|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark 1933 |
|
|
Brev från Herbert och Pehr 1933 |
|
|
~1933 ~ Amerikabreven |
|
|
Sunwood
Jan.3 1933 Kära Fader Bill! Hjärtligt tack för dina båda brev av 22/11 och 6/12
pto, vari du berättar, att Rose m. familj ordentligt ankommit till Sverige.
Jag får i detta sammanhang gratulera dig med anl. av att dina ansträngningar
och ditt goda arbete krönts med framgång. Jag förstår till fullo de stora
svårigheter, som företaget, att i dessa tider sammnskaffa de pengar, som voro
nödvändiga för saken. Att du överhuvudtaget lyckats därmed, vittnar gott för
både din fysiska och psykiska styrka, samt visar även, att du allt
fortfarande har kvar många av dina gamla vänner. Ja, nu är Julen överstökad, och vi ha åter glidit in
i ett nytt år! Vi ha haft en stilla Jul, men försökt att göra det så svenskt,
som möjligt. Men som du vet, så går det aldrig, att få fram den rätta,
svenska Julstämningen så här i ”förskingringen”. Att ”doppa i grytan” hänger jag fortfarande fast
vid, samt lutfisk o. gröt som vanligt på kvällen, men grötrimmet, som du vet,
du alltid höll så styvt på, har torkat in. Det förefaller så tomt och
meningslöst, då man ej äro samlade en hel hop. Här i B.C. liksom i alla engelsktalande land, ha
folk en förfärlig brådska att rusta med inköp till Jul. De börja springa i
affärerna 3 veckor före Jul, så man skulle tro, att Julen för dem vore en
långvarig fest. Men nej! ”St.Claus” kommer på Julmorgonen och ”X-mas dinnern”
avätes, och pang!-- så är den glädjen slut. Är detta någon stil? Tacka vill
jag våra Jular, som varar i dagarna 20. Då hinner man ju känna, att
det är Jul. På Nyårsdagen är det modernt att göra s.k.
nyårsresolution, dvs. man bestämmer sig för, att under det kommade året vara
mycket exemplarisk. Att göra det och det och icke göra det och detta. Folk är
mycket entusiastiska därför -- till att börja med -- men som tiden
framskrider glömmes alla goda föresatserna. Två betecknande folkdrag: Goda
föresatser på Nyåret, snart glömda, samt offervilligheten och hjälpsamheten
mot nästan vid Julen. Det samlas näml. här in betydande belopp för att
giva den mindre lyckligt lottade en god Julmiddag -- precis som de ej
skulle behöva några middagar de andra 364 dagarna av året. I mitt föregående brev bad jag dig godhetsfullt köpa
några kryddor åt mig. Hoppas att du kunnat göra det, och avsänt dem. Det är,
som du förstår, blott ett provisorium för mig, att taga så liten sändnig, och
från Sverige. Men saken är den, att jag denna säsong blott säljer provet på
varan. I liten skala alltså, för att utröna, hur omtyckt ”Ostronsillen”, som
jag kallar den, är. Efter vad jag nu kan bedöma, så borde den kunna få
marknad här. Jag har sålt 10 och 20 pounds poster till skandinaver, samt 50#
kaggar till några av de större butikerna, och de ha sålt ”all right”, så nu
har jag ej mera på lager. Alla svenskar och Norrmän ha varit synnerligen
berömmande över kvalitén -- ”smakar bättre än anjovis”, har varit deras
samstämmiga utlåtande. Än så länge har jag blott sålt i lös vikt (i kaggar)
men om jag kan ekonomiskt ordna saken till nästa säsong är det min avsikt att
packa ”gaffelbitar” och ”aptitfiléer” i burkar, samt kanske även caviar.
Tiderna äro ju ej vidare lysande att starta ett nytt företag, men å andra
sidan tror jag, att det går bättre att fästa uppmärksamheten vid sin produkt
nu, då folk ej ha så jäktande brått. Tror du, att du kunde, genom någon av dina resurser,
lista ut, hur ”sill i tomatsås” göres. Jag vet ej, om någon inlägger den i
Sverige, men att den göres i Norge, vet jag. Det skulle för mig vara mycket
bra, att få ett recept därå -- om det nu kan anskaffas. Det är också en sak,
som heter ”Norrlands kryddströmming”. En fiskkonservfabrik av den typ, som
jag har tänkt mig, finnes ej här. I B.C. konserveras blott lax och på
atlantsidan sardiner och hummer, varför här borde finnas förutsättningar. Från Rose och Nen hade jag små rara brev häromdagen.
Framför mitt tack till dem, är du snäll. Skall snart skriva. Hoppas du håller
mig underrättad om Svens vidare öden i ”gammel-landet”, vilket kapitel mycket
intresserar mig. Ang. din fråga om jag uttagit mina ”Canadian-papers”
får meddela, att jag ännu ej gjort detta, på grund av, att jag ej haft de
erforderliga $10:-- till överlopps, som de kosta. Min avsikt är dock, att
uttaga papperna så fort jag kan. Som jag dag för dag känner mig mera ”hemma
här”,kommer jag väl antagligen att bli Canadensare. Många hjärtiga hälsningar till Dig och Eder alla.Din
tillgivne son Butt Det förefaller mig märkvärdigt, at Sven ej
underrättade dig om Rose´s tillstånd, och avrådde ifrån, att hon ensam stannade
i U.S., som hon tänkte.-- Hoppas mitt Jul-Nyårstelegram kom dig till handa i
lagom tid, och att du blev angenämt överraskad? |
|
|
Nya
Eriksberg den 24 Jan. 1933 Kära min gosse Bertie! Ehuru du antagligen blott för några dagar sedan
mottog mitt 28/12 brev, sänder jag dig åter några rader. Först nu har jag
fått besked genom Maggie angående den ifrågasatta offerten å kryddorna.
Sorgligt nog blev det kamma noll -- den firma i Göteborg (tror jag det var)
som förmedlar apotekarnes inköp här, anser posterna bli för små -- hm! -- den
har till apoteket uppgivit namnen å två tyska firmor, som du skulle kunna
vända dig till direkt: Firman Ceasar Lorentz, Halle och Stephan Zeitz,
Würtzburg. Du borde dock, syns mig, kunna få det från närmare håll: U.S.A.,
men det kanske då blir dyrare genom tullarne. Apropå det, så har Världspost-unionen ändrat högsta
vikten per postpaket till Canada till 10 kilo. men höjt portot på
samma gång. Hoppas att du fått apotekets sändning allright, för min del torde
jag ej kunna göra mera åt den saken. Nu för några dagar sedan kom äntligen vintern
till oss med mycket snö och kyla, dock allra mest i mellersta och södra
Sverige, minst längst norrut. (Mekanien slår back) och man spår att vi nu får mer vinter än vad vi önska. Nöden i
Norrland är fruktansvärd, men hjälpaktionen från befolkningen i de andra
landsdelarne har varit storslagen, och likaså syns det som om alla politiska
partier (med und. av kommunisterna) äro eniga om att här måste tas kraftiga
tag för att undvika en katastrof. Sossarna, som sitta i makten, börja känna det därmed
följande ansvaret -- och detta är bara bra. Det är mycket i lagstiftning att
reformera och mycket obehövligt, som skall skäras bort. Att Sverige kommer
att rida ut stormen bättre än de flesta andra länderna synes n.m. även vi
svenskar börja att tro på. Sven S. har nu t.v. ”omhändertagits” av en moster,
bosatt i Hörby, där han ska bo och läsa på sina återstående ämnen till
erhållande av Fil.Kand. examen vid det strax bredvid liggande Lund. Det har
blivit allom klart, att han här ej kan komma fram till en anställning där han
kan få bruk av sina kemiska kunskaper, utan avlagd examen med goda betyg. Han
har gott läshuvud och tror sig kunna absolvera graden under en tid av tre,
fyra månader. Alla anse vi detta vara klokt använd tid, ty arbetslöshet ger
ju honom ingenting. Rose ämnar genomgå en operation i sitt ben i Februari. Om
det lyckas vore glädjande. Hälsningar från oss alla!! Hälsa Hedvig från Maja
och mig. Hoppas du har brev på väg till mig. Din trofaste Fader Bill |
|
|
Sunwood
Febr.5 1933. Kära Fader Bill! Hjärtligt tack för ditt brev av 28 Dec. Det var
roligt höra, att du senterade mitt Jultelegram! Men ledsnad ”hör” jag dig omtala, att du ej orkar
”vara med”, som fordom, men det är ju å andra sidan ej annat än mänskligt. Vi
dödliga äro ju en gång rätt bräckliga, så åren ”teller”, som norsken säger.
