vi ju i tillfälle skaffa
litet på en gång såsom en eller 1/2 gris vid vår bondes slagt, potatis
(utmärkt god) m.m. I trädgården ha vi tills dato ”tagit in” frukt, ärter,
potatis m.fl. grönsaker för ett saluvärde av 90 kr, och då återstår att
skörda bruna bönor, jordärtskockor, vinterfrukt m.m. Hyran reduceras ganska
betydligt på så sätt, eller hur? Så
ha vi en stor fördel till. Vi ha näml. fått gå in i värdfolkets självhushåll!
Vi få på så sätt både rikligare och bättre mjöl, än förut på korten.
Det enda som har strypts åt med är smör, beroende på, att här ostas alldeles
kolossalt, så de få lämna bort mjölken. Hedvig har nu gjort 4 stora ostar,
och skall göra ett par till. (Vi ha ännu kvar ost sén förra året.) Lingon
ha vi varit ute och plockat själva, så de ha ej kostat något, trots det vi
kokt in och syltat lingonpäron, gelé m.m. Blott där en besparing på 37:50, då
de taga 75/- pr lit i Vimmerby. Som
Mor märker, så är det stora fördelar vi ha och besparingar vi göra
genom att bo här, där åtminstodne jag har bestämt mig för att bo kvar
så länge dessa tider vara. Ni
skulle verkligen följa exemplet, och flytta till landet, där Ni nog kunde
leva ett par tre år på samma summa, som nu ett i Sthlm. Hjärtliga
hälsningar sändes Eder alla från Herbert Har
Rose kommit ännu? Skriver snart till Far! |
|
Stockholm den 27
september 1918.
Käre son Herbert! Genom
ditt brev till Mor såg jag att du ämnade skriva till mig, men ehuru jag ej
hört av något brev, tillskriver jag dig ändå. Jag
får då först säga att en fattig utsvulten stockholmare kan få frosskakningar,
då man läser om allt det goda, som finnes på Fogelhem och huru allt väl är
rustat till den kommande vinterkampanjen. Men det som mest frapperar är den
uppgivna levnadskostnaden: 88 kr för två dvs. 44 kr person -- mot våra 150
per person. Under 5 kr per dag och fullvuxen pers. är det omöjligt att
existera här. För arbetarne, ”de fattiga” som de gärna kalla sig, gör detta
ej fullt så stort avbräck, som för dem som ej kroppsarbeta. Hade man som en
murare en förtjänst av 3 kr i timmen, kunde det ju åtminstodne gå ihop. Men
nu är det vi som sjunkit ned till proletärer -- till dem räkna sig nu bättre
karlar än jag. I
allt detta elände har jag blivit stämd av Hedvig på underhåll, enligt en
”Överenskommelse”, som daterar sig från några dagar före skilsmässan. Med
hänsyn till Riiseska reversen, var ju tidpunkten väl vald -- men var den det
förövrigt? Jag inser, att då man själv sitter i överflöd och med relativt så
små omkostnader som innevånarne i Fogelhem, så är det förklarligt, att den
där reverssumman hägrar med förstorade mått. Kära
ni! Av den summan finns nu i verkligheten blott minnet kvar. Med den största
sannolikhet blir ej tiderna bättre så snart. Men alla leva vi på hoppet, så
även jag, att jag en gång skall kunna få så pass stora inkomster, att jag kan
leva på dem. Jag kan ej tro annnat än Hedvig -- som är så
klok -- väl inser, att om hon skulle vinna målet, detta under för handen
varande förhållanden, blott skulle bli till obotlig skada för alla parterna.
Först då bleve utsikterna för henne i fortsättningen reducerade till -- noll.
I så fall vill jag dock betona, att ”it´s a long, long way to Tiporary”! --
om alla instanserna skola tagas i anspråk för att ”inkassera” papperet i fråga.
