En Stockholmsborgares Familjebrev

Pehr W. Sundström alias Bill Shark

1920B

~ 1920 ~

Back Back to Intro Next

Malmö den 1 Nov.1920.

Kära Farsgubbben min

Hjärtligt tack för Fars brev av den 16 pto. Det var synnerligen intressanta saker, som Far meddelar från ”gamla firman”, och synes det vara fina finansdrag, som farbror Emil, trots åren och sjukdom, ännu kan åstadkomma. Ja, nog medger jag, att det kunde kännas litet ”påkostande” för Dig, som en gång ägde nyckeln till allt detta i Din hand. Men, som sagt, man är nog lyckligast, om man kan sätta sig över sådant där, och undvika grämelsen, fastän detta ibland är svårt. Jag själv t.ex. kunde också förebrå mig, att jag var ett sådant nöt, och gick ifrån Högelin -- till Riise --,isynnerhet som jag, som Du vet, kom bra överens med farbror H., samt uppskattades rätt bra av honom, som jag tror. Men sådant där tänker man ju ej på, när man är ”grön”.

Jaså, vårt Annehill har stigit så pass i pris. Jojo. Men de omstörtningar i värdena, som försigått sedan Scheutz hade villan, var det nog ingen människa, som kunde förutse.

Ja vet Du Far, nu har jag tröttnat på, att sitta här som en stackare, utan att kunna hjälpa någon av mina anhöriga, och på grund av, att det tyckes bli dåliga och bekymmersamma tider här i hela Europa, ett par år framåt minst, har jag beslutat mig för, att göra som Rose -- ”krossa” Atlanten. Har ej vågat försöket förr, ty jag har ej litat på min hälsa. Nu tyckes denna dock, Gud vare lov, vara rätt stadgad. Du kanske även kommer ihåg, att läkarne sade, att kom jag blott över 30 år, utan att ha fått recidiv, så skulle jag kunna anses fullt frisk.

Kan jag nu hinna ordna med allt, så reser jag med Fredrik VIII fr. Köpenhamn den 7 Jan., och fortsätter över Amerikanska kontinenten till de stora trävaru distrikten omkring Columbia River,-- ”Douglas-Fir” distriktet ock kallat, bel. i staten Washington, U.S.A. Där tillverkas årligen C:a 5.000.000 Stds trävaror. (Sverige exp. 900.000 Stds., som Du vet.) Från att förr blott ha försett det egna landet med virke, ha de nu fr. detta distrikt börjat anlägga på export, förutom till Kina & Japan, Australien & Sydamerika, även till England, Holland & Spanien. Vad sägs om detta? Vilken väg, från Nordamerikas Stilla-havskust! Detta distrikt tilltalar mig särdeles. ”Douglas-Fir” är benämningen på ett slags gran, som växer i kustländerna i staten Washington, och vilka dimensioner som finnes på skogen, kan man förstå, då de därifrån skeppa bjälkar upp till 24x24 tum samt 40 fot långa!

Jag har skrivit till Svensk Trävaru Tidnings korrespondent i U.S.A., en svensk vid namn Helge Sylwén, lärare vid skogshögskolan i S E A T T L E, och hoppas jag, att han lämnar mig fördelaktiga upplysningar, samt event. kan anskaffa mig plats vid något sågverk därute. Jag har ju praktiserat vid sågverk förr, och är inne i det jobbet, så jag är ej ”bang” för, att taga anställning som vanlig arbetare till en början. Talade häromdagen vid en svensk-amerikan, som nyligen anlänt från Amerika. Han hade arbetat som vanlig ”Bonn-dräng” på en farm i staten Iowa, och hade på 10 år sparat 75.000 kr, trots det, att han haft familj på 4 personer, att försörja. En dräng har 125 dollars i månaden, mat & husrum. Vad tycks? Det gör i sv. pengar över 625 kr, förutom naturaförmånerna.

Hoppas få Hedvigs son, Wilhelm Holm, med mig ditöver. Han är nu 23 år och nyligen utexaminerad som Furir vid Smålands Artilleri. En mycket ”klämmig” pojke har det blivit av honom, och jag tycker, att jag i honom fått en ersättning för Fred. En ny bror.

Härmed sänder jag, som en första avbetalning på min skuld, lottsedel N:o 58019 i Hand.Vänner Slöjdförenings lotteri, vilket utfallit med 50 kr och är Far vänlig att själv avhämta beloppet. Avbetalningen är ej stor, men det enda, jag f.n. kan åstadkomma.

Bif. tidningsurklipp sänder jag, då jag precis tycker, att jag hört Far berätta mig denna historia, åtminstodne känner jag igen det, som jag förprickat med rött i artikeln. Hur förhåller sig därmed? Skulle vara roligt att höra. Hoppas både Mor och Far må någotsånär bra. Hoppas kunna hjälpa Eder litet, när jag betalt mina skulder -- från Amerika. Ja, nu gungar väl Rose på Atlanten. Jag skrev ett brev till henne, adr. till båten. Hjärtliga hälsningar sändes Eder båda

Din tillgivne son

Herbert

Svenska Amerika Linien: ”Drottningholm”

Fredag 29/10 1920 -- första dagen.

Kära ni alla!

En vemodig melodi på pianot i musiksalongen, maskinens dunkande, sjöarnas fräsande, sakta mummel från samtalande passagerare i sofforna runt väggarna, ett brusande virrvarr i mitt huvud! Tusen saker har jag att berätta, tusen känslor att tolka, tusende tankar och hälsningar att sända er alla, ni kära. Ta mina hälsningar som sändas er som de fräsande böljetopparna sända sina tusen pärlande stänk med vindarnas vindar.

Nu vill jag berätta hur allt gått. Kom ombord kl.1. Gie var på jakt efter min vilsekomna kjol. Jag väntade henne vilket ögonblick som helst. Båten skulle gå kl.1 och jag var sista passageraren på 2:a klass innan landgången lyftes i luften av en lyftkran. Hade bett poliserna, som stod vid packhusingången ge Maggie tillträde till kajen. Tydligen hade de sagt till henne att hon fick komma igenom, ty när redan båten hade gjort loss och landgångarna blivit indragna kommer Maggie med ett paket i högsta hugg. Jag hade sett, att det akterut fanns en brygga, som ännu ej tagits bort. Det var visst bryggan till 3:e klass landgång. Jag stod på 2:a klass promenaddäck och skrek till Gie: Akterut, spring akter ut! -- ”Ja”, skrek hon och pila iväg: ”2:klass hytt 88” hörde jag henne ropa och paketet flög ombord. Jag hade sprungit akteröver för att se hur det gick. Såg att paketet klarade sig, men Gie kunde jag ej mer upptäcka. Slutligen gick jag längre föröver. Där stod Gie på kajen. Hon grät. Jag till att gråta. Viftade som en galning. Båten gled längre och längre från kajen. Skulle jag ej möta hennes blick en sista gång. Hon såg mig ju ej. Jo, äntligen! Som tosingar viftade vi, grät, snöt oss och viftade. Allt blev ett virrvarr av huvuden och vita fladdrande dukar på kajen. Nu såg jag henne ej längre. Jo, nu igen, nu snöt jag mig, tårarna strömmade, så såg jag henne ej mer, båten gled och gled, de svarta huvudena blevo dimma. Bort!

Jag längtade att få kasta mig ned i min hytt och gråta ut. Irrade i gångar och korridorer, uppför trappor nedför trappor. Äntligen 88. Möttes av kappsäckar och kläder upphängda på dörrens klädhängare. Kom mig ej för med att gråta ens, satt bara och stirrade. Så kom jag plötsligt ihåg att jag bara ätit ett äpple på hela dagen. Tog av mig hatt och kappa och letade mig fram till matsalen. Där hade nyss ”första laget” slutat sin lunch. Nu skulle det bli placering av andra bordet.

1 tim. fick jag vänta innan vi fick mat.(...)

När jag ätit gick jag till min hytt. Där träffade jag en av mina hyttkamrater, en flicka på min ålder ungefär. Så kom där en som hade blivit anvisad vår hytt fast hon ej hade biljett dit.(...) Så kom min andra hyttkamrat. Det befanns att på hennes biljett stod 88B precis som på min. Allmänt? Så blev det spring efter stewards och till intendenten och efter ett par timmars väntan och parlamenterande blev saken uppklarad.(...) Intendenten sade att de hade bortåt 150 fel att rätta (...) S.A.L. är nog ej så utmärkt som dom låter påskina.(...)

En städerska kom med paketet, som Maggie hade fått ombord.(...) ”Oh, min gamla tokiga kjol, som varit så på äventyr” tänkte jag. Tänk er, vet ni, oh! (...) en ny, härlig, förtjusande kjol av något bedårande mjukt tyg och en piffig färg! (...) Och så mycket Maggie bjudit mig på och gett mig förut! Kära Gie, mitt hjärtas varmaste tack till dig! (...) Det är min varmaste bön att Gud en gång må sända mig att hjälpa andra så som Han sänt så många till min hjälp och mitt bistånd.

Idag (...) fick jag på morgon ett härligt bad i saltvatten med kall dusch ovanpå.(...) Sen åt vi frukost. Efter en lång promenad på däck gick jag in till musiksalongen för att skriva till er.(...) Det är konsert här varje dag mellan 10 och 11. Så det är härlig musik under det jag skriver det här. Jag vill försöka skriva varje dag vid den här tiden. Så vet ni att det är fullt med musik mellan raderna.

Musiksalongen är väldigt trevlig. Härliga soffor runt väggarna och mitt på golvet ett par bord, som bestå av fyra skrivpulpeter med fack för brevpapper, kuvert o.d. och härliga stolar som sitta fast i golvet. Vid fönstren i vardera änden av salongen finns mindre bord, (...).På skrivpulpeterna är det palmer och ormbunks växter, glömde jag säga. Hytten är den trevligaste jag sett på 2:a klass. Maten är inget vidare.-- Nytt musikstycke. Nu ska jag njuta. Adjö till i morgon.

Lördag 30/10 -- andra dagen

Storm: Ih! vad det viner, knakar, susar, fräser. Kan ni tänka er sjöar som slå över bryggan! Promenaddäck forsar av vatten, på läsidan är det genomblött av stänket från sjöarna. Håller man i sig bra kan man gå där (...).Sitter man i en däckstol och lindat om sig skönt, kommer en våg och rullar båten som en stock så stolen och hela en själv smäller mot relingen med en fart. Det är kul! Nu får jag riktigt mitt lystmäte på vågor och sjögång. (...)

Vi får frukost kl.8: smörgås, gröt, varmrätt, kaffe el. té. Lunch kl 1: Smörgåsbord, soppa, kötträtt, efterrätt, kaffe. Kl.4 té och vetebröd. Middag kl 1/2 8 smörgåsbord, soppa, kötträtt, efterrätt, kaffe.(...) De flesta passagerare äro sjuka, så i matsalen är det så ensligt och tomt. Musiken, sjukskötaren och barberaren äter vid samma bord som jag.(...) En dam som ” gått över” 5 ggr sa’ hon aldrig blev sjuk. Men nu så!

Söndag 31/10 -- tredje dagen

Kära!

Igår måste jag sluta mitt uti ett tu tre, för jag måste vara på däck hela tiden, tålde ej vara inne i den kvava luften i musiksalongen. Dom hade ju så tillbommat för att det ej skulle stänka in. Men sjuk blev jag,lyckligt nog, aldrig. Bara förnam en aning kväljning så där i fjärran.(...)

I fredags kväll var det mest bedårande månsken. Och fräsande, härliga vittoppiga vågor.(...) Vi jublade varje gång det kom en riktigt stor och präktig våg så det sprutade upp som en hög pelare över fören. Och sen på lördag -- då behövde vi ej längre leta efter riktiga vågor (...).

I dag på morgonen var det strålande sol och jämförelsevis lugnt. Vi kunde t.o.m. dansa lite på däck.(...) Båten rullar bra nog ändå. Det är så väldans långa dyningar.(...) Men nu få vi vågorna precis tvärt över, förn dyker ned så båten står riktigt på näsa. I går fick vi sjöarna från sidan. Det var mycket obehagligare.(...)

Har ej fått några bekanta mer än mina två hyttkamrater. Ja, så är det en ung man med guldplomber, som uppvaktar frk. Johnsson och mig.(...) Sjukskötaren berättade förfärliga historier vid bordet. Han talade bl.a. om att det var en fru, som var så sjuk, så hon ville gå och kasta sig överbord. Han hade ett förfärligt arbete att få henne upp i kojen igen.(...)

En enda bekant dvs. endast en jag kände förut har jag sett ombord.(...) Mor kanske minns den där skolpojken -- ”Menlösa barn” -- som var med och kastade slungboll utanför Vasaborgen när vi bodde på Vasagatan i Uppsala (...) han hälsar varje dag (med hatten).

Andra-klass-passagerarna här verkar precis tredje tycker jag. Det är så hemskt många så det är sån blandning. Mest svensk-amerikaner förståss. Lustig typ. Och så gamlingar, som fara till barnen i Amerika.

Tredje-klassarna är som boskap. Voro inlåsta hela gårdagen, för det spolade över deras däck hela tiden. Idag ser man några få ljusgröna ansikten på akterdäck. Stackare, där fanns visst inte en enda frisk. Nu adjö.

Måndag d. 1/11 1920 -- fjärde dagen

Hej igen!

(...) Far blir förskräckt att jag blir svartsjuk för en sjukskötares skull, jag som skulle lägga an på millionärer. Men dom vistas i 1:a klass dit en annan ej får sticka näsan, utom när man kikar på barometern el. klockan som sitter där i hallen. Den förra har stigit till 752 idag. I lördags stod den på 740. Klockan får man dra tillbaka varje kväll omkr 1/2 tim. Första dygnet 50 min, men sedan 30--37 min. Det står anslaget på ”tavlan”, där det också står dagsnyheter. Att Hadjet Loche [?]/ fått livstids straffarbete o.dl. Och att dollarn står i 5:17 m.m. Och en ångbåt som sjönk på 3 min. Det är väl man ej är nervös.(Nu stod hon på näsan, kära Drottningholm och sen satte hon sig med en duns, men kunde verkligen kravla sig upp igen. Det känns så lustigt när hon stannar till så där.)