Det är med människokroppen, som med vilken annan maskin som helst. Den blir
sliten och rostig med åren, och pannsten samlar sig i ångpannan. Olja och
pannstenslösning vill tillslut ej göra någon effekt, och tillslut måste man
ju skrota ned det hela. Mycken tack skall du ha för utförda uppdraget ang.
kryddorna. De ha nu anlänt i gott skick, och omedelbart tagits i bruk. För
några dagar sedan köpte jag en check för Kr 12:--, som du godhetsfullt hade
lagt ut åt mig, vilken jag inneliggande sänder. (No 7495 Can.Bank
of Commmerce, dragen på Skand.Kredit.Sthlm.) Jag var ställd i ”valet och kvalet” mellan att sända
dig 3 doll. i sedlar i rek. brev, i vilket fall du nog fått bättre valuta vid
växling, eller denna check, som med bankens provision kostade mig $2.93 men
så tänkte jag på, att om brevet med sedlarna kom bort på vägen, så vore det
väl nästan omöjligt, att få ngn ersättning. Det skulle vara roligt, höra, hur
mycket Ni nu får därhemmma för en Canada dollar. Det kan ju hända att spansk humle och röd sandel
finnes i östra Canada, men här ute i Västern äro de okända. En kryddfirma här
i Vanc. skall på min begäran försöka få tag i dem genom deras förbindelse i
New York. Jag har även själv skrivit till kryddimportörer i London för
offert. Det är näml. ej någon tull på kryddor fr. England och hit, så det
borde bli billigare, än fr. New York ell. Sverige. Fr. Sverge är tullen 3
cent pr pounds + 10% värdetull. Att taga gods på jernväg fr. Östra canada (Halifax)
och hit, kostar i frkt mer, än båtfrakten runt hela jorden. De ha t.ex. så
löjliga fraktsatser på järnvägarna här, så att t.ex. vetefrakten
Alberta--Vancouver kostar dubbelt så mycket som från Alberta till
Liverpool! Och så undrar de, varför jernvägarna här ej bära sig. Nej, de
inhemska fraktsatserna äro alldeles för höga. Jernvägarna förlora därpå såväl
som både producent och konsument. B.C.s fruktodlare t.ex. kunde göra goda
affärer med sin frukt till ”Prärien”, där de äro angelägna om, att erhålla
frukt härifrån, men på grund av de envist höga frakterna omöjliggöres ett
livligt varuutbyte. Och vad inträffar? Jo, frukten måste ruttna bort, på
grund av bristande avsättning. Och samtidigt predikar Canadas
handelsminister, Stevens, den satsen, att det nuvarande tryckta värdsläget ej
beror på överproduktion utan på dålig distribution. Men tror någon, att han
kan se, att han själv är med om, att hämma distributionen inom sitt eget
land? Nej! Men så äro alla regeringar här. De förstå, eller vilja ej förstå
något annat, än att fylla sin egen pung. Landets intressen ge de s.k. tusan. Jag har ännu ej avhört någon offert från Fenix´ kryddimport
i Göteborg, men skulle det vara intressant höra deras priser. Men varför
kunna de ej sända godset på Johnsonlinien direkt till Vancouver? Till Halifax
är, som jag förut sagt, uteslutet. Jag kan tala om att utsikterna för
”anjovisfabrikens” framgång ser rätt så lovande ut. Åtminstone vad jag nu kan
bedöma. Jag har, på grund av brist å lager, ej vågat offerera varan till så
många kunder ännu, men överallt där de erhållit provorders, ha dessa utsålts
tillfredsställande. En firma säljer ca 50# i veckan. Mitt största bekymmer är
t.v. ej att sälja, utan att få råvara till så
mycket, som går åt. Den rätta tiden, att få fet sill (som det måste
vara) är näml. på hösten. Du förstår, att det som vi hålla på med nu, är
endast förspelet -- för att känna sig fram och få en idé om, hur marknaden
reagerar för saken. För ett par dagar sedan kom en handlande från
Seattle in till en av mina kunder, fick se Ostronsillen, avsmakade den och
begärde genast av dem min adress, ty han ansåg, att varan var fullt så god
som någon importerad. Och nu kanske jag kan sälja ”en brass” till
honom nästa höst. Ja, visst har du så rätt uti, att vi syskon äro
förfärligt tröga i brevskrivning, men det är ej så illa ment, som det ser ut.
Jag ”gillar dom lika skarpt, som dom gillar mej ändå”. Här ha vi haft snö i 3
veckor nu, vilket är mycket ovanligt för en Vancouver vinter. Många hjärtliga
hälsningar till alla syskonen och Dig Själv! Din tillgivne Son Butt |
|
|
Nya
Eriksberg den 23 februari 1933 Käre min gosse Bertie! Tack för ditt brev av 5 dennes, som jag bekom idag
efter endast 17 dagar hit (ditt förra tog 22 d., besynnerligt ojämt i tider)
jämte inneliggande check å Kr:12.--. Vad då denna anbelangar i värde som
Canada dollar, så ser du av det urklipp, jag lagt i samlingen, att vår krona
är bedrövligt nere f.n. då dess ställning i världs-marknaden ännu för ett år
sedan var så lysande. U.S. dollars står dock nära en hel krona högre än
Kanadas dito, men efter din tilltänkta sedelsändning, tre dol. hade jag i
alla fall vunnit Kr 1.89. Härav kan du tänka dig huru svenska köpaffärer, som
i fjol uppgjorts i U.S.dollars, skall kännas nu efter kursen 5.52! En diff.
på över två kronor per dollar. Johnson rederiet var förtänksamma, då de gingo
med i samseglingskartellen (1931?) och använder dollartariff. Det där med järnvägsfinansieringen var intressant,
och ungefär i stil med de av våra europeiska länder, som äro socialiststyrda.
Ekonomiska problemen äro för lättvindigt och okunnigt behandlade. Hur står
det till med solvensen i ”Världens största kommunikationsföretag” : Canadian
Pacific Railway Co:? Offentliggöres dess ställning årligen i pressen? Vore
mycket intressant att få glutta på den. Angående den Ahlström, som du å urklipp frågade, så
är det ej samma person som du tror, han hette Arvid. Och han hade varit
antälld först hos skojar och juden ”skjort-Jakob”, sedan i min firma (där han
visade sig vara en ful fisk). Han har sedan under åtskilliga år skojat i
tomter och hus, är titulerad ”grosshandlare” med kontor Regeringsgatan. Hans
samtida: Arvid Johansson, som jag också hade i min tjänst en tid, har haft
precis samma karriär, men är ”direktör”, det är hela skillnaden. Min gamle
vän och kollega och på sin tid min efterträdare som ordförande i Trävaru
Hand.Föreningen: Wilhelm Blomberg, avled för några dar sedan och skall
jordfästas om söndag. Jag och Joh. Olsson (i O & R) äro nu, jämte Knutte
Bergström, de enda kvar av det gamla gardet från 1899. Lien går obevekligt
fram -- Affärsvärlden är ett bedrövligt kapitel att tala om, och likaså den
allmänna nöden i vårt land. Hjälpsamheten har varit storslagen, det får man
säga, och man kan ej göra mera -- blott hoppas å bättring, ljusning -- blott
ej nu det som synes, oundvikliga kriget i Ostasien förvärrar läget för oss än
mer. Några få ljuspunkter ha vi fått fram i allt
affärsmörker, och bland dessa utgör Boliden en. Denna av Ivar Kreuger skapade
konsern, ansågs efter hans död vara en lika ihålig bubbla ”som allt det andra
skojet”. Men vid bolagsstämmman det,-- att ehuru ingen utdelning lämnades för
1931, 1932 efter avskrivningar på många miljoners bokfört värde, --
gruvbolaget ändå kunde ge en utdeln. på 8.1 miljoner Kr: och nu visade sig
att Kreugers sterbhus innehar 110 miljoner i aktier i Boliden men belånade i
Sk.B., och nu slåss sterbhuset och firman K & Toll om vem som skall dvs.
vilken av de två konkurs-massorna, som skall anses som rätta ägaren till de
110 miljonerna (som nu genom värdestegring ökat ett tiotal miljoner). Detta
nu inför Rätten påbörjade kravmål,är det största i vårt lands historia. Jag övergår nu till våra privatintressen. I mitt förra brev nämnde jag om att Sven S.
omhändertagits av en moster, där han skulle få bo och studera. Detta blev
emellertid ändrat, ty glädjande nog lyckades han att bli försonad med sina föräldrar,
och de ville sedan på inga villkor släppa honom, utan han bor i gubbens hem i
Vintrie (utanför Malmö) och den äldre flickan Anne, vistas hos systern
Fil.mag. Vera i Nybro. Nu har Sven emellertid redan klarat av två tentamina i
kemi och skall upp i den sista i det ämnet i nästa månad, varefter han skall
plugga på ett annat fyllnadsämne under sommaren för en blivande examen. Av
allt detta synes framgå att han nu med allvar kämpar för att nå en acceptabel
ställning inom det livsgebiet som han från början ägnat sig åt. Och jag
hoppas att han lyckas!! Som du vet, så blev Rose omänskligt vårdslöst
behandlad av yankeeläkarne under sina två års [månaders?] pinotid, liggande i
gipsbandager större delen av tiden? Denna skandalösa behandling lär ha
grundats på att hon, som medellös utlänning av läkaren togs till
”försökskanin” och provobjekt för experimenter av nya idéer av
barnförlamningens behandling. Detta resulterade i att det nu är otänkbart att
hon kan i någon mån få en förbättring i sitt höftparti. Hon kommer att i hela
livet få släpa på ett halvdött ben och att få behålla sin ormslingrande gång.
