|
En
Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W. Sundström alias Bill Shark |
|
1915 -- 1916 |
|
Brev från Anna
Sundström (Moran) Zetterslund 1 Okt.15. Å tack min
lilla ”tösa”, å tack min lilla Rose, för att du så snart skrev ett så
rart brev till din lilla Moran! Tusen tack! Mina tankar följde dig igår och
jag undrade mycket huru du redde dig med din tunga börda och dina många
kolly. Nu är jag glad att allt gick så bra för dig och förvånad att du redan
hunnit med (...).Väldigt snällt av moster Gurli att hon ordnat det så bra
ändå (...).Kul alltihop, du har gjort din sak präktigt alltigenom och ska´ ha´
stor tack och stora A.(...) Undrar om det är lika vått o. disigt i Upsala som
här? Det är nästan skumt fastän kl. är bara 3 e.m. Nu
vill du höra hur jag tycker om att vara ensam och allen. Ja, som du vet har
nöden ingen lag. Visserligen saknade jag dig orimligt igår och isynnerhet på
kvällen då jag plockade dina sängkläder ur min säng (idag har jag lagt ut dem
i skrubben) men småningom somnade jag och sov godt hela natten. Idag tycker
jag det är kul att få prata med dig. Som du vet är fru Zetterqvist borta och gör iordning begravning, hon
gav sig iväg kl 7 imorgse och var uppe igår kväll och sade adjö, samt även
att Ruth (Z.) skulle baka åt dem idag och om jag ville, också åt mig. Och det
var jag tacksam för förstås, så nu håller Ruth på med kaffebröd o. franska åt
mig. Hon kom och hämtade det som skulle vara till degen och använde hela
två kilona mjöl må du tro, så nu behöver du inte vara orolig att jag inget
mjukt bröd har. Igår fick jag också köpa 4 kakor knäckebröd av fru Z. och
nyss har jag fått 1/4 kg smör för 65 öre och ägg har jag, som du vet, och
korv och potatis får jag när jag vill, så du ska´ inte vara ängslig att jag
är utan mat inte. (Ett par timmars uppehåll.) Ruth kom upp med första avdelningen av de
franska: 4 st, stora som 5-öres kryddlimpor. Då märkte jag att jag var
hungrig igen och stökade så iordning mat åt mig och har nu ätit och diskat.
Druckit kaffe och doppat färskt bröd och önskat att du varit här och gjort
mig sällskap och fått godt färskt smör och dito bröd. Det blev 4 st sådana
där långa flätade kaffebröd, som du såg att fru Z. hade, samt 7 st stora och
två mindre franska, så nu hör du att jag ej är brödlös längre och du därför
kan vara lugn för mig. Ibland tänker jag: kommer inte flickorna ifrån skolan
snart! men pytt och! vänta får jag. Det var roligt att äpplena och potatisen
blevo omtyckta. Då fru Z. kommer hem skall jag fråga huru mycket de vilja ha´ för
potatisen pr tunna och sedan skriva derom till dig. Tack för att du
prenumererade på tidningen. Den kom förstås ej idag, men jag har fått låna av
Zetterqvist, de läsa Upsala Nya Tidning, landsorts upplagan. Det är precis
som förra veckan tycker jag intet nytt alls. (...) Din Moran. |
|
Zetterslund
tisdag morgon kl.7 -- 5 Okt.1915 Tack
min lilla Rose för ditt långa, rara brev till ”Gullebarn”. Och tack
för almanackan och foton. Det var vänligt av Moster G. att giva dig en
almanacka -- alltid en liten besparing. Hälsa mycket från mig och säg även att fru Z., som igår hemkom från
begravningskalaset eller -sen, ty det hade varit igår också, sade att hon
skulle sälja potatis till samma pris pr tunna som den gäller i Upsala, men
att det var bäst att betala frakten vid framkomsten, om den sändes pr tåg.
Hon vill också veta vilken dag och huru mycket hon skall skicka. Så du är snäll och hör efter med Moster o. Morbror. Kanhända att de
kunna sända den pr skjuts till Ups. Jag vet det inte bestämdt. Vi få höra
vidare. Hon talade om att på samma gång skicka till sina barn i Upsala. Sade
även att potatisen blir litet fuktig först den kommer in i källaren, men
efter en tre veckor fast o. god igen. Ja, har ni nu krig i Upsala? Jag hoppas att de ej kasta bomber på
Domkyrkan och sen säga att fienden använde tornen till utsigtspunkter.
Förmodar att ni äro ute och taga militären i betraktande, men akta er för att
på något sätt bli träffade. Höres det mycket kanon buller och gevärs-smatter?
”Bom, bom, kamrater, bom, bom.” Det säges här, att striden även skall komma
hitåt. ”Kungen skall rida förbi i spetsen för krigsfolket.” Inte vet jag.
