En Stockholmsborgares Familjebrev

Pehr W. Sundström alias Bill Shark

1920A

Brev från Herbert, Pehr o. Rose

1920

Back Back to Intro Next

Automobilhandlaren

En ny gymnastikdirektör från K.G.C.I.

Drömmen om Amerika

Stockholm den 21 Jan.1920

Käre min son Butt!

Det är nu en bra tid sedan vi hörde av varandra, och jag vill därför sända dig några rader, så att du ”ser att vi leva”.

Mitt första och största ämne att tala om är Mor, som nu under en lång tid varit och fortfarande är klen och tynande. Den 16 Januari i fjol inlämnade jag ansökan till Dr Hultgren om hennes intagande på Stockholms Sjukhem, och på årsdagen nu ringde jag upp vederbörande för att höra hur saken låg. Jag blev kallt och repulsivt svarad, att f.n. ej funnos några utsikter alls -- och jag drar mig till minnes, att han använde precis samma ord och svar till en annan sökande, då jag var på besök hos honom för ett år sedan, vilket föranleder mig att tro, att han sedan dess dag för dag ”suttit i telefon” och hasplat fram samma lexa.

Som obotligt sjuk tages hon ej emot å ett vanligt sjukhus, alltså återstår endast de privata sjuk- och vilohemmen och dessa kan en fattig man som jag ej ens tänka på.

Det är en svår kasus. Det står som en mörk hotande molnbank för vår horisont -- mycket mer så, sedan jag för några veckor sedan mottog min uppsägning från tjänsten i B.K. Den 1 Februari eller rättare 31 Jan. slutar jag och därmed slocknade den dank, som nu under nio månader lyst upp vår tilvaro. Anledningen (den officiella) är kommissionens avveckling och personalens minskning. Och som allt inom denna idiotanstalt sker bakvänt, så göres detta så, att de dugligaste och kunnigaste avskedas först, enär de ha mera betalt än ”den stora hopen” och dravlet med den lägre betalningen behålles kvar, ty det tager sig bättre ut -- på papperet -- då finansministern skall lämna sina ”rapporter och lugnande förklaringar” i Riksdagen. Så handskas man med Statens ( = våra) medel! Du frågar kanske nu, om jag tänker ovanpå detta ”tiga och lida”? Ja -- lida får jag nog -- men tiga tänker jag ej. Det är ju ej säkert, att jag lyckas göra mig hörd så som jag skulle önska och med den effekten, men nog skall jag bjuda till. Och här om någonsin kan färlan svängas av rättvisans arm med gott samvete.

Detta om detta. Då jag nu skall lämna den aktningsvärda ställningen och regelbundna, metodiska livet som ”Statens tjänsteman” och återgå till en författares mera bohemartade tillvaro, så faller tanken osökt in i med det senare förknippade förhållanden.

Då jag i morse ”var nere på magasinet” och tillhandlade mig litet pilsnerdricka öppnade handelskvinnan sin näbb och frågade:”Kapten ska välann ha ett paket brö´ åsså?” -- ”De köpte jag i Lördags vettja!” -- ”Ja de minns ja väll, men si nu ska de bli strejk hos bagarns igen. O folke springer som om de fått brörabis här. De vill ha 20 paket te mans! Men ja lämnar dom inte mer än ett, var lugn för de! Dom ä lika galna som i kristiden.”

Ja, det där visar bara hur människan -- den nutida åtminstodne -- är funtad. Man skulle annars gerna vilja tro, att krigets lärdomar och lidanden och umbäranden gjort människorna visare, ödmjukare och bättre, men i det stället är nu allting glömt. Ja, jag ser saken så, att antingen har den gode guden öppnat mina ögon mer än förut,-- eller också har åsneöronen växt ut betydligt på människorna i stort sett under dessa förfärliga år som gått sedan kriget bröt ut. Och ser man på världshändelserna i öster och söder med sina yttringar av nationellt vanvett så kan man nästan antaga, att det senare alternativet är det rätta.

”Det osar bränt socker över stan !” är ett slagord här. Och det har jag konstaterat här i detta stora bullrande hus jag bor i. Nu sedan de 4 litrarne kom på Brattens ”förlösande ord” har lukten blivit något svagare förstås. Men här är det kalas från morgon till kväll hos arbetar-kapitalistfamiljerna. Eja! vore man ändå en ung målargesäll, de begära nu 12.000 om året och 6 timmars arbetsdag. De sammanlagda pretansionerna inom byggnadsarbetarfacken lära resultera i en blivande byggnadskostnad av 2.000 kronor eldstaden i årlig hyra. Sköna utsikter för oss intelligensproletärer! Och nu dra vi en slöja över tidens elände.

Fortsättning den 23 Jan.

(...) Har du hört talas om den amerikanska psykologen Trine? Jag har studerat en del av hans världsberömda böcker och funnit dem vara en andlig kraftkälla, då man är eller känner sig vara riktigt ”down”. Jag känner ej till din läggning tillräckligt för att f.n. kunna döma om huruvida du skulle komma att sentera Trine, så som jag gör, men nog skulle det glädja mig om så bleve förhållandet.

Ingenting i världen kan rubba jämvikten hos den, som kan nå dit han i sina böcker visar läsaren vägen, men det är nog ej många procent av dessa, som kunna det, och dock kan nog ingen undvika, att få ett större eller mindre mått av ökad självkännedom, klarare begrepp om allt vad som röres omkring oss, och tankens och viljans suveräna maktställning i detta. Det vore mig kärt att få höra vad du säger om detta.

Ja, nu är det blott en vecka till 1 Febr. och då äro de fasta inkomsterna slut. I julas sände jag på måfå ut 140 av mina ”vinglare” till byggbassar, arkitekter och advokater -- de tre klasser, vilka ligga närmast till för ämnet i boken -- av dessa ha 40 betalt och 100 ignorerat de ifyllda postanvisningar jag medsände. Nåja, detta hade jag på förhand beräknat, och direkt förlust gör jag ej -- men nog ämnar jag göra mig påmint igen, då jag nu får tid; alltid blir det väl någon som betalar, till på köpet då jag satte ned priset till 4:50.

Ja, och sedan skulle jag ta ihåll med min Sydamerikanska bok, men det blir värre, ty dels blir det ej mycken ro hemma, och dels måste jag söka och snoka efter ”en ny plats” för det dagliga brödets anskaffande. Emellertid hoppas jag, att min tro och tillit till Guds hjälp skall bestå provet, om ock påfrestningen blir stark ibland.

Och nu tillsist de innerligaste hälsningar till dig från gamla Moran, som liksom jag, följer dig med bönen och goda tankar. Skriv snart, ty jag längtar få höra från dig!! Din tillgivne

Fader Bill.

MALMÖ TRÄVARUBOLAG Telegramadress ”Merit”

(Holm & C:o.)

Trävaruexport -- trävarumäklare

Köper och säljer: Sågade & bilade Trävaror

Props, ved & träkol en gros.

Malmö 4, den 23 Januari 1920

(Sweden)

Kära Farsgubben lilla.

Som du ser, så har jag nu mitt ”utlovade” bolag klart -- så till vida, att detta är inregistrerat, samt trycksaker anskaffade.

Jag skriver på ett av våra brevpapper, för att du skall få se dem, och verksamhetens blivande art och tilltänkta omfång. (Vad tycker du f.ö. om papperna. De äro väl rätt ”flotta”, eller hur?) Firmamärket har jag själv gjort skissen till. Jag har, som du förstår, varit tvungen att fortfarande låna Hedwigs namn, men hoppas, att jag själv snart skall kunna inträda som innehavare. Det som nu hindrar mig därifrån = målet med Nässjö Threeply, var sista gången före i förra veckan, men har jag ej ännu hört av min advokat.

(...) Då jag nu har en massa förbindelser i Småland = goda inköpskällor för virke av alla slag, skulle ett mycket gott resultat kunna uppnås, blott man hade kapital för inköpen, vilka med pengar i hand, eller ett gott ekonomiskt stöd bakom, kunde bli nog så fördelaktiga. Detta gäller både om man vill köpa varor vagnslastvis och sälja på Skåne eller Danmark, eller om man vill inköpa hela båtlaster fob. och sedan sälja och taga förtjänsten med ringa besvär.

Då virket nu är i stigande, är det absolut rätta tidpunkten för etablerande av export, och därtill kommer ju det kolossala virkesbehov, som förefinnes överallt i världen. Allt detta gör, att den som ej kommer med i valsen nu, han går miste om en stor chanse.

Jag skulle gärna vilja, att du kunde vara med nu Far, så att du kunde återupprätta din fallna storhet,och slå de andra trägubbarna med förvåning. Men hur skall kapital anskaffas? Finge man detta, så skulle nog ”biffen” klaras.(...)

Kan du giva mig några råd och upplysningar om, hur man skall göra, för att få ihop kapital? (...) Skriv så fort du kan om detta.

(...) Hedwig har fått sitt magsår åter, så att Maja är här och sköter hushållet, då H. måste ligga 3 veckor. Hoppas Ni äro krya.(...) Far fick väl mitt Julbrev och tidningen? Din tillgivne son

Butt

Malmö 29 Januari 1920.

Kära Far.

Hjärtligt tack för brevet, som jag erhöll dagen efter, jag avsänt ett till dig. Vi hade således skrivit samtidigt. Ett ganska märkvärdigt sammanträffande, efter så lång tids intervall.

M Y C K E T tråkigt höra, att Mor är så klen, och intet kan göras däråt. Mitt hjärta blöder, vid tanken på att jag ej kan hjälpa Eder. Finge jag blott fatt i rörelsekapital, så skulle jag säkert kunna ro upp mig, och bli kapabel, men som det nu är, känner jag det bundet och förenat med stora, och ibland tröstlöst oöverstigliga svårigheter.

Det leveranskontrakt på Danmark, som jag förut talade om, att jag uppgjort, skulle nu till 2/3 varit fullgjort, men vi ha blott fått leverera en vagn, emedan köparna på grund av stagnation i affärerna ej kunde mottaga något för tillfället. Jag var i tisdags över till Köpenhamn, emedan köparen försökte skylla på dålig kvalitet och behuggning för att med ett ord sagt, annulera kontraktet. Jag bevisade dock, att han hade fel i alla stycken, och hotade med att gensast stämma på skadestånd, då han måste giva med sig och erkänna, att jag hade rätten på min sida. Nu fick han lova att likvidera partiet, om han ej kan avhämta det innan kontraktstidens utgång.

Jag skulle vara mycket tacksam för Fars råd ang. bästa sättet att anskaffa kapital på, vilket jag bad om i mitt förra brev. Kunde Far giva mig några uppslag och idéer, vore det utmärkt.

Jag skulle också, förutom kapital, behöva någon på kontoret, som skötte om korrespondens och bokföring, så att jag kunde ligga ute på resor och köpa upp virke. Således vore det ju bäst med en kompanjon med kapital. Man blev då ej jämnställda, och kanske kunde förorsaka slitningar och obehag. Å andra sidan vore det väl svårt att få en förlagsman, utan att han deltog i affärens skötsel. Hur skall man bära sig åt? Många goda uppköpsaffärer kunde göras nu, bl.a. i träkol, vilken vara man kan få för 28 kr pr läst. Det är ju ett synnerligen lågt pris, och kommer säkert att stiga då arbetsförhållandena stadga sig vid bruken. Därtill kommer, att de just nu ha börjat använda träkol, som ersättning för stenkol och coces, vid fabriker och centraluppvärmningar.

Visst har jag hört talas om Trine. tror att jag t.o.m. läst en bok av honom för länge sedan. Om viljans mäktiga inflytande på ens egna jag, och på andra människor -- personlig magnetism eller dyligt. Jo, var viss på, att jag kan sentera böcker i den vägen! (...)

Jag håller på att underhandla om, att skeppa en skuta sparrar härifrån till Liverpool, få se hur det lyckas. Har också skrivit till de engelska firmor, som vi sände virke till från Holmer. Erinrar du dig namnen på några av H.& S:s engelska förbindelser? Just nu ringde en ”gubbe” och ville sälja sparrar. Priset passade, så dessa köper jag, om det blir av med Liverpool.

Nej, nu måste jag hugga i med affärsbreven igen, därför farväl för denna gång. Hälsa Moran så hjärtligt samt mottag själv mina varma hälsningar. Skriv snart till mig. Din tillgivne son

Butt

Stockholm den 1 Februari 1920

Kära min gosse!

Tack Butt för dina båda brev och brevkort till Mor! (...) Det är rent av smärtsamt att ej kunna hjälpa dig aktivt eller att ej kunna ge dig ett uppslag till kapitals anskaffande. Den enda jag själv möjligen skulle ha kunnat intressera och som jag vet haft löst kapital var Kalle Ekegrén. Men nu har han råkat så fast genom den Fribergska kraschen i Västervik, så att det blir väl fråga om han ej själv ryker. Han har därför satt sina och moderns affärer på bolag vid sidan av sina egna engagemanger.

Jag inser fullt väl, att du skulle kunna göra goda affärer, om du hade kontanter i näven. Och de måste därför anskaffas! Sätt dig den saken före, och vik ej från det målet på grund av de första motgångarne!!! (...) Järnbruken äro fr.o.m. idag genom lockouten avstängda och om storstrejk beslutas av herrar arbetare, komma vi in i en stagnation av en hel del affärer. Man kan för ögonblicket ej överskåda alla de konsekvenser, socialiststyret för oss till. Tag alltså även den politiska situationen med i dina beräkningar. Fluktuationerna ha där sin verkliga grund.