En annan sak vill jag nämna i detta sammanhang: att papperet upprättats under
en tid, då gamla lagen var gällande, då ekonomiska avtal äkta makar
emellan ej hade juridisk giltighet (i den nya är detta ändrat). Det är
således att antaga, det kravet ej står sig i Högre rätt, där det möjligen kan
komma om några år härefter att avgöras. Jag
vet mycket väl, att du ”ej vill vara inblandad i den här saken” men enär du
ej är gift med, eller står i skyldskap till Hedvig, så torde du som son och
broder icke kunna, för blodsbandets skull, undandraga dig, att söka avstyra
en process, som, i detta fallet, komme att föra skandal med sig. Jag
har förut betonat, att jag ej anser mig ha svikit mina åtaganden till
Hedvig. Må hon en gång för alla komma ihåg detta!!! Förklarligt
är, att jag och hon se saken på olika sätt, då vi leva under olika
förhållanden och med olika intressen -- men en tvist är detta ej. Det
är ett brutalt angrepp på mig, sedan jag åtagit mig min gamla orkeslösa
hustru. Så länge jag var ogift såg hon saken vänligare, det kan ju ej vara
svårt att bevisa. Jag begär nu av dig på familjens och egna vägnar, att du
framför till Hedvig den anhållan, att hon återkallar målet. Hon skall
därigenom vinna mera än om hon fortsätter. Om hon är klok nog att inse och göra
detta, skall jag -- på den grund att förliknings-förslaget kommer från mig --
ikläda mig hennes juridiska kostnader; ävenså att fortast möjligt, som mina
inkomster det medgiva, giva henne det ekonomiska stöd jag kan. Målet
skall före för andra gången den 15 Okt., och önskar jag därför, att inom kort
få besked av ett eller annat slag. Din tillgivne Far Nen
kommer hem om lördag, Maggie om Söndag, varefter de göra sällskap mot höga
Norden omkr den 4 Okt. Mor tackar för brevet och skall skriva sedan. Alla
hälsa vi dig! |
|
Södra Vi den 3 Okt.1918.
Kära Far! Tack
för två brev! För att börja med det första, så var det ang. försäljningen av
egendomen. Jag talade ju med Far i telefon till V-k om, att jag accepterat
ett anbud å 14.000 kr:-- och att jag således skulle förtjäna blott 2.500 kr å
affären. Det blev också så. Det var ju ej så mycket, men är glad att jag
sålde, ty nu har gårdarna gått ned i pris och äro ej heller så begärliga, på
grund av de nya lagarna. Att
jag nödgas vigga mig fram, kan väl ej förvåna Far! Hur skulle jag
annars kunna göra sådana affärer, som jag gjort? Jag berättade ju, att gården
kostade mig 20.500 kr, och att jag inbetalt vart enda öre på densamma, utom
4.000:-- som voro intecknade. Och att jag förut hade förtjänat 16.500
kr, så att jag av egna medel kunnat lägga ut summan, har väl Far
aldrig trott? Med anledn. av Fars sista brev, så har jag framlagt saken för
Hedvig, och har hon med anledn. av detta skrivit till Far. Nu råkade dock det
brevet vara med just på Getå-olyckståget! Då enl. uppgifter i tidn. all post
brunnit upp, är väl föga troligt, att brevet nånsin framkommer. Om så ej är
fallet, får hon skriva ett nytt. Hedvig är dock ej villig återtaga någonting.
Skälen därtill får hon själv framlägga (och har hon även gjort det i
ovan omtalade brev). På
olyckståget medföljde en handl. från Vimmerby, som skulle fara upp till
Stockholm med smör. Detta hade han gulaschat i en lång tid, med resor en gång
pr vecka. Nu hade myndigheterna fått trafiken klar för sig, och voro de nere
vid tåget i V. och lade vantarna på hans smör; samtidigt delgåvo de honom en
stämning. Nåväl. Mannen, som redan löst biljett till Stockholm, tyckte att
han ändå kunde ge sig iväg. Han kom dock ej längre än till Getå, där han,
enl. telegram hem, blev dödad. Nog är det egendomligt, hur det kan gå! Spanska
sjukan går nu också i Vimmerby. Flera dödsfall och många mycket sjuka.