Talar efter sägnen och ljuger efter lögnen, som det heter.(...) I söndags var jag ute och gick ett tag. Solen sken så härligt på
vägen till källan, så jag tog en promenad ditåt och sen plockade jag
ringblommor härutanför och spatserade på de sandade gångarne i
trädgården.(...) Eljest mår jag bra och allt går väl, sover godt om nätterna,
lägger mig tidigt och stiger upp då det blir dagsljus, vilket nu inte
inträffar förrän vid 6-tiden på morgon. Skrev jag om att smöret kostade 65 öre för 1/4 kg? Får troligen tinga
till fredag också, om jag skall ha något om söndag då ni komma. Har du hört
från Herbert? Jag skrev till honom. Omtala det förut kanske? ”Anna börjar bli
slö!” Vet ej hur jag skall få någon brun farin, men ni får väl vara utan
mjuk pepparkaka då ni komma. Potatisupptagningen ta´ nu allas tid och krafter i anspråk och jag
vet ej om postbudet möjligen kunde taga hem något från handeln i Bärby. Vet
ej heller om de ha´ något där. Idag är åter mulet, då nu arbetas i potatis-
landen för fulla muggar. Du får allt vara bra
snäll och taga med dig 1 kg Carnegies gula bitar, då ni komma, för så vidt
jag får pengar av Herbert. Eljest vet jag inte hur jag skall reda mig. Men --
d.o.s.a.[det ordning sig alltid] det är min förhoppning. Tusen många, många tusen, varma o.innerliga hälsningar och kramningar
till min lilla Rose från Moran |
|
Zetterslund
Okt.7 -torsdag Tack för brev (...).Idag fick jag brev från Herbert och igår
postanvisningsblankett å Kr 60, som postbudet idag hämtat åt mig vid Bärby,
så nu är jag rik må du tro.(...) Fru Zetterqvist har lovat att tinga skjuts,
så att den möter er vid Bärby.(...) Herbert bad nämligen om att jag skulle
styra om skjuts, så ni ej skulle behöva gå den smutsiga vägen.(...) Fru Z. sade ”att de skulle fråga patron på herrgården om han ville
låta hemta eder vid stationen och då blir det fin vagn och så slipper Fröken
Rose den där dumma pojken, som hon var så missbelåten med. Frågan är fri, kan
ej få värre än nej” tillade hon. Få se nu hur det lyckas för henne.(...) Eftersom ni nu åka från Bärby så, om det inte blir alltför besvärligt
för dig att få det till ”Östra” och besvärligt att handla det också, ifall du
ej är kry, ville jag bedja dig om ett kg spisbröd, samma som vi bruka ha´ och
så skrev jag visst ett kg Carnegies gula bitar och eftersom jag fått pengar
kan du gerna vara snäll och ta´ 1/2 kg rostat kaffe hos Erikssons, ty jag mår
illa av det jag köpt från Bärby-boden. Eljest är det visst bara det du räknar upp, ja kanske en Sunligt tvål
och så en toilettvål, ty det har jag endast en liten bit kvar av. Nu kommer
mer: ett par flaskor öl åt Herbert även. Tomglas kan du väl få låna av
Moster. Bed henne därom.(...) 1/2 kg brun farin vore nog också bra, ty
från Bärbyboden fick jag gul då jag skrev brun.(...) I värsta
fall får du ta ett stadsbud, Herberts ”släpsabel” skall kanhända ändå till
”Centralen” eller skall du ta´ den då du reser till Lizzie? Det vore kanske
bäst, så går det på en gång med fäktjobbet o. hockyklubban. Herbert kan ju
se´n hämta sabeln hos Lizzie. Du måste iallafall ha´ hjälp då. Det
blir för mycket att greja ensam, utan stadsbud. Ja liten Rose, styr nu
till det bästa och var innerligt hälsad och välkommen till Moran [Efterskrift] Här har varit vackert väder, utmärkt vackert o. fint.
Och Zetterqvists har all sin potatis upptagen och de äro glada
däröver. Igår flögo tre st flygmaskiner häröver och höllo ett fasligt
surrande. Fru Z. och Ruth hälsa till dig så mycket. Du får allt vara snäll
och ta´ en liten bit file´ till biff med dig också. 1/2 kg eller så. Jag
trodde de hade fläskkotletter vid Bärby, men Fru Z. säger att det finns inte.
Åh vad mycket det blir för dig besvär. |
|
Kand. Fröken Rose Sundström adr. Adler Skärsätra Zetterslund
lördag 23 okt på kvällen, närmare bestämt kl.6 Tusen tack för ditt brev du lillaste Rosabiten och måtte du
inte bli närapå mindre medan du är hos Lizzie. Jag tycker nästan att hon
hushållar omenskligt med dig. Kom ihåg lilla Rose att du har en hel lång
framtid för dig, menskligt att se, ty du är ännu ung och därför bör du ej
ansträngas över förmågan. Tänk själv på att du ibland brukar vara rätt klen
och jag är ganska orolig för att denna klenhet kan återkomma, isynnerhet som
du ej får ordentlig nattro. Om det ej snart blir mer hjälp hos Lizzie får du göra henne
föreställningar att det ej duger att både du och hon anstränga er över
förmågan och det göra ni genom att hålla på såsom du beskriver. Är det
ordning det, att ge´ sig till att piska sängkläder utan någon extra hjälp, då
det är bara ni båda och så alla barnen att se efter och passa på! Nej, du får
förlåta om jag säger att även om det var fru Adlers dag och datum för
sängkläders piskning, borde hon i detta fall rätta sig efter omständigheterna. Som du märker är jag ganska missnöjd. Även tycker jag att
måltidstimmarne kunde ändras så till vida att ”mellanmålet” helt och hållet
bortfölle och middagsmaten serverades kl.4, isynnerhet på vardagarne, och att
barnen sedan innan de sänglades fingo något litet lätt t.ex. kex o. marmelad
eller gröt och äpplemos o.d., men intet the eller mjölk och hälst ingen
flytande föda efter kl.5, så behövde de ej passas så ofta på natten. (...)
alldeles för mycket jobb med mat, dukning och diskning hos Lizzie. Hon
borde försöka lägga hushållet på en annan bog. Och så vid storstädningsdagarne behövdes extra hjälp och det är ett
som är säkert det. Folke må vara aldrig så dugtig, han bör ändå tänka på att
när en hustru fått så pass många barn och så tätt, tätt, som Lizzie och vid
så unga år, behöver hon sparas för allt för tungt arbete om hon ej alldeles
för tidigt skall bli utsliten och trött på alltsammans. Jag förstår så väl att Lizzie vill vara lika duglig som Folke och
tycker att hon skall förtjäna lika mycket som han genom att gno och arbeta
båd´ sent och tida, med både ett och annat, men se´! det duger inte!
ett, tu, tre är hon så utsliten att av energi, nerver och förmåga att
bära dagens slit och släp och deltaga i barnens små sorger o. glädje återstår
platt ingenting! Det är endast fal-aska kvar av den en gång klart
brinnande glöden. Ja, tro du mig lilla Rose, något måste ändras, men vad och på
vad sätt? det är frågan. Om Folke t.ex. skulle slänga skolan och istället
resa hem tidigare och tjänstgöra som barnjungfru och ”passop”, kanske han
förtjänade lika mycket därmed? Eller Lizzie försöker få tag i två ordentliga och dugliga
tjänarinnor, inte sådant där avskrap, som hon nu alla år har
experimenterat med och fått betala rätt dyrt, trots de billiga löner hon
ansett sig ackorderat om. Endast obehag och omkostnader har det vållat.