(...) Jag kan omtala för dig, att jag för några dagar sedan på grund av ett oförblommerat brev till högste chefen (som jag förut ej fått komma i kontakt med) blev ombedd att stanna ännu en tid i ”B.K.” Jag skall nu ta hand om Stockholms Länsbyrå, som ligger i ett kaos. Uppdraget är ej behagligt, men jag skall bjuda till att göra reda i saken -- så gott jag kan. Alltså blir jag ännu en tid kvar i ”inrättningen”. Var tillsammans med ”gubbarne” på Ivardagen och var det rätt så intressant och uppfriskande för mig stackars utspårade fördetting. Skriv nu snart! (...) Din trofasta

Fader

Malmö 4, den 10 febr.1920.

Kära Far.

Hjärtligt tack för brevet. Roligt att höra, att du får ännu någon tid kvarstanna i B.K.

Skall nu omtala mina affärers vidare utveckling. Det som ligger mig mest om hjärtat är följande: I dag kom en trävaruhandl. från Växiö upp, och erbjöd mig köpa 50.000 kbft O/S furu/gran, (efter parlamenterande), till kr 2:60 för 9 tum samt 5 öres prisreducering för varje tumtal under. Allt beräknat p kbft fob. Karlskrona. Orsaken varför han vill sälja så billigt är, att han behöver 35.000 kr, i förskott för avverkningen.

Då timret ej ännu är apterat, kan detsamma till både längd och dimension fås enl. köparens önskan. En medellängd av 15 fot hos planken & 14 hos bräderna kan garanteras, vilket ju är en stor fördel. Jag har pr telefon idag erbjudit virket till bl.a. Karl Magnusson i Stockholm, för Kr 3:-- 9 tum basis, och han ”baxnade” ej, tvärt om, sade han sig kanske kunna ordna saken. Således synes, att det pris, som jag kan köpa till, är billigt, bara jag nu kunde få tag i en köpare ”kvickt”.

Har begärt samtal med farbror Holmer, för att fråga, om han vill gå i kompani om affären, men har ej fått det ännu.

Varför jag så här ingående relaterar saken, är att jag nu skulle fråga, om ej Far kanske kunde få tag i en köpare i Sthlm. Holmer (om jag ej får tala med honom), Högelin eller någon annan. Bäst vore ju, om du kunde få någon att köpa partiet för 3:-- 9 tum basis. I andra rummet få någon att lägga ut pengarna mot löfte om andel i vinsten. Ursprungliga säljaren får lämna säkerhet i skogen el.dyl.

Roligt vore, om Far kunde ordna denna sak, så kanske vi framdeles även kunde etablera ett liknande samarbete, till ömsesidig båtnad.

Hoppas på ett gynnsamt svar omg., och hälsar Eder alla. Din tillgivne son

Herbert

Malmö d.12 febr.1920.

Kära Far.

Refererar till mitt brev av 10 ds och kan meddela, att jag har allvarliga reflektanter på virket till 5 öre lägre, än jag begärt. Det vore ju ej så dåligt, om den affären gick igenom.

Men nu är det en annan sak. Jag har f.n. väldigt ont om pengar, och kan ej komma över till Köpenhamn (har ej tid för ofvannämnda affärs skull), där jag har att fordra 3.000 kr i avance på en virkesaffär. Har nu en del utgifter i denna månad, den 15 & 20:de till vilka jag ej hinner skaffa pengar, då jag för affärer måste resa uppåt Skåne istället. Vill därför fråga, om Far har möjlighet att låna mig 250 kr omg., med återbetalning senast 1 Mars? Till vilken tid jag hunnit ordna med Köpenhamn. Då utgår näml.leveranstiden för det virkespartiet, och köparen måste betala partiet.

Om firman ifråga har jag fått mycket goda upplysningar i banken, så att jag har ej anledning tro annat, än att de skola infria sina förbindelser.

Kan du hjälpa mig med denna summa, vore jag särdeles tacksam. Att du vill, det vet jag i förväg. Isynnerhet som det blott är diverse forserat tillstötande affärshändelser, som göra, att jag f.t. befinner mig i penningförlägenhet.

Jag har nu så gott som uppgjort om samarbete med en trävaruhandl. från Växiö, vilken säger sig kunna ställa säkerhet för 100.000 kr. Han skulle resa omkring och köpa upp, så skulle jag sälja. Så att det kanske med tiden ordnar sig, blott det ej stramar nu. Vänligen svara omg. Din tillgivne son

Herbert

Stockholm den 13 februari 1920 Kl.1 e.m.

Käre son Butt!

Mottog ditt brev för några minuter sedan. Händelsen gjorde att jag var hemma då det kom, ty jag är dålig och har sjukrapporterat mig för dagen.

Jag får även tacka för ditt förra brev, som gällde samma affär; jag har under de nuvarande förhållandena, då jag saknar telefon i mitt arbetsrum och sitter isolerad som en fånge på B.K. mycket svårt att kunna komma i kontakt med andra människor under affärstimmarne på dagen. Så länge detta varar blir det nog omöjligt för mig att kunna göra något inlägg i enlighet med ditt propå i förra brevet.

Jag skyndar nu emellertid att giva dig det handtag du begär och under de förutsättningar du själv föreslagit vis à vis återbetalningen. Sänder alltså härmed Kr 250:-- i postremissväxel till din order.

Emellertid anser jag det på sin plats, att jag beder dig vara försiktig och ej tro på någon eller något, som ej ligger alldeles bevisligt och klart. Själv har jag från firman H & S tid de eklatantaste bevis på vart sådan godtrogenhet leder, och däribland affärsförbindelserna på Danmark, som vi råkade ut för.

Tag noga reda på den där Växiö-mannens antecidentia och anseende förutom hans ekonomiska läge innan du binder dig fast med honom. Låt ej glädjen att få en karl som utlovar pängar till hjälp neutralisera din försiktighet och grumla ditt sunda omdöme, ty detta kan du annars efter en tid få ångra.

Var noga om din heder, var noga om namnet och ställ ej dig eller din firma i någon oklar ställning till mannen. Klara, juridiskt och moraliskt, skola sådana avtal vara, och sätt ej ditt namn under något annat!!

I förhoppning om, att du senterar mina råd i det fallet, och att du nu ej redan gjort något som du framdeles får ångra, sänder jag dig mina innerliga välönskningar till framgång.(...) Din egen trofaste

Far

Stockholm den 14 kl.3 e.m. Febr.1920

Kära son Butt!

Med anledning av de meddelanden du per telefon gav mig i går kväll har jag i den mån jag kan eller kunnat i dag sökt få upplysningar om P.A.Hedström.

Han tillhör ej dem vi haft affärer med, som jag även i går sade, men Gustaf Tobiesson hade för 6 år sedan en större vedaffär med honom och lärde då känna honom som en verklig gentleman i affärer, och var han då en förmögen man.”Men detta är sex år sedan”, tillade han och det kan ju hända mycket på den tiden. Emil H. påstod, att vår man haft en firma Hedström & Almqvist för en del år sedan, emellertid ansåg han honom vara en rejäl och stabil person. H.V.Hanzon lär känna honom, men är bortrest för dagen, vadan hans utlåtande måste anstå.

Ivar Holmer sade sig ej reflektera, ty han har tröttnat på jobbet i Södra Sverige, sade han. Men han -- pigg som vanligt -- rådde dig för all del ej släppa taget i den affären, som han ansåg vara lysande för dig.”Han skall skaffa sig en kompanion i den där affären”, sade han, -- ”alltid blir det någon utväg, bara han ej släpper den”. Emil H. undrade om du inte kunde få en förskottsaccept av Hedström och som sedan kunde användas av säljaren att få pengar på, eller något namn anskaffas mot att du avstår en del av din rundliga vinst.

Ja, dessa äro de uppslag jag för dagen kan ge. F.n. är det ont om kontanter i trämarknaden, så att dagligen erbjudanden göras om fördelaktiga affärer, blott kontanta förskott kan lämnas av köparen.

H.& S-m. hade på sin tid ett kreditiv på 160.000:-- då kronan var värd en krona; den nuvarande H & S-l har 150.000 i samma bank, men med en motsvarande köpkraft av 50.000:--. Därför ha de sina stora svårigheter att sköta sina nu pågående skeppningar vid Värtan.

Håll mig emellertid àjour angående saken!!! Hjärtliga hälsningar! Tillgivne

Far

Stockholm den 16 februari 1920

Kära min gosse!

Sände i morse ett telegram:”Hjälparen ångrade sig frampå eftermiddagen, är nu ur räkningen”. Det var en ovanligt lovande utsikt som den gången gick oss ur händerna. Kapten K.A.Karlsson Uplandsgatan 99, är en gammal Timmermansbroder, som jag känt sedan han slutade sjön och blev förvaltare i ”Separator”. Då han slutade där för några år sedan blev han stor grossör i lövvirke, köpte stora parker i södra Sverige och sålde till alla Kronans organ, mest till flottan. Alltnog, nu har han slutat även som virkeshandlare, har dragit sig från allt vad affärer heter, men är pigg som en mört och är lycklig ägare av ett större kapital, som till stor del ej är bundet.

Detta allt visste jag, då jag ringde upp honom på Söndag f.m. Han var då mycket förstående och lät så intresserad av saken sådan jag framställde den för honom; han föreslog då att få träffa mig på B.K. kl.11 idag, då jag skulle ge honom närmare uppgifter. Sedan på kvällen ringde han upp mig och sade att han vid närmare eftertanke ej hade lust att på nytt kasta sig in i affärsrisker, då han nu inrättat sig för ”att få frid på gamla dar. Du får ursäkta om jag därför ej kommer i morgon som jag föreslog”. Jag känner stor besvikelse, men detta får ej slå ned modet på dig. Försök nu utnyttja dina egna chancer med all klokhet och försiktighet.

Låt mig veta vidare hur det går för dig! Hasteligen på morgonkulan -- tillgivne

Far

Malmö 16 Febr.1920

Käraste Far.

Först beder jag på det varmaste få tacka för den hjälp, du så snabbt gav mig gm lånet på 250 kr, vilka, som jag hoppas, punktligt skola återbetalas 1 Mars.

Jag tackar också för det omak du gjort dig, och för bemödandena att söka skaffa hjälp åt mig i virkesaffären. Som jag ser av ditt telegram idag, som var bra för mig att få, åtrade personen ifråga sig. Jag har emellertid, som jag sade i telefon igår, bundit säljarne, dvs. köpt virket. Nu komma de hit ikväll, och beror det då på, hurudana deras säkerheter se ut. Jag har i min tur ej sålt ännu, men har Hedströms accept gm Magnusson, så jag förmodar, att affären klarar upp sig, trots det, att säljarne, som äro i bolag om skogen, kommit osams om priset. Den ena parten har näml. ej tillfrågat den andra, innan han fast offererade till mig. Jag väntar nu ”upplysningar” om alla parterna, vilka jag infordrat gm banken, och få vi sedan se, hur saken utvecklar sig.(...) Det var särdeles roligt, att höra Fars röst i telefonen, då vi varit från varandra så länge.

För den händelse jag får en snabbare affär upplagd (med torrt virke för genast leverans), så kanske att Far kunde få gårdagens reflektant att inskjuta kapital. Jag antar näml. att han ansåg affären för ”långsam”. Nu skall jag givetsvis meddela, så snart jag kommit till resultat och hälsar Eder alla.

Din tillgivne son Butt

Malmö d.26 febr.1920.

Kära Farsgubben min.

Nu har du väl storligen undrat, vart jag tagit vägen, som haft en så lång ”paus”. Nu skall jag berätta, hur det gått med min storaffär:

Som jag i förra brevet meddelade, kom det fram, att den, som offererat avverkningen till oss, hade skogen i kompani med en firma till. Dessa ville ej höra talas om det billiga försäljningspriset, utan nekade vara med.

Jag har sedan telegrafiskt erbjudit oss, att ställa den begärda förskotten mot säkerhet enl. avtalet, men ej erhållit svar, varav tyckes framgå, att Svensson (så är mannens namn) som offererat virket, ej vill fullgöra köpet.

Jag har ej i min tur bekräftat försäljningen till Hedström, så att jag har ju ingen risk, men nu är saken den, att jag har brev på, att Hedström accepterat affären, så vi ha på detta sätt klara papper på vår förtjänst, vilken skulle belöpa sig till ca 23.000 kr. Denna sak ligger nu precis likadan, som Thure Lundqvistska i Gäfle (vilket mål jag ju vann) så att det vore väl oriktigt och dumt av mig, att ej rättsligen utkräva min rätt ?

Då de upplysningar, som jag gm banken fått om Svensson äro goda, och han ju givetvis kommer att förtjäna bra på avverkningen, hoppas jag att även pengar skall kunna utfås av honom.

Uppl. lyda som följer : Trävaruhandlare Carl Svensson, Växjö.-- Man meddelar oss: Omfrågade är duglig och energisk, samt ägare av ett ej obetydligt kapital. Han torde ej ikläda sig andra förbindelser än dem han kan honorera.