Idag har vi sett en ångare ”Victoria” från Liverpool på väg till Canada. Det var skoj må ni tro, se ett livstecken från yttervärlden så att säga. Långt innan den kom inom synhåll spelade det på grammofon i telegrafhytten. Ni förstår ”trådlös grammofon”. Kul eller hur. Ja jag hörde det ej, för jag var naturligtvis ej där. Man är ju så avspärrad på sitt 2:a klass-område, så det som händer på bryggan hör man bara talas om. Om jag inte far hem med en zeppelinare så ska jag väl försöka få 1:a klass. Men på Drottningholm blir det nog ej. Svenska Amerika Linjen är larvig. Sjögång. Good bye.

2 nov 20

Kära May!

Nu är jag igång med din schal.(...) Du får veta, att den är inmängd med saltstänk och fräsande skum, att varje varv är en vågdal och varje ”rad” en sjudande skumpelare. Har nu funnit på att jag kan sända den tillbaka med ”Drottningholm” igen, så behöver den aldrig gå genom tullen.(...) Drottningholm stannar tio dagar i N.Y. innan den går tillbaka till Göteborg.(...)

Nu vill jag tacka dig så kolossalt mycket för dagarna i Trollhättan och för allt, allt. (...)

Rosan

Tisdag -- femte dagen

Solsken, men halvdant väder.(...) Nu önskar jag ej alls att resan skulle vara en hel månad. Är glad det bara är fem dar kvar.(...) Ni tycker nog att jag ej låter så morsk och glad som när jag for, och det kan allt hända det. Det är det här konstiga folket som har sin inverkan på mig. Längtar efter riktiga människor. Nej, jag är ej på godt humör idag, därför vill jag ej skriva mer. Adjö.

Onsdag -- sjätte dagen

Kära ni igen!

Än en dag har gått. Nu är kl.8 e.m. hos er. Hos oss är den bara 4.15. Jag håller på och stickar på Mays schal nu om dagarna. Tog med garnet, som jag köpte åt May i Danmark.(...) Alla här komma och titta och ta i garnet och tycker det är så underligt och undra var jag fått det ifrån.(...) Det är riktigt lustigt med garnet. Alla sitta och stirra som fascinerade på det, när jag tar fram min stickning. Till slut kunna de ej hålla sig längre, utan måste ta i det och fråga.(...)

Nu efter den stora ”sjösjukan” upptäcker man så många man aldrig sett förr.(...) ”Så många nya passagerare som stigit på idag”.(...) Apropå sjösjukan, så hörde jag, att på 2:a klass, där det är 400 passagerare, det bara var 80 st som ej låg under stormdagarna.(...) Så många var det nog ej som gingo alldeles fria. Jag är glad jag gjorde det. Men tänk i 3:e klass, där är det 800 st. och av dem lågo 750.

Igår var det stor baluns på 1:a klass. Vi hörde ju musiken! Tog och åkte snålskjuts och dansa lite på vårt däck, ja vi voro bara två par. I kväll lär det ska bli baluns här. 400 st på ingen plats alls. För här finns absolut ingenstans att dansa, något så uselt vad utrymme beträffar kan man ej tänka sig. Men jag tröstar mig med, att jag far ej över för att ha skönt och trevligt på resan, utan för att ta i och knoga när jag kommer fram. Men allt dom talat om den förtjusande överfarten, komforten och allt roligt och trevligt gäller då absolut ej när man reser med ”Drottningholm”.(...) Ja, hur det är på 1:a klass (80 st passagerare kan nog ha trevligt) vet jag ju ej, 3:e lär vara under all kritik. (...) ark efter ark fulla med klagomål.(...) Men än är det bara resan till N.Y., så tro ej att jag blivit nedstämd eller missmodig eller hopplös vad framtiden beträffar.(...)

Inatt ”passerade vi Stockholm”. Jag såg den förståss ej, för jag sover ju som en stock varje natt. Den här starka luften gör att man blir så trött och sömnig -- och hungrig. Ni må tro jag äter.(...) en stående fråga: När ska vi äta? Dröjer det länge än?

Nu sjunger någon manlig individ och ”Geniet” spelar. Nyss sjöng ”Larviga Larvan”.(Vi ha namn på massor av passagerarna.) Adjö.

5.11.20

Kära!

Igår fanns inget brevpapper, när jag tänkte skriva (...) i onsdags kväll var det baluns. Vi dansade på däck förståss: Det är ju ej stor plats men kul hade då åtminstone jag. Dansade så det stod härliga till. Dom stod t.o.m. i kö för att få dansa med mig. Bäst av alla dansade ”Menlösa barn” -- kandidat Torslund från Uppsala. Det var riktiga gamla Uppsala-tag, härligt emot de andras Amerika-tag, som jag ej gillar så bra. Det var en från Stockholm också, som dansa så bra som helst, med mycket krångel och sånt skoj, flickorna förstå nog vad jag menar. Ja, det var väldans skoj få en riktig ordentlig svängom igen. Ikväll lär det ska bli ”bal” igen. Det var så bra väder, så jag hade ingen kappa, bara jumpern förstås, som är härlig och följer mig troget. Och min mössa är de så avundsjuka på.(...) Idag har jag schalen färdig.(...) En kul herre från Chicago kallar mig ”lurviga schalen”.(...)

För att få någon omväxling på livet ombord, utsprides diverse nyheter för var dag: Maskinen är sönder, så dom går med bara en maskin i st.f. två. Det är en stor läcka på båten. 28 personer ligga sjuka i difteri, så vi måste ligga 21 dagar i karantän, osv. Av detta är så mycket sanning: En liten flicka ligger sjuk i difteri el. halsfluss isolerad i sjukhytten. Förresten är hon uppe och ej något sjuk längre. Under stormen var det 4 luckor i fören som slogos sönder av sjön. Men de är förståss lagade. Det blev på samma gång en buckla på någon plåt i maskinrummet. Så det är i verkligheten ej så rafflande.

Nu sen vi kommit in på Golfströmmen är det så lugnt och vackert väder,(...) det är därför vi kan få dansa. Nu går dagarna så fort så, och snart äro vi ju framme. Det känns så underligt att man skall avbryta det här livet. Mig förefaller det, som det alltid varit så här, och aldrig skulle bli annorlunda.(...) Men nu är mitt missmod borta och jag är åter er glada, morska Rosan.

Lördag 6 nov

Nu är det väl kanske sista gången jag skriver till er ombord.(...) Vi dansa varje dag och börja vara mer bekanta och allt är så väldans mycket trevligare än i början. Vi börja se andra ångare lite då och då och idag passerade vi en bark. Det är nu så varmt att man kan gå utan kappa. När vi dansade igår kväll var jag i bara klänningen, så varmt var det. Jag hade Mays schal på mig mellan danserna. Det får jag bekänna. Och hur många som kom fram och beundrade den kan man ej räkna.(...)

Jag sa, jag skulle skriva var dag, och nu har jag ju gjort det -- närapå åtminstone. Det är ju ej mycket att berätta, för det är ett enformigt liv.

Nu spelar dom Södermans Bondbröllop. Orkestern består av fyra man: piano, violoncell, fiol och flöjt. (...) Hälsningar!

Söndag 7:e på kvällen.

Redden utanför New York.

Kära May!

(...) Vi ligga ute på redden och skola ej fortsätta förrän i morgon bitti in till N.Y. Fast kl. bara är 1/2 10 skall jag bums gå och lägga mig. Annars har dom visst skoj för sig, men jag är så trött, så trött. Och nu kanske det dröjer innan jag får sova ordentligt.

Det här paketet med schalen skall pianisten ta hand om.-- Skriv bums när du får det (...) och hur du tycker om den.

Det är så underligt i kväll. Och de tusen millioner ljusen runt om på vattnet. Hur skall det gå imorgon för mig? En sista hälsning från Drottningholm

Rosan

Stockholm den 5 Nov. 1920

Kära min son Butt!

Mottog ditt brev med inneliggande lottsedel. Den ena överraskande nyheten avlöser den andra. Jaså, ”även du min Brutus!” -- till ”vilda västern”!

Ditt brev föranleder åtskilliga reflexioner och slutsatser från min sida, och dessa forma sig naturligtvis ej av oblandad glädje. Detta är alltså ”slutet på visan”, resultatet av dina årslånga ansträngningar att kunna skapa dig en ställnig i ekonomiskt och socialt hänseende motsvarig din utbildning och dina upplevade erfarenheter! Det ligger oro, ostadighet och otålighet i vårt blod. Själv har jag fått mer nog av dessa själslyten att kånka på genom livet. Genom oavbrutna ”knäckar” och ”påminnelser” har jag likvisst nu hunnit bliva väsentligt omdanad -- tyvär alldeles för sent, för att härav kunna tillfullo utnyttja det praktiska resultatet.

Naturligtvis kan man ha en viss rätt att skylla på ”vikingablodet”-- ja, mina barn på dess modernare form: ”travlareblodet”. Det ligger något visst tjusande i detta, men som förstör ens utsikter ”att materiellt lyckas” här i denna snöda värld. Jag hoppas, att din impulsivitet ej spelar dig ett spratt, att du noga genomtänker, vad ditt steg innebär!!!

Att din avbetalning och formen för densamma verkade beklämmande på mig -- det torde du ej förvåna dig över. ”Affären” oss emellan var ju en tillfällig hjälp på uppgiven tid, från början, och pengarne har jag sjäv lånat av en O.F.-vän, som jag naturligtvis nu efter så lång tid -- hur det skall tillgå -- måste på en gång återbetala. Jag hade för visso ej låtit honom vänta så här länge, om jag anat, att dina affärsperspektiv och den därpå grundade utfästelsen ingenting var värd.

Av ditt yttrande ”betalt mina skulder -- från Amerika” kan man få den uppfattningen, att du ämnar lämna landet med ouppgjorda skulder. Har jag läst rätt? För Guds skull, Herbert -- tala ärligt om för mig allt! Dina hedersbegrepp har jag hitintills aldrig tvivlat på. Jag hoppas till Gud, att jag aldrig behöver göra det framdeles heller.

Jag tror mig även ha rätt, att i min begäran om att få veta allt, även däri inbegripa din ”ställning” till Hedvig Holm som människa sett -- vid avresan och framtiden. Du är själv herre över dina beslut, men ett råd kan du nog ej förmena din far att ge dig. Jag råder dig till att resa ensam! Koppla ej ihop dina intressen med någon -- även om du tycker om W.H. som ”en ny bror”. Du tyckes ej ana, att detta skall i ett främmande land komma att hindra din handlingsfrihet, binda dina händer och öka ditt ansvar. Du får helt visst nog att taga vara på dig själv och dina intressen -- detta till en början åtminstone. Skulle du -- sedan du fått gott fotfäste -- anse dig kunna och vilja realisera din n.v. önskan, kan han komma efter, då det lämpar sig. Mycket mera hoppas jag att få säga dig om resan. Jag övergår nu till ämnet U.S.A.

Dr. Helmer Key har, som du vet, företagit en halvårslång ”forskningsfärd” i U.S.A. huvudsakligen för att studera landets virkestillgångar och dess pappersindustri. Amerikanska auktoriteter medgiva, att den grundlighet, varmed han gjort detta och tillförlitligheten i hans resultat stå oupphunna, även av dem själva. Alltså kan man lita på hans upgifter. I Sv.D. lämnar han dock ej läsaren annat än en ringa del av det han inhämtat, enär han väl håller på med ett större verk, men det man får tillivs är intressant nog.

Det framgår av den officiella rapporten av 1920, att landets egen konsumtion av virke årligen utgör 35 milliarder ”board-feet” (”millifeet”) varav 1000 = 1/2 Std alltså 2000 = 1 Std. Detta gör alltså 17 millioner Std (utom all massaved till pappersindustrien!). Vidare att landet i sin helhet nu blott äger 2/5 av sin växande skog kvar och att dess konsumtion utgör 4 ggr mera än årliga tillväxten!

Skogsskötseln har alltså varit under all kritik -- man har fråssat i de granna skogsbestånden och trott dem vara outtömliga. Det synes som Douglas-Fir distr. är tillämnat att gå samma väg -- vilket en förståndig lagstiftning väl dock numera bör kunna hindra.

Angående ditt tidningsurklipp har du rätt i, att du har hört, ja, även läst om händelsen förut, ty sid. 230--231 i min bok ”Sjömanslif” omnämner jag den i all korthet, ehuru jag av någon anledning kallar skutan ”Albatross”.

Jag låg i Brisbane 1883 då ”Natal” kom in med myteristerna och den då döende Förste styrman. Jag var ombord och såg allt som hade hänt beskrivas på ”valplatsen”. Ett minne för livet, som sedan egendomligt nog skulle återupplivas, då fartyget två år senare kom till Stockholm, då jag var ombord och hälsade på. Gubben E. trodde knappt sina ögon, då han kände igen mig från därborta under Queenslands glödande sol. Det var en kärnkarl, en äkta Carolintyp -- han dog ej heller i brådrasket!

Men ”Dagens Nyheter”s uppklarade ”hemlighet” är nästan skrattretande för mig -- jag ämnade ”dräpa” den i Sv.D., då jag förekoms av en annan insändare, som dock ej, som jag, kunde åberopa den personliga kontakten med denna händelses hjälte, eller ge sitt inlägg den pondus, som jag kunde ha gjort.

Vi få vidare korrespondera och f.ö. hoppas jag, att du kostar på dig en III kl. biljett och kommer hit i jul för att taga avsked. Den färd du ämnar anträda, ger mig anledning att önska, det du -- åtminstodne för Mors skull -- tager farväl.

Du kanske förstår vad jag menar och ej vill uttala. Vi hälsa dig innerligt båda! Din trofaste

Farsgubbe

Malmö den 8 Nov. 1920

Kära far.

Fars brev av 5 ds mottagit, och är jag synnerligen förvånad över de ”reflektioner och slutsatser”, som Far dragit ur mitt brev. Vad inbillar Far sig egentligen för dumheter? [Röd skrift.]

Men, för att börja från början, är mitt beslut, att fara ut, ej alls ”slutet på visan”, utan tvärt om. Om jag har håg för, att se andra länder, samt samtidigt arbeta därute, är detta då ”slutet på visan”?? Om jag tar mig en plats här hemma, eller i utlandet, det kan väl närapå vara detsamma -- och Far har ju själv förut rått mig till, att skaffa mig plats. Nu är saken blott den, att här i Sverige har jag ej utsikt att erhålla större ekonomiska förmåner vid en anställning, än dem, jag såsom min egen skapar mig, (då jag i år har förtjänat i genomsnitt C:a 900 kr pr månad brutto) men hoppas få detta i utlandet. Om jag, såsom Far säger, förstör mina utsikter, gm att fara ut, så kan detta ju ej hjälpas, eftersom jag ändå skall känna mig lyckligare, och mera tillfredsställd, gm att få se nya trakter av jorden, samt röna nya intryck. Förrästen tror ej jag, att jag skall ”förstöra” för mig, utan hoppas, tvärt om.