Dessutom är en duglig tjänarinna mera lättfödd än en ung och oduglig. (En hel
föreläsning på en timma, kl.7 nu.) (Det kanske ej är skäl uti att du låter Lizzie läsa detta, hon kanske
börjar gråta då och det vill jag inte för någon del! Kunde ej låta bli att
skriva o. avsända det ändå. Förstör det om du tycker.) |
|
24 Okt. Kära
lilla Rose! Nu är
det söndag och jag börjar igen skriva till dig. Minns du en söndag för [?]
veckor sedan då du och jag vaknade första gången i det här rummet på
Zetterslund? Och du steg opp och ”jobba”, men jag låg kvar i min säng och
mojade mig. Regnet strömmade då ner, men idag är det fryskallt, mulet
visserligen, men kallt. Mycken tjocka i morse. Björken med ”kaffeverandan”
hänger full med guldpengar, åtminstone ser det så ut då solen skiner på de
gula löven. (Vore kejsar Wilhelm här, plockade han nog till krigslån.) Eljest
står lövträden nästan kala nu, en och annan färgfläck lyser dock ännu i den
gröna barrskogen. Ännu en gång vill jag tacka för ditt brev och beskrivningen huru du
kom till Skärsätra. Du tyckte det var bra att ha´ Nen med förstås och
lyckligt var ju att Folke kunde möta eder vid Ropsten. Från Herbert hade jag
brev i fredags, han säger att ”på måndagen var jag så hos Lizzie, där vi på
så sätt voro samlade 4 st av dina barn”. Han har mycket arbete med att skaffa
virke och så hålla de på att montera maskinerna och hoppas kunna börja i
medio av Nov. Hans adr. är Strandvägen 3 Wästervik.(...) Ett önskar jag och det är, att du kunde få tid att företaga en
promenad oftare, samt att du ej behövt vara ”så ohyggligt sömnig och trött
att du knappt kan hålla pennan”. Lilla Rose! kom ihåg att jag förmanat dig
att vara aktsam om dig. Tänk om du skulle bli sjuk och jag är här och intet
kan hjälpa dig! Det hade visst varit bättre att jag också kommit till Lizzie
som piga. Diska hade jag ju alltid kunnat göra, medan ni två piskade
sängkläder. Från Gie har jag också haft brev. Hon låg då på nattvakt och hade
nyss sålt tanddroppar och acetylsalicylsyre-pulver till en ”gubbe”. Och så
tillägger hon:”Jag har aldrig tänkt mig att folk ´käka´ pulver till den grad.
Det går åt oerhörda massor, bortåt 1000 om dagen.” Jag tror ej att Gie ännu
börjat ”käka pulver” och hoppas hon låter bli. Så har jag också fått brev
från Gurli Hörberg, men önskar nästan att hon låtit bli att skriva. Som jag
ser att det går för 10 öre sänder jag med hela brevet, men du skall vara
snäll och låta mig återfå detsamma.(...) Jaja,
aldrig är det bra nog. Det där om mantalsskrivningen mottog jag med
tacksamhet, så nu blir vi riktigt Upsalabor.(...) Du får väl också vara snäll och ringa till Hörbergs, ty man måste
väl, trots allt,”buga för arvet” som Gösta Hollström [anhörig i Älfsbyn] sa´.
Ja, jag menar att du bör vara artig och galant mot Moster o. Morbror. I förra veckan tog jag och ordnade med gamla brev och hade trevligt
sällskap av er allesammans. Ett litet brev från dig gjorde ondt i mitt
hjärta, men jag hoppas att du nu så småningom fått erfara: ”Att intet finns,
Som icke vinns, Av kärleken som lider!” eller hur lillaste Rose? Du är väl nu
övertygad om att Mor håller dig kär och vill ditt väl? Lita alltid därpå! Den här veckan som sluta´ igår, har jag packat upp två av säckarne
och det där knytet i sängkläderssäcken du vet och skildt på det som fanns
däri, så fru Z. och Ruth har tagit vara på en hel hop, bland annat en mängd
gamla strumpor, som fru Z. hade med sig till Upsala i torsdags, då Ruth och
hon var dit och som skulle bli till hjälp till en filt åt fru Z. Ruth var
till Dr Marén och fick intyg att hon ej kan försörja sig själv, utan bör få
pension. (...) Var ej orolig för mig ifall det dröjer nå´n vecka innan du får
svar på brev, ty det är endast att jag vill att både du och jag skall spara
på frimärken. Eljest skulle jag nog skriva och vilja ha´ brev ideligen,
ideligen. Men det blir för dyrt och då hinner jag ej ”reparera” mig, som jag
tänker börja med i morgon, ty nu har jag fått tag i mina underkjortlar och
mycket annat, som skall rustas upp och så har jag genom Nen blivit bjuden
till Alida Holmström [i Stocksund] på en vecka eller så, men till dess måste
jag ha´ litet inunder, samt något nattlinne. Idag har fru Z. bjudit mig på rönnbärssoppa, som hon kokat och den
var verkligen riktigt god. Litet emellan kommer hon upp med någon mat till
mig, igår: pannkaka o. körsbärssylt och idag kokt fläsk o. råskalad potatis +
rönnbärssoppa. Så får jag en fjärding potatis för de trasor, som fru Z. fått.
Det är ju ej så illa och igår fick jag två halva rågbullar, en med och en
utan sirap uti. Det går ingen nöd på mig, give jag kunde säga detsamma
om dig. Men idag är ju den 24 Okt så ni kanske snart får någon tjänarinna
och det vore ju väl. Såvida det ej blir en av de vanliga Lizzie brukar ha´
tur att få. Då förmanar jag dig: akta väl om du har något du är rädd
om, isynnerhet dina slantar om du har några. Många tusen hjärtliga hälsningar sändes dig från din egen Moran Hälsa även Lizzie, de fyra barnen, samt Folke, så innerligt mycket!