Ja, sådana där upplysningar får man förstås taga med försiktighet, det syns ju av sista punkten.-- Hur tycker Far, att jag skall handla i den här saken? Det är ju tråkigt, att behöva stämma & bråka, men man får väl å andra sidan ej ”ge” sig. Mig hålla de allt efter, om jag ej uppfyller mina förbindelser, då måste väl jag även göra detsamma? Detta om detta.

Jag var i förra veckan, som Ni sågo av mitt kort till Mor, över i Köpenhamn. Det blev där, som jag ej trodde på förhand, negativt resultat, i det att köparen ej ”hade tillfälle” nu emottaga partiet, trots det, att leveranstiden utgår 1 Mars. Jag har rådgjort med min bank, och de rådde till att häva köpet, och omedelbart fordra skadestånd. Således fick jag ej ut min handelsvinst, som jag hade beräknat, utan blir det även där stämning, så det artar sig till ett riktigt ”stämningsfullt” liv för mig.

Det var också ett svårt avbräck för mig, att jag ej nu fick dessa 3.000 kr, vilka jag hade beräknat, och så väl behövde. Nu får jag istället utbetala förskotter till advokaterna m.m. Hur skall jag kunna gå i land med allt detta, vet jag f.n. ej alls. Nu erfar jag riktigt, hur tråkigt det är, och hur bunden man känner sig, då man saknar rörelsekapital. Jag har dock glädjen och tillfredsställelsen kunna inneliggande remittera Far 250:60 kr i postremissa, utgörande återbetalning av d.13 ds erhållna lånet + 14 d. ränta efter 6 procent.

Jag fick, som väl var, in betalning för 1/v träkol, vilken jag i min tur ej skall betala förrän 15 Mars. Jag kanske får taga din godhet i anspråk med ett liknande lån omkring den tidpunkten? Men ville jag givetvis nu återbetala detta, som jag sagt. Jag tackar dig härmed av allt hjärta för hjälpen.

Hälsa Mor och skriv snart ett råd till din egen son

Herbert

Stockholm den 1 Mars 1920

Kära gosse!

(Sabla maskin! den blir allt sämre.) Tack för ditt brev av den 26 Febr. Jaså, det gick i putten med den stora affären också. Som vanligt: planeten Markattans störande inflytande. Du vill hava mitt råd, och jag ger det gärna, men det blir troligen ej till mycken verklig nytta. Vad som alltid kommer att förhindra affärerna är bristen på rörelsekapital. Även om du endast sysslade med rena agenturer behöves ett sådant -- än mer då du köper i fast räkning.

Vad nu först fallet Svensson beträffar, så har du alldeles säkert juridiskt sett trumf på hand -- men med hänsyn till din svaga ekonomi kan det bli en bekymmersam historia att rida ut för dig om mannen -- som troligast är -- ej faller till föga genast, utan låter det gå till process; moraliskt sett (förlåt om uttrycket verkar gammalmodigt) är däremot en stämning ej att rekommendera då det väl är att anta, att S. handlat o god tro.

Visserligen vet jag ju intet om hans ställning och förhållande till sin medintressent, men det är ej i så fall riktat mot dig. Jag förstår fullt väl att du nu tycker mina synpunkter äro ”tama” -- och jag medger detta gerna, men du får taga dem sådana de äro.

Vad åter Köpenhamnsaffären beträffar nödgas jag vara mera resolut i mitt uttalande. Den måste du stämma på skadestånd! De danska trähandlarne ha många ”svarta får” -- storskojare en hel del -- se opp med dem Butt!

Har du ej lyckats att kunna intressera någon i din affär med pengar? Mor frågar var du har ”den rika änkan”, du alluderade på i ett brev. Tack emellertid för din paranta återbetalning.

Jag har återfått min vanliga bronchit, är genomusel och blir kanske tvungen att byta om luft i nästa vecka -- en vecka i Dalarne -- en extra ”dussör” baklänges. Du har väl läst om din f.d. kamrat Ahlströms bedrifter? Den kunde dupera folk!! Mor hälsar dig hjärtligt! Hon är otroligt svag och klen, stackars gumman. Skriv så snart du har något nytt att meddela till tillgivne

Far

Malmö d.20 Mars 1920.

Kära Farsgubben min.

Får hjärtligt tacka för ditt brev av 1 ds, vilket hade anlänt hem, då jag var ute på resa, samt för brevkortet, som jag blev glad åt till min namnsdag.

Det var en nyhet, som Far helt partout meddelar, näml. att Maggie förlovar sig idag. Detta framgår ju av sammanhanget, men som jag ej alls förut haft reda på saken, och varken av Maggie själv, eller gm Far vet, vem hon förlovar sig med, anser jag mig böra demonstrera gm att ej sända något telegram. Detta desto mer, som jag ej hört av Maggie på ”den dag jag minns ” fastän jag, senast till Jul, sänt henne kort. (F.ö. har jag ej fått svar på mina kort från en enda av syskonen, med undantag av Rose.) Jag får dock härmed gratulera Far och Mor med anl. av flickans förlovning.

Som du förstår, då jag ej var åter på viggarstråt d.15 ds vilket jag ställt i utsikt, fick jag ordnat med mynt på annat sätt.

Nu har utslag fallit i leveransmålet med Nässjöfirman. Jag förlorade, men min advokat hade genast erlagt ”vad”, då rätten ej tagit hänsyn till av mig inlämnade bevis, direkt från järnvägarna, över transportsvårigheterna.

Jag har ännu ej fått någon att intressera sig med pengar i min affär, men hoppas den saken klarar ut sig så småningom.

”Den rika änkan” som Mor frågar efter, har jag fortfarande ”fast på hand”, men vill ha ofvan omnämnda leveranshistoria utklarad innan något ”engagement” ingås. Fråga Mor, vad hon tycker om, i tankarna, varande dams ålder -- 57 år. Detta verkar också litet återhållande. Men hon är frisk och spenstig som en ung flicka. Om Ahlström har jag ej läst. Vad har han gjort för sträck?

Många hälsningar till Eder alla. Din son

Butt

Stockholm, den 24 Mars 1920

Kära min gosse!

Tack för ditt brev av den 20 dennes! Jag kan förstå din förvåning över meddelandet om Maggies tilltänkta förlovning, då jag hör att du ej känner till saken förut. Jag levde i den tron, att du hört om detta förut, ty det är ”en gammal historia” från den tid, då Maggie läste på sin examen, och f.ö. även längre tillbaks, enär de två parterna lärde känna varandra i Luleå på sin tid. Han heter Nils Folke Bergqvist och är Fänrik på Göta Trängkår, gick genom krigsskolan här 1918 och var med på min 60 års middag med den andra släkten.

Han är blott ett år äldre än Maggie, men är en alldeles ovanligt stadgad och präktig pojke. Emellertid har Maggie hela tiden varit betänksam och man vet ej riktigt om hon är fullt så kär i honom, som han är i henne. Förlovningen blev, av någon anledning jag ännu ej fått klart för mig, uppskjuten den här gången, så att det var ju bra att du ej telegraferade hit. För min del kunna de gärna vänta, ty dels äro de lika fattiga båda två, och dels är ju militären i detta land ”på avskrivning” så att framtiden ej är vidare ljus.

Jag blev mycket förvånad över, att du meddelar mig att du förlorat processen med Nässjö, ty du skrev i förra brevet, att du vann Ture Lundqvistska målet, och kom ej att tänka på annat än att det var samma mål som Nässjö.

Mor fick sig ett gott skratt, då hon läste om din änka (jag hade så när sagt ”den glada änkan”) -- hon passar nästan bättre som din ”mamma” eller hur?

Jaså, du har ej observerat i tidningarne, vad Ahlström gjort! Han var kassör för Lidingö fastighetsägareförening, och gjorde för deras räkning gemensamma uppköp av byggnadsmaterialer m.m. Han var mycket anförtrodd och hade förstått att nästla sig in överallt på ön. Han hade fått folk att skriva på en massa växlar och banklån åt sig och jonglerade med en massa av dessa fina papper under flera år, utan att den ena visste om den andra. Nu rymde han härifrån och då kom en del förfalskningar också i dagen. Holmer hade dock, då jag för en tid sedan talade vid honom, blott upptäckt 1.200 kronor, som A.”snytit” från firman. Men kanske mer kommit fram sedan dess. Om mannen gripits ännu har jag ej heller hört. Holmer sade, att han ej kunde förstå mannen, ty han levde så ordentligt.

Harald Holmer är nu ”chef” därute på Canada; en bra grön sådan synes mig. Han har alls ej sin fars affärsgry eller arbetsamhet, så mycket är säkert.

Vad byggnadsförhållandena beträffar f.ö. så bli de för var dag allt vansinnigare på grund av arbetarnes syndikalism, nu t.ex. få vi ej vårt Stadshus färdigt i år heller.

Som du såg i förra brevet skulle jag söka kurera min bronchit genom att byta luft, men det tyckes ej bli av -- alltid kommer det något hinder emellan.(...)

Jag hade börjat ”lägga upp” en ny bok, som jag visst f.ö. nämnt om, nu är det emellertid så, att ”Viktor Rydberg Logen” fyller 25 år, och detta jubileum skall bl.a. hugfästas med en Minnesskrift, som måste göras i en stil, värdig den store skalds namn som logen bär. Det blir en, eller rättare sagt, det är avsett att bli en exponent för Oddfellowskapet inom Sveriges elitloge. Vidare skall tillkomma en Kantat, vartill musiken skall komponeras i sommar av vår kompositör Oskar Lindberg. Nåja, du förstår nog att jag omnämner detta därför, att jag fått uppdraget att utföra jobbet. Hur det nu kommer att gå, blir en annan sak, men ansvaret känner jag, och med Guds hjälp, och i kärlek till ämnet och min loges gamla goda traditioner har jag nu ”satt igång”, och med början från slutet, enär musikern ligger åt att få libretto, har jag nu mer än hälvten av Kantaten färdigskriven. Det där blir emellertid åtskilligt att ”stå i” en tid framåt.

Finans-Thorsson vill ha B.K. avväcklad i Maj för att fortsättas av K.Skogsvårdstyrelsen. Det kommer att bli en skön soppa -- värre än någonsin, ty i den inrättningen arbetas efter metoder, som uppfanns för 1.000 år sedan: kålstockar. Ja, nu tror jag att du fått del av vad jag för ögonblicket kan påminna mig. De hjärtligaste hälsningar! Din egen

Farsgubbe

Malmö d.15 April 1920.

Kära Far.

Har först att tacka Dig hjärtligt för brevet, som jag emottog 25 pto. Det har nu gått en tid sedan dess, och denna tidsrymd har, såsom alla andra med förrästen, präglats av arbete, och åter arbete. De senaste 2 månaderna har jag haft särdeles mycket att göra i affären, så att jag har varit betänkt på, att taga in en ”fröken” eller pojke, för att få hjälp med det mera mekaniska kontorsarbetet. Jag behöver numera också emellanåt ligga ute på resor och affärstripper, och vore det ju bra, att då ha någon hemma på kontoret.

Vad som också nu senaste tiden ökat min arbetsbörda är, att Hedwig ännu ligger till sängs, och har Maja, som förut var här och skötte hushållet, sedan 10 dagar varit härifrån. (Rest till Gottland för att tillträda en plats.) Så att nu är jag både hushållsfröken & kontorschef. Hedwig har nu legat i 3 månader, och har varit ganska illa däran. Magsåret har haft svårt för att läkas, men håller det nu på att bättra sig.

(...) Var i Köpenhamn en av de kritiska dagarna där nere. Det var rätt så intressant. Amalienborg avspärrat av polis, och fullt av folk ”hängande” på Rådhusplatsen, vilka ej tycktes ha annat att göra på hela långa dagen, än att ivrigt och glubskt studera de titt och tätt utsläppta extranumren, vilkas ankomst de med berömvärt tålamod och danskt gemyt inväntade. (Det här medföljande ”konterfejet” är taget den dagen.)

Affärerna arta sig att gå ganska bra. Jag har på de här 3 mån. förtjänat mer än på ett helt år i Södra Vi. Men det behövs också. Ty, som jag förut talat om, så har jag en del skulder, som man så småningom får försöka ”knåpa av”. I allt fall har jag på 3 mån. gjort mig samma förtjänst, som trävaruhandl. P.Ståhle, här, bjöd mig i årslön, som hans expeditions- & lagerchef.

Här är nu snart full sommar. 18 grader i skuggan, då det är bra väder, alla träden utslagna, t.o.m. syrenerna, fogelsång mitt inne i staden m.m. På tal om fogelsång, så har jag aldrig, förrän i Malmö sett bofinkar på gatorna. De ha hållits här hela vintern, och hoppar som sparvarna i Stockholm, på gator och torg. Stararna hålla till i en trädgård, som finns i fastigheten här bredvid, så att man kan ligga i sängen och höra fågelsång. Här mitt inne i hjärtat av staden -- 1 minuts väg från Gustaf Adolfs Torg. Det är bra, eller hur?

Jag har -- peppar och salt -- varit mycket bra hela vintern. Har ej varit sängliggande en enda dag, vilket, som Du vet, jag väl aldrig i hela mitt liv förut undgått i förkylning el.dyl. (...) De hjärtligaste hälsningar till Eder alla.