Är tacksam få förklaring på, vad Far menar: ”Jag hoppas, att din impulsivitet ej spelar dig ett spratt, att du noga genomtänker, vad ditt steg innebär!!!” ????

Rose for väl ej ut, för att hon trodde, att hon skulle misslyckas?

Ang. raderna ”betalt mina skulder” osv. menas med detta, att jag ej kan hoppas hjälpa Eder förrän mina skulder äro betalda. Sådana ”hedersbegrepp” har jag, så att jag tänker i första hand på skulderna, och deras återbetalande!

Således har Far ej ”läst rätt”, och undrar jag, hur sådana löjliga, och för mig nedsättande, tankar, kunnnat uppstå hos Dig???? [Röd skrift.]

Detta ger Far anledning till satsen:”För Guds skull, Herbert -- tala ärligt om för mig allt. Dina hedersbegrepp har jag hitintills aldrig tvivlat på”.

Det skulle verkligen vara roligt veta, vad Far inbillar sig? Så mycket kan jag blott säga, att skulle någon utomstående skrivit så till mig, kunde jag ej nöjt mig blott med, att förklara saken.

För att nu tala om allt, så får jag till att börja med nämna, att det ej finnes något sensationellt att omtala, vilket Far tyckes vilja ha det till. Jag har sålunda varken mördat, spelat falskt, förfalskat, bedragit eller ”klått” mina medmänniskor. Sedan jag började som ”min egen” i Södra Vi, har ej en enda människa förlorat ett öre på mig, ej heller på någon firma, som jag har skött. Istället är det jag, som förlorat på andra.

Vad mina skulder angår, så har jag ej andra, än lånet av Far, (vilket Du kan vara lugn för, det kommer jag att betala, innan jag reser) samt till Hedwig. Flera skulder har jag ej, märk väl detta! Sålunda blir Hedwig min enda borgenär, när jag reser, och då hon dels är villig låna mig pengar till resan [röd skrift], samt dels erhåller säkerhet i livförsäkring, till belopp, täckande skuldsumman, anser jag ej, att jag handlar oärligt???

Att min ”avbetalning och formen för densamma” kunde verka beklämmande på Far, det förstår jag ej. Men däremot förstår jag, att det kan verka ”beklämmande”, att jag ej kunnat betala hela skulden på en gång, samt att jag till yttermera visso har så ont om pengar, så att jag varit tvungen sända en med vinst utfallen lottsedel.

Men om Far anser, att det är så beklämmande med en avbetalning, så betrakta det ej som en sådan, utan giv lottsedeln till Mor, som en precent från mig, att användas till skurhjälp i trappuppgången, så att hon själv slipper, som jag hört sägas, ligga och skura denna. Beloppet lär kunna räcka för detta ändamål i 10 månader.

Far vill veta ”din ställning till Hedwig Holm” (som Far så främmande uttrycker sig) ”som människa sett -- vid avresan och framtiden”. Innan jag kan besvara den frågan, skulle jag vilja ha en förklaring över, vad med densamma avses, då jag ej alls förstår dess innebörd.

Ang. ämnet U.S.A., så har jag med intresse läst alla Helmer Keys artiklar därom, i Sv.Dagbl., men har dumt nog, gjort mig av med de tidningar, vari behandlas Douglas Fir- och Redwoodträden.(...) Därför är jag naturligtvis tacksam, om Far vill göra sig besvär med, att leta rätt på dessa artiklar, om möjligt, vilket kanske ej blir så lätt.

I sakens natur ligger, att jag vill taga avsked av mina föräldrar, innan jag reser, men blir det ej till Jul, då jag ej vill låta Hedwig sitta ensam härnere. Jag hinner troligen ej med Januaribåten, som avsett var, då jag före min avresa skall företaga en studieresa till en del Norrländska sågverk.

Hälsa Mor så hjärtligt, och hoppas jag, att även hon får taga del av detta brev, åtminstodne i vad det rör mig. Din son

Butt

Stockholm den 11 Nov. 1920

Käre son Herbert!

Innehållet, och framförallt uttrycken,i ditt brev av den 8 ds är av den beskaffenheten, att det ej är en lätt sak att behålla huvudet kallt, då man läser dina kraftord och ”uttolkningar”.

Att jag understått mig, att framkasta sådana för dig ”nedsättande tankar”, att du ämnade lämna landet utan att klara dina skulder, kommer sig helt enkelt därav, att du stiliserat meningen så tvetydigt. Därför skrev jag att ”man kan få den uppfattningen” och tillade: ”Har jag läst rätt?” En opartisk granskare måste inse att dessa mina ord äro sansade och fullt motiverade vid läsandet av din stiliserng. Den kan läsas på två sätt, och jag frågar om jag skall förstå det så! Hade du däremot skrivit:”När jag betalt mina skulder, hoppas jag kunna hjälpa Eder litet från Amerika”. Då hade intet missförstånd kunnat uppstå.

Och sedan hela min utläggning om vandrarlusten hos oss -- skriven i allra bästa mening och där jag påbördar mig själv själslyten -- hur ”behandlar” du ej den!? Därför att jag talar om din ”impulsivitet”, dina ”hedersbegrepp” m.m. ger dig anledning att begära förklaring (med fyra ?) liksom det gällde rena förolämpningar mot dig. Hade du övervägt först och skrivit sedan, hade du kunnat bespara oss båda de ”dumheterna” -- som ditt ”älskliga” meddelande, att du ”varken mördat, spelat falskt osv.”

Då du under tidernas lopp endast fragmentariskt givit mig del av dina transaktioner som affärsman, och det alltså finnes stora luckor i mitt vetande angående dem, borde du inse, att det ligger nära till hands för mig som din far, att känna en viss oro och ovisshet inom mig. Denna känsla -- äkta och sann som blodsbandet självt -- behandlar du på ett absolut oförståeligt sätt, som på mig verkar som hjärtlöst hån. Bland all annan missuppfattning tyckes du vilja tillvita mig klander över att du beslutat resa till U.S.A. för att skaffa dig en plats. Sic!

Medaljen har två sidor. Jag har endast velat, att du skall granska båda , att du ej skall låta impulsen spela dig ett spratt, som jag sade. Däremot är jag ofantligt glad inom mig, att du slutligen blivit så frisk, att du kan få komma ut i världen -- även om det också varit önskvärdigare att detta skett redan för 10 år sedan.

F.ö. är det även ytterst glädjande att få höra ”hela sanningen” dvs. att du -- med de undantag du nämnt -- är skuldfri. Jag har aldrig fått höra från dig huru processen med Nässjö-firman slutligen avlöpte (att du vunnit den kan jag förstå, då du förklarar dig skuldfri).

Jag inser ej nödvändigeten av att avge några skriftliga ”förklaringar” över de andra frågorna. Då vi -- om Gud så vill -- personligen träffas kan du få dem muntligen. Din egen trofaste

Fader Bill

J.W.C.A. - Oakland Cal. 18/11 20

Kära ni därhemma!

Hoppas Mor fått vyerna från tågresan, så ni veta, att jag lyckligt kom på tåget.(...) Först vill jag beskriva slutet på resan.

På söndag vid 4:a tiden e.m. sågo vi först land. Det var hemsk dimma, så man såg land bara som en aning. Det första var egentligen ett ljussken. Sen såg man tydliga ljus, som ökades och blev fler och fler.(...) Vid sextiden kastade vi ankar ute på redden.(...) Vid tiotiden på måndagen fortsatte vi in till dockan. Frihetsgudinnan passerades. Inte alls vad jag hade trott. Visste man inte var hon stod, skulle man ledigt kunna fara förbi utan att se henne. Någon pekade ut henne för mig. Sen var det ett evigt hallå innan man fått sitt ilandstigningskort stämplat och fick gå iland.

Sen måste man vänta på bagaget och på tullsnokar och sånt. För att få gå iland måste man ha någon som tog emot en. Det kom en svensk missionär ombord, och jag fick hans visitkort och visade för de där gubbarna, som stämplade korten. Det var tur, för annars hade jag fått vänta i evighet tills dom hade fått dilla slut osv.

När jag kom i tullhuset tog den där missionären mig till Travellers Aid. Damen där köpte biljett åt mig. Hjälpte mig att få pengar på min check där på växelkontoret. Dom ville egentligen ej ta emot den men hon fick dom till det. Det var en annan flicka, som då skulle till Chicago och som Travellers Aid-damen hade hand om. Hon polleterade mitt bagage, gav mig biljetten och puttade oss i en droska till stationen. Det gick i susande fart allt för henne. På stationen mötte en annan Travellers Aid och hjälpte oss tillrätta där. Jag fick just slänga ned några rader i en hast i alla brev jag skrivit och slänga dom i en låda. Så skulle vi på tåget bums.

Genom Pennsylvania var det bara hus och städer och fabriker. Visserligen berg och höjder, men puh så tråkigt med detta enahanda fabriksland. Rökigt, svart, smutsigt.

Om kvällarna stiligt med dessa tusentals ljus ständigt och jämt, men om dagarna grymt fult. Jasså, skulle väl ej satt i pluralis, ty på tisdag kväll var vi i Chicago. Där mötte Travellers Aid: Den andra flickan skulle ju ej med längre, men jag fick ligga i väntsalen. Det var ej som natt-väntsalar i Sverige inte, nej då. Här var badrum och tvättrum och hårfrisörska osv. och inte kosta det ett öre. Smutsig var jag, så smutsig som jag aldrig varit i mitt liv förr. Tågen går så blixt fort, men rök och sot spyr dom också så det räcker. Brr! På morgonen satte Travellers Aid mig i rätt tåg.(Det är en underbar inrättning. Allt precis gör dom. Och ingenting kostar något.) Det var på onsdag morgon. Sen satt jag på tåget oavbrutet till på fredag morgon, då jag bytte tåg. Hade ej sovvvagn, utan Chair-car. Det är som en länstol ungefär, fjädrande och skön. Man kan fälla den bakåt mer el. mindre. Så har man en plutt för fötterna som man också kan flytta om och reglera. Hade ju kudde och filt så jag låg riktigt bra. Så gjorde jag varje natt. Men man blir ju smutsig och läskig när man ej får ta av sig kläderna. Och dålig toilett tycker jag dom hade.

Tågen vest om Chicago gingo ej så fort. Ej blev jag heller så smutsig som förra gången, men mer ingrodd kanhända. Jag trodde jag skulle bli tosig innan jag kom i badkaret på lördag. Jag pratade med många och engelskan gick riktigt bra. Svårast att förstå dem.

Nebraska, Wyoming och Nevada voro just inget vackra. Bara majsfält, gräs, gräs och i Wyo. o. Nev. snö, snö, snö. Bara slätt. Men Utah därimot var stilig. Härliga berg. Och så Stora Saltsjön! Vi åkte mitt över, en bro så lång att det tog 50 min. innan vi kom över; en liten anhalt mitt på bron. Där hade dom t.o.m. höns som sprätte omkring. Dom höll på och byggde ut bron så det skulle bli dubbelspår. Vid anhalten mötte vi ett annat tåg. Det är väl det dom tycker besvärligt, nu ska dom bara behöva köra på. Innan vi kom till bron var en lång, lång bank ut i sjön.(...)

Sen var det hemsk natur, oändlighet av slätt, vit av salt. Jag trodde det aldrig skulle ta slut.

Så fort vi kom till Cal. började det bli stiligt. Härliga berg och djupa canons. På ett ställe höll tåget för att vi skulle få se på utsikten. Det var en canon stupande brant 5.000 fot djup. Dom hade (se vykorten) snöskydd på en del ställen så man åkte som i en trätunnel. En av dom varade en hel timme. Jag tyckte ej om det, för det skymde utsikten. Ibland skymtade man litet när det var springor eller öppningar. Då såg man snöhöljda skogklädda bergsluttningar.

Till slut kom vi till där det bar nedför. På ett par timmar damp vi ned 4.000 fot ner till Sacramento. Där var palmer och blommor vid stationen. Och sen såg man det var varma Californien. Här äro gatorna kantade med palmer och allehanda konstiga träd. Och blommor, klängrosor och alla slags andra blommor jag ej känner igen, utanför varje hus nästan. Damerna gå mest i klänning och skinnkragar, bara i halsen långt ned. Tre herröverrockar har jag bara sett. Barna gå med halvstrumpor och för det mesta barhuvade. Och vad bilar beträffar, är det ungef. 5 ggr så många bilar som fotgängare. Ja, inte bara bilar utan all slags motorvagnar större el. mindre.

På lördag kl 1/2 2 kom jag alltså till Berkeley. Styrde kosan direkt till miss Ball. Väldigt rar och läcker.(...) Hon skaffade mig bums rum här på J.W.C.A. ( = K.F.U.K.). Har ensamt rum, litet förståss och ”beskedent”, kostar 50 cent pr dygn. Inte mkt eller hur? Sen följde hon mig också bums till Dr. Liliencrantz. Men vi träffade ej dr Guy, den jag skrivit till, utan hans far. Nu minns jag, att hans far var läkare också. Men jag visste ej han levde. Väldigt rar och trevlig iallafall.

På kvällen var jag hos Miss Ball. På söndagen låg jag länge, länge, nej inte precis, för jag var uppe i tid att gå till kyrkan. Hade fått veta, att det fanns en annan svensk flicka här på J.W. Träffade henne på söndag morgon och hon följde mig till svenska lutherska kyrkan. Själv skulle hon bort, men hon presenterade mig för en fru, som tog mig in. Efter predikan blev jag presenterad för pastorn och massor av svenskarna. Dom stannade kvar en stund och prata med varandra; kul, men dom träffas väl bara då.(...)

På e.m. tog miss Ball mig till San Francisco. Vi sprang och kika i fönstren. Åh -- stackars N.K:s skyltfönster! (...) Jag blev huvudyr av så mycket hemskt stiligt, dyrbart, färgrikt, praktfullt och allt ni vill.

På lördag redan kände jag att jag hade lite ont i halsen. Hade blivit lite förkyld sista dagarna på båten. Sen i detta gräsliga damm och rök och kol-os och hemskhet på tåget gjorde att det blev rent galt. Kronan på verket blev klimatförändringen. Alltså: måndagen tillbringades i sängen och d:o tisdag och idag är jag uppe, men inte kan jag säga att jag är bra. Men oroa er ej! Vill bara förklara varför jag ej skrivit. Försökte i sängen men var för matt.-- Är inget att tala om, för det är den vanligaste sak här, att dom genast bli hesa eller snuviga eller få ont i halsen.