Tacka Lizzie för hennes rader i ditt brev. Inte behöver hon besvära sig med
att skriva till mig nu, då du är hos henne och tillskriver mig emellanåt, då
får jag ju ändå alltid höra huru ni må. Lizzie har nog med arbete ändå. |
|
Zetterslund
7 Nov. 1915. Tack min kära lillaste Rose för ditt långa och intressanta
brev! Hälsa Lizzie att jag är så innerligt glad att ni nu fått en flicka till
hjälp. Det är bestämdt trevligare att ha´ en som ej stannar dygnet om, utan
går sin väg då sysslorna äro undanstökade. Hälsa även Lizzie att hon kan få
omkring tre liter sura lingon från fru Z. och då kunna ni väl sockra
dem själva. Naturligtvis skola lingonen betalas fastän jag skrev få.(...) Jag har haft brev från Gie och sänder dig det efter du skriver att du
ej på länge hört från henne. Det brevet behöver du ej återsända till mig utan
tillvaratag det så länge. Hörde du att paketet från dig till Gie varit länge på
vägen? Och när jag nu skickade henne min svarta pälskrage assurerade jag
paketet, så det skulle komma riktigt fram. Apropos: vill du ha´ de där
muffsakerna du sprätta sönder? Då kanske Nen kunde ta´ även dem med sig Nu skall du ej vara ledsen att Gie ”fått kragen”, ty jag tyckte det
var så synd med henne att hon gick så ensam i det där kalla Luleå och frös,
så jag frågade om hon hade råd att betala sömnaden så skulle hon få min
svarta krage att använda till någon nytta heldre än att den låg här i skrubben
och drog sig. Av hennes brev ser du svaret och i torsdags avgick paketet
härifrån. Den dagen fick jag även avis om postanvisning på Kr 50 från
Wästervik och P.W.Sundström. Det var la´ snällt du! Trodde att jag ej skulle
få nå´t till Nov. och nu blev jag så glad kan du förstå. Och tänk dig Rose!
kanske jag kan ha´ råd att ge´ dig till en muff, nu snart! Ännu ej, ty jag
måste höra huru mina kronoutskylder ställa sig först och tänker be´ Oscar
Hörberg hämta min debetsedel. Det blir förstås Erlandson, som får gå, men
samma va´ rä´. Med
Upsala Juridiska Byrå har jag också hållit på och jobba denna vecka och det
är ej slut ännu. Dock tyckes allt arta sig bra, som det nu ser ut. Inte att
jag får något mera från Pehr på revers inte, men ändå. Vet knappt vad jag skall
säga om dina Mostrar och deras åsigter vis à vis läkare! Vad tycker du? Så
där ja! nu äro marginalerna återigen fullklottrade! och du får ett snöpligt
slut på brevet, med många många hälsningar till eder alla susammen, mäst dock
till dig från din egen lilla Moran. |
|
Zetterslund
5.12.15 Lillaste Rosabiten m.m. Tack för brev på min födelsedag! Om du ber Lizzie omtalar hon vad
roligt jag hade ty jag har annat att skriva till dig (...). Har du hört eller sett till dina kängor? Har du de gula sport dito
med dig? Det kom väl inget bort hos Hörbergs? utan både den bruna bärarn och
korgen voro välbehållna med dig. Hur bär du dig åt att vara utan kängor?
(...) Och kan du tänka dig! de där tomflaskorna som du tog upp från
källaren och som ”de arbetslösa” fick, kom det sedan räkning på från Hägerns
mineral-vattensfabrik (...) Gurli tog upp brevet därför att det var endast 5
öres märke på det och lade i ett annat kuvert och skrev även några rader till
mig och förvånade sig att jag var skyldig så många tomflaskor, ty
räkningen lydde på 31 st. Jag bad henne vara snäll och ta´ av det som blir för auktionen och
betala räkningen och skrev förövrigt huru det förhöll sig med tomflaskorna
och att jag ej kom ihåg annat än att de voro mina.(...) Nåja, om du nu frågar
Gurli om dina kängor också, då tycker hon väl att vi äro alldeles förfärligt
slarviga.(...) Ja, ännu vet jag ej om det blir något eller intet av det som
såldes på auktionskammaren. Hörbergs ha´ haft besvär och varit där ett par
gånger och hört efter, men alltid kommit olägligt.(...) Så var det om du skulle komma hit något i jul.(...) Som du vet är
nyårsdagen på lördag o. så söndag så då är väl Folke hemma i skötet av sin
familj och kan ”härja” litet med barnen. Tänkte jag. Ja, det blir väl så godt att ta´ ett nytt ark ty det kostar väl ändå
20 öre och ännu har jag litet att prata om.(...) Tack för att du betala hos telefon. Jag tror de på tele tänkte skriva
4.de kvart. trots jag hade sagt upp så det var nog bra att du gick dit.(...) Så roligt var också att höra om pallarne och barnen Barbro och Görans
förtjusning och nytta av dem, samt om mössorna och det där, ja,ja, det var
kärt att de kommo till nytta och att Lizzie var glad åt alltsammans! Den som
ändå hade mycket att ge! Liten Rose varför skall även du gå och längta och längta till det hem
som ej finnes mer? Samma visa håller Gie och samma Nen! Trösta er kära barn
så godt ni kunna, det kan ju i alla fall ej bli som det varit. Aldrig kan jag
upphöra att tänka huru vi kunnat ha´ haft det nu ifall ej ”firman” stått på
huvudet och allt ramlat. Tänk, då kanske du kunnat få fortsätta studierna och
Nen hade då ej behöft att stå i skuld för sin vistelse vid Institutet. Ja,ja, allt hade varit så annorlunda. Men jag vill ej tänka på det
nu, då blir jag melankolisk och får kanske ej sova i natt, det jag eljest gör
så godt, så godt om nätterna. Har jag nämnt för dig förut att jag fått brev från Bertha med ett
foto av ”Fred Sundströms Familjegrav”? och två dito av ”Lillan” fastän Bertha
gör sig mest gällande, ty ”Lillan” ser mest ut som ett klädbylte, vilket ju
är rätt vanligt, då små barn fotograferas då de äro alltför små.(...) Du får inte tycka att det här är ett dåligt brev, men jag orkar intet
bättre nu ikväll. Har också skrivit till Gie idag. Må så godt. Jo,
plumpudding kokte jag den 3dje December och tänker skicka en liten sådan till
Gie ävensom en mjuk pepparkaka, som jag tänker fabricera i morgon. Till May
tänker jag ej skicka någon. Hon skriver ej om julen, men jag förmodar hon
firar den i Hugos hem. Du skall ej tala om puddingen för Nen, ty det skall
vara en överraskning för henne. Vet du jag kokte den i tvåliters
mjölkhämtaren! Hälsningar du lilla från din Moran. |
|
Skriv på brevkort om kängorna eller om jag skall skicka dig litet
pengar att du får köpa ett par. Men jag måste köpa 1/2 famn ved också. Det
räcker nog ändå tror jag. Det är slut på oljan i lampan! Nu måste jag
lägga mig. Rose! Här kommer en liten lapp som påbröd till det jag skrev till dig
igår. Det brevet avgick nämligen ej idag eller rättare jag avsände det icke.
