|
Anna
Eklundh (f.1857, d.1924) |
|
|
Brev från Anna under hennes vistelse på Stockholms Gamla Sjukhem Den 2.8.21 Kära min lilla Rose! (…) Nå, så kom då Far och hämtade mig till sig, d.9
juni och redan på måndan 13de kom telefonbud att jag när som hellst kunde få
komma till Sthlms Gamla Sjukhem, gärna så fort som möjligt. Jag började genast göra iordning mina grejor så
godt jag förmådde, hade litet att tvätta o. stryka och så packa jag ihop det
jag ansåg mig behöva den närmaste tiden. Och på lördagen d.18 juni strax före
kl.12 bilade Far iväg med mig så att vi voro här precis på slaget tolv såsom
bestämt var och sén har jag nu varit här och lärt mig att ”det är ej guld,
allt som glimmar”. Men -- jag har ju rum, mat, tvätt, säng,
sängkläder, lakan och handdukar .Servietter och duk till matbordet och allt
annat som hör till, som jag dukar åt mig själv och vid vilket, ute i
korridoren, jag för tillfället äter ensam, ty den fjärde rums-kamraten är på
Östermalm och har vård om en våning tillhörande ett herrskap Davidson, vilka
äro på sommarnöje eller utrikesresa, jag har ej riktigt tagit reda på
vilkendera. Nämnda Davidson ha stiftat den frisäng här på
hemmet, som den här fjärde min rumskamrat innehar. Jag borde kanske sagt min
tredje kamrat, ty vi äro fyra inalles i rummet. Så då nu en är borta äro vi
endast tre. Rummet är stort och bra. Vi ha´ varsin säng,
varsitt nattduks-bord, varsin byrå (6-lådig) med tillhörande spegel i stativ.
Byrån är hög och smal och spegeln ganska oåtkomlig och svår att lyfta. Så det
har sina sidor förstår du. Vidare ha´ vi fyra pinnstolar och två stolar med
armstöd. Av dem har frök. Nylund (som nu är borta) den ena och jag den andra.
I min har jag på sitsen det ”innanmäte” som var i den kudde du sydde åt mig
vid Zetterslund. Du vet, det var av det där blå sofftyget och stoppat med
vadd. I det övre överdraget, som du broderade, stack jag in min gamla
örngottskudde och den har jag nu upprest emot karmen på stolen, så du må tro
den ser riktigt prydlig ut och är mjuk och bekväm att sitta i. Det är eljest
en naken trästol, liksom pinnstolarna. Så ha vi ett avlångt träbord (målat)
midt på golvet och ett dito, mindre, vid fönstret. Fönstret är stort, tre
bågar i bredd och fyra rutor på höjden alltså 12 rutor. Det är kvadratrutor
förstår du, ej långa. Sängarna stå längs väggarne, två vid varje och så två
byråer vid en långvägg .Vid den andra är en dörr till en liten s.k. garderob
med 4 st krokar på dörrfodret till en annan dörr som är till nästa rum, men
är stängd av ”garderoben”. Sen är kakelugnen i hörnet. Ack! vi ha´ ju också ett väggfast tvättställ
bredvid garderobsdörren! Det höll jag alldeles på att glömma bort, fastän det
är så skönt att bara behöva vrida på kran och få tvättvatten och så dra upp
”pluggen” vid kedjan så rinner det ut. Fröken Cedergren (ej slägt med slägten C.) från
Gottland (Slite) f.d. barnmorska, 80 år, har varit här omkring 1 1/2 år, är
en av rumskamr. Hon och jag ha´ våra sängar o. byråer vid samma långvägg.