Själva foten, som varit fastlåst med ett skenjärn, för att ej slänga löst,
har emellertid Rose själv tänkt ut en operation på, för att slippa ha kvar
det obehagliga järnet. Denna operation gillad av experter [Nilssonne] här
har hon nu för ett par dar sedan genomgått lyckligt, och ligger nu på
Vanföreanstaltens ortopedavdelning, där jag senast besökte henne i sällskap
med Nen och Maggie. Hon kommer nog att få ligga kvar där omkring en månad
till. Då hon sedan kommer ut därifrån vill hennes svärmor i Vintrie, att hon
flyttar ned till dem med lillflickan för att med Sven bebo ett par gästrum i
övre våningen i huset. Detta är jag ju glad åt, och hoppas att planen kan genomföras. F.ö. äro de våra var och en starkt i selen som
vanligt, för tillvaron. Lizzie är ganska skrabbig av sig och likaså är May
ofta sjuk, och detta är inga nya företeelser, utan ha ju pågått i årtionden
tror jag. För min egen del har jag nu bestämt mig för att tiga ihjäl
skröpligheten. Den kan ingen doktor hjälpa, så de så Jag framför nu allas våra hälsningar från dina
syskon, och som Maja just i dag ringt till mig, bad hon mig hälsa till sin
Mor och dig. Hon har nu under en lång tid gått hos Hamilton och tagit
behandling -- men inte tror jag att han kan lyckas få hennes ben allright --
Hälsa Hedvig och vare du själv hälsad av din egen Fader Bill Väldigt
roligt höra att det ser lovande ut för ”anjovis”! |
|
|
Sunwood
Mars 1 1933 Kära Fader Bill! Hjärtligt tack för ditt brev av 24/1. Av brevet kan
jag se, att du ej då erh. mitt av 3/1, vilket antagligen nådde dig dagarna
därefter. Tack för allt ditt besvär och bestyr ang. kryddorna, samt framför
mitt broderliga tack till Maggie för av henne inhämtade upplysningar. Jag har
under tiden skrivit till ett par engelska firmor för offert. Det borde bli
billigast därifrån, ty omalda kryddor äro tullfria inom Emperiet. Som du förstår, så börja vi ju få en viss fördel av
att bo inom ”the Empire”, både vad import o. export beträffar, på grund av
preferancetullarna. Från Tyskland o. U.S.A. är tullen 3 cent per pound + 12
1/2 % värdetull, således rätt kraftig. Jag erinrar mig ej nu, vad jag uppgav för
kvantiteter (firman i Göteborg tyckte, att posterna voro för små) men det
kanske i sinom tid kunde bli tal om rätt stora orders, vem vet? Jag har näml.
rönt god uppmuntran av alla prospectiva kunder, som jag besökt. För en tid
sedan var jag uppe hos ”Sterlings Market”, en sammanslutning av ett 60 tal
butiker. Så fort deras direktör fått smaka på varan, sade han, att de komma
att taga en provorder. Han var även vänlig nog, att erbjuda sig, att
presentera mig för chefen för en grossistfirma i Calgary, vilken säljer
matvaror till ”Prairie-provincerna”. Denna firma brukar taga kryddsill
vagnslastvis från U.S. från en holländare, som blivit rik på sillaffären
säges det. Men chefen för ”Sterling” sade åt mig, att holländarens sill
varken i smak, lukt eller kvalité f.ö., kan mäta sig med den, som vi ha
framställt. Jag har ännu ej träffat Calgary-firmans chef, men det ser ut, som
om jag vore tvungen att ordna med financiering på något sätt, ty jag hade ej
från början väntat mig den efterfrågan, som det tyckes bliva för varan. Vi ha haft, och ha fortfarande snövinter, ett ovanligt
förhållande för vårt kustklimat. Under ”vanliga” år brukar här vid denna tid
vara full vår, sol och värme, vilket allt i år tyckes låta vänta på sig. (...) Kära hälsningar till alla. Din trofaste Son |
|
|
Nya
Eriksberg den 23 Mars 1933 Min kära gosse i fjärran Wästern! Hjärtligt tack för ditt välkomna brev av den 1sta
dennes. Med stort nöje har jag lagt märke till att din piktur i dina sista
brev blivit mera vårdad, ja, handstilen kan du få bra betyg av mig för, och
bevisar sanningen i den kända regeln, att då man -- som du -- har anlag för
teckning, har man även formsinne för handstil. (Detsamma kan även tillämpas
på Hedvig). Det gläder mig höra att du fått så mycket erkännande
för din anjovis. Men nu gäller det för dig att anskaffa ekonomiskt stöd i
någon form, men är det nog ej någon lätt sak i dessa depressions-tider.
Emellertid syns det mig, att detta borde vara lättare att åstadkomma i ett
fall som ditt, än om det vore fråga om penning-anskaffning till spekulativa
företag. Med din köpmannautbildning och erfarenhet borde du kunna
animera ”rätter man” och göra avtalen för dig så förmånliga och riskfria som
möjligt, så att du själv har en skälig vinst och ej ”får slava” och andra
taga hela profiten. (Engelska köpmän bruka ju vara i regeln redbara --
men jag känner ej till huruvida kanadensarne äro ”klurigare”.) Om ”en sak” är prövad och befunnen vara god och sund
som kvalitetsvara och ha omsättningsmöjligheter, som tyckes vara fallet här
med din anjovis, så kan jag med gott samvete råda dig att -- under de
förutsättningar jag andragit -- söka få så pass mycket ekonomiskt stöd, att
du kan öka leveranskraften succesivt motsvarande efterfrågan. Så vitt
jag förstår, bör du ha tillräcklig yta på dina tomter att ställa en liten
”fabriksbyggnad” på osv. osv. Detta om detta. Jag har just idag besökt Rose på sjukhuset. Hon hade
just fått brev från dig och hon mår utmärkt efter omständigheterna, förstås.
Antagligen kommer hon från sjukhuset i nästa vecka. Den minsta flickan Vera
sjuknade för några veckor sedan i lunginflammation (antagligen genom
klimatförändringen) och ligger ännu på sjukhus. Detta är en ytterlig börda
för mig, då det nu är så, att de ej kunna få tillgodogöra sig kommunaltaxans
förmåner i avgiften, förrän de varit mantals skrivna här ett år. Men med Guds
hjälp skall väl även detta kämpas igenom. ”Marsvintern” har nu grasserat med sin snö och stora
köldgrader en vecka. Det är, som du vet, det tråkiga med vårt klimat: den
långa slitsamma våren. Här är varje dag en sensation, och likaså genljuder
hela Europa av de tyska händelserna och oron genom nazistväldets kommande
till makten där. Och hos oss jäser det och sjuder över då och då genom
Bolschevikernas underminerande arbete. Nu ha vi fått en sjömansstrejk i gång,
iscensatt av Moskvaligan och genom deras från Ryssland hitsända agitatorer,
som delat ut pengar bland dessa s.k. ”sjömän” på vanligen under 20 års
åldern, som satt skräck i de arbetsvilliga och lockat med sig de arbetslösa
bland de äldre. Det är en skam för vår svenska sjömanskår,
att de äro så fega, dumma och korttänkta. Och de socialistiska
fackföreningarna sedan -- som låter dem sätta igång en omröstning för att
provocera fram ett sken av laglighet, då endast en tredjedel av sjömanskåren
befann sig i svensk hamn. Två tredjedelar hade ingen aning om strejk-ukasen.
Det har nu varit en hel del oroligheter för varje fartyg som anlänt hem och
sedan skulle ut igen. F.ö. äro även en hel del andra arbetarkontingenter
anstuckna av det ryska vansinnet. De vilja ha mera betalt ju sämre tiderna
äro och de arbetslösa som alla ha penningunderstöd av Arbetslös Kommitten,
pocka på (och få även i en del fall) högre ”avlöning” än de som arbeta!! Med
denna flathet hos de socialistiska och ”liberala” myndigheterna, kommer det
att gå åt pipan med alltihop. Det är emellertid ej bara i Sverige som landet
topprides av dessa galningar (med undantag av Finland) tillgår det på samma
sätt i de andra skandinav-nationerna och i Stor Brittanien (i något
lindrigare grad), men allra värst i Commonwelth of Australia. Bland de urklipp du sände mig var en där ”Halsey
wore Kiwi Robe in 1914 battle” ganska intressant för mig. Dock får jag
säga att benämningen ”Kiwi” är bluff, såvida ej plagget skulle vara minst 100
år gammalt, ty så längesen ungefär har fågeln Kiwi varit utdöd; på museum i
N.Z. finnes den i några få uppstoppade exemplar. ”På min tid” i N.Z. såg jag
aldrig någon än så förnäm maorihövding bära en ”taku” gjord av något
förnämligare material än av Nyazeelandslin (flax) konstnärligt flätad i
mönster och bars som skottarnes ”kilt”, vilket amiralen även i sin
beskrivning medger, antydningsvis. (Ja, förlåt, min gosse, att jag kommit in
på mitt vetenskapliga gebiet: N.Z. etnologi). (...) Sänder dig utom detta en rulle korsband, vari du finner
ett ex. av det gamla ärovördiga ”Aftonbladet” i sin nya gestalt, sedan det
övertagits från Ivar Kreugers konkursmassa. Det höll på att tyna bort, och
liksom Stockholms Dagblad (även till större delen ägd av Kreuger) blev det
övertaget av ett Åkerlunds konsortium. Ja, min gosse, jag önskar dig nu framgång i dina
finansierings- planer och hälsa, kraft och mod vid deras utförande.