Och bra va´ det ty med posten kl.12 idag ankom en postanvisning till mig från
Oscar Hörberg på det som är kvar av auktionsmedlen, sedan Oscar betalt vår
Debetsedel, brandförsäkring för halft år å det vi ha´ hos dem, samt den där
räkningen från ”Hägern” å tomflaskor. Nu får jag imorgon middag med posten 76
kr 17 öre utgörande behållningen. Sänder dig därför härmed 15 kr till ett par
kängor, så att du inte behöver bli förstörd i dina fötter. Ring till Nen och
rådgör med henne (ifall hon lever) ty hon hade ett par så bussiga och bra
kängor, som hon nyligen köpt sig då hon var här på besök hos mig och jag
tycker att du kunde behöva ha´ ett par dylika, nu då du skall vara ute i snö
och väta, mera än då du bodde i Ups. Nu menar jag inte att du skall anse
detta såsom någon avbetalning av mina skulder till dig, utan du må ta´ det
såsom någon slags ersättning för din hjälp vid flyttningen eller som del i
det som såldes på auktionen, vad vet jag, endast att du ej skall avräkna på
det jag är skyldig dig, vilket jag hoppas att kanske så pö om pö kunna
avbetala. Samtidigt med detta till dig avgår även ett rek. till Gie, att hon må
få litet hjälp till en kappa, som jag förstår hon så väl behöver, fastän hon
intet sagt. Och så tycker jag det är rättvist att hon också får en kappa då
Nen och du fingo i höstas. Hur har du eljest med kläder? Det var roligt att du gjort iordning
den där gamla veckade kjorteln du tog med dig. Det var bussigt av dig. Idag
fick jag ett brev, mycket vänligt och rart brev från Helga Hollström. Hon
hälsar till er och tyckes vara belåten att Gie skall komma till dem och fira
julen. Hon säger att det är roligt att ha Maggie häruppe så att man nån gång
kan få se någon anhörig. Nu kommer hälsningar igen och jag hoppas du får ett par bra kängor
och blir nöjd med Moran |
|
Den
19.12.15 Käraste min lilla Rose! Nu skall jag litet bättre svara på ditt brev av 12.12 och på samma gång
önska dig en glad och trevlig Jul, samt bedja dig utdela medföljande
anspråkslösa kort till barnen, samt Lizzie o. Folke, på samma gång
framförande mina innerliga hälsningar till eder allesamman och önskande att
hälsan må vara hos eder. (...) Ingen av eder får någon Julklapp av mig och
hoppas jag bli förskonad sådan från Eder också. Det blir endast dessa kort
från mig och orsaken varför jag sänder dem så här i brev, är att bespara
posten litet besvär då de ändå lära ha´ tillräckligt med arbete. Det blir ju
dock litet lindring med stämpling. (...) Då
Nen kommer hit, får vi väl vidare skriva till dig och även underhandla med
Lizzie. I värsta fall kanske det skulle låta sig göra att få tag i någon
extra hjälperska åt Lizzie, medan du vore borta till mig. D.o.s.a., så inte
ska´ vi vara ”bange” för den skull inte. Utan nu skola vi möta den stundande
julen med godt mod och goda föresatser. Om de sedan ej bli realiserade -- så,
vad mer ? Det blir att -- börja igen! Liksom din Far, han tänker visst redan
på nytt giftermål, med någon annan ”Moppa” troligen. Jag tänker råda honom
att ta´ en som har pengar, ifall han ej är allt för ”nedkärad” redan. -- Och
så igen: tusen hälsningar till Eder allesammen. Måtte ni blott ha´
hälsan!!! Det önskar av hjärtat (...) Moran |
|
Redovisning öfver för Fru Anna Sundström, född
Eklundh, influtna och utgifna medel, från den 30 Mars 1915. 1915:Influtna medel. Mars 30 Kvarstående medel från föregående redovisning 800 kr Dec. Af Adv. (...) inbetald kontant köpeskilling enligt kontrakt den
30 oktober 1915 -- 490:80 kr Kronor 1.290:80 1915:Utgifna medel. Aug.12 Kontant utbetalt till Fru Sundström 150 kr Sept.22 Kontant utbetalt till Fru Sundström 200 kr Nov.6 Till Upsala Pantlånekontor: inlösen af ett armband och en kedja 51:40 kr Nov.9 Till Ågren & Karell, betalning af räkning [2 kappor] 67:13 kr Till Uplands Enskilda bank, inlösen af lån enligt revers 400:53 kr Till godsägare Oscar Hörberg, enl. kvitto 225 kr Arfvode 75 kr Saldo -- Kronor 1.290:80 Upsala den 13 jan. 1916 UPSALA JURIDISKA BYRÅ |
|
Zetterslund
5.2.16 Min
lilla älskade Rose! Innerlig
och hjärtlig tack för ditt långa rara brev .(...) Inte
skall du återsända 50 öre till mig därför att väckaruret ej kosta mer än 4:50
inte, tycker du det! Jag är glad i dig att du sparar på frimärken, det är
rätt! Var sparsam du liten Rose, så får du alltid någon slant över. Också är
jag glad att du är så förståndig och ej går och längtar och grämer dig över
det, som ej kan ordnas på annat sätt, samt att du tror på Gud och tar Honom
till hjälp då du tycker det blir för svårt Ja,”Gud är vår tillflykt och vårt
stöd i våra sorger alla” säger psalmen.-- Du får ej förvåna dig över detta
lustiga brevpapper, men jag trodde det var mera kvar av min ”Sveapost” än det
var. (...) därför får du detta gamla skräp. (...) Nen mår bra och är på skidfärd i Dalarne med
Centralisterna. Från May har jag fått ett långt brev nyss och skrivit till
henne också idag. Ävenså till Bertha och skickat henne Freds ”Rorstörn”. Om
tisdag skulle Fred fyllt 24 år ifall han levat. Från Herbert har jag ock haft
brev och fått pengar: 50 kr och har 20 kr kvar av föregående så du hör du
behöver ej vara orolig för mig än så länge (...) Herbert skrev att han ej
hört något från dig sen du reste och då sände jag honom ditt första brev till
mig där du beskriver bostaden och ditt rum, samt din resa till Johannishus.