Klimatförändringen, ej klimatet. Men om ni kunde ana vad alla varit snälla mot mig. Den där svenska flickan bar mat till mig och en annan fru ett par gånger. Och många ha kommit in och tittat till mig gett äpplen o.d. och framför allt gurgelvatten av alla sorter och hett vatten med citron och allt jag vet ej vad.

För resten är alla människor här så gränslöst läckra, naturliga och rakt på sak, hjälpsamma och vänliga, det är just va de äro. Vad språket beträffar, har så många undrat var jag lärt mig tala, eftersom jag talar så väl. Har fått så mkt beröm må ni tro. Inte för att jag talar flytande dvs. kan alla ord jag behöver, det är ej det, men för att jag uttrycker mig korrekt, det lilla jag säger och för -- uttalet. Kan ni tänka! Som jag bävade så för. Jo då, det är precis som det ska vara här. Bussigt! Om tre månader (spådde miss Ball) skulle ingen kunna säga jag var från Sverige, vad språket beträffar.

Nej, förlåt nu. Jag är nästan trött. En kyss till er var. Er egen

Rosan

Stockholm den 29 Nov. 1920

Käre son Herbert!

Jag får tacka dig hjärtligt för ditt telegram på min födelsedag! Som jag ej vidare fått höra från dig om dina planer eller dispositioner, du vidtagit för deras realiserande, är jag helt naturligt litet nyfiken få höra något nytt.

Själv kan jag omtala,att jag nu är definitivt uppsagd från B.K. och har fått mitt ”tjänstebetyg”. Häromdagen blev det riktigt uppror däruppe på inrättningen, enär Handelsministern givit order om att våra lokaler skulle utrymmas för att ge plats åt en ny avdelning av Riksförsäkringsanstalten, som ej fanns annan plats för. Ett tjugutal tjänstemän blevo ”hemförlovade” och bland dem var jag -- resten föstes ihop i några rum 4 tr upp.

Jag har nu min ”expedition” hemma, vilket ju på sitt sätt är behagligt. Jag har nämligen min avlöning till den sista Dec. och fortsätter med försäljningen av lagret vid Värtan till årets slut, då min kamrat Ohlsson får ensammen avsluta densamma. Vi hava ännu 500 St. osålda, men då nu lockouten är slut, hoppas vi få bättre efterfrågan, allra helst då vi ämna dela på staplarna, som vi förut ej gjort.

Det kommande året står nu mörkt och ovisst för mig, har ingenting ”i kikaren”, men som Maggie brukar säga:”det ordnar sig alltid”! Jag längtar efter att personligen träffa dig, jag har så mycket att säga dig innan vi för långa tider, ja, kanske för alltid skiljas. (...) Det skulle glädja oss om du ville vara vänlig sända några rader som svar på detta. Din egen trofaste

Farsgubbe

Malmö 4, den 1 Dec. 1920

Kära Fader.

Tack skall du ha för två brev. Vad det första angår, så kunna vi ju anse dessa frågor i det närmaste utdebatterade. Det återstår där blott att besvara din fråga ang. processen med Nässjöfirman.

Nej, utslaget i Hofrätten har ej fallit ännu, men jag kan trots detta ej upptaga denna sak som en skuld, då det är mycket problematiskt, om firman blir tillerkänd något skadestånd. Jag säger förövrigt som Far sade, då det var frågan om en annan rättegång -- (från Fogelhem du minns). Jag rädes ej, ty jag vet med mig hava den moraliska rätten. Jag har anledning hoppas, att det med denna process går som med en annan. (Det följande har jag ej talat om för dig, då jag ansåg det vara en onödig anledning till bekymmer, eftersom jag på förhand visste, att jag ej hade någon skuld.)

Det var så, att jag köpte i S.Vi ett parti tvål av en firma i Linköping, och sålde pariet till Bruun i Västervik. När det så kom till kritan, var det ej den tvål, som vid köpets uppgörande förutsagts. Bråk uppstod, då Bruun redan likviderat varan. Jag vände mig till min leverantör, dock utan att få rättelse. Bruun stämde mig, men hade dessförut förklarat sig nöjd med varan, och avhämtat den, då tvålen under tiden avsevärt gått upp i pris. Nåväl, den utmärkta häradsrätten ”bondrätten” i Wimmerby, dömde mig att betala C:a 4.000 kr i skadestånd. Jag gick naturligtvis till Hofrätten, vilken helt och hållet befriade mig från skadestånds betalande. Och ej nog därmed, jag fick även betalt för mina rättegångskostnader i Häradsrätten.

Ja, det där är bara en utmärkt illustration på, hur de avkunnna domar i Smålandsrätten i Sevede Härad. Med den erfarenheten för ögonen, är det ej alls underligt, att densamma s.k. rätten, dömt mig skyldig betala Nässjöfirman skadestånd.

Om min beramade Amerikaresa har jag skrivit i Mors brev, varav du ser, att jag t.v. kommer att stanna hemma. Jag har förarbetat en del pr korrespondens, det är det hela.

Mina affärer är f.n. inte stora. Jag ligger och försöker förmedla försäljningar, men det går ej bra, ty ingen vill köpa. De bara vänta ytterligare prissänkningar.

Jag har fått personlig förbindelse med en New York firma. De äro här på besök nu. Har på deras förfrågningar offererat dem pottaska direkt från en av mina förbindelser i Tyskland, samt trämassa. Allt till synnerligen rimliga priser. Men de ha ändå ej velat acceptera.

Vidare har jag haft en god sleepersaffär upplagd. De engelska köparne ha accepterat priserna, och detta på min säljares offert, men saken har ändå hakat upp sig.

Affären inleddes på så sätt, att jag infordrade offert från Spartan Product Company, A/B, Skeppsbron 16, Stockholm, vilka voro i förbindelse med en tysk leverantör av sleepers. Jag erhöll å detta den 5/11 ett brev, vari de förklarade, att den tyska leverantören var villig åtaga sig ett visst parti till visst pris, om köparen omg. acceperade offerten. Jag telegraferade omedelbart till England ”Sellers willing close (items and price) against wire acceptance” varpå jag samma dag emottog deras accepttelegram, samt telegraferade genast till Stockholmsfirman. På grund av, att jag således uppfyllt säljarens villkor, ansåg man ju affären klar.

Nu dröjde det en rundlig tid, varpå jag fick mottaga ett brev från Stockholmsfirman, vari de säga, att säljaren ej kan leverera till sitt eget pris, utan begära en ganska väsentlig ökning. Vad sägs om detta? Nu skylla de visserligen på, att de ej få utförsels tillåtelse till det lägre priset, men sådant skulle de ju undersökt, innan de offererade oss.

Nu får jag se, hur saken avlöper, då jag fordrat leverans. Jag kommer ju också i en allt annat än fördelaktig dager gent emot min engelska köpare, och skadat mitt anseende betydligt.

Skulle Far vilja vara vänlig försöka få reda på, vad för sorts firma ofvan nämnda ”Company” är, vore jag tacksam (dess resurser).

Det var mycket tråkigt höra, att Far är uppsagd i B.K. Har Far ej alls något annat i ”kikarn”? Det var duktigt gjort av Eder, att försälja så god del av utskotten, anser jag, som känner nuv. svårigheter, att ”kursa” virke.

Du Far, det var allt en lycka, att jag ej fick ihop kapital och fastnade för en vedaffär här. Så litet vet man i dessa tider. Då var ju affären ”glimrende”, men nu. Här har på två månader veden fallit från 42 kr pr meter till 25. Vad sägs om detta? Jag skulle ha övertagit lagret 4.000 kbm efter 32 kr. Istället för att, som man då kunde kalkylera med, 10 kr vinst, skulle det nu blivit 7 kr förlust!

Tror du, att vi två kunde etablera något slags samarbete? Det borde väl finnas några affärer att göra mellan Stockholm och Malmö.

Sänder dig de hjärtligaste hälsningar

Butt

Ha Ni ej hört något från Rose ?

LANE HOSPITAL

STANFORD UNIVERSITY HOSPITAL

San Francisco California 3 dec.20

Kära Nen!

Oh, vad jag är lycklig! Idag har jag börjat arbeta här, du ser ovan var. Jag arbetar för dr Langnecker, som är ortoped. Arbetstid 9-12, 1-4.30 vardagar, lördagar till kl.1. Får bara 3 dollar om dagen förståss, men jag har bara tagit det på en månad dvs. till 1 jan. Får alltså $72 för den tiden. Jag kan ju ej tala riktigt och vet ej hur man sköter apparaterna dom har. Det är ett väldigt flott ”apartment” med allt man kan önska i elektrisk, värme och badväg. Dr L. talade något om att börja med korrektivgymn. för barn. Jag blev överlycklig förståss. Det vore väl kul i tusen kvadrat. Men då ska dom få se, dom måste ha redskap också. Dom har så mycket utrymme, så det vore nog ej svårt att få, en ribbstol, en bänk o. en plint åtminstone.

Men nu började jag riktigt i slutet, men det var bara för jag är så glad att ha fått arbete. Annars har det varit som så. Första dan jag var i Oakland gick jag till dr Liliencrantz. Han hade nu för sig, att det ej lönade sig alls att ta upp massage, utan jag skulle bli nurse. Han tog mig till ett hospital och jag tala med föreståndarinnan. Hon trodde det möjligen skulle gå att bli ”graduated” på mindre än 3 år, eftersom jag hade läst så mkt. Sen gick jag till överstyrerskan för ”the trainingschools”, men hon sa, att jag måste ha 3 år. ”Adjö” sa jag.

Sen började jag min galopp runt gatorna, hissnade i susande hissar, gick som i sjögång när jag klev ur vid 10:e eller 12:e våningen. Ja, mina stackars skor smälte bort under fötterna tack vare ivrig beröring med Oaklands och San Franciscos asfalt. Det är bara 40 minuters väg från Oakl. till San Fr., spårvagn och färja, ungef. som från Lidingön in till stan, you know.

Det finns en svensk tidning i San Francisco ”Vestkusten”. Jag fick fatt i den och läste där listan på svenska läkare. Först stod dr Fehlen. Jo, det var en annan, som var läkare för svenska sällskapet. Jag for iväg till honom först. Oh sån konstig knopp. Riktig svensk-amerikansk typ, fattigmansläkare, det kunde jag se på väntrummet. Nep! Iväg till dr Fehlen. Han va bussig må du tro. Hemskt läcker. Sa:”gå inte till några svenska läkare här, det lönar sig inte alls”! Och jag har också sett, att vad man gör, skall man hålla sig till amerikanare och försöka få så lite beröring med svenskarna som möjligt. Det är förresten bara pigor och chaufförer och sånt, ja, kontorsflickor också. Men inte några riktiga människor inte bildade menar jag.

Nå, doktor Fehlen gav mig introductionskort till dr Sommers, Lane Hospital. Dr S. tog mig genast med till Hydro-therapeutiska avdeln. och träffa dr Langnecker. Han sa bara lite så där, just ingenting, att han skulle ”låta höra av sig i nästa vecka”.-- ”Tack” sa ja. Ridå. Så talade dr Fehlen också om, att det fanns en svensk gymn.dir. här, som hade kommit igång riktigt bra, frkn Stohl, hette hon. Han ringde upp henne, och fick adressen och jag pilade iväg. Frkn Ståhl arbetar hos dr Baldwin och dr Markel, två väldigt styva läkare. Hon har mkt! korrektionsgymn. med barn och så brott och stela leder efter operation och plattfot och allt sånt kul. Hon får -- ja jag vet ej hur mkt, men det är mer än 150 dollar mån., det vet jag. Väldigt trevlig flicka förresten. Hon har varit så rasande snäll mot mig. Ville så gränslöst gärna, att jag skulle bli assistent där hon är också, ity att dom har så hemskt mkt att göra.

Teckning av Rose

Men dr Baldwin var alltid så upptagen, att det ej blev något bestämt. Undertiden sprang jag varje dag till massor av läkare, var inne i San Francisco varje dag. Bodde på J W C A hela tiden. Från den ena läkaren fick jag adress till en annan osv. i oändlighet. Ännu har jag kvar bortåt 15 läkare, som jag ej besökt. Ty en dag tänkte jag; månne det ej är ”nästa vecka” nu, och gick upp till Lane Hospital och träffade dr Langnecker. Då hade han just skrivit ett brev, att han ville tala med mig, men det hade jag ännu ej fått. Emellertid bestämde vi om jobbet så nu började jag idag. Det är lunchtimma nu, och jag sitter i ett förtjusande trevligt vilo-väntrum och skriver. Kl. är 1 nu förresten, så adjö.

onsdag.

Sitter och vaktar en gumma som får ”baking” på sitt artritknä. Dom har väldigt mycket värmebehandling och dusch-bad-behandling. Men efter jul hoppas jag, att jag har min egen avdelning att förestå, avdelning klädd med ribbstolar och möblerad med plint och bom osv. och en massa ungar att ge korrektivgymn. Det är min dröm att få så och dr Langnecker har sagt att det skall bli så. Men det ovissa är om det blir. Ity att amerikanarna är såna att dom pratar och pratar och broderar ut och sen blir det inte ett muck av det hela. Jag har hört flickorna berätta om det och har också märkt det själv. Men jag skall ej låtsas om att jag vet det utan stå på mig och ej släppa taget.

”Flickorna” är ett gäng svenska flickor, riktiga flickor och ej pigor. (De flesta svenskorna här är pigor som du vet.) Det är Sigrid Stohl, gymn.dir. från Arvedssons (...), Ingrid Janson på svenska konsulatet, Ingeborg Schneidan, varit här 15 år, physical direktor (gymn.dir. hemma) gymnastiklärarinna i en skola i Oakland, Greta Örling på kontor eller gör ingenting, tokigaste flicka jag mött nästan, man skrattar bara man tänker på henne.

Alla hemskt bussiga och läckra och rara och allt bra som finns. Ha varit så bedårande snälla mot mig. Systrarna Stohl och Ingrid Janson har en liten trevlig våning, tre rum och kök bara 10 min. från där jag bor. Läckert.