Alla här hälsa dig genom mig! Min hälsning till Hedvig. Din egen trofaste Fader Bill |
|
|
MEMORANDUM OF
AGREEMENT made this 18th day of April in the year of Our Lord one
thousand nine hundred and thirty-three. BETWEEN: HERBERT
SUNDSTROM (...) AND: PETER JOHNSON (...) AND:HEDVIG SUNDSTROM 1. The said
parties agree to enter into a partnership as manufactuers
and merchants of sea food under the firm name of Sundstrom,
Johnson & Company (...) 2. The
partnership capital is to consist of Seventy-five hundred dollars ($7.500.00)
to be contributed equally by he partners and payable as follows: the said Hedvig Sundstrom´s contribution
to the capital shall be the assignement to the
partnership of all recipes and formulas for the manufacture of spiced
herring, vinegar herring and anchovy paste for which said recipes the capital
account of the said Hedvig Sundstrom
shall be credited with the sum of $2.500; the capital to be contributed by
the said Sundstrom and the said Johnson shall be
provided out of their share of the profits of the said partnership business. 3. At such time
as the partners shall decide to start active operations the said Sundstrom and the said Johnson shall give the whole of
their time to the partnership business and shall draw a salary of five (5)
per cent of the gross turn over of the business payable monthly. The salary
payable to Hedvig Sundstrom
shall be on basis of time contributed by her to the partnership as shall be
decided on. (...) 10. And it is
hereby declared and agreed between the parties hereto that this agreeement and everything herein contained shall enure to the benefit of and be binding upon the parties
hereto, their heirs, executors, administrators,successors and assigns respectively. IN WITTNESS
WHEREOF the parties hereto have hereunto affixed their hands and seals on the
day and year first above written. SIGNED SEALED AND
DELIVERED BY Herbert Sundstrom, Peter Johnson,
Hedwig Sundstrom (sign.).In the
presence of /sign.) In consederation of the above I agree to provide the sum of
$500 to be credited to
my capital account on or before 30th September payable as o
$100 now and $100 before the 10th May 1933 and the balance on or before the
30th september 1933 Peter Johnson
[sign.] Mc Crossan Campbell & Meredith 800 Hall Building Vanvouver, B.C. |
|
|
Sunwood 30
April 1933. Käre min Fader Bill! Du undrar väl snart,vad som gått åt mig, som ej
skrivit på så länge. Jag ser, att det är ca 2 månader sedan mitt senaste brev
till dig! Men har jag haft mycket att göra, både ”andligen och lekamligen”. I gengäld för det långa dröjsmålet kan jag nu
berätta för dig, att vi lyckats bilda ”compani på anjovisen”. Dvs. Hedvig och
jag ha med förenade krafter lyckats intressera en av våra svenska bekanta att
gå med som ”partner”, och ha vi redan saken klar, samt inregistrerat
fabriksfirman Sundstrom, Johnson & Co. Vancouver. Hedvig och jag
ha var sin tredjedel i firman som ersättning för recept och
tillverkningsmetoder, samt Peter Johnson 1/3. Han har t.v. insatt $500 men
skall, då rörelsen det kräver, insätta upp till $2.500. Som du ser, så har
jag ordnat det så, att vi ha 2/3 delars majoritet, och 2/3 andel i vinsten,
vad den nu kan bli. Vår kompanjon, Peter Johnson, född i Konungariket
Skåne för 36 år sedan, ha vi känt allt sedan vi bodde på pensionatet i New
Westminster för 7 år sedan. Han är ”canneryman”, varit anställd (som
engeneer) hos ett par stora laxinläggningsfabriker här, samt känner således
till allt, som rör den tekniska sidan av fiskkonservering härstädes, deras
maskiner, metoder o.dylikt. Han for för några dagar sedan upp till sin plats
på ett cannery nära Prince Rupert, för att återvända hit i september, då
sillsäsongen och vårt jobb skall börja. Jag har även fått en bra firma (enl. bankens utsago)
Wiegand & Sands i Vanc. som är mycket pigg på att åtaga sig ensamförsäljningen
för Canada och event. Staterna för våra produkter. De äro goda försäljare och
ha vidsträckta förbindelser i båda landen, men vi ha ej uppgjort kontrakt
ännu, då jag ej fått varuproverna färdiga än. Detta beror på, att här f.n. ej
finnes någon bra sill, men kommer denna om någon vecka, varpå det är
meningen, att Wiegand & Sands skola upptaga orders för leverans i höst.
W.&.S. äro mycket entusiastiska över varan, emedan det ej finnes någon,
varken i Canada eller U.S., som tillverkar denna produkt. (Vilket de
förrästen ej kunna, då två av kryddorna äro okända här.) Apropå det, Tack för de två sillreceptböcker,
som du sände mig. Visserligen voro recepten ej så mycket vägledning för oss,
som ej redan var känt, men en sak var: På ett ställle stod nämligen
latinska namnet på spansk humle (Origanum) och detta gav min kryddmäklare i
Vanc. uppslaget. Origanum eller ”origanda” odlas näml. i Mexico. Jag hade
förut tänkt mig den möjligheten, då ju de båda landen äro ”i släkt”, men jag
hade, dumt nog glömt, att meddela honom mina ”misstankar”! Nu skall han sätta
sig i förbindelse med exportörer där, och trodde han, att vi kanske kunna få
kryddan skeppad från Los Angeles. Vi komma att inlägga sillen som ”gaffelbitar”, (du
vet, benade och skurna) samt förpackade i 1/2 pounds runda burkar. En annan
sort, som vi även skola starta med är ”inlagd sill”. Skinn- och benfri, med
lök. Vi ha näml. även tillverkat denna silltyp och sålt till Woodwards
Stores, och har det visat sig, att engelsmän o. canadensare äro mer förtjusta
i den än i ”anjovisen”. Båda typerna bli packade under vacuum, samt i på
insidan ”emaljerade” burkar (en gul beläggning, som i en hummerburk). Ja, detta om affärerna så länge. Angående Canadian Pacific Railway så har jag ej fått
tag i deras årsberättelse, men av ett medföljande urklipp ser du, att bolaget
ej kan giva någon utdelning för närvarande, och lär detta (bolaget) vara rätt
så illa åtgånget ekonomiskt sett. De fingo för en tid sedan av regeringen
låna 1 1/2 million (räntefritt) för att kunna giva sina verkstadsarbetare
arbete ett par månader, det vill med andra ord säga, bolaget har ej pengar
till avlöningar. Canadensiska regeringens egen jernväg, ”C.N.R.”, som
enda sedan dess tillkomst legat i ekonomisk strid med C.P.R. går med en
förlust av $60.000.000 pr år!! Och denna förlust får landet (dvs. tax-payers)
betala. Ej underligt, att kraftiga röster höjts för hela företagets slopande.
(...) Vad du berättar ang. Rose blivit vårdslöst behandlad
av amerikanska läkare, förvånar det mig ej ett dugg. Här är samma stil. Alla
människor, t.o.m. läkare och präster, av vilka man tycker sig ha rätt att
fordra bättre, se blott på sin egen vinning. Har man tillräckligt med pengar,
kan man få själva solen nedtagen, antingen med hederliga eller ohederliga medel,
det spelar ingen roll (bara du betalar) men kan du ej betala tillräckligt, så
aktas ditt liv föga (...) Vad handstilen angår, är det så, att jag har
iakttagit, att den är bättre, då jag kroppsligt är mera utvilad, men då jag
nyligen kroppsarbetat i trädgården eller sågat ved, skriver jag slarvigt och
”jumpigt”, som idag. Handstilen beror också på den sinnesstämning man vid
skrivandet befinnner sig uti. Om man är lugn eller orolig osv. Men som jag
för det mesta här i Canada, intills nu, känt mig ”restless and out of place”,
är det ej så underligt, om pikturen varit slarvig. Då jag nu fått åtminstone en början igång till
affärer, känner jag mig mer tillfreds, och tycker,samt hoppas, att detta nya
är mer ”worth while”, och passar och anstår mig bättre. Som du omnämner mina anlag för teckning, sänder jag
dig härmed ett litet prov, som jag ritat, efter att ej ha ägnat mig åt
”konsten” på 24 år! (...) Tack också för din önskan om hälsa, mod och kraft.
Ja, alla dessa välsignelser behövas verkligen i livet. Av dessa är hälsan
det viktigaste, ty har man den, får man även (i vanligaste fall) mod och
kraft. Att jag varit för kraftlös förr i världen, förstår jag nu har berott
på min veka hälsa. Det är underbart och förvånande att notera, hur nära
andlig kraft och kroppsligt välbefinnande äro förbundna och beroende av
varandra. Hjärtliga hälsningar till alla. Din trofaste son Bertie |
|
|
Nya
Eriksberg den 6 maj 1933 Kära min gosse Bert! Det synes mig nu vara en liten evighet sedan jag fick
ditt 1sta mars brev, men det kanske kommer sig därav, att jag nu endast har
dig att korrespondera med i Amerikat. Den livliga korrespondensen med Rose,
ävensom en hel del sådan här hemma i samband med mina litterära intressen,
har nu bortfallit. (De sistnämnda ha nu blivit minimala. Det blir så, då man
blivit gammal och vännerna dö undan.) För min del har jag nu kommit in i ett
skede, då det är ett självplågeri att besvara frågor om ”hur man mår”. Visst
erkänner jag att jag gjort detta förut ganska ingående- - men jag ämnar sluta
därmed, då man iallafall ingen bot kan få. Rose och hennes minsta flicka Vera, äro nu sedan en
månad tillbaka installerade med Sven i fadershemmet i Vintrie (...) De få
disponera ett par rum i övre etaget, och Rose har blivit mycket väl mottagen
av sina svärföräldrar, så att jag senast hörde från dem rådde endast frid och
sämja på det ”nya stället”. Och detta gläder mig naturligtvis. Det blir
emellertid ett svårt ekonomiskt problem att lösa liksom ock att kunna inhämta
de ytterliga kunskaper, som erfordras för en Fil.Lic.examen, som brodern,
Doktor Nils Svantesson satt som villkor om han skall ekonomiskt hjälpa Sven.