(...) och tänker att även din Far tar del av det.- Från May fick jag ett foto
av henne och hennes klass i fysikrummet, mycket trevligt och bra. (...) Ja,
tack du lilla Rose att jag ej behöver titulera dig för guvernant på breven!
Det var moster Gurli som tyckte att jag skulle skriva så, fastän jag var just
inte vidare belåten med det och så, när jag en gång börjat fortsatte jag, men
är nu glad att slippa. Och nu säger jag till dig att du ej behöver använda
stort D till mig då du skriver du och dig ty det verkar så anspråksfullt
tycker jag och nästan främmande. Det skall ju vara ”fint” förstås, men jag
tycker bättre om litet d. Så
innerligt snällt av fru Hansen att låta dig resa på hushållsfribiljett till
Ronneby. De äro nog belåtna med dig eller vad tycker du ? (...) Här
är mera snö än det var i Julas och ser ut att komma ännu mer (...) skogen
står alldeles vit igen och gärdsgården är som inlindad i bomull. Nu sänder
jag dig åter ett bandyurklipp ifall de intressera dig (...) Jag blev glad att
det läses en liberal tidning där du är, visste färgen på den då du sade
namnet och blev som sagt glad. Och så är jag glad att du köpt dig ”Almanack
för Ungdom” den skulle du egentligen ha´ haft till Julklapp av mig, men när
det ej blev av så -- (...) Gud
skydde dig lilla Rose! och oss alla! därom beder din
lilla Moran |
|
Till den
älfte April 1916. Kära min lilla, lillaste 18 åring! Måtte
allt gå dig väl i den här svåra världen och Gud i rikaste mått skänka dig sin
välsignelse och all god gåva från Hans Fadershand nådeligen komma dig till
del! Innerligen
gratulerar jag dig och -- mig, att vi nu nått så långt att du -- mitt yngsta
barn fyller 18 år! Ja, många äro ej de åren och ändå -- många! Men
lätt ha´ de i alla fall ilat. Och att tänka det ett år snart runnit hän,
sedan du tog din student-examen! Jag tycker det var så alldeles nyss, som
lilla Rose i sin vita drägt slingrade iväg över gården i ”Skandalen” för att
gå till förhöret en tidig morgon. Och ingen hade jag som kunde följa den
stackars lilla. Det gör mig ännu ondt då jag tänker därpå. Men -- pytt ock!
Rose, hon klarade sig allt, trots allt. Och så kom hon hem, glad och pigg och
blomsterhöljd och bekransad! Jaja det var då det. Nu
är Rose ute och knogar och arbetar för sin existens och för att samla
erfarenhet till kommande dagar och tider. Ja, Rose är en duktig liten tös!
och måtte hon få ha hälsan samt framgång i allt godt hon företager sig. Och
måtte intet ondt få makt med henne på något vis, utan endast godt, ljust,
renhet och glädje komma henne till del! Det give Gud! Därom beder lilla
Rose´s älskande Moran |
|
Den 8 Maj
1916 Kära min lilla Rose! (...) Talade i mitt förra brev om att May o.
Nen fingo ge sig iväg gående härifrån: Nå vid Broby änteligen möttes de av
skjutsen och voro då, som du kan förstå, temligen varma och trötta. De
hade ju varsin tung väska och så en tjock kappa åt May, så de voro glada att
få stiga upp i den vanliga skramlande vagnen och rulla iväg till Bärby.”Och
hästen sprang som en riktig häst.” skriver Nen. (...) När
May anlände till Trollhättan på kvällen mötte Hugo henne och så gingo de till
Mamma Johanna och åto god mat och när May skrev till mig satt hon och vaktade
6-orna i realskrivningen.(...) Och
Nen skulle ha skriftlig tentamen i pedagogiks gymnastik den 6 maj. (...)
Muntlig tentamen några dar efter skriver hon. ”Tänk på mig då” säger hon och
jag tänker alla dagar på er allesammans. Ja, i fjol vid det här laget då hade
du och Gie en hel del att tänka på och fundera över. Love, pris att det gick
så bra för eder. Jag sänder dig urklipp om examensdagarne i år i Upsala (...)
Ja,
du lilla Rose! nu har jag återigen genomläst ditt rara, outsägligt rara
påskbrev (...) vari du beskriver firandet av din födelsedag.m.m. Det gjorde
mig så godt att höra att den blev firad fastän du inte var hemma hos Mor, så
det kan du knappast tro. Jag tycker att fru Hansén är snäll och rar mot dig.
Nu undrar jag mycket huru det nu är med din äggvita, som de där doktorn hitta
på att du hade. Har du kännt dig klen, trött och illamående sedan? Du får nog
lov att vara snäll och skriva ett litet brev till mig innan jag reser (...)
till Stocksund till Nens examen d.25 maj (...) ty eljest dröjer det bra länge
innan jag får höra från dig. (...) Ja, du lilla Rose, det är skönt ändå att
tänka sig dig ännu inom Sveriges landamären, huru det blir i framtiden veta
vi ju icke, men måtte Gud ge dig hälsan och hjälpa dig på din så
efterlängtade bana. Det skulle vara så rysligt sorgligt om du ej skulle kunna
få egna dig åt det yrke, du så högt tyckes älska. Ack
give du blott får vara frisk och att inte det där doktorsutlåtandet stänger
dig. Han borde ej så strax skrivit på utan inväntat ytterligare resultat. (...)
