|
Slutfas Av |
|
|
|
1 |
|
Sorgefåglar flyga över gråblå vintervatten sorgmodigt ropande |
|
2 |
|
Månens kalla klara öga glor ont glor ont ner på ett stackars människobarn Blinkar lilla stjärnan där: hav tröst hav tröst vi är så många flera här |
|
3 |
|
Du klagar min vän du klagar över döden som väntar utanför hans sjukrum i ditt sällskap Tillsammans |
|
4 |
|
Ack klaga ej: nu är ännu tid i rörelse rörelse i tiden Senare då allting stannat tystnat och tiden inte längre är kom då till mig och låt oss gråta tillsammans |
|
5 |
|
Som skymningen - förledande först i mjukt rosa guldkantad - smyger sig ålderdomens grå långsamma förfall obönhörligt in i rummet |
|
6 |
|
Alltid är jag lika tacksam o måne för ditt mörker och stillheten Tacksam o sol för ditt klara ljus och höstens färger tacksam tacksam |
|
7 |
|
Döden vandrar vid min sida ständigt ständigt tillsammans: Sätt dig här på bänken vila dig här min vän så går jag ut i solen Ensam |
|
8 |
|
MÅNGA ÅR |
|
|
|
Created : 1 February 2002 Last update : 12 February 2007:
Poesi_slutfas.htm |