Jag själv har varit sängliggande 4 dagar, men är nu bättre. Dock mycket matt.
Mina kära hälsningar till Eder alla! Tillgivne sonen Herbert |
|
Stockholm den 11 Nov.
1918
Till Styrelsen för Aktiebolaget Stockholms systemet. Med
anledning av min 60 årsdags firande i mitt hem Söndagen den 17 Nov.
får jag härmed vördsamt göra framställan om, att oavsett min å motbok: L
0818. gällande ranson av spirituosa, få mig eller min hustru tilldelad 2
liter spirituosa till eller före sagda födelsedags datum. Med förhoppning om
Edert benägna tillmötesgående och avvaktande svar tecknar Med
utmärkt högaktning Pehr W.Sundström f.d. Grosshandlare Västmannagatan 71 ing E II Innehar
motbok L.0818. |
|
Fogelhem 25/11.18.
Kära Far! Härmed
får jag hjärtligt tacka Far för presenten av Fars fotografi i anledn. av 60
årsdagen! Det var roligt att Far blev ihågkommmen och hyllad av så många. Hur
hade ni det i hemmet den dagen? Skulle vara roligt höra. Varken Far eller Mor
ha svarat på mina sista brev för så länge sedan, så jag kan tro, Ni ej bry er
om mig. Ang.
fotografiet, så tycker jag ej, att Far är bra där. Trevligare tycks de vara,
som äro repr. i tidningarna. Vill Far sända dem, så vore jag glad. Där känner
jag igen Far. I synnerhet på det i Sv.Dagbl., som jag härmed närsluter. En
märkvärdig tillfällighet har gjort, att Riises bröllop står refererat bredvid
urklippet, som jag sänder! Riise har efter sitt bröllop slutat annonsera i
tidningarna, antingen har han fått så mycket pengar med frun, eller på annat
sätt ”lagt upp” i dessa jobbarnas kritiska tid. Ja,
det har hänt mycket i världen sedan vi sist talades vid. Kollossalt! Hoppas
både Mor och Far må bra. Hur är det nu med matförhållandena? Skriv och tala
om något. Jag
har, som väl är, gått alldeles fri från ”spanskan”, trots det, att den ”gått”
väldigt runt omkring här. Både i Fågelhem, S.Vi och Vimmerby har många varit
sjuka och flera dödsfall inträffat. För ca 14 dagar sedan voro de sjuka i
nästan varje hus i S.Vi. Läkarna fr. V-by ha haft det väldigt ansträngande,
ty då en har sjuknat i någon by, har det ej dröjt länge förrän hela byn var
angripen. Beroende på deras dåliga hygien här nere. De ha det fasligt
”lortigt” och detta blir ju en bra jordmån för streptokockerna. Hoppas
nu Far vänligen skriver någon gång. Hälsa Mor så mycket! Din son Herbert |
|
Stockholm den 22 Dec.
1918
Käre son Herbert! Det
är med den allra störta förvåning över att ej få något meddelande från
Hedvig, eller ens från dig, sedan jag den 1 Dec. tillskrev er var sitt brev.
Innehållet i brevet till Hedvig var av den art, att det är oförklarligt, att
hon ej meddelat mig i någon form, och man kan nästan tvivla på att brevet
kommit henne tillhanda. Om så skulle vara att brevet förkommit, får jag ännu
en gång meddela, att jag enligt det i förra brevet närslutna originalbrevet
från Lizzie Holm, sänt översättning av detsamma däri hon underrättar om Fred
Holms död ute på Atlanten. Den
anda vari min skrivelse f.ö. är hållen skulle göra en från Hedvigs sida
avsiktligt gjord negligering till en den grövsta förolämpning mot mig.