O!
lilla Rose, vad jag tycker det var synd om dig den där tiden då du gick i oro
för den ytterligare läkarundersökningen. Nu skall jag ej vidare genomläsa
ditt brev denna gången, ty då börjar jag åter att ”grina”, som Gie brukar
skriva ibland. Men, du lilla, inte gav Nen till något ”flatskratt” inte, som
du skrev du trodde hon skulle göra. Tvärtom, hon var så tyst och intresserad
och tyckte så synd om dig och blev se´n så glad och belåten då vi fingo veta
att den senare undersökningen givit bättre eller annat resultat. Men,
så blev hon ledsen och började gråta och snyfta då du skrev att hon inte
förstod dig och tyckte att du var orättvis mot henne, ty hon hade alltid
hållit av dig och kunde ej begripa varifrån du fått det att hon skulle
skratta åt dig vid ett så ledsamt tillfälle. Vet du liten, jag hade all
möjlig möda att trösta henne och May hjälpte mig ju också att vi omsider fick
Nen glad igen, men det tog en ganska lång stund. Ack ja, måtte nu allt vara
godt och bra igen på alla sätt och vis. Allt missförstånd skingrat och du
åter frisk och kry, glad o. nyter. Hur tänker du till sommaren ? Och har du
hört om någon slags plats. Det skulle väl då bli s.k. ferieläsning eller hur
? (...) Jaja, det där styr du nog med själv tror jag.(...) Måste
dock tala om att jag fått 25 kr från Pehr och 25 kr från Herbert. Herbert och
hans verkmästare, Jensen, hade varit ute och seglat Valborgsmässafton och
första maj . (...) Framför
om du så tycker min hälsning till Fru Hansen och var själv innerligt och
hjärtligt hälsad av din egen lilla Moran. |
|
Den 18
Juli 16. Kära min älskade Rose! --
och även du lilla Gie! Rose
skall ha tusen, tusen tack för brevet som jag erhöll igår. (...) Jag endast
undrade hur du redde dig med din lilla ”matsäck”, som du oupphörligt tackade
för och som jag tyckte var så litet, så litet att du nästan kunnat äta upp
det till kvällsvard första dagen. Men så kom jag ihåg att du ju önskade ”bli
smal” och, tänkte jag, då blir hon väl det nu då. Ja,
det var roligt att höra det du hade bra på resan [till Luleå] och fick sådan
sovplats du hellst ville ha Förmodligen anses ”underplats” som den finaste
och du fick den därför att du var den förste av beställarne i den kupén,
antar jag. Tack
för dina beskrivningar i brevet om huru ni ha´ det, samt för teckningen av
våningen. Det är ju en väldigt stor och fin våning som Gie har att disponera
över. Men, mina älskade flickor! jag undrar om det är rätt av eder att dansa
i den ? Tänk om Fru Grafström, hon heter ju så, fru apotekaren ? Ja, tänk om
hon skulle tycka illa vara att Gie tar in allt för många främmande i hennes
våning, medan de själva äro borta och ha´ varit så rara och vänliga att
inbjuda Gie att bo och vistas i deras hem under tiden. Och tänk om Gie sedan
skulle bli illa ansedd och inte tåld därför. Ja,
ni får förlåta att jag talar om och grubblar på detta, men man vet ju ej huru
det kan tagas upp att det dansas i våningen då de själva äro borta. Och så,
Luleå är ju en småstad och vi veta ju alla huru ”ryktet går” i en sådan. Även
få ni lof att tänka på att bibehålla edert eget goda rykte rent och
fläckfritt, ty kom ihåg att det är det enda en ung flicka har att vara stolt
och glad över.Ja, ja bli nu ej ledsna över att Mor en stund varit
”moralpredikant”. Ty
ni skola veta att det är ej alltid så lugnande att ha´ sina små flickor
utkastade i världen och ej kunna stå varnande och rådande vid deras sida då
det kanske skulle behövas. Ni förstår att jag tycker det skulle vara så
ledsamt och tråkigt om någon skulle anse Gie ofin och otacksam då hon
hittills tyckes ha´ varit omtyckt och omhuldad. Ja,nu
är detta sagt och nu börjar vi något annat.Det är rent rörande att läsa din
beskrivning om Gies glädje då du kom (...) samt allt huru bra ni (och flera)
tyckte om brödet du hade med dig. Måtte det ha´ varit som den kvinnas mjöl,
hos vilken profeten Elia vistades, så att det aldrig blivit slut! Men då är
jag rädd att Rose tyckt att det blivit nästan för gammalt och mögligt, eller
hur du Rose ? Bäst tycker du om färskt bröd. Jag har ännu kvar av det jag
bakade innan du reste, men det måste värmas nästan varje dag, för att hålla
mögelsvamparne ifrån det. Nej,nu nog om detta.(...) Från
Herbert också brev, med 25 kr Ja, den ”avis” var ju här då du reste. Herbert
skriver att han och hans ”verkis” seglat Herberts segelbåt till Sthlm i
pingsthälgen. Gjort så godt som haveri under resan, sålt båten i Sthlm och
sedan hade Herbert rest till Köpenhamn, där han besett diverse sevärdheter
och därav kom det sig att han ej förr kunnat sända mitt månads-gage.(...) Det
har varit höst här hela tiden sedan du reste. Ja, på måndagen var det ju fint
väder, så att jag var ute i skogen och plockade litet bränsle och på tisdags
f.m. tog jag upp mattorna i skogen och dammade av dem, ty då voro Hilda och
Ruth Z. borta, så jag hade det så fredligt. Men just som jag slutat med
mattorna och hemtat posten nere vid vägen, började det regna. Och, vad det
regnade! Sen höll det på nästan hela tiden i fredagskväll. På
lördagen var det klart och strålande sol, men -- i söndags igen! då regnade
det ej utan då rann det! i långa, långa strängar så det såg nästan ut
som om man skulle kunnat klättra på dem liksom spända tåg, lodräta förstås.
(...) Och idag börjar ju också ”fruntimmers- veckan” efter allas utsago,
trots att det är: Fredrik. Vore jag litet närmare Halmstad, skulle jag lägga
några blommor på Freds grav -- men nu så --. (Posten
kom).-- Och den medförde ett brev från Grosshl. W. Laurentz, som svar på ett
jag tillskrev honom i torsdags förra veckan och igår ankom ett från Grhl.