Din tillgivne son

Butt

Stockholm den 18 April 1920

Kära min gosse!

Innerlig tack för brevet av 15 dennes! Det gjorde mig mycket glad. I sanning, du har åtskilligt att stå i, då du får vara allt i allo utan någons hjälp. Om jag blott kunde vara hos dig och giva dig hjälp -- så tycker jag mig känna, då jag läser om dina många bestyr. Det var mycket tråkigt höra att Hedvig legat så länge till sängs; jag förstår fullkomligt vad det innebär, både på det ena och det andra sättet.

Emellertid gläder det mig ofantligt att höra det dina affärer tagit fart och att de visat ett så gynnsamt resultat. O, måtte du kunna ro dig fram mellan skären -- måtte du kunna komma på det torra med din affär! Sakta och säkert uppbyggd och konsoliderad är den, eller blir den mera förtroendeingivande än om den skulle taga stora språng, varpå som oftast komma bakslag.

Mina innerliga förböner följa dig; måtte du redbart och ärligt arbeta och behandla även affärer som mänskliga gärningar, för vilka vi moraliskt äro ansvariga. Visserligen skapas de stora förmögenheterna allt som oftast genom hänsynslöshet och ”kall beräkning” -- men alrig bli dessa till någon verklig inre glädje för ägaren -- han bara åtrår efter mer, han går som i feber.

Jag har fallit från min piedistal och mitt namn drogs därmed ned och som affärsman är jag ej mer att räkna med, därför vore det en härlig och skön sak, om du kunde en gång rehabilitera detsamma. Du har fått en utmärkt skola inom facket, och där ligger den styrka du har, ehuru pengar fattats hittills.(...)

Innerliga hälsningar! Din gamle trofaste

Farsgubbe

Malmö den 25 April 1920

Kära Far och Mor!

Hjärtligt tack för brevet av 18 ds! Fortfarande mycket att göra! Var i tisdags telegrafiskt kallad till Köpenhamn till en av de största bränsleimportörerna för konferens ang. vedaffärer. Hade underhandlat med dem en tid pr korrespondens, erbjudit dem stora partier till rimliga priser, men hade de då ej velat acceptera dessa. Nu börjar veden fort stiga, och då blevo de ”möra i mund”, och ville personligen underhandla.

Det var så dags, det! Ty mina leverantörer voro ej längre paranta till de priserna. Danskarna gjorde sig där ”en gubbe”, gm att ej acceptera i tid. Nu få de antingen ”krypa till korset”, eller också bli utan ved.

Om de hade tagit mina priser för 14 dagar sedan, då jag också hade partierna ”fast på hand”, så hade jag förtjänt 5.000 kr.

Nu då de krupit upp till av mig begärda kan jag ej köpa till bärande priser. På sådant kan man ju bli ”arg”, eller hur?

Jag har dock lyckats inköpa 1000 kbm ved, varå skillnaden mellan inköpspriset och nuvarande marknadspriset här nere, utgör c:a 5.000 kr. Då veden häromkring och i Blekinge stigit med 2 kr kbm den sista veckan, skall jag ”hålla” partiet ännu en månad.

Du vet, att jag mycket resonerade om att köpa träkol i februari. Jag hade för mig, att då skulle det ske. Den kunde då fås för 28 kr pr läst. Jag kalkylerade alldeles rätt, i det att den nu, på 2 mån, stigit till -- 45 kr. Hade jag den gången blott haft något solitt namn bakom mig, skulle här tjänats pengar! Likadant med ved, där jag förutsett prisstegring, om ej så våldsam, som nu inträffat.

Jag har inköpt 80 ton tjära, (vilken vara säkert också förr eller senare stiger i pris) vilken jag nu håller på att sälja direkt till England. Sågat virke är det nu stillestånd i, men priserna hålla sig fasta.

Om Far har kvar båda skinn-portföljerna så kanske jag kunde få köpa den ena. (Eller om Far vill komma ihåg mig den 29.) Behöver så väl en portfölj att ha papperen i vid mina resor.

Då jag sist var i Köpenhamn blev jag bjuden på frukost av en av firmorna. Det var snaps och öl och ”det kolde bord”. Kolossalt mycket, och god, mat. Där, i Danmark, finns fortfarande ”mojänger” i den vägen. Under hela kriget har där ej heller fattats något, fast priserna äro höga, och deras valuta bedrövlig. Apropos mat, så säg åt Mor, att här i Malmö är alla priser (utom för kött) genomgående 33 procent lägre än i Stockholm. Ägg t.ex. kostar 3:25 pr tjog, rabarber 40 öre kg.

Fick vi nu blott litet värme här nere, så skulle sommaren gjort sitt intåg, i det att alla träd redan äro fullt utslagna. De ha också för länge sedan öppnat sommarrestauranterna och börjat med friluftsmusiken här, och vattenkonsterna ha spelat i parkerna redan en månad.

Inneliggande sänder jag mitt senaste ”konterfej”; spec. taget till 30-årsdagen. Det med ram skänkes till Mor och Far, det andra är till Rose. Har även sänt till de andra systrarna. Vad tycka Ni om fotot? Det är mycket likt, säger Hedvig. Många innerliga hälsningar till Mor och Far samt Rose. Jag skulle allt bra gärna vilja vara hos Eder på min födelsedag! Mor hälsas speciellt, hjärtligt och varmt, med anledn. av, att det förflutit 30 år sedan hon fick sin långa, fule röde pojke. Eder varmt tillgifne

Son

Malmö d. 30 April 1920.

Kära Far.

Tack, kära Far för brev och alla precenterna till min mannadag! Tack för boken, som jag tror skall bli mig nyttig, tack för portföljen, som jag så väl behövde. Det var mycket roligt med Gåvo-Brevet & visar, att ditt goda och humoristiska sinne ej förbleknat med åren.

Herbert Sundström – Butt – 30 år

Framför även mitt varma tack till Mor för hennes långa, kära brev, och till Rose för telegrammet. (Jag hinner ej idag skriva till dem.) Från Lizzie fick jag ett rart brev, samt telegram från May, Maggie och Hugo. Det var blott Nennan, som glömde mig (fast jag sände henne mitt porträtt, och ett brev, till hennes födelsedag).

Ja, på det hela taget kände jag mig mycket glad och värmd av allas Eder vänlighet i går. Vi hade härhemma både festfrukost och -middag i vår ensamhet. Jag skall säga, att jag allt bra gärna skulle velat haft Mor & Far här!

Det var ju tråkigt att glaset var sönder. Hoppas Ni kunna anskaffa ett passande glas till ersättning? Bitarna hade väl ej ripat porträttet?

Affärerna tyckas utväckla sig ganska gynnsamt för mig, men jag lider svårt avbräck, emedan jag ej förfogar över något rörelse-kapital.

Som du hörde av mitt förra brev, har jag inköpt en del tjära. Jag har nu stark spekulant på dessa partier i England, vilka accepterat mina priser mot provs godkännande. De hava fått ett litet prov, men fick jag just idag telegram från dem med beställning på 5 tunnor som prov. Nu måste jag omg. avsända dessa fat, men har ej ens ”kova” så att jag kan lösa ut varan hos säljaren. Sic! (Är det ej uselt, så säg?)

Jag har visserligen erlagt 700 kr i förskott på en annan tjärleverans. Dessa pengar, samt de för Englandsfaten, får jag ju tillbaka, så de äro, eller bliva ju ej ”bortkastade”. På den grund ville jag fråga min Fader, om du kan hjälpa mig med 500 kr, att av mig återbetalas om c:a 1 mån. eller 6 veckor? Att du gör det, om du kan, det vet jag, och även känner jag, att du litar på mig. (Jag tror också, att du känner din son så mycket, att du vet, att jag ej, om det skulle ljusna för mig, glömmer bort dem, som hjälpt mig fram, och givit mig små handtag, då jag haft det svårt.)

Jag hoppas att jag snart får det bättre, blott jag nu får sälja de ved-och tjärpartiet, som jag inköpt. Har nu skaffat mig direkta förbindelser bland virkes- och tjärköpare i England, Holland och Belgien, och hoppas steg för steg kunna arbeta mig fram, och övervinna de svårigheter, som nu i några års tid yppat sig för mig. ”Svårigheterna äro till för att övervinnas” heter det, och detta skall jag också visa, att jag kan.

Och nu till sist -- stora famnen till både Mor och Far. Tack skola Ni ha för alla de kära tankar Ni, både i synlig och osynlig måtto, sänt mig, och för all den omvårdnad och uppfostran, Ni givit mig under de nu gångna åren! Alltid tillgivne son

Herbert

Stockholm den 3 Maj 1920.

Kära min gosse Butt!

Tack för ditt brev av den 30 April! Jag förstår situationen, men är på samma gång nedslagen över, att du ej ännu lyckats skaffa dig sådana vänner och förbindelser inom ditt affärsområde, att du kan anskaffa en tillfällig hjälp, då det gäller så mycket för dig. Men det kan ju också hända, att jag misstager mig och att du redan har utnyttjat dina resurser i den vägen -- och det vore ännu värre.

Din diagnos på min psyke stämmer nog, och har jag därför anskaffat den summa du anhållit om hjälp till; Kr 500:-- som härmed närslutes i Stockholms Ensk. Banks postremissväxel N:o. G.83483. Jag gör detta under full förvissning om, att den återbetalningstid, du själv uppgivit även kommer att följas. Må Gud den allra Högste skänka välsignelse till det företag dessa pengar skola användas till! Var vänlig underrätta att pengarne kommit dig tillhanda; jag hinner nu ej mera på morgonen. Innerliga hälsningar från oss alla!

Farsgubben

Malmö den 5/5 1920.

Kära Far.

Med djupaste tacksamhet har jag emottagit Fars hjälp, i postremissa kronor 500:--. Det var mycket snällt av dig, och hoppas jag, att det skall bli till välsignelse för oss båda, med dessa pengar.

Att jag ej ännu kunnat skaffa mig ”sådana vänner och sådana förbindelser inom mitt affärsområde”, till vilka jag kan vädja i o.f. en tillfällig hjälp av detta slag, är ju ej så underligt, och tycker jag, ej borde behöva verka så nedslående. Jag förstår dock din medkänsla, då du skriver om detta. Men om man tänker sig, att jag här på platsen är alleles obekant, så är det ej så lätt att intressera folk i en sådan här sak. Folk ha ju så mycket annat, att intressera sig för och förtjäna pengar på, som de känna till. Även torde det vara svårt för mig, att erhålla förskott på leveranser, vilket ju annars är ett bra sätt, att anskaffa pengar på, men därtill fordras ju att hava ett solitt namn, eller ställa någon garanti för leveransernas fullgörande.

Jag känner mig dock ej nedslagen, trots mina svårigheter, utan sporras tvärtom, till nya ansträngningar. Har man blott det humöret, och alltid kunde behålla detsamma oförändrat, vore detta en kolossal styrka. Gud give, det gick så! Än en gång -- Tack snälla Far för hjälpen. Innerliga hälsningar till Eder alla! Din tillgivne son

Herbert

Stockholm den 29 Maj 1920

Kära min gosse!

Tack för ditt brev för länge sedan! Mor tackar även för de traditionella Köpenhamnskorten!

Ja, nu är Rose klarad som gymnastikdirektör -- som du väl sett av tidningarne. Jag var närvarande på examen såväl som på uppvisningen dagen därpå.

Kungliga Gymnastiska Central Institutet i Stockholm (Rose i mitten)

Båda gingo flott, den senare var på Pingstafton. Rose fick mycket högt betyg: A = Berömlig i anatomi och a i alla övriga teoretiska ämnen. De andras medelbetyg ba. Även Nen hade på sin tid detta medelbetyg. Dessutom fick hon Kr 300 i premie (ett par av kamraterna fingo 200 och några 100). Alltså kunna Mor och jag känna oss smått stolta över tösen. Hon har dessutom klarat sina två år med 3.500 lånta pengar ( + de förmåner hon haft av föräldrahemmet, förstås). Det dubbla har gått åt för flera av de andra eleverna.

Hon och Nen ha funderingar på att tillsammans ge sig av till Californien i höst. Ett aber blir dock resans stora kostnad: minst 1.000 per man. För min del tycker jag planen vara mindre välbetänkt -- men mina dubier tages mycket lätt av vederbörande. De äro myndiga och mor stöder alltid deras dispositioner, hur de än gestalta sig.

Idag reste Rose till Trollhättan för att sköta May, som varit mycket klen alltsedan hon på din 30-årsdag fick sin lilla tös. Hugo ligger fortfarande på sjukhuset i Göteborg för behandling -- vilket är tråkigt nog för alla parter. Ifrån Trollhättan kommer hon kanske att resa till fru Lagermans gamla föräldrar som något styre för huset, behandling och dylikt av deras krämpor.

Det börjar nu kännas tryckande att under sommardagar sitta hemma: med en gård och en hög mur framför sig borta på arbetet: precis under samma förhållanden.

Det skulle vara skönt att få litet luft, och i år bör jag väl vara berättigad till min månads semester som de andra. Hjalmar Arwin, alias Andersson ”hostade om” på Neptuni Ordens högtidsdag, att han ville se mig som gäst ombord på hans nyaste båt: ”Borghild III” i sommar. Skulle det bli av, så att jag kommer med ett tag, vore det kanske även en möjlighet att jag kan bli landsatt i Malmö, så att jag får ”kike på daj” -- allt hugskott likväl.