Först bodde jag på J W C A i ett litet-litet rum. Det var i Oakland och på den tiden jag snodde hos läkarna. Sen flyttade jag till Ingeborg Schneidan, men det blev så jobbigt fara in och ut sen när jag började här på hospitalet. Det var så trevligt hos Ingeborg, två bedårande rum och kök (badrum behöver jag ju ej nämna, för jag tänker du vet, att är det bara så mycket som en garderob, så nog är det badrum till). Härligt. Jag vill stanna här om det så bara vore för badrummens skull och tillgången på varmt vatten för jämnan.

Teckningar av Rose – acklimatiserar sig i Californien

Med att fara in och ut menas, att när man skall från Oakland eller Berkeley till San Francisco, tar man spårvagn och färja; det tar 40 min. Och från färjan till hospitalet (...) tar det 30 min. Alltså 2 1/2 tim pr dag skulle jag offra på resor. Nej tack! Och dyrt blev det med. Alltså, jag flyttade in till ”stan”. Fick ett bra rum nära sjukhuset (10 min) och nära flickorna, som jag talat om. Har gaskök så jag kan koka min mat. Ett skåp för kokkärl och porslin, byrå, skrivbord, duchatell (till säng), matta förståss (det har dom alltid i detta landet), tvättinrättning i väggen, garderob = $15 pr mån. med gas och el.ljus och bad.(Har ej eget badrum, det har jag verkligen ej, ity att det är i ett familjehus och ej i ett apartment-hus.) Hade jag stannat hos Ingeborg hade det blivit $20 i mån. för hyra och sen $7 för resor. Så nu sparar jag in en hel del. Och så när jag kokar själv blir det så billigt. Är man två blir det nog dyrare, för Ingeborg lagade riktig mat och väldigt mycket och många sorter och hemskt gott, men som sagt, det hade nog blivit mer.

Nu äter jag på cafteria ibland om jag ej får tid laga. Kött kommer jag nog knappast att laga iordning själv, möjligen en köttbulle eller en biff ibland. Jag trivs väldigt bra i mitt rum fast det ej är så hemtrevligt som det på Jakobbergsgatan. Och nog har jag varit lycklig som träffat på dessa bedårande flickor. Jag kunde ju ha gått här i månader och aldrig lärt känna dem, de enda reella svenskorna här, precis som centralisttyper you know.

Har fått låna pengar av Miss Ball, så att jag kunnat klara mig den här tiden. Blir det bara nyår och jag får annat arbete, hoppas jag få lön så att jag snart skall kunna betala tillbaka det. Sigrid Stohl hade lånat 5000 kr också, och hon har betalt det på litet mer än ett år. Men jag gör mig ej några sådana föreställningar, men hoppas på 2 år, om allt går bra.(...)

Jag tror jag får be dig skicka det här till flickorna i Trollhättan eller hem först kanske; det är för långt för att bara en skulle få läsa det. Och jag är så vansinnigt upptagen jämt. Förut var det doktorsbesöken hela dagen, evinnerliga spårvagnsresor och timtal i väntrummen. På kvällarna sen hos Miss Ball eller flickorna el. på bio el. en gång t.o.m. på maskerad. Hade min nationaldräkt. Kul! Dansade som bara den, uppbjuden långt i förväg ,du vet. På båten tyckte jag ej om amerikansk dans, sa jag. Men nu. Fick takten i mig med detsamma och tycker nu det är vidunderligt kul! Så idealiskt parkettgolv och jazz-musik!!!

Nu för tiden har jag på morgon frukost, 9--4.30 hospitalet och sen har jag att sy, att tvätta och stryka (akta dig för att lämna bort något, kasta det lika gärna ut genom fönstret för det blir totalt förstört). Och så har jag ju så nyss flyttat in att jag ännu ej packat upp allt. Så nog går tiden. I måndags var jag med på gymnastik, sån där dans-musik-gymnastik, som bara är skoj och lek och inte ett smul kommando och diciplin. Kul försöka hur det kändes att leka plastik. I går sydde jag på klinikförkläde. I kväll skall vi börja vår riktiga gymnastik. I morgon skall vi gå till en simhall och hoppa och bada. Dom har bussiga simhallar här må du tro. Men det tokiga är, att det ä både herrar och damer på en gång!!! Och man tar ej varmbad först utan plurrar i direkt. Och så är det salt vatten , oceanvatten. Härligt!!! Man flyter som en kork.

Nu har jag varit hemma på lunch. Första gången jag försökte gå hem och laga. Men det blev för jäktigt. Visserligen hannt jag, men backarna är bra knogiga. (...) Kul stad. Hemskt trevlig. Bara kullar och kullar här i den här delen vid Golden Gate. Bedårande vackert. Mitt rum ligger åt söder, så jag har ej utsikt över Golden Gate, sorgligt nog. Men då låge det åt norr och det bleve kanske kallt. Jag har nämligen ej någon slags värme. Men när jag eldar på gasen blir det varmt. Inte för man behöver ha någon eldning i rummet för det är varmt tillräckligt ändå. Solen skiner in om dagarna.-- Sorgligt nog regnar det mer än vanligt denna ”vinter”. Men det är mest om nätterna, så det gör ej så mkt. Bra förresten så blir det dess grönare. Solen bränner om sommaren så allt är gult säger dom. Synd.

(...) Brevet är ju skrivet så där lite då och då mellan patienterna. Huvudsumman är iallafall att jag är lycklig, nöjd, trivs, frodas, mår gott och är glad till sinnes och röd om kinderna så alla människor beundrar dem som vore det den mest sällsynta kuriosa i världen. Och ”stark” och ”frisk” och ”wonderful colour” är utrop som duggar över mig dagligen och stundligen.

”Och lycklig och glad och älskar hela världen” tillägger jag för mig själv. Ja kära, hur mycket krångel och bekymmer jag hade innan jag kom hit -- det var i alla fall värt vad jag här får i utbyte.

Skall försöka skriva färdigt och få iväg det här idag. Imorgon vill jag skriva till Lizzie, som är den enda jag fått brev från. Det var så gudarart av henne. Jag höll just på bli liksom lite missmodig för att ingen hemifrån skrev till mig. Men så kom Lizzies brev som en ljusglimt och värmde mig till glädje igen. -- Men varför skriver ingen annan? Mycket vill alltid ha mer. Fast ett brev kan ju ej sägas vara mkt på hela denna långa tid. Det var 1 1/2 mån. sedan jag for hemifrån. Ack ja. Nej nu säger jag visst adjö för denna gång. Din egen

Rosan.

MALMÖ TRÄVARUBOLAG -- INNEHAVARE: H.SUNDSTRÖM

(sedan Sept.)

Malmö 4, den 4 December 1920.

Kära Far.

Ref. till mitt brev av 1 ds, ang. samarbete oss emellan, undrar jag om Far har tid att ringa till nedanstående trävaruagenter i Stockholm och fråga, om någon kan offerera ett eller flera partier av sleepers, upptagna å inneliggande spec. till vilka 1:ma engelsk köpare finnes.

Isynnerhet vore bra, om i första hand leverantör kunde skaffas till 5.000 st sleepersblocks enl. Spec. N:o 2, då jag har fast anbud å dessa, och kan Far för detta parti bjuda 150/ minus 2 1/2 procent kassa pr load om 50 kbft C.i.f. London, genast leverans.

Sleepersen får levereras från Svensk, Finsk eller Tysk (Östersjö) hamn, samt för genast eller senare leverans, samt offereras i engelskt mynt.

Jag sänder några exempl. av specifikationen, för den händelse någon är intresserad. Betalningsvillkor äro de vanliga på England: 3 d. sightväxel, dragen å köparen, då varan skeppas. Köparen: stor, solid, gammal firma, ”god för vilket belopp som helst” enl. upplysning.

Skulle glädja mig mycket om Far kunde anskaffa några offerter, vilka, till ömsesidig båtnad, ledde till affärsavslut

Då jag ansett, att de orsaker, som föranledde mig att ej själv stå för firman, nu äro undanröjda, har jag, som ensam innehavare, övertagt densamma. Hoppas snart få höra från Far. Med hjärtlig hälsning till Eder båda

Butt

Stockholm den 5 Dec.1920

Kära Butt!

Hjärtligt tack för dina brev av den 1:sta och 4:de dennes! Det förra brevet innehöll många intressanta saker, nya för mig. Ja, Herbert -- underligt styres ditt såväl som mitt öde av Herrans hand.(...) Jag tackar Gud, att du ändock förstått mig, att du känner att jag enbart talar till dig i ditt eget intresse. Det kännes nu lugnare här i mitt hjärta. Vad din Amerika-resa beträffar, kan det nog vara välbetänkt att avvakta och se hur det utväcklar sig därborta inom närmaste tid. Ett förslag till lag om förbud under två års tid för immigration till U.S.A. framkom för några dagar sedan, som du såg. Du bör emellertid ej släppa korrespondens kontakten, fall du fått någon för dina planer nyttig förbindelse därborta.

Jag gläder mig åt att dina affärer ej äro vidlyftiga nu! (...) Var oförtruten i din energi och din hederlighet, och du skall slutligen lyckas!

Jag tackar dig kära gossen min för ditt erbjudande att få samarbete till stånd oss emellan, nu sedan jag står utan levebröd igen. Tiden är mycket ogynnsam för ett sådant då allting faller -- som du själv medger, men jag skall naturlgtvis göra vad jag kan -- till vad resultat, det blir en annan sak.

Jag har nu tagit del av ditt gårdagsbrev. Jag skall i morgon (måndag) börja göra undersökningar i saken. Det är nu så länge sedan jag hade med export och trävaruagenter att göra, att jag nog är ”bortglömd” -- liksom jag själv även känner mig lite främmande på området. Men du får väl giva mig ”tips” då jag behöver.

Å spec. förekommande termen ”shakes” -- menas därmed ”snedsprickor”? (...) Skriv genast med kvällståget!

Farsgubben

Rose anlänt tll Berkeley allright -- Hade brev går; skall i annat brev sedan tala om resan.

Malmö 4, den 6 Dec.1920

Kära Far.

Mycken tack för brevet, som jag nyss erhållit.

Sleepers: -- Yes, you are sure, I´ll give you some tips, at any time you want.-- Då vi ju i ”firman” ej hade något att göra med engelka sleepers, får jag härmed giva Far några förtydliganden: Först och främst måste sleepersen vara sågad på alla fyra sidorna, ej såsom våra inhemska, bilade blott på två sidor. Vidare av god, vinter-huggen kvalité, raka, fria från röta (även rötkvistar). Ingen vriden växt, eller snedsprickor (där ha vi ”shakes”) får förekomma (som hos torrfuru). Vi kunna nog likna kvalitén vid den, som vi i Stockholm fordrade hos 1:ma bjälkar. Hoppas att Far skall lyckas få någon leverantör, vilket vore roligt.(...)

Ang. dessa förfrågningar, så har jag dem direkt från köparen -- importören i England. Enl. nuv. engelska förordningar inom branchen, få ej förbrukarne eller brädgårdarne importera, utan alla köp & försäljningar till de senare skola ske genom vissa, antagna ”importörer”. Dessa bli således importgrossister, eller agenter i fast räkning. Detta förklarar uppkomsten av flera, olika partier på min spec.

Vill Far vara vänlig ringa till ”Spartan Product Company” ang. följande; då de ej behaga svara ordentligt på mina frågor.

1. De måste ovillkorligen skaffa mig det bevis, som jag begärde i brev av 24/11. Som jag förut skrivit till Far hade de offererat sleepers från Tyskland mot omg. accept. Då jag accepterar offerten genast, skriva de till svar, att de ej kunna få utförsellicens till det av dem offererade priset, utan begära ökning. Som jag således nu först oroat engelska köparen med att acceptera priset fast, samt sedan varit tvungen meddela dem, att högre pris fordras, står jag risken, att förlora denna förbindelse (på grund av den märkvärdiga affärskutym, som ”Spartan” tyckes hava) om jag ej kan bevisa för köparen, att licens ej kan erhållas under visst pris.

2. Fråga dem, om och när vi kunna få fast offert på de partier, N:o 2 & 3, som jag anhöll om i brev av 18/11. (Dessa partier ha de förut friblivande offererat, men då vi vilja ha fast offert, behaga de ej svara.)

3. Fråga dem rent ut, om det endast var uppdiktade partier, som de offererat, eftersom dessa aldrig tyckes finnas, då man allvarligare reflekterar på dem.

Tack för allt det andra, som Far skriver! Samt för löftet, att snart få höra om Rose´s resa, vilket, som Du förstår, intresserar mig mycket. Hjärtliga hälsningar

Butten

P.S. Jag har glömt skriva, att jag såg i tidningen, att A.B. Carl Lennmalm & C:o köpt Högelin & Seippel. Har Du hört något från ”gubbarne” ang. den saken? D.S.

Stockholm den 6 Dec.1920

Käraste Rosabiten!

Innerligt tack för ditt för ett par dagar sedan anlända brev av den 18 Nov. De vykort, du säger dig ha sänt oss på resan genom landet ha vi däremot ej bekommit. Kanske komma de senare. Det var intressant att läsa om dina ”öden” på färden, och härligt och lugnt var att höra, det alla människor varit så snälla mot dig överallt. Den kungl.svenska avundsjukan tyckes icke ha god jordmån i Cal. Din beskrivning av färden stämmer bra överens med alla de andra man läst under tidernas lopp: Pens.[ylvanias] sotiga landskap och otaliga fabriksskorstenar och de vilda högfjällslandskapen, bron över Salt Lake, allt detta står livligt för mitt öga, fastän jag ej varit där.

Helmer Key har som du kommer ihåg i Sv.Dagbl. under strecket en hel serie utsökt väl skrivna reseskildringar från sin nio månader långa färd i U.S.A. Han talar där om bron ifråga (som i Utah kallas ”The Trestle”). Den är byggd av sten, vilket möjliggjorts därav, att sjön blott har 20 fots djup. Med en sådan längd som den har skulle det ej betalt sig att bygga den annars.

Ja, min lilla tös, nu är du på ”ort och ställe”; måtte du nu kunna få ett bra uppslag, så att du ej behöver slunga alla dina framtidsplaner, utan om någon tid kan få börja arbetet i ditt rätta yrke, till eget gagn och svenska namnets heder.(...)

Det var roligt att höra om dina framsteg i engelskan. Jag känner igen det där. Då jag först kom bland engelsktalande, yttrade de samma förvåning och gjorde samma uttalande, och på sitt sätt blev det sanning -- men jag kom aldrig att gälla för min del annat än det vardagliga talspråket. Engelskan är ju så ofantligt ordrikt och dock har så jämförelsevis litet av det hela i ”dagligt bruk”. Därför bör man läsa god litteratur om man skall tränga djupare. För min egen del anser jag mig som en novis ännu, fastän jag ”började” för 51 år sedan!