Hennes säng uppemot hörnet vid fönstret, så hennes byrå, sen min säng, så min
byrå, så ett litet tomt hörn lagom åt en stol att stå i och sen på den
kortväggen Augusta Carlssons byrå och så dörren ut till korridoren, midt emot
fönstret. På andra sidan dörren frk. Nylunds byrå och sen kakelugnen och det
jag förut beskrivit och så de två andras sängar. Augustas upp emot fönstret
och den andra midt emot min. Frk. Cedergren har en egen stor skinnländstol och
Augusta har en gungstol, som hon ärvt efter en kokerska, som även haft
frisäng här, donerad av samme bankdirektör Heckschen, som donerat den frisäng
Augusta Carlsson har och vilken hon nu haft i 28 år. Genom ett slaganfall har Augusta C. blivit
oförmögen att röra sin högra hand o. arm, så hon har alltsedan sitt 14 år,
säger hon, arbetat med venster hand och det gör hon riktigt dugligt även nu,
fastän hon är 63 år gammal, och går o. haltar ”huset är mitt”. I följd av att
hon varit här så lång tid är hon så ”väl inarbetad” med allt här, så hon
tycker sig vilja vara den styrande o. rådande i vårt rum och så får hon väl
vara det då. Den 4.8.21 Jo, nu ser du att jag varit lat, som ej fortsatt
brevet på hela gårdagen. Men jag skulle vila min hand tyckte jag och gick så
ner i parken på f.m. Det var så väldigt varmt igår (och är så även idag) att
då jag kom upp och ätit middag orkade jag ej skriva, isynnerhet som Augusta
och en av biträdena här, började ett ordbyte om öppna fönster; så jag tyckte
det var otrevligt och gick åter ned i parken, där det nu var svalt och skönt
sedan det börjat bli litet vind. (…). Och på fredan sydde Nen ihop min gamla kappa
du vet, till en morgonrock åt mig; vi vände nämligen den gröna avigsidan
utåt, så nu skall jag göra mig grön här ibland gummorna.(...) Nu dukas det till middag vid de övriga tre borden
här i korridoren och nu skall även jag duka åt mig. Skönt så länge jag får
sitta ensam.-- Nu ha´ vi ätit middag. Den serveras kl. ett och nu
är kl.2.-- Vi fingo god soppa; blomkålspuré, samt risgrynskaka och saftsås.
Även det godt, 1/2 3 få vi kaffe, ej vidare godt. Jag dricker just aldrig
kaffe på e.m. Mår ej riktigt väl av det och därför låter jag bli. Dricker
kaffe till frukosten. Det är nog ej så godt det heller. (…)Vi reda oss nog.
(…). Moran S.G.S.
d.12.11.21--21.11.21. Käraste min lilla Rose! (…) Då jag var sängliggande
gjorde jag våld på mig för att kunna förtära något åtminstone av den friskmat
som bestods. Ty tro ej att jag fick feberdiet inte! Nej långt därifrån! Korv,
bräck-o. fläsk-, sill, kål, ärter o. fläsk, korvkaka, kabeljopudding, ”sluring”,
ölsoppa osv. allt som vi äta i vardagslag, ibland var det saftsoppa,
äppelsoppa och bäst av allt havresoppa o. mannagrynsvälling, det slank lätt
ner. Så få vi ju köttbullar, dito pudding, pannbiff, stekt fläsk med ibland
potatismos, ibland bruna bönor och ibland saltade turska bönor, nu på vintern
förstås. På eftersommaren fingo vi dem färska ett par gånger. Då fingo vi
också färsk ärtsoppa ibland. Stek få vi förstås till söndagsmiddag, ibland
fläskstek, en ann´ gång oxstek, en gång var det dillkött, och en söndag
förliden älgstek, må du tro. Maten är bra vet du, då man ej är sängliggande
och, som jag, har ”god mage”, trots allt. Lördags och tisdags
frukost är det sill o. potatis. Alla övriga ett ägg till varje person, samt
smör, bröd, en mugg mjölk o. en kopp kaffe till var och en av oss, som ej ha´
extra diet; ty det förekommer en del sådana också. De få fetare mjölk,
grädde, mera smör, hvitt bröd, äggstanning, hvit gröt, och mycket annat, som
jag ej har så noga reda på, fastän fröken Aug. Carlson här inne i vårt rum är
en av dem som lever på extra förplägning. Hon har nu legat till sängs sedan
slutet av okt. tills i söndags då hon började vara uppe både för- o.
e.m.dagen, en liten stund varje. Vill säga: hon går ju
alltid upp o. kokar kaffe åt sig, frkn Cedergren o. Nylund om mornarna,
fastän hon är förbjuden av läkarna att dricka kaffe, ty hon har ondt i
hjärtat och i magen m.m. och är nog så intressant, tror hon. Frk. Nylund går
bort på arbete kl.8 morg. och kommer tillbakas kl.9, 1/2 10 på kvällen. Jag
vet ej om hon går i hus och syr eller vad hon gör, har ej tagit reda på det.