Hoppas, att du fått form på dina affärsbemödanden. Veden tyckes bli ohyggligt dyr till kommande bränslesäsong. Din begäran om att få höra om exportlicenser på Danmark kan jag för ögonblicket ej besvara, men skall försöka taga reda på saken.

Vi behöva utan tvivel all den ved vi kunna få fram inom landet för egna behovers fyllande; frågan är aktuell och min tro är, att inga licenser komma att beviljas. Och detta vore nog rättast. Det är fara värt att en stor del av industrien får stoppa snart om sedan de små inkomsttagarne nödgas betala 400 kr famnen till bostadseldning ”kan man hälsa hem”. Ivan Bodstedt, som jag mötte härom dagen på gatan tog saken mera kallt, han har både en charmant bostad och fri vedbrand i sina löneförmåner vid S.J. Han har också skaffat sig en bil för att lättare komma till och från sin villa, både han och Anna ha tagit ”chåfförsexamen” -- va tyx?

F.ö. finnes det andra som ha det bra t.ex. Herrarne Carlsson i Superfosfatbolaget: de tre direktörerna och bröderna ha haft en sammanlagd inkomst förra året i bolaget av niohundratusen -- förutom utdelningen på sina många aktier!

Sedan mina bokaffärer kommo i dödvatten och de extra inkomsterna därför upphört, blir det allt påtagligare, att jag ej kan klara min skiva med de 6.000 i B.K. Man kan nästa bli -- bolsjevik på dessa jämförelser.

Mor är nu efter de extra spänningar av nerverna hon haft blivit alldeles paff igen, och det vore det mest behövliga, att hon fick komma bort från staden i sommar; hon har ej varit utom porten i år! Men hur det skall kunna ordnas har jag ej en aning om -- liksom mycket annat. Ja, nu får jag avsluta denna epistel (...).

Hjärtlig hälsning från oss båda! Din trofaste

Far

Malmö d. 1 Juni 1920.

Min kära Far.

Hjärtligt tack för vänliga brevet av 29/5. Det var ju väldigt roligt att Rose avlagt en så lysande examen, och det kunna Ni verkligen vara stolta över. Jaså, de ha funderingar på, att resa till Californien. Bäst att de då åtminstodne först riktigt ordentligt undersöker saken och taga reda på förhållandena där, samt skaffa sig något ”fast” innan avresan.(...)

Det är intressant att se, hur omständigheterna inverka på åsikterna. Det är med mig som med Ivan B. Jag tar det mera ”kallt”, om veden blir dyr. Eller, tycker tvärt om, att det vore bra. Så där självisk är man. Jag har näml. köpt in ved för 140.000 kronor. Dessutom till ganska fördelaktiga priser. Har sålt detta i början av maj till Danmark med C:a 15 procent avance. Nu kom ju exportförbudet emellan, men få vi ej skeppa ut det, så gör det alldeles detsamma, då jag nog lätt uppnår samma priser härhemma.

Firman vi sålt till, är Danmarks största engrossist i ved. De sälja till hela landet, ej blott i Köpenhamn. Deras ”B.K.” + en särskild delegation skall uppresa till Stockholm, för att underhandla om exportlicens på den ved, som danskarna inköpt före exportförbudet, och det kanske finnes utsikter, att licens beviljas för dessa partier.

Jag har länge tänkt på, och önskat, att kunna bjuda hit Mor en tid i sommar, men dels ha ekonomiska bekymmer pressat mig, dels har, som Far vet, Hedvig ej varit kry, så att hon kunnat stå ut med någonting extra.

Då nu Hedvig häromdagen, förrästen för någon vecka sedan, alldeles av sig självt, framkastade det förslaget, att Mor kunde komma hit och vila sig, blev jag därför glad. Visserligen är resan ganska lång och kanske påkostande för Mor, men det är ju ej ett enda ombyte under vägen, utan hon kan sitta på sin plats hela tiden, från det Far följt hene in i kupén, tills jag därstädes hämtar henne.

Kunde det så ordnas på det viset, att Far fick sin semester samtidigt, eller under Mors härvaro, och Du via Arwids ”Borghild”, kom hit, så kunde ni göra sällskap upp till Sthlm igen. Det vore väl ett bra arrangement, eller hur?

I ett särskilt brev till Mor skriver jag om, huru vi ha det vis à vis ”sanatoriemöjligheter” och lantvistelse, luft m.m. här i omgivningarna.

Då jag näppeligen tror, att jag hinner få in pengar, så att jag till den av mig lovade tiden (senast 15 ds) kan återbetala erhållna lånet, hoppas jag, att det ej ställer sig olägligt för Far, att prolongera betalningsterminen med några veckor. Det har gått långsamt med tjärans försändelse till England, beroende på försenad båtlägenhet, men beräknas provet vara där i morgon. Hjärtliga hälsningar. Din son

Herbert

Stockholm den 12 Juni 1920

Kära gosse min!

Jag lovade att tillskriva dig med anledning av Mors inbjudan till Malmö. Det har dröjt något, men det har haft sina skäl.

Jag vill då börja med att meddela, att Mor ej kommer -- av flera orsaker måste hon med tacksamhet och beklagande avböja erbjudandet.

Hon har alltsedan flera år tillbaks lidit av den besvärliga sjukdomen, blåskatarr. Denna har numera snarare till- än avtagit på senare tid. Som var och en kan förstå är den än besvärligare för den som ej kan förflytta sig på normalt sätt och hastigt nog. Hon bävar därför vid tanken på en lång resa på järnväg. Som hon nu på denna grund ej låter övertala sig, kan intet göras däråt, och är således ett andra skäl av sekundär art: det ekonomiska.

Som det nu är ställt med mina finanser blir min egen semester rätt så apogryfisk, det har nämligen visat sig omöjligt att klara det nödvändigaste med min n.v. inkomst. Sedan bokaffärerna togo slut och övertidsarbetet på B.K. ej längre existerar, går det ej ihop. Det går därför nedför för oss ganmla. Detta är nu -- men värre tider komma nog att stunda. Vi äro dock ej ensamma: ”prolitariatet inom medelklassen” blir allt större ju längre det lider i dessa upp och nedvända tider. Alla av vår familj hava ju också sina bekymmer att dragas med, och var och en är sig själv närmast. Alltså blir det att avvakta sitt öde, sådant det blir.

Jag får min semster den 1 Juli, men har ej hört något från Hj. Arwin -- och lika bra är det, ty min gikt och Ischias krämpor komma nog att bli betydligt upprivna av en långfärd. Mina händer äro nu alldels disfigurerade av knölar och min styrka i fingrarne är alldeles borta. Ja, de här var mycket pessemism det medges, ”men därav hjärtat är fullt -- ”.

Mor hälsar dig av allt sitt hjärta, och framför vår gemensamma hälsning till Hedvig! Jag återkommer längre fram. Din tillgivne

Farsgubbe

Malmö 28 Juni 1920.

Kära Far.

Med flit har jag dröjt något med att skriva, ty jag hade väntat att få något nytt i affärsväg att omtala. Skulle näml. före 1 Juli få besked, om licensen för ved på Danmark blir beviljad. Mina köpare ligga näml. sedan den 21 ds uppe i Sthlm med fullmakt för danska regeringen att underhandla med vår regering om licens för de vedpartier, som redan voro kontrakterade, då exportförbudet kom. Det har dock ännu ej blivit något besked i saken.

Svar från England, om de skola köpa min tjära, har jag heller ej fått, så jag tyckes få ha tålamod.

De 500 kr hoppas jag dock snart kunna återbetala, men blir det tyvärr ej före Far skall ha sin semester.(...)

Har sett i Sv.Dagbladet att Far deltagit i debatten ”Oartighet en svensk nationalsynd”, samt blivit både nedsablad och upprättad. Det var rätt så intressant. (...) Tråkigt var ju att Mor ej kunde komma. Hon behövde nog så väl byta om vistelseort ett slag. Hoppas att jag snart skall kunna få det så ekonomiskt ställt, att jag kan bjuda henne hjälp på ett kraftigare sätt!

Här har varit ett bedrövligt midsommarväder. Blåst & regn, kyla och mulen himmel hela tiden, så att man har ej kunnat göra några utflykter. Dyrt är det också, bara man skall vända sig, kostar det pengar. Jag har förrästen etablerat ”strejk” mot barberaren och tvätterskan. Hedvig klipper näml. håret på mig och stryker mina stärkskjortor. Det skall sjutton gå och ge ut 1:35 för en skjorta & 2:75 för klippning, när man kan hjälpa sig själv. Många hjärtliga hälsningar sändes Eder båda. Din tillgivne son

Herbert

Malmö 4, den 13 Juli 1920.

Kära Far.

Hjärtligt tack för vänliga brevet från Ulricehamn. Det var roligt att Far blivit bjuden att vila sig ett slag. Ekegren måtte vara en verklig vän, som förnyat sin godhet från Västervik.

Skönt för en jäktad själ att vara i lugn och ro en tid, eller hur? Tack för att Far gärna velat resa hit. Det är likadant med mig! Min första hjärnimpuls, då jag läste brevet var, att ”pika” upp till dig ett slag. Jag skulle även ytterst gärna vilja hälsa på Eder båda i Stockholm. Men de sabla pengarna säga stopp. Jag har det fortfarande lika ”benigt”.

Berättade jag förra gången om, att den danska firma, som jag sålt veden till, fått vår regerings löfte om, att få utbyta, av den senare från Finland inköpta ved, mot den, som danskarna köpt av mig. (Vilken således vår B.K. skulle övertaga.) Mina danska köpare ligga fortfarande i Stockholm och underhandlar om villkoren. Under tiden har jag blott att ge mig till tåls.

Jag har även sökt sälja veden på annat håll, men tycks ej folk vara så pigga på att köpa. Tidningarna orda så mycket om vedbrist och inventering, men tyckes det ej vara så stor brist. Vedkommiten för Skåne, till vilken jag erbjudit veden, sade, att de förfrågningar om vedköp, som de erhållit, voro minimala.

Under sådana förhållanden är det märkvärdigt, att regeringen även utfärdat utförselförbud från Öland och Gottland till annan inrikes ort. Jag har även en del ved på Öland, där det ej finns några köpare. Där ligger stora vedlager, som naturligtvis få ruttna ned.

Roligt höra, att Mor fick vara med och höra Chicago-kören. Jag var i Köpenhamn den 6 ds, och sände henne därifrån det traditionella vykortet.

Hur länge stannar Far i U.? Jag får väl söka ordna på något sätt med mynt, så att Far kan få tillbaka de 500, om Far behöver dem snart?

Fick idag brevkort från Rose, som kommer hit i morgon afton på genomresa till Jylland. Jag har i brev ombett henne ligga hos oss över natten, så slipper hon taga in på hotell. Det skall bli roligt se henne efter så många år.

De hjärtligaste hälsningar sänder jag min Fader. Din alltid tillgivne

Son

P.S. Min vördsamma hälsning till källarm. Ekegren. D.S.

Malmö den 18 Juli 1920.

Kära farsgubben min.

Tack för kortet, som kom just nu. Var bra, att jag fick det, då jag ej visste, om du var kvar i U. Jag ville nämligen råka dig med brev, medan du vistades på semester, då det för sakens ordnande är fördelaktigare, att du disponerar din tid.

Saken är den, att jag underhandlar med en grosshandlare här, om att övertaga hans minutaffär i ved, vilken har ett mycket gott läge i Malmö, samt haft en omsättning under säsongen av 30.000 kr pr månad. Enl. kassaboken, som jag fått inblick i, var under febr.--april ej en dag då kontanta försäljningen understeg 500 kr. På lördagarne hade kunderna hämtat ved för 1.500 kr kontant, ibland mera.

Den omsättnigen bör emellertid betydligt kunna drivas upp, då nuv. ägarne ej ägnat så mycket arbete åt denna del av sin verksamhet. Han har näml. en slöjdindustri, vilken han nu skall utvidga, och vill då sälja vedaffären, för att helt kunna ägna sig åt den förra.

Vad som gör saken tilltalande ur affärssynpunkt är, att med köpet följer bl.a. 2.000 kbm bokved. Av dessa är 1.000 ej hemkomna, men kostar 20 kr vid skånestation. (Av bifogade annons synes, att de begära 30 kr alltså 1/3 mer.) De lev. 1.000 kbm kosta 29 kr där de ligga i vedgården. Då nuvarande utförsäljningspris är 41 kr för bokved, uppstår ett netto på dessa 2.000 kbm av 24.000.

Vidare får ett kontrakt på bränntorf övertagas, för succesiv leverans: pris kr 50 pr ton fritt tillverkningsstationen. Då nu betalas 65 à 70 kr fritt mossarna, är ju även där ett fördelaktigt kontrakt. (Dagsminutpriset i Malmö för torf är 120 kr pr ton.)

(...) Avträdessumman för affären är 15.000 kr, vilket ju är billigt pris, då man övertager lagret till så fördelaktiga priser.

Tomthyran är 1.000 kr, samt av inventarierna finnes: 1 häst, 2 vagnar, dragkärror, vedklyvn.maskin m.m. antagligen allt till c:a 5.000 kr. Inneliggande lagret är värt c:a 30.000 kr, detta gör + avträdessumman 50.000 kr. Dessutom torde behövas rörelsekapital 25.000 kr: summa kr 75.000:--.

