|
|
|
FÅGLALÅT
Det är
vår!
Det är vår!
Det är vår!
Kråkan triumferar
i ekens topp:
tre rungande
kra-kra-kra
upplyser samtliga
mesar och tättingar
att nu är tiden inne
då vårfesten börjar i Lindö
|
|
2
|
|
TURISTLIV
Tre kraxande kråkor
flaxa
i konvoj förbi trädet med starar
som i glänsande kostymer stoja -
likt turister
i ett fullsatt värdshus
gnissla med gaffel och kniv
vid middagstid
|
|
3
|
|
SOMMARVATTEN
Vinden stillnar
göken tystnar -
då skriker lommen
Lommen skriker över vattnet-
bliv inte rädd
jag vet:
Gastar rida på älgsrygg -
Nog är det väl lommen som skriker?
Dimmorna lösas
tröstande föder solen
ånyo en dag
Då skriker lommen
|
|
4
|
|
SOMMARMORGON
Gryningsfåglar
svarta, grå
skrattar högljutt
kastar av dig täcket
och hastar vidare
på nya väckningsuppdrag
Skygga duvan kuttrar ljuvt
bakom skogens bryn
i mörkersidan nedom berget.
Drilla lärka högt i sky
över vida vetefälten
Vissla stare
sjung nu höst
i höga trädets topp
|
|
5
|
|
UTAN TYNGD
O-syster Sol:
jag är svanen
böjer vita halsen
mot blanka vattenspegeln
Jag är lätta dimman
tärnans svarta penselstreck i luften
Jag är vinden
måsens skri och vingeslagen
mot krusad vattenyta
Jag är strandens sten
|
|
6
|
|
VIND I HATTTEN
Hår i blåst!
Blåst i hår!
Horriblost!
Blosst i horr!
Was bedeutet dass?
Horriblost?
Det begriper du väl?
Flyg med!
I full fart
flög ett höstlöv
över trädgårdsgången
I ilfart
flyktar skyarna för vinden
över himlens isblå kupa
|
|
7
|
|
MORGONFÄRGER
Efter sömnens panorama med
höstbjörksgult och ljusblå himmel
Efter drömmens guld och rosa
i solnedgång över vida fält
djupnande i kobolt:
Uppvaknandets syn
utanför fönstret:
Den skrattfyllda skatans höstfärg
en triumf i lysande stålblått, ärggrönt
med eleganta kast i glidflykt
i renaste
vitt
och
svart
|
|
8
|
|
KRÅKSÅNG
Omfamnade
av mörkret
samtala kråkfåglarna
därute på isflaken
då de med ett våldsamt
stegrat kraxande
slunga sig ut
och annekterar
min hagtornshäck
där de livligt språkande
bestämmer närmsta vägen
in till stadens ljus och värme
|
|
9
|
|
I TIDEN
Bråviken vattras silvergrått
då kajorna lyfter från iskanten
en efter en
och styr in mot stadens lindalléer-
då morgonrodnad färgar
himlen i guld bakom Djurö kvarn
Om över klara vattnen
kajans starka vingeslag
in mot land
i tiden ej är kongruent
med spegelbildens mörka fågel-
då har jag skådat tidens flykt
|
|
|