Frk. Cedergren har svår astma och under de sednaste dagarne har hon svimmat
ett par gånger och måst hjälpts i säng, men på morgnarna har hon varit uppe
och sprungit igen.-- Så där ja, nu är det middag på den här dagen! kl. är
ett. Lilla du Rose, nu är det
måndag d.14 nov. och först då börjar jag fortsättningen på det prosaiska
matbrevet från i lördags. (…) För att nu återgå till
förra arket och lördagsmiddagen, så
fingo vi potatis och fläskkorv, samt ”ölsupa”. Så dä! Sedan vi ätit skall det
städas o. vädras i korridoren (där vi inta våra måltider) så blir kl.1/2 3
och kaffet kommer. Kl.tre börjar besökstiden igen och i lördags kom gubben
Far till mig med min gamla pälskappa och litet andra grejor, som jag behövde.
Vi pratade till kl.1/2 5 då han gick för att få sig litet middag och jag hade
då ej lust att börja skriva igen, ty här i korridoren (där jag nu sitter) är
elektriska ljuset plaseradt så högt i taket att det ej lyser tillräckligt ned
på borden att man kan se skriva därvid och inne i rummet är det oroligt så
där går ej heller bra. (…) Så kom middagen:
fårstek, sås och råskalad potatis, buljong med klimp. Hit har jag skrivit i två
repriser i dag, måndag och slutar nu för att fortsätta i morgon igen då jag
kan sitta i korridoren, där är
trevligare och friskare än här inne i rummet. (…)Vi ha ej varmt vatten i
vårt tvättställ, men i ”sköljrummet” finnes dylikt i två kranar, kallt
i tre och dessutom ett ”brus” liksom i w.c. så de kunna skölja rent
efter hinkar o.d. Ett stort porslinskar med avlopp är där också. Det är
riktigt inventiöst må du tro. Det är ju egentligen för sköterskornas
bekvämlighet förstås. ”Flere krokar i garderoben” sa du. Nej, det går inte.
Finnes ej plats för flere, förty garderoben är dumt inredd. Men försök inte
att få det ändrat, går ej, ty då måste styrelsen tillfrågas.-- Håhåjaja lilla
Rose, nu har det varit middagsmål igen: stuvad potatis med persilja uti, och
falukorv samt riktigt god havre-soppa med russin. Det är bra tycker jag. Kl.
är 1/2 2 nu och då våra tre sköterskor (ej Systrar) ätit skall här
vädras och ”sopas upp” i korridoren, så blir kl.1/2 3 och kaffet kommer; sen
blir den 3 och besökstiden begynner och kanske ”kvarten över tre” kommer Pelle
till mig. Han brukar så om han har tid på onsdagarne. Sen är det mörkt och
slut på dagen, men på detta brev blir visst aldrig något slut. Men nu slutar
jag för i dag, ty nu är det oro i korridoren och skall strax vädras. Då går
jag in i kyrksalen och virkar på påsen. (…) I dag är tisdag d.22.11
och nu skall jag försöka sluta denna 25öres-bok och beder dig ha´ överseende
med alla de dumheter jag skrivit och ta´ dig tid att läsa, fastän intet
innehåll finnes.(...) En varm omfamning, en kyss och en hjärtlig hälsning
från din egen, dig älskande Moran Sjukhemmet
d.30.1 22 Tack käraste min
lilla puttegulle Rose, för ditt rara
brev d.4.1.(...) Saken är den
att vi, gummorna här på hemmet, skulle göra iordning vår privata tvätt i går
för att i dag avlemnas. Och jag hade en del som jag ej ännu numrerat och
därför måste jag sy nummer på de plaggen; (jag gör det vartefter jag smutsar
ner) och sen var det ingen tid att skriva på vidare och ”oro i lägret” var
det också med spring och frågor om dens och dens tvätt var rätt räknad. Ja,
du må tro det är som gummornas liv hängde på deras tvättkläder.