Jag tycker det ligger väl mycket fåfänga i detta, då man betänker att Sven är
så pass handicappad genom sin ålder (36 år). Emellertid kan jag
ingenting göra åt saken och får endast hoppas, att han slår sig fram på ett
eller annat sätt. (...) Vi leva f.ö. i sensationernas tecken, här som
överallt i vida världen. I sannning konstiga tider, som framskapats av
världskriget. Jag har förlängesedan slutat med att föra ”register” över allt
ekonomiskt storskoj, som passerat i vårt avlånga land. Till en början
reagerade man starkt för luftaffärer och andra miljonkriminaliteter -- nu är
man blasé. Det händer och sker så mycket å en enda dag att man ej kan i
minnet hålla fast mer än en liten del. Arbetslösheten tilltar här. Riksdagen
beviljade nyligen 160 miljoners anslag till dess ”hävande” -- sossarna äro
inte knussliga med Statens medel. Alla må väl här och hälsa.Skriv snart till din Fader Bill |
|
|
Nya
Eriksberg den 20/21 Maj 1933 Herbert! Hjärtinnerligt tack för ditt efterlängtade brev. Och
den här gången besannades ordspråket -- ty jag väntade verkligen (kände på mig,
att det skulle komma något gott den här tiden). Det var i sanning goda
nyheter.Hela det hittills utförda organisationsarbetet förefaller mig vara
bra ordnat -- och då du så pass länge känt Peter Johnson, antar jag att du
känner hans karaktär, så att du kan lita på honom moraliskt och samarbeta
utan för stora friktioner. Ty, som du själv erfarit, är det alltid risker med
kompaniskap, som man vid dess ingående mången gång förbisett, och sedan
kommer som en obehaglig överraskning. Om mannen moraliskt är allright, får
man säga, att du gjort ett bra val, då ju han är expert och väl insatt i de
lokala förhållandena inom yrket i Canada. Likaså äro utsikterna att få försäljningen
koncentrerad på en hand, som Wiegand & Sands av allra största
vikt. Detta arrangemang sparar ofantligt mycken tid och kostnader, men har
även på samma gång en drawback: att ensamförsäljaren drager ut största delen
av vinsten för producenten. Men det där förstår du nog att gardera i
möjligaste måtto, vid uppgörelsekontrakterandet. I brevet anger du i en not att Peter Johnson ”varit
anställd som engeneer hos ett par laxinläggningsfabriker här”. Skall det
kanske vara felskrivning för ”engineer”? Förlåt min nyfikenhet, men skulle
gärna vilja veta på vilken kulturnivå din kompanjon står. (...) Det var hemska förluster som ”C.N.R.” dragit
in landet med, och man frågar sig hur i all världen en sådan vansinnig drift
kunnat fortgå. Visst ha vi åtskilliga bekymmer med våra maktägande sossars
slöseri ”för att höja levnadsstandarden” åt sina partimedlemmar, men var lugn
för, att Statsrevisorerna ge dem påskrivet i Riksdagen, om det gäller gjorda
galenskaper som beröra själva statsfinanserna i smått eller stort.(...) Det är knappt någon vecka som går, då ej något nytt
dödsfall blans mina vänner inträffar. På samma vecka dogo Wilh. Blomberg och
släktingen Per Blomberg, och på följande Fredrik Geijer och Henrik Granholm
-- alla tillhörande mina intima vänner från ungdomstiden. Leden glesna och
här går jag och får väl snart säga som gubben morbror F.U.: ”Va ska jag gå
här å skräpa för ensammen”. I mitt förra brev (6 maj) omtalade jag Rose´s
nedflyttning till Vintrie. Jag har emellertid ej fått en rad från henne sedan
dess -- Ja, du må tro att kontakten med mig är bra klen, fastän vi bo i samma
land. Nen t.ex. hade jag ej sett eller talt vid på två månader förrrän jag
igår besökte henne. De bo där på Stora Essingen som i en avkrok och ha ingen
telefon. Adler-familjen besöker jag någon gång i månaden.
Göran A. har sedan han i fjol tog studenten knogat med sina ämnen för inträde
i Tekniska Högskolan, men för min del tror jag knappast att han kan komma in
i år där, ty det lär vara tio inträdessökande till varje ledig plats --
Torbjörn arbetar på faderns ritkontor i Hamnstyrelsen men skall väl också
taga examen som ingeniör, fastän av lägre grad. (Han slutade i 6te kl.) Yankeepojken Gunnar, som Lizzzi blivit fostermamma
åt, är en ovanligt begåvad och goodloocking lad -- men rätt bångstyrig och
självmedveten. Han kunde ej ett ord svenska i november, men talar nu flytande
svenska utan brytning, läser bra, men stavar naturligtvis ännu ej vidare bra.
Han har varit ute på besök hos morfar nyligen och väckte naturligtvis ett
viss uppseende bland gubbarne, på grund av sin ”världsvana” och lillgamla
säkerhet. Rätt lustigt är att se Bergqvists båda pojkar ( de bo ej långt från
Adlers) tillsammans med Gunnar, som, ehuru 4--5 år yngre än de andra, gerna
vill ”bully them”. Jag har hälsning att framföra från Maja Holm till
hennes mor och dig. Hon ringde upp mig i går kväll, då jag omtalade mitt brev
från dig. Hon hade emellertid även samma dag haft brev från Hedvig. Hennes
ben är nu åter sämre och hon har börjat igen hos Hamilton. Jag gick också där
på försök några dar för min gikt, men på mig verkade metoden, varmed
kurbehandlingen ges, mindre förtroende-ingivande. Efter tre gånger gick jag
ej dit mera. Vad min hälsa beträffar, så har jag haft en
synnerligt svår period -- ej blott genom mina vanliga åkommor, utan det extra
jag fick genom att alla mina tänder tillslut plockades bort och den nya
”matsalsmöbeln” jag sedan fyra månader väntade på, sedan jag fått den ej
sitter kvar, vadan jag ej kan tugga maten. Tillvaron är därför därefter, den
kan ej beskrivas helt enkelt, språket skulle bli väl starkt, är jag rädd. Alla
hälsa dig här genom trofaste Fader Bill Hälsa Hedvig! och ursäkta att skriften är dålig,
maskinen i olag! |
|
|
Sunwood 9
Juni 1933. Kära min Fader Bill! Hjärtans tack för dina brev av 6 och 20 Maj. Det sistnämnda
kom mig tillhanda på Gustafsdagen. Vi fira ännu näml. våra namnsdagar i ett
land, som ej vet av några sådana. Men ”man är ju svensk för tusan”, trots
allt. Varför skulle Sven (som du säger i ditt första brev)
behöva taga Fil Lic.examen. Är han då säkrare på, att få något ”jobb”! än nu?
Eller varför alla dessa bokliga förberedelser, då han gått så mycket i livets
skola? -- Du skriver om klimatförhållandena i Sverige. Ja även
här ha dessa i år varit alldeles bakvända. Vi hade hela April den allra härligaste
sommar, varför alla bl.a. planterade och sådde sina trädgådar. Men 1sta Maj
började det regna, och har hållit på därmed nästan varje dag sedan. Regn och
kallt är det fortfarande, så det, som såtts och planterats ruttnar bort. Det var roligt höra, att du gillade mitt
organisationsarbete för den nya firman. Ang. Johnsons karaktär och moraliska
egenskaper, så tror jag, att de överensstämmma rätt bra med mina egna, men
som du själv vet, så kan man känna och umgås med en man i dagliga privata
livet, utan att ha någon vidare stor aning om, hur man kommer överens, då det
blir fråga om ett kompanjonskaps affärer. Därför står man ju alltid en viss
risk, vilket jag är fullt medveten om. Men detta var enda utvägen för oss, to
get a start. Peter Johnson hade på sin tid egen bilverkstad och
chaufför-skola i Skåne, men förlorade pengar på tyska mark m.fl.
spekulationer, samt beslöt, att fara över hit, för att ro upp sig igen. Och
därmed har han lyckats rätt så bra, han ansåg sig t.o.m. ha råd, att fara hem
på besök under sista Julen. Så han är ej en sådan där vanlig ”bonnbassa”, som
de allra flesta svenskarna äro här ute. Hade han varit det, så hade vi ej
erbjudit honom att vara med. Jag fick just etiketterna från tryckeriet igår, samt
sänder härmed en av varje. Vad tycker du om dem? De äro efter min egen skiss
och anvisning, och ha vi lyckats få fram ”something different”, som ”beater”
allt vad jag sett i konservburksutstyrsel här. Vi ha varit i arbete med, att
göra prover, men är dessa praktiskt taget färdiga nu. I morgon skall jag få
dem förseglade under vacuum hos ett ”cannery”, samt på måndag lämnar jag
proverna till Wiegand-Sands. Jag vill, att de skola göra ett
försäljnings-försök, innan jag gör upp kontrakt om generalagenturen med dem.
Om de näml. ej kunna sälja, så skall jag erbjuda agenturen till någon annan
firma. You might understand that we have here, and in the States, a
practically clear field, so the exclusive agency for this is something worth
while. Då de här i landet äro absolut ”rudis” på förädlingsmaskiner
för sill (vilken fisk de knappast äta annat än ”cippered”) får jag bedja dig
åt mig taga reda på, om någon fabrik i Sverige tillverkar sådana maskiner,
eller om de taga från Tyskland. Vi behöva näml. en maskin för urtagande av
ryggbenen och event. skinnet på sillen. Om du (snarast, då tiden går)
kunde sända några priskuranter över sådana maskiner vore jag tacksam. De äro
nog rätt vanliga i Sverige o. Norge. I värsta fall få vi själva konstruera en
liten benmaskin och ha den gjord här. Hedvig har nu över ett år lidit av dålig
matsmältning och ”ont i magen”, men är nu en hel del bättre, sedan hon en tid
ätit ”Sal hepatica”. Hennes reumatism har även försvunnit, samt fingrarna,
som börjat få knölar, ha ej blivit värre, utan tvärt om. Nu har även jag börjat
med saltet, för att ”mota Olle i grind”. Vi ha nu fått våra tomter så välordnade och vackra,
så att ”allt folket” stannar i beundran, då de gå förbi. Och de, som förut
tyckte, att vi va galna, som ej höggo ned träden, få nu erkänna, att det är
förtjusande med en park. Vi ha gräsmattor och rabatter, slingrande
promenader, frukt- och prydnadsträd, skuggträd, ”stenpartier” m.m. (...) Vare
du innerligt hälsad från Din trofaste Son |
|
|
T O H, den
11 Juli 1933 Käraste min gosse! Puh! man kan förgås av tropisk värme i det kalla
Sweden -- på 122 år har icke en sådan värme observerats, står det i aviserna.