Men den dagliga träningen och sällskapandet med bildade amerikaner, kan giva dig fördelar, som jag fått avsakna. Jag tror mig ej göra något misstag ,då jag råder dig, att ej ”gräva ner dig” för mycket med de svenska elementen; både för språkets renhets skull, så väl som för ett lättare ernående av den amerikanska ”säkerheten” i livets vedermödor och motgångar, är det nyttigare att företrädesvis sällskapa med de infödda. Som du vet är min åsikt den, att man därför ej skall skämmas för att vara svensk, tvärtom, i dessa kretsar skall man hävda det svenska namnet och våra färger, detta respektera och förstå den patriotiskt lagde amerikanen. Detta säger jag endast emedan jag så innerligt väl vet hur den unga svenska människan så lätt berusas av de stora imponerande måtten på allt amerikanskt, allt det egna krymper ihop till dvärga-dimensioner för henne, då hon kommer att göra jämförelser -- och så, utan att själv märka det, tappar hon sin objektivitet.

Ja, nu stundar snart Jul och då du får detta i handom, är den än närmare. Då jag i korsband den 26 Nov skulle posta din julklapp (Svensk Kalender) hade jag inne i boken lagt närslutna lapp, som du nu i stället får i detta brev (...).

Dina båda luntor äro nu under cirkulation bland syskonen -- men jag betingar mig absolut rätten, att efter cirkulationen, dessa gemensamhetsbrev samlas hos mig, så att de komma som samling på ett ställe! Du får ursäkta, att i det fallet dina förhållnings-order ej respekteras.

Pengarne till din låneamortering den 10:de ligga klara för inbetalning, så att den saken är ordnad på överenskommet sätt. Vi komma att den här julen få vara mol allena, varken Nen eller Maggie kommer till Sthlm. Det blir nog trist för oss, erkannerligen mor, som aldrig kommer ut.

Jag har nu min ”expedition” hemma, enär våra lokaler på ”B.K.” tagits i anspråk av ett annat ”verk” och den 31 Dec. är jag åter ”till äktenskap ledig” dvs. ledig för något annat job -- ingenting av det jag försökt skaffa mig har dock lyckats.

Herbert har på grund av de annalkande dåliga tiderna uppskjutit sina planer på att slå sig ned i staten Washington, han får alltså rida ut stormen i Malmö. Här stunda nämligen gräsligt svåra tider i vårt land också.

Och nu Biten, önska vi dig av allt hjärta en god, glad jul. Våra tankar skola alltjämt som våra böner, följa dig i hälg och söcken! Gud, den allra Högste, vare med dig barn!!! Din trofaste

Fader Bill

Stockholm den 8 Dec.1920

Kära Butt!

Tack för brevet av den 6:te angående Sleepers spec. samt Spartan Pr.Co.

Sleepers Spec. Jag satte mig i måndags i förbindelse med

1) Ragnar Wikander (...) en av våra större kraftigare leverantörer för exp. och fullt up to date i affärernas bedrivande. Han kände väl till din post No:2, som antagligen varit föremål för mångas före dig bekymmer för anskaffning. På min fråga om han visste varför denna grova dim. hölls på, sade han, att dessa leveranser från början skett från Ryssland, och att dessa på sin tid rörde sig med grova dim. vilka av bekvämlighetsskäl framkallade ”dubbeldimensioner” (t.ex. 10 tum i st.f. 5 tum) som sedermera klövs upp i England. Konservativa som engelsmännen äro, ha de ända sedan den tiden hållit fast vid denna kutym. Visserligen hava de god användning för en liten del 10 tum vid växelanordningarne, men även där kunna de ersättas, om de blott kommo sig för. W. har gjort försök på finska sidan, men råkade ut för en skojare, som bluffade och försökte loppa honom på pengar, och intresserar han sig ej längre för partiet i fråga. Som stor leverantör av sleepers till S.J. förmådde han en engelsk köpare att försöka en svensk sleeperlast, han har ej sedan hört någon anmärkning över den.

2) John O.Hedberg, som begärde spec. och skulle ”sätta i gång”, då han fått studera den.

3) Vald. Carlgren, som lär vara en ”mäktig man” i sleepers, sade att han hade obegränsade möjligheter för ”svenska” sleepers från Österbotten (sommarskeppning) men han har även källor i Östergötland.

Han erbjöd sig göra sitt bästa -- men förutskickade, dels att han måste få provision på anskaffningen och dels att han fick uppdraget ensam, ”ty skulle alla våra härvarande agenter få samma uppdrag kolliderade vi hos samma leverantörer och detta till men för alla utom leverantören”.Jag inser själv detta och lugnade honom i det fallet, och har jag därför inskränkt mig till Hedberg och Carlgren, vilka fått spec. Angående provisionsfrågan har du, egendomligt nog, ej lämnat upplysning. Var därför god yttra dig om densamma.

Besökte igår personligen Spartan Product Co A/B. Jag skall härmed lämna en utförligare beskrivning av vad jag erfor. Deras kontor Skeppsbron 16 är tillsammans med Walter Kunstmanns assurans, befraktning och speditionsaffär. Denne K. är svensk medborgare, men son till den bekante store skeppsredaren Kunstmann i Stettin och alltså tysk född. Det är den mannens och hans pappas förmögenhet och framförallt förbindelser av skilda slag, som utgör stommen till Spartans consern. De representera stora verk i Tyskland, ehuru naturligtvis svårigheterna nu äro ofantligt stora för deras affärers lugna drivande. Chefen, dvs. den som speciellt sköter Sp:Pr:-- är en Löjtnant Erfass, son till inneh. av ”Svenssons int. & Fastigh.affär”. Avdelningschef är Ingeniör Larsson (förnamn för mig obekant).

Vid mitt besök igår fick jag förgäves vänta på Löjtn. Erfass nära en timme, varför jag vände mig till Ingeniör Larsson, vilken befanns vara en ung verserad man, som på mig gjorde ett mycket gott intryck. Han tog fram korrespondensen och åhörde lugnt dina andraganden, som jag läste från brevet. Han påvisade, att i deras brev 4/11 (nederst) stod att det var under förbehåll av tyska firmans konfirmation. Han betonade, att denna konfirmation hade aldrig lämnats dem från Tyskland, utan en del svävande uttalanden om svårigheterna att anskaffa tonage till accepabelt pris. Det är en mycket stor och ansedd firma i Tyskland, sade han, och på deras (Sp:Pr:) begäran om bevis för Licensvägran hade de svarat:”tro ni oss inte?”

Alltnog, svårigheterna med de tyska säljarnes utförselfrågor äro, snart sagt, för dem oöverkomliga, detta gör dem även hänsynslösa mot utlandet och deras oförsynthet kan snart mäta sig med engelsmännens under kriget. Han beklagade på det livligaste, att du fått så mycket obehag av det här, ett obehag som även Sp:Pr: delade. Direktör Kunstmann är f.n. i Tyskland och har i uppdrag att även få sleepersaffären undersökt. De ansågo ej affären ännu alldeles förlorad, ehuru det nu såg mörkt ut.

Detta allt visar nödvändigheten av den största försiktighet då det gäller tyska affärer i dessa tider. Du handlade naturligtvis raskt -- som sig bör i mäklaraffärer -- men tråkigt nog hjälper ej detta alltid en affärs genomdrivande.

Jag vill ej råda dig i detta, men ”om jag vore i dina kläder” skulle jag tillskriva den engelska köparen och tala om orsaken till trasslet; måhända att detta kan neutralisera deras dom över dig.

Något skoj eller något uppdiktande av partier från Sp:Pr: sida kan jag, efter vad jag funnit av mitt besök, ej tänka mig. De hava nu min adress, och kännna till mig par renomé från firma-tiden, som jag kunde förstå. Vi få väl därför anse det här fallet ligga litet klarare än förut.

P R I V A T:

I mitt brev av den 16 Okt. har jag på det utförligaste för dig beskrivit den förändring i H & S, som då var i görningen, och att sammanslagning mellan firman och A/B Carl Lennmalms var en given följd av Thunbergs övertagande av aktierna. Men naturligtvis vill eller kan Thunberg personligen ej heller Emissions bolaget stå som synlig ägare utan en annan. Tidningsnotisen är emellertid, som ofta är fallet, oriktig eller missvisande, ty båda bolagen behålla sina namn och skötes såsom jag i brevet uppgett till dig.

Rose hade en mycket stormig färd över Atlanten, men hon klarade sig utmärkt från sjösjuka trots av att knappast 5 procent av de 1146 gingo klara. Hon skrev en slags dagbok i brevform, som är rätt drastisk att läsa. (Den befinner sig f.n. hos Nen.) (...)

Hon hade vid sin ankomst till N.Y. ej haft pengar tillräckligt kvar för någon ”handkassa”, utan fick låna av en hyttkamrat, en för henne förut främmande människa: frök. Johansson -- 25 dollars.(...)

Ja, vi kunna vara tacksamma till Gud, som hjälpt henne fram och sänt sina ”ombud” i hennes väg till hjälp, var hon färdas fram. Jag avslutar nu detta långa brev med en hälsning från oss båda. Din tillgivne

Farsgubbe

Stockholm den 14 Dec.1920

Kära Butt!

Av en tillfällighet kom mina ögon att fästas på närslutna annons i dagens Sv.D. -- Annars brukar jag nu för tiden sällan bry mig om annonserna.-- Det slog mig genast att detta skulle vara något för dig -- med undantag av de där förargliga 10.000.-- Nåväl! Just för att söka neutralisera detta villkor borde något göras; vidare skadar det ej att handla raskt då det gäller platser och annonser.

Därför tog jag mig det orådet före, att kasta annat, jag hade för händer och nedskriva närslutna ”svar” som en förberedelse till ”vad som komma skall”.

Nu är det så, att jag följer ditt ”öde” mera noggrant än någonsin förr, av skäl som jag längtar att få muntligen delge dig -- Alltnog, av vissa skäl måste jag vaka över dig, ehuru du är stora, gamla karlen. Ditt ”öde” ligger så till att du skall vistas sydväst fr. din födelseort om du överhuvud taget skall få någon liten framgång i livet. Alltså -- Malmö eller Washington duga båda. Men det finnes även ett annat ”onus” -- att du aldrig mera tager i spekulationsaffärer! Sådana äro alla ”av ondo” för dig och du kommer att gå säkrast fram i annans tjänst! Allt det där vet jag och mycket mera till -- sedan en tid tillbaka. Och detta gör, att jag skulle med all makt vilja ha dig bort från de egna riskerna. Jag anser att denna anställning vore för dig ett riktigt fynd. Konsten är blott att kunna få den! Jag råder dig på det bestämdaste att söka den genast, och har du ju därvid ett direktiv i min närslutna brevkopia. Det skadar ej att försöka i detta fall! Jag hinner ej mera nu för dennna gång. Skall återkomma om ”matsakerna” sedan. Hjärtlig hälsning. Din egen

Farsgubbe

Stockholm den 15 Dec.1920

Kära min gosse!

Jag har idag undersökt mataffärs-frågan. Redan från början, innan jag kom till tals med någon, hade jag en förkänning av resultatet. Därför brydde jag mig ej om att uppsamla alla de prisnoteringar, du önskade för kalkylen, utan vände jag mig till min gamle barndomsvän Robert Holmberg (Charlotte Holmberg & Son) för att höra hans mening i allmänhet.

1) För det första betonade han, att vi befinna oss i ett skede av största osäkerhet med avseende på priser. Det man köper ena dagen ångrar man den andra, ty partiprierna falla för varje dag -- ja, timme. Alltså vore det skäligen meningslöst att nu göra kalkyler, som nästa dag äro odugliga.

2) För att ej bli för mycket dragen vid näsan, bör man ha praktiserat åtskilligt inom uppköparbranchen. Innan man gjort det får man allra helst i nedgående pristider -- betala dryga lärpengar.

3) Med dessa affärer följa mycket obehag, reklamationer, ovettiga brev, oförskämda anspråk från mottagare osv.

4) För att sådana affärer skola kunna ”slå till” så pass, att det lönar sig, måste de drivas i större skala, med stora partier,-- men får man även räkna med en motsvarande ökad risk. De kunna nämligen ej skötas utan kommissionär; allt det som ruttnar bort, förskämmes eller tager skada, får hitsändaren ”på ryggen”.

5) För egen del köpte han ej gäss, men hans granne, Tiberg, fick ett större parti från Skåne till Mårten-gås-tiden, vädret var, som nu, mycket vanskligt för matsändningar -- och ”hela gården här stank” , det var nog en bra förlust.

Detta var kontentan av hans uttalanden. Som han är praktiserad i yrket sedan 1875, borde hans omdöme vara värt något. Någon ”svartmålning” i relationen konkurrensfara, är utesluet från den mannen.

För min egen del vill jag även säga några ord, i det jag även nu på förhand ber dig vara lugn och tolka min avsikt och mina ord rätt.

Du liknar insekten, som lockas av ljuset -- och promt vill nå det -- för at bränna vingarne. Det här skall du alleles hålla dig borta ifrån, om du vill undgå extra-extra obehag i livet.

Inom hela svenska nationen: köpmän och icke köpmän, förefinnes en utpräglad smak för mellanhands-affärer, imitationsföretag och ett på svenska avundsjukan baserat plöjande med andras plogar. Sådana äro, mer eller mindre, vi alla. Du har, på grund av bristande kapital, valt mellanhandens kategori, andra välja den av ren smak, emedan de tro den vara bekvämaste vägen att få sin utkomst. Men det kan ej hjälpas att mellanhanden är och förblir en parasit på samhällskroppen. Alltså tärande, ej producerande. Ja, man kan utveckla det här resonemanget rätt avsevärt, om tiden och ditt tålamod räckte. Tillgivne

Far

Lane Hospital 15/12 20.

Kära Far och Mor!

Nu har ni firat jul och nyår när ni läser detta, och jag undrar så hur ni skall ha det dvs. haft det. Och så undrar jag över, att jag aldrig får brev hemifrån. Varför? Nu är det snart 2 mån. sedan jag for hemifrån Stockholm, och ännu ej en rad. Det är bara Lizzie, som varit så gränslöst rar att skriva.(...)