Ägaren lämnar goda betalningsvillkor. Förslagsvis få 25.000 kr innestå t.v., mot säkerhet i lagret eller mot accept. Alltså skulle nu behövas 50.000 kr för övertagelse och rörelsen.

Jag skall underhandla med några affärsvänner, som lovat mig, att vara med på goda affärer, men då jag anser, att denna affär borde stanna inom familjen, har jag velat framlägga saken för Far.

Hade näml. tänkt mig, att Du skulle kunna intressera någon verklig vän, Ekegren t.ex. Önskligt vore, att saken lades så, att intressenten kunde lösas ut. Här är ju frågan om en god, inarbetad affär, som man vet verkligen lönar sig, med sin fasta kundkrets. Ej något experiment, eller nytt ovisst företag.

Om Far & jag kunde anskaffa 25.000 kr vardera, kunde Du ju sedan, om du så ville, flytta hit och hjälpa mig. Därmed skulle vi då båda hava ekonomisk tryggat vår framtid. Ty att vi sedan skulle få bekymmer för nödvändiga brödfödan, behöva vi ej befara.

Affären kunde mycket utvidgas. Till att omfatta även trävaror och byggnadsmaterial, då lämplig tid därför kom, samt förenas med min nuvarande engrossaffär och förmedling med ved och trävaror på utlandet. Om Du ej vill flytta hit, så hade Du ju ändå som partner i bolaget din utdelning.

Beakta saken, är Du snäll. Bästa formen vore väl aktiebolag.

Tacksam för att snart få höra från dig, tecknar med hjärtliga hälsningar din tillgivne

Son

P.S. Tack, kära Far för vänligheten att vänta med de 500 en momang. Jag skall begära förskott på leveransen utav danskarna, då de nu tro, att saken skall ordna sig med licens i en eller annan form. Nu är dock deras chef på resa i Finland. Innan han kommer hem, torde det emellertid väldeliga strama åt för mig med mynt.

Rose har varit här. Hon är bliven en mycket rar flicka. Jo, hon skulle resa till Struer, Jylland, där hon fått plats 2 månader som sjukgymnast. Sedan skall hon resa till St.Francisco.”Med ångaren Stockholm den 8 Oktober.” Sabla tös att ha klart för sig. Hon har fått låna pengar av kyrkoherden, samt blivit lovad rekommendationsbrev m.m. av svensk-amerikanska släktingar till denne (Frisco-bor). Hon har då tur.

B U T T.

Hedvig hälsar att hon blev mycket förtjust i Rose.

Om Far får reflektant före Stockholm vore bäst resa hit med honom.

Quistrup den 19 juli 1920

Käraste Far!

Tusen tack för brvet för 14 dar sen, för tidningsurklippet och ”last but not least” för kvittot från Thule. Du har undrat förfärligt varför jag ej skrivet någon gång, det förstår jag så väl. Men nu skall du höra.

På samma gång jag fick ditt brev fick jag ett svar på en ansökan om en plats som sjukgymnast. Jag svarade näml. i Trollhättan på en annons i Sv.Dagbl. Först väntade jag länge på svar, men när så intet kom reste jag till Lommaryd. Nå, nu stod det i brevet jag fick att jag var antagen. Jag fick då brått att svara samt skriva till Sthlm efter prästbetyg o. passfoto för passets skull, ty det var till Danmark jag skulle, som du nog vet nu av Herbert el. Mor.

I Lommaryd hade jag så oändligt få stunder till brevskrivning, kl. 1/2 10 à 10 först var jag färdig för dagen o. då var det så mörkt o. något ljus hade jag ej på mitt rum o. trött var jag. Så skulle jag också skriva till Herbert o. fråga om han kunde ta emot mig, till Köpenhamn att beställa tågbiljett o. hotellrum. Nå nog med ursäkter nu.(...)

Resan gick utmärkt. Blev ytterst vänligt mottagen hos Herbert. Det var så innerligt roligt att träffa honom och vi blevo riktigt goda vänner på den stunden. Kom till Malmö på onsdagkvällen den 14 1/2 10, låg hos Herbert över natten. På torsdagen såg vi lite på stan, var till passbyrån o. till bank att växla lite pengar. Så for jag med färjan 1/2 12 f.m. till Köpenhamn.

Herbert har en väldigt trevlig liten våning och allt var så nätt och trevligt, tycker jag. Parken strax intill var väldigt lummig och stilig, maken finns då ej i Sthlm.

I Köpenhamn hade jag en del bestyr.(...) På e.m. var jag och såg på folklivet i Tivoli. Det låg straxt intill hotellet och station. Så jag gick ej vilse.

På morgonen 1/2 8 fredag gick mitt tåg till Struer. Det var en lång resa. Först till Korsör, sen m. färja över Stora Bält, sen tvärs över Fyen, över Lilla Bält o. sen genom Jylland, först till Esbjerg, sen längs västkusten till Struer, som ligger vid en vik av Limfjorden. Från staden Struer hit till Quistrup är det bara 1/2 mil. Härifrån till Limfjordsviken dvs. badet är det 20 min:s väg. Jag kom till Struer först kl. 1/2 10 på kvällen, så det var en rätt omfattande resa.(...)

Quistrup är en storartad stilig herrgård. Allt är så storstilat o. förnämt här, att jag känner mig riktigt bortkommen. Men blir jag bara ”varm i kläderna” så går det väl. Det är en av döttrarna (det finns 3) som jag ger behandl. Hon är 24 år, mkt rar (som dom alla) fast ingen är i stil med de flickor jag är kamrat med. Dom verkar så spröda och förnäma.

Antar Far är hemma nu igen från Ulr.(...)

Så vill jag också tala om, att jag får låna pengar av Kyrkoherde Ärnström, så att jag kan fara till Amerika. Då ville jag fara den 8 okt. med ”Stockholm”. Den här platsen skall jag ha till 15 sept. Då kommer jag hem och ordnar för U.S.A.-resan. På vägen till Sthlm hälsar jag på i Lommaryd o. får pengarna av farbror Ä.

Här får jag förutom resor och vivre 200 kr i mån. Var så glad för att jag fick den här platsen just som du påpekade vad det betydde att ej förtjäna ngt. Som sagt visste jag det ju själv förut, men hade jag ej fått den här anställn. skulle jag stannat i Lommaryd hela sommaren av fritt val, ty jag håller så innerligt av dem alla där. Men vad skulle du väl sagt om det? (...)

De allra hjärtligaste hälsningar från

Rosabiten

Malmö den 23 Juli 1920.

Kära Far.

Hjärtligt tack för det långa brevet. Intressanta interiörer från ”Västerviksligan” men tråkigt höra om Ekegrens förluster. Härmed sänder jag Dig förteckning över inventarier och lager i vedgården.(...) Summan av inventarier, inneliggande lagret och avträdessumman bliva 61.510:-- kr.

Utkalkylerade vinsten 33.725 kr är bruttoavancen å lagret och kontr.varorna, tillsammans kr 84.000, alltså en avance av c:a 40 procent, vilket ju ej är dåligt.

Arbetslöner för huggning och sågning av den ved, som levereras hektolitervis är fråndragen i kalkylen, så att omkostnaderna kunna omöjligt sluka inkomsten. Sålunda tillägges avgift för hemtransport av ved m.a.o. minutpriserna äro dagspris fritt tomten. Omkostnaderna utgöres således blott av expeditionsavgifter på tomten, hyra, kraft & belysning samt kontorsomkostnader.

Skulle vara mycket roligt, om vi fingo den här saken tillstånd, då jag vet, att Far skulle glädja sig däråt lika mycket som jag.

Som Far sett av kort till Mor, var jag igår i Köpenhamn, ävensom att ”vedgubben” ej var hemkommen. De hava dock fått besked från vår regering om, att utsikterna för licens nu äro större, men beviljas ingenting förrän inventeringsresultatet blir känt. Under förhoppning om, att Far må kunna hitta någon ”guldgosse” tecknar med innerliga hälsningar tillgivnast

Din Son

Förteckning över Inventarier och Lager.(...)

1 st Vedklyfningsmaskin 1.200

1 st Elektrisk motor 61/2 Hkr 1.100

1 st Rem till dito 85

2 st Lastvagnar 1.500

2 st Selar med tillbehör 400

1 st Deckel 35

2 st Läderlinor 50

4 st Dragkärror 600

Mått och korgar 75

1 st Vedlada & skjul 3.600

Kontorsinventarier 250

1 st Häst (fritt köp) 600

Inventarier Kronor 9.495

450 kbm bokved à 30:-- 15.500

200 kbm bokved à 34:-- 6.800

200 kbm björkved à 32:-- 6.400

150 kbm ytved à 22:-- 3.300

320 hl koks à 13:25 4.240

50 hl kol à 15:50 775

Lagret Kronor 37.015

(...)

Malmö den 30 Juli 1920

Kära Far.

Då jag antar, att Far nu kommit hem från semestrandet, skriver jag för att omtala, att jag nu fått det ordnat så pass med vedaffären, att jag till att börja med endast behöver insätta 10.000 kr i affären mot säkerhet. Sedan skulle jag succesivt till oktober inskjuta ytterligare 20.000 kr, vilka jag hoppas kunna taga från min blivande förtjänst på veden. Dessa villkor ha jag nu genom upprepade underhandlingar med ägaren lyckats uppnå. Saken skulle näml. ordnas så, att han tog aktier i bolaget för 30.000 kr & jag för samma belopp -- alltså jämnställda. I det blivande bolaget skulle då även ingå hans två filialer i staden, således 3 vedgårdar i olika stadsdelar. Vad sägs om detta? Är det ej ett gott tillfälle, eller hur? Jag har också rejelt bearbetat karlen, ty jag vill ej släppa saken. Anledningen till, att han vill göra denna transaktion är, att han, som förut äger en slöjdindustri här, nu vill utvidga denna, vartill han dels behöver frigöra pengar, dels vill ägna odelad arbetskraft åt denna affär. Jag skulle nu bli direktör för vedaffärerna, då den andra därigenom slapp splittra sina intressen.

Jag har begärt, att han skall prestera antaglig säkerhet för de 10.000 kronorna, och borde då det ställa sig enklare, att uppbringa dem, vilket jag nu håller på med och försöker. Men Far kanske på en sådan basis fortare kunde hjälpa mig med saken? Att jag fått ägaren till att kvarstå som aktieägare, var en utmärkt ide´, ty under förra förutsättningen skulle han själv behållit filialerna, och kunde således (trots överenskommelse i annan riktning) konkurera med mig. Nu ställer sig saken annorlunda.

Angående licens för den på Danmark försålda veden, så hade jag igår ett brev från B.K., vari de som sin åsikt framhålla, att jag lätt kan bli utav med den inom Sverige, om ej licens beviljas, men tillstyrka de dessutom, att jag efter vedinventeringen begär ny licens till Danmark. Alltså ser det ut, som det skulle finnas goda utsikter för mig. Blir det näml. kartlagt att vedbristen i landet ej är så svår, får jag licens, i annat fall stiga nog priserna ytterligare (då det ej skall bli maximipris) och jag kan inom landet avyttra veden med god avance. Dessutom börjar nu de priser, till vilka jag gjort mina inköp, att bli verkligt billiga, då veden stiger ännu.

En sak som är tokig, är, att vederbörande ej ställt till med inventeringen för flera månader sedan, ty när resultatet blir klart, äro vi inne i höstsäsongen, då det bir fasligt mycket svårare och dyrare, att anskaffa tonnage till all ved, som skall flyttas. Följden blir, att en hel del blir kvarliggande, vilket under nuv. situation ju är oförsvarligt. Men så där är det alltid, när stadsmakterna skola ordna något -- jämt för sent ute.

Ja, Far lilla, jag förstår, att du försöker ordna något åt mig, om Du kan. Nu farväl, och hjärtliga hälsningar till Eder båda. Din tillgivne

Son

Stockholm den 2 Aug. 1920

Kära min gosse Butt!

Hjärtligt tack för dina viktiga och intressanta brev av den 23 och 30 Juli!! Jag skulle besvarat det föstnämnde förut, men annat kom emellan.

Ja, min käre gosse, det du nu har under görningen ser ej illa ut -- bara pengarne kunde anskaffas. Ack, nog är det bra hårt, att ej kunna få vara med dig och med tillskjutet kapital få stötta dig. Men det tyckes vara så bestämt, att jag ej mer skall få ”se solen skina”. Ehuru jag på förhand visste hur små mina apparancer voro, har jag ändå talat vid några lämpliga bekanta om denna affär, men penningknappheten och ransoneringen från bankerna göra affärsmännen oemottagliga för allt som ej direkt rör deras egna skivor, som skall klaras.(...)

Alltså Butt! räkna ej ett dugg på min anskaffningsförmåga, utan på din egen kraft, som du dagligen skall hämta ovanifrån! Du säger, att du håller på att arbeta med de 10.000 kr anskaffande. Jag behöver ej säga dig hur mycket lättare det alltid måste vara, att ordna detta på själva den plats, där affären ifråga skall exploateras, än på annan därifrån avlägsen plats. Jag förtröstar på din sega uthållighet i denna sak, ävensom på ditt sunda omdöme.(...) Jag förstår fullt väl att du har skäl att beklaga, att din far blott har teorier och s.k. råd att komma med i st.f. ”klingande” argumenter, men jag nödgas ge av det enda jag numera har att ge dig -- om du anser de värt något alls.