Någonting så lumpet har jag mycket svårt att tro henne om, allra helst
då jag på intet sätt vill störa eller ”lägga mig i” de dispositioner hon
finner lämpligt vidtaga. Om hon skulle vantolka innebörden av brevet så,
återstår dock en sak, som är ofrånkomlig -- att erkänna brevens mottagande
och ge mig klart besked, ty brevet är av den vikt, att man -- t.o.m. jag
kan fordra detta. Jag får nu härmed bedja dig vara vänlig genast
tillskriva mig i denna sak. Jag
har idag sänt dig en julhälsning från mig och Mor, och vill ännu en gång
önska dig allt gott. Rose stannar hemma över Juldagen och reser sedan under
sina ferier ned till Lagermans i Småland, dit hon är inbjuden. Mor är mycket
klen och har ej kunnat skriva en rad till någon, alltså ej heller till
dig. Hon sköter ännu huset ensam, men -- ja, allt står i Guds hand, i det,
som i allt annat. Mor och Rose hälsa!! Din tillgivne Far |
|
Södra Vi den 23 dec.
1918.
Kära Far! Tack
för Fars brev för länge sedan! Har ej blivit av för mig att skriva förr, då
jag haft så mycket andra skriverier m.m. Har varit mycket upptagen och ej ens
fått ha Söndagarna fria ibland. Min huvudaffär är nu återigen trävaror
där jag lyckats ganska bra iår. Har f.ö. ej förlorat några pengar iår, som
ifjol, då jag, som Far minns, fick sätta till 1.500:-- För
var dag som går får jag vidsträcktare förbindelser, och känner nu till nästan
alla trävaruhandlare och -producenter i Östergötland och Småland. Jag kommer
ihåg vad jag hade ”knägigt” först, jag kom hit, då jag ej kände en
enda människa och var alldeles utan förbindelser. Då jag tänker
tillbaka på den tiden, så tycker jag det varit bra utav mig, att kunna knoga
på så pass, som jag gjort. Jag känner mig ju ej ännu riktigt fast i sadeln,
men jag tror, att det skall gå, att här skapa sig en ställning. Till
hösten flyttar jag antagl. till Eksjö, (som är en liten pigg affärsstad) för
att få bättre rusch på det hela. Här i S.Vi sitter jag för mycket ”vid sidan”
Jag måste uppsöka alla. Mer i stråkvägen skall det bli mera
lättarbetat. Funderade ett tag på att slå mig ner i Linköping, men där kommer
jag ej i så direkt beröring med skogshandlare och skogsägare, som jag önskar.
Annars är ju det en liten fin stad! Jag
har haft många projekt, må Far tro. Har undersökt möjligheten för, och
försökt starta, ett tjärbränningsbolag här, men så kom fredsresonemangen
emellan, och nu är ej den marknaden så hög. En disponent och f.d. ägare till
S.Vi snick.fabr. och jag ha umgåtts med planer på att arrendera en
snick.fabr. för tillverkning av exportsnickerier, och ha nedlagt en del
arbete därpå, men nu har det upplysts om, att England och Frankrike ej
skola importera några som helst färdiga snickerier. Så de
planerna få också ”krypa i skrinet” t.v. Dock
är jag, som en sammanfattning, rätt nöjd med detta års resultat. (Min
värdinna trodde ej att jag skulle komma på kontoret idag, och har ej eldat
tillräckligt, så att jag sitter och skriver stelfrusen om fingrarna!) Det
har som jag tror, gått framåt, och har jag redan gjort upp affärer för
nästa år, som skola giva mig en förtjänst på ca 3.000 kr. Ang.
Fars fotografi, så kan jag ej se ”den fjärr-skådande blicken”. Jag
tycker att Far ”tittar under lugg” jag. Men jag är väl, som nutidsaffärsman,
så snärjd i den krassa materialismens garn, så jag ej förstår finessen. Det
var i alla fall därför, jag ej tyckte om kortet.-- Hedvig
hälsar och tackar för Fars vänlighet och besvär med brevet från hennes
svägerska. Hon skrev svar direkt till henne. H-g har haft ”spanskan”, men jag
kurerade henne på 2 dagar gm svettningsdosis. Jag själv, som förr, vilket Far
kommer ihåg, var så ömtålig och emottaglig för allt så´nt där
”sjuktyg”, har alldeles gått fri! Visserligen varit litet förkyld ibland, men
aldrig feber (H-g hade nära 40 grader.) Ja,
nu är det Jul igen! Hoppas att Ni alla må bra och få det trevligt i helgen!