Skogarne brinna på hundratals ställen från ena ändan av landet till det andra
-- järnvägsskenorna krokna så att tågen spåra ut -- i söndags tände
solstrålarne eld på korkspånshögarne i Wicanders stora korkfabriker och
förorsakade en jättebrand -- torkan och värmen har pågått i närmare sju
veckor, åtminstone i våra trakter -- så att det givetvis blir missväxt. I går
var det rekordvärmedag och det bara fortsätter. Sportmännen ge sig dock inte,
och våra fartmän i synnerhet. I tävlingen ”Mälaren runt” med båtar med
utombordsmotorer (s.k. ”baksmällor”-- du vet) var medelfarten 30.6
knop! och en rackare hade vid provkörning dagen förut fått en fart av nära 45
knop (med våra svenska archimedes motor). Jag stod kl. 7 på morgonen nere på
Nockebybron då de, utan att hejda farten, störtade fram genom brovalven. Det
var grannt att se. Ja, f.ö. gå vi här i hela den gamla världsdelen i en
slags ”kassafeber” med anledning av den ekonomiska världskonferensens synbara
fiasco. Det stramar, knakar i alla fogar. Även vårt lilla land har fått
förlustrisker i det stora ”konkursboet”. Bara av Tyskland ha vi att fordra
över en miljard Riksmark i guld. Av England ha vi ännu ouppgjorda
skadeståndsfordringar från kriget belöpande sig till 250 miljoner kronor. Och
Sovjet-Ryssland har jag visst talat om för en tid sedan som en stor men
osäker gäldenär till oss. De där pengarne skulle kunnna fylla en del hål i
vår påse -- I slutet av Juni hade vi besök här av en hel eskader
av Brittiska Kanalflottan under hela tio dagar. Högste chefen, Rear Admiral
Noble har varit en av Englands duktigaste allround sportmen. Han hade förr om
åren lagt märke till att svenska flottans matroser vid varje besök engelska
örlogsmän gjort i Stockholm, utgått som segrare i de tävlingar som
arrangerats emellan dem och engelsmännen. För sjöfolk ligger ju kapprodden
närmast om hjärtat, då det gäller ”flottans ära”. Amiral Noble hade emellertid beslutat att sätta
stopp för de svenska segrarne den här gången. Antagligen i samråd med Amiralitets-lorden, hade han
fått gallra ut från olika håll inom marinen ett visst antal ”stjärnor” i de
olika sportgrenarne inklusive rugby, fotboll, skytte m.m. och insände, en
månad före besöket, en utmaning till flottans Idrottsförening i Stockholm.
Officerarne här insågo visserligen att utsikterna denna gången skulle bli små
för våra blåjackor i detta fallet, men mannarne började i alla fall träna
allvarligt. När så Stadion uppläts för tävlingarne i allmän idrott,
bekräftades det antagande att engelsmännens stjärnor lågo över i de flesta
fallen, endast i stafett-löpning och dragkamp vunnos av de våra. Kom så
skjutning, varvid engelsmännen voro mycket duktiga (men eget nog sköto de
bättre med våra än med sina egna gevär) där vann de svenske en seger, ehuri
den var knapp. Så kom sista tävlingsdagen -- kapprodden, som ju enligt kutym,
sker både med egna och motståndarens båtar i byte. Där visade de våra sig
ännu en gång oslagbara , och vandringspokalen stannade ännu en gång kvar i
svenska flottans ägo! Good on you, Skeppsholms-grabbar! Ja, nu något om affärerna. Jag har mottagit och fullgjort mitt uppdrag angående
”rensnings-maskinfrågan”. Den låg ganska kvistigt till här i Stockholm, alla
”tekniska” auktoriteter jag tillfrågat här, kunde ej lämna något klart
besked, men deras svar pekade altid därhän, att de aldrig hört talas om några
maskinella anordningar för uttagandet av ryggbenet eller avskalandet av
skinnet vid någon fabrik. Jag tog mig då för att skriva till några av de
största konservfabrikerna på Västkusten. Svaren från två av dessa närsluter
jag härmed, så kan du själv döma om det är någon idé för dig, att, som du
skrev,själv konstruera något i den vägen. Mig synes det dock vara uppenbart,
att de som ”för hand” syssla med arbetet ifråga, dock ha några speciella verktyg,
som äro lämpade för detsamma. Jag hoppas att denna fråga kan av dig lösas på
bästa sätt. Du får väl taga in några ”fabriksjäntor” som du får lära upp till
den erforderliga snabbheten. Man har ju mer än en gång sett sådana ”mänskliga
maskiner” uppdriva sin snabbhet och precision till det otroliga i vissa
fabriker. Etiketterna du sände voro tip top. Vikingaskeppet en god idé, som
är aktuell nu under Chikago-utställningen, men som även kan bli ett bra märke
för alla tider, även i den Nya Världen. Vad Sven Svantessons framtidsprogram beträffar, så
förstår jag mycket litet av detsamma. Hans föräldrar äro anstuckna av
lärdoms-högfärd, synes mig, och hans ställning nu i fädernehemmet med en
hustru och tre barn (som nu föräldrarna alla ha samlade under sitt tak) är
inga sötebrödsdagar -- det har jag fått bevis på. Det sorgligaste är dock i
mitt tycke, att Rose under sina lidanden och umbäranden i U.S.A. blivit på
något sätt andligen ”knäckt”. Vi märkte det alla av oss här i Stockholm, men
nu tycks det ha tagit till än värre. Jag kan ej nu uttala mig vidare i
den saken, men torde få anledning att återkomma framdeles. Var ute hos Ivar Holmer på Viksund i fredags och kan
hälsa från honom, ävenså bedja dina tre stockholmssystrar om varm hälsning
till dig. Min hälsning till Hedvig! Din egen Farsgubbe |
|
|
Sunwood 30
Aug. 1933. Kära Far! Tack för ditt välkomna brev av 11 Juli och förlåt, att
jag ej förr besvarat det. Och hjärtligt tack för den uträttade ”kommissionen”
ang. benmaskinen. Det var både egendomligt och intressant, att höra, att de
ej i Sverige använda några maskiner för benurtagning, då man ju kan tänka
sig, att det måtte bli ett sabla petgöra, att framställa skinn- och benfri
anjovis för hand! Vad sill-affärerna angå, så ha Wigander & Sands
ej gjort mycket åt försäljningen, varför jag återkallat dem som agenter. Jag
hade dem endast att göra ett försök, som jag förut skrev, ty jag ville
naturligtvis ej uppgöra kontrakt o. binda mig med dem förrän jag såg, om de
dögo något till. Jag har sedan själv varit ”runt” i Vancouver och lämnat
prover till grossister och ”brokers”. En fick bl.a. 4 burkar, som han ville
ha för att låta sina vänner avsmaka på en bjudning. Detta gav anledning till,
att de en dag kommo ut hit i bil från en större firma Southcott &
Bridges. Han hade en etikett i högsta hugg, samt var mycket
ivrig på, att göra ett försäljnings-försök, då de alla hade tyckt om varan.
De meddelade mig nyligen, att de sålt en del, men att det ej gått så bra, som
de hade trott. Jag lämnade även prover till en concern av butiker
här; ”Sterling markets”. De ha 65 ”stores”, och avsmakade proverna på en av
sina månadssammanträden. De ha bestämt sig för, att ”föra” sillen, både i
lösvikt (i filéer) samt i burkar. En av Vanc. finaste klubbar ,”Vancouver Club”, har
även avprovat den. Jag fick rekommendation från chefen på Sterling markets
(Mr Black-Wilson, som är medlem av klubben) och så fort jag nämnde hans namn,
förklarade sig stewarden där, villig att låta prova sillen på baren. ”Men
glöm ej,att gubbarna ska ha en nubbe till den” var mina sista ord. ”No, we´ll give it a fair trial”, sade
stewarden. Då
jag sedan kom tillbaks o. frågade hur provet utfallit, sade han ”Very nice,
very nice, it went over big”. Och du må tro, att jag blev glad, att höra
detta. Som du ser, så har jag endast haft uppmuntran hittills Vi hålla nu på med, att utexperimentera en anjovispasta
(kallas i England ”Potted herring). Här är en god marknad för anjovis- &
blootar [?]pasta. Det användes av alla, till sandwich-spread, och kanske, när
vi kunna upptaga den tillverkningen, det visar sig vara den bästa ”sellern”.