Fredr. Geijer, likaledes svar på ett till honom. Men som jag antog:”Ett
bleklagt nej på mänsklighetens böner”. Jag sänder dig ej breven ty det blir
för tungt, för högt porto vill säga. Hyggligt av gubbarne i alla fall att
sända mig svar. Jag bad om dylikt före den 20 juli emedan, skrev jag, det är
mycket som måste ordnas före 10 aug. iår. Chrysander
har ej svarat och genom U.N.T. vet jag att han med familj vistas vid
Östhammars badanstalt. Geijer skriver att han ej kan hjälpa, ty han har sin
familj och övriga slägtingar att tänka på. Och Laurentz: att han ej har något
att göra med Odd Fellow fonderna, att Logen Victor Rydberg har stora utgifter
för sjuka och för änkor med minderåriga barn. Att för ett banklån fordras god
borgen eller annan säkerhet och att han ser sig ej i stånd att kunna
åstadkomma någondera. Och så, att den juridiska banan synes honom mycket
vansklig för en flicka, som är i den ställning att hon måste skuldsätta sig
för studierna och tillråder dig därför allvarligt att slå in på en väg som
lättare kan föra till något lönande arbete. Ja, så ungefär skriver Storsiren!
Det är ej ordagrant återgett, men innersta meningen. Vad är nu att göra ? Jag
har även skrivit till revyförfattaren Emil Norlander, pr Vecko-Yournalen,
ty jag läste i ett No. av den för 1914 en bit som Norlander skrivit, med
titeln:”Vigga mig en hundralapp” och det gick så bra för honom, så jag
tänkte: han är rätte mannen och sen snodde ihop ett brev till honom och
avsände samtidigt med dem till Odd Fellow bröderna. Få
se, kanske gör han som Louis Chr.: tiger ihjäl alltsammans. Jaja, det är
svårt att tigga om hjälp. ”Själver
man, bäste dräng”, heter det, men också:”Försöka duger”, samt :”Frågan är
fri”. Åhja nog är det godt om ord alltid. Men vi få väl nu allvarligt börja
tänka på huru du skall ha´ det till hösten, om du skall söka in i seminariet
eller ta´ till posten el. handels-skola. Fy
då! hör jag dig ropa. Det är tråkigt, ohyggligt tråkigt att vara fattig! Och
att tänka sig att man haft 100.000 kr på papperet. Åhhåjahå! Men- ”Gud förser
väl offret”, som min Pappa brukade säga. Och d.o.s.a. få vi väl tänka. Kanske
Rose kan spåra upp någon fin och lönande sysselsättning i Luleå och jag komma
dit och hushålla för Gie och Rose ett år, tills Gie skall in på Farm.Inst.
eller hur ? Vad skola vi göra ? Det spörjes att tiderna skola bli så dåliga
till vintern och allt så dyrt att det vore sannerligen bäst för den som så
hava kan, att få en avlönad plats. Men Rose tycker att hon kan ej vänta ett
år till. Ack, om du kunnat få komma in på Centralen i höst, men- därtill
behövdes ju också pengar! Det
är sannerligen ej värdt jag grubblar längre! Blir ej bättre för det -- Nu
har det ljusnat litet i luften, så det ser litet gladare ut. Och nyss kom fru
Z. upp med ett tefat fullt med smultron och ett glas mjölk åt mig och igår
fick jag cantareller, som hon plockat. Även
har jag fått vedpinnar av dem två gånger nu medan denna regnperiod varat så
det ej varit möjligt att gå i skogen och plocka. För övrigt har jag nästan
all ved kvar, som du tog upp innan du reste, har endast späntat av den.
Tänkte försöka få den att räcka tills Aug. början. Du
må tro det är dyrt nu här. I lördags var fru Z. till handelsboden och då tog
hon hem 1/4 kg köttfärs åt mig och det kostade -- 55 öre! Alltså 2:20 pr kg.
då den i Ups. kostar 1:40 enligt U.N.T. Och en dag förut då fru Z. var till
sin bror och då gick förbi handeln, bad jag henne ta´ hem en sill åt
mig, men hon tog två (1/2 kg) och de kostade 50 öre! Det är väl ganska
dyrt ändå! Och att tänka sig att 1912 rodde sillfiskarne ut i sjön ett långt
stycke och kastade bort den sill de fångat, ty de fingo ej nog betalt för
den! Ja, synden straffar sig själv. Nu har jag förstås en o. 1/4 sill kvar
ännu, som ligger i ett papper, men bra hade varit om jag fått endast en.
I morgon skall fru Z. till ”stan” och då tar hon hem smör åt mig, ty som du
vet, här på landet är allt borttingat. Allt
detta pratar jag om för att ni ej skola undra huru jag har det.Var nu baraste
rädda och aktsamma om eder själva och den främmande våningen och må så gott
och roa er så mycket tid, krafter och förmåga medgiver. (...) Även
tycker jag att Rose gjorde bra, som städade och torkade golven, så det blev
fint igen i rummen och så är jag glad att ni ”toilettera” i badrummet, tänk
så skönt. Jaja skada blott att man ej kan ha´ en så´n där våning att bjuda
på. Du Rose, den är bestämt bekvämare än självaste Holmströms vid Stocksund ?
Apropos,
jag såg idag i Uppsala Nya att Djursholms stad och Stocksunds köping skall
få, eller, har begärt få elektrisk kraft från Älvkarleby, tillsammans med
flere andra uppräknade. Och en dag läste jag att Luleå, Trollhättan och flere
andra städer skulle få lån för att kunna börja bygga bostäder åt, framför
allt, mindre bemedlade.. Så då kanske hyrorna blir litet hyggligare så
småningom. Om man bara visste något till vintern! (...) Jag vill ej
lofva eder några kakor, ty äggen och allt äro ju så orimligt dyra, men mitt
hjärta svider att jag ej kan sända eder några. Mina småflickor hälsas av Moran |
Created :
2 July 2013 ©J.Gade Last
update: 22 July 2013 File:
SBFB_1915-16 Book (23 pages)