Jag har emellertid den personliga övertygelsen, att skräcken för en kommande vednöd i vinter är åtskilligt överdriven tillfölje av mellanhandsaffärernas prisuppjagande inflytande i marknaden. Jag tror att du gör klokt i, att ej ställa dina vinstidéer på högre nivå än vad dina danska affärer ge. Överraskningar kan komma och då är det bra att vara garderad.

Jag återkom till Stockholm utan att ha fått besöka Trollhättan, enär jag per telefon av Maggie fick veta, att Hugo och May vistades på landet. Jag for därför direkt hem efter en angenäm vistelse hos Kalle E. Min bronchit blev där åtskilligt bättre, ehuru jag skulle behöft längre tid för att bli den alldeles klar. Mina gikt- och ischiaskrämpor däremot hålla lunken som vanligt -- får se vad Dr Helleday kan göra åt saken, sedan han nu fått ett frågeformulär ifyllt. Mor har klarat sig rätt bra under min bortovaro, men hon lever ju också snart sagt på ”luftpastejer” då hon är ensam hemma. Idag har jag börjat min tjänst på B.K. igen och det skall bli intressant att se hur länge det kommer att vara för mig; personalen reduceras fortfarande.

Gud hjälper väl oss en dag om sender, hur det än blir, hoppas jag. Skriv nu och håll mig àjour med affären, ty jag deltar med det allra största intresse i densamma! Din egen trofaste

Farsgubben

Malmö den 14 Aug.1920.

Kära min Far.

Hjärtligt tack för Fars långa och vänliga brev av 2 ds och tack för, att Far deltager med intresse i mina förehavanden och bemödanden.

Ja, jag kan tala om att jag nedlagt ett energiskt arbete för att få ihop kapital till vedaffären. Jag har besökt banker, emissionsbolag, vänt mig till mäklare och privatperoner, annonserat efter intressenter (varvid jag erbjudit dom vår bostad i ersättning) haft många, och långa underhandlingar om saken, men allt förgäves. Detta den personliga insatsen i Malmö. Dessutom har jag genom brev vänt mig till affärsvänner i Småland och Skåne,-- tilldels utan att ens erhålla svar å breven. Farbröderna Holmer & Högelin har jag även tillskrivit, fastän jag på förhand visste, att de voro omöjliga. Jag ansåg dock, att de kunde få sig en ”klämtare” för att se, att jag vill framåt. De ha ej heller bevärdigat mig med en rad till svar. (Nog är folk märkvädiga, eller hur?)

Ja, så där såg den sagan ut.-- Men här är en gosse som inte ger sig. Jag säger som Sven Duva:”Får jag ej med andra gå, får jag väl ensam gå”, och så sätter jag själv upp en liten vedaffär, om och när jag lyckas realisera mina danska vedförsäljningar. Tomter finns det gott om i Malmö,-- obebyggda, mitt inne i ”tjocka stan”. Så att den saken går nog bra, bara man nu får loss sina pengar. Så kan man ta det blygsamt i början, och låta det hela ”växa i sig”. Jag har nu ändå den tillfredsställelsen, att jag för denna sak, (kapitalanskaffningen till vedbolaget) nedlagt ett ärligt arbete, och gjort vad jag kunnat. Då ägaren ej heller längre än till den 15/8 står för sitt anbud, kan man ju ej hänga sig för det.

Jo, Far lilla, du kan vara säker på, att jag ej föraktar dina råd, och vad de ”klingande” argumenten beträffa, så är jag så tacksam för det stöd du givit mig, senast nu med de 500 kr. Hoppas blott, att jag snart kan betala dem tillbaka. Det tyckes dock nu gå trögt med försäljningen av både tjära och ved ( för att nu ej tala om trävaror) men man får taga den dåliga dagen med den goda, och hoppas på bättre tider.

Blott resultatet av vedinventeringen blir klart blir det väl fart på det försäljningsområdet. Myndigheterna äro dock prydliga i sin förhalningspoletik. (Där ser man socialiseringens faror.)

Den 1:sta Aug.försökte jag ringa till Far, dels för att gratulera på Pelle-dagen, dels för att höra, om Far kunnat intressera någon för affären. Det var dock ingen, som svarade kl.1/2 10--10 på f.m. Var voro Ni då?

Här i staden har varit festligt en tid. Först Chicago-kören, så Skånemässan (vilken iår var trevligare och mera överskådlig än förra), kvinliga Antwerpen gymnasterna samt Antwerpensångarne. Alla delar hava gjort stormande succes.(...) Tillgivne

Sonen Butt

Stockholm den 28 Aug.1920

Kära min gosse!

Tack för ditt brev av den 18 Aug.! Innehållet överraskade mig inte! Jag nästan ”kände på mig”, att även detta skulle rinna ut i sanden. Men jag är

ofantligt glad åt, att du ej tappat modet!!! Jag är nästan stolt över, att du tyckes vara så tillvida förnuftigare än jag varit, då jag ju så ofta låtit motgångarne draga ned mig i pessemism. Det synes mig därför, att min ättelägg förädlats -- och det är mening i detta, såsom den andliga utvecklingen -- evolutionen -- bör gå. Ofta nog går den emellertid andra vägen hos en del människor, men då ligger ”ängeln” under i striden mot ”demonen” och det går tillbaks med hela ekipaget i nämde avseende.

Vad nu oss två beträffar, är det ju odisputabelt, att du i livet haft förmåner som jag saknade, och att det alltså borde vara lättare för dig att få de rätta riktlinierna utstakade och fastslagna, än vad fallet var med mig, som i hela ungdoms- och utbildningstiden stod ensam, utan hjälp att få dessa riktlinier tillrättalagda. Men om nu så är, får du ju också beräkna att kommma eller nå litet längre än jag -- så framt du får leva tillräckligt länge, förstås. Och sedan få vi ju alla svara för det pund vi fått att förvalta. Om, emellertid vi båda förunnas verka ännu någon tid här, kan du vara förvissad om, att jag med lika stort, om ej större, intresse skall följa dig och vaka över din utveckling som människa. Detta åtminstodne så länge du vill lyssna till min stämma och så länge min andliga spänstighet kan giva mina råd och uttalanden något värde för dig.

Ja, min son, jag skulle ej vilja leva den dag, då åderförkalkningen tagit ut sin rätt och jag sjunkit ned i det slöhetstillstånd, som vanligen är den höga ålderns lott. Ändock kanske det blir oundvikligt, då man ej från unga år förebyggt denna katastrof. Man kan nämligen detta, och har allid kunnat det, men endast få männisor ha känt hemligheten. För mig är det emellertid för sent nu.

Jag är glad över och tacksam till min Gud, att jag för varje dag allt djupare tränger in i livets gåtor. Och jag ägnar också hela min fritid åt studier. Det underliga är, att av allt det både likt och olikt, som jag förr i världen ”smockade i mig”, har så litet fastnat kvar och så litet intresserat -- själen. Jag måtte bestämt ha läst ”själlöst” och ej fattat och förstått vad jag läst, ty nu -- då det gäller vissa saker -- är det som om fjäll föllo från mina ögon. Detaljerna glömmer jag visserligen snart, men kontentan inetsar sig i min hjärna.

Ja, detta blev en hel avhandling -- men du kommer nog att få många av min hand -- om du själv vill och lovar mig att förvara mina ord i din hågkomst.

Men för att nu övergå till något annat -- jag läste igår om, att U.S.A. öser kollaster över oss, att de flesta allmänna verk m.m. försett sig för vintern och att detta måste inverka även på vedlagren, så att bränslebrist ej gerna kan befaras. Om så är bör väl dina danskar kunna få sin licens tillslut. Fick du aldrig tjär-affären på England till stånd? Din tanke att börja en mindre vedaffär gillar jag, ty du känner förstahandskällorna, vilket jag anser vara av vikt för vinstmarginalen. Kan du sedan även kombinera med dina virkesaffärer vore det så mycket bättre. Ditt ”öde” tycks ligga så till, att du bör undvika risken av stora spekulationer! Alltså, tag det varligt, Butt.

Nen -- som har semester under Aug.--Sept. -- befinner sig liksom Rose, i Danmark. Det ligger ofta något äventyrligt eller säreget i mina barns liv, liksom i mitt. Rose hade sina säregna ”upplevelser” i Köpenhamn, och nu omtalar Nen, att hon av en ”slump” sammanträffat med en dansk familj uppe i Lappmarken och vid en fjällbestigning, då den danska frun genom att snava bröt både armar och ben, fick visa sin rådighet och förmåga och sedan av omständigheterna nödgad att följa med dem hem till Danmark för att sköta damen.

Vi ha idag fått ett brev från Berta -- Freds efterlämnade maka, i brevet var ett kabinettsporträtt av flickan Freddie (namnet verkar maskulint). Om du visste hur lik Fred hon är!!! Man kan då ej misstaga sig på faderskapet, och alla mina forna tvivel om den saken måste nu vika. Hon är väldigt söt!

Ja, nu är papperet slut igen. Därför framför jag Mors hälsning till dig med tack för sista kortet! Mors händer äro så svåra just nu; hon kan ej hålla i pennan!

De innerligaste hälsningar från din tillgivne

Farsgubbe

Stockholm den 14 Sept. 1920

Kära min gosse!

Jag känner en viss beklämning på den grund att jag ej hört något från dig. Måtte blott ej alla dina planer ha knutit sig. Det är ej roliga tider nu att ligga i affärer, som äro känsliga för världsläget och de politiska vindarne. Genom arbetarmassornas tredska och blindhet har det skapats en ”skön” framtidsbild för mänskligheten, den del av densamma som har sitt sunda förstånd i behåll. Ej annat än jag förstår så måste här bli en reaktion, som kommer att sopa ikull en massa av handels- och näringsidkare; detta på grund av kapitalknappheten och så vad som kommer att svida värst, för de ”maktägande” -- att folket måste börja att arbeta igen och arbeta för en rimlig lön, sedan de misslyckats i att ”göra om” de ekonomiska lagarna.

Jag vill ej ingå på en förklaring eller motivering -- men du kan ju t.v. ta det som en ”intuition” hos mig, och jag medger, att det svär mot mina forna åsikter och förhoppningar, då jag säger dig, at du hädanefter måste vara mycket försiktig i affärer och avhålla dig från spekulationer!! Det kommer annars att gå dig mycket illa!

Detta är en varning, som jag är förpliktigad att giva dig -- men varför det? hör jag dig fråga. Ja, det får du kanske veta någon gång i framtiden -- vidare kan jag ej säga nu.

Jag vore glad om du kunde berga hem din stora vedaffär med så pass vinst att du kunde starta en egen liten och sund vedhandel, som du tänkt och sedan låta denna växa sig fram till stabiltet -- men utan spekulationer. Av den nu av våra tjänstemän avslutade vedinventeringen i Riket framgår, att det ej är någon fara för vedbrist och f.ö. faller veden här nu, ehuru ej så mycket.

Ja, nu har vi haft Maggie här en vecka, men naturligtvis har hon mest varit ute på visiter och annat ”vift” med fästmannen; hon reser i morgon bittig. Mor ber hälsa dig hjärtligt, hon är ännu verksam, ehuru händerna äro besvärliga. Vi hava stor reparation i huset -- trots byggnadslockouten -- och det hela verkar jordbävning brr!

Var nu vänlig skriva omgående till mig, så att jag får veta något nytt från dig. Din tillgivne

Farsgubbe

Malmö den 17 Sept. 1920.

Kära min Far.

Hjärtligt tack skall du hava för två brev, det sista erhöll jag igår, då jag kom från Köpenhamn. Har haft åtskilligt mackligt & jäktigt, samt även legat sjuk nu under mellantiden.

Vad Far säger om de framtidsbilder, som upprullas för en vaken själs öga, så stämmer det nog med min egen tro. Denna uppfattning kan ju var och en komma till, som blott kan läsa sin tidning, samt äger förmåga att lägga 1 till 2.

Alltså behöves ej varken förklaring eller motivering, och kan jag således ej heller taga de av Far framhållna, allbekanta meddelandena såsom en ”intuition”. Vad angår Fars varningar för spekulationer, så komma dessa väl sent, då jag själv redan för 3 månader sedan ”varnat” mig själv, och slutat upp med sådana. Du skall nu ej uppfatta detta som om jag ej ville ha några råd av dig. Det vill jag visst det. Men du kan nu vara lugn för, att jag själv förstått situationen för länge sedan. Därför var det ej så riktigt ”hört”, när Far hör mig fråga ”men varför det?” Och därför behöver jag ej vänta till ”någon gång i framtiden” för att få veta ”varför”.

Här i landet har ju den senaste tiden ”rullat” den ena stora, (nya eller gamla) affärsfirman och industriella verket efter det andra, så att det är ju ej så svårt att se, varthän det bär. Här gäller blott, att göra det bästa möjliga av situationen. Den ”fredskris” vi nu genomleva är mycket lik krigstiden, då det även nu öppnar sig stora möjligeter till förtjänst (och även till förlust).