Här nere är klingande slädföre med 16 grader kyla och sol. Härligt Julväder!
Nu de varmaste Julhälsningar till Eder alla och lev väl! Önskar Son Herbert |
|
|
|
|
|
ÅNGFARTYGS-BEFÄLHAFVARE-SÄLLSKAPET Stiftadt
1857 Har
äran meddela det Sjökaptenen Pehr Wilhelm Sundström blifvit invald
till ledamot af sällskapet. Sällskapets
ändamål är: att behandla till sjömansyrket hörande frågor, att befrämja
närmare samband emellan kamrater och dem hvilka intressera sig för yrket, att
verka för sällskapets pensions- och understödskassa. Stockholm den 18de Dec.1918 B.v.Sydow Ordförande Flaggnummer
916. Obs. flaggnumret anbringas med hvita siffror i flaggans öfre vänstra
hörn. |
|
|
Utdrag ur tidningspressens omdömen om: Verklighetsbilder från Hav Och Fjärran Land |
|
|
(...)
Författaren är känd och välkänd förut.(...) hans okonstlade och rättframma
berättargåva som tifdigare väckt uppmärksamhet och gillande hos dem, som
sätta värde på verklighetsskildringar (...).Det kan glädja en älskare av det
friska äventyret att få känna sältan av havet slå emot sig på detta
sätt.(...) [M.A-w
i Stockh. Tidningen] |
|
|
Det
är friska vindar, som blåsa genom den 314 sidor starka boken. Upplevelser
allt ifrån pojkåren till mannaåldern från de mest skilda platser på
jordklotet och under de mest olikartade förhållanden. Det är färg ocg fart
över vad Kapten Sundström här ge oss. Han målar i breda, säkra drag de
situationer från sjömans och kolonistlivet, i vilka han mer än en gång varit
en av huvudfigurerna, och han ger oss en djupt gående inblick i hurudant
”Jacks” liv i verkligheten gestaltade sig förr, då världshaven ännu plöjdes
av stolta ”teaclippers” och ”packetliners”.(...) Berättelserna i bokens första avdelning skola säkert komma mången
gammal sjöman att fröjdas. Och Kolonistliv, eller bokens andra del, är
en i sitt slag ypperlig skildring. Boken är lättläst, rolig och bra och bör
kunna njutas av alla. Sjöfolk eller ej. [E.W.S.
i Stockholms Dagblad] |
|
|
(...)
Den påtagliga verklighet, som här har ordet, bärs upp av en skildringens styrka
och en kombinationsförmåga, som leda tanken till högt stående förebilder på
området. Här finnes spänning, liv och rörelse i lycklig förening. Man har all
anledning att anbefalla Bill Sharks ”Verklighetsbilder” såsom en rolig
och uppfriskande läsning. Man ångrar sig icke! [Thore
Blanche i Aftonbladet] |
|
|
(...)
Han låter läsaren få del av en brokig skara skiftande minnen av hur det var
då för tiden. Han gör det med den borne berättarens och humoristens äkta grepp
och läsaren är ohjälpligt fången däri tills boken är genomjagad -- och då kan
man med nöje börja läsa den på nytt! Den är väl värd sitt pris och alla
vänner av en sund och underhållande berättarkonst böra läsa detta Bill Sharks
nya verk.(...) [Å.S.
i Figaro] |
|
|
(...)
Bill Sharks bok är nyttig och angenäm. Dess läsekrets bör sökas inom alla
åldrar och kategorier av bildning. Dess dyrköpta erfarenheter talar på dessa
blad. [Tiro i Nya Dagl. Allehanda] |
Created : 2 July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1918 Book (51 pages)