Dessa två sorters ”pastes”, importeras nu från England, ty ingen tillverkar
dem här, så vi ha än så länge a clear field. Nu närmar sig sillfiske-säsongen
med snabba steg, och få se, vad vi kunna åstadkomma. En intressant sak kan jag berätta; å vilket problem
jag nu fått en vetenskaplig förklaring. Vi ha använt till nedkryddning sill
från olika lokaliteter här: Nanimo-sill, Vanc.Island, West Coast-sill, Point
Grey-sill, Pender harbour-sill. Av dessa ha alla visat sig olämpliga, utom
Pender Harbour. Jag berättade detta förhållande bl.a. för Ottawa regeringens
fiskeribyrå här, och de tyckte, att saken var egendomlig. Häromdagen fick jag
i tidningen förklaringen, där det säges, att efter åratal av undersökningar,
och dissection av tusentals exemplar samt mikroskopisk examination av otaliga
benstrukturer, vetenskapsmän i Victoria ha funnit, att sillstimmen vid denna
kust består av ett stort antal separata kolonier, vilka aldrig blanda sig
med varandra, ha sina egna raskaraktärer och vilka komma endast till sitt
eget särskilda inlopp (fjord eller sund). Är detta ej egendomligt? Liksom med
laxen t.ex., som går ut till hafs från sin födelseplats långt uppe i någon
liten ström, för att efter 4 års tid, utan misstag, återvända till just
den strömmen för att leka och dö. Här har i en månads tid varit oavbrutet fint och
hett väder, men igår ändrade det sig till regn och kyligare temperatur. Vi ha
dock ej här vid Pacific kusten haft det så hett, som Ni i Sverige. Vårt
hetaste var 32° mot Upsalas 37°. Det var tråkigt höra, att Rose, som du säger, blivit
andligen knäckt av sina umbäranden i U.S. -- Vad skall Sven göra, när och om
han får sina examina? Jag ber dig hälsa alla systrarna och vare du själv
innerligen hälsad och handtryckt av Din egen son Butt |
|
|
T.O.H. den
22 September 1933 Kära gossen min! This time, it was
a really long spell again. Och det var
en angenäm sensation, då ditt kära brev av den 30 aug. kom -- det hade tagit
21 dagar, alltså liksom på vintersäsongen.(...) Angående dina besvärligheter med benrensningen av sillen,
så framhöll någon av fackmännen här i Stockholm, att det möjligen berodde på,
att fiskarnes storlek variera, som utgjort uppfinnings-problemets svårighet
att få fram en praktisk rensningsmaskin. Men sades det ”flinka, upptränade
kvinnohänder klarar saken bättre än någon maskin skulle kunna”. Att det ej blev kontraktsuppgörelse med firman
W&S var lika så bra. Jag tyckte att en ensamförsäljare -- ehuru det finns
fördelar i ett sådant arrangemang -- skulle skära ned din nettoförtjänst väl
mycket i ditt lilla företag. Då du hunnit arbeta upp det till större
dimensioner med export och allt därmed följande (som jag hoppas du en gång
kan ernå) då kanske saken ställer sig annorlunda. Du nämner i ditt brev
ingenting om din kompanion. Då detta skrives bör han väl vara hemkommen till
att börja jobbet med exploatering och fabrikationen -- eller skall han bara
vara förläggare?? Undrar hur ni ha det i B.C. med arbetslösheten till
den stundande vintern. Här sjönk den betydligt under sommaren -- men tilltar
nu kraftigt igen. ”Det är så att en hund kan bli en katt” då man tänker på
hur det härvarande socialiststyret faller undan för fackföreningspåvarne, ty
det är dessa som nu ”regera regeringen”.(...) De som nu sitta i vår regering,
ha på sin tid varit med att hetsa upp arbetarne mot arbetsgivarne ( =
kapitalisterna), och nu har lavinen tagit sådan fart, att de ej mäkta styra
den längre -- (...) En sådan vacker sommar som denna, ha vi ej haft på
över 30 år, och hösten är ännu vacker -- relativt taget. Alla länder -- utom
Ryssland, där allt misslyckas -- ha fått mera spannmål än de kunna
konsumera själva, jag undrar därför om Canadas överflöd kommer att bli en
black om foten. Här ämnar jag nu göra en paus på några dagar. Hade
nyss telefon från Rose, och sedan jag träffat henne på söndag, har jag nyaste
nytt att omtala. Fortsättning den 25te: Ja, nu har jag nyheter om Svantessons, men det är
bäst att jag först går tillbaks några månader. Sedan Rose och lilla Vera
kommo ned till svärföräldrarna i Vintrie och blivit som det skrevs ”vänligt
mottagna och installerade”, hörde jag ej vidare från dem, trots att jag skrev
till Rose. Så dagen före midsommarafton kom ett brev, som i högta grad
förvånade mig. Rose syntes ha spårat ur gängorna. Hon klagade över rå och
brutal behandling från svärmoderns sida, att det hade blivit spänt
förhållande dem emellan och att hon var befalld att lämna huset medtagande
sina barn. Hon bönföll mig om hjälp i sin nöd. Allt det oerhörda obehag och
trassel, returnering av mina brev olästa (även rekommenderat sådant) till
Tullkontrollören jämte övriga detaljer, vill jag härmed hoppa över. Alltnog
-- Rose och flickan Vera fingo komma tillbaka till Erdtmans, flickan Anne
till fastern (där hon var från början) och pojken till Adlers. Till Sven hade jag naturligtvis skrivit flera brev
både före och under konflikten utan att få svar.-- Högst originella människor
allihop. Nu, några månader sednare -- utan att jag vet någonting förut -- får
jag av Rose veta att Sven befinner sig här i Stockholm -- att han tecknat
kontrakt med Elektriska Svetsningsbolaget på sex månader att utföra några
kemiska experimentalproblem för deras räkning mot en månadslön av 500 kr, --
att, enär han skall själv hålla sig med laboratorium jämte instrumenter osv.
han utverkat få använda Tekn. Högskolans Labb mot billig hyra och andra
förmåner -- att herrskapet i förrgår var ute på Stocksund och hyrde en
trerums lägenhet hos Bergsingenjör Orton, Djursholmsvägen 33, dit de alltså
flytta 1 Oktober! Sven har jag ännu ej träffat själv, och vet jag därför ej
mera f.n. Vad kommer att arta sig till av detta uppslag får framtiden utvisa.
För min del tror jag n.m. ej på annat än fait à complis. Konstigt var det
emellertid att de kommo till vår gamla boplats -- Stocksund! Av de våra -- för att återgå till dem innan jag
”mind up” -- så är Nen i mitt tycke den mest storartade. Hur mycket som än
lägges på hennes lass att draga, så klagar hon aldrig -- jämt glad, god och
hurtig, ehuru man ser huru hon ibland sviktar under bördan av i synnerhet
sitt andliga arbete, varmed hon skall hålla skutan flytande. Sigurd är nästan
”slut”, orkar egentligen ingenting mera, sjuk och eländig titt och tätt. Nils Folke är åtminstone arbetsam och företagsam,
har fått en extra inkomst som lärare i ”varukännedom” i Arméförvaltningens
Intendentstur -- men även han, liksom också Folke Adler, drages med någon
smygande invärtes-organisk sjukdom, som då och då lägger dem i sängen. Den 17 September fyllde vännen Ivar Holmer 70 år! Jag var då inbjuden som
hedrad gäst på den storstilade banketten på kvällen ute på Viksund. Redan kl
1/2 8 på morgonen kommo Hillesjö Skolas barn med flaggor i händerna,
Kyrkoherden, skolråd och honoratiores i trakten, därefter fullastade bussar
från staden med musikkårer från Johannes och Marias folkskolor, Stockholms
deputationer av skilda slag (bl.a. Trävaruföreningen). Det framgick av allt
detta huru populär han är, och hur den stora välgörenhet han i det tysta
utövat mot dessa skolors fattiga barn under åratal, nu ge sig uttryck. Det
var rent rörande att då vi middagsgäster kommo med våra bussar, åka mellan
täta rader av svenska skolflaggor som barnen planterat utefter hela vägen
genom parken upp till villan. Jag hade naturligtvis ”skrivit litet”: från mitt
hjärtas djup komna ord på klingande meter, som tack från mig personligen för
47-årig trofast vänskap. (Konsul Norbohm bland flera andra gubbar du känner,
bad mig hälsa dig.) Norbohm hade jag ej sett sedan 1920 och kände knappt
igen: vithårig, disdingerad och ordensprydd. Han har det nog ej så fett i dessa
svåra trätider som varit så länge -- men han är densamme gode och glade
mannen, som då du var i Söderhamn. Ivar fick ett album av kontorspersonalen,
innehållande över 150 bilder från olika åren av hans affärs tillvaro. Bland
dessa bidrog jag med ett par, därav den tavla du gav mig i glas och ram; du
var med på några andra också. Ja, nu har du väl fått åtskilligt till livs av
mig.(...) Alla hälsa dig hjärtligt! Min hälsning till Hedvig. Trofaste Fader Bill |
|
|
Sunwood 29
October 1933 Kära min Fader Bill! Mina varma och hjärtliga lyckönskningar gå till Dig,
min fader, på din 3/4-sekelsdag -- 75 årsdagen den 17 November 1933! Hell
dig, gamla Viking, må livets gnista spraka ännu i det goda virket! Med
hjärtevarma handslag över haven med goda
välgångsönskningar i mängd En
hälsning sändes Dig från fjärran Västern a message, through
a lightwave´s spark! Good luck to you -- Captain Bill
Shark! Innerligt tack för ditt långa, intressanta brev av 22
Sept! (...) Jag trodde, att jag skrivit om min kompanjon. Han är med o.
jobbar aktuellt, således ej endast förläggare. När vi hunnit införsätta honom
mera i tillverkningens hemligheter, skall han övertaga chefskapet för
fabriken och jag enbart sköta om ”the bussines end”. Nu får jag t.v. sköta
båda sakerna och inlära honom dessutom, så att jag har ingen sinekur. Vi
började fabrikationen den 10 Oct. men få ej sill varje dag. I förra veckan
lade vi in 1 ton på två dagar. Vi anställa t.v. 6 manliga o. kvinliga
arbetshjälpare, men måste snart ha fler, då vi vänta, att sillen i Nov. skall
”gå till” bättre. Jag har börjat leverera av den ny ”skörden” redan, och har
god utsikt att få varan inarbetad hos de största sammanslutningarna av
”stores” här. Jag sköter t.v. själv försäljningsarbetet, ty ingen tycks
finnas, som förstår saken. Jag, såsom varande inne i varje detalj vis à vis
tillverkningen av varan, samt ang. upplysningar om konkurrerande typer, får
gubbarna genast att lystra och begära prover, och när de en gång ha
smakat på produkten så äro de ”sålda”. Ja visst må du tro, att vi fika efter,
att få större dimensioner och export igång med tiden. Du undrar hur vi ha det i B.C. med arbetslösheten.
Ja, kära du, det är rent ut sagt bedrövligt att se ett så rikt land, som B.C.