Jag har nu fått arbete (...) på ”department of physiotherapi”. Miss Penfield sköter om patienterna som skall ha bad och dusch och sånt. Jag får dem som skall ha korrektiv gymnastik och massage och rörelser. Har både manliga och kvinnliga patienter (...) Privat praktik var omöjlig att ta upp med detsamma, inte kunde jag prata ogenerat eller visste vad dom kallade de olika sjukdomarna och inte kände jag mer än en läkare (dr Liliencranz) och han bara ville att jag skulle bli sjuksköterska.(...) Hela sjukhuset är förfärligt flott och stiligt så det är så roligt arbeta här.

Skrev ett väldans långt brev till Nen, som jag bad henne skicka omkring.(...) Kan ej förstå att tiden går så fort. Och ändå är det som jag varit här många månader, ja det förefaller mig som minst ett år sedan jag var hemma. Det är allt det nya och de tusen nya intrycken. Nu sen jag börjat här har tiden gått ännu fortare.

Hoppas ni ej varit ängsliga för mig, när ni läste om rysligheterna som hänt här. För jag antar det stått i svenska tidningar också om de stackars flickorna här i San Francisco och om ogärningsmännen varav tre blevo lynchade. Hela stan talar om det förstås. Man är förfärligt upprörd. Men mig har inte hänt annat än gott och Gud hjälper mig in i det minsta. Jag är glad, nöjd och lycklig och sänder er de varmaste tankar (...). Er egen lyckliga

Rose

Malmö 4, den 17 Dec.1920

Kära Far.

Du skall hava hjärtligt tack för breven av 14 & 15 ds, samt för ditt ”handtag” gm att giva mig den goda förelöpare, som utgöres av din skrivelse till ”Försäljningskontor”. Naturligtvis svarade jag genast på annonsen (till vad kraft och verkan det hava kan) isynnerhet, som Far redan gjort sitt förarbete, samt platsen skulle passa mig utmärkt.

Här översänder jag min ansökan i kopia (vilken ej behöver returneras) samt till påseende den i skrivelsen åberopade annonsen.

Jag skall också tala om, att jag blivit antagen som automobil-försäljare mot provision, hos AB Amerikanska Motor Importen, Malmö (Stockholm, Göteborg, Hälsingborg, Norrköping och Kristianstad avdeln.kont.) med huvudsakligaste distrikt = Malmö med omnejd, men har jag även rätt sälja varsomhelst inom följande län (...) inom vilka denna firma äro generalagenter, för Fordbilen.

Nu kanske jag så småningom skaffar mig en demonstrationsbil, för att med dennas hjälp sälja både bilar och trävaror i skånedistriktet. Det är med tanke på detta, som jag i min sökan nämner om försäljningskonkurrens från min sida.-- Således ej en bluff, men kanske ändå ett gott schackdrag.

Av Fars brev ser det ut som om antingen Far själv blivit, eller korresponderat med någon ”stjärngubbe”. Vare hur som helst därmed, så är nog ”spådomarne” ej så dumt uträknade. Skulle vara roligt höra mera.

”Matsakerna”: Tack för Fars utredning i denna fråga. Det är alltid roligt för mig, att erhålla ingående upplysningar från första hand, och skadar det ju aldrig, att på så sätt utöka sin erfarenhet & sitt vetande från olika branscher. Nu få ju de här ”matsakerna” ligga till sig så länge -- bara de ej ruttna, som Tibergs gäss.

Dock må det tillåtas mig att säga något om ”mellanhänderna-paraciterna”. Till mellanhändernas kategori kan man pratiskt taget räkna alla affärsmän -- m.a.o. alla, som icke äro producenter. Således för att taga några exempel: Charlotta Holmerg & Son, N.K., f.d. Högelin & Sundström, samt alla de andra minut- och grosshandlarna, vilkas existensberättigande väl ingen vill sätta i tvivelsmål, och antar jag, att Far själv, åtminstodne ej på den tiden, ville gå med på, att inrangeras som ”en paracit på samhällskroppen”. Tänk blott ett litet ögonblick på ”Stock.trä.hand” och en av dess syften, näml. just att motarbeta det konsumenter & producenter komma i förbindelse med varandra utan mellanhand. I den branschen kan dock mellanhanden undvikas i vissa fall, men så är näpperligen förhållandet inom livsmedelsbranschen.

Hur skulle det t.ex. gå om en bonde, okunnig som han i de flesta fall är om handelns förhållanden och vägar, direkt till en konsument skulle leverera det, som denna behövde. Han har t.ex. 3 gäss och en gris till salu.-- Konsumenten vill blott f.t. köpa en gås och 4 kg fläsk, men bonden vill bli utav med det hela på en gång. Antingen blir det då ingen affär utav -- konsumenten får ingen mat, och producenten som ser, att han ej får sälja något, upphör med livsmedelsproduktionen. Eller måste producenten vidtala sina bekanta, att dela gässen och fläsket med sig. Ja, vad inträffar då? Jo, denna producent blir själv på detta sätt mellanhand.

Detta är ju blott ett exempel, som kunde mångfaldigas i det oändliga, men som tillfullo visar mellanhändernas fulla, ej blott existensberättigande, utan även nödvändighet. (Nu finnes det ju visserligen en kategori av onödigt fördyrande mellanhänder, men dessa komma nog snart, såsom en kvarleva från krigsåren, att försvinna.)

Ja, nu gör jag som amerikanen ”wait and see” hur förhållandena vidare utväcklar sig, och beror därpå, om jag stannar ”hemma” eller ej. Sänd Mor de innerligaste hälningar,och själv hälsas du hjärtligt. Din långe

Pojke

Stockholm den 20 Dec 1920

Käraste sonen min!

Tack för ditt brev av den 17 dennes! Bra att du senterade annonshistorien. Om det länder till något blir som sagt en annan sak -- men man skall aldrig låta någon chance gå förbi sig. Vi få väl se huruvida det nappar. Själv har jag som vanligt kammat noll då jag sökte ”lanttings-direktörsassistent” befattningen här; det var 138 sökande, och då man är nära ”pensionsmässig” var det minimala utsikter, bland all ungdom, dessutom sitta ”sossarna” i majoritet inom förvaltnings-nämnden och de hade sin kandidat i bakfickan redo, vadan en höger-man, som jag, i alla fall hade fått smunka.

Automobilagenturen var utmärkt, tycker jag, som ingenting begriper på det området. Naturligtvis skall du skaffa dig en bil, den saken anser jag självfallet om du skall kunna ”göra något” i branchen.

Din långa vidräkning med mig angående ”matsakerna” har jag ingenting annat att anföra emot än det, att du generaliserar mellanhandsystemet för mycket. Mina åsikter rörde sig ej på så bred marginal, utan endast inom det trängre begreppet.

Vad ”spådomarna” beträffa, hade jag nästan väntat mig få höra en röst från Malmö säga: ”Vad tar åt gubben, har han fått flugan?” Mor skrattade då jag uttalade min mening härom. ”Kanske inte” sade hon. Och det gläder mig verkligen, att du ej förlöjligar den här ”underligeten”, och än mer, att du önskar få höra mera.

Innan jag går vidare i att göra avslöjanden, i detta intressanta ämne, som för dig, enligt både min och mors oförgripliga mening, är av den allra största vikt för din framtid -- vill jag delge dig ”förspelets” detaljer.

Under gången av mina psykologiska studier de sista åren, har jag genom ett par av mina andliga själsfränder och mästare inom den ”konungsliga konsten” (Frimurarevetenskapen) kommit i kontakt med en tredje man, som är den ”visaste bland våra visa”. Denne man har jag alrig sett, endast korresponderat med och talat med i telefon.

Han bor i en liten småstad, undangömd för den stora världens oroliga liv. Han har en aktad ställning i samhället han tillhör, men ingen där vet mer om honom i andligt avseende, än att han är ett under av lärdom -- vad han ”sysslar” med därhemma känna de dock ej.

Själv har han sedan låtit mig veta, att han på grund av den dagliga kontakten med samma kända människor ej bland dem har den oförvillade omdömesförmågan om han skulle använda den inom det psykiska området på dessa människor. (Alltså den gamla satsen: ingen är profet i sitt eget land.. Däremot omspänner hans kontakter hela den övriga världen, bl.a. Tibet och Indien.

Nåväl! Som han är en av de skickligaste bland de vetenskapligt utbildade astronomer, vilka på samma gång ägnat sig åt den under sista århundradet så förkätrade gamla astrologien i sin moderniserade, vetenskapliga form, kom hans person en gång på tal i vårt ”lag”. Bevisen på hans astrologiska konst lades framför mig i form av ett par horoskop för personer, vilkas föregåenden och förhållanden jag kände till, och de verkade lika övertygande på mig som en naturkraft.

Här föreligger intet som helst charlataneri, intet ”siande” i vanlig mening, utan det är, som han sedan meddelat mig, ett mödosamt astronomiskt matematiskt arbete för zodiakens uppställning och sedan kommer dess uttolkning, som dock är det minst arbetsamma för den invigde. Ett sådant horoskop tager tre à fyra månaders arbete ”på lediga stunder” och kan därför ej fås gratis, som den där amerikanske ”humbugsprofessorn” (namnet glömt) i stora dyrbara annonser i våra tidningar utlovar.

För att få ett fullt tillförlitligt horoskop ställt, fordras emellertid att födelse-minuten är känd, vadan endast de människor som detta är fallet med kan få ett sådant. Du har en mor i livet, som kunnat uppge detta -- och därför ligger nu i din farfars-farfars gamla cheffoniér (som jag hoppas du en gång skall få taga i besittning!) ditt på 29 tätt maskinskrivna sidor digra horoskop!!!

Innehållet i ett sådant dokument är emellertid ej alltid lämpligt att föreläggas ”delikventen”. Det beror på hans mod och hans nerver om det är nyttigt eller skadligt för honom. Min första tanke var därför, att endast så småningom ge dig del av vad du bör ”iakttaga”. Men detta skulle bliva säkrare utfört genom anskaffning av ett s.k. ”direktionshoroskop” som årligen utarbetas efter det stora ”nativitetshoroskopet”. Detta år för år lämnade direktiv är det värdefullaste en människa kan få för sina handlingar i livet. När du får in några pengar åt mig, skall jag därför beställa ett sådant, det betalar sig, var viss på det! Uppriktigt sagt, har du, tråkigt nog, en mycket svårnavigerad farled att passera -- innan du omsider kan nå lugnare vatten! Jag känner ej till ”hur långt du tål kallt stål” ,och därför vill jag handla med största försiktighet. Men min son, du kan segra och bör göra det, och därom säger din ”stjärngubbe”: ”Ni bör icke förglömma, att varje människa, således även Ni, äger förmåga att stärka sina goda och försvaga sina onda anlag, att samverka med de gynsamma och motarbeta de ogynsamma stjärnställningarne, så att hon i viss mån är sitt ödes och sina stjärnors herre, ej deras slav.” Ett av skälen till att jag önskade att du kom hit till oss är detta dokument. Jag kan ej -- allra minst i dessa poststöldtider -- anförtro det åt posten då du en gång önskar att övertaga detsamma.

I den händelse jag ej får tid eller anledning att ännu en gång tillskriva dig före Jul, får jag härmed framföra mina och morans innerliga julhälsning, tillönskande dig allt gott, tänkas kan!!!! Som vi för första gången nu bli ensamma, komma vi att tillbringa själva julkvällen hos Adlers, annandagen äro vi bjudna till Höjers på släktmidag -- om nu moran orkar, förstås. Framför även våra hjärtliga julönskningar till Hedvig! Din tillgivne

Fader Bill

Malmö 4, den 23 Dec.1920

Kära min Fader.

Tackar hjärtligt för de båda breven, samt för julklappsboken, ”Mod och Kraft”, vilken säkerligen, av innehållsförteckningen att döma, skall bli mycket intressant för mig. Tack skall du ha!

För att nu först börja med ”affärerna”, så ser det sannerligen ut, som om jag fått ”napp” på annonssvaret. Jag sänder härmed ”birren”, vilken utgöres av ett brev från P.A.Hedström, Stockholm. Samme man som skulle köpa mitt virke från skogen i Blekinge i våras, Far vet. Den stora affären gm Magnusson, som aldrig blev utav, då leverantören strejkade.

Som ju Hedström är en solid och bra karl, vilket jag både gm Far, samt enl. av mig gm banken inhämtade upplysningar, erfarit, vore ett representantskap för honom antagligen värt något. Jag har dock, som Far ser av bif. kopia, svarat försiktigt till att börja med.(Jag har även fått ett försäljningsuppdragserbjudande -- långt ord -- från en Helmer Åkerman Sthlm, hur han fått tag i mig, vet jag ej, men nu, då det är svårt att sälja, så komma de till mäklarne med sina anbud.)

Anledningen, varför jag tror att Hedström är annonsören, är att, som Far ser, hans skrivelse och annonsen förete en del, ej så oväsentliga likheter samt att utanskriften löd till mig, även Malmö Trävarubolag samt brevets överskrift endast mig personl. Ja, nu är Far vänlig studera saken ett slag, samt avgiva sitt utlåtande.

Det var roligt, att Far tycker Automobilagenturen var bra. Jag tror också, att det skulle komma att löna sig, om jag kunde skaffa mig en bil, och så skulle denna sak ju förena sig så utmärkt med trävaruförsäljningen, för vilken jag även vore i behov av bilen. Här på Skånes slättbygd finns det näml. brädgårdar vid varje stationssamhälle, samt en mängd fabriker, som äro avnämare, vilka man ju lättast personligen med bil kommer i kontakt med.

Visavi ”matsakerna”, skall Far ej alls ta det som en ”vidräkning”, till vilket det alrig var ämnat. Mina uttalanden voro ju blott en vanlig ”disputation”.

Ang. ”Spådomarne” så var det då ungefär, som jag trodde -- någon ”Stjärngubbe”, som varit framme. Mycket intressant, att höra, och kan jag nästan försäkra, att jag i detta fallet mycket väl tål ”kallt stål”, n.b. av den orsaken, att jag ej har den rätta tron, men jag skrattar ej heller åt ”konsten”, då jag nu en gång är mycket intresserad av allt, vad mystik och magi heter. Jag kan dock ej tro på ”stjärnkonsten” förrän jag får i min hjärna, att Världs-alltet kan ha någon inverkan på, eller ”bry sig om” något så obetydligt litet korn, som en människovarelse på vår lilla stoft-klump till planet.