Uppasserskorna eller vad jag skall kalla ”flickorna” skriva tvättnotorna och
då är det ett undrande om det är så och så mycket av varje sort; och om det
är numrerat osv. ty eljest blir det bortbytt m.m.m. Jag har nr 183 och ännu
har allt gått i lås för mig. Men det slites i tvätten. Ojojoj! ”Åcka” brev du får
från mig. (…) Influensan har huserat här ibland uppasserskor och gummor, så
att hela ”kyrksalen” har varit apterad till sjuksal, för internering av de
svårast angripna. Nu är visst
allesamman på bättringsvägen igen. (…) Du må tro att
jag den 20 januari hade stort kaffekalas här i rummet, för inte mindre än 16
personer. Gie o. jag medräknade. Jag ville göra mig ”oskyldig” ty jag hade
blivit bjuden av några av dem förut och så skulle det vara ett stycke
avslutning av julen fastän Knut då varit för en hel vecka sedan. Men Gie hade
ej tid förut och nu bakade hon små ”sandkakor” och en sockerkaka, samt
beställde en vetekrans och köpte pepparkakor åt mig och hade med sig, samt
hjälpte mig vara värdinna. ”Flickorna” -- de heta: Tekla, Elsa, Elma och
Ingrid (dem vi ha´ här på avd.6) voro även bjudna; och kokade kaffet; dukade,
serverade o. passade upp. Så var det vår
enda kavaljer på den här avd.: Sjökapten Granberg. Han fyllde 75 år i nov.
och hade då stor kaffebjudning i ”kyrksalen”, och jag var med då. I övrigt
var det ”gummor” från ”vår avdelning” som voro mina gäster. Det var fint och
godt tyckte de, gemytligt och roligt. Sedan kaffet var drucket med på- och
tretår, samt pratet pågått en stund; men tycktes vilja slappna, tog jag upp
den där: ”Ljusa och mörka” du vet att jag brukade ”dra” ibland i Upsala. Och
så tog jag ett stycke av ”Sandels”. Runebergs dikt du vet. Alla blevo så
förtjusta och tackade mig om och om igen. Se´n på lörd.
d.21 var det Agnes och en frök. Bejer som är här och bor i 125 har det
namnet. Hon var med på min kaffefest och så gjorde hon namnsdags bjudning åt
några st. ej så många som var hos mig och då blev jag anmodad att läsa upp
något ifall jag orkade och så blev det ”Wikingen”, ”Wintergatan” samt två
långa stycken ur Frithiofs Saga och ändå skulle de nästan viljat ha´ mera,
men jag förmådde ej hålla på längre. Nu gå de och vänta på ett passande
tillfälle att höra ”Döbeln vid Jutas” och hela ”Sandels” samt mera ur
Frithiofs Saga så när tider blir skall jag väl tillfredsställa dem. Jag tycker det
är så roligt att de sentera och uppskatta dikterna, samt äro nöjda med min
uppläsning. Du ska´ förstå att några av ”gummorna” äro bildade kvinnor, så
t.ex. professorskan Ångström, frök. Bejer och en frök. Josefine Carlson,
frök. Rydberg, Kapten Granberg osv. Så det är ej bara f.d. sömmerskor
o. pigor som äro här inte, änskönt det är ganska många sådana, men de äro ej
med i mitt ”gänge”. Åh, vet du
Rose jag är alldeles vådlig då jag skriver till dig! Nu börjar jag ju på
sjette arket och i dag är det den andra febr, som hugnar oss med strålande
solsken och i morgse 15 grader kallt.(...) och två starka snöfall under
januari, så du må tro att vintersporten är i full gångDen 3dje febr. Kära Rose! Det bli´r aldrig slut på
denna veckojournal! Du blir trött flere gånger om; men läs det som en slags
följetong. I dag ha´ vi åter ett strålande solsken, men 18 grader kallt kl 8
på morgonen. Du må tro det är ett rännande på skidor o. sparkande på
stöttingar här förbi. För att nu ej nämna alla hästskjutsar, bilar,
motorcyclar, andra cyclar, spårvagnar, och småkälkar med ”gli” på. Det är
livligt att sitta i korridoren och se ut genom fönstret åt gatan, ja man
kunde säga gatorna, ty Drottningholmsvägen (där går spårvagnen) och
Mariebergsvägen gå paralellt här förbi. Från rumsfönstret ha vi utsigt endast
åt parken, med ”Söder” i fjerran. Ibland går
Mariebergarne vaktparad och passera då här förbi med klingande spel och
ljudande trummor. Nu för tiden ser man den ibland ett helt kompani gemene o.
officerare glida förbi på skidor och en ann gång köra de i biler och flere
par hästar i lång rad o. långa vagnar med pontoner och dylikt lastade. Härav
hör du att det är livlig trafik här förbi o. mycket att se på, då man är i
korridoren. Men den ligger åt norr, så nu när solen skiner så grannt, vill
man hellst vara i rummet som vetter åt söder.(...) Från din alltid tillgivna
o. älskande Moran |
Created : 30 October 2001 Last update: 14 September 2004 File: ANS_3_Anna_Sjukhem Ansedel