”go to the dogs”. Med alla dess härliga naturtillgångar,-- skogar, mineraler,
kol, fisk, jord och all nödig arbetskraft och maskineri för dess
exploatering, kan man ej tänka sig en sorgligare situation än att var 5te
människa är på ”relief”, och allt står still. Hjulen rosta i maskinerna,
männskorna förlora sin viljekraft av brist på sysselsättning, samt den s.k.
regeringen fortsätter att indraga provincen i allt större skulder. (...) Tack för hälsningen från Norbohm, som jag
uppskattar. Tror du, att du genom honom kan få reda på en metod efter vilken
de konservera Norrländsk kryddströmming och surströmming? Det var roligt
höra, att jag fick vara med på ett hörn i farbror Ivars minnesalbum. Och
apropos fotografier, så får jag härmed presentera, med kära hälsningar,
följande: No I. Är vårt hus, som det numera ser ut (sedan den
av mig gorda ombygganden 29) No II. ”Gården” från väster. Taket bakom huset är
mitt gamla ”mushroomhouse”, vilket nu är inrett till ”sillfabrik”. No III. Obs!! den vidlyftiga gräsmattan, vilken är
ganska arbetsam att hålla i ordning då här gräset tarvar klippning in i
November. No IV. Jag och Peter Johnson i animerat samspråk
(talar om sill). Hoppas du får mycket nöje och trefnad på
födelsedagen. Ber om min hälsning till alla och är du själv innerligen hälsad
av Din son Butt |
|
|
T.O.H. den
28 nov 1933. Kära min gosse Herbert! Innerlig tack för ditt gratulationsbrev till
min 75-årsdag! Den vackra och känsliga
ingressen av detsamma, värmde mitt faders-hjärta. Ja, nu är man över ”den stora da en”, som var för
mig rätt ansträngande -- men gav oförgätlig behållning. Sedan min 50-årsdags
ståtliga firande å Metropol med Trävaruhandelsföreningen som arrangör och
värd, har jag ej blivit så festligt omhuldad. Härmed en kort resumé: Sigurd och Nen ställde sig i spetsen för
arrangemangen. Under det här året har genom depressionen, massor av de stora
våningarne av äldre typ, blivit omöjliga att få uthyrda. Detta har av en del
företagsamma, föranlett att några sådana ”festvåningar” förhyrts till starkt
reducerat pris i olika stadsdelar. Efter en snygg och hemtrevlig möblering av
t.ex. stor parkettlagd matsal och en mindre sådan för smörgåsbordsätande vid
småbord, samt två eller tre eleganta sällskapsrum för damer och herrar,
toalettrum m.m. har så platsens värdfolk gått in för en första klassens
mathållning med en riktig ”matmamma” i spetsen med humana priser per person
för gästerna och förstklassig betjäning. Denna idé tycks ha blivit väl
mottagen av de många Stockholmare, som numera ej kunna ha familje-fester i
sina hem, då dessa genom oskäligt höga hyror måste nöja sig med t.ex. två
rums lägenhet, då de förut haft 5--6 rum. Det är alltså en given följd av de
genom fackföreningarne uppdrivna byggnadskostnaderna, som här kommer fram. Well, alltnog det var en sådan ”festvåning” på
Drottninggatan 89, där min 75-årsmiddag avhölls. Kallelse utgick till
släktens vuxna medlemmar. Subskriptionen gällde endast sex kr per kuvert
(gällande maten och kaffe -- sprit, vinerna och allt därtill hörande
bekostade jag själv genom ”extra tilldelning” från Systemet). Som julklapp sänder jag (genom fotograf-firman
Magnusson & Svensson) ett ex. av den gruppfoto, som togs innan ”balen”
börjades. Främsta raden: Nils Folke, Folke Adler, Gunvor A., Sven Svantesson. Mittelrad: Sigrid A., Don Ernesto, Fru Melin, Jag,
Ellen Högelin, Rose, Sigurd Stående: Ernst Höijer, Ellen Sundström, Elsa H.,
Ivar Holmer, Nen, Kaj Bergqvist, Lizzie, Abel Hurtig, May, O.Dillén, Maggie,
Erik Wall. Av dessa kanske det endast är de två Odd
Fellow-bröderna Dillén och Hurtig, som du ej känner förut. Vid middagsbordet hölls tolv tal (det 12te var mitt
tacktal till gästerna). Bland de andra elva för mig -- ett par i bunden form -- var ett från dig,
framfört av Sigurd -- ett litet mästerprov på hans lyriska
prosaextemporering. Det rörde sig om dina tankar om mig och våra gemensamma
år härhemma -- där du borta vid Stilla Havets strand i samma ögonblick som
han talade för dig, med tidsskillnaden noga uträknad från vårt kl 19.30
telepatiskt sände dina tankar över land och hav. De fyrfaldiga hurraropen
blevo många. Redan kl halv nio på morgonen kom en första
deputation från Viktor Rydberg logen ut till Hemmet och överlämnade en
penninggåva, blommor och kort från ett femtiotal bröder. En stund senare kom
Trägubbarnes delegerade med Dito och sedan från skilda håll med
blomsterkvastar m.m. varefter jag fick ta mig en vilopaus ett par timmar. På
Hemmet (som nu har 33 pensionärer + tjänarne och damerna, hade jag ordnat
”extra” i form av madeira till desserten, så att även där ”hurrades” ehuru
jag då befann mig med de våra på Drottninggatan. Efter telegramuppläsningen på kaffet, blev det
fotografering och sedan satte sig Don Ernesto vid pianot och spelande upp ur
sin rika repertoar en hel liten konsert och slutligen dansmusik, så att
t.o.m. ”gummorna” ej kunde sitta still. Och under geist och allmän glädje
fortgick det till hon slog 1, då jag for hem, under det O.F.bröderna sjöngo
en av Helge Sandberg komponerad visa till min ära. Bland gåvorna fick jag ett
konstnärligt album innehållande fotos från alla mina sju barns
familjeinteriörer ur olika skeden i livet, och i detta album skall även de
fotos du sänt mig få sin plats. Folke A. är verkligen en konstnär på dylika saker;
hans matsedlar till varje kuvert voro förtjusande och Sigurd, som komponerat
rätterna, sammansatta av alla mina nio böckers titlar, skämde ej bort
omslagets konstskicklighet. Och nu har du väl fått nog av mitt jubileum, som
jag av det skälet, att jag ville anse dig som deltagare i, givit en så
beskrivande form. (...) Meny-kort 17.11.1933 Pehr W.Sundström 75 år: K A I -- R O A. Smörgåsbord:
Verklighetsbilder från hav och fjärran land med
iskyld Söderhavspärla. Småvarmt
à la Sjömansliv med högst Två vinglare. Nystekt
ungtjäder à la Don Ernesto med Skeppar-Ludde-sås och
sallader (Blad ur Bill Sharks loggbok). Glaciére
à la Taranaki eller Hjältefolks-kompott med New Zeelands eklärering.+++
Pärlande vin och eldig madeira. Kaffe. Avec. Dambuffet
och kaptensgrogggar Du frågar om Sven. Ja, som du ser var han också med
(ehuru klädd i smoking). Han har sedan 1 Oktober haft ett jobb som jag i
förra brevet omtalade. Detta fortsätter han med och säger sig ha nu kommit
till botten av den princip han skulle teoretiskt söka finna. Jag känner
emellertid ej till vad det rör sig om, och allra helst då det är blivande
patenthemligheter. Emellertid var jag hos dem på visit å Stocksund för första
gången i förrgår. Jag höll ”räfst och rättarting” med dem, ty deras tilltag
att hyra därute på ett helt år hela tre rum, då han ej har säkrad inkomst på
mer än ett halvt år (utgår 1sta april) är ju huvudlöst. Någon ändring häri
gör ju ej värden naturligtvis, så detta blir ett bekymmer, så framt han ej
kan få en fortsättning på jobbet eller ny anställning. Din beskrivning av det allmänna läget i B.C. var
visserligen ej oväntad av mig, men den är verkligen sorglig. Alla ha f.t.
hälsan här, och sända dig sin hälsning. Min hälsning till Hedvig! Och nu
önskar jag er båda en innerlig glad jul! Så svensk som möjligt! Din egen Fader Bill |
|
|
New Westminster B.C. December 11.1933 Kära min Fader Bill! Ja, nu är det snart Jul igen! Det är nästan galet,
vad tiden börjar gå fort numera. Hoppas att du är frisk och kry!? Jag börjar allt
undra litet över det, då jag ej fått ngt. meddelande från dig sedan jag sände
brev och ”bilderbok” till din födelsedag. Det är ej likt min farsgubbe, att
”vara tyst” så länge. Här ha vi
haft det särdeles brått, då vi tillverkat sillen, men nu har jag ”endast” att
sälja. Är dock på ”springande fot” hela dagarna. Försäljningen går rätt så
skapligt, men kunde vara bättre. Det är dåliga tider, men mat ska de ju
alltid ha, så det säljes nu en del. Tidningarna innehålla dagligen uppmuntrande notiser
om bättre tider, men min, och många andras, erfarenhet är att de s.k. tiderna
fortfarande bli sämre. T.ex. förra året vid den här tiden, så sålde Woodwards
(ett av de tre stora varuhusen här i Vanc.) 50 lb. kryddsill pr vecka, men i
år taget det dem 3 veckor att bli av med 25 lb. således 6 gånger sämre
köpkraft. Vi få ej på långt när så stor omsättning som vi trodde i år, men
jag knogar på och inarbetar varan så småningom, och hoppas på bättre resultat
till nästa säsong. Här regnar och regnar i en enda syndaflod varje dag,
så man känner sig snart dränkt till både kropp och själ. Gräsmattorna äro
fortfarande gröna för att ej tala om cedrarna och andra ”evergreens” i vår
park. ”Santa Claus” springer omkring i stan, men har också
ont om pengar, där han ej är ”hard up” eller rent av ”broke”. Nu beder jag dig framföra mina hjärtliga önskningar
om en God Jul och Ett Gott Nytt År till alla syskonen och andra släktingar
samt mottag min hjärtevarma önskan om En God Helg! Din trofaste son Bertie |
Created : 2
July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1933 Book (32 pages)