Ang. ”dokumentet” önskar jag, att det t.v. stannar kvar i hägnet av min tillkommande cheffoniér. Att jag har en mycket ”svårnavigerad farled” tilltalar mig, som ”gammal sjöman”. Det kanske är dumt och övermodigt sagt, men jag kan ej förlika mig med ett liv, som ligger jämnt och rakt utstakat, som en Skånsk landsväg. Det är ingen ”sprätt” på. Säger ej ”Gubben” något om, att jag skall akta mig för kvinnor, och om ”dynastien” med mig skall utslockna?

Att en del personer gjort allt, för att skada mitt anseende, ha vi ett bevis av den där utmärkta Holmqvist, som jag råkade ut för i S.Vi, men jag antar, att detta ej är något så enastående just för mig. Står det ej något om, att jag har en svag karaktär, så att onda människor göra litet hur som helst med mig? Nåja, detta var förr, nu känner jag mig starkare i det fallet.

Ja, ”nu är det Jul igen”. Vi ha haft en för Malmöförhållanden lång vinterknäpp. Hela 8 dagar har snön legat kvar. På kvällen, då det första snöfallet kom, skrev S.D.S. ”Av termometerns gradtal, - 1, samt vindens riktning att döma, kommer vintervädret att stå sig, -- åtminstodne över natten!” Det uttalandet är rätt karakteristiskt för Malmö vintrar. Det kallaste vi i vinter haft är - 2 grader. Idag, dan före dopparedan, är det + 5 grader, och verkar riktigt vårlikt, idet att solen, efter att en längre tid ”lyst med sin frånvaro”, strålat från en molnfri himmel,-- antagligen för att med anl. av vintersolståndet visa, att han fortfarande ”hänger med”, vilket sednare, jag verkligen börjat tvivla på.

Vi ha köpt en gås till Jul, det var ett helt kilo ister i den. Lutfisken är också härlig. Vit och tjock, som det anstår en ”väl blötad vårlånga”, som skånska termen lyder. Kommer därtill en liten rar skinka, samt Plumpuddingen -- aristrokraten, lagom fast och brunhyllt, så ser Far, att det ej går någon nöd på en i Jul. Jag höll ju alldeles på att glömma ett litet rökt spädgrishuvud på ett kilo -- det kom Hedwig och ropade om nu, samt svartsoppan! Och allt det nybakta Julbrödet. Jag slutar nu detta ”Julkalas” med att önska Eder båda en i allo harmonisk, lugn, frid- & fröjdefull Julhelg. GOD JUL FAR! GOD JUL MOR!

Hedwig ber att få framföra sina Julhälsningar tillbaka, till Eder båda.

Eder käre son

Herbert

Stockholm tredjedag jul 1920

Käre gossen, min Butt!

Hjärtligt tack för ditt brev av den 23 dennes,samt julkortet! Det var ett glatt budskap, ditt brev bringade -- att du fått ”napp”. Ja, helt säkert var det Hedström, som annonserade. Måtte det kunna lända till ett gott resultat!

Vad Helmer Åkerman beträffar vill jag ge dig följande upplysningar: H.Å. känner jag sedan Travellers Club startade för 10 år sedan. Det är en gammal ”Sydamerikan”, som har ett mycket skiftande liv bakom sig, det mesta kanske ej så ”renhårigt” (vilket ju dock ej är annat än min privata mening).

Han är egentligen ”rubber-man” dvs. han har jobbat i gummi-branchen, är svåger med Ivar Schyl, som på sin tid var chef för Provodniks filial här, och kom genom detta släktskap att 1916 få ett finger med i de stora med Tyskarne arrangerade kaperierna av gummilaster från Ententen till Ryssland. Å. var då ekonomiskt nere, nära konkursmässig, då han åtog sig en djärv kupp, som han dirigerade från Trondhjem, och denna kupp renderade Schyl nära en million och Å. fick åtskilliga hundratusen på sin lott. S. blev ”nedkallad i detektiven” med anledning av en anonym angivelse från entente-spionerna, men de kunde ej komma åt honom juridiskt. Han blev emellertid avskedad ur Provodniks tjänst -- men vad gorde det honom -- kovan hade han bergat.

Som alla gulascher har både dessa herrar levat flott nu några år, men vad t.ex. Å. kan ha kvar nu är svårt att säga. Han har en villa, Berggården i Huddinge, den var vid kuppen färdig att gå exekutivt, men så bräckte Å. sina int.inneh. med at lösa in dem dagen före auktionen, men hur han nu har det känner jag ej riktigt till. Å. är en smart man, har ett lugnt och stillsamt sätt, men är fullflätad och företagsam.

Nu tyckes han ha kastat sig på trävaror -- en ny sak. För en månad sedan hade jag kontakt med honom i B.K. Han bjöd ut våra lager till en av Köpenhamns största träfirmor (namnet har fallit mig ur minnet) affären strandade naturligtvis på kursförhållandena. Å. uppgav då att han under sommaren sålt tre olika laster på England. ”Hur har du kunnat få representantskap från sågverk?” frågade jag. ”Åh, jag är ju född norrlänning och har gamla förbindelser däruppe” svarade han.

Kontentan av detta långa anförande är, att Å. ej är något så eftersträvansvärt namn att representera -- men det kan ju hända att något verk ligger bakom, och att Å har någon mellanhandsställning. Rent farlig är nog ej mannen för dig -- ty han vet vem du är och ”håller styvt på” undertecknad, som jag många gånger fått förnimmelse av -- men han är ej fackman och har en oförbrännerligt högoptimistisk jobbare naturell. Nu tror jag att du vet något om den mannen!

Ang. ”spådomarne”: är jag på sätt och vis glad över att du låter mig få läsa dina öden portionsvis och ”i mån av behov” för dig, ävensom, att du ej ännu har ”den rätta tron på saken”. Du säger nämligen, att du är mycket intresserad av mystik och magi. Detta förutsäger även ditt horoskop, men det säger därom:”-- tyder den på att utvecklandet av edra ockulta förmögenheter är förbundet med stor fara för ert själsliga och kroppsliga välbefinnande, vadan det är rådligast att icke söka utveckla dem”. På ett annat ställe säges åter:”Ni synes vara i besittning av ockulta förmögenheter -- men på förut angivna skäl, avrådes Ni från att utveckla dem”. Alltså bör du ej söka tränga dig fram på den forskningens mörka och farliga väg. Du framkastar den möjligheten, att det är dumt av dig och övermodigt att glädjas åt ditt ”svårnavigerade farvatten” -- ja, nog är det så alltid! Men å andra sidan gläder det mig ofantligt att du har det rätta stridslynnet i livskampen -- utan detta vore du ej heller designerad att segra, som du, trots alla svårigheter, dock synes att vara.

På din fråga om ditt förhållande till kvinnor skulle jag kunna fylla ett sånt här brevark. Allt vad du redan har passerat, och som av mig är känt som verklighet, kan där tydligen återfinnas; det finnes därför ingen rimlig anledning till att underkänna riktigheten av den delen, som av dig ännu ej genomlevats. Jag tiger dock t.v. med det där kapitlet. På din fråga om ”dynastiens utslocknande”, kan jag säga, att ett tillförlitligt bedömande om ett äktenskaps barn-alstring ej kan ske utan att både mannens och kvinnans horoskop studeras tillsammans. Emellertid kan jag säga dig sannolikheterna i ditt fall. Ditt äktenskap (som synes bli jämförelsevis sent) blir antingen barnlöst eller välsignat med få barn. Får du några, bli de klena till hälsan och ett eller ett par kommer att dö vid unga år; antagligen blir det flickor -- men även om det kommer en son skall han ej komma till manbarhet. Alltså få vi räkna med att vår släkt går ut!

Angående din karaktär slår allt in på pricken som jag lärt studera den, men här är det även bäst att ”taga små portioner”. ”Stjärngubben” säger bl.a. ”mycket av vad som säges i ett horoskop bör genomläsas många gånger och begrundas under allvarlig själv-prövning om det skall lända till verklig nytta. Av horoskopet lär Ni känna Eder obeaktade goda och dåliga karaktärsegenskaper, samt anlag, dem Ni bör stärka och utveckla eller försvaga och utrota, gynsamma omständigheter, som Ni bör begagna Eder av, och stötestenar, som Ni bör undvika”.

Ja, nu ha vi julat en hel del. Å julafton hade vi rätt angenämt hos Adlers. Det var ganska uppfriskande att få se och deltaga i barnaglädje under en jul igen. Och vi tyckte att både Folke och Lizzie verkade mera sympatiska i sitt hem än under vardagsförhållanden. I går var vi hos Höjers och även där var barnaglädje högt i tak; idag vila vi på minnena.

Hoppas att du och Hedvig haft även annan julglädje än ”den gode maden”. Klimatet är konstifikt, vi ha ej haft någon snö och ingen kyla, bara tjocka och ”gul luft” i över två månader. Mor sänder sina varmaste hälsningar!

Vi ha ännu ej hört något mera från Rosabiten,-- underligt tyst. Skriv snart! Din egen trofaste

Farsgubbe

Hanzon H.V. med Baggå Ångsåg, har gjort konkurs igen, som du sett.

Kanske komma fler efter --

Malmö 31/12 -20.

Kära Far!

Hjärtligt tack för senaste brevet! Far skulle kunna starta en upplysningsbyrå. N.B. om det ej fanns så många förut. Varken i avseende på ”Spartan” eller nu H.Åkerman, kunde jag ha fått mera ingående upplysningar från en ”byrå”.Bussigt!

Vill Far giva mig del av vad ”Stjärngubben” säger om mina karaktärsegenskaper. Just på den punkten föreställer jag mig, att nyttan av att läsa sitt ”horoskop” kan ligga. Icke för att jag tror, att en så´n där uträkning efter stjärnorna kan bli ett personligt horoskop, men antar jag, att där finnes ofantligt mycket att taga vara på av visdom, n.b. om ”gubben” förstår sin konst. Det är ju alltid nyttigt med en ”tankeställare”, om denna träffar rätt. Vilka äro ”de gynnsamma omständigheterna, samt stötostenarna” i mitt fall?

Från Rose hade jag brev på Juldagen. Det var skrivet 23/11, alltså över en månad på väg. Då hon blott varit å ort och ställe c:a 1 vecka, då hon skrev, kunde hon ej omtala så värst mycket. Hon trodde att hon skulle komma att bosätta sig i San Francisco och var hon erbjuden en plats med 150 doll. i månaden, samt 2 mål om dan. Va sägs? Det borde utgöra ca 900 kr pr månad. Tusan till tös, att ha tur!

Däremot tycks det ej se så lovande ut för min Amerikaresa.Har fått svar från Helge Sylven i Seattle, som jag skrev till för att få riktigt reda på förhållandena i min bransch. Då brevet innehåller åtskilligt av intresse, sänder jag det, om Far vill läsa.

Han rådde mig, att resa till Ryssland istället, om jag vill ut. Ja, det är nog sant, vad han säger om Ryssland i en framtid, men när förhållandena där bli skapliga, antar jag, att jag ej behöver resa mer.-- Bäddad i mull.-- Han tycks ha en hög tanke om Sveriges framtid. Va skola England o. Frankrike säga?

Från Hedström har jag ej hört något sedan. Härmed får jag önska Dig, min Far Ett gott Nytt år!! Tillgivne

Butt

Ja, H.W.Hanzon tycks verkligen ramla på. Nu skall han väl åter få en rekonstruktion till stånd -- för att vara ”klar” tills nästa gång. Blir det inte Johans tur snart? -- Ja, ”herrar aktieägare” ha minsann fått reducera sina fordringar i dessa tider, och bolagen fått vidkännas operationskniven.

Stockholm den 31 Dec.1920

Käraste Rosabiten!

Nu är detta år tilländalupet med alla dess faser i svart och vitt. Vi hade emellertid beräknat att säkert få höra från dig till Julen -- men vi blevo kuggade, och nu tyckes vi ej heller till nyår få höra från vår ”bit”. Hvad kan det bero på? så fråga vi oss dagligen.

Varken Moran eller jag äro ju pjåskiga i liknande fall, men då du var sängliggande sjuk, då du skrev ditt brev av den 18 Nov. och vi sedan dess ej hört från dig, är det ju ej underligt att modershjärtat kommer i en liten dallring. Måtte dock allt vara väl och kunna få sin tillfredsställande lösning!

Julen ha vi tillbringat sålunda: Julafton reste Moran och jag med bil upp till Södermannagatan kl. 1/2 4, barnen voro alldeles väldans glada och i dopparedagsstämning och redan från första stunden var ”anslaget” tilltalande för oss -- någonting, som för mor och mig var något alldeles nytt för Adlerska hemmet.

Vi hade några småsaker åt barnen. De fingo emellertid stora högar från diverse släktingar, och det såg nästan ut som på Annehill då paketen ”avpapprats”. Juldagen voro vi hemma i stillhet och läste alla brev och kort från våra barn och andra. Annandagen voro vi på släktmiddag hos Höjers. Vi bilade dit kl.4, det var endast Faster Jenny, Gösta och Elsa med lilla Ulla, samt vi. Efter middagen kommo Lizzie och Folke och stannade till té, varefter vi begåvo oss hem. Vi kunde ingen bil få då på kvällen, utan ”spårade”, och moran klarade sluss trasslet ganska bra, men var förstås dödstrött, då vi kommo hem.

Sedan ha vi haft telefonkontakter med Trollhättan och både jul- och nyårsbrev från Nen och Herbert -- alla fråga de ivrigt om ej brev från dig ankommit ännu.

Julvädret var mycket ”sommarlikt” hos oss, hade något snö i Trollhättan och i Malmö, i Umeå var det 17 gr kallt och härligt solsken -- ”bedårande” säger Nen. Nen fick en liten plumpudding, som jag sände till julen från Moran, hon säger i brevet att det var den ljuvligaste present hon kunnat få -- en stor överraskning.

Ja, nu undra vi huru du haft det i jul, om du längtat hemåt oss, om du överhuvud taget har haft någon julstämning i kroppen under de Quadro-tropiska förhållanden, det californiska klimatet medföre. Den svenska kolonin i Frisco har väl troligen anordningar för sina jular vidtagna, så gott sig göra låter, eller hur?

Kära Rosan, vi önskade nu, att vi hade dig här för en riktig avkramning -- men den engelska visan: ”Ten thousand miles away” förslår inte att ta till, då du befinner dig på 123 gr Wästlig Longitud. Vi önska dig nu ett gott nytt år -- och hälsa och friskt mod i din kamp för brödet!

Dina trofasta föräldrar

---

Back Back to Intro Next

---

Created : 2 July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1920B Book (53 pages)