Den danska firma, till vilken jag sålde sparrar (mot rembours) har nu ”plurrat”, och jag får där lämna tilbaka 2.000 kr, som jag erhållit i förskott. Detta skulle utgjort min förtjänst, om affären gått i sin ordning.

Vedaffären går även ”ins blau hinein”, då licens ej ännu är beviljad, och enl. vårt kontrakt detsamma förföll, om licens ej erhölls senast 15/9. Det där har man att tacka vår regering för, som föranstaltat med vedinventering så sent. Nu fick hela sommaren gå, utan att folk ville köpa sitt vedbehov, då de blott inväntade lägre priser, efter inventeringen. Nu skrika de om svårigheter att transportera veden. Tacka för det, då vi nu blott ha höststormar & is att vänta på farvattnen. Ja, det där skrev jag förrästen om till Far redan i somras.

Då jag förtjänat några kronor sista tiden, hade jag ämnat återbetala Far nu, men som jag får utlägga ofvan omskrivna summa, så är det nu omöjligt t.v. Hoppas Far ej behöver mynten nu så länge.

Far behöver ej vara orolig för mig. Jag är ej den pojke, du sist såg, och jag klarar mig allt tillslut ur gröten, fast jag nu sitter en del fast i den. Jag ropar med ”Olympiahejarna”. Heja, heja, friskt humör. Det är det som susen gör.

Framför mina hjärtligaste hälsningar till Morsgumman, och själv är du innerligt hälsad av din tillgivne

Son

Stockholm den 20 Sept. 1920

Kära min gosse!

Tack för ditt efterlängtade brev av den 17 dennes! Jaså, du har varit sjuk. Jag anade det! Du säger ej vad som fattats dig. Hoppas att klimatet i Malmö -- som jag hört sägas vara ohälsosmt för bröstsjuka -- ej inverkat menligt på dina lungor?!

Lika glad som jag är över ditt friska mod och din oförtrutenhet, smärtar mig att du uppträder så överlägset korrigerande mot mig -- som i den allra bästa och innerligaste mening framlagt mina tankar för dig. Du gör nu anspråk på att vara en erfaren och fullfjädrad affärsman och häri vill jag ej yttra mig, då jag på senare tider ej haft tillfälle att på närmare håll följa ditt arbete, alltså kan du däri hava fullt rätt -- men du drar alldeles för hastiga och oriktiga konklutioner ibland, då det gäller det allmänt-mänskliga omdömet, för att jag ännu skall kunna erkänna dig som min överman. Jag förlåter dig emellertid gärna, att du missuppfattade vad jag avsåg, då jag använde uttrycket ”veta det någon gång i framtiden”, och nu skola vi ej vidare tala om den saken, Butt!

Dina uppgifter om läget av den stora danska vedaffären äro något ofullständiga. Du talar om att kontraktet f.f. 15/9 på grund av att licensfrågan ej blivit löst. Jag tolkar alltså saken så, att ditt kontrakt med den danska köparen därigenom f.f. Men hur ligger uppgörelsen till med den (eller de) svenska säljaren av veden? Hur är ditt köpeavtal stipulerat? (Ty jag antar att du köpt i fast räkning, då den der avancen skulle bli så pass stor.) Då nu den danska affären spruckit, har du utsikter att kunna honorera köpet -- eller skall det gå tillbaks? Dessa frågor äro för mig oklara, men av stort intresse att få kännedom om.

Vad återbetalningen till mig beträffar hade jag beräknat få den till detta för mig synnerligen svåra hyreskvartal (med för 4.de gången höjd hyra) och annat ”moj”. Men å andra sidan vet jag, att då du ej kan, återstår intet annat än att resignera. Du vet mycket väl, att jag vill göra dig allt gott, jag kan, ehuru förmågan är ringa, och jag överlåter sedan åt ditt eget hjärta att döma och handla som ditt inre bjuder dig.

Jag har nu i ”elfte timmen” inom B.K. fått mig anförtrott ett uppdrag som fackkunnig. Av de till Johan Stålhand år 1918 av B.K. försålda 3.000 St: sågade trävaror à Kr 285 kvarligga vid Värtan 1.300 St: som B.K. nödgats på auktion återropa. (Nu är det prosess dessutom om likviden för det han mottagit.) Detta parti, som består av bättre Stockholms utskott, har jag nu övertagit försäljningen av. Tiderna äro emellertid de mest bedrövliga för att kunna fullgöra uppdraget utan betydlig förlust för Staten. För ett år sedan hade konsten varit ringa -- men som vanligt skall det fördärvas av inkompetensen hos de ”styrande cheferna”. (...) Din egen tillgivne

Farsgubbe

Läroverksadjunkten m.m. Herr L.W.Svensson

Stockholm

Stockholm den 25 Sept.1920

Broder!

Jag har av min vän och protegé inom T.O.:Direktör Karl E.Ekegren (förut bosatt i Västervik, nu i Ulricehamn) blivit ombedd att hos vederbörande efterhöra om han kan motse kallelse till IV graden för rec. den 10/11 i år.

Som du torde veta förut, är han ytterst intresserad av vårt gamla brödralag och att han sätter stort värde på detsamma framgår även därav att han ej skytt de stora kostnader hans resor hit -- företagna speciellt för att deltaga i Hyddans arbeten -- dragit.

Som han emellertid nu får välja mellan den 9/10 och 6/11 för rec. i Coldinu-Orden, ville han gärna redan nu få veta om han har utsikt att få kallelsen till IV graden i T.O. till den 10/11 i vilket fall han skulle ställa sin resa hit i Nov. Jag vore tacksam få besked per tel. St.Vasa 2881 någon kväll efter Kl.6.

Vänskapsfullt och broderligen

P.W.Sundström

Malmö den 30 Sept.1920

Kära min Far.

Hjärtligt tack skall du hava för brevet av den 20 ds. Jag skall nu taga frågorna i tur och ordning.

Vad min sjukdom beträffar, så var det ej farligt alls. Endast en vanlig förkylning. Vad lungorna beträffa, så hade jag så när glömt, att jag varit sjuk i dem. Långt ifrån att taga skada av det förmenta ohälsosamma klimatet här, känner jag mig, vad bröstet beträffar, friskare och starkare för var dag, vilket jag hoppas, även skall fortsätta.

Att klimatet här skulle vara ohälsosamt, vilket även jag har hört, innan jag kom hit, är en ren myt. Här har t.ex. ej varit dimma en enda dag iår, vilket istället varit fallet med andra platser. Och förra vintern var här på hela tiden ej på långt när så dimmigt, som t.ex. det brukade vara i Fogelhem, där det skulle vara så sunt klimat (Smålands högland).

Jag trivs här nere bättre och bättre. Malmö kommer att bli en bra affärsstad, med sitt centrala läge, bara nu tiderna i utlandet & här hemma bli bättre, och affärslivet & samfärdseln komma i normala gängor, vilket väl förr eller senare skall inträffa.

Far säger, att jag uppträder ”överlägset korrigerande” i mitt senaste brev. Jag har en avskrift av detta framför mig, men kan ej upptäcka en enda punkt där jag uppträtt korrigerande. Tvärt om säger jag ju ”det stämmer med min egen tro”.

Även vet jag, att Far i bästa mening framlagt sina tankar. Detta berör jag även i mitt brev, då jag ber dig ej missuppfatta mig, utan att jag gärna vill hava dina råd. Detta har jag förrästen skrivit många gånger förut till dig.

Att jag gör anspråk på att vara en ”erfaren och fullfjädrad” affärsman, är en stor missuppfattning. Jag känner tvärt om med mig själv, att jag aldrig blir tillräckligt erfaren och ”fullfjädrad”. Åtminstodne ej så mycket, som jag själv skulle vilja.

Vidare har jag väl aldrig satt ifråga, att Far skulle ”erkänna mig som sin överman”??? Så dumt förmäten är jag ej.

Ang. vedaffären så har jag köpt veden i fast räkning, men på sådana villkor, att en del annuleras på grund av utebliven licens, en del på grund därav, att veden ej kunnat godkännas vid besiktning. (Jag var just uppe och kasserade en hel del, då jag sände Far brevkortet).

Ett mindre kontrakt på ved, som jag köpt utan några förbehåll, är jag fast för, men jag antar, att den saken också klaras ganska smärtfritt, då jag har en del invändningar på lager. Man aktar sig ju alltid någorlunda, men någon ”törn” kan man ju ej undgå, då man varit alltför djärv, vilket jag dock nu slutat med.

Jag har denna månad importerat automobiler från Danmark & sålt, vilket gått rätt bra på grund av kursdifferensen, men nu är det för nära inpå hösten, för att kunna gå mera, denna säsong. Jag var tvungen hitta på dessa affärer, för at få in litet mynt!

Det var intressant att höra om Johans virkesaffärer med B.K. Vill han ej betala det, som skeppades på sin tid till England? (...) Din alltid tillgivne

Son

Stockholm den 16 Okt.1920

Käre son Butt!

Tack för ditt brev av den 30 Sept.! Det var roligt att lilla Rose fick tillfälle att ”förnya bekantskapen” med sin långe bror, innan hon beger sig bort för att gå en oviss framtid tillmötes.

Just idag har hon fått klart för sig att hon får plats på ”Drottningholm”, hitintills har det varit mycket ovisst. Hon har nu jobbigt med att sy och rusta för långfärden.

Ja, nu skulle jag tala litet om ”affärer”. Det lager vi ha vid Värtan skulle vi egentligen vid det här laget ha reducerat från 1.350 till 600 st. -- om alla köp ordentligt fullföljts. Det har näml. lyckats mig och min ”kompanion” Per Ohlsson (en bror till den avlidne Erik Ohlsson, du vet) att mångla bort så pass mycket på 16 dagar. Våra villkor äro emellertid att extra kontant likvid erlägges före varans avhämtande, som måste göras på kort tid. Detta har i sin tur förorsakat en del köps återgång i följd av penningbristen som nu börjar att verka skarpt på sina håll. Emellertid synes det som om det kvarvarande kommer att bli trögsålt, så framt ej byggnadsarbetena kommer igång, då det nog skulle bli fart på saken.”Min gamla firma” har bl. andra köpt 3 staplar, och på grund härav har jag haft kontakt med de gamla vännerna, och då får man alltid veta något nytt, förstås.

Så här lyder det ”nyaste”: För någon tid sedan hade Tobieson och Gösta Seippel en av sina allt vanligare konterverser (på grund av att G.S. bara uppbär lön utan att göra nytta). Den resulterade i, att T. gav honom ultimatum, att antingen sälja sina aktier i bolaget till T. eller också skulle T. gå ur bolaget. (Jag får här ge dig den upplysningen att T. haft enskilda vedaffärer under flera år, att han blivit god vän med Emerick Thunberg -- som du minns är i styrelsen för H & S. träv./B.-- att han genom honom som underintressent kunnat kommendera vilken summa som helst från Emissionsbolaget ”så snart det var något kap att göra”, resultatet av det hela är, att Högelins måg nu är värd en halv million! Detta förklarar möjligheten av hans ultimatum.) Seippel betänkte sig icke länge utan sålde sina akt. till 150 (nom.100) som han var bjuden och avgick. Medan detta pågick sjuknade Högelin och bolagets skötsel måste ensamt handhavas av T. -- Högelin konfererade med Thunberg om vad som skulle göras ifall H. ej mer kunde ”bli som förr”. Sjuk som han var, hade han ändå legat och tänkt ut en plan, som sedan förverkligades.

Thunberg övertog hela aktiestocken i H & S till 150, vadan Emissionsbolaget blev ägare till bolaget och affären att sammanslås med A/B Carl Lennmalm Brädgårdar (som förut finansieras av E/B!!). Som denna sammanslagning blev en betydlig affär delas den på två avdelningar och arbetar under sina gamla namn. Högelin blir chef för alla de större inköpen m.m. Lön 25.000. Disp. Löfström blir under honom för mindre affärer. Tobieson skall sköta skogsegendomarne och vedaffärerna. Lön 25.000 kr. Det hela blir då konsoliderat och affären behöver ej diskontera eller tigga Lind i n.v. Uplandsbanken om favörer. En skön sak i de tider, vi nu ha att motse!!!

Vore jag ej religionsfilosof skulle jag kunna ha orsak att vara ”grönögd”, och att jag ej hakade mig fast vid ”vraket” då det havererade.-- Ja, säg det! I går kom en ”Stocksyndare” och omtalade, att Petterson, ägaren till Annehill blivit bjuden -- stand by! -- Kr: 150.000 för Annehill, men vill ha mer!! Brr! Tänk på det stora finanssnillet Calle Scheutz, som ej kunde våga behålla det till 33.000! Ja i allt detta har man nu ”ingen del”, och jag är tacksam om jag får behålla min lilla inkomst till årets slut -- längre blir det nog inte, så vidt jag kan se och döma.

Jag fortfar med min ”kur” och resultatet är fortfarande omärkligt. Men jag ”hoppas och tror”. Mors tillstånd är ungefär som förr, dock går det nästan dagligen nedför.

Både hon och Rose hälsar dig hjärtligt! Skriv snart beder din egen tillgivne

Farsgubbe

P.S. Högelin är nu betydligt bättre, men hans forna kraft är nog för alltid borta.

---

Back Back to Intro Next

---

Created : 2 July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1920A Book (52 pages)